Symboliskt värde för ett taggtrådsstängsel
Taggtråd som svårtolkad och flertydig symbol mellan två lägenhetshus i Kviberg
C-uppsats i antropologi Uppsala Universitet
Institutionen för Kulturantropologi och Etnologi Författare: Niclas Eriksson
Handledare: Charlotta Widmark Examinator: Nadia Lovell Höstterminen 2020
Innehållsförteckning
Abstract 3
1.1 Inledning 4
1.2 Bakgrund 4
1.3 Syfte och frågeställningar 4
1.4 Metod & Material 5
1.4.2 Metod & genomförande 6
1.4.3 Etik 7
1.4.4 Avgränsningar 7
1.5 Teoretiska ramverk 8
1.6 Tidigare forskning 9
1.7 Dispostion 10
2.0 Tillhörighet och symboliska gränser 10
2.1 Området Befäls-Beväringsgatan 10
2.2 Gentrifieringen 13
2.3 Området som inhägnat 16
3.0 Sammanfattande slutdiskussion 26
Käll- och litteraturförteckning 28
Abstract
Denna uppsats syftar till att beskriva vilket symboliskt värde ett taggtrådsstängsel mellan två lägenhetshus i området Kviberg som ligger i Göteborg, vad det representerar och vilka processer som föranlett stängslet. Enligt den part som låtit taggtrådsstängslet komma upp är anledningarna framförallt skadegörelse och vandalism, men varför finns taggtrådsstängslet här och vad är det en symbol för? Uppsatsen visar hur symboler blir multivokala med ett flertal olika tolkningar inom sig.
Hur dessa tolkningar skapar en upplevd känsla av enighet och gemenskap som av flera faktorer blir till verklighet i form av avgränsning med taggtråd. Det beskrivs hur de två husen med en gemensam innergård får en ’vi och de’-känsla och hur denna känsla kan beläggas med skapandet av
’community’ som innefattar avskärmning och utestängning. Slutsatsen är bland annat att argument så som: skydd från vandalisering och skadegörelse som används för att upprätthålla taggtrådsstängslet inte till fullo kan efterlevas med taggtrådsstängslet. Det blir istället en symbol för hur man vill identifiera sig själv och sin tillhörighet.
Keywords: Gentrifiering, symbolvärde, boundaries, community, gated community , antropologi, gränser.
1.1 Inledning
1.2 Bakgrund
Sociologerna Catharina Thörn och Helena Holgersson 2014, skriver i sin bok Gentrifiering hur synen på urbana rum har förändrats på senare år. De menar att städer i större utsträckning har blivit en markör för bland annat politisk, ekonomisk och intellektuell utveckling. På grund av detta har staden blivit något som ska marknadsföras och säljas. I och med det måste städerna konkurrera med varandra för att locka invånare, turister och näringsliv till sig. Thörn och Holgersson beskriver hur processen leder till medborgare som blir medvetna i sin roll och sitt bidrag till stadens utveckling.
Stadsrummet blir en scen som dekoreras och noga designas för att öka intresset för staden. Thörn och Holgersson menar att denna process händer i olika stadsdelar (Thörn och Holgersson 2014:19ff).
I Kviberg, Göteborg är liknande fenomen tydliga. Bostadsområdet Befäls-Beväringsgatan har sedan 1958 då det byggdes delat innergård med gemensamt fotbollslag och midsommarfirande.
Beväringsgatans bostäder är hyresrätter ägda av bostadsförvaltningen Poseidon medans Befälsgatan är egenägda bostadsrätter som förvaltas av Rikshem. Sedan några år tillbaka avgränsas innergården av ett taggtrådsstängsel uppsatt av Befälsgatan (Taggtrådens tid 2018).
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att förklara vilket symboliskt värde taggtrådsstängslet har, vad det representerar och vilka processer som föranlett stängslet. För att skapa en förståelse runt hur människor definierar, väljer och värdesätter i vardagen måste man med ett holistiskt perspektiv förstå de resonemang som finns i människans vardagliga närområde.
I detta fall med taggtrådsstängslet är syftet att utmåla en förståelse för vilka processer som finns när det symboliska värdet av taggtrådsstängslet definieras. Taggtråden har fått medial uppmärksamhet som enbart skildrar hur det ser ut. Många gånger är det upp till läsaren att tolka situationen utifrån en inte alltid objektiv vinkling. Uppsatsen syftar till att lyfta samband mellan aktuella samhällsfenomen, processer och skeenden, så som gentrifiering, för att sedan koppla dessa till uppkomsten av taggtrådsstängslet. Vidare kan det bidra med en förståelse för hur storskaliga samhälleliga processer direkt påverkar och influerar hur människor uppfattar varandra. Framförallt hur vi förhåller oss till varandra men även varför vi bemöter andra på ett specifikt sätt.
Frågeställningar:
•Hur upplever de boende i området taggtrådsstängslet?
•Vad och vilka beskyddas av taggtrådsstängslet?
•Vad stänger taggtrådsstängslet ute?
•Vad är taggtrådsstängslet en symbol för?
1.4 Metod & Material
1.4.1 Material
Materialet består av egna intervjuer och observationer, intervjuer tagna från ett SVT reportage samt tidningsartiklar från internet. Tre stycken intervjuer med sammanlagt tre personer boende i området Bevärings-Befälsgatan genomfördes av författaren och sträckte sig mellan 61 till 113 minuter. Den sammanlagda tiden för intervjuerna blev cirka fyra och en halv timme. Alla intervjuer spelades in.
Andra empiriska intervjuer med boende i området har hämtats från ett reportage i SVT kallat Taggtrådens tid (2018). Dessa intervjuer består av många olika korta intervjufrekvenser med boende. Dessa intervjuer är av författaren nedskrivna i en rapport som sedan använts som referens för att strukturera upp intervjuerna i programmet. Av de sammanlagda 14 personer som uppsatsen utgår från är sex stycken boende i bostadsrätterna på Befälsgatan och resterande boende i hyresrätterna på Beväringsgatan. Fem av sex intervjuer från boende på Befälsgatan är hämtade från Taggtrådens tid (2018), en av sex boende är intervjuad av uppsatsens författare. Sex av åtta intervjuer med boende på Beväringsgatan är hämtade från Taggtrådens tid (2018), två av åtta boende är intervjuade av uppsatsens författaren. I texten refereras de av författaren till uppsatsen intervjuade under pseudonymen: Tord, Anton & Eva. De boende hämtade från intervjuer från andra medier refereras till det mediala sammanhang som intervjun utfördes i för att tydligt skilja intervjuer gjorda av uppsatsens författare och intervjuer hämtade från andra sammanhang.
Ett fåtal intervjuer har även hämtats från tidningsartiklar där boende yttrat sig om området.
Artiklarna är skrivna i sammanhang med att taggtrådsstängslet sattes upp. Material hämtat från internet har analyserats med en diskursanalys kring vad som sägs och berättas om specifikt gällande taggtråden, området och upplevelsen av vad boende på Befälsgatan tycker sig behöva skydda sig mot. Genom markering och källhänvisning vid intervjuerna skiljs de åt i den flytande texten.
Intervjuer utförda av författare saknar källhänvisning. Bilder och observationsanteckningar används för att skapa en förståelse för hur området ser ut och för att skildra en nyanserad bild av hur området
beskrivs av författaren samt de intervjuade. Bilderna som finns med är bland annat tagna av författaren. Det förekommer även områdesbilder tagna med satellit hämtade från Google Earth samt informativa bilder hämtade från relevanta webbplatser.
Ett tiotal litterära verk används för att bygga upp ett teoretiskt ramverk samt få en grund till forskningsfrågan. Dessa finns beskrivna bland annat i nedkommande stycken samt i källhänvisningarna.
1.4.2 Metod & genomförande
Alla intervjuer i denna uppsats är semistrukturerade då den intervjuade i början av intervjun får beskriva området, antingen fritt eller beskriva en viss del av området. Med denna metod pratar de intervjuade om det som är viktigt för dem och sedan specificeras frågorna genom följdfrågor inom ramarna för undersökningsfältet.
Intervjuerna är gjorda på plats och via telefonsamtal. Walkabout-intervjun ger en bra möjlighet att följa med en informant i deras egna miljöer (Fägerborg 2011:91). Den första intervjun utfördes på det viset. Vi gick en promenad runt Kviberg där informanten talade om området samtidigt som relevanta följdfrågor ställdes. Detta sätt ger en bra inblick och bakgrund kring det fält som studeras. Observationen inflikades under dagen då fältarbetet utfördes. När pauser i intervjuerna uppstod observerades det mesta möjliga av fältet men fokus låg på mötet mellan människorna i området Beväringsgatan-Befälsgatan gick till. Oscar Pripp och Magnus Öhlander (2011) beskriver denna typ av observation som ’öppen observation’. Den öppna observationen används främst för att formulera nya frågor, idéer och hypoteser till ämnet för att upptäcka fenomen som: hur olika rum skiljer sig från varandra, om det finns någon skillnad i hur människor rör sig och hur ofta detta sker. (Pripp & Öhlander2011:128). De observationerna som gjordes blev sedan till frågor under de intervjuer som utfördes.
Insamling av internetbaserat materialet består av intervjuer med personer boende på Bevärings-Befälsgatan. Kontexten är Janne Josefssons program Taggtrådens tid på SVT (2018).
Programmet går ut på att försöka hitta en förklaring till det taggtrådsstängsel som sattes upp mellan de två husen. Om programmet bör uppmärksamma att de boende i de två olika husen har blivit intervjuade av en framstående journalist som genom åren blivit välkänd för sin grävande journalistisk och djupa avslöjanden kring mångt och mycket. Hur detta har påverkat de deltagande är svårt att säga men det tas i beaktning att sammanhanget är speciellt samt att detta material är vinklat i ett syfte att ställa någon ansvarig till stängslet som beskrivs och målas upp som en hemskhet i programmet.
1.4.3 Etik
I kontakt och möte med informanter har dessa - vid intervjutillfälle och/eller tidigare - blivit informerade om forskningsetik via vetenskapsrådets riktlinjer för forskning som involverar människor. I början av varje intervju har varje deltagare godkänt att intervjun spelades in och användes i samband med uppsatsen. Att vara medveten om sin forskarroll i samband med intervjuer och övrig kontakt med informanter är viktigt. I vissa fall har forskaren en maktposition och ibland tvärtom. Under intervjuerna har försökts att få bort maktspänningar mellan forskare och informanter samt haft strävan att båda parter ska känna sig väl till mods och intervjutillfällena i sig vara avspända. Detta bland annat genom småprat och presentation av mig som forskare innan intervjuerna. Dessa riktlinjer har hämtats av etnologen Eva Fägerborg (Fägerborg 2011:103). De intervjuer som utförts av författaren är anonymiserade med en slumpmässigt påhittat pseudonym.
Övriga individer presenterade i uppsatsen är belagda med de namn som visas i framställningen i det medie intervjun är hämtad ifrån. Anledning till att dessa inte är anonymiserade kommer av bakgrund att de intervjuerna har en referens i källhänvisningen och skulle på så vis kunna identifieras med eller utan pseudonym. De intervjuer som är hämtade från sekundärkällor - intervjuer som jag inte personligen gjort understryks i flytande texten genom att i uttalanden nämna var de är hämtade ifrån både i meningen men även som referens i slutet av meningen. Detta för att underlätta för läsaren var intervjun har sitt ursprung. Taggtrådens tid (2018) refereras i flytande texten som ’dokumentären’. Med anledning av vissa intervjuer är andrahandskällor kan de vara vinklade från en synvinkel som den som utfört intervjuerna tycker sig vara rätt detta har funnits i tanken under analysen av Svt-intervjuerna. Det är också av den anledningen som material från andrahandskällor är tydligt markerade i texten.
1.4.4 Avgränsningar
Uppsatsen avgränsas till bostadsområdet med adresserna Befäls- och Beväringsgatan i förorten Kviberg, Göteborg samt till ett fåtal av de ca 1000 personer som bor där. På grund av rådande pandemi Covid-19 har möjligheter till längre fältstudier begränsats rejält. Föreningsmöten, bostadsaktiviteter och gemensamma städdagar har ställts in. Till en början fanns mer omfattande fältarbete och större skara intervjuer planerat för uppsatsen som på grund av pandemin fick ställas in och uppsatsens var då tvungen att förlita sig på andrahands material, så som Taggtrådens tid (2018). blev Denna uppsats syftar inte till att dra en slutsats, konstatera eller lägga fram bevis för att
det pågår en gentrifieringsprocess i statsdelen Kviberg utan syftar till att fånga in hur de boende i området uppfattar och tolkar processen.
1.5 Teoretiska ramverk
De analytiska begrepp som används för uppsatsen är främst: Community, Gentrifiering och Multivokala symboler. Anthony P. Cohen skriver i sin bok The symbolic construction of community (1989) om förståelsen för hur ett community skapas och upprätthålls. Cohen menar att ett community måste innehålla en gemenskap som separerar dem från andra grupper. Detta görs med symbolik, bland annat gränsdragningar (Cohen 1989:12f). Dessa begrepp och förståelsen kring dem används för att kunna skåda liknande företeelser kring taggtrådsstängslet på Befäls-Beväringsgatan.
Hur taggtrådsstängslet är en symbol för ett community och vad detta community vill uppnå med att stänga in sig. Hur segregerar människor sig ifrån varandra i området och vilka aspekter finns bakom.
Community är ett engelskt ord och översätts likvärdigt med svenskans ’kommunitet’. Ordets innebörd är bland annat gemensamhet, samfund och kulturkrets (SAOB 1937). Ordet ’community är sedan tidigare väl etablerat inom antropologin och innebörden av ordet försvinner något om det byts ut. Därav hänförs det engelska ordet ’community’ i uppsatsen.
Gentrifiering och dess förståelse används för att se och förstå vilka processer som utspelar sig allmänt i Kviberg men synnerhet på Befäls-Beväringsgatan. Eric Clark (2005) beskriver gentrifiering som en process där sammansättningen hos en grupp människor boende i ett område förändras på ett sådant sätt att den nya gruppen får ett högre socioekonomisk position än tidigare grupper. Detta sker samtidigt som förändringar i byggnader sker där investeringar i egendom kommer. Desto större bytet i klasskillnaden är desto större märks det av på området runt omkring (Clark 2005: 265). I den del där gentrifiering tas upp är det teoretiska ramverket mest baserat på kulturgeografer då det är inom det området mest forskning kring gentrifiering tar plats.
Community är ett teoretiskt begrepp som används för att förstå vilka processer som sker och påverkar uppsättandet av ett taggtrådsstängsel i området. Liksom hur dessa processer påverkar behovet av ett ’community’. Anthony Cohen (1989) skriver även om hur ett community upprätthålls av gränser/gränsdragning och hur dessa gränser kan skapas med symboler. Han menar bland annat att symboler som symboliserar ett community även används för att definiera det egna community:t men också för att definiera det som är utanför detta community. En symbol menar Cohen innefattas även av svårdefinierade företeelser som kan tolkas olika av olika personer som kommer i kontakt med symbolen. På detta sätt kan en symbol (i detta fall: taggtrådsstängsel) sedd utifrån komma att
forma en uppfattning om enighet hos de som satt upp symbolen (se: Cohen 1989). Samma förståelse för community, gränsskapande och symboler används i analysen av materialet i denna uppsats.
1.6 Tidigare forskning
Tidigare forskning av antropologer inom community och gated community har bland annat varit forskning som visar hur gated community kan vara ett sätt att upprätthålla vithet i ett område.
Antropologen Setha Low skriver om privilegierade områden i förorterna till New York och San Antonio. Low diskuterar hur deras community stänger ute människor man är rädda för samt hur skapandet av ett gated community är för att stänga ute icke-vita människor ur området (Low 2009).
Low har även skrivit om gated community i relation till rädsla för brott och känslan av vad hem är.
Hon tittar på hur det ser ut med människor som flyttat till gated communitys av samhällsklasskäl.
Forskningen går ut på att se om det finns ett samband mellan mångfald och att medelklassmedborgare som känner att de förlorat ’sin plats’ och därmed blir rädda eller osäkra. I och med detta flyttar då några personer från dessa områden till gated communitys för att bo på en plats där de kan känna sig som hemma (Low 2001). Antropologen Daniel Monterescu (2015) skriver om community/gated community och menar att det är ett sätt att segregera ett område på.
Genom ett gated community segregeras medborgare från varandra bland annat baserat på klass.
Monterescu menar att det i och med att stadsrummet blir till scener för att locka medborgare, turister och näringsliv ändras också bilden av området. Detta beskriver han i boken Jaffa Shared and Shattered som handlar om hur ett bostadsområde i Israel utesluter sig från omkringliggande områden och framför allt dess invånare med hjälp av att mura in sitt område (Monterescu 2015:181ff).
Kulturgeograferna Henrik Gutzon Larsen och Anders Lund Hansen (2008) skriver om gentrifiering i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn. Deras forskning handlar om hur gentrifiering kan ses som ’kreativ förstörelse’. Gutzon-Larsen och Lund-Hansen menar att gentrifieringen i Vesterbro är det mest ambitiösa försök till stadsförnyelse i Danmark och visar på hur detta har genomförts via offentlig politik som ett sätt att förhöja den sociala standarden. De kommer fram till att det försök till ökad social standard enbart blir till genom att försöka få människor av ’starkare socioekonomiska grupper’ att flytta in till området istället för att lyfta standarden för de boende som bott där sedan tidigare. Kulturgeograferna beskriver detta som en klassisk planering för att åstadkomma en social blandning i splittrade och segregerade städer (se: Gutzon-Larsen & Lund-Hansen 2008).
Antropologen Övkü Potuglu-Cook skriver om gentrifiering i stadsrummet. Hur Istanbul har blivit
ett metropol för turister och är väldigt EU-kärt. Potuglu-Cook tittar på just gentrifiering och dess process för hon menar att det är en bidragande faktor till att Istanbul har förändrats mycket i sitt fokus på att bli turistmetropol och hur danser, klädsil och områden har förändrats i detta syfte (Potuglu-Cook 2006). Antropologen och musikforskaren David Novak skriver om gentrifiering i Japan. Han skriver om ett område i Osaka som är känt för sin historiskt långa population av hemlösa och dagsarbetare. Novaks forskning går ut på att se hur dessa har påverkats av gentrifiering genom kulturell representation (Novak 2019).
1.7 Dispostion
Uppsatsen delas upp i fyra avsnitt. Första avsnittet berättar och beskriver området kring de två husen Befäls-Beväringsgatan. Det andra avsnittet handlar om gentrifering, dess process, och vad som sker när det inte blir som det är tänkt med gentrifieringen. Tredje avsnittet tar upp området som inhägnat och varför man upplever sig behöva använda stängsel med taggtråd. Det fjärde och avslutande avsnittet visar de motsägelser som finns med taggtrådsstängslet och försöker visa vad det faktiskt symboliserar. Analysen är upplagd i tre av de fyra avsnitten. Det första avsnittet är mer beskrivande medan andra, tredje och fjärde innehåller mindre delar analys för att föra argumentationen vidare mot det sista avsnittet. Där avhandlas större delen av analysen för att sammansluta de tidigare avsnitten. Till sist kommer en sammanfattande slutdiskussion där uppsatsens centrala delar och röda tråd knyts ihop och sammanfattas.
2.0 Tillhörighet och symboliska gränser
2.1 Området Befäls-Beväringsgatan
Kviberg, Göteborg - området Befäls-Beväringsgatan. Befälsgatan och Beväringsgatan är två stora flerfamiljshus byggda i slutet på 1950- början på 1960-talet. Husen byggdes och förväntades bebos av arbetare på SKF (Svenska kullagerfabriken) och Volvo.
Beväringsgatan som är 240 meter långt ägs av det allmännyttiga bolaget Poseidon och är hyreslägenheter. Befälsgatan är bostadsrätter och förvaltas av Rikshem (Bostads AB Poseidon 2020
& Taggtrådens tid 2018). De två husen delar innergård med en lång historia av gemenskap och sammanhållning. Men idag kantras området av en avskildhet.
Kviberg är en förort till Göteborg med mycket skog, grönområden och möjlighet till idrottsutövning. Sedan tidigare är området känt för sin militärhistoria (Göteborgs Stad - Kvibergs Park 2020). Det som urskiljer sig när man först kommer till Kviberg är de två stora gråa husen på
Befäls-Beväringsgatan. Dessa står ut i området, både i storlek och utseende. När man står på gästparkeringen till Befäls-Beväringsgatan möts man av den mäktiga grå fasaden till Beväringsgatan. Den annars grå fasaden med viss missfärgning lyses upp av strimmor med inglasade röd/orangea balkonger. Även skyltar som reklamerar för pizza och närlivs bryter den grå fasaden.
För att komma in på innergården måste man antingen gå runt huset eller genom ett valv som är placerat mitt i Beväringsgatans hus. Om man går via valvet in på innergården möts man först av ett stort grönområde och Befälsgatans hus. Befälsgatans fasad är vit med beigea strimmor av inglasade balkonger. Precis till vänster ligger pizzerian vars lokal ligger på markplan med stora fönster som vetter mot innergården. Här visas menyer och erbjudanden upp för förbipasserande.
Verksamheten har avtagit något och pizzerian har ändrat sina öppettider i och med pandemin.
På innergården finns lekplatser, aktivitetsområden, parkbänkar, grillplatser och odlingslotter - allt skapat för umgänge. Trots att den vältrafikerade huvudleden Kortedalavägen där bilar kör i 70 km i timmen enbart ligger några hundra meter bort från husen och innergården är det en lugn och stilla känsla som råder på gården. Mellan innergården och vägen ligger en liten skogsdunge.
Skogsdungen har mörka men många höstfärger, det är kalt och ensligt och upplevs mer som en kulle än skogsdunge, på sommaren däremot blir vegetationen betydligt tätare. Mittemot Beväringsgatan och gästparkeringen finns spårvagnslinjen och där finns även två hållplatser.
Spårvagnshållplatsen är en lördag vanligtvis välbefolkad. Detta för att det kommer många människor in till Kvibergsmarknad som arrangeras lördagar och söndagar. Marknaden ligger några hundra meter bort från Befäls/Beväringsgatan och är en loppmarknad där människor säljer allt ifrån TV-apparater till egenodlade vindruvor. Det luktar mat och är väldigt mycket bilar, folk och ljud på marknaden. Det kommer många människor dit och marknaden är uppskattad av boende på Befäls/
Beväringsgatan. Förbi spårvagnsstoppen ligger ett flertal hus. Dessa är studentboenden och det märks av att det är just studentboenden för att på kvällar och helger är det ibland fest och då blir det ganska livat, men det är inget som upplevts som störande för de boende på Beväringsgatan. Längst upp på gästparkeringen, mitt emellan Befäls-Beväringsgatan byggs det ett stort nytt lägenhetshus som kommer att bli för hyresgäster. Byggarbetet har en stor lyftkran och ett antal arbetsbaracker i området. Boende på både Befäls-Beväringsgatan har tidigare klagat på ljudet från byggarbetsplatsen som låter mycket under dagarna eftersom byggarbetet inte höll sig till schemat utan började väsnas tidigt på morgonen. Nu pågår arbetet under ’vanliga arbetstimmar’.
Bostadsrätterna på Befälsgatan har en förening som styrs utav en styrelse och demokratiska val för de boende. Föreningen på Befälsgatan är väldigt aktiv och försöker bidra med allt de kan för
att hyresgästerna ska vara nöjda. Beväringsgatans hyresgästförening beskrivs som öppen och tillmötesgående. Föreningens lokaler ligger tätt intill pizzerian och har även den fönster som vetter mot innergården. Föreningen har i vanliga fall aktiviteter där inne och hyr ut lokalen åt boende för födelsedagsfirande etcetera. En stor anledning till det är för att öka gemenskapen hos de boende.
En boende på Beväringsgatan berättar att det bor många invandrare i området och skulle gissa på att procenttalet ligger på cirka 70% med utländsk bakgrund. Generellt är det på Befäls- Beväringsgatan mycket blandat folk. Äldre och yngre familjer lever här med ensamstående och många barn.
Det mest utstickande på innergården är det två meter höga stängsel med tillhörande vinklad taggtråd. Taggtrådsstängslet sträcker sig runt innergården och skärmar av Befälsgatan mot Beväringsgatan. Stängslet och taggtråden är svart, en port mitt i stängslet pryds av den ’heraldiska liljan’ högst upp längs portens övre kant. Mitt emellan varannan heraldisk lilja sitter vinklade spetsar i Y-formation för att förhindra att någon klättrar över. Längs Beväringsgatans hus står en grupp äldre personer och pratar med varandra. De är grannar men har stött på varandra i och med en promenad eller annat ärende. En boende beskriver att det ibland tar en och en halv timme att gå och handla mjölk då man ofta stöter på någon bekant utomhus som man blir stående och pratar med. På innergården är det många människor som rör sig. Många av de som går förbi den grupp som står och pratar med varandra stannar och bjuds in i samtalet.
Bild 1: Området Befäls-Beväringsgatan. Hus 1: Beväringsgatan. Hus 2: Befälsgatan.
Till höger om Beväringsgatan ligger gästparkeringen och därifrån finnes valvet som
2.2 Gentrifieringen
Gentrifiering är ett begrepp myntat av det engelska ordet ’gentry’ vilket åberopar den historiskt sett lägre adeln i de engelska samhällsklasserna. Ordet innefattar människor vars samhällsklass var högre än bönderna. Sociologerna Catharina Thörn och Helena Holgersson (2014) beskriver att gentrifiering kan definieras som en rörelse av medelklassfamiljer in till urbana områden. Rörelserna i sin tur leder till ökade värden på fastigheter och som konsekvens av det, en bortträngning av låginkomstfamiljer. Författarna menar vidare att en central aspekt av gentrifiering är att processen skapar bortträngning, alltså att processen gynnar vissa invånare men på andra invånares bekostnad., som i och med de renoverade och nu attraktiva områdena inte har råd att bo kvar då hyrorna höjs extremt (Thörn & Holgersson 2014:13ff).
Diskussionen som leder fram till frågan om gentrifiering kommer från många olika perspektiv och sätt att tala om området Beväringsgatan. Eva, en kvinna i 70-årsåldern som har bott på Beväringsgatan ett antal år berättar hur huset är det enda hyreshuset i Kviberg som har moderata hyror. Hon berättar att bostadsbolaget Poseidon har byggt många nya hyresrätter i Kviberg där hyran är betydligt mycket högre än på Beväringsgatan. Poseidon är ett kommunalt ägt bostadsbolag som ägs av Göteborgs kommun. Poseidon är bland de största av sitt slag i Sverige. 27 000 lägenheter förvaltas av bolaget och cirka 60 000 hyresgäster bor i dessa (Bostads AB Poseidon 2020). En annan boende på Beväringsgatan är 30-åriga Tord som bor här med sin familj. Tord sitter i styrelsen för hyresgästföreningen och beskriver hur grannområdet Gammelstaden på 90-talet gjorde en upprensning av hyreshusen för att höja områdets status då det efter att socialen hade placerat människor som haft otur med missbruk, kriminalitet och narkotika fått ett dåligt rykte. Tord berättar att fastighetsbolaget hade ett resonemang som han beskriver med ”Bättre att de [problemen] flyttar och inte drabbar oss!” (Intervju Tord 2020). Frågan om de resonemangen även finns på Beväringsgatan kommer snabbt till ytan. Eva menar att det kanske inte är lika tydligt men att attityden absolut finns här. Eva beskriver vidare hur Poseidon inte hade ett nollalternativ när det kom till renoveringar. ”Varenda gång man gör en renovering så vill de [Poseidon] renovera så mycket som möjligt och vår [hyresgästföreningen] process att vi krävde att det skulle finnas ett noll-alternativ när Poseidon inte hade det. Om folk vill betala är det okej men man behöver inte göra så mycket” (Intervju Eva 2021). Bolaget har länge varit inne på att göra stambyte och renovera köken men endast med tre alternativ på renovering. Tre alternativ där alla innebar hyreshöjning.
Detta bestred den lokala hyresgästföreningen och Poseidon beslutade sig då för att inte göra några renoveringar överhuvudtaget.
En del av gentrifieringsprocessen går enligt boken Renovräkt (2019) bland annat ut på att tränga bort en grupp människor från ett område. I boken skriver kulturgeografen Åse Richards, sociologen Dominika Polanska och skribenten Sarah Liz Degerhammar att det historiskt varit arbetarklassen som blivit bortträngd (Polanska et al. 2019:8-9). Gentrifieringen utgår inte alltid från arbetarklass och medelklass. Den hierarkiska strukturen kan ha betydligt mindre skillnad mellan sig menar en annan kulturgeograf, Neil Smith. Han säger fortsättningsvis att gentrifieringsprocessen från början tog sin fart i väldigt eftertraktade städer med hög status som exempelvis New York, Paris och Sydney. Men att processen idag kan skådas i områden som har lägre status (Smith 2002:439). Vidare visar Smith exempel på hur gentrifieringen i vissa områden bland annat har varit en process för att fösa bort icke-vita personer från bostadsområden och locka dit vita igen. Han påvisar att det inte varit prat om att fösa ut vit arbetarklass utan att prioriteringen har varit att fösa ut icke-vita ur området. Politiker kallar ofta denna typ av omväxling i den medborgerliga geografin för
’att återskapa social balans’. Däremot talas det sällan om ’social balans’ när det kommer till vita områden. Inflyttning av icke-vita till vita områden är alltså inte eftersträvansvärt många gånger och är därmed inte en del av gentrifieringsprocessen (ibid:66f).
Liknande fenomen upplevs även i Kviberg. Eva berättar hur Poseidon har en policy att inte sätta upp eller ge ut information på något annat språk än svenska i sina hyresrätter. Detta ställer (enligt Eva) till med problem i exempelvis soprummen. Hon menar att det finns en rad problem med sortering i rätt kärl för att boende inte förstår hur man ska göra. När Poseidon byggde de nya soprummen gav de ut information enbart på svenska hur man sorterar och slänger sopor på ett korrekt sätt. Efter den informationen tycker Eva att det inte gjorts mycket från Poseidon för att hjälpa hyresgästerna att upprätthålla en korrekt hantering av sopor och källsortering. Att ge ut bristfällig information till hyresgäster kan leda till dessa flyttar eller inte hinner organisera sig för att kämpa emot (Polanska et al. 2019:65).
Geografen Nicholas Blomley som citeras av Loretta Lees beskriver hur stadsomvandling och gentrifiering blir till en process som innebär att en ’samhällsfientlig’ och marginaliserad grupp som vanligtvis inte äger sina bostäder, är obeständiga och uppfattas som problem ska fördrivas.
Gruppen ersätts med gentrifieringen av aktiva, ansvarstagande individer som bidrar med förbättringar till området (Lees 2008:2452).
Den lokala hyresgästföreningen på Beväringsgatan gör vad den kan för att förhindra liknande processer genom att lämna ut information på fler språk än svenska för att öka gemenskapen i området. ”Vi försöker få Poseidon att ställa upp men de är inte så villiga att ställa upp” säger Eva. Hon förklarar att en sådan liten skitgrej som att försöka nå ut med fler språk är
väldigt uppskattat av de som inte talar svenska. Tord beskriver vidare hur den lokala hyresgästföreningen även har kommunicerat med den regionala hyresgästföreningen och på så sätt lyckats få ut broschyrer med information på ytterligare två språk. Trots påtryckningar från enskilda hyresgäster och den lokala hyresgästföreningen vägrar Poseidon ändra sin policy i språkfrågan.
I Diskussion om vem som tjänar på en sådan process menar Tord att det måste vara politiker som främst tjänar på det. Han beskriver att allmännyttan numera ska innebära avkastning och kopplar detta till att politiker inte vill att allmännytta ska driva en osund konkurrens med privata hyresvärdar. På grund av detta är nu den högsta hyran i ett område normerande. Vidare påpekar Tord att hyresnämnden har tolkat situationen med renoveringar som att det väger tungt för ett hyresbolag att få göra renoveringar som resulterar i hyreshöjningar. I juridiken vinner då hyresbolagen framför hyresgästen vilket innebär att hyresgäster vräks då de inte har råd att betala sina hyror efter (lyx)renoveringar. Eva berättar att denna situation även uppstod på Beväringsgatan.
Men när den lokala hyresgästföreningen tog striden mot Poseidon lade bolaget ner planerna på renoveringar och började istället satsa på nybyggnation. Att Poseidon som är ett kommunalt ägt fastighetsbolag tillåts handla på sådant sätt kan förklaras med, som Smith sammanfattningsvis beskriver, att genom en mer välställd befolkning (medelklass) låts återta ett område växer ett nytt landskap fram (Smith 2002:442). Ny kultur, nytt näringsliv och nya arbetsplatser tycks komma med en gentrifiering. Detta innebär att den stora globala finansmarknaden vävs ihop med kommunen vilket leder till en ökad tillväxt. Kommunen ser positivt på denna stadsomvandling och ställer sig positiva till att bedriva en process som skapar en produktiv ekonomi (Ibid:442f). Både Tord och Eva tror av denna anledning att kommunen är nöjda med fortskridandet av processen. De tror dock orsaken är att markvärdet stiger desto ’finare bostäder’ som finns på marken.
Anton är i 50-årsåldern och har bott i bostadsrätterna på Befälsgatan i många år, han är även väldigt engagerad i områdesutvecklingen. Anton beskriver sin uppfattning kring vilka det är som bor på Beväringsgatan. Han berättar att socialen har ett antal lägenheter på Beväringsgatan och därmed bor där folk med ’sämre förutsättningar’. Dessa och andra boende på Beväringsgatan blir utmålade som ’obra’ människor av Befälsgatan säger Anton. Han påpekar att det finns en upplevd skillnad mellan de två husen då det skrivs kommentarer i lokala Facebook-grupper om att det har kommit ouppfostrade-och apungar från Beväringsgatan till Befälsgatan. Anton håller inte med om detta och menar att det inte stämmer eftersom förorten ofta målas upp som att det är mycket gangsters som vistas där. Anton tror även att det finns folk som har problem med missbrukare i och med att socialen tillhandahåller lägenheter där. För det mesta är det ’helt vanligt folk’ som bor på Beväringsgatan, de går till jobbet och kämpar för att betala hyran och sitt bröd, trots det måste de på
Beväringsgatan kämpa ännu hårdare för att ha någonstans att bo, tänker Anton. Om en gentrifieringsprocess inte hade blivit stoppad av hyresgästföreningen hade dessa människor med stor sannolikhet blivit ’bortträngda’ i och med att det är just personer med ’sämre förutsättningar’
som drabbas av gentrifiering. Alltså upplever boende på Befäls-Beväringsgatan att det funnits fenomen på Beväringsgatan som är typiska för en gentriferingsprocess. Hyresgäster med ’sämre förutsättningar’, försök till renoveringar utan nollnivå och bristande information av bostadsbolaget är alla premisser för gentrifiering. Den lokala hyresgästföreningen gör dock det som står i dess makt för att stoppa denna utveckling. Sammanfattningsvis finns en upplevd gentrifieringsprocess på Beväringsgatan och känslan av att det är ”obra människor” som med denna gentrifierngsprocess ska trängas bort är tydlig. Hyresgästföreningen på Beväringsgatan har stoppat processer som kan tolkas vara delar utav en gentrifiering och därmed stoppat dessa ’obra människor’ från att vräkas. En upplevd klasskillnad mellan de två husen finns därmed kvar.
I kommande stycke beskrivs skillnaden mellan husen och hur Befälsgatan avskiljer sig från Beväringsgatan. Konsekvenserna av gentrifiering och stoppandet av dess processer förklaras i avsnitt 2.4.
2.3 Området som inhägnat
Hur skulle man uppfatta området om det var första gången man besökte det? Det var en fråga som kom upp under samtal med boende. ”Om man kommer in på gården så ser man att husen inte hör ihop” (intervju Eva 2021). Men vid första anblick menar Eva att man kan tro att de hör ihop. Men när stängslet blottar sig inser man att dock att de inte är gemensamma.
Kvarteret Befäls-Beväringsgatan beskrivs av många som ett lugnt och trevligt område med blandade soters människor som bor här. Tord och Eva berättar hur grillkvällar anordnas, den lokala odlingsföreningen ger egenodlade grönsaker till pizzerian medan pizzerian serverar och delar ut pizza under gårdsaktiviteter. Detta är aktiviteter som den lokala hyresgästföreningen vill se mer av då den bjuder in, skapar trygghet och bygger gemenskap. Tord menar att boende på Befälsgatan självklart är välkomna på aktiviteter som anordnas av Beväringsgatan men att aktiviteterna främst är riktade mot boende på Beväringsgatan.
Gun, en kvinna i 80-årsåldern boendes på Beväringsgatan, beskriver i dokumentären hur gårdarna genom åren haft en gemenskap. Hon berättar hur boende förr i tiden kunde gå rakt mellan de två husen genom den då gemensamma innergården. Vidare pratar hon skeptiskt om stängslet, hon menar att Befälsgatans boende får komma över, spela bingo och delta i andra aktiviteter på Beväringsgatan men boende på Beväringsgatan är utestängda från Befälsgatans aktiviteter och
område (Taggtrådens tid 2018). Gun menar även att det blivit en ’vi och de”-känsla mellan husen.
Tord som sitter i styrelsen för den lokala hyresgästföreningen på Beväringsgatan menar att Befälsgatan tack vare sitt stängsel har bättre koll på vilka som kommer in och ut ur området. Av boende på Befälsgatan beskrivs det i tidningsmedier hur taggtrådsstängslet kommit upp på senare år och varför det var nödvändigt att sätta upp det. Tidigare har det varit ett vanligt staket som avskilt de två gårdarna. I en tidningsintervju beskriver styrelsen på Befälsgatan att folk lätt hoppade över staketet och boende från Beväringsgatan hade på så sätt tillgång till gården ändå (Expressen 2018).
Erik, ordförande för bostadsrättsföreningen på Befälsgatan beskriver i en nättidning hur tiderna förändrats under de 45 år han har suttit med i styrelsen. Erik berättar i en intervju i en annan tidning att efter staketet, som hyresgäster hoppade över för att förstöra saker för bostadsrätterna var Befälsgatan tvungna att sätta upp ett stängsel för att hålla hyresgästerna borta. Även detta kunde hyresgästerna klättra över och det var då taggtråden var tvungen att tillkomma menar Erik (Samnytt 2018).
Det beskrivs i dokumentären hur taggtråden från en dag till en annan stod på gården
och hur ett antal av de boende på Beväringsgatan (hyresrätter) tyckte att det kändes konstigt och att känslan av ’vi och de’ blev påtaglig mellan husen när taggtrådsstängslet hade kommit upp. Andra hyresgäster berättar i dokumentären hur de upplever att det är hemskt att taggtrådsstängslet kom till, en del tycker det är väldigt svårt att förklara för sina barn varför Befälsgatan byggt stängslet.
Den samlade bilden av hyresgästerna i dokumentären ger uppfattningen att det inte ser klokt ut med stängslet och att det absolut inte behövs (Taggtrådens tid 2018).
Raine har bott på Befälsgatan i strax över 20 år. Hon menar i dokumentären att det inte är någon som helst ordning på människorna på Beväringsgatan längre, att hyresgäster har gjort sönder grindar och förstört blommor. Jan, en man i 60-årsåldern boendes på Befälsgatan hävdar i dokumentären samma som Erik i tidningarna att bilarna på Befälsgatan inte får vara ifred, bland annat har bromsledningar kapats och ett antal bilinbrott ägt rum och att dessa anledningar ska vara som en grund till att Befälsgatan valde att bygga taggtrådsstängslet (Taggtrådens tid 2018).
Antropologen Anthony P. Cohens skriver om ’community’ och hur dessa konstrueras. Ordet community kan beskrivas med svenska ordet ’kommunitet’. Cohen (1989) menar att community är ett svårdefinierat ord men beskriver att det kan förklaras med att en grupp människor har något gemensamt med varandra. Detta leder i sin tur till skiljaktigheter som storskaligt separerar denna grupp från andra grupper i ett samhälle. Han pekar på hur det finns både likheter och skiljaktigheter i ett community men viljan att frånskilja sig eller separera sig från andra grupper finns gemensamt (Cohen 1989:13). För att upprätthålla ett community är symboliken av gränser viktigt. Ett
community interagerar på ett eller annat sätt med det som de vill stänga ute och därmed är gränsen väldigt viktig. Gränsen visar var ett community börjar och slutar (ibid:13).
Cohen fortsätter sin förklaring om gränser genom att visa hur medlemmar i ett community delar eller tror att de delar samma meningsbörd av symbolen som anger gränsen för detta community och att det är det som skiljer olika communityn från varandra (Cohen 1989:16).
Fenomenet är liknande på Befälsgatan med de röster som beskriver varför de sätter upp en taggtråd som symbol för gränsen mellan de två husen. Bostadsrättsföreningens ordförande Erik kan med sina uttalanden i tidningsmedia ses representera Befälsgatan utåt. Uttalanden i medier innefattar beskrivningar som ”De slog sönder en lekstuga och lekplatsen. Därför är det inhägnat numera och eftersom det inte hjälpte så har vi även taggtråd på vissa ställen. Vi måste skydda vårt område, vi bor ju i ett utsatt område[…]”. (GöteborgDirekt 2018). I denna mening beskrivs hur ’de’
vandaliserar och förstör vilket har lett till att ’vi’ satt upp taggtråd för att ’vi’ måste skydda vårt område från ett annat område som är utsatt. En förståelse för uttalanden som ovanstående blir med Cohens resonemang tydliga ställningstaganden där ’vi’ skiljer oss från ’de’ eftersom ’vi’ har ett intresse att skydda vår mark.
Raine och Jutta, (Jutta är en annan kvinna på Befälsgatan) visar i dokumentären sitt stöd för Erik och styrelsen. Raine menar att det är ordning och reda på Erik (Taggtrådens tid 2018). Anton, mannen i 50-årsåldern tycker däremot inte att taggtrådsstängslet är bra på några sätt alls. Anton har bott på Befälsgatan länge och deltar aktivt i föreningslivet i bostadsrätten. Han vill föra samman och förbättra området, vidare menar han att det saknas bevis för att det är just hyresgäster från Beväringsgatan som förstört och vandaliserat på Befälsgatan. Därav saknas det belägg för att taggtrådsstängslet skulle byggts från början. Han undrar vad det är som är så viktigt att lägga mycket av de boendes pengar på för att skydda sig från med ett taggtrådsstängsel. Anton tycker att stängslet ska tas ner.
Trots det faktum att meningsskiljaktigheter finns för vad en symbol representerar och fylls med för mening blir symbolen för gränsen otroligt viktig i dessa sammanhang. Cohen menar alltjämt att formen på symbolen i sig påminner om de olika meningarna som är kopplade till den. På grund av det visar symbolen (här: taggtråden) upp att det finns individuella tolkningar av den och att alla inte delar samma tolkning av symbolen (Cohen 1989:21) Två boenden på Beväringsgatan, Tommy och Solveig menar i dokumentären att det inte är människorna på Befälsgatan det är fel på, utan att det är styrelsen. Samtidigt tycker Tommy och Solveig att taggtråden skapar separation mellan boende i de två husen. Solveig säger retoriskt att vi är väl inte sämre än dem (Taggtrådens tid 2018). Anton från Befälsgatan berättar även hur han träffade två grannar som bor på
Beväringsgatan. När han frågar vad grannarna tycker om de uttalanden som Befälsgatan gjort om Beväringsgatan i media svarar de med ”ni är ju inte riktigt kloka!” Exemplen visar att taggtråden som symbol och diskursen kring taggtråden representerar avskildhet. Tommy och Solveig målar i dokumentären upp en bild av att ’de’ på andra sidan tycker att de är bättre än ’oss’ på denna sida, trots det poängterar de att det inte är alla boendes fel att taggtråden är där.
Cohen menar att det är detta som är styrkan med symboler eftersom de är väldigt oprecisa.
Symboler gör att människor kan förstå varandra och hitta gemenskap. Innebörden av taggtråden har som vi har sett olika betydelser och meningar för olika personer. Men symbolen som objekt förvandlar denna verklighet av olikheter till vad som uppfattas som en enighet inom community:t.
Därmed kan människorna utanför community:t sätta en generell och gemensam ideologi på det community som symbolen representerar. Detta i sin tur förenar de boende på Befälsgatan både med varandra men också gentemot Beväringsgatan. På så vis konstrueras och förverkligas ett community:s gränser. Sammanfattningsvis visar boende i båda husen att det finns en upplevd ’vi och de’-känsla i området. Att ’de’ (Beväringsgatan) vandaliserar och förstör, finns det enligt somliga boende inte bevis för, utan blir till en del av diskursen av att ’vi’ måste skydda oss från
’de’. Trots att värderingen av gränsen skiljer sig bland de boende bidrar uppfattningarna till att upprätthålla värdet av taggtrådsstängslet som gräns. Genom åren har värdet för en gräns förändrats från staket till taggtrådsstängsel. Något som förklaras i nästa avsnitt.
2.4 Taggtråd som symbol
Varför finns då taggtrådsstängslet? Styrelsen och somliga boende på Befälsgatan pratar i dokumentären om skadegörelse, trakasserier och vandalism. Raine, damen i 80-årsåldern menar att hon har sett folk från Beväringsgatan rycka upp blommor som tillhör Befälsgatan. När hon då har försökt säga till har personen som ryckt blommorna skrikit att blommorna tillhör allemansrätten.
Anton på Befälsgatan, som är väldigt engagerad i bostadsrättsföreningen och området är däremot en av tillsynes få personer på Befälsgatan som (enligt dokumentären) anser att taggtrådsstängslet är dåligt. Fortsättningsvis berättar han hur taggtrådsstängslet utformar sig. Det går enbart runt ett, vad styrelsen kallar ’aktivitetsområde’ säger Anton. Vad är det som är så viktigt att skydda därinne frågar han sig. Även Daniel, en flerbarnspappa i 40-årsåldern boendes på Befälsgatan vittnar i dokumentären om tveksamheter angående taggtrådsstängslets skyddsfunktion. Stängslet skyddar enbart en lekplats (se bild 2), det skyddar inte bilarna, garagen eller huset säger Daniel (Taggtrådens tid 2018). Uppfattningen om att hyresgästerna på Beväringsgatan förstör, vandaliserar och hoppar in till Befälsgatans område tror Anton kommer ifrån det faktum att barn leker på innergården. Han
framställer situationen som att boende på Befälsgatan (bostadsrätter) kan ha en godare ekonomi än personer på Beväringsgatan (hyresrätter) då det för att äga en bostadsrätt kräver god ekonomisk status. Dock innebär inte det att de boende på Beväringsgatan är mindre bra människor, poängterar Anton. Fortsatt redogör han hur barn från Beväringsgatan som spelar boll på innergården kan råka skjuta över bollen till Befälsgatan. Om det är en familj som har det sämre ställt ekonomiskt och köper en fotboll till sitt barn, som barnet sedan råkar skjuta över stängslet, då är det klart att barnet känner att hen måste hämta bollen då hen vet att föräldrarna egentligen inte har råd med bollen menar Anton. Det menades att dessa barn förstörde inne på Befälsgatan och därefter kom taggtråden upp. Men det jag undrar återigen är då, om man vet att dessa barn har förstört, varför anmäler man då inte dessa frågar sig Anton.
Tord, styrelseledamoten från Beväringsgatan berättar att uppfattningen hos boende på Beväringsgatan är att mycket av de ovälkomna personerna som håller på med drogförsäljning och vandalism kommer utifrån med spårvagnen. Anton målar upp en liknande synvinkel, även Daniel
Bild 2: Området Befäls/Beväringsgatan sett uppifrån. Det centrerade huset är Befälsgatan och det till höger är Beväringsgatan. Det gula markerade området avser
taggtrådsstängslet och dess omfång.
gör detta i dokumentären. Vart är bevisen för att Beväringsgatan vandaliserar och om de vandaliserar bilar varför är inte dessa inhägnade, undrar Anton och Daniel. I Kviberg finns ett antal spårvagnsstopp. Precis utanför Beväringsgatan ligger det två stycken (se bild 3). Dessa innefattas av tre spårvagnslinjer till tre olika områden. De har ibland avgångstider varannan minut, (se bild 4) vilket gör det lätt och smidigt att ta sig in eller ut från Kviberg och Befäls-Beväringsgatan.
21 Bild 4: Avgångstider för de tre linjerna från Beväringsgatan klockan 20:00 en
Bild 3: Spårvagnshållplatser precis utanför Beväringsgatan. Läge A & B.
Trots tvetydigheter gällande vad stängslet är en symbol för pratar många på Beväringsgatan om ’vi och de’. Att ’de’ har spärrat in sig från ’oss’. Björn, Ayla och Josef är några boenden på Beväringsgatan som i dokumentären tycker att det är orättvist eller ojuste att Befälsgatan spärrar in sig men fortfarande kan använda Beväringsgatans innergård (Taggtrådens tid 2018). Eva beskriver hur hon upplever det som att stängslet kommit upp eftersom bostadsrättsföreningen på Befälsgatan tyckte att ’folk kom över på fel sida’ när hyresgäster från Beväringsgatan använde Befälsgatans trädgård. Hon säger också att boende på Befälsgatan uppfattar sig som finare än människorna på Beväringsgatan samt att boende på Befälsgatan inte tycker att icke-vita ska vara på deras mark. Det finns starka ’vi och de’-känslor hos de boende. Cohen redogör hur en ledningsgestalt i ett community kan föra dess talan utåt med hög trovärdighet och därmed bestämma diskursen för symbolen (Cohen 1989:34). Något vi sett i de tidningar likvis andra mediala sammanhang där frågor kring taggtråden tagits upp och bostadsrättsföreningen svarar på frågorna som styr diskursen om taggtråden. Likväl som ledargestalten (bostadsrättsstyrelsen) har hög trovärdighet utåt kan det vara så att de inte har lika hög trovärdighet inom community:t. För att hålla samman ett community måste därav enligt Cohen ledargestalten förena människorna med en pragmatisk egalitarianism som får ett community att framstå som enat. Gruppen måste på ett enkelt sätt visa sin ståndpunkt gentemot det de vill avskilja sig ifrån, trots att denna ståndpunkt inte stämmer överens med vad personerna i det community:t egentligen tycker och tänker. Det sammanfattas med att ledargestalten tystar ner individuella skillnader inom gruppen vilket i sin tur gör så gränsen (symbolen) får vitalitet. Det vanliga är även att den bild om community:t som speglas utåt snappas upp av medlemmarna som tillhör community:t och då skapar en självbild som därmed förskönar gränsen (ibid:35).
Exempel på vad Cohen här beskriver ser vi i Antons uttalande om hur han uppfattar det som att personer boendes i bostadsrätt på Befälsgatan har godare ekonomisk status än boende i hyresrätt på Beväringsgatan. Samtidigt blir det med uttalanden från andra boenden på Befälsgatan i dokumentären tydligt att bostadsrättsstyrelsen blir till en ledargestalt. Jutta som är i 75-årsåldern beskriver i dokumentären att styrelsen allt har sina anledningar till att sätta upp ett stängsel med taggtråd. Hon menar att styrelsen inte skulle göra det för att jävlas bara. Jutta och Raine litar enligt dokumentären på och håller på styrelsen för att de vet att det finns orsaker till att stängslet och taggtråden kommit upp (Taggtrådens tid 2018).
Cohen framställer senare hur människor uppfattar beteenden. Hur en persons beteende uppfattas utifrån kan vara långt ifrån hur personen förväntar sig att det ska uppfattas. Oavsett vilket
beteende det rör sig om kan det få en symbolisk betydelse beroende på hur människor runt omkring (väljer att) uppfatta(r) beteendet (Cohen 1989:42). Alltså kan människor och deras beteenden oavsett vad de strävar efter komma att bli en förlängning av symbolen (gränsen) och vad den uppfattas att representera. Ytterligare exemplifieringar på detta fenomen ser vi i motsättningen som Tommy och Solveig på Beväringsgatan pratade om i dokumentären beskrivet i ovanstående avsnitt.
Hur de kände till att det inte är alla människor på Befälsgatan det är ’fel på’ utan att det är styrelsen men trots detta pratar de om ett ’vi och de’.
Varför ha en inhägnad nu? När husen byggdes och innergården var delad vittnar boende på både Befäls- och Beväringsgatan om ett starkt gemenskapsband. Man delade fotbollslag och firade midsommar tillsammans berättar bland annat Eva, Anton, Tord. Flera boende säger samma sak i dokumentären (Taggtrådens tid 2018). På senare år har det förändrats bland annat genom in- och utflyttning och stor invandring. Solveig pratar i dokumentären om att det bor väldigt många invandrare på hennes adress på Beväringsgatan. Uppfattningen om ’ordning och reda’ har förlorats med den socialgeografiska förändring som skett. Med nya människor har det även kommit oordning menar Raine på Befälsgatan, som i dokumentären hävdar att förr i tiden var de rädda om saker och ting, vilket de inte är idag (Taggtrådens tid 2018). Erik sitter som ordförande i styrelsen på bostadsrättsföreningen säger i offentlig media att alla på Befälsgatan var överens om att man måste skydda sin egendom från förstörelse och det bästa sättet att göra det på var genom stängslet med taggtråd. Erik säger vidare att de på Beväringsgatan inte äger någonting och att de enbart vill utnyttja Befälsgatans grejer. I andra mediala sammanhang har styrelsen även yttrat sig om att de som bor på Beväringsgatan är gangsters som förstör grejerna på Befälsgatan. Han menar att de boende på Beväringsgatan slog sönder bilar, stulit saker och vandaliserat på gården. De tar allt, det här är ingen kommunal lekstuga det är privat egendom och de tar sönder allt. (Se: Expressen 2018;.
Samnytt 2018; GöteborgDirket 2018). Innan den gentrifieringsprocess som skrevs om i början av texten hade startat fanns inte stängslet. Det var efter gentrifieringsprocessens misslyckande som stängslet och taggtråden kom upp. Som bostadsrättsföreningen i dokumentären menar är orsaken till den utveckling som föranlett att stängslet och taggtråden kommit upp att samhället har abdikerat och det politikerna är mesiga (Taggtrådens tid 2018). Utvecklingen i området tolkas i och med dessa uttalanden tydligt som att det har blivit ’oordning’. Anton beskriver hur hans grannar som tycker att stängslet och taggtråden är bra har sagt att det idag inte är några barn ute och leker på gårdarna.
Anton menar att barn alltid har lekt på gårdarna och busat genom alla tider, men frågar sig varför stängsel och taggtråd inte var nödvändigt då och framförallt varför det är nödvändigt idag när grannarna själva beskriver det som att barnen inte längre leker ute. Vad är det som har förändrats
genom åren, är det ’buset’ som blivit värre eller är det människorna som utför ’buset’ som ogillas?
Boende på Befälsgatan uttalar sig i dokumentären som att det förut var ordning men att det nu är oordning (Taggtrådens tid 2018).
En tolkning av situationen är här att när gentrifieringsprocessen som skulle innebära
’förfining’ av området stoppades kom upplevelsen kring att samhället har abdikerat och politikerna är mesiga. Eftersom de två husen Befäls-Beväringsgatan ligger så tätt intill påverkades Befälsgatan av konsekvenserna av som de kallar det -samhällets abdikerande- genom att få dit mycket nytt folk som inte ’passade in’. Cohen diskuterar att desto starkare tryck utifrån på ett community att modifiera sina sociala strukturer till andra omkringliggande sociala strukturer, desto starkare och viktigare blir den symboliska gränsen. När strukturella gränser blir utsuddade blir de symboliska gränserna mer tydliga och desto viktigare (Cohen 1989:44). Utifrån Cohens resonemang tolkas fenomenet på Befälsgatan att de hade då två val, antingen skulle de vara tvungna att modifiera sitt sätt att se på sig själva eller stänga in sig. Från början när den sociala strukturen mellan de två husen var mer likartade (övre/medelklass) var gränsen inte så pass tydlig - det fanns ingen fysisk gräns.
Nu när allt förändras snabbt och de sociala strukturerna ser annorlunda ut (underklass flyttar in) är gränsen väldigt tydligt i form av stängsel med taggtråd. Detta är en viktig aspekt av ett community då Cohen menar att ett community speglas av vad det inte är genom att jämföra sig med andra. Hur man sätter gränser visar vad man avskiljer sig från. När ett community tittar utåt är det de ser speglat av sina egna stereotyper, vilket bildar en självuppfattning av vad de själva är (Cohen 1989:109). Boende i området har ifrågasatt taggtrådsstängslets placering och vad det faktiskt skyddar. En analys av detta kan ses tydligt på den faktiska utformningen av stängslet. Stängslet avskärmar Befälsgatan bland annat från en skogsdunge som Eva beskriver som avskild och att många knarkare och hemlösa brukade driva omkring i förut. Sedan är stängslet även främst mot Beväringsgatan. Det gränsen går mot är i dessa fall tydliga symboler för vad man vill avskärma sig från (se bild: 5, 6 & 7).
En symbol och gräns är enligt antropologen Fredrik Barth (1969) som citeras av Cohen, per definition en markering för början och slutet på ett community. Barth menar fortsättningsvis att denna gräns är lika nödvändig för ett community som en personlighet är för en människa. Gränsen kapslar in, identifierar och väcker ett community till liv. Gränser är viktiga eftersom ett community kommer på ett eller annat sätt interagera med andra sociala sammanhang som de vill skilja sig ifrån - vilket görs med en gräns. Utformningen av gränsen är inte objektiv utan är annorlunda från ett community till ett annat (Cohen 1989:129). Symboler representerar gränser och skapar identitet för ett community men det meningsskapande bakom symbolerna behöver inte delas av alla medlemmar
i samma community . Som beskrivet kan en symbol delas av många personer i ett community men dess innebörd vara delad. Cohen pekar av denna anledning på vikten av hur ett community:s gränser och symboler hela tiden manipuleras för att community:t ska överleva.
”As the symbol, it is held in common by its members; but its meaning varies with its members’ unique orientations to it. In the face of this variability of meaning, the
consciousness of community has to be kept alive through manipulation of its symbols. The reality and efficacy of the community’s boundary - and therefore, of the community itself - depends upon its symbolic construction and embellishment.” (Cohen 1989:15)
Detta kan ses på Befälsgatan där styrelsen i dokumentären och andra medier menar att taggtrådsstängslet (symbolen) är till för att skydda de boendes egendom och det därav är nödvändigt att ha det uppe, trots detta är det som innefattas av taggtrådsstängslet inte det som till största del varit utsatt för skadegörelse. Cohen beskriver att människor konstruerar sitt community symboliskt för att göra community:t till en resurs, ett upprätthållande av mening och som en avspegling av deras egna identitet (ibid:118).
25 Bild 6: Stängsel mot skogsdunge.
Bild 5: Befälsgatan till vänster och stängsel som vetter mot Beväringsgatan.
3.0 Sammanfattande slutdiskussion
Syftet med uppsatsen var att förklara vilket symboliskt värde taggtrådsstängslet har, vad det representerar och vilka processer som föranlett detta. Genom att svara på frågeställningarna har i uppsatsen visats och diskuterats att den sociala strukturen på Befäls-Beväringsgatan inte är lika angelägen som den var tidigare. Gemenskapen grundades i den ordning och reda som fanns tidigare.
Frågeställningarna och svaren på dessa är:
Hur upplever de boende i området taggtrådsstängslet?
De boende i området Befäls-Beväringsgatan upplever stängslet med delad attityd. Det finns personer som förespråkar stängslet och människor som kämpar för att få ner det. Framförallt är känslan av ’vi och de’ stor, trots den geografiska och historiska närheten de har till varandra.
Vad och vilka beskyddas av taggtrådsstängslet? Uttalanden om vad Befälsgatan säger sig vilja uppnå med stängslet visar sig vara omöjligt att åstadkomma då placeringen av stängslet i viss mån inte återspeglar det som varit utsatt för skadegörelse. Alltså skyddar taggtrådsstängslet mot något annat. Vilket leder till nästa frågeställning:
Vad taggtrådsstängslet stänger ute och vad taggtrådsstängslet är en symbol för. Med inflyttningen av människor som inte ansågs passa in växte även gränserna och avskildheten.
Stängslet skärmar av Beväringsgatan från Befälsgatan för att stänga ute kriminalitet och oordning men blir i slutändan en symbol och representation för människorna som bor där.
Under insamlandet av materialet och analysen i uppsatsen slår det en att de boende på Befäls-Beväringsgatan inte tänker på vad taggtrådsstängslet symboliserar. De vaknar inte upp varje morgon och tänker att de ska upprätthålla en kulturellt strukturell dynamik som finns i den allmänna diskursen om identitet och tillhörighet. Uppsatsen pekar på hur symbolen för avskildhet (taggtråden) upprätthålls och reproduceras från båda håll. Oavsett vad man tycker om taggtrådsstängslet i sig, tillskrivs värdet i symbolen konstant av vardagligt handlande.
Som slutsats kan sägas att det finns en upplevd gentrifieringsprocess på Bevärngsgatan och känslan att det är ”obra människor” som med denna gentrifierngsprocess ska trängas bort är tydlig.
Hyresgästföreningen på Beväringsgatan har stoppat processer som kan tolkas vara delar utav en gentrifiering och därmed stoppat dessa ’obra människor’ från att vräkas. En upplevd skillnad mellan de två husen finns i och med detta kvar. Denna upplevda skillnad mellan husen kan resultera i att taggtrådsstängslet uppkommit för att stärka och bevara gemenskapen på Befälsgatan och skydda sig mot oönskade personer snarare än att skydda sig från vandalism och skadegörelse. Och i och med att uppkomsten av taggtrådsstängslet fogas till bildandet av gemenskap på Befälsgatan kan det bli
svårt att ändra på situationen. Att ’de’ (Beväringsgatan) vandaliserar och förstör finns det enligt somliga boende inte bevis för, utan blir till en del av diskursen av att ’vi’ måste skydda oss från
’de’.
Den lokala hyresgästföreningen på Beväringsgatan och ett annat antal engagerade boende försöker bygga ihop gemenskapen mellan Befäls-Beväringsgatan igen. Med inbjudningar till föreningsaktiviteter och gemensamma städdagar är hoppet stort att lyckas få tillbaka det som en gång varit.
Vidare forskning inom området kan tänkas vara den redan påbörjade forskningen om gentrifieringsprocesser och dess påverkan på människor i området. Trots ett brett fält bestående av forskning om gentrifieringsprocesser är det antropologiska intresset för forskningen relativt modest.
Vi ser många kultur/samhällsgeografer som berör dessa ämnen aktivt. För att fånga den holistiska syn och förståelse om gentrifiering är antropologi superbt för området. Gentrifieringens processer kan innefattas av antalet parametrar som kanske inte upplevs vara del av gentrifieringen. För en förståelse för hur vardagligt handlande kan bli en del av strukturer som i slutändan leder fram till gentrifiering skulle antropologiska infallsvinklar i studien vara önskvärt.
Käll- och litteraturförteckning
Intervjuer
Namn: Anton (pseudonym)
Boende på: Befälsgatan (bostadsrätt) Ålder: 50-årsåldern.
Kön: Man
Intervjudatum: 2020-11-07.
Intervjulängd: 137 minuter.
Intervju utförd av: Niclas Eriksson.
Intervjun besitts av författaren.
Namn: Eva (pseudonym)
Boende på: Beväringsgatan (hyreshuset) Ålder: 70-årsåldern.
Kön: Kvinna.
Intervjudatum: 2020-11-07.
Intervjulängd: 134 minuter (Uppdelade intervjuer).
Intervju utförd av: Niclas Eriksson.
Intervjun besitts av författaren.
Namn: Tord (pseudonym)
Boende på: Beväringsgatan (hyreshuset) Ålder: 30-årsåldern.
Kön: Man.
Intervjudatum: 2020-11-07.
Intervjulängd: 61 minuter.
Intervju utförd av: Niclas Eriksson.
Intervjun besitts av författaren.
Observationer
2020-10-7, kl. 11:00-16:00, Befäls- och Beväringsgatan (med omnejd).
Referenser
Bostads AB Poseidon. Om oss. 2020 https://poseidon.goteborg.se/om-oss-2/. (Hämtad 2020-11-29).
Clark, Eric 2005. ”Order and Simplicity of Gentrification - a Political Challenge”. I Loretta Lees.
The Gentrification Reader. (E-bok).
Cohen P. Anthony 1989. The symbolic construction of community. London: Routledge.
Ekeroth, Kent. 2018. Boende måste skydda sig med taggtråd - grannarna förstör, stjäl och hotar.
Samnytt. 12 november.
https://samnytt.se/boende-maste-skydda-sig-med-taggtrad-grannarna-forstor-stjal-och-hotar/
(Hämtad 21/12-2020).
Fägerborg, Eva 2011. ”Intervjuer”. I Lars, Kaijser & Magnus Öhlander (red). Etnologiskt fältarbete.
Lund: Studentlitteratur AB.
Göteborgs Stad. Kvibergs Park. 2020. https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/kvibergs-park/om- kvibergs-park/kulturhistoria (Hämtad 2020-12-27).
Isaksson, Lina. 2018. Taggtråd ska hålla hyresgäster borta. GöteborgDirekt. 12 november.
https://www.expressen.se/gt/bostadsforening-skyddar-sig-mot-grannarna-med-taggtrad/
(Hämtad 2020-12-21).
Jakobsson, Julia. 2018. Bostadsrättsförening skyddar sig mot grannarna - med taggtråd. Expressen.
12 november.
https://www.expressen.se/gt/bostadsforening-skyddar-sig-mot-grannarna-med-taggtrad/
(Hämtad 21/12-2020)
Josefsson, Janne - Taggtrådens tid 2018. SVT.
