Dirigering: en undersökning om hur Tai Chi och imitationer av andra dirigenter kan utveckla kroppsmedvetenhet och gestik.

(1)

Dirigering: en undersökning om hur Tai Chi och imitationer av andra dirigenter kan

utveckla kroppsmedvetenhet och gestik.

Karin Fahlén

Musikalisk gestaltning, konstnärlig master 2019

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

(2)

Sammanfattning

Innan genomförandet av detta arbete hade jag svårt att kontrollera långsamma gester när jag dirigerade. Mina gester liknade mina lärares och jag hade inte verktygen för att komma på egna.

Syftet med detta arbete var att utveckla min kroppsmedvetenhet och gestik genom träning av Tai Chi och imitation av tre dirigenter. Tai Chi-träningen bestod av fem privatlektioner med instruktör och egen träning utöver det. För imitationerna letade jag upp klipp på Youtube där dirigenten är synlig, övade in dirigentens gestik och filmade mig själv ur liknande kameravinkel.

Efter att jag spelat in mina imitationer gjordes en analys där jag jämförde likheter och skillnader mellan mig och dirigenterna. Dirigenterna som jag imiterade är Osmo Vänskä, JoAnn Falletta och Eiji Oue.

Några rörelser från Tai Chi-träningen och gester från imitationerna använde jag sedan i det konstnärliga arbetet med två orkesterprojekt. I det första projektet leder jag Norrbotten NEO och medvetet tagit in rörelser och gestik från Tai Chi-träningen och imitationerna. Det andra projektet består av två delar. Första delen består av en förberedelse då jag dirigerar Mårten Landström på piano. Andra delen består av att jag leder Norrlandsoperans symfoniorkester. I andra projektet gjorde jag ett val att inte medvetet lägga in rörelser och gestik utan gick mer på intuition.

Arbetet har lett till att min kroppsmedvetenhet och gestik har utvecklats positivt. Min vänster- hand är mer självständig och gestiken är mer varierande än innan arbetet. Att imitera andra dirigenter visade sig vara en bra metod för att utveckla gestiken.

(3)

Förord

Med detta arbete vill jag tacka ett antal personer som gjorde arbetet till vad det är. Först vill jag tacka mina handledare Petter Sundkvist och Åsa Unander-Scharin som kommit med kloka råd och hjälpt mig under arbetes gång. Ett stort tack vill jag rikta till Roland Fransson som helt gratis ställde upp och gav mig privatlektioner i Tai Chi som om det vore en självklarhet! Och ett speciellt tack vill jag rikta till min sambo Joachim Lundberg. Han fick mig att skriva arbetet i ett program som jag inte kan (och inte han heller alla gånger) men har alltid funnits där till hjälp så jag fått den layout på arbetet som jag vill ha. Han har kollat upp saker så information blir korrekt, hjälpt till vid inspelningar, fixat allt med videoklippen. Han har med andra ord lagt ner ett stort antal timmar som jag istället kunnat använda på det konstnärliga innehållet. Tack!

(4)

Innehåll

1. Introduktion 4

1.1. Personlig bakgrund . . . . 4

1.2. Historisk bakgrund . . . . 5

1.2.1. Dirigering . . . . 5

1.2.2. Tai Chi . . . . 5

1.3. Definitioner av ord . . . . 6

2. Syfte och forskningsfrågor 7 3. Metod och material 8 3.1. Tai Chi . . . . 8

3.2. Imitationer . . . . 8

3.3. Orkesterprojekt . . . . 10

3.3.1. Norrbotten NEO . . . . 10

3.3.2. Norrlandsoperan . . . . 10

3.4. Videoinspelning . . . . 11

4. Tidigare forskning 12 5. Genomförande 13 5.1. Tai Chi . . . . 13

5.2.1. Imitation 1 . . . . 17

5.2.2. Imitation 2 . . . . 21

5.2.3. Imitation 3 . . . . 25

5.3. Orkesterprojekt . . . . 29

5.3.1. Norrbotten NEO . . . . 29

5.3.2. Norrlandsoperan . . . . 30

6. Diskussion 34 6.1. Tai Chi . . . . 34

6.3. Orkesterprojekten . . . . 36

6.4. Sammanfattning . . . . 36

7. Referenser 38

A. Bilaga: Videoinspelningar 40

B. Bilaga: Noter 41

(5)

1. Introduktion

1.1. Personlig bakgrund

Min väg till dirigeringen har inte varit självklar. Jag började spela folkmusik på fiol när jag var sex år. Några år senare började jag även spela tvärflöjt på kulturskolan. På gymnasiet gick jag det estetiska programmet med musikinriktning. Elgitarr var huvudinstrumentet och sång var biinstrument. Genren på musiken jag spelade var främst pop/ rock. I mitt flöjtspel började jag röra mig mot den klassiska repertoaren efter att ha sagt nej i några år. Efter gymnasiet hade jag lite svårt att välja vilket instrument och vilken genre jag skulle rikta in mig på. Det slutade med tvärflöjten eftersom jag kände mig säkrast på det instrumentet. Jag sökte några folkhögskolor och blev antagen på Framnäs folkhögskola. Efter ett år på Framnäs sökte jag kandidatutbildningen med inriktning tvärflöjt på musikhögskolan i Piteå och blev antagen.

Under andra året på kandidatutbildningen kom jag i kontakt med dirigering på riktigt då jag läste en kurs i ensembleledning. Jag tyckte det var roligt och blev uppmuntrad av andra studenter vilket gjorde att jag blev mer intresserad. När slutet på kandidatutbildningen närmade sig, var det åter dags att bestämma vad jag skulle göra de närmaste åren. Jag bestämde mig för att söka masterutbildningen i dirigering på skolan och blev antagen.

För mig handlade dirigering till en början om att slå rätt slagmönster och få händerna att bli oberoende. Efter ett tag insåg jag att det handlade mer om gester. Man kan leda musiken med gester, ge musiken liv och betydelse. Hittills har mina gester liknat mina lärares eftersom jag delvis försökt imitera dem. Jag har själv försökt komma på egna gester men insett att min erfarenhet och kunskap är begränsad. För att få inspiration och en bredare palett av gester har jag i en del av examensarbetet imiterat andra dirigenter.

I hela mitt liv har jag varit fysiskt aktiv. Ridit, åkt skidor, långfärdsskridskor, vandrat i fjällen med mera. Jag är uppväxt på en mindre gård och har ofta hjälpt till med utomhussysslor, som att klyva ved, rensa ogräs och skotta snö vilket gjorde att fysisk aktivitet var naturligt för mig.

När jag flyttade hemifrån försvann utomhusaktivitet beroende på att jag flyttade in i lägenhet.

För att dels få utlopp för utebliven fysisk aktivitet och dels för att min kropp skulle klara av att stå och öva flera timmar började jag styrketräna. En del av dirigeringen som jag gillar är att man är fysiskt aktiv och att man inte har något instrument att hålla sig till. I början av mitt dirigerande tyckte jag att långsamma gester var svåra att kontrollera. Ju långsammare gest desto mer skakig och spänd blev jag. När jag började fundera på ett ämne för mitt examensarbete berättade min lärare Petter Sundkvist om Tai Chi. Jag visste ingenting om ämnet men fick veta att det innefattar långsamma rörelser och kroppskontroll. Senare under en dirigeringskurs i Berlin som jag medverkade i kom ämnet Tai Chi upp. De andra dirigenterna berättade att Tai Chi kan ha en bra effekt på dirigeringen men verkade inte ha några personliga erfarenheter.

Eftersom jag strävar efter att få bättre kontroll över min kropp blev jag mer intresserad av vad Tai Chi kan göra med min kroppskontroll och dirigering. När området för masterarbetet skulle bestämmas var det en ypperlig chans för mig att prova Tai Chi.

(6)

1.2. Historisk bakgrund

1.2.1. Dirigering

Rollen som dirigent, så som vi tänker oss att en dirigent är idag¹, uppkom omkring 1800- talets början. De första dirigenterna var kompositörer som dirigerade främst sina egna verk, exempelvis Beethoven (1770-1827), Mendelssohn (1809-47) och Wagner (1813-83). Varför denna nya praktik började ta form just runt 1800-talet hade att göra med att musiken som komponerades var mer komplicerad och krävde en större instrumentalbesättning än tidigare.

Tempona blev mer flexibla, rytmer blev mer komplexa och dynamik som crescendo och diminuendo blev mer frekvent. Eftersom orkestern växte blev det också svårare för musikerna att höra varandra. Orkestern behövde alltså en person som hade koll på vad alla gjorde, dirigenten. Innan man använde sig av dirigent fanns det olika metoder för att leda en orkester.

Det som alla metoder hade gemensamt var att markera takten. När orkestern var mindre leddes den av cembalisten som också fungerade som en sorts kapellmästare. De första ljudliga markeringarna kom i mitten av 1600-talet med Jean Baptiste Lully. Det man gjorde då var att slå en påle mot marken eller stampa med foten. Det utvecklades särskilda sulor så att stampet skulle höras. När klaverinstrumenten försvann ur orkestern och konsertmästaren blev den primära ledaren använde denne person sin stråke och gjorde gester i luften för att visa takten. Denne kunde också markera takten hörbart med en pinne eller dylikt. Att konsertmästaren skulle leda var inte optimalt eftersom denna person då samtidigt inte kunde spela. Ur den problematiken föddes idén om att en person skulle ha som uppgift att stå framför orkestern och leda musiken (Bamberger, 1967; Norlind, 1944).

1.2.2. Tai Chi

Tai Chi²förekommer första gången på 200-talet f.Kr. i Förvandlingarnas bok³. Där står det att Tai Chi är grunden för yin och yang, de två kosmiska krafterna. Inom Tai Chi finns det fem olika familjer som har utvecklat sin egen stil. Den mest kända stilen är Chen-stilen som har sitt ursprung inom stridskonsten. Man kan säga att Tai Chi är som en långsam koreografi där alla rörelser kan kopplas till självförsvar i form av bland annat slag och blockeringar. Rörelserna ska utföras långsamt och avslappnat, när de inte används i syfte som just självförsvar. I Kina har Tai Chi blivit till folkgymnastik och visat sig ha många hälsosamma effekter. I detta arbete utövas Yang-stilen. Enligt legenden fick Yang inte träna Chen-stilens Tai Chi eftersom han kom från en annan by. På nätterna smygtittade Yang på träningen och utvecklade sin egen stil.

Skillnaderna mellan stilarna är att tempot i utövningen är både snabb och långsam i Chen-stilen.

Yang-stilen fokuserar mer på det hälsosamma tänkandet och alla rörelser utförs i långsamt tempo (Fransson, personlig kommunikation, 2018; ”I Ching”, 2018; ”Tai chi”, 2018; ”Tai Chi Chuan - the grand ultimate fist, Svenska Wushu Förbundet”, u. å; ”Taiji”, u. å; ”Taijiquan”,

1Med det menar jag att ”dagens” dirigent är en särskild person som står framför en grupp musiker och leder dem.

2Tai Chi kan även stavas Taichi, Taichi Chuan, Tai Chi Chuan, Taichichuan, Tai Ji, Taiji, Tai Ji Quan, Taiji Quan och Taijiquan.

3Förvandlingarnas bok är ett religöst och filosofiskt verk bestående av 64 texter som sägs ha svar på livets alla frågor. Det är främst i Ostasien verket haft stor betydelse.

(7)

2018).

1.3. Definitioner av ord

gest(u.å.), definieras i Nationalencyklopedin som en rörelse (med hand, arm eller huvud) med viss avsedd innebörd . I detta arbete syftar jag gest/gestik till dirigering .

rörelse(u.å.), definieras i Nationalencyklopedin som rumslig förflyttning av en särskild kropps- del . Rörelse kan också användas i andra sammanhang som till exempel mekanisk rörelse.

Rörelse syftar i detta arbete till rörelserna som utfördes i Tai Chi-träningen.

kroppsmedvetenhet(u.å.), definieras i Nationalencyklopedin som att genom sin kropp i vila och i rörelse uppleva sig själv och sin omgivning. Kroppsmedvetenhet avspeglas i kroppshållning samt i motorisk, perceptuell och emotionell rörlighet . I detta arbete är det kinetiken bakom en rörelse eller gest som jag tittat mest på.

(8)

2. Syfte och forskningsfrågor

Syftet med detta arbete är att utveckla min kroppsmedvetenhet och få en tydligare musikalisk gestik genom Tai Chi-övningar och dirigentimitationer, samt att undersöka hur det kan användas i min egen dirigering.

Forskningsfrågor:

Hur kan Tai Chi utveckla kroppsmedvetenhet och en mer tydlig musikalisk gestik?

Hur kan imitationer av andra dirigenter utveckla kroppsmedvetenhet och en mer tydlig musikalisk gestik?

(9)

3. Metod och material

3.1. Tai Chi

Tidigt i processen började jag ta lektioner i Tai Chi för Roland Fransson som idag arbetar som sjukgymnast i Luleå. Sedan slutet av 90-talet har Roland tränat Tai Chi Chuan i olika former som Yang-stilens korta 24-form¹, Wudang Kung Fu², QiGong³ och Bagua Zhang⁴. Vid två tillfällen har Roland rest till Kina och tränat under olika mästare för att få fördjupad kunskap inom ämnet. Han har vunnit SM-guld i Tai Chi och haft egen studio där han undervisat i Tai Chi, QiGong och Wudang Kung Fu.

Roland och jag träffades en gång i veckan under fyra veckor. Under lektionerna fick jag lära mig grunderna i Tai Chi. Bland annat vilken spänning eller avslappning musklerna ska ha, vilken kroppshållning som är mest korrekt, meditation och olika rörelser. Stilen som praktiseras i detta arbete är Yang-stilen eftersom det är den stilen Roland utövar. De olika rörelserna jag lärde mig kommer från en form som kallas den korta 10-formen. Formen är en förkortad version för att bättre passa dagens människor då de flesta har begränsad tid att utöva Tai Chi. Rörelserna i den korta 10-formen är:

1. Brush knee

2. Parting wild horse mane 3. Molnhänder

4. Den gyllene tuppen 5. Lotusblomman 6. De fyra väderstrecken

Mellan lektionstillfällena tränade jag själv två gånger i veckan. Jag tränade genom att repetera de olika rörelserna var för sig 20 gånger åt båda hållen. Efter de fyra lektionerna tränade jag på egen hand, två till tre gånger i veckan. Som stöd för min memorering av rörelserna använde jag en video där Roland utför den korta 10-formen som referens (Fransson, 2012). Roland och jag hade tre återträffar, första i början av november, andra i början av februari och tredje i början av mars. På återträffarna gick vi igenom hur träningen gått och korrigerade detaljer i rörelserna.

3.2. Imitationer

Mina förberedelser för arbetet med imitationer av professionella dirigenter inleddes med att jag sökte på Youtube efter videoklipp. För att hitta namn på dirigenter kollade jag in hemsidorna

1en förkortad form som består av 24 rörelser. Formen kan även kallas för Pekingformen.

2kampsporten Kung Fu med rötter från Wudang, ett bergsområde i Kina.

3en sorts energiträning med långsamma rörelser.

4en sorts kampsport med attacktekniker. Den består av snabba växlingar och snabbt fotarbete.

(10)

hos olika agenturer⁵och en DVD⁶som fanns på skolan. I mitt urval använde jag tre kriterier.

Det första kriteriet var att musiken skulle vara del av den klassiska standardrepertoaren för symfoniorkester. Andra kriteriet var att dirigenten ska vara professionell. Tredje kriteriet var att dirigenten ska vara synlig under hela eller stora delar av klippet. Jag hittade ett tjugotal klipp och rangordnade dem efter hur bra dirigenten syntes. Av de tjugo klippen valde jag ut sex klipp till arbetet. Efter att ha arbetat med dessa sex klipp under en tid valde jag slutligen ut tre jag skulle studera i detalj i arbetet. Imitationerna delade jag upp i olika perioder för att inte öva på alla samtidigt. I inövandet av gesterna i klippen använde jag olika metoder eftersom tempot i musiken skiljer sig åt mellan klippen. Det jag tittade på i klippen var dirigenternas gestik - storlek på gesterna, händernas och armarnas placering eller positionering med mera. Jag valde att inte imitera ansiktsuttryck, blickar eller rollen som ledare.

De klipp som jag valde ut till imitationerna var följande:

1. Dirigent: Osmo Vänskä. Stycke: Pjotr Tchaikovsky - Symfoni nr. 5

Tempot i detta klipp är snabbt. För att hinna uppfatta dirigentens gester spelade jag klippet i halva hastigheten. Jag växlade mellan att öva längre partier och enskilda gester.

Vartefter jag memorerade gesterna ökade hastigheten i uppspelet.

2. Dirigent: JoAnn Falletta. Stycke: Edward Elgar - Enigmavariationerna⁷ (mellan 0:00–

1:13)

Stycket i klippet har jag själv inte dirigerat så jag började med att lyssna och titta i partituret för att bilda mig en egen uppfattning. Jag tittade efter frasindelning⁸, instrumentation och plötsliga dynamikskillnader. För att lättare memorera gesterna övade jag in 4 takter i taget.

3. Dirigent: Eiji Oue. Stycke: Gustav Holst - Jupiter⁹ur Planeterna (mellan 0:05–0:34 och 3:13–3:40)

Det här klippet skiljer sig från de två andra då dirigenten inte är i bild hela tiden. Jag har därför valt ut två delar i klippet för att komma upp i ungefär samma summa av tid som de två första klippen. Stycket för tredje imitationen har jag inte heller dirigerat. Även här började jag med att lyssna och titta i partituret på samma sätt som imitation 2. När jag började imitera spelade jag klippet i full hastighet. När det var någon gest jag inte hann uppfatta saktade jag ner tempot för den specifika gesten.

5Askonas holt, https://www.askonasholt.co.uk/?taxonomy=artist-type&term=conductors (hämtad 2019-02-28).

Harrison Parrott, https://www.harrisonparrott.com/artists/conductor (hämtad 2019-02-28).

6The art of conducting Great conductors of the past : Barbirolli . . . Weingartner. (2002). United Kingdom (UK): International Management Group Inc. and Warner Classics, Warner Music. IMG, http://www.stagingimga.com/conductor/ (hämtad 2019-02-28).

7Partitur på Enigmavariationerna, sida 1-3.

http://hz.imslp.info/files/imglnks/usimg/1/1e/IMSLP23792-PMLP07276-Elgar_-_Enigma_Variations_

(orch._score).pdf (hämtad 2018.10.12)

8Det vill säga var en fras börjar och slutar.

9Partitur på Jupiter, sida 1-4 och 19.

http://hz.imslp.info/files/imglnks/usimg/5/5f/IMSLP15436-Jupiter.pdf (hämtad 2018.11.06)

(11)

3.3. Orkesterprojekt

3.3.1. Norrbotten NEO

Norrbotten NEO¹⁰ är en professionell ensemble som är inriktad på nutida konstmusik. Sätt- ningen består av piano, violin, viola, cello, tvärflöjt, klarinett och percussion. Varje år sker ett samarbete mellan Norrbotten NEO och musikhögskolan i Piteå. Kompositionsstudenter skriver musiken och dirigeringsstudenter leder ensemblen under repetitioner och på konsert. Med på repetitionerna finns även lärare för att handleda och en del studenter. Projektet avslutas med en konsert för allmänheten.

Projektet med Norrbotten NEO ägde rum 16-18 januari 2019. Stycket jag blev tilldelat heter Fyrfotadjur¹¹och är komponerat av Alva Stern som då gick andra året på sin kandidatutbild- ning. Noterna fick jag i mitten av december 2018. I förberedelsen av vilken gestik jag skulle använda började jag med att torrdirigera¹². Ju mer bekant jag blev med stycket ju mer karaktär fick gestiken. Därefter funderade jag på om jag kunde föra in någon gest eller rörelse från imitationerna eller Tai Chi. Jag valde att använda de som enligt mig passade bättre till musiken.

Under samarbetet med Norrbotten NEO hade jag två repetitioner på sammanlagt 90 minuter plus genrep och konsert.

3.3.2. Norrlandsoperan

Norrlandsoperans symfoniorkester¹³har sin bas i Umeå. Orkestern framför både operor och symfoniska verk. Även med Norrlandsoperan finns det ett årligt samarbete med musikhögskolan i Piteå. Varje år får några kompositionsstudenter skriva ett verk var som framförs av orkestern under ledning av en dirigeringsstudent från masterprogrammet. Förutom den nykomponerade musiken får dirigeringsstudenterna även framföra ett klassiskt verk med orkestern.

Projektet med Norrlandsoperan ägde rum 2-3 maj 2019. Stycket som jag använde till projektet och det här arbetet var tredje satsen ur Schuberts symfoni nr. 9. Förberedelserna skedde i början av februari. Innan förberedelserna gjorde jag ett val att medvetet inte ta någon gest eller rörelse från imitationerna och Tai Chi träningen. Jag visade upp gestiken under dirigeringslektioner med Petter Sundkvist och när vi var nöjda med gestiken fick stycket vila. Den 27:e mars gjorde jag en videoinspelning av gestiken med Mårten Landström som spelar klaverutdraget av stycket.

Noter på klaverutdraget, sida 32-38.

http://hz.imslp.info/files/imglnks/usimg/a/a5/IMSLP10382-Schubert_-_Symphonie_Nr._9_

(piano).pdf (hämtad 2019.04.04) Partitur på tredje satsen ur symfonin.

http://ks4.imslp.info/files/imglnks/usimg/e/e2/IMSLP24769-PMLP25384-Schubert_

Symphony_9,_D.944_Scherzo.pdf (hämtad 2019.05.15)

10http://norrbottensmusiken.se/ensembler/norrbotten-Norrbotten NEO/

11För noter se bilaga B.

12Med torrdirigera menar jag att man enbart dirigerar taktarten utan någon karaktär.

13https://norrlandsoperan.se/

(12)

3.4. Videoinspelning

Jag använde en kamera till att filma mig själv under olika perioder i arbetet. Modellen på kameran är en Nikon D610. Till kameran användes ett kamerastativ för att få en bra kameravinkel.

Se kapitel 5.2 för en mer utförlig beskrivning av själva inspelningen.

(13)

4. Tidigare forskning

I mitt sökande om forskning med en direkt koppling mellan Tai Chi och dirigering hittade jag mycket perifera omnämnanden. För att hitta någon forskning som var relevant för mig och mitt arbete gjorde jag därför ytterligare litteratursökningar efter forskning inom andra discipliner.

Sökorden jag använde var dirigering, Tai Chi, taiji, Tai Chi chuan, musik, kroppsmedvetenhet, idrott, conducting, music, body awareness, fibromyalgia, athletes, effect, musicians, youth. Det jag kan konstatera efter min sökning är att forskning inom Tai Chi huvudsakligen har gjorts på äldre personer med olika fysiska problem eller sjukdomar.

Den forskning som jag fann relevant för mitt arbete visar att träning av Tai Chi kan leda till förbättrad koordination och ökad rörelsemedvetenhet hos unga människor (Yang, 2012).

I detta arbete har jag även tittat på olika inlärningsmetoder för ökad kroppsmedvetenhet inom dirigering¹. Jag har både läst vad som står i utvald litteratur och sökt på internet. Bland de böcker som jag har läst i detta arbete är det endast två av åtta som tar upp någon form av metod för ökad kroppsmedvetenhet. De böckerna är On the principles and practice of Conducting (Thakar, 2016) och Baton Basics: Communicating Music through Gestures (Wittry, 2014). I dessa böcker ges olika kroppsövningar för att till exempel få bättre hållning och bli av med spänningar som kan finnas i kroppen. Det är också enbart i dessa böcker som uttrycket Tai Chi, i samband med kroppsövningarna, förekommer. I de andra böckerna förekommer endast metoder för att få självständiga händer. Metoderna är övningar och att titta på sig själv i spegel eller att filma sig själv. I The Modern Conductor (Green och Gibson, 2004) rekommenderas även metoden att titta på andra dirigenter och man får utvalda videos rekommenderade. I böckerna skrivna av Wagner och Leinsdorf förekommer ingen metod för hur man kan öva upp vare sig kroppsmedvetenhet eller självständiga händer.

För en dirigent kan ökad kroppsmedvetenhet leda till en mer direkt relation mellan musikalisk intention och den egna gestiken, men kan också vara en väg mot att undkomma spänningar och förslitningar. Jag har hittat artiklar med fyra olika rörelsetekniker som kan appliceras på dirigering. Alla teknikerna har samma grundtanke, att kroppen ska kunna röra sig fri från spänningar. Teknikerna är Body Mapping (Grant, 2010), Alexander Technique (2010), Laban (Billingham, 2001) och Feldenkrais (Thakar, 2016).

Jag hittade andra artiklar med metoder som kan kopplas till träning som yoga, dans (Laban förekommer inom dans) och stretching. Teater och mimik kan också appliceras på dirigering och ge bättre kroppsmedvetenhet (Mackay, 2008; Running, 2008).

1Litteraturen som jag studerat under detta arbete är följande: 1, On the Principles and practice of conducting av Markand Thakar. 2, Baton Basics: Communicating Music through Gestures av Diane Wittry. 3, The Modern Conductorav Elizabeth A.H. Green och Mark Gibson. 4, The Grammar of Conducting av Max Rudolf. 5, The Composer’s Advocateav Erich Leinsdorf. 6, Wagner on Conducting av Richard Wagner. 7, Inside Conducting av Christopher Seaman. 8, The Score, the Orchestra, and the Conductor av Gustav Meier.

(14)

5. Genomförande

I detta kapitel redogör jag för genomförandet av varje moment i mitt projekt. Jag börjar med en sammanfattning av de moment inom Tai Chi som jag arbetat med i 5.1. Detta utgör en bakgrund till 5.2, en central del som handlar om mina imitationer. I 5.3 analyserar jag mina instuderingar i två orkesterprojekt. Jag rekommenderar läsaren att ha samtliga nedanstående klipp redo i webbläsaren för att lättare kunna följa med i texten.

Tai Chi, korta 10-formen:

https://www.youtube.com/watch?v=rhJ8gWyZ6FU Klipp med dirigenterna jag imiterar:

1. Osmo Vänskä, https://www.youtube.com/watch?v=k3CpW8cK1rY (Minnesota Orchest- ra [Minnesota Orchestra], 2018)

2. JoAnn Falletta, https://www.youtube.com/watch?v=QB8cE0B11lE (Texas Festival Or- chestra [Round Top Festival Institute], 2011)

3. Eiji Oue, https://www.youtube.com/watch?v=lxTvDt13C0k (Osaka PO [india4ever], 2011)

Klipp på mina imitationer:

1. Imitation på Osmo Vänskä, https://vimeo.com/307073928

2. Imitation på JoAnn Falletta (0:00–1:13), https://vimeo.com/307074741 3.1. Imitation på Eiji Oue (0:05–0:34), https://vimeo.com/311429599 3.2. Imitation på Eiji Oue (3:13–3:40), https://vimeo.com/307074867 Lösenord: masterarb

5.1. Tai Chi

I detta avsnitt utvecklar jag några tankar om Tai Chi och den korta 10-formen. Långsamt tempo, böjda knän, personligt utrymme, utgå från höften och låtsas ha ett vattenglas på huvudet ser jag som grunderna i Tai Chi. I långsamt tempo ingår det att hitta ett inre lugn och en medvetenhet i kroppen som gör att jag vet vad jag gör eller vad jag ska göra. Personligt utrymme innebär att man föreställer sig att man håller en stor boll framför sig. Att låtsas ha ett vattenglas på huvudet och att låtsas befinna sig i vatten gjorde att jag blev mer medveten om hur jag skulle kunna få till ett jämt flöde i rörelserna. Rörelserna utförs både åt höger och vänster:

(15)

(a) brush knee (b) parting wild horse mane

(c) molnhänder (d) gyllene tuppen (e) lotusblomman

Figur 5.1: Bilder på de olika rörelserna i den korta 10-formen.

1. Brush knee. Se Figur 5.1a, syns i klippet vid 0:52–1:12. Titta på handen som har handflatan vänd mot dig. Tänk dig att handflatan är en spegel. I vändningen ska spegelhanden vikas ner, i slutet av rörelsen kan man tänka att ett plan bromsar in när handen viks upp igen. Den andra handens rörelse går snett nedåt och stannar i samma läge som om man skulle vila på en barstol.

2. Parting wild horse mane. Se Figur 5.1b, syns i klippet vid 1:19–1:36. Rörelsen börjar med att hålla den tänkta bollen. När händerna sedan går i motsatt riktning kan man tänka att handen som går nedåt ger energi till handen som går uppåt.

3. Molnhänder. Se Figur 5.1c, syns i klippet vid 1:37–2:00. Här ligger störst fokus på att vrida höften och händerna följer efter. Man kan tänka sig att pekfingrarna drar i en silkestråd. Går det för fort går tråden sönder, går det för långsamt hamnar silkestråden på marken.

4. Den gyllene tuppen. Se Figur 5.1d, syns i klippet vid 2:02–2:12. Knät som tas upp ska skydda överkroppen. Händerna är till för att blockera eventuella slag mot sig.

5. Lotusblomman. Se Figur 5.1e, syns i klippet vid 2:12–2:25. Här kan man tänka att man tar tag i något med händerna på nervägen. På uppvägen följer knät efter. Sträck ut benet, hälen ska vara punkten längst ut. Titta på handen.

(16)

6. De fyra väderstrecken. Syns 2:27–3:21 i klippet.

I de fyra väderstrecken ingår det fyra olika rörelser:

1. visa halsduken. Se Figur 5.2a, syns i klippet vid 2:27–2:32.

2. gondolen. Se Figur 5.2b, syns i klippet vid 2:32–2:36.

3. tränga sig fram i kön. Se Figur 5.2c, syns i klippet vid 2:36–2:42.

4. slutlige bollen. Se Figur 5.2d, syns i klippet vid 2:42–2:50.

En kort beskrivning av rörelserna:

1. visa halsduken, rörelsens kinesiska namn är Peng. Här kan man tänka att halsduken hänger över ena armen. Handen på den andra armen ska vara som ett extra stöd ifall någon trycker mot armen med halsduken.

2. gondolen, Lu är det kinesiska namnet på rörelsen. Här kan man tänka sig att man styr en gondol. När armarna rör sig nedåt kan man tänka att man drar i någons arm.

3. tränga sig fram i kön, det kinesiska namnet är Ji. Lägg armarna i position och vrid på höften. Kraften ska komma från höften.

4. slutligne bollen, har namnet An. Här kan man tänka att man formar en boll med händerna. Efter man format bollen gör man ett bakvänt D och siktar mot bakre låret.

Sedan skickar man iväg bollen.

(a) visa halsduken. (b) gondolen.

(c) tränga sig fram i kön. (d) Bollen.

Figur 5.2: Rörelserna som ingår i de 4 väderstrecken.

(17)

Förutom att träna på de olika rörelserna ingår även meditation. Meditationen är själva grunden i Tai Chi och ingår därför i träningen. För att hamna i rätt position kan man tänka sig att man kramar ett stort träd med armarna. Knäna ska vara böjda så att man får plats med en stor boll innanför benen. Hakan riktas lite nedåt så man får en liten sträckning i nacken. Tungan ska sättas bakom övre tandraden och man kan ha ett inre leende. Sedan ska man hålla positionen och försöka att slappna av så mycket som möjligt. Se Figur 5.3 nedan.

Figur 5.3: Positionen för meditation..

5.2. Imitationer

Nedan följer en beskrivning av inspelningen av imitationerna samt analys av klippen på de tre dirigenterna och mina imitationer. I analysen har jag främst fokuserat på kinetiken bakom gestiken eftersom det är mer konkret än intentioner.

Inspelningen av imitationerna skedde i min egen lägenhet. Jag placerade kameran så att kameravinkeln skulle efterlikna klippet på dirigenten så mycket som möjligt. Framför mig har jag placerat en dator som spelar upp klippet (inklusive ljudligt) samtidigt som jag imiterar.

Detta för att jag bättre skulle komma ihåg vad dirigenterna gör. Ljudet från klippen lades in i imitationerna för att få bättre kvalitet på ljudet vid uppspelning.

Det jag tittat efter i klippen är:

• armarnas positioner i förhållande till övriga kroppen

• händernas positioner (vertikalt och horisontellt) i förhållande till övriga kroppen

• vinkeln på vänsterhanden, se Figur 5.4 nedan

• hur öppna eller stängda händerna är, framförallt vänsterhanden

• vinkeln i handlederna

• spänningar/ avspänningar i armar och händer

• intensitet i gestiken

(18)

• gester som enligt mig påminner om Tai Chi

Under varje rubrik finns frågan: hur kopplar gestiken till musiken?

(a) Platt ner, 0° (b) Lite inåtlutning, ca 45° (c) Rak, 90°

(d) Lite utåtlutning, ca 135° (e) Platt upp, 180°

Figur 5.4: Vänsterhandens fem olika vinklar.

5.2.1. Imitation 1

Den första imitationsövning jag genomförde använde en inspelning av dirigenten Osmo Vänskä när han dirigerar Minnesota Orchestra. Klippet är från en konsert som uppfördes 6 januari 2018.

Stycket som framförs är Symfoni nr.5 av Pjotr Tjajkovskij.

Sammanfattande analys av klippet: gesterna är avspända, har ett jämt flöde och utgår från höften, vilket syns tydligt vid tiderna 0:02–0:04 och 0:19–0:21. Händerna och armarna är ofta i en position som om han höll en stor boll framför sig. Vänsterhanden är för det mesta av tiden öppen, förutom när han ska ge en insats, då använder han sig av en pekande gest. Från 0:28 till slutet uppfattar jag att Vänskä takterar, innan dess syftar gestiken till att lyfta fram något speciellt i musiken.

Jämförelse mellan dirigenten Vänskä och min egen imitation:

Vänskäs grundposition för armarna är som att han håller i en stor boll framför sig. Den positionen hålls genom hela klippet, förutom mellan 0.25–0:28. Jag tycker själv att jag fångat upp det i min imitation och håller det också genom hela klippet. Vad Vänskä visar med sina armar är att klangen ska vara rund, mjuk och homogen.

(19)

• händernas positioner i förhållande till övriga kroppen

Händernas vertikala spann är en bit ovanför huvudet till strax under notstället. Horisontellt är spannet från intill varandra, till nästan så långt ifrån varandra som möjligt. Jag tycker själv att mina händer använder sig av hela spannet i min egen imitation. En skillnad i position är gesten vid 0:34–0:36 i klippet och 0:35–0:38 i imitation1. Vänskäs gest blir större eftersom han har sin hand närmare sin axel än vad jag har. Han har dessutom sin armbåge längre bak. Se Figur 5.5 för jämförelse. Från 01:00 till slutet skiljer sig det också. Jag tyckte det var oklart med vad han ville med sin gestik i detta parti, så det var svårt att imitera. Här följer tre exempel på när Vänskäs gestik med händerna tydligt kopplas till musiken. Första är vid 0:04–0:05 då Vänskä vill lyfta fram violinerna.

Andra exemplet är vid 0:23–0:26 där Vänskä tycks vilja lyfta fram första violinerna. Jag tycker att gestiken är tydlig, och att det framgår att Vänskä vill lyfta fram någonting hos violinerna men exakt vad vet jag inte. Tredje exemplet är vid 0:29–0:33 då Vänskä uppmanar till ett crescendo och ett accelerando.

Figur 5.5: En jämförelse mellan positionen på Vänskäs och min vänsterhand.

• vinkeln på vänsterhanden

I det här klippet har jag tittat på både vänster- och högerhandens vinkel. Vinkeln i vänsterhanden har ett spann på 180°där 0°är handflatan mot golvet och 180°är handflatan mot taket (tummen pekar utåt). Jag har uppfattat att Vänskä använder sig av fem olika vinklar:

1. Platt ner, 0°. Se Figur 5.4a, syns i klippet vid 0:12–0:13. I detta klipp kopplas handens vinkel till en avfrasering i musiken. Att händerna samtidigt rör sig uppåt förstärker gesten för avfraseringen tycker jag.

2. Lite inåtlutning, ca 45°. Se Figur 5.4b, syns i klippet vid 0:37–0:40. Jag tror Vänskä har en liten vinkel inåt beroende på att det är den naturligaste vinkeln. Det kan bevisas genom följande övning: Var helt avslappnad i valfri arm, lyft sedan underarmen till 90 graders vinkel. Handen ska fortfarande vara helt avslappnad och hänga. Tittar man på knogarna finnas en nivåskillnad mellan knogen på pekfinget och lillfingret. Lyfter man sedan handen till samma nivå som underarmen och sträcker ut fingrarna syns vinkeln ännu tydligare.

3. Rak, 90°. Se Figur 5.4c, syns i klippet vid 0:23. Jag uppfattar denna gest som att man ska lägga fokus på rytmiken.

(20)

4. Lite utåtlutning, ca 135°. Se Figur 5.4d, syns i klippet vid 0:17–0:20. Enligt Wittry (Wittry, 2014) kan en hand som är vinklad utåt leda till en ”växande känsla”

(”feeling of expansiveness”). Jag tror att Vänska genom den gesten vill få en klang som är stor, varm och ljus.

5. Platt upp, 180°. Se Figur 5.4e, syns i klippet vid 0:04–0:05. En tydlig gest att rikta uppmärksamheten och lyfta violinerna.

Vänskäs vänsterhand håller sig huvudsakligen inom spannet på 90–180°medan min hand håller sig mestadels inom 0–90°. En tydlig skillnad syns vid 0:17–0:20 (klippet) 00:19–00:23 (imitation).

När jag har tittat på andra dirigenters högerhänder tycker jag att de oftast har en vinkel på 0–45°. Men i detta klipp har högerhanden ett spann på 0–135°. Vid 0:04 i klippet syns det tydligt när Vänskä har vridit sin högerhand till 135°. I min imitation finns inte den vridningen.

Den mesta tiden är Vänskäs vänsterhand öppen. Vid några få tillfällen stänger han handen som till exempel 0:27–0:31, eller när han ska peka 0:33–0:35. Jag gör likadant. I detta klipp har jag även tittat på hur öppen Vänskäs högerhand är. De första 23 sekunderna i klippet uppfattar jag att Vänskäs högerhand är så öppen den kan vara utan att man tappar takteringspinnen. Därefter är högerhanden stängd. I min imitation är högerhanden stängd genom hela klippet. Att använda sig av öppna händer tycker jag signalerar en karaktär som är öppen, varm och vänlig. Att öppna båda händerna signalerar en sårbarhet och tillit till musikerna vilket gör att karaktären i musiken blir liknande. Gester med stängda händer förmedlar att Vänskä vill betona någonting i musiken. Till exempel vid 0:34–0:36 då Vänskä med en pekande gest uppmanar till att betona första tonen i den stegrande melodin.

• vinkel i handlederna

Vänskäs handleder är huvudsakligen raka men mellan 0:13–0:14 har han en liten vinkel uppåt i högerhanden. Jag har också en liten vinkel uppåt men den är inte lika tydlig som hos Vänskä, 0:13–0:14. Om man stannar klippet på 0:13 tycker jag att gesten signalerar stopp. Tittar man på hela sekvensen 0:13–0:14 tycker jag att gestiken uppmanar till en svagare dynamik. Att Vänskä samtidigt vrider höften gör att gestiken och musiken får ett flöde.

Vid 0:55–0:58 i klippet syns det tydligt hur Vänskä går från avslappnade armar och händer till en spänning. I min imitation är skillnaden inte lika tydlig, 0:58–1:01, se jämförelse nedan i Figur 5.6. Jag tycker att spänd gestik vid vissa tillfällen kan vara ett sätt att betona någonting i musiken. Som i detta fall, 0:55–0:58 är det tydligt att Vänska vill betona första slaget i takten.

(21)

Figur 5.6: Jämförelse i växlingen från avslappnade till spända armar och händer.

Från början till 0:28 in i klippet uppfattar jag Vänskäs intensitet som låg. Därefter byggs intensiteten upp mer och mer ju längre klippet går. Det jag uppfattar i musiken är att när intensiteten växer i gestiken ökar både tempot och dynamiken. En tydlig skillnad mellan Vänskäs och min intensitet syns vid 0:25–0:28 där hastigheten på hans händer är snabbare än mina.

• gester som påminner om Tai Chi

Vid 0:03 utförs två gester samtidigt som kan kopplas till Tai Chi. Den första är att armarna inklusive händerna ser ut att hålla i en boll, vilket jag har uppfattat förekommer i den meditativa delen inom Tai Chi. Den andra gesten är vridningen i höften som finns i bland annat rörelsen molnhänder som tidigare nämnts, (se kapitel 3.1). Gestiken som liknas vid att hålla en boll kan kopplas till klangen i musiken, något jag har skrivit om tidigare.

Själva rörelsen att vrida höften, handlar om att Vänskä ska vända sig till första violin.

Rörelsen i sig, anser jag saknar en direkt koppling till musiken. Det som betyder något är hur Vänskä vänder sig till violinisterna. Om man endast tittar på själva vridningen ser det stelt ut. Däremot, om man tittar på helheten tycker jag att det ger ett flöde till musiken, eftersom armarna har den position de har och att det är en relativt snabb och liten rörelse.

I Vänskäs dirigering överlag så är de nedre ryggmusklerna sällan aktiverade, vilket gör att han ser ut att ha ont i ryggen. Kanske är det så att Vänskä faktiskt har problem med ryggen och kompenserar detta med extra mjuka runda gester i armar och händer.

Vid 0:26–0:28 gör Vänskä en rörelse som är likadan i klippet som kallas korta 10-formen (Fransson, R. [sehelheten], 2012) vid tiden 3:21–3:25. Se Figur 5.7 för jämförelse. Under Tai Chi lektioner har jag fått höra att rörelsen benämns som ”öppna upp”. Jag tolkar Vänskäs rörelse mer som en transportsträcka än just en gest. Dock blir det ett diminuendo i musiken då rörelsen görs. Jag tror diminuendot beror mer på den efterföljande gesten än själva transportsträckan.

(22)

Figur 5.7: En jämförelse mellan Vänskäs och Tai Chi rörelsen "öppna upp".

Min andra imitationsövning använde en inspelning av dirigenten JoAnn Falletta när hon dirigerar Texas Festival Orchestra. Klippet är från en konsert som framfördes 2 juli 2011.

Stycket som framförs är satsen C.A.E. ur Enigmavariationerna av Edward Elgar. Jag använder mig av tiden 0:00–1:13 i klippet.

Sammanfattande analys av klippet: När Falletta inte dirigerar med enbart högerhanden paral- lelldirigerar¹hon. Gesterna är mjuka och jämna med böjliga handleder.

Jämförelse mellan dirigenten Falletta och min egen imitation:

Armarna på Falletta rör sig från små gester framför bröstkorgen 0:12-00:15 till utsträckta 0:20. Ibland tar hon ner vänsterarmen och dirigerar med enbart höger arm. Vid några tillfällen har båda armarna samma riktning, till exempel 0:0-0:03, se Figur 5.8. Jag uppfattar att storleken på gestiken och dynamiken på musiken hänger ihop, när det är liten gestik spelar orkestern svagare och tvärtom. De gånger Falletta tar ner vänsterhanden och låter den hänga så gör det att hon ser lite passiv ut men det är inget som hörs i musiken.

1Med parallelldirigering syftar jag en gest där då båda händerna har samma riktning på rörelsen, till exempel upp-ner, utåt-inåt.

(23)

Figur 5.8: Exempel när Fallettas armar har samma riktning.

Händernas spann från navel till huvudet är vertikalt. Horisontellt är spannet från att händerna är jämte varandra, framför bröstkorgen, till nästan fullt utsträckta armar. Höger- handen korsar över till vänster kroppshalva.

Det som skiljer mest mellan Falletta och min imitation är att mina händer inte är lika nära varandra som hennes. Det syns tydligt vid 0:13 (klippet) och 0:14 (imitation). Hän- dernas gestik uppfattar jag som en förstärkning av armarnas gestik. När händerna är som närmast varandra är dynamiken på musiken som svagast. När händerna är som längst ifrån varandra är dynamiken som starkast. Samma gäller på den vertikala axeln. Ju större gest desto starkare dynamik.

En detalj som jag la märke till i just detta klipp är att Fallettas vinkel på handen går från -45°till +90°. Med minus menar jag att handen vrider sig inåt, vid 0:23-0:25. Den detaljen fick jag med i min imitation, se Figur 5.9 nedan. I grova drag uppfattar jag att när Fallettas handflata är vänd mot golvet vill hon ha ett diminuendo, men när handen är rak vill hon ha ett crescendo.

(24)

Figur 5.9: Video på när handen vrider sig innåt.

Vänsterhanden är alltid öppen hos Falletta och så är även min hand. Högerhanden håller ett stadigt grepp om pinnen genom hela klippet och så gör även jag. En annan detalj som jag uppfattade i klippet är att Fallettas fingrar är väldigt mjuka och följsamma. Den gestiken leder till en mjuk klang och jämna crescendon respektive diminuendon.

Jag uppfattar att Falletta inte har någon fast vinkel på handlederna utan att de är böjliga vilket till exempel syns vid 0:04–0:06. Hon använder även sina fingrar som en förlängning av böjen i handleden vilket ger ett intryck av legato. I min imitation böjer jag mer på fingrarna än handlederna vilket gör att det ser lite stelare ut. Se Figur 5.10 nedan för jämförelse.

(25)

Figur 5.10: Jämförelse mellan Fallettas och mina handleder och fingrar.

Jag uppfattar att Falletta genom hela klippet är avslappnad i armar och händer. I min imitation är jag något stelare i gesterna. Stelheten kan bero på att jag inte fått in Fallettas gestik i kroppen och måste vara lite spänd i musklerna för att snabbt kunna korrigera om jag gör något fel.

Den avslappnade gestiken tycker jag framförallt ger ett lugn till musikerna, så att de vågar spela ut trots den sköra musiken med låg dynamik.

Överlag tycker jag intensiteten är låg i Fallettas gestik. De skillnader som finns uppfattar jag på det första slaget i nya fraser då Falletta markerar slaget tydligt. Mellan 0:26–0:37 där musiken blir rörligare blir också Fallettas gestik rörligare, hon rör sig snabbare.

Mellan 0:52–0:55 ökas intensiteten då Falletta böjer på knäna samtidigt som hon gör ett ryck med händerna åt sidan, se Figur 5.11 nedan. En slutsats om Fallettas gestik är att ju snabbare hon gestikulerar desto högre intensitet. Det kan också förstärkas genom att böja på knäna. I min imitation har jag ännu mindre skillnader i intensiteten än Falletta. Jag tycker inte att jag hittar samma grundläggande lugn som Falletta. En möjlig orsak kan vara som jag skrev tidigare, att jag har en grundspänning för att snabbt korrigera om jag gör fel.

(26)

Figur 5.11: Exempel på hur Falletta rör sig när intensiteten ökar.

Jag tycker att hela Fallettas gestik och kroppsspråk liknar Tai Chi snarare än enskilda gester. Hennes armar är avslappnade och följsamma. Händerna och armarna gör parallella rörelser vilket jag tycker är en del i Tai Chi. Jag tycker gestiken fungerar bra i karaktären som musiken har, långa linjer, legato och mjuk klang.

Min tredje imitationsövning utfördes på en inspelning av dirigenten Eiji Oue när han dirigerar Osaka filharmoniska orkester. Klippet är från en konsert. Det finns inget datum för konserten men klippet publicerades 1 maj 2011. Stycket som framförs är satsen Jupiter ur orkestersviten Planeterna av Gustav Holst.

I analysen nedan syftar första delen till tiden 0:05–0:34 i klippet. Imitationen på första delen benämns som imitation3.1. Andra delen syftar till tiden 3:13–3:40 i klippet. Imitationen på andra delen benämns som imitation3.2. Tyvärr blev skärpan något oskarp i imitation3.2 men det väsentliga går att se ändå.

Sammanfattande analys av klippet: Intensiva gester som går över i stora mjuka gester.

Jämförelse mellan dirigenten Oue och min imitation:

Oues armar har ett brett spann gällande höjd och bredd. I första delen uppfattar jag armarna som ganska stela. De riktas rakt fram och gör inga större utsvängningar. I andra delen vid 3:19 syns en tydlig ändring i vinkeln på armbågen då den går från att vara spetsig till rund, se Figur 5.12 nedan. Armarna blir mer följsamma och mjukare

(27)

än tidigare. Jag tycker att mina armar i stort sett gör likadant som Oues. Den största skillnaden är att mina armar gör större utsvängningar i första delen. Jag tycker Oues gestik i armarna tydligt visar musikens karaktär. I första delen plus 3:13–3:19 är musiken väldigt rytmisk med snabba notvärden. Efter 3:19 går musiken över till långa linjer med längre notvärden.

Figur 5.12: En tydlig ändring i vinkeln när armbågen går från spetsig till rund.

Vertikalt är spannet på Oues händer från höften till strax ovanför huvudet. Horisontellt är spannet på händerna så nära varandra som möjligt, till nästan så långt ifrån varandra som möjligt. Det som skiljer sig i min imitation är att mina händer inte går lika långt ut horisontellt. Det syns tydligt om man jämför 3:35 i klippet med 0:20 i imitation3.2.

Någon tydlig koppling mellan händernas positioner till vad som sker i musiken tycker jag mig inte uppfatta.

I första delen skiftar handens vinkel mellan 45–90°. I andra delen är skiftningen mellan 0–90°. Vinkeln i min hand följer i stort sett samma vinklar. Oues gestik i första delen visar tydligt att fokus ligger på rytmen och tempot. I andra delen fram till 3:19 tolkar jag det också som att det är fokus på rytmen. Anledningen till att vinkeln är ändrad, tror jag beror på att dynamiken är svagare än i starten. Vilken vinkel Oue använder sig av efter 3:19 tror jag beror på vad som känns mest naturligt för honom. Till exempel vid 3:23–3:25 är det lättare att ha en platt hand eftersom det ger mindre luftmotstånd än en hand som har 90°, se Figur 5.13 nedan.

(28)

Figur 5.13: Exempel när det är lättare att ha en platt hand än 90°.

I första delen är vänsterhanden öppen (en detalj är att fingrarna är helt raka) förutom vid två tillfällen då Oue stänger handen för att förbereda en accent, vid 0:18 och 0:28.

I andra delen börjar han med att ha pekfingret mot tummen, vilket jag uppfattar som en halvstängd hand. Vid 3:18 öppnas handen helt och hålls sedan öppen klippet ut. Jag använder i stort sett samma gestik i min imitation. Enda skillnaden är att mina fingrar är något mer böjda än Oues i första delen. Hur öppna eller stängda händerna är hänger ihop med vänsterhandens vinkel. I starten av stycket är det som sagt ganska snabbt tempo, snabba notvärden, staccato och dynamiken är forte. Karaktären är lätt och ljus. Oue visar det genom att ha en öppen hand. För att ge extra tyngd till accenterna stänger han däremot handen. Varför Oue har en halvstängd hand i början av andra delen tror jag beror på att dynamiken är svag (piano till pianissimo). Gesten där tummen och pekfingret rör varandra visar att han vill ha korta toner och exakt rytmik. Att Oue sedan har öppen hand resten av klippet ger ett flöde i musiken.

I första delen är Oues händer som en förlängning av underarmen, vinkeln i handlederna är rak. I andra delen är handlederna mer böjliga, syns vid 3:19 och framåt. Den största skillnaden som jag ser i min imitation är att min handled är mer böjd än Oues i andra delen. Det syns tydligt om man jämför klippet 3:20–3:23 med imitation3.2 0:09–0:12, se Figur 5.14 nedan. Gestiken som Oue använder tolkar jag som att rak handled ger staccato och exakthet i musiken. En mer böjlig handled ger flöde och legato.

(29)

Figur 5.14: Jämförelse mellan Oues och mina handleder.

Första delen präglas av koncentrerade gester vilket gör att Oues armar och händer ser stela ut. I andra delen efter 3:19 uppfattar jag att spänningarna är borta. I min imitation tycker jag att jag ser stelhet men det ser inte lika stelt ut som Oue i första delen. Orsaken kan vara att mina fingrar är mer böjda och/eller att jag helt enkelt inte spänner musklerna i armar och händer lika mycket som Oue. I andra delen är skillnaden mellan Oue och imitationen att jag har en jämnare fart i min gestik. Oue stannar längre på slagen, vilket gör att hastigheten mellan slagen blir snabbare. Eftersom Oues rörelser är snabbare, gör det att han måste spänna musklerna mer och han därför också ser mer spänd ut än vad jag gör i min imitation. Efter 3:19 i klippet och 0:05 i imitation3.2 ser jag däremot lite stelare ut än Oue. Skälet tror jag är som jag skrivit tidigare, att jag spänner mig för att snabbt kunna korrigera om jag skulle göra fel. En spänd gestik leder i detta fall till staccato och exakt rytm i musiken. Avspänd gestik leder till ett lugn och långa linjer.

Hur intensiteten och spänningar/ avspänningar i gestiken hänger ihop syns mycket tydligt i klippet tycker jag. Första delen präglas av en stor intensitet i gestiken där armar och händer är spända. I andra delen, efter 3:19 där gestiken är mer avspänd, sjunker intensiteten. I min imitation är intensiteten inte alls lika påtaglig i den första delen.

Däremot tycker jag att nivån på intensiteten är lika mellan Oue och imitationen i andra delen efter 3:19. En anledning till varför jag inte har lika hög intensitet, kan vara att jag

(30)

tycker att det är svårare att skapa intensitet när jag inte står framför musiker som spelar det jag visar. Det finns inget som responderar på min gestik. Gestik med hög intensitet kan kopplas till snabba notvärden i snabbt tempo medan låg intensitet kan kopplas till längre notvärden i ett långsammare tempo.

Även Oue gör en gest liknande att hålla en stor boll framför sig. Rörelsen förekommer som sagt i den meditativa delen inom Tai Chi. Den andra som också använder liknande gestik är Vänskä i klipp 1. En annan gest som jag tycker liknar Tai Chi är de avslappnade armarna från andra delen i klippet.

5.3. Orkesterprojekt

Jag genomförde två orkesterprojekt under våren, som utgör en viktig del av det konstnärliga resultatet av mitt masterarbete. Jag analyserar utfallet av mina övningar i dessa två instuderingar nedan.

5.3.1. Norrbotten NEO

I förberedelserna för min instudering med Norrbotten NEO funderade jag på om jag kunde använda någon gest eller rörelse från imitationerna och Tai Chi träningen. Det jag kom fram till var att i takt 121–122 kan jag göra rörelsen molnhänder (se kapitel 3.1 för beskrivning). Jag tyckte att den rörelsen skulle passa bra till musikens karaktär. Flöjten spelar en lång ton och i noterna står det angivet karaktären lontano². I takt 148 tänkte jag visa en avfrasering genom att ha handflatorna mot golvet men samtidigt ha en riktning uppåt med händerna. Samma typ av gest förekommer i både imitation 1 och 2. Mellan takterna 166–180 har jag tagit gester från den första imitationen då Vänskäs händer är öppna och vridna utåt. I takt 176 tänkte jag göra en gest liknande Vänskä när han lyfter fram violinerna, se klipp 1 0:07–0:09.

Analys av min dirigering³:

Vid några tillfällen pulserar mina händer olika. I detta fall kommer taktens etta senare i vänsterhanden än i högerhanden. Det syns vid 0:12–0:13.

Vid 3:34–3:37 tycker jag att en rörelse liknande molnhänder syns tydligt. Det jag tycker saknas för att rörelsen fullt ut ska likna molnhänder är en vridning i höften. Jag gjorde ett medvetet val att inte vrida på höften. Under genrepet provade jag att vrida mer på höften men tyckte det kändes konstigt att vrida mig bort från flöjtisten när hon hade solo. Flöjtisten sitter snett framför till höger ur dirigentens synvinkel.

Vid 4:31 gör jag en avfrasering. Jag hade tänkt att vänsterhandens fingrar skulle vara rakare och att handens riktning skulle vara mer rakt upp, istället för snett bakåt som jag gör i Norrbotten NEO-klippet. Dock tycker jag att intentionen att göra en avfrasering syns tydligt ändå.

2betyder med karaktär och/eller klang som från långt avstånd (”Musikuttryck”, u. å).

3Framförande med Norrbotten NEO: https://vimeo.com/314777247 Lösenord: masterarb

(31)

Takt 166 börjar vid 5:00 i klippet. Här hade jag tänkt använda en gestik med händer som är vridna utåt. Den intentionen syns knappt. Vänsterhanden är något mer utåtvriden i detta parti än i övriga stycket.

5:33 gör jag en liknandes gest som Vänskä använder. Min intention var att lyfta fram violinen och violan. Min vänsterhand skulle börja i höjd med mitt notställ och långsamt höjas. Handen skulle vara mycket utåtvriden. Vad som syns är en hand som är endast lite utåtvriden och som höjs för snabbt, i mitt tycke. Däremot tycker jag att gesten börjar i en bra höjd. Jag hade tänk börja gesten ännu lägre, men kom på under repen att varken violinisten eller violasten troligtvis skulle se min hand då.

Från 5:48 till slutet gör händerna samma typ av gest men i olika storlekar. Det är otydligt vilken hand musikerna ska följa.

Mina händer håller sig i stort sett på samma nivå igenom hela klippet. Jag gör större och mindre gester men det blir ingen större skillnad ändå. Vänsterhanden ser likadan ut genom hela klippet, lätt böjda fingrar och en liten lutning inåt, förutom vid 4:07 då handflatan är mot golvet.

5.3.2. Norrlandsoperan

Innan förberedelserna för dagarna med Norrlandsoperans symfoniorkester hade jag bestämt mig för att inte ta med någon gest eller rörelse från imitationerna och Tai Chi-träningen. Jag övade in en gestik som jag visade upp på dirigeringslektion med Petter. Vad han bland annat såg var att mina händer tenderar att pulsera olika. Petter visade då några klipp⁴med dirigenten Carlos Kleiber vars stil är att ofta dirigera med en hand åt gången. Jag försökte anamma denna stil och använda den i min egen dirigering. Resultatet av förberedelserna visas i följande klipp:

https://vimeo.com/327469860 Lösenord: masterarb Analys av min dirigering:

Ett exempel på hur jag anammat Kleibers stil syns vid 0:16–0:20 då jag först dirigerar med vänsterhanden och sedan med högerhanden. Det var dock meningen att handen som inte dirigerar skulle vara ”vilande” och helt stilla men i mitt fall finns en pulsation⁵i handen. Detta gör att det blir otydligt vilken hand man ska följa. Att hålla den vilande handen stilla är något jag får jobba med till när jag ska dirigera Norrlandsoperans symfoniorkester.

Generellt syns det att min vänsterhand rör sig mer fritt än i dokumentationen från projektet med NEO. Gestiken är mer avrundad, som att jag håller en stor boll framför mig, vilket syns bland annat vid 0:30–0:40.

Vid 2:04–2:06 var min tanke att visa insatsen för träblåset. Insatsen är två takter lång, se Figur 5.15 nedan. Dynamiken i början är forte och på sista slaget i andra takten kommer ett forzando⁶. Eftersom jag slår ett slag i takten måste jag markera ettan i andra takten för att kunna visa ett forzando. I klippet ser det ut som att jag gör en rörelse i armbågen vilket jag tycker ser

4exempel på klipp på Carlos Kleiber som Petter visade mig: https://www.youtube.com/watch?v=7HDmIFT0pHY

5med pulsation menar jag att handen visar tempot.

6forzando betyder ”kraftig framhävning av en enskild ton eller akkord [sic]” (”Musikuttryck”, u. å).