Interner och Personlighet: Personlighetsdragens diskrepans i förhållande till ”The Big Five” (IPIP): En studie bland långtidsdömda män inom svensk kriminalvård

Interner och Personlighet:

Personlighetsdragens diskrepans i förhållande till ”The Big Five” (IPIP)

En studie bland långtidsdömda män inom svensk kriminalvård

Tommy Eriksson

Uppsats, 15 hp

Vårterminen 2010 Handledare: Caroline Johansson

Institutionen för Pedagogik, Psykologi

och Idrottsvetenskap

Abstrakt

Syftet med föreliggande studie var att studera huruvida intagna på en större kriminalvårdsanstalt (klass A) i Mellansverige, skiljer sig i personlighetsdragen Samvetsgrannhet, Vänlighet, Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet i jämförelse med två kontrollgrupper. Tidigare forskning har visat att kriminella personer ligger lägre i skalorna (faktorerna) som mäter Samvetsgrannhet och Vänlighet, i jämförelse med ostraffade individer (t.ex., Miller & Lynam, 2001).

Den primära hypotesen var följaktligen att söka diskrepans mellan just Samvetsgrannhet och Vänlighet i enlighet med tidigare empiri. Studien genomfördes med ett självskattningsformulär som stödjer sig på en svensk översättning från Goldbergs (1992) International Personality Item Pool (IPIP) beträffande grundläggande personlighetskaraktärer. Studien utgjordes av intagna (n = 46) och två kontrollgrupper bestående av studenter (n = 32) samt vaktpersonal (n = 45) vid en klass A anstalt i Sverige. Studien visade att det fanns signifikanta skillnader i förhållande till kontrollgrupperna och gruppen interner i personlighetsdraget Vänlighet (p < 0,001). Emellertid var resultatet i faktorn Samvetsgrannhet oväntad, av den orsaken att internerna skattade signifikant högre (p < 0,001) på skalan i jämförelse med kontrollgruppen bestående av studenter. Resultaten i stort, är i linje med tidigare studier, med reservation gällande Samvetsgrannhet. Därtill kan man vara i behov av att utveckla mätinstruments (IPIP) item gällande faktorn Samvetsgrannhet, så dessa är mer anpassande efter undersökt population (interner).

Nyckelord: egenskapsteori, faktorer, femfaktormodellen, IPIP, långtidsdömda

Under senare år har forskningen inom personlighetspsykologin observerat allt tydligare samband mellan ett brottsligtbeteende och olika personlighetsegenskaper (t.ex., Herzberg

& Hoyer, 2008; Lidberg & Wiklund, 2004; Maltby et al., 2007). Ansatsen i föreliggande studie skall söka skillnader i personligheten utifrån tidigare empiri i förhållande till IPIP.

I första hand gällande personlighetsfaktorerna Samvetsgrannhet och Vänlighet, men även i faktorerna Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet. Egenskaper har engagerat psykologiforskare världen över. Det forskarna söker är basala karaktärsdrag som kännetecknar en individs personlighet samt beteendemönster (t.ex., Maltby, Day, &

Macaskill, 2007). Den teoretiska ansatsen går under facktermen egenskapsteori emellertid

är likaledes termer som dispositionsteori eller faktorteori aktuella fackuttryck inom

vetenskapsgrenen personlighetspsykologi. Egenskapsteorin går ut på att typologisera

olika beteenden till en helhet. Begrepp som aggressiv, orolig och godhjärtad är några ord

ur den vardagliga terminologin när det handlar om personlighetsdrag eller beteenden som

beskriver en människas personlighetsegenskaper (Fahlke, 2007). Disciplinen

personlighetspsykologi utgår generellt från två antaganden; 1) personligheten är relativt

stabil över tid, 2) personligheten är beständiga i olika situationer. Det finns god evidens

för båda antagandena, till exempel har longitudinella studier påvisat att egenskaper är stabila över tid, även om ett karaktärsdrag kan dämpas med åren. Likaså finns det evidens att personligheten är flexibel men den teoretiska ansatsen är mer komplex och beroende av såväl miljö som situation (Pervin et al., 2005).

Forskare har tagit fram ett stort antal personlighetsinventorium som avser beskriva olika egenskaper (t.ex., MMPI, CPI, KSP, EASI, EPQ, SSS, IPIP, PCL-R och NEO-PI- R) ¹ . Vidare föreligger det bred empirisk evidens om att brottslighet och olika förseelser är relaterad till personligheten (t.ex., Herzberg & Hoyer, 2008; Maltby et al., 2007; Pervin et al., 2005). Eysencks forskning lade grunden till personlighetsdimensionerna; 1) Extraversion med motsatsen Introversion, 2) Neuroticism med dess motpol Emotionell Stabilitet (1947), och senare kom som tillägg ytterligare en dimension, 3) Psykoticism.

Dessa tre utgjorde trefaktormodellen och bland annat personlighetstestet, Eysenck Personality Questionnaire (EPQ) (1975). De flesta studier som undersökt just kriminalitet i relation till karaktärsdrag, har generellt utgått från trefaktormodellen (Herzberg &

Hoyer, 2008). Vidare observerade Eysenck (1965) att personer med höga värden på skalan Neuroticism förenat med fri från ängsla, utgjorde en egen grupp och erhöll facktermen ”Psychopaths”. Utmärkande för dessa individer är att de har svårt att se att antisociala beteenden kan få konsekvenser och leda till bestraffningar. Individer med denna diagnos har dålig empatisk förmåga och tycks lida brist på samvete. Psykopatiska personligheter är vanliga hos fångpopulationen enligt Maltby, Day och Macaskill (2007).

Under senare tid har den etablerade trefaktorsmodellen utmanats reellt av femfaktorsmodellen (FFM) som är en betydande personlighetsteoretisk verksamhets-gren inom disciplinen (t.ex., Costa & McCrae, 1985, 1992a). FFM har betraktats som en teoretisk fördel, eftersom en sådan utökad taxonomi bättre hjälper att organisera och integrera kunskap och forskning i den modernare standardiserade vetenskapliga nomenklaturen (Herzberg & Hoyer, 2008).

1 Minnesota Multiphasic Personality Inventory (Hathaway & McKinley, 1943), California Psychological Inventory

(Gough, 1957), Karolinska Scales of Personality (Schalling, 1978), Emotionality-Activity Sociability-Impulsivity Scale

(Buss & Plomin, 1975), Eysenck Personality Questionnaire (Eysenck & Eysenck, 1975), Sensation Seeking Scale, form

V (Zuckerman, Eysenck, & Eysenck, 1978), International Personality Item Pool (Goldberg, 1990, 1999, Goldberg et al.,

2006). Psychopathy Checklist-Revised (Hare, 1991) och Neuroticism Extraversion Openness Personality Inventory –

Revised (Costa & McCrae, 1992b).

Kritikerna har emellertid anmärkt på Eysencks såväl som på Costa och McCraes faktormodeller, då man är frågande om tre eller fem faktorer verkligen representerar strukturbasen i personligheten (Maltby et al., 2007). Cattell (1957) menade att det fanns så många som 20 personlighetsegenskaper, medan Allport (1897-1967) ansåg att det fanns ett unikt karaktärsdrag för varje person (Pervin et al., 2005). Som kompromiss utvecklades sjufaktorsmodellen. Modellen bygger på teorin att personligheten är kombinerad i fyra temperamentsegenskaper och tre karaktärsdrag (Cloninger, Svrakic, &

Przybeck, 1993). Dessa två indelningsgrupper av egenskaper interagerar i personligheten och utvecklas parallellt. Temperamentsegenskaperna är biologiskt bundna till personligheten (personlighetsegenskaperna länkas i sjufaktormodellen till bl.a. dopamin, serotonin och noradrenalin) medan karaktärsdragen är influerade av den omgivande miljön. På grund av detta framställs därför många gånger sjufaktormodellen som en psykobiologisk modell. Sjufaktormodellens personlighetstest går under facktermen Temperament and Character Inventory (TCI) och enligt Fahlke (2007) används testet främst i psykologisk, psykiatrisk samt medicinsk forskning, men även i kliniska sammanhang som psykiatriska bedömningar av personlighetsstörningar.

Det gemensamma för femfaktormodellen och sjufaktormodellen är att båda utgår från en teoretisk ansats om hur psykets struktur är utvecklat, vilken framför allt vilar på en biologisk grund, i relation till personlighetsdragen. Det som skiljer dem åt är att FFM anser att de biologiskt baserade egenskaperna konvergerar i ömsesidig påverkan med den sociokulturella kontext människan lever i och de erfarenheter hon gör därmed (se Bilaga II, Figur 2). Medan sjufaktormodellens teori mer grundar sig på uppfattningen att karaktärsegenskaperna utvecklas parallellt med de redan förutbestämda (biologiska) temperamentsegenskaperna, men att precis som hos FFM influeras egenskaperna av miljön. Sedan 1980-talet råder det bättre konsensus bland egenskapsteoretikerna och man menar att det antagligen finns fem grundläggande egenskaper hos människan (Fahlke, 2007). Föreliggande studie kommer därför ha sin teoretiska utgångspunkt från Goldbergs teorier (eng. The Big Five), trots att mycket forskning gjorts utifrån trefaktorsmodellen avseende just en kriminell population.

Forskarna antog att dessa fem grundläggande egenskaperna hade sitt ursprung i såväl

den biologiska basen där genetik, hjärnfunktion, och fysiologisk aktivitet är centrala

processer som tillsammans med dynamiska processer, självbild och externa influenser

styr och inverkar på de fem egenskaperna (McCrae & Costa, 1996, 1997). Vidare menar McCrae och Costa (1999) att deras modell (femfaktorteorin) med sina fem primära egenskaper är mer än en deskriptiv teori som bara uppfattar olikheter hos människor, utan det är fem helt olika psykologiska strukturer (med mer eller mindre biologisk bas) som alla individer har en viss del utav. Likaså ingår dessa egenskaper i ett kontinuum, där till exempel Neuroticism och dess motsvarighet Emotionell Stabilitet ligger i ett diametralt förhållande. Costa och McCrae (1985, 1989, 1992c, 1996, 1997) är två forskare som innehaft omfattande influens i denna forskning. Först hade Costa och McCrae (1985) fokuserat på tre faktorer; 1) Extraversion, 2) Neuroticism och 3) Openness (NEO), men la senare till ytterligare två faktorer, 4) Conscientiousness och 5) Agreeableness.

De personlighetsfaktorer ² som idag utgör FFM är faktorstrukturerna; Openness (O), Conscientiousness (C), Extraversion (E), Agreeableness (A), och Neuroticism (N).

Bäckströms (2007) svenska översättning (IPIP) som härstammar från Goldbergs (1990, 1999) (parallella) version av FFM och som endast är en deskriptiv modell (lexikala hypotesen) ser ut som följer när det gäller beteckningarna för faktor markörerna i The Big Five; O = Öppenhet, C = Samvetsgrannhet, E = Extraversion, A = Vänlighet och N = Emotionell Stabilitet. Även här ligger varje personlighetsfaktor i bipolära förhållanden, samt att modellen inbegriper subfaktorer. Även i Costa och McCraes FFM har faktorerna subfaktorer, men här namnger Costa och McCrae (1991, 1992c) dessa subfaktorer för fasetter eller underordnade egenskaper. Varje faktor har sex underordnade fasetter. I exempelvis Agreeableness (Vänlighet) ingår; altruism, compliance, modesty, straightforwardness, trust och tender-mindedness. Ur detta skapade (faktoranalys) Costa och McCrae (1989) bland annat personlighetsinventoriumet NEO-FFI, en kraftigt reviderad version kom i början av 1990-talet, NEO-PI-R (1992c). Likaledes har man översatt personlighetsinventoriumet NEO-PI-R till ett flertal språk och liknade faktorstruktur har replikerats, men som nämnts ovan är det inte en oomstridd teori. Bland annat har forskare (t.ex., Mischel, 1983, 1990) ansett att många av måtten endast är deskriptiva och därför inte kan förutsäga ett beteende särskilt väl. Oaktat menar McCrae och Costa (1997) att de har evidens för att FFM (NEO-PI-R) representerar den universala

2 Dimensionernas akronymer brukar i myckna vetenskapliga artiklar och annan vetenskaplig litteratur benämnas

OCEAN, då flertalet forskare anser att det är förmånligt för att komma ihåg samtliga faktorer och därmed beskrivs

också faktorerna i den ordningsföljden. I föreliggande studie kommer emellertid de primära hypotesprövande faktorerna

utgöra ordningsföljden.

strukturen av personligheten, då bland annat faktorerna är funna i olika språk, åldrar och ursprung världen över. Det som styrker validiteten (ekologisk validitet) samt reliabiliteten i NEO-PI-R, är att man i ett flertal studier (t.ex., McCrae et al., 1998) har erhållit jämförbara resultat på test (självskattningsformulär) som personen själv fyllt i och på kontrollanter bestående av både vänner och gemål (d.v.s. att personen skattas likadant av dem som känner denna). Enligt Pervin et al. (2005) är överensstämmelsen större när det gäller gemål och den egna personen, i jämförelse med vänner och den egna personen.

Vidare menar Eysenck (1977, 1982), att individer med höga värden i samtliga skalor Extraversion, Neuroticism och Psykoticism ofta är kriminella och antisociala. Eysencks vision var att Psykoticism skulle mäta graden av fallenhet för psykos, men också för depressiva och schizofrena reaktioner hos en person. Detta har dock reviderats av senare forskning och idag använder man i stället Psykoticism i relation (teoretiskt) till ett mått av sårbarhet för psykopati (Fahlke, 2007). Eysenck såg Psykoticism i första hand associerat till män, vilka är överrepresenterade hos den kriminella populationen (Lidberg &

Wiklund, 2004). Dessutom såg Eysenck, Psykoticism som ett potentiellt samband med det manliga könshormonet testosteron. Senare studier drar emellertid paralleller mellan Extraversion och testosteron (King, Errico, & Parsons, 1995).

En viktig kritik mot personlighetsteorin som sådan och faktormodeller i synnerhet (t.ex., Mischel, 1969, 1983, 1990), är att ett beteende är instabilt över tid och rum.

Förhoppningen var hos kritikerna, att forskare skulle vara mer lyhörda gällande sin syn på

personlighet som stabil eller instabil. Vidare kritik är att man bör hålla isär temporala-

och tvär-situationella beteenden, då ett flertal studier endast pekar på modest korrelation i

de temporala beteendena samt påvisar ringa korrelation, om någon alls, gällande tvär-

situationella beteenden (Kunda, 1999). För att konkretisera; om en student håller ett rörigt

(slarvigt) anförande på universitetet, betyder det att personen har det rörigt hemma eller

alltid är slarvig klädd? Svaret är naturligtvis nej, då det absolut inte behöver vara på det

sättet. Vidare invändningar var att de mätinstrument som begagnas vid personlighets-

testning inte kunde klassificeras som tillräckligt reliabla (dålig prediktion för framtida

beteende (Mischel, 1983, 1990), eftersom individer väljer att anta olika personligheter i

olika situationer (Braisby & Gellatly, 2005; Kunda, 1999), samt att en personlighet är

plastisk, vilket också har styrkts i senare forskning (Schwart, 2002).

Aktuellare studier (molekylärbiologisk forskning) visar att även miljön kan påverka geners aktivitet, följaktligen kan gener ”tystas ner” ifall miljön är avvikande med utgångspunkt i fenotypen. Det vill säga att ett extravert personlighetsdrag kan dämpas i en introvert miljö. Det betyder att man kan vara genetiskt predisponerad för till exempel schizofreni eller ett personlighetsdrag, men att det inte är en tillräcklig explikation (Fahlke, 2007). Senare forskning pekar på att Eysenck hade rätt i sin hypotes att det fanns biologiska förklaringar till olikartade personlighetsdrag (Hagemann et al., 2009). Studien som genomfördes av Hagemann et al. (2009) kontrollerade måtten på huvudskålen och använde det i relation till EEG (elektroencefalografi, d.v.s. registrering av hjärnans elektriska aktivitet) alfa aktivitet och Extraversion, vilket visade att det fanns signifikant korrelation (med alfa 0,05 i variation på EEG aktivitet) i förhållande till Extraversion och kortikal arousal. Enligt Dåderman (2004) har man idag med hjälp av modern teknik mätt blodflödet i hjärnan, här framträder då ett högre blodflöde som är synbart i de temporala delarna av hjärnan hos introverta jämfört med extraverta individer.

Därutöver erhålls det många gånger korrelation beträffande de olika faktorerna, personlighetstesten emellan, där till exempel faktorn Psykoticism i Eysencks trefaktormodellen (EPQ) är kompatibelt med andra dimensioner i liknade personlighets- inventorium (t.ex., IPIP & NEO-PI-R) som uppskattar Samvetsgrannhet och Vänlighet (Aluja, García, & García, 2002). Dessutom menar Pervin et al. (2005) att Eysencks faktor Psykoticism motsvarar en kombination av låg Samvetsgrannhet och låg Vänlighet, eftersom individer som har höga värden i Psykoticism, såsom kriminella, både är

”disagreeable” och ”irresponsible” (s. 262). Likaledes genomförde Goldberg (1993) studier där han jämförde IPIP med trefaktormodellen, vilket visade att inte bara Psykoticism, Samvetsgrannhet och Vänlighet har visat negativt samband, utan även att faktorerna Extraversion och Neuroticism också korrelerar. Därjämte indikerar metaanalys att både låg Samvetsgrannhet och låg Vänlighet konsekvent förutsäger ett kriminellt beteende (Miller & Lynam, 2001). Detta är i linje med senare forskning gällande bland annat Vänlighet i FFM och dess negativ korrelation med psykopati (Lynam et al., 2005).

Det bör uppmärksammas att det finns nyare forskning som visar att sambandet

beträffande psykopati och faktorn Vänlighet i FFM överlag är frekvent och att

korrelationen i de flesta fall är negativ (Pereira, Huband, & Duggan, 2008). Det påvisas

också en svagare korrelation gällande antisocialt beteende med faktorerna Extraversion,

Neuroticism och Openness (Herzberg & Hoyer, 2008; Pereira et al., 2008), men den

korrelationen är ofta mer komplex och inkonsekvent. Sammantaget kan man således hävda att vare sig Extraversion, Neuroticism, eller Openness är ett bra prediktionsvärde för brottslighet eller psykopati (Herzberg & Hoyer, 2008).

Det finns dock invändningar när det gäller ovanstående korrelation mellan de olika personlighetsfaktorerna då kritiker som McCrae och Costa (1985) menar att korrelationen i förhållande till Psykoticism, Samvetsgrannhet och Vänlighet, bara består i att ett flertal karaktärsdrag (d.v.s. subfaktorer i Psykoticism) är en del av besläktade personlighets- egenskaper (s.k. fasetter) som ryms inom de två ovannämnda faktorerna (Aluja, García,

& García, 2002). Det betyder att personlighetsdrag som cynisk, oartig, misstänksam och hamnar ofta i sociala konflikter (låg grad av Vänlighet), är synonymt med egocentrisk, dålig anpassning till sociala normer samt frånvaro av skuldkänslor som är typiska personlighetsdrag i Psykoticism (Dåderman, 2004; Fahlke, 2007; Maltby et al., 2007;

Pervin et al., 2005). Likaså är karaktärsdrag som opålitlig, lat och vårdslös, liktydiga särdrag i fasetter av låg grad Samvetsgrannhet (Fahlke, 2007; Maltby et al., 2007).

Det förekommer också på liknade sätt studier där forskare strävar efter korrelation emellan såväl olika personlighetsdrag i instrumenten, som instrumenten själva, men där de förväntande resultaten inte korrelerar. Exempelvis gjorde Dåderman och Kristiansson (2004) en studie bland unga brottslingar som uppvisade sårbarhet för psykopatiska drag och dess relation till personlighetsegenskaper i inventoriumen KSP och PCL-R (psykopatichecklista), vilka båda skall mäta just sårbarhetsfaktorer som ligger bakom avvikande beteende såsom psykopati och antisocialt beteende. Oväntat fann man ingen signifikant korrelation i förhållande till psykopatirelaterade egenskaper i KSP och PCL-R.

Vilket förklarades med eventuell ”restriction of range”, det vill säga, urvalet bestod av personer med höga poäng i psykopati, och dessa samband var i studien inte korrigerade för eventuella mätfel.

Egenskaper i IPIP och dess implikationer

I förhandenvarande studie kommer endast de svenska termerna av Bäckströms (2007)

version av IPIP att användas. Dimensionerna beskriver: Samvetsgrannhet (hög)

karakteriseras som; organiserad, självdisciplinerad, hårdarbetande, pålitlig, punktlig,

noggrann, etisk, ambitiös och tålmodig. Motsatsen (låg) karakteriseras; planlös, opålitlig,

likgiltig, vårdslös, slapp, lat, försumlig och viljesvag, är gärna livsnjutare, men utan tydlig

målinriktning i livet (hedonistisk). Vänlighet (hög) karakteriseras som; godhjärtad, tillitsfull, hjälpfull, förlåtande, lättrogen och uppriktig, undviker gärna konflikter.

Motpolen (låg) karakteriseras såsom; cynisk, oförskämd, misstänksam, ovillig till samarbete, hämndlysten, hotfull, irriterad, manipulativ och hänsynslös. Extraversion (hög) karakteriseras som; social, aktiv, pratsam, optimistisk, tar gärna risker, amusant, tillgiven och personorienterad. Motsatsen (låg) karakteriseras som; reserverad, uppgiftsorienterad, allvarlig, tystlåten och tillbakadragen. Emotionell Stabilitet (hög) karakteriseras såsom; lugn, vilsam, okänslig, tålig, säker och nöjd med sig själv samt uppfattas ha ett gott självförtroende. Motsatsen (låg) karakteriseras såsom; hypokondrisk, otillräcklig, oroande, nervös, känslig och osäker vilket påverkar humöret och ger ett instabilt intryck. Öppenhet (hög) karakteriseras som; nyfiken, med breda intressen, intellektuell och fantasifull, kreativ, divergent tänkande och icketraditionell. Motpolen (låg) karakteriseras; konventionell, realistisk, med begränsade intressen, jordnära och icke-analytisk (fritt efter Costa & McCrae, 1992b; Maltby et al., 2007; Pervin et al., 2005).

Vad gäller tidigare studier visar resultaten att faktorerna Samvetsgrannhet och

Öppenhet, var de enda som var relaterande till hur många gånger en individ hade varit

intagen på arresten (Clower & Bothwell, 2001). Vidare menar Dåderman och Lidberg

(1998) att extraverta personer ofta inte behärskar sina känslor och särskilt då inte

aggressiva. Liknade studier finns när det gäller Extraversion och dess korrelation med

våld och vandalism (Heaven, 1996). En av orsakerna därtill kan vara att extraverta

individer har låg nivå av arousal i hjärnbarken (cortex cerebri) vilket gör att dessa

individer många gånger söker sig till varierande och intensiva situationer för att uppnå

mer normala nivåer (Stelmack, 1990). Omvänt har den introverta individen problem med

för höga nivåer och av den orsaken är dessa individer många gånger enstöringar, eftersom

extern stimuli medverkar till en höjning av arousal, vilket renderar till en obehaglig nivå

för personen (Dåderman, 2004). Likaså antas personlighetsdraget Neuroticism

(Emotionell Stabilitet) vara länkat till lillhjärnan och strukturerna i det autonoma

nervsystemet, men även i viss grad till arousal (reticulo-limbic circuit) (Maltby et al.,

2007). Det anatomiska underlaget för de individuella skillnaderna i karaktärsdraget

Neuroticism visar sig dessutom i det limbiska systemet. Personer som ligger högt i

ovannämnda skala skattar dessutom många gånger högt i samtliga skalvärden i övriga

dimensioner (Costa & McCrae, 1992b).

En person som har höga värden i Neuroticism (svag Emotionell Stabilitet) påvisar således hög aktivitet i limbiska systemet. Vidare karakteriserar personer som är neurotiska ett konstant oroligt, ombytligt och nervöst beteende (lynnigt) förenat med låg självkänsla och därtill obeslutsamhet samt ett blygsamt beteende, de har också en sårbarhet för neuroser (Nevid, 2003). Personer som ligger högt i Neuroticism (emotionellt labila) klagar ofta på huvudvärk och magproblem (Pervin et al., 2005). Personer som är neurotisk instabila förenat med ett introvert beteende är många gånger ängsliga, därtill tenderar de att utveckla ångest och depression. Även här finns det forskning (t.ex., Pereira et al., 2008) som pekar på att Neuroticism i vissa fall kan relateras till ett kriminellt- och antisocialt beteende. Till exempel har Neuroticism korrelerat med vandalism och stöld hos män (självskattningsstudier hos studenter), däremot inte hos kvinnor, där resultatet istället visade en signifikant (positiv) korrelation mellan Neuroticism och interpersonell våldsamhet (Heaven, 1996). I en efterföljande studie erhölls emellertid ingen signifikant korrelation beträffande vare sig Extraversion, Neuroticism eller Öppenhet i avseende på brottsförekomst oavsett kön (Heaven, Caputi, Trivellion-Scott, & Swinton, 2000).

Människor som är kreativa som till exempel konstnärer, musiker samt kriminella,

rapporterar många gånger höga värden i karaktärsdraget Psykoticism. Enligt Dåderman

(2004) ser man främst samband i förhållande till höga värden i Psykoticism och

psykopatologiska drag som brist på följsamhet med sociala normer, såsom hos kriminella

personer. Detta är i linje med tidigare studier (t.ex., Hare, 1982) där man ofta får

signifikant positiv korrelation med exempelvis psykopati och Psykoticism (Larstone,

Jang, Livesley, Vernon, & Wolf, 2002). Likaså erhålls det en negativ korrelation hos den

kriminella populationen i förhållande till Psykoticism (EPQ) och faktorn Vänlighet i

FFM. Vidare är faktorn Psykoticism snedfördelad och de flesta människor ligger lågt på

skalan. Det vill säga att människan generellt är osjälvisk, visar god empatisk förmåga och

samarbetsförmåga. Motsatta attribut i ovannämnd faktor är till exempel asocial, aggressiv

och bristande empati samt själviskhet (Fahlke, 2007; Maltby et al., 2007). Likaledes är

låg kortikal arousal utmärkande bland individer med höga värden på skalan Psykoticism

(Eysenck, & Eysenck, 1976).

Grundläggande antaganden och syfte

I föreliggande studie söks framförallt diskrepans i faktorerna Samvetsgrannhet och Vänlighet (IPIP) i jämförelse med kontrollgrupperna och gruppen intagna, då tidigare empiri indikerat på skillnader mellan just interner och ostraffade (Pereira et al., 2008).

Detta antagande är kongruent med tidigare forskning där interner rapporterat lägre värden i Vänlighet och Samvetsgrannhet hos intagna som gick ett frigivningsprogram (Wiebe, 2004). Dock är det värt att ha i minnet, att låga skalvärden på faktorerna Vänlighet och Samvetsgrannhet ger ökad risk för ett antisocialt beteende. Detta oaktat bör man på intet vis katalogisera samtliga individer som kriminella enbart för de har låga skalvärden i ovannämnda dimensioner, utan det skall ses mera som graden av sårbarhet för att utveckla ett kriminellt beteende. De flesta människor med en antisocial personlighet är som regel laglydiga (Robins, Tipp, & Przybeck, 1991). Man uppskattar att mellan tre till sex procent av den manliga populationen har symptom av någon typ av antisocial personlighetsstörning och ungefär en procent av den kvinnliga populationen (American Psychiatric Association, 2000; Kessler et al., 1994).

Förhandenvarande nomotetiska surveyundersökning kommer på samma sätt utifrån IPIP ha sin uppmärksamhet, rent generellt, på nyanser i personlighetsdragen enligt ovannämnd empiri i förhållande till kontrollgrupperna (studenter och vaktpersonal) och gruppen intagna. Hypotesen är emellertid att gruppen interner skall skilja sig åt i faktorerna Samvetsgrannhet och Vänlighet, enligt tidigare studier (t.ex., Larstone et al., 2002; Lynam et al., 2005; Pereira et al., 2008). Likaså söks olikheter grupperna emellan gällande Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet, i främsta rummet med avseende på de två kontrollgrupperna och undersökningsgruppen interner, men också hur grupperna skiljer sig åt generellt. Personlighetsdimensionerna i personlighets- inventoriumet IPIP har tidigare visat på god reliabilitet, validitet samt generaliserbarhet genom ett stort antal studier (t.ex., Gow, Whiteman, Pattie, & Deary, 2005; Hong, Paunonen, & Sladde, 2008).

Vidare användes ett test som mäter Impression Management (IM) (Paulhus, Bruce, &

Trapnell, 1995) dels för att söka hur de olika grupperna låg sinsemellan i IM, men framförallt hur reliabelt undersökningens resultat är i vardera gruppen. Detta test är en svensk översättning av Bäckström (2007), ursprunget kommer dock från Paulhus et al.

(1995) som skapade en version som mäter IM för test som utgår från just IPIP.

Metod

Deltagare

Av totalt 155 utdelade frågeformulär besvarades 123 (79.4 %) och av dem som svarade var 42 kvinnor (M _ålder = 32 år) och 81 män (M _ålder = 36 år). Den totala medelåldern låg på 34,6 år (SD = 11,6), ålders variationen i studien var 19 – 65. Av de respondenter som svarade hade 51 (41.5 %) fyllt i ett liknade frågeformulär tidigare, medan det var en ny erfarenhet för de resterande 72 deltagarna (58.5 %).

Av de 123 deltagarna var 46 långtidsdömda interner på en klass A anstalt (den högsta säkerhetsklassen), vilka ingick i det strategiska urvalet. Vilket innefattade samtliga intagna på en långtidsavdelning vid aktuell anstalt. Strafftiden var mellan livstidsfängelse och fyra år (M _strafftid ≈ 20 år). I gruppen bestående av långtidsdömda var samtliga deltagare dömda för mord eller mordförsök, grova rån alternativt grova narkotikabrott.

Några var dömda för alla ovannämnda brott medan en del var dömda enbart för ett (till exempel mord) medan andra var dömda för två (t.ex., rånmord eller två mord). Samtliga deltagare i gruppen interner var män. Medelåldern i gruppen interner var M ålder = 34.6 år (SD = 11.6).

Kontrollgruppen som utgjordes av vaktpersonal var ett bekvämlighetsurval som av de

tjänstgjorde vid anstalten, vilka kom att uppgå till 45 individer (M _ålder = 38.6 år, SD =

10.5). Denna kontrollgrupp innefattade båda könen, 28 var män (M ålder = 37.8 år, SD =

10.8) och 17 var kvinnor (M ålder = 39.9 år, SD = 10.3). Den andra jämförelsegruppen

utgjordes av studenter och urvalet gjordes för att komplettera kontrollgruppen och erhålla

en större spridning av personlighetsegenskaper (deltagare), vidare uppgick gruppen

studenter till 32 individer (M _ålder = 26.1 år, SD = 8.0). I denna grupp ingick sju män

(M ålder = 24.8 år, SD = 6.5) och 25 kvinnor (M ålder = 26.5 år, SD = 8.4). Det externa

bortfallet uppgick totalt till 32 individer (17 intagna och 15 vaktpersonal). Det interna

bortfallet var osystematiskt och försumbart.

Instrument

Självskattningsformuläret som aktuell studie stödjer sig på är en svensk översättning av ett kort femfaktorformulär från Goldbergs (1999, 2006) personlighetsinventorium IPIP (http://ipip.ori.org.), bestående av 50 item (poängskalan var 0 – 4) fördelade med tio frågor per delskala. Maxpoäng för testet var således 40 per faktor och det lägsta värdet var noll. Personlighetsdimensionerna som mäts i formuläret är, Samvetsgrannhet, Vänlighet, Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet.

Resultatet i föreliggande studie indikerar på en relativt stabil överensstämmelse med tidigare studier gällande reliabilitetskoefficienterna (Chronbachs alfa). För att en studie skall ha en stadig inre samstämmighet bör alfa ligga minst på .60 men ett värde på närmare .90 är att föredra (Aron & Aron, 2006). Resultatet i föreliggande studie indikerar på en relativt stabil överensstämmelse med tidigare studier (se Tabell 1). Deskriptiv statistik (normdata) kommer jämväl från Bäckströms (2007) studie och är Internet prövad (N = 2 019), medelåldern låg på 29.8 år (SD = 9.9). Medelvärdet av totalsumman för respektive faktor i aktuell studie visade ingen signifikant skillnad för respektive faktor (i jämförelse med kontrollgruppen studenter) i förhållande till Bäckströms studie.

Tabell 1

Tabellen redovisar deskriptiv normdata för Bäckströms (2007) studie (1) i jämnförelse med föreliggande studie (2).

Faktorer (IPIP)

Studie (1) ^a

M _Sum (SD _Sum ) α

Studie (2) ^b

M _Sum (SD _Sum ) α

Samvetsgrannhet 23.62 (6.39) .92 24.41 (7.00) .82

Vänlighet 29.81 (5.47) .88 30.69 (5.15) .84

Extraversion 24.74 (7.22) .92 26.56 (6.46) .86

Emotionell Stabilitet 22.76 (8.14) .93 20.59 (7.83) .87

Öppenhet 28.12 (5.32) .86 27.38 (4.71) .69

Not. α = Chronbachs alfa. Ett one-sample t-test med alfa .05 användes i dataanalysen, inga signifikanta

skillnader erhölls. ^a Bäckströms studie hade större urval (N = 2 019). ^b Endast kontrollgruppen studenter

ingick i det testade urvalet (n = 32), då dem ansågs motsvara tidigare studiers deltagare med större fördel på

grund av sakförhållandet (närmare bestämt, de var inte influerade av fängelse miljön).

Personlighetsdimensionernas item i frågeformuläret är bland annat gällande Samvetsgrannhet (t.ex., ”Följer ett schema”), Vänlighet (t.ex., ”Har ett gott hjärta”), Extraversion (t.ex., ”Är den som håller igång på ett party”), Emotionell Stabilitet (t.ex.,

”Blir lätt upprörd”) och Öppenhet (t.ex., ”Är full av idéer”), vilka stämmer väl överens med NEO-PI-R personlighetsinventorium av Costa och McCrae (1992b). Instrumentets svarsskala (ordinalskala) är; ”Stämmer inte alls”, ”Stämmer dåligt”, ”Stämmer delvis”,

”Stämmer bra” och ”Stämmer Precis”.

Vidare skattar IM personens benägenhet att medvetet ge förmånliga bedömningar (skönmålning) av den egna personen. IM inte skall förväxlas med Social Önskvärdhet, som är en omedveten kognitiv process som kan inverka på respondentens svar i en enkät.

Chronbachs alfa för IM var .73 i föreliggande studie, vilket visar på god inre homogenitet. Svarsskalan var densamma som det primära mätinstrumentet (IPIP). Ett par exempel på frågor i testinstrumentet ser ut som följer; ”Talar Sanning” och ”Erkänner alltid när jag gör misstag”. I aktuell studie användes 17 item (IM), vilket kunde resultera i max 68 poäng och minst noll poäng. Ju högre poäng deltagaren skattar, desto större skönmålning av den egna personen.

Procedur

Frågeformulären till gruppen interner delades ut till var och en av deltagarna

tillsammans med följebrev av undersökningsledaren. Tidpunkten som ansågs bäst för

studien var vid kvällstid (klockan 19:45) innan sedvanlig inlåsning, och gjordes

tillsammans med en kort presentation av undersökningens syfte. Samtliga deltagare i

gruppen interner fick också ett kuvert där de blev informerade att lägga sina svar

(besvarade frågeformulär) och klistra igen kuverten, för att därefter återlämnas på

morgonen. Vidare informerades alla deltagare att frågeformulären är anonyma och att

kuverten skall läggas i den interna postlådan på respektive avdelning. I kontrollgruppen

bestående av vaktpersonal som tjänstgjorde vid anstalten skickades ett stort antal enkäter

(60 stycken) ut, tillsammans med följebrev, till disponibel personal som vid tidpunkten

för aktuell studie tjänstgjorde på anstalten. Kontrollgruppens svar (besvarade

frågeformulär) lämnandes till ansvariga för skolverksamheten vilka i sin tur överlämnade

enkäterna till undersökningsledaren. När det gällde kontrollgruppen som utgjordes av

studenter, så delade lärare (som tjänstgjorde vid ett universitet) ut frågeformulär till

studerande som samlades in och därefter skickades per post till undersökningsledaren.

Databearbetning och statistik

All dataanalys i föreliggande studie utfördes i SPSS för Windows (version 17.0). De hypotetiska variablerna jämfördes (mellanindividsdesign) genom en oberoende variansanalys (envägs-ANOVA, α = .05). Vidare gjordes en reliabilitetsanalys genom Chronbachs alfa gällande intern homogenitet i samtliga delskalor. För att beräkna graden av samvariation emellan samtliga självskattade personlighetsegenskaper användes Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient (α = .05). Likaledes genomfördes ett aggregat av samtliga personlighetsfaktorer som ingick som oberoende variabler för att söka prediktion på IM i en standardiserad linjär multipel regressionsanalys (Tabachnick

& Fidell, 2007). Gällande de multipla jämförelserna användes ett Fishers LSD (Least Significant Difference) post hoc-test för att söka signifikanta skillnader och korrelation emellan deltagarnas (grupperna) skalpoäng och de fem dimensionerna samt IM.

Etiska aspekter

För att stärka studiens tillförlitlighet samt deltagarnas känsla av anonymitet valdes tidpunkten för utdelandet av frågeformuläret i gruppen interner, när varje enskild intern låses in på sitt rum (cell) och i och med detta eliminerades alla direkta påverknings- faktorer från andra medintagna samt vaktpersonal. För att minska risken för social önskvärdhet och andra felkällor, som exempelvis utelämnade av item var instruktionerna i frågeformuläret precisa (se Bilaga I).

De indirekta påverkningsfaktorerna som påverkan av undersökningsledaren, har

minimerats genom att vara tydlig i instruktionerna, samt att inga namn,

intagningsnummer eller dylikt har figurerat i studien. Detta för att minimera den sociala

önskvärdhet som alltid kan påverka resultaten i surveyundersökningar. De 50 item som

erhölls av Bäckström präglas i huvudsak av en neutral frågeställning, vilket också

troligtvis har bidragit till att minska social önskvärdhet samt det interna bortfallet, som i

vanliga fall är ganska vanligt förekommande i studier som nyttjar självskattnings-

formulär (Bäckström, Björklund, & Larsson, 2008). Därav har sannolikt det interna

bortfallet minimerats. Samtliga deltagare i studien deltog frivilligt och anonymt, samt att

alla informerades om att de kunde avbryta testet när de så önskade.

Resultat

Syftet med föreliggande studie var att studera huruvida intagna på en större kriminalvårdsanstalt (klass A) i Mellansverige, skiljer sig i personlighetsdragen Samvetsgrannhet, Vänlighet, Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet i jämförelse med två kontrollgrupper. Tidigare forskning har visat att kriminella personer ligger lägre i skalorna (faktorerna) som mäter Samvetsgrannhet och Vänlighet, i jämförelse med ostraffade individer (t.ex., Miller & Lynam, 2001).

Deskriptiv data visar att undersökningsgruppen interner erhöll ett högre medelvärde i faktorn Samvetsgrannhet än kontrollgrupperna (se Tabell 2). Vidare visar dataanalysen att gruppen interner skattade ett lägre medelvärde på skalan (personlighetsfaktorn) Vänlighet jämfört med kontrollgrupperna. Ytterligare ett syfte med studien var att urskilja skillnader mellan grupperna gällande Extraversion, Emotionell Stabilitet samt Öppenhet (se Bilaga II, Figur 3). Dataanalysen i föreliggande studie visade att gruppen interner avviker från kontrollgrupperna även i dessa faktorer samt att skillnaden var varierande (se Tabell 2).

Den hypotesprövande dataanalysen (envägs oberoende variansanalys, ANOVA) av

personlighetsdimensionerna visade på en statistiskt signifikant effekt med en alfanivå på

.05 i faktorn Samvetsgrannhet och faktorn Vänlighet (se Tabell 2). Genom ett Fishers

LSD (post hoc-test) kunde det noteras att gruppen interner erhöll högre värden i

personlighetsfaktorn Samvetsgrannhet, i relation till de båda kontrollgrupperna. Gällande

kontrollgruppen som utgjordes av vaktpersonal i förhållande till undersökningsgruppen

interner erhölls dock ingen signifikant skillnad (p = .454) i faktorn Samvetsgrannhet.

Tabell 2

Deskriptiv data samt hypotesprövande data för samtliga grupper och faktorer.

Faktorer (IPIP) Grupper (n) M (SD) F(2,120) p η ² LSD post hoc

Samvetsgrannhet Studenter (32) 2.44 (0.70) 8.32 < .001 ^*** .12 A < C Vaktpersonal (45) 2.84 (0.43)

Interner (46) 2.92 (0.49) Totalt (123) 2.77 (0.57)

Vänlighet Studenter (32) 3.07 (0.52) 27.79 < .001 ^*** .32 A, B, > C Vaktpersonal (45) 3.08 (0.39)

Interner (46) 2.39 (0.56) Totalt (123) 2.82 (0.59)

Extraversion Studenter (32) 2.66 (0.65) 1.41 < .001 ^*** .20 A, B > C Vaktpersonal (45) 2.49 (0.54)

Interner (46) 1.99 (0.53) Totalt (123) 2.35 (0.63)

Emotionell Stabilitet Studenter (32) 2.06 (0.78) 13.56 < .001 ^*** .18 A < C

Vaktpersonal (45) 2.82 (0.46) B > C

Interner (46) 2.44 (0.66) Totalt (123) 2.48 (0.69)

Öppenhet Studenter (32) 2.74 (0.47) 4.94 .009 ^** .08 A > C Vaktpersonal (45) 2.50 (0.38)

Interner (46) 2.43 (0.47) Totalt (123) 2.53 (0.45)

Not. Analysen mellan grupperna (envägs oberoende variansanalys, ANOVA) i tabellen påvisar signifikant skillnad i förhållande till samtliga faktorer, det skall dock påpekas att ett post hoc-test (LSD) visade att det inte förelåg signifikanta skillnader mellan alla grupper. A = Studenter, B = Vaktpersonal och C = Interner.

Samtliga eta-värden visar på relativt stark effekt med reservation på faktorn Öppenhet där värdet (η ² ) visar

en moderat effekt (Tabachnick & Fidell, 2007). **p < .01. ***p < .001.

Vidare analys av data visade emellertid en signifikant skillnad i jämförelse med kontrollgruppen som utgjordes av studenter och gruppen interner (p < .001) i ovannämnd faktor. I jämförelse med kontrollgruppen vaktpersonal respektive studenter i faktorn Samvetsgrannhet, visade data att vaktpersonal skattade högre på skalan och att skillnaden var signifikant (p = .002). I faktorn Vänlighet visade Fishers LSD (post hoc-test) en signifikant skillnad (p < .001) i förhållande till båda kontrollgrupperna i relation mot interner (interner skattade lägst på skalan). När det gäller skillnader i faktorn Vänlighet mellan kontrollgrupperna erhölls dock ingen signifikant skillnad (p = .921).

Ytterligare analys av data (Fishers LSD) visade på signifikant skillnad gällande båda kontrollgrupperna i jämförelse med gruppen interner (p < .001) i faktorn Extraversion, där intagna låg lägre i skalan. Däremot visade Fishers LSD, på en icke-signifikant skillnad gällande Extraversion beträffande studenter respektive vaktpersonal (p = .210), (se Bilaga II, Figur 3). Likaledes visade dataanalysen en skillnad gällande Emotionell Stabilitet där intagna låg mittemellan de båda kontrollgruppernas skalvärden (se Tabell 1). Vidare analys av faktorn Emotionell Stabilitet visade att resultatet i jämförelse med studenter respektive vaktpersonal i relation till interner var signifikant (p = .010 respektive p = .005). I faktorn Öppenhet visade data på signifikant skillnad (p = .003) i förhållande till kontrollgruppen studenter och interner, där interner skattade lägst på faktorskalan, medan ingen signifikant skillnad erhölls i förhållande till kontrollgruppen som utgjordes av vaktpersonal och gruppen intagna (p = .466). Vidare markerade dataanalysen på en signifikant skillnad emellan de båda kontrollgrupperna (p = .019) och i detta sammanhang kom studenter att skatta högre i nyssnämnda skala. För korrelationsanalys med avseende på personlighetsfaktorerna (IPIP), se Tabell 3.

Tabell 3

Korrelationerna i förhållande till samtliga självskattade personlighetsegenskaper.

Faktor (IPIP) 1 2 3 4 5

1. Samvetsgrannhet _

2. Vänlighet .02 _

3. Extraversion -.09 .42 ^** _

4. Emotionell Stabilitet .33 ^** .23 ^** .02 _

5. Öppenhet .01 .18 .40 ^** .02 _

Not. **Korrelationen är signifikant på .01 nivå (tvåsidig prövning). Samtliga deltagare är inbegripna i

dataanalysen (N = 123).

Deskriptiv data för Impression Management i föreliggande studie visade att kontrollgruppen vaktpersonal skattade högst på poängskalan, M = 2.77 (SD = .32), medan gruppen interner skattade lägst, M = 2.23 (SD = .61) (se Tabell 4). En envägs oberoende variansanalys (ANOVA) identifierade effekten i förhållande till grupperna i IM och skillnaden var signifikant, (F(2,120) = 15.31, p < .001, η ² = .20). På liknande sätt genomfördes ett Fishers LSD (post hoc-test), vilket visade att någon signifikant skillnad emellertid inte uppnåddes (p = .366) beträffande kontrollgruppen studenter och gruppen intagna (se Bilaga III, Figur 4). Dock var skillnaden signifikant i jämförelse med gruppen interner och kontrollgruppen som utgjordes av vaktpersonal (p < .001). Generellt skattade kvinnor högre på skalan IM än män i båda kontrollgrupperna (se Bilaga III, Figur 5).

Tabell 4

Deskriptiv data i IM fördelat på kön gällande samtliga undersökningsgrupper.

Gruppvariabel Kön n M SD

95% CI LL UL

Studenter Kvinna 25 2.40 .41 2.23 2.57

Man 7 2.10 .63 1.52 2.68

Totalt 32 2.33 .47 2.16 2.51

Vaktpersonal Kvinna 17 2.83 .39 2.63 3.03

Man 28 2.73 .28 2.62 2.84

Totalt 45 2.77 .32 2.67 2.87

Interner Man 46 2.23 .61 - -

Totalt 46 2.23 .61 2.05 2.41

Totalt Kvinna 42 2.57 .45 2.43 2.71

Man 81 2.39 .58 2.27 2.52

Totalt 123 2.46 .54 2.36 2.56 Not. Endast män i gruppvariabeln interner. CI = konfidensintervall. LL = undre gräns. UL = övre gräns.

För att undersöka hur IM kan ha påverkat resultatet hos samtliga respondenter

genomfördes en linjär multipel regressionsanalys där samtliga personlighetsfaktorer var

inräknade som predikatorvariabler (se Figur 1). Användandet av ovannämnda metod

visade på en signifikant modell, (F(5,117) = 12.77, p < .001). Modellen förklarade 35 % av variansen (R ² = .35). Tabell 5 ger information för de personlighetsfaktorer som renderar prediktion för i vilken grad individen skattar på skalan IM i modellen.

Figur 1. Endast prediktionskoefficienter (standardiserad) med heldragna linjer är signifikanta. Modellen visade på en stark förklarad varians (Grimm & Yarnold, 2000). *p < .05. ***p < .001.

Tabell 5

Översikt av linjär multipel regressionsanalys med samtliga personlighetsfaktorer för prediktion i IM gällande samtliga deltagare i studien.

Personlighetsfaktorer (IPIP) B SE B β 95 % CI (B)

Samvetsgrannhet .09 .04 .16 ^* [.01, .17]

Vänlighet .18 .05 .33 ^*** [.09, .27]

Extraversion -.04 .05 -.08 [-.14, .05]

Emotionell Stabilitet .19 .04 .36 ^*** [.11, .28]

Öppenhet .02 .04 .44 [-.06, .11]

Not. CI = konfidensintervall. R ² = .35. Unik förklarad varians = .22; delad förklarad varians = .14, 95 % konfidens limit .19 till .47. Samtliga personlighetsfaktorer standardiserades (z) innan regressionsanalysen genomfördes. N = 123. *p < .05. ***p < .001.

.44 .36 ^***

-.08 .16 ^*

.33 ^***

Samvetsgrannhet

Vänlighet

Extraversion

Emotionell Stabilitet

R ² = .35 Öppenhet

Impression Management

Diskussion

Det huvudsakliga syftet med föreliggande studie var att studera huruvida intagna på en klass A fångvårdsanstalt i Sverige skiljer sig i personlighetsdragen Samvetsgrannhet och Vänlighet i jämförelse med kontrollgrupperna bestående av vaktpersonal och studenter.

Tidigare forskning har visat att kriminella personer ligger lägre i skalorna (faktorerna) som mäter Samvetsgrannhet och Vänlighet i förhållande till ostraffade individer (Pereira, Huband, & Duggan, 2008). Därjämte söktes diskrepans gällande de övriga faktorerna.

Den primära hypotesen i undersökningen uppfylldes till viss del i och med att det erhölls signifikant skillnad i faktorn Vänlighet i jämförelse med kontrollgrupperna och gruppen intagna, där intagna erhöll lägre skalpoäng (p < .001). Vidare förelåg det signifikant avvikelse i faktorn Samvetsgrannhet, vilket dock inte överensstämmer med tidigare empiri, då interner skattade högre i personlighetsfaktorn. Det vill säga att intagna rapporterade högre värden i faktorn Samvetsgrannhet, vilket är ett överraskande resultat (det skall dock noteras att det endast erhölls en signifikant skillnad beträffande kontrollgruppen studenter i nämnd faktor).

En förklaring till att resultatet inte överensstämmer med tidigare studier gällande

Samvetsgrannhet, kan vara att urvalsgruppen skiljer sig från tidigare undersökningar

gällande ålder. I föreliggande studie var medelåldern för intagna 36.7 år respektive 26.1

år för studenterna (vaktpersonal 38.6 år). Studier med självskattningstester visar att

Samvetsgrannhet är den enda faktorn i IPIP som korrelerar med ålder (d.v.s. att ju äldre

deltagaren är, desto högre skattar denna på skalan Samvetsgrannhet (Goldberg, et al.,

1998). Gow et al. (2005) studie överensstämmer i stort med aktuell studie gällande

resultatet i övriga dimensioner i relation till ålder, där till exempel lägre ålder ger högre

skalvärden i Extraversion, och lägre skalvärden i Emotionell Stabilitet. Likaså kan

brottets art vara av betydelse, då den övervägande delen i föreliggande studie är

kriminella långtidsdömda, till skillnad från andra studier där den kriminella

undersökningsgruppen varit ungdomsbrottslingar eller personer i övre tonåren (Heaven,

1996). På samma sätt kan en förklaring till resultatet i förhandenvarande studie vara att

vissa items inte är anpassade till en fångpopulation. Miljön i ett fängelse kan vara

provokativ och där till exempel förberedelse kan ingå som en överlevnadsstrategi. Av den

orsaken kan intagna erhålla höga värden i skalan Samvetsgrannhet. Ett exempel på en

sådan fråga är till exempel ”Är alltid förberedd”.

Skillnaden i Extraversion, innebar att intagna skattade betydligt lägre på poängskalan i förhållande till båda kontrollgrupperna, vilket speglar den inkonsekvens som tidigare studier berört (t.ex., Herzberg & Hoyer, 2008). Resultatet i föreliggande studie är därmed i linje med tidigare empiri gällande Extraversion och dess bristande följdriktighet. Vidare fanns det signifikanta skillnader i Emotionell Stabilitet (Neuroticism), i jämförelse med kontrollgrupperna vaktpersonal och interner där interner skattade lägre på poängskalan, vilket pekar på att föreliggande undersökning sammanfaller med tidigare studier, där man korrelerat kriminellt beteende med antisocialt beteende, hos individer som parallellt ligger lågt på skalan Neuroticism och Vänlighet (t.ex., Pereira et al., 2008). Det måste dock tas hänsyn till att kontrollgruppen studenter alltjämt låg lägre än gruppen intagna i ovanstående skala. Även här kan orsaken vara den tydliga åldersskillnad som faktiskt förelåg i studien, mellan just kontrollgruppen studenter och övriga deltagare, samt att endast ett kön var representerat i gruppen interner, men också att antalet deltagare var mindre i kontrollgruppen studenter bör framhållas som bidragande orsak.

Vidare skattade undersökningsgruppen interner lägre på poängskalan i faktorn Öppenhet, vilket korrelerar i vissa avseenden med tidigare studier som var relaterade till hur många gånger en person varit intagen på arresten (Clower & Bothwell, 2001), eftersom kriminella individer många gånger återfaller i brott (Lidberg & Wiklund, 2004), dock var skillnaden endast signifikant i jämförelse med kontrollgruppen studenter (p = .003). De otydliga resultaten i föreliggande studie visar på svårigheten i att dra några exakta slutsatser, precis som tidigare inkonsekventa resultat i liknade studier när det gäller just personlighetsfaktorerna Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet, med avseende på ett kriminellt och antisocialt beteende (t.ex., Herzberg & Hoyer, 2008;

Pereira et al., 2008).

Ett annat problem är huruvida Impression Management inverkar på tester där

undersökningar görs med frågeformulär (självskattningsinstrument). Likaledes finns det

en problematik då man som undersökare, aldrig fullt ut kan veta hur sanningsenligt

deltagaren har svarat på de frågor som ställts. Likaså bör det uppmärksammas att

vaktpersonalen skattade högst på skalan IM, och att intagna skattade lägst (se Bilaga III,

Figur 4), vilket kan ha en viss betydelse för resultatet. Vad gäller resultatet i

regressionsanalysen visar modellen på en förhållandevis hög förklarad varians (35 %)

(Grimm & Yarnold, 2000: Tabachnick & Fidell, 2007), vilket kan tolkas som att

faktorerna Samvetsgrannhet, Vänlighet och Emotionell Stabilitet påverkar deltagarnas

svar nämnvärt på IM. Likaså visade regressionsanalysen att båda faktorerna Samvetsgrannhet och Vänlighet predicerar högre skattning hos det totala urvalet på IM.

Detta gör resultatet i förevarande studie än mer oväntat, för i detta sammanhang borde sannolikt vaktpersonal skilja sig ifrån gruppen interner, då de skönmålat sig själva i jämförelsevis hög grad (signifikant skillnad), eftersom internerna skattade lägre på poängskalan IM och högre på poängskalan gällande personlighetsfaktorn Samvetsgrannhet, vilken visar signifikant prediktionsvärde i förhållande till IM.

En av orsakerna till resultatet i förevarande studie, kan vara att arbetsrollen påverkar

vaktpersonalen till att skatta förmånliga bedömningar av den egna personen, såväl

medvetet som omedvetet, vilket kan påverka poängskalan hos gruppen i IM. Till exempel

är item som ”Bryter regler”, ”Skulle aldrig fuska med skatten” och ”Skulle aldrig ta något

som inte var mitt”, frågeställningar som vaktpersonalen jobbar med gentemot internerna,

vilket kan ha påverkat resultatet i föreliggande studie, eftersom regelbundet bearbetande

kan ha viss inverkan på individen (Braisby & Gellatly, 2005). Det kan också finnas

kognitiva förklaringar, då Samvetsgrannhet är en dimension som bland annat mäter

subfaktorer som självdisciplin, kontroll samt försiktighet, och här blir det svårare att

identifiera en tänkbar tredje variabel. Därförutom när det gäller den kognitiva delen

gällande subfaktorerna, kan de villkor som de intagna torde nödgas förhålla sig till i

vardagen göra intryck, då till exempel självdisciplin och försiktighet kan förväntas vara

vardagliga strategier i en fängelsemiljö. Fast också de behandlingsprogram som VPP

(Violence Prevention Programme), där intagna vårdas bör vara i åtanke gällande det

avvikande resultatet i studien. Då det finns moduler i behandlingsprogrammet som just

handlar om att ta kontroll och att vara förberedd (ca 70 % av internerna hade genomgått

behandlingsprogram). Möjligtvis skulle på samma sätt vaktpersonalen ha svarat

annorlunda ifall de besvarat frågeformuläret i en civil miljö, då miljön under alla

omständigheter inverkar på individen (Hogg & Vaughan, 2005; Johansson & Küller,

2005). Vidare kan internerna ha skattat lågt på skalan IM då de inte har någon moralisk

roll att leva upp till (tvärtom många gånger) i fångvårdsanstalten, vilket effektstorleken

ger visst belägg för, och därav resultatet i aktuell studie.

Metoddiskussion

När det gäller den nämnda korrelationen beträffande olika dimensioner är det ingalunda överraskande att vissa personlighetsfaktorer (testinstrument) sinsemellan korrelerar, eftersom i princip alla modeller som mäter de olika personlighetsdragen, utgår ifrån lexikala hypotesen som systematisk statistisk metod (Pervin et al., 2005). Två kriterier är inberäknade i lexikala hypotesen; 1) ju mer frekvent ett ord används, desto viktigare är det för att beskriva personligheten, 2) ju fler ord som beskriver ett karaktärsdrag, desto viktigare är egenskapen för människan. Forskare (Allport & Odbert, 1936) hade relativt tidigt katalogiserat alla personbeskrivande adjektiv vilket innebär att alla individuella egenskaper finns beskrivna i enskilda ord i språket. Flertalet forskare ansåg att de individuella skillnaderna hos människor är så betydelsefulla att de måste kodas i enskilda termer, vilket var ett kriterium i hypotesen (Maltby et al., 2007). På grund därav finns i princip alla subfaktorer och så kallade fasetter i egenskap av synonymer i ord och olika språk som beskriver ett beteende, samt att språken i Europa och USA ofta bygger på samma struktur (Indoeuropeisk). Följaktligen är det ingalunda förvånande, att olika personlighetsfaktorer och personlighetsinventorium kan komma att korrelera med varandra rent deskriptivt. Det behövs av den orsaken mer forskning kring den teoretiska standardiserade vetenskapliga nomenklaturen, eftersom dagens taxonomi i FFM (The Big Five) kan komma att korrelera (integrera) med skilda faktorer och personlighets- inventorium. På motsvarande sätt är det problematiskt, att personlighetsfaktorerna Extraversion, Emotionell Stabilitet och Öppenhet har en bristande följdriktighet i flertalet studier, också här skulle forskningen vara förtjänt av att utveckla mer reliabla (extern) mätinstrument i framtida studier.

När det gäller personlighetsinventoriumet IPIP och dess validitet, visar tidigare studier

god överensstämmelse mellan IPIP och redan väl erkända mätinstrument som exempelvis

NEO-FFI (Gow et al., 2005; Hong et al., 2008). Personlighetsdimensionerna som används

i den svenska versionen av IPIP (Bäckström, 2007) och nyttjas i förhandenvarande studie

har i tidigare undersökningar visat stark homogenitet. Exempelvis visade resultatet i

föreliggande studie relativt god överensstämmelse i Chronbachs alfa för de fem skalorna

med Bäckströms studie. Vilket visar på god intern konsistens, trots att reliabilitets-

koefficienterna inte var lika stark som i Bäckströms undersökning. Anledningen till detta

kan vara att det var en mindre population kvinnor i förevarande undersökning i jämförelse

med Bäckströms studie, där kvinnor utgjorde en stor del av populationen, samt att antalet

deltagare i föreliggande studie (N = 123) inte är ekvivalent med antalet i Bäckströms undersökning (N = 2 019).

Med avseende på instrumentets (IPIP) generalisering visar redan tidigare empiri på svårigheter när det gäller de tre dimensionerna Extraversion, Emotionell Stabilitet samt Öppenhet i relation till ett kriminellt beteende. Som nämnts ovan påvisade föreliggande studie att faktorn Vänlighet är en stark prediktor på sårbarhet för ett kriminellt beteende, vilket indikerar att personlighetsinventoriumet IPIP har ett reliabelt prediktionsvärde. Vid bedömning av faktorn Samvetsgrannhet i undersökningen är resultatet dock klart avvikande från tidigare studier när det gäller just kriminellt och antisocialt beteende.

Emellertid måste det inkluderas i diskussionen, att åldersskillnaden var påfallande i jämförelse med kontrollgruppen studenter, och att dataanalysen inte påvisade någon signifikant skillnad i jämförelse med kontrollgruppen vaktpersonal, vilken hade störst antal deltagare, och gruppen interner. Förhandenvarande studie kan således ses som en pilotstudie, vilken behöver prövas ytterligare för att kunna säkerställa resultatet, där frågeställningar som gruppstorlek, bättre items och könsfördelningar behöver utforskas i första hand gällande faktorn Samvetsgrannhet.

I aktuell studie, ligger resultaten i linje med tidigare undersökningar, men med den skillnaden att Samvetsgrannhet kom att ligga utanför tidigare empiri när det gäller populationen kriminella. Emellertid skall det uppmärksammas att det finns studier (t.ex., Goldberg, et al., 1998; Gow et al., 2005) som påvisar korrelation med ålder och höga skalvärden på just faktorn Samvetsgrannhet, vilket dataanalysen i föreliggande studie stödjer, eftersom kontrollgruppen studenter som låg lägst på skalan Samvetsgrannhet också hade den klart minsta medelåldern i förevarande studie (M ålder = 26.1 år), medan interner erhöll en relativt hög medelålder (M ålder = 34.6 år). Detta stärker oaktat instrumentets IPIP generaliserbarhet.

Som nämnts ovan är det vanligt förekommande att respondenter har en tendens att vilja

vara till lags, oavsett hur bra urvalsmetoder forskaren har haft som utgångspunkt, kan det

ge så kallad ”response-set bias”. Detta motverkas bäst genom att utforma tester och

frågeformulär etc. som inte inbjuder till sådana tendenser hos deltagarna, så att oönskade

variabler utesluts i möjligaste mån, vilket kan vara allt från ålder, etnisk- och social

bakgrund. Emellertid finns det bakomliggande variabler som är ganska komplicerade att

undanröja, såsom medicinering och psykisk ohälsa. Därför är det svårt att veta om alla

deltagare testas exakt likadant under exakt samma premisser i förhandenvarande

undersökning. Dessa bias kan vara allt från att deltagaren själv försöker sätta sig i bättre dager (skönmålning av den egna personen) eller att denna vill hjälpa forskaren genom att svara utifrån vad man tror att forskaren förväntar sig. Detta kan vara en svaghet i föreliggande studie, eftersom rollerna hos både vaktpersonal och intagna är ganska homogena, vilket styrks av dataanalysen gällande effektstorleken respektive variansen (η ² samt R ² ) i föreliggande studie. Här skulle man möjligtvis kunnat sänka alfa till signifikansnivå .01 utan att för den sakens skull förkasta H 0 (och därav riskera ett typ I- fel) till fördel för H 1 . Emellertid ökar då risken för beta-fel (typ II-fel), speciellt om man har en mindre grupp deltagare, som i föreliggande studien (Tabachnick & Fidell, 2007).

Likväl visar resultatet i studien på tämligen bra generaliserbarhet hos mätinstrumentet IPIP, med reservation för att man fortsättningsvis bör anpassa visa item (gällande faktorn Samvetsgrannhet) mer specifikt till en population som intagna i jämförbara studier.

Slutsats

Resultatet i föreliggande studie stödjer tidigare empiri, men med den skillnaden att undersökningsgruppen interner skattade lägst på skalan som prövade Samvetsgrannhet.

Möjlig orsak kan vara att studien gjorts i Sverige och att populationen interner skiljer sig

från liknade populationer i andra länder (t.ex., USA, Kanada). Dels på grund av

kulturskillnader men också att miljön i svenska fängelser kan skilja sig från till exempel

USA. Likaså dömer inte domstolar i Sverige personer under 21 till livstidsfängelse samt

att man inte dömer barn (under 18 år) till längre fängelsestraff. Man bör därför framöver

analysera de item som ingår i faktorn Samvetsgrannhet och anpassa dem med följden att

de passar in på samtliga populationer oberoende av ålder, alternativt skapa ett speciellt

testbatteri för specifika populationer.

Referenser

Allport, G. W. (1961). Pattern and growth in personality. New York: Holt, Rinehart & Winston.

Aluja, A., García, L. Ó., & García, F. L. (2002). A comparative study of Zuckerman’s three structural models for personality through the NEO-PI-R, ZKPQ-III-R, EPQ-RS and Goldberg’s 50-bipolar adjectives. Personality and Individual Differences, 33, 713–725.

American Psychiatric Association. (2000). DSM-IV-TR: Diagnostic and statistical manual of mental disorders (Rev. ed.). Washington, DC: American Psychiatric Association.

Aron, A., & Aron, E. (2006). Statistics for Psychology (4 ^th ed.). New York: Pearson Education.

Braisby, N., & Gellatly, A. (Eds.). (2005). Cognitive Psychology. Oxford: Oxford University Press.

Buss, A. H., & Plomin, R. (1975). A temperament theory of personality development. New York:

Wiley.

Bäckström, M. (2007). Higher-order factors in a five-factor personality inventory and its relation to social desirability. European Journal of Psychological Assessment, 23, 63-70.

Bäckström, M., Björklund, F., & Larsson, M. R. (2008). Five-factor inventories have a major general factor related to social desirability which can be reduced by framing items neutrally. Journal of Research in Personality, 43, 335–344.

Cloninger, C. R., Svrakic, D. M., & Przybeck, T. R. (1993). A psychobiological model of temperament and character. Archives if General Psychiatry, 50, 975-990.

Clower, C. E., & Bothwell, R. K. (2001). An exploratory study of the relationship between the Big Five and inmate recidivism. Journal of Research in Personality, 35, 231-237.

Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1985). The NEO Personality Inventory manual. Odessa, FL:

Psychological Assessment Resources.

Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1989). The NEO-PI/NEO-FFI manual supplement. Odessa, FL:

Psychological Assessment Resources.

Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1992a). Four ways five factors are basic. Personality and Individuals Differences, 13, 653–665.

Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1992b). NEO-PI-R: Professional manual. Odessa, FL: Psychological Assessment Resources.

Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1992c). Revised NEO Personality Inventory (NEO-PI-R) and NEO Five-Factor Inventory (NEO-FFI) professional manual. Odessa, FL: Psychological Assessment Resources.

Costa, P. T., Jr., McCrae, R. R., & Dye, D. A. (1991). Facet scales for agreeableness and conscientiousness: a revision of the NEO Personality Inventory. Personality and Individual Differences, 12, 887–898.

Dåderman, A. M. (2004). Personlighetsmodeller och självskattningsskalor. I: L. Lidberg, & N. Wiklund (red.), Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brott och påföljd (ss. 429-455). Lund:

Studentlitteratur.

Dåderman, A. M., & Kristiansson, M. (2004). Psychopathy-related personality traits in male juvenile

delinquents: An application of a person-oriented approach. International Journal of Law and

Psychiatry, 27, 45-64.