Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.
täiii-J
Élli
n
✓ '^ü!l V INNAN
mk
N:r 23 (442) Fredagen den 5 juni 1896. 9:de årg.
Prenumerationspris pr år: Byrå : Redaktör och utgifvare: Utgifningstid: Annonspris :
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
hvarje helgfri fredag. 35 öre pr nonpareillerad.
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: — Allm. telef. 6147.
Iduns Modet., mänadsuppl... » 3: —
» 3: — Prenumeration sker å alla post
anstalter i riket. Redaktionssekr. : J. Nordling.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn.-r endast för kompletteringar.) 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp- rad
Louise Reuterskiöld,
född Nordenfalk.
Inder den gångna veckan har ju hela världen haft sina blickar riktade på »Rysslands hjärta», den heliga staden vid Moskwas stränder, dit tusentals gäster från världens alla land församlats för att närvara vid det märkliga ögonblick, då alla ryssars själf- härskare kejsar Nikolaus II prydde sitt hufvud med Alexander Newskys och Peter den stores stolta krona.
Sällan, om ens någonsin har väl en dylik högtid firats med större prakt än den, som här utvecklades under de tren
ne dagar de egentliga krö- ningshögtidligheterna pågin- go. — Man hade också tagit sig god tid att ordna det hela, ty de goda ryssarne äro föga fortfärdiga. — »Ni kom
ma hit för att på några da
gar taga i skärskådande hvad vi förberedt i tvänne år,» sade mr George de Serslavine till den, som skrifver detta. Alla, som på något sätt haft med kröningen att göra, hafva va
rit fullkomligt öfverlupna, som man säger, under denna tid.
Lejonparten häraf har natur
ligtvis fallit på hofdignitärerna och de främmande beskick
ningarna.
I vanliga fall äro, som bo
kant, diplomaterna bosatta i St. Petersburg, men under kröningshögtidligheterna haf
va de alla nedslagit sina bo
pålar i rikets andra stad.
Vår i Moskwa bosatte lands
man, herr Carl Hagman, hade med äkta rysk gästfrihet upp
låtit sitt luxuösa vid Balt- sehaja Nikitskaja belägna pa
lats till svenska legationens förfogande. Vår beskickning var äfven bland de bäst lo
gerade, under det många andra hade fått nöja sig med tämligen blygsamma bostäder af det enkla skälet, att några andra ej stodo till att få.
Säkerligen skall det intressera Iduns läsarinnor att se porträttet af den kvinna, som representerade den svenska älskvärdheten och behaget vid den oafbrutna följd af lysande banketter, baler,
galaföreställningar och fester af allehanda slag, hvaraf krö- ningsdagarne illustrerades — vår ryske ministers maka.
Hon ställde det också själf genast med intagande bered
villighet till vår disposition, då Iduns representant härom dagen uppvaktade henne un
der hennes tillfälliga uppehåll i Moskwa.
I det svenska ministerresi- denset vid Newans stränder röna städse resande landsmän det hjärtligaste, af nobless och otvungenhet präglade mot
tagande, och detta förhållande har fortfarit oförändradt un
der de brådskande krönings- dagarne.
Det är i hemmets värld, som fru Reuterskiöld skurit sina lagrar;, hon har ej gjort sig något namn inom konsten eller litteraturen. För öfrigt skulle hon aldrig finna till
fälle därtill. Hennes plikter som maka till en man, som bekläder en af våra viktigaste och mest maktpåliggande di
plomatiska poster, hennes egenskap af värdinna i en lysande societet upptager mer än väl all den tid, hvaröfver hon kan disponera.
178 IDUN 189C
*&&%&&&$&*&*&*&$&*$&&$&$&$&&&$&$&?&$&*&$&%&%&
Sörj icke den kraft, som kväfd förgick, Som ingen närande lifsluft fick;
Den var blott dömd att förblöda.
Ty vill en flamma mot himlen slå, En mäktig tanke till ljuset nå, Kan intet hinder den döda!
Ellen Lundberg.
Nu har Moskwa åter snart iklädt sig hvar- dagsdräkt. Kejsaren begifver sig tillhaka till Peterhof, och de furstliga gästerna skingras. Man ser ej mer på Kremls borg
gård eller på Twerskoi Boulevard Lhi Hung Changs gemytliga ansikte eller marskalk Yamagatas guldsmidda uniform. Ils sont passés ces jours des fêtes.
Men de af våra resande landsmän, som besökt den heliga staden under dessa da
gar, skola säkerligen ha palatset vid Balt- schaja Nikitskaja och dess älskvärda vär
dinna i tacksam hågkomst.
Mari Mihi.
G
Gläden kommer!
£<x3eia Commet, &ïtommenSe, O^jp'fcoi'ten^e rteD ove*t ofyem&ine.
(Ridden ftoxvxwie-fc JlEacjÆe-nDe, jftj.^en.De oPneuevfc aj; ftru.De dbiomstei- på ^tenene.
^Eå-Den 'fcnsEe't i aEEe ÉBåftfte, (^EaDeix. Eapw-t. i alfe t^Caftfte,
(^■löideAufi. one-fc SäöEcp-fcxxe c^å-fc.
äiD ijennem ^J.otDexx ocj Ö?> l’o xx x .vt etnt xm Pe n SDamjae ocjp Sü|te op imo3 </ti/mten
eiaSe ^EaDe-ö^jle-t *Eå.fc.
(^EåDen. Lmmet, |ta o-uexx, jÄa. ooen, ÄÄacjeixDö |ketn ooe'6 Ex^öeiiDe (Sojiae.
CjlfäDer» iuÄe-t maçjfttg-t i offtooerx, oTuiet. i oatme, ftejlitenDe. JRegiae, ÖL-nDeEoÄt oeiatexxDe Pijtlel- ^otDexx-,
^atxsftxje^Ä DämpeDe (fjPaDeAfotDeix PR/ixEfe*. jlje txxt ovet. J'Ca/uet xiD, OCEf Det Ata.ftft.eDe,
oflfct/imeDe. ftnåftfteDe,
0LiaDe^ oeD (^EåDeixA ftim-meEsfte £BuD.
oPij.wD el- cfto-fcg ! SllnDe'fc cf^-ivDer» ftunDen.
oftxftfteD Derx aöt.JerxDe JofcD jxta CjfturxDerx, JCuaft- oc^ inust iinDe-t SDoDerxA ofrie, olo-fc^f e-fc cftj-nD, uxxDe-t- oPoXCjjexx jlan^en
‘fåau.cj. og. AfxnneDe EBöEgegangen, ej, Den ftfegeAte ÖJEomit at 6e.
(gCàDen ftomnxe-t! JFia ooen, jlta oxen!
oSe ! S)et Exj-ae-t, Det jlEanxnxe-fc i offt ou&n;
' oS’txEfteD en ft-ttj-De-t i ^.ixfteE uD.
SDcxnxpeD jWftx^xxDe-fc '*v,å'taft'ij.e^a ^atDen:
»JCxnxEen aexxDe-fc JtAj.ftften. tii ^o-tDerx,
^otDeno ßj’faDe ftowxnxe-t jlfca (jjuD.»
Helena Nyblom.
Våra söners framtid.
Också några synpunkter af Incognita.
(Forts. o. slut.) Med männens vanliga ringaktning för kvinnans splittrade verksamhet i hemmet, anser vår ärade författare den alldeles lik
tydig med lättja, sysslolöshet, oduglighet.
I hans ögon tyckes denna verksamhet vara alldeles identisk med hushållsbestyr; dessa senare äro naturligtvis af mycket stor vikt, dock omfatta de ej på långt när hela kvin
nans uppgift i hemmet. Jag tänker nu icke blott på husmodern, utan företrädesvis på den vuxna dottern, som tilläfventyrs har för
sakat en mera oberoende ställning för att i ödmjuk, uppoffrande kärlek vara de sina till hjälp och stöd; hon har kanhända en mor, som i tjugu, trettio år tröttat ut sig med hushållsgöromål och nu behöfver litet lindring, en far, som behöfver hjälp vid sina skrifverier, yngre syskon, hvilkas läxläsning hon kan öfvervaka, släktingar och vänner, som alltsomoftast tarfva någon handräckning;
den, som vill tjäna sina medmänniskor — äfven utan att hängifva sig åt en »febril välgörenhetsifver» — behöfver visst icke lägga händerna i kors, ty det finns så oänd
ligt mycket att göra:
»Här är så mången brant att jämna, Så många ack, så många ve, Här är så mången bön att be, Här är så mycken hjälp att lämna, Här är så mycken tröst att ge.» *
Vi behöfva just kvinnor, som icke äro bundna genom ett bestämdt yrke, som kun
na splittra sina krafter för att här utfylla en lucka, där räcka en hjälpsam hand, som vilja försaka »nutidskvinnans» stolta ideal, en oberoende, väl aflönad ställning, och göra sig till allas tjänarinnor.
Äfven om vi nu inskränka vår uppfatt
ning af hemlifvets mångskiftande uppgifter och endast tänka på de egentliga hushålls- göromålen, skulle icke genom döttrarnas fli
tigare deltagande däri jungfrurnas antal be
tydligt kunna nedsättas och den brinnande tjänstefolksfrågan därigenom förenklas? — Och ännu en sak : Är det icke nog, att den nuvarande kulturutvecklingen tvingar de flesta män att bli specialister? Om nu äfven kvinnor utan undantag skola hängifva sig åt fackstudier, hvar tar då den allmänna bildningen vägen, denna de andliga förmö
genheternas harmoniska utveckling, som är raka motsatsen till en ensidig special-utbild
ning? Jag tror, att det, som till följd af tidens oemotståndliga kraf hotar att gå för
lorad! för det manliga släktet, det böra vi kvinnor värna, värna det icke minst för våra mäns, våra bröders, våra söners skull, på hvilka en lugn och bildad atmosfär inom hemmet efter dagens jäktande bestyr säker
ligen måste verka välgörande och upplif- vande.
Vid detta tillfälle skulle jag vilja bryta en lans för den så illa åtgångna »forntids- kvinnan». Hur denna varelse var beskaffad här i Sverige, vet jag icke, men i mitt fjär
ran hemland har jag sett många exemplar
* C. W. Strandberir.
af detta i »Heriberts» ögon så ömkliga släkte, och jag får säga, att enligt min tanke »nu
tids-» och t. o. m. »framtidskvinnan» skulle ha åtskilligt att lära af dem. Jag har blifvit uppfostrad af en sådan forntidskvinna — hon var född i århundradets början — men aldrig kan jag minnas, att hon lärde oss, att vi skulle sätta oss ner »med händerna i skötet och vänta på framtiden», d. v. s.
på en mer eller mindre acceptabel friare.
Hon tillät oss aldrig att vara sysslolösa, hon förespeglade oss aldrig, att något »vid
underligt» skulle komma, men hon lärde oss icke heller, att kvinnans uppgift var att armbåga sig fram genom världen och kappas med männen om de bästa brödbitarne. Däre
mot lärde hon oss, att ju mindre vi tänkte på oss själfva, ju mindre anspråk vi hade på lifvet, dess lyckligare skulle vi bli, och denna lärdom, tror jag, passar så väl för gifta som för ogifta kvinnor. Hennes infly
tande sträckte sig långt utöfver hennes familjs gränser, och de mest begåfvade män funno en vederkvickelse i att utbyta tankar med denna finbildade kvinna, som kunde »tänka själfständigt», en sak, som verkligen icke blott är »nutidskvinnan» förbehållet. Hon arbetade hela sitt lif icke blott med hufvu- det — hon var sin makes hjälpreda under de svåraste förhållanden —, icke blott med händerna — hon hade ett mycket stort hus
håll, som hon på det omsorgsfullaste skötte — utan framför allt med hjärtat; detta är icke det minst uppslitande arbetet, men det är ett arbete i det fördolda, som ingen ser.
Kunde jag få mina döttrar att likna henne, då skulle jag sannerligen känna mig trygg angående deras framtid. I hvilket hem deras lif än skulle förflyta, om i fadershuset, i ett eget hem eller vid en främmande härd, al
drig skulle det bli ett onyttigt och förfeladt lif, utan de skulle, hvar de än hamnade, så kärlek och skörda välsignelse.
Denna »forntidskvinna» är för resten icke den enda af samma slag jag känt och be
undrat. Äfven bland äldre fröknar har jag känt många, hvilka, utan att ha något sär- skildt lefnadskall, på ett gagnrikt sätt fyllde sin plats i lifvet och bidrogo till både sin egen och andras lycka. Själfviska och miss
nöjda ungmör komma i likhet med själfvi
ska och missnöjda män att finnas i alla tider, så länge vår jord icke är förvandlad till ett gudsrike.
I ett afseende är jag fullkomligt ense med den ärade artikelförfattaren. Sysslolös bör ingen gå här på vår jord, arbetet är källan till all timlig lycka och hälsa, men det finns många slags arbete, och de splittrade göro- målen i hemmen höra ingalunda till de lät
taste eller minst nödvändiga. Jag vill i kort
het sammanfatta min mening härom. För
mögna flickor böra icke beröfva sina medel
lösa medsystrar deras sparsamma inkomst, utan skaffa sig sysselsättning på ofvan an
tydda sätt; och medellösa flickor böra akta sig för att i större utsträckning än som hittills skett tränga sig in på mannens lefnadsbanor och därigenom skapa en skara af sysslolösa eller dåligt aflönade män, för hvilka gifter
målet blir en omöjlighet eller åtminstone någonting de icke kunna tänka på, förrän
1896 IDUN 179
de ha slitit nt sin bästa ungdoms- och man
nakraft, en omständighet, som kommer att menligt inverka äfven på kommande gene
rationer.
Att den oroväckande minskningen i äkten
skapen i hög grad härflyter från den tillta
gande lyxen, anmärker »Heribert» fullkom
ligt riktigt. Det är därför en moders oaf- visliga plikt att vänja sina döttrar vid enkel
het och förnöjsamhet; bli de gifta, nåväl, då bli de icke några dyrbara lyxartiklar för de män, hvilkas hjälp de skola bli, och bli de icke gifta, så få de dess lättare för att finna sig i den ställning, Gud anvisar dem.
Major Schenström har gjort en stor insats i bekämpandet af våra sociala missförhål
landen genom sitt energiska påpekande af njutningslystnadens oöfverskådliga följder.
Jag märker med häpnad, att min uppsats ingalunda håller, hvad titeln utlofvar. Det var ju om »våra söners framtid» jag skulle tala, men i stället har jag företrädesvis yttrat mig om döttrarnas. Titeln är dock icke alldeles oberättigad. Det är verkligen farhågan för våra söners utsikter i lifvet, som kommit mig att gripa till pennan, men då det ju gällde att göra några inkast mot
»Heriberts» förslag, fick jag möta honom på hans egen mark. Pör resten äro de båda könens intressen så nära förknippade, att de icke gärna kunna behandlas hvar för sig. Det finns nationalekonomiska synpunk
ter, som icke få förbises, när det är frågan om kvinnans verksamhetsområde. Jag är ingalunda kompetent att närmare utreda dessa, jag ville endast göra uppmärksam på, att frågan om kvinnans arbete icke är fullt så enkel som mången tror. I vårt komplicerade samhällsmaskineri måste hvar je del vara väl afpassad och stå på sin rätta plats, annars kommer det hela i olag.
---*---
£indblommor ocfy rosor.
Novell af A. G—n. Öfvers. för Idun.
wj^e smala fina fingrarne framtrollade på det mörka tyget de läckraste blommor, knoppar och blad. Utan uppehåll ilade penseln fram och tillbaka; ett streck, en färgklick här och där och ur detta kaos framsprang en blomsterprakt, till hvil- ken fantasi och hjärta sade sitt »varde». Hjärtat var medarbetare, ty det gällde att i tid hinna en brudgåfva färdig. Det gällde en lycklig brud ! Men för målarinnan själf hägrade ingen lycka.
Lindblommor och rosor uppstodo så på sol
fjäderns gazbotten. Lindblommor och rosor formade sig i hennes själ till en ram, inom hvil- ken det förflutna drog förbi.
Framför trappan till den lilla prästgården stod det väldiga lindträdet, bredande sina grenar öf- ver det röda tegeltaket, och därunder intill väg
gen frodades rosenbuskar i vildaste yppighet, klättrade nyfiket upp till fönstren och omslöto dem som en ram. Men linden sträckte sina gre
nar bort öfver slånbärshäcken in i' den närbeläg
na grefliga trädgården.
Prästens Lisa och unge grefve Fritz hade va
rit goda vänner, redan innan de kunde se öfver häcken. De träffades hvar enda dag i trädgår
den, och tillsammans inhämtade de vetandets första grunder.
Slånbärshäcken växte och barnén blefvo stora.
Fi'itz gick nu i skola i hufvudstaden, men då han var hemma under ferierna, kröp han så ofta han kunde genom den täta häcken in i grann- trädgården. Men i hemlighet måste det ske, ty den stolta modern tålde ej att hennes telning, grefvevärdighetens arftagare, stod på förtrolig fot med den enkla prästfamiljen.
Prästens Lisa var nu sjutton år, Fritz tjuguett.
I den varma sommarkvällens skymning möttes den brunlockige ynglingen och hans blonda väninna under lindens grenar för att åter säga fai-väl före
en lång skilsmässa. Hans kraftiga arm omslöt den späda gestalten, hans läppar funno hennes röda mun och ord af den innerligaste älskling växlades. En framtid full af lycka och solsken målade sig för båda. — »Lef väl, min kärlek, vi ses åter!» ljöd det för sista gången på an
dra sidan slånbärshäcken. »Farväl till nästa år.»
Men nästa år bröt stormen lös öfver Tyskland.
Dess hjältemodiga söner, förnäma och låga, käm
pade sida vid sida på fransk jord. Ur tusende sår vällde hjärtblodet fram — röda rosor, brutna för fosterlandet. Grefve Fritz hade varit en af de första, som kastat böckerna åsido och gripit till svärdet, trots alla tårar af modern, som ej ville släppa sin älskling.
Därpå ringde klockorna åter in freden, äfven i den stilla landsförsamlingen, — men snart där
på ljödo dödsklockorna för Lisas far. Sorgliga dagar följde. Den jublande känslan efter den ångestfulla tidens slut förbyttes till djupaste sorg, ty med försörjaren förlorade prästfamiljen det gamla hemmet. Lisa tog ett tungt farväl af hem och rosor, af slånbärsbäck och lindträd, och mor och dotter började med den ringa pensionen ett undandraget lif i en af hufvudstadens förstäder, där intet erinrade om det förlorade paradiset.
En bekant konstnär gjorde Lisa uppmärksam på hennes framstående målaretalang och gaf hen
ne undervisning. För den unga flickan började därmed en ny arbetsam tillvaro. Men hon kunde Gud vare lof, förtjäna pengar och hindra de bitt
raste bekymren, näringsbekymren, att hålla sitt intåg.
Så arbetade och producerade hon, men sam
tidigt längtade hon efter någonting annat och hoppades — hoppades, trots det att hon aldrig fått mottaga en rad från honom, som ägde alla hennes tankar och känslor. Hon visste blott att han ilat med från seger till seger, att han blifvit utnämnd till officer, och att han befann sig oskadd i ockupationsarmén. Blott han väl komme hem — då — då kanske!
Sommaren kom. Hufvudstaden smyckade sig för att mottaga sina snart återvändande söner.
Brännande solsken lägrade sig på gatorna, — rundtorn blommor, fanor, glädjestrålande männi
skor. Vid den med troféer och löfguirlander öfver- smyckade via triumphalis längs parken stod se
dan tidigaste morgonstund midt bland den otå
ligt väntande mängden en ung flicka i en enkel sorgdräkt med en bukett af blommande lind och rosor i handen. Inte den mest glödande solhetta, ingen trötthet förändrade det spända, fjärrskå
dande uttrycket i hennes drag.
Ändtligen, ändtligen närmade de sig, de tappre krigarne mottagna och följda af folkets jubel.
De entusiastiska hurraropen ur tusende strupar brusade som hafsvågor, näsdukar viftade, fanor fladdrade, kransar och blommor kastades, det var ögonblick sådana som sällan upplefvas och kännas. Väl instämde den unga flickan i hurra
ropen, men hennes blick öfverfor glansen med mindre intresse än de öfrigas, — ögat, hjärtat sökte blott honom, honom allena!
Där komma de, de stolta ryttarne, och äfven han bland dem, på skummande häst, med blixt
rande hjälm på hufvudet, med blomstersmyckadt bröst, — han, krigsguden i egen person! Lisas bröst var nära att sprängas. Nu måste han se henne, — nu!
Hon höjde buketten, som kärlek och längtan bundit. Då gled den glänsande ryttarens blick likgiltigt öfver den svarta gestalten. Kransar och blommor räcktes honom från alla håll, — men en bukett föll till marken, — och hästhof- var trampade på den.
Jublet hade brusat slut. I parkens enslighet sjönk Lisa ned på en bänk.
Drömmen om lycka och kärlek var begrafven.
Hon kände för första gången, att det fanns nå
got som kallades ståndsskillnad och att den un
ge krigsguden ej var skapad för violen vid vä- Många år hade gått sedan denna tunga dag.
Den fattiga prästdottern hade aldrig återsett sin barndoms- och ungdomsvän, hade aldrig hört nå got om honom. Lycklig kände hon sig ej, men hennes hjärta hade åter funnit ro efter den fruk
tansvärda striden.
Dagarne förflöto lugnt för den begåfvade och omtyckta konstnärinnan, som — såsom hon själf kallade sig — nästan hunnit blifva gammal ung
mö. Och i dag målade hon med mer än vanlig if ver. Iiur glad den unga bruden skulle bli!
Men redan i dag skulle solfjädern lämnas och solen stod redan lågt. — Så! Nu var den färdig. — Men hvad är detta, Lisa? Den är ju alldeles ut
märkt lyckad och ändå har du tårar i ögonen?
I flygande brådska ordnade målarinnan sin
taolett. Den gamla ungmön gjorde verkligen inte alls skäl fär namnet.
Det var ganska lång väg till villan i västra förstaden. För ungefär ett år sedan hade Lisa gått den för första gången på kallelse af den unga grefvinnan, som förtjust i ett af målarin
nans arbeten, önskade undervisning af henne.
Talang och uthållighet funnos visserligen ej hos detta lyckans skötebarn, men väl ett varmt hjärta, och sålunda hade mellan lärarinnan och eleven uppstått ett hjärtligt vänskapsförhållande, om än den unga adelsfröken alltid visste att uppdraga en viss gräns för förtroligheten.
På sista tiden hade undervisningen helt och hållet afbrutits, och i stället hade Lisa genom bref fått beställning på en solfjäder. Pion, gref
vinnan, hade förlofvat sig och af sin blifvande brudgum fått löfte om en solfjäder. Hon hade då bedt att få beställa den hos sin lärarinna.
Han hade naturligtvis gått in därpå, men förbe
hållit sig, att om det skulle vara blommor, måste det vara rosor och lindblommor. Om Lisa ville åtaga sig att måla solfjädern, måste hon lofva att göra den färdig till den och den dagen, och om hon därmed kunde förena ett besök, skulle det mycket glädja brefskrifvarinnan.
I det grefliga huset, målet för Lisas vandring, strålade redan gaskronorna och middagssällskapet satt ännu till bords, men den unga målarinnan fördes det oaktadt in i salongen. Brudparet skulle genast komma.
I salen bredvid klingade glasen mot hvarandra.
— Hvad var detta — hörde Lisa rätt? — Hvad var det för ett namn, som nämndes? Oemot
ståndligt drog det henne mot salen. Tyst gled hon öfver den tjocka mattan, sköt försiktigt por
tierens veck en smula åt sidan, och — där stod han, i manlig kraft och skönhet, med armen om sin unga brud, hennes elev! — Som bedöfvad stödde sig Lisa en stund mot dörrposten.
Därpå strök hon hastigt med den fria handen öfver pannan. Nej, hon ville ej tala med ung
domsvännen. Ej en enda bitter droppe finge falla i bådas glädjebägare! — Ljudlöst slöto sig portierens veck; ljudlöst gled hon ut och med
delade den förvånade tjänaren, att hon hade.
glömt någonting mycket viktigt och att hon ty
värr ej kunde vänta längre.
Månen stod högt på himlen, då Lisa återvände till sin hemtrefliga kammare. Så hade den äfven sett ned på henne den där sommaraftonen under linden. — Tårarne runno utför hennes kinder, men stilla och undergifvet'blickade hon upp mot den eviga världen därofvan och bad till Gud, att den unga lycka, hon nyss i hemlighet bevittnat, måtte få evigt vara.
---#---
Pd rundresa.
Några korta bref från fröken Eva.
Uppsnappade och afskrifna af Georg Nordensvan- 2.
Berlin.
_ I ag sitter och dricker orientaliskt kaffe i ett arabkafé. När jag ser åt höger, ser jag ett egyptiskt klipptempel med sina gudabilder och kolonner, af hvilka några ramlat och ligga halft begrafna i flygsanden.
Till vänster ser jag ingången till en fornti
da amfiteater, där bakom höjer sig en py
ramid mot den blå himlen, en pyramid af väldiga klippblock, som bilda trappsteg, lämpliga för en jätte. Men midt framför mig står en palmlund, och där bakom är en negerby med sina tält och sin brunn, där skinande svarta negrer hala upp vatten
krusen, koka mat, väsnas och skräna. En flock åsnor står sadlad och fem kameler ligga i rad väntande på ryttare. Araberna retas, röka cigarretter, leka, barnen springa omkring nära nog nakna, kvinnorna äro vackra och brokigt klädda, beduiner i hvita burnuser och med långa bössor och granna sablar höra ock till taflan.
Bakom mig ligga krokiga eränder med orientaliska byggnader, en moské, kaféer,
180 I D ü N 189(5
verkstäder, där man hamrar och arbetar, och butiker, där allehanda grannlåter säljas, allt under tonerna af janitscharmusik från en turkisk musikkår.
Hvar jag är?
Jag är i Kairo. Och Kairo är det tref- ligaste och bäst lyckade hörnet af industri
utställningen i Treptowparken utanför Ber
lin. Tvåhundra negrer och araber af olika kulö
rer från gult till bläeksvart äro hitförda och här anställda för att spela sig själfva — äkta äro de hvar enda en och förstå ara
biska bättre än tyska. Och gladlynta och nöjda med sin värld tyckas de allesamman vara — vida mera trefliga att se på än de figurer, som i »Alt-Berlin» — också den en afdelning inom utställningsoinrådet — ut
klädda i 1500-talets teaterdräkter utföra ky
pare- eller försäljerskeroller.
Det är just skillnaden mellan Kairo och Alt-Berlin, att staffagefigurerna i det förra äro sig själfva, medan de i det senare äro utklädda i teaterkostymer. Den här åstad
komna rekonstruktionen af ett stycke af det gamla Berlin med dess rådhustorg, dess stadsport, torn och bryggor är för öfrigt bra nog — bättre likväl på afstånd, sedt till exempel från sjön, och allra bäst vid solnedgången, än på uära håll, då det är så mycket som stör, synnerligast de mo
derna skyltarna och allt modernt godtköps- kram, som försäljes i bodarna. Bierutskänk- ning är där i hvarje hus — så ock i Kairo, Kairo utan bier skulle antagligen alls ej bära sig i Berlin.
Man kan för öfrigt våga påståendet, att hela den storartade Berlinutställingen är en enda bierhall. En inföding påstod, att det är 700 bierkaféer inom utställningsområdet, och en annan försäkrade, att det är snarare flere än färre än så. Nå, bättre för mycket än för litet, tycker Adam — i de 700 bier- lokalerna får man åtminstone sitta på en stol, utan att behöfva betala särskildt för det.
Nå, utställningen, Berlins stora dragnings
kraft för sommaren, hvad skall jag säga om den?
För det första är den långt ifrån färdig ännu, fastän den invigdes »punktligt», som kejsaren befallt, den 1 maj. Då måtte det ha sett vackert ut här ute! Nu är det den 22 maj, och hvart man än kommer, så hamras och bultas det, läggas rörledningar, byggas paviljonger, hus, fontäner, broar, snöfjäll, utsiktstorn och gud vet allt hvad.
Här och hvar i parken är om kvällarna ännu kolmörkt —- dit bör, enligt en berli- nertidnings yttrande, en hvar taga med sig en »flamma». Den stora fontänen framför utställningspalatset består ännu så länge af endast kopparrör, som stå upp ur bassängen.
Till hösten blir det nog färdigt. Det är ej att undra på, att kejsaren var allernådigst förargad, när han kom dit för att inviga här
ligheten, och att invigningstalet torkade in.
Men de stora byggnaderna äro färdiga, ståtliga och originella, och där finns förstås en massa saker att se — och mycket sär
skildt för oss Evor att beundra. Om kväl
larna, när parken omkring dammarna är upp
lyst af milliontals kulörta lampor, så är där ståtligt nog. Då kan man låta ro sig i gondol genom den moderna utställningen.
Går man sedan på teatern i Alt-Berlin — en teater, som alls ej lär bära sig och som väl snart blir utbytt mot en lönande varie- térörelse — och ser ett skådespel från 1400- talet, och besöker man därpå arenan i Kairo och så gör en ridt på kamel genom gator
na — kamelen uttrycker sitt missnöje med.
hela tillställningen genom att skria och se ut att vilja bitas, när man sätter sig i sa
deln, men så tar den sitt förnuft till fånga, rätar på bakbenen, så man är färdig att göra en kullerbytta öfver dess hufvud, och stiger sedan upp på frambenen, hvarefter den går sedigt och värdigt, ledd af en arab, som sjunger en visa, sin reglemente- rade färd på sitt guppande sätt, som ger den ridande en känsla af sjögång, rundt.
Kairo tillbaka till palmlunden, där den faller på knä och aflevererar sin last — ja, efter allt detta har man tillräckligt många erfa
renheter för en aftonstund.
I själfva verket måste man taga hela ut
ställningen med en viss urskillning. Den är j u mindre en industriutställning än ett stort förlustelseställe, afsedt för den stora publi
kens smak. Den gör intryck af marknad och ej precis marknad för de gedignaste varor. Det ser ut, som om vederbörande känt sina pappenheimare och resonnerat som så, att massan infinner sig inte, i fall man ej förstår att roa dem med sådana nöjen, som passa för dess lynne. Därför är hela Vergnügungspark, som bildar utställningsom- rådets ena ända, medan industriutställnings- byggnaden utgör den andra, öfverfullt af vaxkabinett, panoramor, ölkneiper och kaféer, menageri, rutsehbanor, fotografiatelierer, va- rietéer, gungor och karuseller och hela den vanliga marknadsbråten. Kanske massorna lockas dit på det sättet, när det blir varma sommarkvällar, hittills har utställningen va
rit måttligt besökt, och olycksprofeter sak
nas ej, som spå att det hela skall få en snöplig utgång.
■— Men nu fruktar jag, att mitt bref börjar bli tråkigt. Och nu törs jag knappast börja skrifva något om själfva Berlin, det hemma hos oss ofta förtalade Berlin, som alls ej är stelt och tråkigt, som mången tror. Det är en stad, som går framåt för hvarje dag, och där det finns en mängd saker att titta på. Man får' ej bedöma den efter »den Linden» och »Kaisergalleri» med dessas pa- noptikon och automater — vaxgubbar och alla slags automater tyckas vara den af ber
linerpubliken mest gouterade konstarten — med deras godtköpsbodar med en marks va
ror, dess »frische Kaiserküsse» och fotogra
fier af kejsarfamiljen i grupp och hvar för sig, kejsarbarnen i uniform skyldrande för pappa och kejsarbarnen spelande olika in
strument, medan lilla prisessan dansar — i förbigående sagdt fanns en af de små prin
sessorna äfven fotograferad i dalkullsdräkt, i »svensk national dräkt » stod det skrifvet på kortet.
Berlin har också andra gator med elegan
ta bodar och liflig folkrörelse. Och folket är lustigt att se på. Herrarne, som för tio år sedan förekommo i yfviga »kronprins
skägg», uppträda, nu snart sagdt utan un
dantag i långa mustascher, med stor konst uppåtborstade ; det är naturligtvis kejsaren, som angifvit tonen också i detta fall.
Damerna — ja, här finns förstås damer af alla kvalitéer de mest uppseendeväckande bära stora hattar med en hel blomsterskörd omkring kullen, äro friserade på ett mycket konstnärligt sätt och ha tillägnat sig mycken koloristisk färdighet. Deras väl åstadkomna ansiktsfärg under den yfviga chevelyren på
minner om vaxdockornas i deras älskade panoptikon.
Adam studerar förstås utelifvet och jag följer naturligtvis med. Han har alltid trå
kigt, när jag inte är med. Här finnas bier- kneipar, som upptaga hela hus från källaren till vinden, och kaféer, trefligare än i det kära Stockholm, lika fint dekorerade, men mindre prålande.
Så ha vi varit på operor och teatrar.
Deutsches theater är, som hvar och en vet, den mest intressanta af dem. Men vi hade otur. Där gafs hela veckan, vi varit här, gissa hvilket mästerstycke? Jo »Lumpazi
vagabundus», som Hodell bearbetat sin »An
dersson, Petterson och Lundström» efter.
Petterson spelades af ingen mindre än själf- ve Joseph Kainz, som eljes spelar Hamlet, Romeo, Karl Moor och kungen i »Talisma
nen». Så ha vi sett lokala lustspel, som spelades förträffligt, och vi ha varit på Olympia jätteteater, när den invigdes härom
dagen. Teatern — en ofantlig träbarack med järnskelett — är uppbygd för tillfället, rym
mer 4,000 åskådare, och scenen, bred som ett helt torg, rymmer väl åtskilliga hundra
tal personer. Där gafs en ballett, »Orien
ten», importerad från London, med en prakt och brokighet utan gräns, med krigs
härar och fartyg, som segla i verkligt vat
ten, ryttarfäktningar, elefanter och allt möj
ligt annat. Löjligt var, att man kom in i teatern öfver en gård med förfriskningstält på båda sidor och att kyparne under hela föreställningen sprungo omkring i salongen och utbjödo bier och smörgåsar. Utan mat kan berlinaren ej lefva.
Yi ha också sett på konstutställningar i långa banor. Om dem skall jag ej säga något annat än att på en utställning af Kristusporträtt, där lokalen var dekorerad med palmer och affischerna hade formen af kors, lurade biljettförsäljerskan mig på en mark, när hon gaf mig tillbaka på en tia, hvilket var komiskt nog. Inte i och för sig, ty manövern är ej ovanlig, redan sam
ma dag försökte två olika kypare precis samma konststycke, utan att då lyckas, ty då kände jag knepet, som jag lärt mig på utställningen af »das Christus Ideal».
---*---
”Dessa små”.
Några bilder ur »de bundna systrarnas» lif, tecknade för Idun af Amanda Kerfstedt.
jf... Piere år hafva gått, sedan jag af Lorénska stiftelsen hade i uppdrag att taga reda på förhållandena bland Stockholms sömmerskor, deras arbetsförtjänst, arbetstid, lefnadsvill- kor, bostäder, mat, m. m. m. m., frågor i oändlighet, hvilka det ålåg mig att å sär
skildt för ändamålet tryckta fyrasidiga ark ifylla.
Det var intet lätt uppdrag att intränga i privata personers lefnadsomständigheter, att gå genom hufvudstadens gator ur hus i hus och söka personer af en viss klass, ty af lätt begripliga skäl kunde man icke besöka syflickorna på ateliererna, och hvad som framför allt var fysiskt ansträngande, det var de många trapporna. Dessutom måste promenaderna företagas om hvardagarna ti
digt om morgnarne, sent om aftnarne, och framför allt om söndagarne, om man skulle träffa vederbörande hemma. Hur mången sön
dagsmorgon har jag icke inträdt i den för mig uppgifna bostaden, på samma gång som den unga sömmerskan kom från ateliern, där hon vakat natten öfver för någon ung dams balkostym eller för att fylla vårsä-
Frofver å
|/|ö rlniTl Rekvisitioner, öfver stig ande kr.^ mdlUUIlUÄiyyCl ^ 20, fraktfritt till järnvägs- och
jämte Modeplanscher SänUas gratis, ångbåtsstationer.
Oscar Jacobsson
27 Drottninggatan, Sthlm.
18<J6 181 songens kapplager; hur har jag icke stått
vid soffan, där de sofvit påklädda, djupt och tungt, och tvekat att väcka dem, ty det är just natten till söndagen, som den mesta vakan fordras af dem, då kunna de taga igen sig på fridagen och behöfva ej komma då
siga och ohågade till den nya arbetsdagen.
När man kom utåt tullarne, särdeles på Sö
der åt Horns och Skans tull till, då ljusnade taflan något, där funnos åtminstone luft och härliga utsikter, om ock fönstren voro min
dre och rummen lägre.
De sex månader, som ägnades åt detta arbete, voro visserligen mycket ansträngan
de för både själ och kropp, men dels hop
pades jag lifligt, att mina bemödanden skulle föra något godt med sig åt dem, som i all
mänhet med så stort tillmötesgående läto mig blicka in i deras lif, dels erbjöd arbe
tet ett mycket stort psykologiskt intresse.
Oaktadt jag nu egentligen blott har kvar ett starkt totalintryck af denna tid, emedan mina detaljerade anteckningar öfverlämna- des till en annan person, som af detta och andra material skulle utarbeta en broschyr, och jag således ej har möjlighet att upp
friska mina hågkomster, så är det dock vissa erfarenheter, som lämnat hos mig out
plånliga intryck, och det är några af dessa minnen, jag icke tror mig gå grannlagen- heten för nära genom att här omtala.
Jag kom tidigt en söndagseftermiddag till en lägenhet på söder, dit jag fått anvisning.
Särdeles lämpliga för upplysningars erhål
lande voro brödbutikerna. Där hade man vanligen reda på en hel mängd flickor, som sydde till bodar, emedan deras mesta föda hämtades just från sådana butiker. Flickan, som jag frågade efter, var icke hemma, men hon befanns vara syster till mannen i hu
set, så att jag kunde af hennes svägerska få veta allt, hvad jag önskade. Men detta lilla arbetarhem ! Det bestod af ett rum och ett stort kök, där spiseln var omsorgsfullt dold bakom en röd och hvit gardin. Där var på ett komfortabelt sätt ordnadt med vackra, fast enkla möbler och så putsadt och fint, att det var en glädje att se. Golf
ven betäckta med vackert randade hemväfda trasmattor, gardinerna röda och hvita, ock
så hemväfda, dukar på borden likaså. Det unga paret missprydde icke det trefliga hemmet.
»Ser frun,» sade mannen, sedan vi pratat en stund, »vi väntade i sex år, Maria och jag, för vi ville inle börja med skuld, utan vi knogade hvar på sitt håll på bosättnin
gen, och det var en glädje, ska jag säga, för hvar sak vi kunde skaffa oss. Men det förstås, inte fick vi gå så gentila i klädseln, som de merendels göra, ungdomarne, men vi tyckte lika mycket om hvarandra för det, eller hur Maria?»
På hvilken vädjan Maria svarade med ett leende och en nick, som det var skada, att jag var ensam om att .se.
»Nu har jag sexton kronor i veckan, sir frun, och det räcker godt till, och ändå sät
ter jag in femtio öre livar vecka åt Maria, om någonting skulle hända mig, och en krona i månaden till en sjukkassa, så att om jag skulle få en feber, så stupar jag inte för det.»
»Nå, förtjänar inte frun med någonting?»
sade jag.
»Nej, inte egentligen, han ville inte det, Vilhelm.»
»Nej,» sade mannen och skrattade, »hon
IDUN
har släpat nog i barndomen och ungdomen, nu vill jag hålla henne som en prinsessa.»
»Ah, jag har det bättre än någon prin
sessa,» sade frun. »Vi ä’ ju fria och rå oss själfva, och det gör inte prinsessorna.»
»Ser frun, jag är järnarbetare, och det är allt ett hårdt arbete, sotigt och dant, och därför vill jag inte att min hustru ska sträf- va med arbete för andra, så att hon inte kan ha det trefligt och fint och maten i ordning, när jag kommer hem. För jag vill ha min hustru för mig, när det nu är så väl, att jag kan föda oss. Men inte du
ger det att supa och röka och bjuda och rumstera, men det ha vi då inte sinne för någondera. »
»Ja, det förstås, när jag sätter upp en väf åt oss,» sade frun, »så tar jag ju alltid till litet mer, som jag sedan säljer, för jag är så road af att väfva, sen jag tjänte på landet. Det tycks nog, att man kan få för godt pris i bodarne, men inte håller det så bra, som det jag väf ver. »
»Och, ser frun, då har hon sitt arbete hemma och kan lämna det när som helst,»
sade mannen. »För det har jag observe
rat, att det inte duger att hafsa med maten.
Ingenting vidbrändt, vällingen på bordet, het och utan klimpar — och som Maria steker potatisen med en liten vattskvätt, i, så den mosar sig, det kan ingen männi
ska göra efter. För hvar vecka lägger vi först af till hyran och kassorna, det får aldrig klicka, för stora utgifter på en gång det är arbetarens fördärf.».
(Forts.) ---<3*---
pröken Alexandra Gripenberg,
den finska föreläsarinnan, hvars bild illu
strerar dessa rader, är en af kvinnosakens mest fräjdade banérförarinnor i norden. Ord
förande i finska kvinnoföreningen, förfat
tarinna till bl. a. det betydande verket
»Reformarbetet för förbättrandet af kvin
nans ställning», uppträdde hon vid kvinno- kongressen i Chicago 1893 som Finlands representant och valdes under detta möte till kassaförvaltare i det stora internatio
nella kvinnoförbundet »International Coun
cil of Women», hvars ordförande är lady Aberdeen, vicedrottning af Canada.
Hennes af oss i förra numret bebådade' föredrag hölls lördagen den 30 maj kl. half 8 på aftonen i hotel Continentals stora sal.
Med en imponerande gestalt, ett friskt, liffullt ansikte och ett sympatiskt leende förenar fröken Gripenberg en behagfull vär
dighet, en klar, välljudande röst och ett flytande, elegant föredrag. På bordet fram
för henne hvilade under föredraget en jätte
klunga af skära rosor, ett fagert uttryck af svenska vänners sympati. Föredragets ämne var
Elisabeth Cady Stanton och hvinno saks arbetet.
Varmt och fängslande skildrade föreläsarinnan Elizabeth Cady Stanton, en af det organiserade kvinnosaksarbetets grundläggarinnor, och hennes femtioåriga verksamhet för den amerikanska kvinnans frigörelse. Redan som barn pinsamt berörd af det på skämt framkastade, men af hennes fader, en framstående domare, bekräftade påståendet, att hennes blifvande make, om han så behagade, utan hinder från lagens sida skulle kunna sälja ett henne tillhörigt korallhalsband och förslösa penningarna därför, såg hon i sin ungdom med en växande känsla af sitt köns förtryck gång på gång olyckliga kvinnor bönfalla om hjälp hos hennes far, men lämna honom ohulpna och' förtviflade, då lagen ej tillstadde honom att göra dem rättvisa. Kom så den dag, då, sju amerikanska kvinnor, verksamma mot
ståndare till slafveriet, på grund af sitt kön vägrades tillträde till världsantislafverimötet i London. Denna skriande orättvisa framkallade, 1848, den första kvinnokongressen, hvilken följ
des af en serie effektiva tidningsartiklar och John Stuart Mills epokgörande verk om »Kvinnans undei'ordnade ställning».
Med glödande hänförelse deltog den unga aine- ikanskan i dessa frihetsrörelser. Efter ett uppe
håll af flere år, nästan uteslutande ägnade åt äkten
skapliga och husmoderliga plikter, kastade sig Elizabeth Stanton, som dock lidelsefullt älskade sitt hem och hyste motvilja mot allt offentligt uppträdande, åter energiskt in i kampen för kvinnoemancipationen. Under 16 år använde hon 8 månader af året till föredragsresor, med orubbligt jämnmod fördragande utbrott af okun
nighet, råhet och hätsk förföljelselusta. En mängd förtroendeuppdrag, bland andra ordförandeskapet i kvinnosaksdeputationen till kongressen 1854, skötte hon med osviklig, säkerhet och takt. Syn
nerligen tilltalande var skildringen, huru hon lyckades omvända sin i föråldrade åsikter stel
nade gamle fader, samt af hennes fyrtioåriga, idealiska vänskapsförhållande till den praktiska, godlynta, för kvinnosaken outtröttligt verksamma kväkerskan Susan Be Anthony, »Methusalems äldsta dotter med hatt från arken», hvilken, laddad med ämnen till tidningsuppsatser, som ett yrväder brukade bryta in i hennes hem, rycka henne från hennes husliga sysslor och tvinga henne ned vid skrifbordet, under det hon själf intog hennes plats vid vaggan eller söm
men. Som bevis på mistress Stantons slagfär
dighet må anföras, att hon, då en af hennes åhörarinnor spetsigt frågade, hvar hon gjorde af sina barn, medan hon höll föredrag, gaf det dräpande svaret: »Hvar gör ni af edra, när ni går och hör på? Det tar icke längre tid för mig att tala än för er att lyssna.»
Men hvarför denna rastlösa yttre verksamhet på ett förkättradt område, hos en ung, vacker, älskande och älskad kvinna? Sin personliga lycka och tillfredsställelse fann _hon i rikaste mått vid den husliga härden. Ära och utmär
kelse kunde hon med sin glänsande litterära be- gåfning vunnit långt mindre mödosamt genom föredrag och uppsatser öfver populära ämnen.
Nej, moderligheten, känslan af ansvar mot ofödda släkten, önskan att förebygga lidanden för kom
mande generationer af kvinnor, fih-de henne in och höll henne kvar på denna förr vida mer än nu törnbeströdda bana. Orubblig konsekvens och enhet i sträfvanden karaktärisera denna tros- och viljestarka kvinna, som drifven af osläeklig längtan efter sanning och rättvisa, följde Emersons storslagna maning att »sikta mot stjärnorna».
Efter att öfvergångsvis hafva påpekat, huru
som det gamla motståndet mot kvinnosaken gång på gång lefver upp, stundom framkalladt af dem, hvilka fordom själfva fört kvinnofrigörelsens ta
lan, inlade fröken Gripenberg en skarp protest mot hvar och en af de nio teser, i hvilka frö
ken Ellen Key i det tredje af sina mångomtalade föredrag framställde grava anmärkningar mot kvinnosaken och dess förkämpar. Hon påminte bl. a., att det just var kvinnosaks vännerna, som väckte frågan om förbättrandet af den gifta kvinnans rättsliga ställning, och som höjt akt
ningen för verksamheten i hemmet genom att införa undervisning i husliga ämnen.
Vid föredragets slut hälsades den varm
hjärtade och talangfulla föreläsarinnan med en kraftig applåd af det talrika, mest af
f~* jj
G> ^
£ g ra° P
■O f-, :C3n » ra , Ï-. *2 :0 :c$
Ph: baci>
P3
ii -tS
m ®rÄ c3«30 -
*2 e—fl
octj <3>
S ^
01
V) **—-■
co S_
"5 :o
cd
<=J2.2
m
