• No results found

FORN VÄNNEN

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "FORN VÄNNEN"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

VÄNNEN FORN

JOURNAL OF SWEDISH ANTIQUARIAN RESEARCH

2020/2

(2)

Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i samarbete med Historiska museet.

Fornvännen finns på webben i sin helhet från första årgången och publiceras löpande där med ett halvårs fördröjning: fornvannen.se

Ansvarig utgivare och huvudredaktör Mats Roslund

Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm mats.roslund@ark.lu.se

Redaktionssekreterare och mottagare av manuskript Peter Carelli

Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm fornvannen@vitterhetsakademien.se Redaktörer

Herman Bengtsson, erman.bengtsson@upplandsmuseet.se Christina Fredengren, christina.fredengren@shm.se Åsa M Larsson, asa.larsson@raa.se

Teknisk redaktör Kerstin Öström Grävlingsvägen 50 167 56 Bromma kerstin@vinghasten.se Prenumeration Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm

e-post fornvannen@vitterhetsakademien.se Bankgiro 535-3552

Årsprenumeration i Sverige (4 häften) 200 kronor, lösnummer 60 kronor Journal of Swedish Antiquarian Research

published by The Royal Academy of Letters, History and Antiquities Subscription price outside Sweden (four issues) SEK 250:–

Box 5622, SE-114 86 Stockholm, Sweden

forn ännen började utges av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien år 1906 och ersatte då Akademiens Månadsblad samt Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift, som båda tillkommit under 1870-talets första år. Förutom i Sverige finns Fornvännen på drygt 350 bibliotek och vetenskapliga institutioner i mer än 40 länder.

Tidskriften är referentgranskad.

forn ännen (»The Antiquarian») has been published by the Royal Academy of Letters, History and Antiquities since 1906, when it replaced two older journals which had started in the early years of the 1870s.

Outside Sweden Fornvännen is held by more than 350 libraries and scientific institutions in over 40 countries.

The journal is peer-reviewed.

issn 0015-7813

Printed in Sweden by AMO-tryck AB, Solna, 2020

(3)

121

Fornvännen 115 (2020)

Färganalys av målningar i Vadstena kloster

Den byggnad som nu inrymmer Vadstena kloster- museum torde vara ett av vårt lands märkligaste hus (jfr Nisbeth 1995). Huset uppfördes i mitten av 1200-talet som huvudbyggnad i Vadstena gårds- komplex tillhörigt den mäktiga Folkungaätten.

Huset är byggt i tegel, vid denna tid ett mycket exklusivt byggnadsmaterial (fig. 1). Det är för öv- rigt den äldsta profana tegelbyggnaden i Sverige.

År 1346 testamenterades palatset av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka till den klosteror- den som Birgitta Birgersdotter, mer känd som Heliga Birgitta (†1373), önskade stifta. Några de- cennier senare påbörjades ett omfattande bygg- nadsarbete för att omvandla det gamla kunga- palatset till ett kloster, vilket kom att invigas år 1384. Klostrets historia har utförligt beskrivits av Anderson (1972) samt Sigurdson & Zachrisson (2012). Klostret var ett s.k. dubbelkloster, vilket omfattade både nunnor och munkar ur birgittin- orden. Det spelade en viktig roll under medelti-

den, då det var moderkloster för flera andra klos- ter av samma orden. År 1595 stängdes klostret, och byggnaderna stod länge öde. Under 1600- talets stormaktstid kom byggnaden att fungera som hem för krigsinvalider. Senare användes det som mentalsjukhus. På 1950-talet renoverades byggnaden, och idag fungerar den som museum:

Sancta Birgitta Klostermuseum i Vadstena.

Fig. 1. Vadstena kloster med Folkungaättens palats till vänster. Foto: A. G. Nord. —The 13th century palace from the Folkunga dynasty, later converted into a monastery for the order of St. Birgitta. Today a museum.

Photo: A.G. Nord.

Målningarna i Vadstena kloster

De flesta målningarna i klostret återfinns på bot- tenvåningen i nunnornas kapitelsal, till vänster om det nuvarande museets entré. Målningarna är utförda av den anonyme Kapitelsalsmästaren, och de anses ha stått färdiga redan år 1384 då klostret invigdes. Salens målningar har utförligt beskrivits av Nisbeth (1986; 1995). Han anser att målningarna i huvudsak är utförda al secco, med kalk som det huvudsakliga bindemedlet, men möjligen med tillsats av något organiskt binde-

Korta meddelanden

(4)

medel. Salen är välvd med nio tämligen likfor- made kryssvalv. På väst- och östväggarna är mål- ningarna någorlunda väl bevarade, medan det på rummets väggar i norr och söder bara återstår fragment av målningar. Bland motiven märks på västväggen »Bebådelsen» jämte mindre tydliga scener från Kristi födelse och konungarnas till- bedjan (fig. 2–3), samt en målning föreställande

»Maria och Kristus». Prover har tagits från båda dessa målningar. På östra väggen återfinns mo- tiven »Nådastolen» och »Kristi himmelsfärd».

På väggarna finns dessutom små och otolkbara färgfragment. Målningarna kalkades över på 1600- talet. I samband med byggnadsarbeten återupp- täcktes de år 1896. Överkalkningen togs bort av byggnadsarbetare, inte av konservatorer, varför de delvis skadades svårt. Vissa konserveringsåt- gärder har senare blivit utförda på målningarna (Nisbeth 1995).

I byggnadens övre plan finns ett litet rum kallat Sanctum Sanctorum, dvs. »Det heligaste heliga», vil-

ket senare kom att kallas Birgittas bönekammare.

Här förvaras den träkista som användes när Bir- gittas kvarlevor fördes hem till Sverige från Rom.

Väggarna i detta lilla rum är försedda med mål- ningar, vilka tillkom åren 1581–1582, troligen på uppdrag av Johan III (Lindgren 1983). En detalj visas i fig. 4. Målarmästaren är okänd. Även från dessa målningar togs några färgprover. Syftet med förevarande undersökning var att analysera färg- pigment av olika kulörer, samt att jämföra resul- taten med analyser från andra svenska medeltida muralmålningar.

Fig. 2. Målningen i Vadstena klosters kapitelsal, daterad till 1384. I övre registret återges Marie bebådelse, Marias möte med Elisabet samt frambärandet i templet. I nedre registret Kristi födelse och Konungarnas till- bedjan, tyvärr med många skador. Foto: A. G. Nord. —14th century wall painting in the Chapter Hall of Vad- stena monastery. Photo: A.G. Nord.

Provtagning och analyser

Provtagningen har utförts av konservator Johanna Palm Avis vid Östergötlands museum i Linköping.

Samtliga provtagningsställen dokumenterades fotografiskt. Ytterst små mängder erfordras för analyserna, vilka utfördes vid Institutionen för materialkemi, Stockholms universitet, med ett svepelektronmikroskop (Hitachi TM-3000), ut-

(5)

123

Fornvännen 115 (2020)

Korta meddelanden Fig. 3. Detalj av fig. 2.

Foto: A. G. Nord.

—Detail of the painting illustrated in fig. 2.

Photo: A.G. Nord.

Fig. 4. Målning i Sanctum Sanctorum i Vadstena kloster, föreställande Maria Magdalena, date- rad till 1581–1582. Foto: A. G. Nord.

—A wall painting in Sanctum Sanctorum in the Vadstena monastery. Photo: A.G. Nord.

(6)

rustat med en s.k. EDX-enhet för mikroröntgen- analys (SEM/EDX). Analysresultaten redovisas i tab. 1.

Tabell 1. Resultat av pigmentanalyser från målningarna i Vadstena kloster. Prover 1–7 från

»Bebådelsen» i kapitelsalen, prover 8–9 från målningen föreställande »Maria och Kristus», samt prover 10–14 från Sanctum Sanctorum. —Results of the pigment analyses (Vadstena monastery). Samples 1–9 were taken from the Chapter Hall, and samples 10–14 from the small room named Sanctum Sanctorum.

Provnummer Kort beskrivning Analysresultat

1 Svagt blågrå färg på

klädedräkt (upptill)

Kalk, gips, kol, sandkorn

2 Flammig röd-brun-svart

mantel (upptill)

Blymönja, plattnerit, kalk, gips

3 Grönaktigt parti Atakamit, kalk, gips, spår av järn (gulockra?), sandkorn

4 Grön färg på en musicerande ängels dräkt (fig. 3).

Atakamit, kalk, gips, sandkorn

5 Orangeröd färg Järnoxid, kalk, gips, sandkorn; spår av järn, bly och tallium(!)

6 Rött streck Järnoxid, kalk, gips; spår av NaCl

7 Beige bakgrundsfärg Kalk, gips, sandkorn; spår av järn och bly; NaCl med relativt hög halt 8 Grön färg nedtill Malakit och atakamit, kalk, gips, sot

9 Blå färg nedtill Spår av ultramarin; kalk, sandkorn, NaCl

10 Grön färg t.h. om fönster- Malakit, kalk, gips, sandkorn smygen

11 Annan grön färg Atakamit, kalk, gips, sandkorn

12 Orangegult hår på Maria

Magdalena (jfr fig. 4)

Gulockra, kalk

13 dito Järnoxid, gulockra, kalk, gips

14 Mörkgröna blad Grönjord

Diskussion

Hittills har vår arbetsgrupp med anknytning till Riksantikvarieämbetet undersökt färgpigment från ett 60-tal svenska medeltidskyrkor (se Nord et al. 2010; 2011; 2018). I jämförelse med många av dessa kyrkors bemålning, får målningarna i Vad- stena kloster anses ha utförts med en relativt be- gränsad palett. Med undantag för några färgspår av ultramarin, som synbarligen använts mycket sparsamt, har övriga pigment kunnat erhållas lo-

kalt eller från Tyskland. Som så ofta är fallet, har blymönjan på kalkgrunden till stor del oxiderat till svart plattnerit (en blydioxid; β-PbO2). Det är anmärkningsvärt, att den vackert klarröda cinno- bern (HgS) saknas, liksom azurit, blytenngult och de mer ovanliga pigmenten smalt samt blå eller grön vivianit. Klostret torde ha varit för- möget – det avspeglas dock inte i materialet som använts till målningarna. Färganalyserna från muralmålningar i de små kyrkorna i Kaga (nära biskopstaden Linköping och Vreta kloster) eller Torpa (nära ett rikt f.d. johanniterkloster i nu- varande Eskilstuna) avslöjar en betydligt dyrba- rare färgprakt (Nord et al. 2016; 2017), sannolikt

(7)

125

Fornvännen 115 (2020)

påkostad av förmögna lokala mecenater (jfr även Thompson 1956; Hansen & Jensen 1991; Howard 2003). Det är intressant att som grönt pigment till bemålningarna har atakamit [Cu2Cl(OH)3]

använts oftare än det betydligt vanligare koppar- karbonatmineralet malakit. Inom Europa tycks atakamit ha använts särskilt ofta i Sverige, och möjligen även i Danmark, kanske tillverkat lo- kalt av kopparplåt, salt (NaCl) och luftens syre (Nord & Tronner 2018; Christensen 2018). Pro- verna från Vadstena kloster innehåller förutom bindemedlet kalk ofta gips och sandkorn. Detta kan möjligen bero på en ovarsam hantering vid friläggningen. Förekomsten av salt (NaCl) är an- märkningsvärd, och det är inget vi påträffat i andra medeltidsmålningar. Ett prov (nr 5) inne- höll den giftiga metallen tallium; kanske från nå- gon talliumförening applicerad i modern tid mot insekter eller mikroorganismer. Eventuella kon- serveringsarbeten har dock utförts utan använd- ning av moderna pigment som kromoxidgrönt, bariumsulfat, koboltblått m.fl., vilka annars rela- tivt ofta återfinns i svenska medeltidsmålningar.

Den palett som använts till kapitelsalen respek- tive Sanctum Sanctorum är tämligen likartad, trots att omkring 200 år skiljer målningarna åt.

Tack

Ett stort tack till Clas och Greta Lagerfeldts stif- telse för det generösa anslag som möjliggjort denna studie. Författaren vill även uttrycka sin stora tacksamhet till Institutionen för Material- kemi, Stockholms universitet, för tillstånd att använda deras svepelektronmikroskop. Jag vill slutligen framföra ett varmt tack för all hjälp i sam- band med provtagningen till konservator Johanna Palm Avis vid Östergötlands museum i Linkö- ping, till Lilliann Gilmark och Anita Gustavsson vid Sancta Birgitta Klostermuseum i Vadstena samt till museets tidigare chef Markus Lindberg.

Referenser

Anderson, I., 1972. Vadstena gård och kloster, vol. 1–2.

Stockholm.

Christensen, M. C., 2018. Maleteknik og materialer – anvendt i dekorationerne på trægenstandene fra kong Gorms grav i Jelling og på Hørningplanken.

Studier i teknologi og kultur4, Farverige vikinger. Kø- benhavn.

Hansen, F. & Jensen, O. I., 1991. Farvekemi – uorganiske pigmenter.København.

Howard, H., 2003. Pigments of English medieval wall painting.London.

Lindgren, M., 1983. Att lära och att pryda: Om efterrefor- matoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530–1630.

Stockhom.

Nisbeth, Å., 1986. Bildernas predikan: Medeltida kalkmål- ningar i Sverige. Stockholm.

1995. Ordet som bild: Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1300-talet och början av 1400-talet.Stockholm.

Nord, A. G. & Tronner, K., 2010. Medeltidsmästarnas färgval. Visby. Tillgänglig via www.raa.se – 2011. Analys av några medeltidskyrkors muralmål-

ningar. Fornvännen 106.

– 2018. The frequent occurrence of atacamite in medieval Swedish murals. Studies in Conservation 63. London.

Nord, A.G., Tronner, K., Lundmark, E. & Asp, M., 2016. Färganalys av Kaga kyrkas muralmålningar.

Fornvännen111.

Nord, A.G., Asp, M., Lundmark, E., Tronner, K. &

Billström, K., 2017. Analys av 1100-talsmålningar- na i Torpa kyrka (Kungsör). Fornvännen 112.

Nord, A.G., Tronner, K., Asp, M. & Lundmark, E., 2018. Albertus Pictor – a medieval master and his pigments. Fornvännen 113.

Sigurdson, J. & Zachrisson, S., 2012. Aplagårdar och klosterliljor: 800 år kring Vadstena klosters historia.

Skellefteå.

Thompson, D. V., 1956. The materials and techniques of medieval painting. New York.

Anders G. Nord Enebytorg 3 SE-182 48 Enebyberg andersgn@tele2.se Korta meddelanden

References

Related documents

Den kittlande tanken att vi också med en för arkeologin ovanlig preci- sion kan gissa när stampen förstördes, det vill säga på Petrus Philippi dödsdag den 12 augusti

Lämningar efter de obesuttnas bostäder och arbete från senare tider har tidigare stått helt utan lagskydd, om de inte varit betyd- ligt äldre än 1850.. Detta trots att de

9 Ljust gråblå dräkt Azurit, mycket kalk, sandkorn, spår av järn 10 Orange torn Järn(III)oxid, kalk, gips.. 11 Hudton Kalk, gips, spår

kalken plattnerit; spår av mönja, järn(III)oxid, gips Uppståndelsen 20 röd mantel, nedtill järn(III)oxid och gips dito 21 svart färg i manteln plattnerit; spår av

Dito 8 Mycket små rosa Blymönja, blytenngult, järn(III) och gula korn oxid, kalk, spår av arsenik 9 Mycket små rosa Blymönja, kalk, spår av arsenik.. och

I et besynderligt angreb på min artikel »Danske kalkmalerier som kilder til forholdet mellem Nor- den og Byzans i 1100-tallet» (Nyborg 2018) vil Jan Eskildsen have mig til at

När de första gravarna med spår av obrända individer från bronsåldern påträffades i Uppland drogs paralleller till de liknande gravar som var kända från de äldsta delarna

This article discusses a find that is arguably one of the most important Anglo-Scan- dinavian objects to have come to light in the past decade. The artefact in question has