Examensarbete, 30 hp Logopedprogrammet, 240 hp
Vt 2020
TIDIGA GRAMMATISKA
STRUKTURER HOS
SVENSKSPRÅKIGA
BARN
En utvärdering av
steg II i Swe-LARSP
Emelie Sund
Sammanfattning
Bakgrund
Barns språkliga förmåga kan bedömas genom formella tester och/eller spontantalsanalys.
Ett material för att kvalitativt utvärdera barns expressiva grammatiska förmåga genom spontantalsanalys är Language Assessment, Remediation and Screening Procedure, LARSP. Detta engelska bedömningsmaterial anpassades för svenska år 2016 av Maria Rosenberg och Ingmarie Mellenius. Swe-LARSP är inte normerat för svenska barn men steg III-V har utvärderats genom tidigare examensarbeten inom logopedi.
Syfte
Studiens syfte var att kvalitativt utvärdera steg II i Swe-LARSP samt att jämföra två inspelningsbetingelser: en med testledaren närvarande och en annan med endast vårdnadshavaren närvarande.
Metod
I studien deltog sex barn (1;6–2;0 år) som hade svenska som modersmål och typisk språkutveckling. Ljudinspelningar av barnens spontantal företogs i leksituation med vårdnadshavare. Tre barn spelades in av testledaren och tre av vårdnadshavare.
Ljudinspelningarna transkriberades ortografiskt och analyserades enligt riktlinjer för Swe-LARSP. Därefter jämfördes yttrandeantal och tolkningssvårigheter utifrån de olika inspelningsbetingelserna.
Resultat
Analysen visade att 12 av 16 strukturer på steg II i Swe-LARSP producerades frekvent i testdeltagarnas spontantal. Det förekom även åtta strukturer som inte kunde placeras in i protokollets nuvarande form. Inga skillnader mellan inspelningsbetingelserna kunde noteras, varken gällande yttrandeantal eller tolkningssvårigheter.
Slutsatser
De flesta strukturerna på steg II i Swe-LARSP återfanns i barnens spontantal, men fortsatt anpassning av steg II behövs. Föreslagna förändringar är förflyttning eller anpassning av sex strukturer, tillägg av fyra strukturer samt möjlig exkludering av en struktur.
Bedömning med Swe-LARSP kunde möjligen frångås innan två års ålder. Resultatet tyder på att en språklig bedömning kan vara möjlig utifrån ljudinspelningar i hemmet.
Etiskt tillkännagivande
Detta projekt genomfördes under beslut av regionala etikprövningsnämnden i Umeå, EPN-nr 2018/126-31, där nämnden ansåg att arbetsprojektet inte omfattades av etikprövningslagen.
Författarens tack
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till mina handledare, Ingmarie Mellenius och Maria Rosenberg, för deras ovärderliga stöd och råd under hela processen. Tack för att ni delat med er av er kunskap, varit mitt bollplank och svarat på alla mina frågor.
Tack till personal på förskolor och öppna förskolor för att jag fått besöka er under min rekrytering. Tack för ert engagemang och varma intresse för mitt arbete.
Tack till alla vårdnadshavare och barn som generöst delat med sig av sina lekstunder. Det har varit en glädje att se och höra er leka.
Tack till min make Kristoffer för ditt stöd och din kärlek. Utan dig hade det inte varit möjligt att ro detta arbete i hamn.
Tack till vänner och familj för utlånande av USB-minnen, korrekturläsning och uppmuntran under arbetets gång.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Expressiv språkutveckling hos svenskspråkiga barn ... 1
Språkstörning ... 3
Bedömning av språkliga förmågor ... 3
LARSP ... 4
Swe-LARSP ... 5
Syfte ... 6
Frågeställningar ... 7
Metod ... 7
Material ... 7
Deltagare... 7
Genomförande ... 8
Behandling och analys av data ... 9
Reliabilitet ... 9
Resultat ... 10
Steg II: Satsnivå ... 10
Steg II: Frasnivå ... 11
Ordnivå ... 12
Other ... 13
Yttrandeantal ... 14
Svårigheter vid analys ... 14
Diskussion ... 15
Steg II i Swe-LARSP ... 15
Yttrandeantal ... 18
Svårigheter vid analys ... 19
Metoddiskussion ...20
Slutsatser ... 21
Referenser ... 22
Bilagor ... 26
Bilaga A: LARSP-protokollet (Crystal et al., 1989) ... 26
Bilaga B: Swe-LARSP-protokollet (Rosenberg & Mellenius, 2016) ... 27
Bilaga C: Frågeformulär ... 28
Bilaga D: Samtyckesblankett ... 29
Bilaga E: Information när inspelning utförs av testledare ...30
Bilaga F: Information när inspelning utförs av vårdnadshavare... 31
Bilaga G: Protokoll för barn A ... 32
Bilaga H: Protokoll för barn B ... 33
Bilaga I: Protokoll för barn C ... 34
Bilaga J: Protokoll för barn D ... 35
Bilaga K: Protokoll för barn E ... 36
Bilaga L: Protokoll för barn F... 37
Lista över förkortningar i Swe-LARSP-protokollet
Engelska Svenska
A Adverbial Adverbial Adj Adjective Adjektiv
Artindef/gender Articleindefinite/gender Artikelobest/genus
c Coordinator (Phrase) Samordnare (Fras)
C Complement Predikativ
Cop Copula Kopula
D Determiner Determinerare
Int Intensifier Intensifierare
N Noun Substantiv
Neg Negation Negation
NP Noun Phrase Nominalfras
Ngen Noungenitive Substantivgenitiv
Ndef/gender Noundefinite/gender Substantivbest/genus
Npl Nounplural Substantivplural
O Object Objekt
Part Particle Partikel
Pr Preposition Preposition
PronP/O Pronounpersonal/other Pronomenpers/övrig
Q Question Fråga
S Subject Subjekt
V Verb Verb
V(fin/infin) Verb(finite/infinite) Verb(finit/infinit)
X Word (Phrase) or Element (Clause) Ord (Fras) eller Element (Sats)
Y (another) Element (annat) Element
I denna studie noteras konstruerade exempel med enkelt citationstecken (’), medan exempel från ljudinspelningarna markeras med dubbla citationstecken (”).
Introduktion
Barns språkutveckling följer specifika utvecklingssteg där en del steg är gemensamma för alla språk, medan andra är mer språkspecifika steg (Brown, 1973; Strömqvist, 2003).
Däremot förekommer stora individuella skillnader mellan barn, exempelvis angående tidpunkt för de första orden samt hur lång tid barnet befinner sig på ett specifikt utvecklingssteg (Bates et al., 1994; Nettelbladt, 2007; Sigurd & Håkansson, 2007). När barn avviker från den typiska språkutvecklingen kan det vara frågan om en språkstörning, vilket fastställs genom en språklig bedömning av en logoped.
En bedömning av språkliga förmågor kan ske med formella tester och/eller genom en spontantalsanalys (Hansson & Nettelbladt, 2007). Eftersom båda metoderna
kompletterar varandra är det eftersträvansvärt att de används parallellt. Idag finns dock väldigt få svenska bedömningsmaterial för spontantalsanalys. Däremot finns ett flertal dylika bedömningsmaterial på engelska, varav ett är Language Assessment, Remediation and Screening Procedure, LARSP (Crystal, Fletcher, & Garman, 1989). LARSP är ett kliniskt verktyg som möjliggör bedömning av ett barns expressiva grammatiska förmåga genom spontantalsanalys. LARSP har översatts och anpassats till flertalet språk, däribland svenska. Den svenska anpassningen, vid namn Swe-LARSP (Rosenberg & Mellenius, 2016), används inte i klinisk verksamhet idag då normering för svenskspråkiga barn saknas. Däremot har steg III-V utvärderats genom examensarbeten inom logopedi (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019).
Syftet med denna studie är att utvärdera steg II i Swe-LARSP genom att jämföra de grammatiska strukturer som förekommer i barns spontantal med de strukturer som finns på steg II. Eftersom deltagarnas låga ålder antas försvåra insamlandet av spontantal har studien som ytterligare syfte att kvalitativt utvärdera två olika inspelningsbetingelser. I det ena fallet utförs inspelningen av en vårdnadshavare som själv spelar in barnet under en leksituation. I det andra fallet gör testledaren ett hembesök för att spela in när
vårdnadshavaren leker med barnet.
Bakgrund
I detta avsnitt behandlas språkutveckling hos svenskspråkiga barn, språkstörning samt bedömning av barns språkliga förmågor i form av standardiserade tester och
spontantalsanalys. Avslutningsvis presenteras LARSP, och dess svenska anpassning Swe- LARSP, som alltså utgör ett specifikt bedömningsmaterial för spontantalsanalys.
Expressiv språkutveckling hos svenskspråkiga barn
Kommunikation är en del av människan redan vid födseln (Söderbergh, 1988). Barnets tidiga kommunikation utgörs av ljud, blickar, leenden och rörelser som tolkas av föräldern (Stark, 1980; Söderbergh, 1988). Ljudproduktionen är till en början främst skrik och reflexmässiga ljud. Spädbarnet har ett kort avstånd mellan gomsegel och struphuvud samt en stor tunga i jämförelse till munhålan, vilket gör det fysiologiskt omöjligt att producera andra ljud (Lieberman, Crelin, & Klatt, 1972). Vid tre månaders ålder har struphuvudet sjunkit ner och tungmusklerna blivit mer rörliga, vilket möjliggör produktion av nya ljud.
Då kan man börja höra trivselljud i form av glottala och velara ljud, även kallat cooing (Lindblom, 1997; Sigurd & Håkansson, 2007; Stark, 1980). Därefter börjar barnet använda konsonanterna /b/ och /d/ samt utforska ljudstyrka och tonhöjd (Sigurd &
Håkansson, 2007; Söderbergh, 1988). Denna jollerutveckling är densamma för alla barn, oavsett modersmål (Locke, 1983).
Vid sex månaders ålder börjar barnet kombinera vokaler och konsonanter till
enheter, vilket brukar benämnas stavelsejoller (Locke, 1983; Stark, 1980). Strukturen från stavelsejoller återkommer även i barnets första ord, såsom varannan konsonant och varannan vokal, CVCV, som i ’mamma’ (Stark, 1980; Söderbergh, 1988). Från födseln har barnet en förmåga att kunna uppfatta och särskilja alla språkljud i världens språk (Eimas, 1975; Kuhl, 1991). Denna förmåga börjar avta vid sex månaders ålder och försvinner helt när barnet är tolv månader gammal. Spädbarnet har då lärt sig vilka språkljud som är betydelseskiljande i sitt modersmål och har möjlighet att bilda fonem (Kuhl, Williams, Lacerda, Stevens, & Lindblom, 1992; Werker & Tees, 1984).
De första orden brukar komma mellan 9–15 månaders ålder (Håkansson &
Hansson, 2007; Nettelbladt, 2007; Sigurd & Håkansson, 2007; Singleton & Haynes, 2020). För att en ljudkombination ska klassificeras som ett ord är kriterierna enligt Singleton & Haynes (2020) att ordet är fonetiskt konstant, vilket innebär att ordet låter någorlunda likt vid varje användning, samt att ordet överlappar med den vuxna
ordformen. Barnet behöver ha en klar avsikt med ordet och ordet bör förekomma i en logisk kontext. Ordet ska även upprepas i olika sammanhang och under en längre tid. De första orden är främst substantiv, vilka fram till två års ålder utgör ungefär 50 % av ordförrådet (Bates et al., 1994; Eriksson & Berglund, 1999; Håkansson, 2014).
När barnet har nått en produktion av omkring 50 ord sker en kraftig ökning av ordförrådet (Bates et al., 1994). Detta sker vid 18–24 månaders ålder och brukar ofta benämnas ordförrådsexplosion. Ordförrådsexplosionens existens har dock blivit ifrågasatt av forskare (Bates & Carnevale, 1993; Bloom, 2000, 2004; Ganger & Brent, 2004) som hävdar att ökningen i ordförrådet inte sker som en plötslig explosion utan snarare som en stadig ökning. De menar att hastigheten för tillägnande av nya ord ökar i takt med att ordförrådet expanderar, vilket skapar en exponentiell ökning snarare än en plötslig
explosion. Oavsett om ordförrådsexplosion är rätt term eller inte, så sker en kraftig tillväxt av ordförrådet kring två års ålder.
Vid två års ålder ökar andelen verb i ordförrådet och barnet börjar upptäcka hur man böjer ord för att uttrycka olika funktioner, så kallad böjningsmorfologi (Berglund &
Eriksson, 2000; Sigurd & Håkansson, 2007; Strömqvist, 2003). Först uppkommer böjning av substantiv i form av pluralböjning och bestämdhetsändelser (Plunkett &
Strömqvist, 1990). Därefter följer verbböjning med presens, supinum och preteritum som de först förekommande tidsformerna (Christensen, 2003). Oftast uppträder de så tätt i följd att det är omöjligt att särskilja en ordningsföljd. Några månader senare brukar även hjälpverben tillkomma, vilket möjliggör övriga tempusformer. Tillväxten av ordförrådet samt ökad kunskap om böjningsmorfologi och grammatik är utvecklingssteg som alla barn med typisk språkutveckling går igenom, oavsett vilket språk de talar (Strömqvist, 2003).
På individnivå kan det däremot förekomma stora skillnader mellan barn exempelvis vad gäller tidpunkt för de första orden samt hur länge barnet uppehåller sig på ett specifikt utvecklingssteg (Bates et al., 1994; Nettelbladt, 2007; Sigurd & Håkansson, 2007).
Vid omkring två års ålder börjar barnet även kombinera ord till satser och upptäcka regler för ordföljd, så kallade syntaktiska regler (Håkansson & Nettelbladt, 1993;
Josefsson, 2003a; Plunkett & Strömqvist, 1990). Ordföljden i svenskan är till 60 % rak med subjektet före verbet, och svenskan brukar därför klassas som ett SVO-språk
(Jörgensen, 1976). De övriga 40 % av satserna har omvänd ordföljd där verbet föregås av något element och subjektet kommer efter verbet. Detta gör att svenskan beskrivs som ett V2-språk, med ett starkt krav på att det finita verbet ska ha andra position i
påståendesatser (Jörgensen, 1976; Platzack, 1990). En grammatisk struktur som brukar ta tid att bemästra är negation. Ofta förekommer negation först som huvudskakning för att sedan bli ett ’nej’ som placeras framför verbet vid två års ålder (Håkansson, 2014; Sigurd
& Håkansson, 2007). Efter två års ålder placeras negationen vanligtvis efter verbet, men förflyttningar av negationen brukar förekomma när barnet lär sig hjälpverb och bisatser
(Håkansson, 1997, 2014; Sigurd & Håkansson, 2007). De flesta barn har tillägnat sig ett grundläggande ordförråd och en grundläggande grammatik vid tre års ålder (Strömqvist, 2003). En del barn avviker däremot från den typiska utvecklingen och det kan då finnas behov av en språkbedömning för att avgöra om barnet har en språkstörning.
Språkstörning
Diagnosen språkstörning innefattar svårigheter som kan ligga inom många olika språkliga domäner. Det kan exempelvis beröra svårigheter med uttal, grammatisk produktion eller språkförståelse (Nettelbladt & Salameh, 2007). Svårigheterna kan beröra endast en språklig domän, ett flertal eller alla språkliga domäner. Karaktäristiska drag för språkstörning är exempelvis mindre joller som spädbarn, sen taldebut, långsam språkutveckling, nedsatt språkförståelse eller att barnet är svårförståeligt även för närstående. För att diagnosticeras med språkstörning måste det finnas en tydlig skillnad mellan den förväntade förmågan utifrån barnets ålder och den verkliga förmågan. Barn med typisk språkutveckling används därför som referens när man ska bedöma om och på vilket sätt ett specifikt barn har svårigheter med språk. Visar resultatet att barnet är påtagligt försenat jämfört med jämnåriga, typiskt utvecklade barn ställs diagnosen språkstörning. (Nettelbladt, 1997; Nettelbladt & Salameh, 2007).
Forskning tyder på att många barn med en försenad språkutveckling kan komma ikapp sina jämnåriga om de upptäcks och får hjälp i tid (Hammer et al., 2017; Rescorla, 2002, 2011; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase, & Kaplan, 2006). Det är alltså viktigt att sträva efter att identifiera språkstörning i så tidig ålder som möjligt. Därför genomförs språkscreening av barnavårdscentralerna vid 2;6–3;0 år (år;månader) och i en del
landsting även vid 4;0 år, enligt Rikshandboken för barnhälsovården (Fäldt, 2019). En ytligare språkundersökning utförs även på BVC vid 18 månader samt vid 5;0 års ålder.
Schachinger-Lorentzon, Kadesjö, Gillberg, & Miniscalco (2018) visade på att 87 % av de barn som vid 2;6 års ålder fick låga resultat vid språkscreening även diagnosticerades med språkstörning. Det är därför av största vikt att barn som visar tecken på svårigheter vid språkscreening eller språkundersökning remitteras till en logoped.
Bedömning av språkliga förmågor
En bedömning av barnets språkliga förmågor kan vara allt från en observation av spontant talbeteende till standardiserade tester (Hansson & Nettelbladt, 2007).
Bedömningsmetoden behöver anpassas efter barnets förmåga och ålder. Vanligtvis
används standardiserade tester men är barnet under tre år eller har en grav språkstörning kan barnet ha svårigheter att medverka vid sådan testning, till följd av exempelvis
bristande koncentration eller motivation (Condouris, Meyer, & Tager-Flusberg, 2003;
Hansson & Nettelbladt, 2007). Då kan analys av spontantal vara ett bättre alternativ som ger en mer individuell och fullständig bild av barnets språk samt är mindre belastande för barnet (Hansson, 2003; Hansson & Nettelbladt, 2007).
Enligt Hansson och Nettelbladt (2007) ger bedömning av spontantal även ett underlag för kommande intervention, både vad gäller innehåll i interventionen och bemötande av barnet. Vid en sådan bedömning av yngre barn är det lämpligt att använda leksaker istället för bilder samt att använda en vårdnadshavare som samtalspartner om barnet är tystlåtet eller avståndstagande. Det är även bra att låta vårdnadshavaren upprepa eller tolka det som barnet säger så att bedömningen blir adekvat (Nettelbladt &
Hansson, 2007). En spontantalsbedömning är däremot inte ett standardiserat mått, vilket gör att det inte medger jämförelse med andra barn (Condouris et al., 2003; Hansson &
Nettelbladt, 2007). Tomasello och Stahl (2004) ifrågasätter också om barn och
vårdnadshavare verkligen talar vardagligt och naturligt med varandra när det finns en utomstående forskare med i rummet.
I klinisk verksamhet används spontantalsbedömningar i mindre utsträckning än formella tester, eftersom de tar längre tid (Hansson & Nettelbladt, 2007). Hansson och Nettelbladt (2007) ansåg att det vore eftersträvansvärt att båda bedömningstyperna används för att nå en högre reliabilitet i bedömningen. Det finns dock endast ett begränsat antal bedömningsmaterial som är standardiserade och normerade för svenska
förskolebarn (Hansson & Nettelbladt, 2002). Till följd av detta används tester som är översatta från engelska eller danska. Det medför problem eftersom två språk, om än nära besläktade, inte har exakt samma språkstruktur. Det är dessutom direkt olämpligt att översätta normerade värden från ett språk till ett annat, utan testerna behöver anpassas för det svenska språket och sedan normeras på svenska barn (Hansson & Nettelbladt, 2002).
LARSP
Hansson och Nettelbladt (1990) kartlade användningen av grammatiska strukturer hos svenskspråkiga barn med språkstörning för att utveckla ett svenskt, grammatiskt bedömningsmaterial. Som inspiration för sitt arbete utgick de från ett engelskt bedömningsmaterial vid namn LARSP. Förkortningen LARSP står för Language
Assessment, Remediation and Screening Procedure och är ett protokoll för grammatisk analys av spontantal (Crystal, Fletcher, & Garman, 1976). Crystal, Fletcher och Garman (1976) eftersträvade att utveckla en analysprocedur som skulle kunna screena för språkstörning, beskriva syntaktisk produktion vid varje steg av bedömningen samt tillhandahålla guidning för behandling. Deras mål var en modell som skulle kunna förklara både typisk och atypisk grammatisk produktion samt kunna användas både på vuxna och barn.
LARSP utgår från Roger Browns stadieteori (Brown, 1973) som istället för ålder är baserad på Mean Length of Utterance, MLU. Medellängden av ett yttrande mäts i antal morfem, språkets minsta betydelsebärande enhet. Brown (1973) valde att använda det som grund för sin stadieteori då han såg en stark korrelation mellan satslängd och satskomplexitet: ju mer komplexa strukturer barnet kunde desto längre blev satserna.
Han ansåg därför att MLU var ett mer tillförlitligt mått på barnets språknivå än barnets kronologiska ålder. Stegens ordningsföljd antas ligga fast enligt Brown. Denna tanke har även legat till grund för LARSP (Crystal et al., 1989).
För att utföra en analys av barns språk i LARSP krävs en inspelning från en leksituation. Crystal, Fletcher och Garman (1989) poängterar tre viktiga saker vid insamlande av spontantalsdata: hur inspelningssituationen ser ut, mängden rådata som samlas in och antalet analyserbara meningsmönster. Efter inspelning ska ljudfilen transkriberas ortografiskt för att underlätta analysen. Utgående från transkriptionen sorteras först oförståeligt tal bort. Förståeliga meningar analyseras och placeras sedan in i LARSP-protokollet (se Bilaga A).
Den rekommenderade inspelningstiden är 30 minuter, vilket beräknas motsvara 100–200 analyserbara yttranden i steg I–V. Detta anses enligt Crystal et al. (1989) vara den maximala tiden som ett litet barn orkar fokusera. Lee och Canter (1971) ansåg att 50 yttranden räcker och rekommenderade användning av de 50 yttranden som kommer sist i inspelningen. Denna rekommendation baserades på att barnet kan behöva tid att vänja sig vid testledaren och situationen innan barnet medverkar spontant och obehindrat, en så kallad uppvärmningsperiod. Genom att endast analysera de 5o yttranden som kommer sist säkerställer man att barnet har blivit bekväm med situationen och minimerar risken för att bedömningen påverkas av barnets nervositet. Dessa 50 yttranden ska vara
kompletta, begripliga, olika och inte upprepningar av någon annans tal. I manualen för LARSP (Boehm, Daley, Harvey, Hawkins, & Tsap, 2005) framgår att ett minimum på 50 yttranden krävs för att det ska kunna betraktas som ett representativt urval. Crystal, Fletcher och Garman (1989) anser att yttrandena inte behöver vara kompletta meningar.
De föreskriver att man använder inspelningen i sin helhet samt att alla yttranden räknas
även om endast förståeliga yttranden sorteras in i protokollet. Det rekommenderas även att man exkluderar de första tio minuterna av inspelningen för att ge barnet en möjlighet att vänja sig vid inspelningssituationen. Upprepningar ska noteras men inte räknas in som strukturer.
Swe-LARSP
LARSP är framtaget på engelska men har anpassats till flertalet språk exempelvis grekiska (Stavrakaki & Okalidou, 2016), japanska (Ito & Oi, 2016), norska (Ribu, Simonsen, Løver, Strand, & Kristoffersen, 2019) och finska (Kunnari, Nieminen, & Torvelainen, 2016). Den svenska anpassningen, Swe-LARSP, utfördes av Maria Rosenberg och Ingmarie Mellenius (2016). Swe-LARSP bygger på resultat från tidigare forskning om svenska barns
grammatiska utveckling. Swe-LARSP-protokollet utgår från den engelska LARSP (Crystal et al., 1989) men har även inspirerats av nederländska GRAMAT (Bol, 2012) och frisiska TARSP (Dijkstra & Schlichting, 2012). Grammatiska strukturer har anpassats eller utelämnats för att protokollet ska vara utformat för det svenska språket. Man har exempelvis tillfört kongruensböjning av adjektiv (röd, röda) som inte förekommer i engelskan och utelämnat kongruensböjning enligt person (I do, she does) då det inte förekommer i svenskan. Swe-LARSP-protokollet kan ses som helhet i bilagorna (se Bilaga B). Nedan följer en presentation av stegen i Swe-LARSP (Rosenberg & Mellenius, 2016).
Steg I (0;9–1;6 år): I detta stadium förekommer enstaka ord. Dessa ord bär betydelse av en hel sats såsom ’bada’ (V), ’boll’ (N) och ’mamma?’ (Q). Frågor uttrycks i detta stadium med intonation.
Steg II (1;6–2;0 år): Nu har barnet börjat kombinera ord till tvåordsyttranden. Här särskiljer man på sats- och frasnivå. Det finns även en ordnivå som inte är direkt kopplad till något steg utan löper parallellt med steg II-VII (se Figur 1). Det kan dock vara svårt att fastställa placeringen i protokollet på detta steg eftersom yttranden endast består av ett eller två ord (Crystal et al., 1989).
Figur 1. Grammatiska strukturer på steg II i Swe-LARSP med konstruerade exempel.
Steg III (2;0–2;6 år): Barnets yttranden består nu ofta av tre ord till exempel satser som
’Anna äta glass’ (SVO) och fraser som ’pappa stora skor’ (NAdjN). Detta steg är fortfarande indelat i en sats- och en frasnivå. Frågeord och prepositioner är valfria.
Steg IV (2;6–3;0 år): På detta steg producerar barnet meningar innehållande fyra eller fler ord till exempel satser som ’Kalle såg katten igår’ (SVOA) och fraser som ’min kanin i
Satsnivå
•VX: 'Hoppa ner'
•QX: 'Var katt?'
•VS: 'Komma mamma?'
•SV: 'Pappa koka'
•SO: 'Mamma mat'
•SC: 'Flicka snäll'
•NegX: 'Inte sko'
•AX: 'Där nalle'
•VO: 'Äta bulle'
•VC: 'Är god'
•Other
Frasnivå
•(D)N: '(en) kam'
•AdjN: 'gul sol'
•NN: 'Kalle bil'
•VV: 'vill äta'
•Part: 'ut'
•IntX: 'väldigt bra'
•Other
Ordnivå
•N pl: 'katter'
•N def/gender: 'katten'
•Art indef/gender: 'en/ett'
•V pres: 'äter'
•V sup: 'ätit'
•V pret: 'åt'
•N gen: 'kattens'
•Adj agreement: 'gult/gula'
•Adj superlat: 'varmast'
•Adj comp: 'varmare'
buren’ (NPPrNP). Här tillkommer relativa bisatser inledda med som och negationen har nu hittat sin plats efter det finita verbet på satsnivå. Frågeord är fortfarande inte
obligatoriska.
Steg V (3;0–3;6 år): Detta steg handlar främst om rekursivitet, vilket innebär sam- och underordnande av satser till exempel ’Jag sprang och du gick’ eller ’Jag hörde när du kom’. På frasnivå tillkommer postmodifierande fraser, vilket oftast är prepositionsfraser som placeras efter huvudsubstantivet i nominalfrasen exempelvis ’jackan på stolen i köket’. Förekomsten av bisatser leder även till ökad fraslängd.
Steg VI (3;6–4;0 år): Komplexiteten i barnets yttranden ökar ytterligare vid detta steg.
Om barnet producerar felaktiga grammatiska konstruktioner görs från och med detta steg minus-markeringar. Exempel på sådana konstruktioner är utelämnande av obligatoriska satsdelar eller felaktig ordföljd.
Steg VII (4;0–4;6+ år): I det sista steget analyseras förutom grammatiska strukturer även mer generella aspekter av språket, såsom pragmatik, diskurs och syntaktisk förståelse.
Swe-LARSP används inte i klinisk verksamhet idag eftersom normering för
svenskspråkiga barn saknas. Steg III-V har däremot utvärderats genom examensarbeten vid Umeå universitet (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019). Dessa utvärderingar har hittat grammatiska strukturer på respektive steg som är lågfrekventa och förslagsvis behöver anpassas eller tas bort. Det gällde exempelvis en struktur som förekommer på steg III bestående av ett verb, ett predikativ och ett adveribal (VCA). Bergström och Werndin (2018) föreslog att strukturen skulle exkluderas ur
protokollet, alternativt anpassa strukturen SVCA på steg IV för att även inkludera
strukturen VCA. Tidigare utvärderingar (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019) har även hittat högfrekventa strukturer som inte finns
representerade i protokollet idag och eventuellt behöver införas. Gemensamt för alla tre studier är att de har hittat en orepresenterad struktur bestående av ett adverbial följt av ett verb och ett subjekt (AVS) som är vanligt förekommande. På steg III fann Bergström och Werndin (2018) att AVS förekom hos 55,6 % av deltagarna. Bobacken och Carlin (2017) fann samma struktur men med ett valfritt tillägg (AVS(X+)) hos alla sina deltagare på steg IV. AVSX(+) återfanns även hos 50 % av deltagarna på steg V (Stenmark, 2019).
Syfte
Syftet med denna studie är att kvalitativt utvärdera steg II i Swe-LARSP genom att jämföra förekomsten av grammatiska strukturer i spontantalet hos barn i åldern 1;6–2;0 år med Swe-LARSPs protokoll. Steg III–V har, som nämnts ovan, utvärderats genom tidigare examensarbeten i logopedi men kvarvarande steg behöver utvärderas innan Swe- LARSP kan börja användas i klinisk verksamhet.
Eftersom barnen i detta steg är väldigt unga, 18–24 månader, kan det vara
utmanande att samla in data i form av spontantal. Därför har denna studie ett ytterligare syfte: att kvalitativt utvärdera hur två olika inspelningsbetingelser fungerar för att erhålla spontantalsdata. En inspelningsbetingelse sker med en extern testledare närvarande. Den andra betingelsen spelas in av en vårdnadshavare utan en extern testledare närvarande.
Frågeställningar
Hur väl överensstämmer de inspelade barnens grammatiska strukturer med de som återfinns i steg II i Swe-LARSP?
Hur påverkas antalet yttranden av de två olika inspelningsbetingelserna?
Hur påverkas analysen av att en extern testledare, som sedan utför analysen, närvarat eller inte under inspelningen?
Metod
För att utvärdera steg II i Swe-LARSP genomfördes en kvalitativ tvärsnittsstudie. Denna studiedesign möjliggjorde en djupgående analys av de grammatiska strukturer som barnen producerade. Det skapade även förutsättningar för en jämförelse mellan strukturerna i barnets tal och de strukturer som återfinns i Swe-LARSPs protokoll.
Metoden var baserad på riktlinjer från engelska LARSP (Crystal et al., 1989) och LARSP- manualen (Boehm et al., 2005). Inspiration hämtades även från tidigare utvärderingar av Swe-LARSP (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019).
Material
Materialet för denna studie bestod av ljudinspelningar av 6 barns spontantal.
Inspelningarna utfördes inomhus i en för barnet bekant miljö, antingen av testledaren (tre barn) eller av vårdnadshavare (tre barn). Testledarens inspelningar var 30 minuter långa, då det är den rekommenderade maximala tiden för inspelning av ett barn enligt
riktlinjerna för LARSP (Crystal et al., 1989). Ljudinspelningar utförda av vårdnadshavare var 20–30 minuter långa, då alla vårdnadshavare valt att spela in flera, korta tillfällen.
Vårdnadshavare till barn F hade även redigerat bort pauser.
Testledaren använde en Zoom H2 Handy recorder vid inspelningen och
inspelningarna producerades i ljudfilsformatet wav. Vårdnadshavare uppmanades att använda sina mobiltelefoner. Deras val av inspelningssätt har inte kontrollerats men filformaten som användes var: mp3, m4a och wav. Inga skillnader i ljudkvalitet noterades.
Alla deltagande vårdnadshavare fick fylla i ett frågeformulär med frågor om barnets språkutveckling (se Bilaga C). Inspelningarna analyserades enligt Swe-LARSP-protokollet (Rosenberg & Mellenius, 2016) (Se Bilaga B).
Deltagare
I denna studie deltog 6 barn i åldern 1:6–2:0 år. Eftersom vårdnadshavarna hade möjlighet att utföra inspelningarna under flera dagar beräknades inte åldern utifrån inspelningsdatum utan från signeringsdatum på samtyckesblanketten (se Bilaga D).
Åldern avrundades sedan till närmaste hela månad. Eftersom denna studie fokuserar på barnets spontantal har inte uppgifter om vårdnadshavare samlats in.
För att inkluderas i studien krävdes det att barnen var födda mars–september 2018, hade svenska som modersmål samt en typisk språkutveckling. Exkludering skedde vid flerspråkighet, hörselnedsättning, förekomst av tre eller fler otiter samt om barnet hade diagnoser som kunde påverka språkutvecklingen, exempelvis autism eller läpp-, käk-, gomspalt. Exkludering har även skett av barn som varit alltför bekanta för testledaren så att kännedom om deras ordval och språkutveckling hade påverkat bedömningen.
Testdeltagare rekryterades i både Sverige och Finland. Alla deltagare talade någon av svenskans standardspråksvarianter (Elert, 1994). Rekryteringen utfördes genom direktkontakt med vårdnadshavare via olika grupper och nätverk såsom öppna förskolor, diskussionsgrupper och förskolor. Vårdnadshavarna tillfrågades därmed personligen
angående kriterierna för deltagande i studien. De fick även skriva under en
samtyckesblankett där det tydligt framgick att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas. Tabellen nedan (se Tabell 1) visar ålders- och könsfördelning på
testdeltagarna. Barn A-C är inspelade av testledaren och barn D-F av en vårdnadshavare.
Tabell 1. Deltagarnas köns- och åldersfördelning. Åldern är beräknad enligt
signeringsdatum på samtyckesblanketten och sedan avrundad till närmaste hela månad.
Barn A-C är inspelade av testledaren och barn D-F av en vårdnadshavare.
Barn Ålder (år;månad) Kön Inspelningen
utfördes av
A 1;6 Flicka Testledare
B 1;10 Pojke Testledare
C 2;0 Flicka Testledare
D 1;8 Flicka Vårdnadshavare
E 1;10 Pojke Vårdnadshavare
F 1;11 Pojke Vårdnadshavare
Genomförande
Ljudinspelningarna ägde rum i en för barnen bekant miljö och enligt vårdnadshavarens önskemål. Tre inspelningar utfördes av en extern testledare och tre av en vårdnadshavare.
Den externa testledaren var obekant för barnet och var således en påverkande faktor vid inspelningen i jämförelse med inspelningarna utförda av endast vårdnadshavare som var välbekant för barnet. Fördelning av vilket inspelningsvillkor, med testledaren närvarande eller inte, som skulle tillämpas skedde enligt vårdnadshavarnas önskemål och logistiska möjligheter.
En extern testledare genomförde ljudinspelningen i den ena betingelsen.
Inspelningen ägde rum på avtalad tid med vårdnadshavaren i en bekant miljö för barnet.
Innan påbörjad inspelning fick vårdnadshavaren läsa ett informationsblad om studien samt direktiv om att upprepa det barnet säger för att förtydliga det sagda exempelvis ’Ja, titta där är lampan’ (se Bilaga E). Testledaren utförde inspelningen på en Zoom H2 Handy Recorder, och var en passiv åskådare om inte initiativ från barnet krävde aktivt
deltagande i leken. Ljudinspelningarna från denna betingelse bestod av ett tillfälle på 30 minuter där vårdnadshavaren lekte med barnet. Efter genomförd ljudinspelning fyllde vårdnadshavare i frågeformuläret samt signerade samtyckesblanketten.
I den andra betingelsen genomfördes ljudinspelningen av vårdnadshavaren. Vid rekrytering tilldelades de ett kuvert som innehöll informationsblad, samtyckesblankett, frågeformulär, förfrankerat kuvert och ett USB-minne. I informationsbladet (se Bilaga F) uppmanades vårdnadshavarna att utföra ljudinspelningen på sin mobiltelefon och att själva välja om de ville spela in ett tillfälle på 30 minuter eller flera tillfällen som
sammanlagt blev 20–30 minuter. Även här uppmanades de att utföra inspelningen i en spontan samtalssituation samt förtydliga det barnet säger. Efter genomförd ljudinspelning överförde vårdnadshavaren ljudfilerna till USB-minnet och allt material, inklusive ifyllt frågeformulär och signerad samtyckesblankett, postades till testledaren i det
förfrankerade kuvertet.
Behandling och analys av data
Alla ljudinspelningar transkriberades ortografiskt i sin helhet; det skedde alltså inget urval av 50 yttranden eller exkludering av de första tio minuterna. Deltagarna tilldelades en kod (A–F) i samband med transkriptionen. Samtalsturer numrerades från 1 och framåt. Med samtalstur avsågs sammanhängande yttranden av en person utan avbrott. Samtalsturen ansågs avbrytas när en längre paus eller ett längre yttrande av en annan person tillkom.
En samtalstur kunde således bestå av ett eller flera yttranden. Ett yttrande definierades som den största struktur som kunde placeras in i Swe-LARSP-protokollet. Ett yttrande kunde bestå av en sats, en fras eller ett enstaka ord. De flesta samtalsturer bestod av ett yttrande men det förekom även enstaka samtalsturer som innehöll flera yttranden.
I enlighet med riktlinjerna för engelska LARSP (Crystal et al., 1989) analyserades inspelningen i sin helhet. För att uppnå en så rättvisande bedömning som möjligt har ingen uppvärmningsperiod räknats bort oavsett om barnet blev inspelat vid ett tillfälle eller flera korta tillfällen. Analys av transkriptionen genomfördes på sats-, fras- och ordnivå i enlighet med rekommendationerna i manualen (Boehm et al., 2005). Alla nivåer analyserades parallellt för varje enskilt yttrande. Den grammatiska strukturen noterades för hand i transkriptionens högerkant för att sedan sammanfattas i ett avidentifierat separat dokument.
Precis som Crystal et al. (1989) noterat återfanns även i denna studie yttranden som kunde tolkas som två olika strukturer. Istället för utelämning dubbelnoterades dessa för att säkerställa att ingen struktur togs bort ur protokollet till följd av tolkningssvårigheter.
Därefter noterades antal förekomster för varje enskild struktur i dokumentet och fördes sedan in digitalt på motsvarande plats i Swe-LARSP-protokollet (se Bilaga G-L).
Strukturer som inte återfanns i Swe-LARSP-protokollet noterades och
sammanräknades under Other på respektive nivå enligt antalet element som yttrandet innehöll. Alla Other-strukturer på steg II genomgick sedan analys för att fastställa om strukturen borde införas i protokollet på steg II. En struktur behövde förekomma hos minst 50 % av barnen för att vara kvalificerad för vidare analys. Samma gränsvärde användes även av Bol (2012) i den nederländska versionen av LARSP.
De strukturer som inte kunde analyseras placerades under rubrikerna Unanalysed (icke-analyserbara) eller Problematic (problematiska). Upprepningar i barnets tal noterades separat även om rubriken Repetitions inte förekommer i Swe-LARSP. När barnet upprepade sig själv räknades strukturen en gång i protokollet och antalet
upprepningar noterades. Vid imitation av vårdnadshavare har strukturen varken placerats i protokollet eller noterats som upprepning. Däremot analyserades imitationer i de fall där barnet besvarade en fråga genom imitation, exempelvis ’Är det en katt?’ och barnet
svarade ’katt’. Efter genomförd analys beräknades totala antalet yttranden och antalet oförståeliga yttranden för varje barn. Imitationer ingick även i antalet yttranden.
Reliabilitet
Den ortografiska transkriptionen har utförts av testledaren i så nära anknytning till inspelningsdagen som möjligt för att kunna komma ihåg detaljer som kunde underlätta vid transkriptionen. Samtliga transkriptioner analyserades enligt Swe-LARSP av
testledaren och vid oklarheter rådfrågades handledarna för detta examensarbete.
Interbedömarreliabilitet beräknades genom att barn B även analyserades av handledarna.
Alla analyser genomfördes oberoende av varandra. Resultaten jämfördes och
interbedömarreliabilitet för den grammatiska analysen blev 100 % på ordnivå, 94,4 % på frasnivå och 86,7 % på satsnivå. Oenigheter diskuterades för att nå en samstämmig analys och övriga analyser justerades enligt behov.
Resultat
Efter genomförd analys infördes varje barns resultat i ett eget Swe-LARSP-protokoll (se Bilaga G–L). I protokollet noterades både om efterfrågad struktur producerades samt hur många gånger. Steg II i Swe-LARSP är indelad i två nivåer: sats- och frasnivå. Parallellt löper även ordnivån som inte är sammanlänkat med något specifikt steg utan kan förekomma på alla nivåer från steg II och uppåt. För varje nivå redovisas nedan
förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerade en specifik struktur. Under Other (övriga) redovisas total frekvens av de strukturer som inte har en given plats i protokollet än men kunde placeras på steg två då yttrandet består av två element alternativt enstaka ord som hör hemma antingen på steg I eller II. Inga könsskillnader kunde konstateras, vilket överensstämmer med tidigare forskning (e.g.
Berko, 1958) som nått motsvarande resultat vad gäller just grammatisk utveckling hos barn.
Under analysarbetet framkom några tolkningssvårigheter som istället för utelämning dubbelnoterades under två möjliga strukturer. Dessa dubbelnoteringar är sammanfattade under rubriken Svårigheter vid analys nedan. Upprepningar eller imitationer var frekvent förekommande hos alla testdeltagare och upptog 4–14 % av inspelningarna. Enligt riktlinjerna för LARSP ska dessa sorteras bort och inte noteras, men eftersom de var så frekvent förekommande i denna åldersgrupp finns de ändå redovisade som en alternativ summa, markerade inom parentes. Typexempel på strukturerna ges från transkriptionerna och är noterade med testdeltagarens kod samt nummer för samtalsturen.
Steg II: Satsnivå
Satsnivån indelas i Command (uppmaning), Question (fråga) och Statement (påstående).
Command består av strukturen VX, exempelvis ”Sätt tillbaka” (F71). Question består av två strukturer: VS såsom ’Sover mamma?’ samt (Q)X, ”Är mormor?” (C133) (se Tabell 2).
Frågeordet i strukturen (Q)X är dock valfritt och kan därmed utelämnas, vilket kan ses i exemplet ovan där frågeordet ’var’ är utelämnat. Både uppmaning (VX) och
frågestrukturen (Q)X förekom hos 50 % eller fler av testdeltagarna. Frågestrukturen VS återfanns inte hos någon testdeltagare.
Tabell 2. Förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerar strukturer på steg II: Command och Question.
Barn VX (Q)X VS
A 1 0 0
B 2 0 0
C 0 2 0
D 0 2 0
E 2 0 0
F 6 2 0
% 67 % 50 % 0 %
Statement innehåller sju strukturer samt Other för övriga strukturer (se Tabell 3).
Alla strukturer förutom VC, ”Är svansen” (B372), förekom hos 50 % eller fler av testdeltagarna. VC förekom hos 33 % av deltagarna och då väldigt frekvent. 83 % av testdeltagarna producerade även strukturer på satsnivå som inte återfanns i Swe-LARSP- protokollet och därför placerades under Other.
Tabell 3. Förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerade strukturer på steg II: Statement. Parenteser representerar total frekvens inklusive repetitioner och imitationer.
Barn SV SO SC NegX AX VO VC Other
A 4 0 0 11 3 (4) 0 0 27 (37)
B 3 (4) 3 (5) 0 1 12 3 9 7
C 8 (10) 2 1 1 (2) 9 6 12 25 (28)
D 0 0 0 0 0 1 0 0
E 19 2 1 0 15 (16) 1 0 13 (14)
F 11 0 2 (3) 3 10 (11) 10 (18) 0 17 (18)
% 83 % 50 % 50 % 67 % 83 % 83 % 33 % 83 %
Steg II: Frasnivå
Frasnivån på steg II innehåller sex strukturer och Other (se Tabell 4). Högst förekomst hade (D)N, ”en voff” (A369), och NN exempelvis ”räven hatt” (E154) . Dessa strukturer förekom hos 5 deltagare vilket motsvarade 83 % av testdeltagarna. Strukturerna AdjN och VV hade en något lägre förekomst och producerades av 3 deltagare vilket motsvarade 50 % av testdeltagarna. Strukturen AdjN förekom vid inspelning som ”Gröna nycklar” (F4) och strukturen VV som ”vill röra” (E251). Däremot sågs en låg förekomst av Part, ”upp”
(A349), och IntX, ’väldigt bra’. Endast 1 testdeltagare (17 %) producerade partiklar och IntX förekom inte hos något barn. På frasnivå producerade alla testdeltagare strukturer som inte återfanns i Swe-LARSP-protokollet.
Tabell 4. Förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerar frasstrukturer på steg II. Parenteser representerar total frekvens inklusive repetitioner och imitationer.
Barn (D)N AdjN NN VV Part IntX Other
A 2 0 0 0 1 0 91 (99)
B 27 (28) 4 6 (9) 1 0 0 33
C 10 (13) 0 5 0 0 0 59 (72)
D 0 0 2 0 0 0 39 (44)
E 1 1 3 2 (3) 0 0 115 (130)
F 13 (14) 6 (7) 9 (11) 1 0 0 118 (127)
% 83 % 50 % 83 % 50 % 17 % 0 % 100 %
Ordnivå
Ordnivån innehåller tio strukturer men i redovisningen har komparation av adjektiv uteslutits då det inte förekom hos någon av testdeltagarna på detta steg (se Tabell 5).
Ordnivån är som tidigare nämnt inte sammankopplad med något specifikt steg utan löper parallellt med steg II-VII, och det var inte förväntat att alla strukturer på ordnivån skulle förekomma på steg II. Pluralböjning, ”kakor” (B66), och bestämd form i singular av substantiv, ”månen” (F365), förekom hos 67 % av testdeltagarna. Fyra testdeltagare (67 %) producerade även obestämd artikel, ”ett hus” (B288). Böjning i genitiv, exempelvis
”mammas” (C416), återfanns hos 50 % av testdeltagarna. De äldsta deltagarna
producerade även böjning av verb, ”Hon klättrade” (C347), och adjektivkongruens, ”rött ljus” (F357), men dessa överskred inte gränsvärdet på 50 procent.
Tabell 5. Förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerar strukturer på ordnivån. Parenteser representerar total frekvens inklusive repetitioner och imitationer.
Barn Npl Ndef/gender Artindef/gender Vpres Vsup Vpret Ngen Adjagree
A 1 0 1 0 0 0 0 0
B 2 (3) 8 12 0 0 0 0 2
C 12 (15) 24 (28) 2 (6) 1 1 3 (4) 1 0
D 0 0 0 0 0 0 0 0
E 0 6 0 0 0 0 3 0
F 21 (37) 29 (34) 5 (6) 9 0 0 1 (2) 5 (6)
% 67 % 67 % 67 % 33 % 17 % 17 % 50 % 33 %
Other
Under Other noteras de strukturer som inte har en given plats i protokollet men hör hemma på steg II eller lägre till följd av antalet element i yttrandet, i detta fall två element eller ett enskilt ord. Nedan redovisas de strukturer som förekom hos 50 % eller fler av testdeltagarna på både satsnivå (VA, SA, OV), frasnivå (DA, D, A, Adj, Interjektioner) och ordnivå (Sammansättningar) (se Tabell 6). Som isolerat ord förekom interjektioner (Interj) såsom ’ja’, ’nej’ och ’oj’ frekvent hos 100 % av deltagarna. Även separata D för determinerare såsom ’den’, ’många’ och ’alla’ producerades av alla testdeltagare. Detta gällde även för adverb (A), exempelvis ’där’, ’nu’ och ’hit’. Isolerade adjektiv (Adj), oftast i form av färger, förekom hos 4 av testdeltagarna (67 %).
På frasnivå noterades strukturen DA som förekom hos de tre äldsta barnen (50 %), exempelvis ”den där” (B29) och ”alla bort” (F132). Det återfanns även tre strukturer på satsnivå som inte fanns representerade i protokollet: VA, SA och OV. Följande exempel noterades i materialet av strukturen VA: ”Klättrar där” (C336) och ”Komma ner” (F73).
Två exempel på strukturen SA var ”Bibbi uppe” (B272) och ”vovvo där” (E325). Strukturen OV förekom exempelvis som ”vovvo titta” (E275). Sammansättningar (Sms) såsom
”stekspade” (F521) förekom hos 67 % av testdeltagarna.
Tabell 6. Förekomst, frekvens och andel i procent av testdeltagarna som producerar strukturer placerade under Other på sats- och frasnivå. Parenteser representerar total frekvens inklusive repetitioner och imitationer.
Barn VA SA OV DA D A Adj Interj Sms
A 0 0 3 0 22 (23) 14 0 55 (62) 1
B 4 3 0 1 2 6 4 20 6 (7)
C 11 10 (12) 0 1 (2) 2 9 (16) 2 (3) 41 (45) 1
D 0 0 0 0 12 10 (14) 3 (4) 14 0
E 3 6 1 0 8 (14) 43 (48) 0 63 (67) 0
F 3 (4) 5 3 3 36 (40) 26 3 33 (35) 15 (17)
% 67 % 67 % 50 % 50 % 100 % 100 % 67 % 100 % 67 %
Yttrandeantal
Mängden taldata, i form av antalet yttranden samt antalet oförståeliga yttranden, beräknades för varje barn efter avslutad analys (se Tabell 8). En variation mellan 106–
358 yttranden kunde ses. Antalet oförståeliga yttranden varierade mellan 5–20
yttranden, vilket innebar att 2–13 % av barnens yttranden var oförståeliga. Barn A–C var inspelade av testledaren och barn D–F av en vårdnadshavare. Inget samband mellan inspelningssätt och yttrandeantal kunde ses, vilket innebär att ingen
inspelningsbetingelse genererade ett större antal yttranden än det andra och inte heller ett större antal oförståeliga yttranden.
Tabell 8. Totala antalet yttranden, oförståeliga yttranden och andel i procent av
yttranden som var oförståeliga i ljudinspelningen. Barn A–C var inspelade av testledaren och barn D–F av en vårdnadshavare.
Barn Totala antalet yttranden
Antalet oförståeliga
yttranden
% av yttranden som var oförståeliga
A 190 17 9 %
B 196 20 10 %
C 307 16 5 %
D 106 14 13 %
E 232 5 2 %
F 358 20 6 %
Svårigheter vid analys
Förståeligheten av testdeltagarnas yttranden påverkades inte av den externa testledarens närvaro eller icke-närvaro (se Tabell 8). Vid analys framkom däremot att barnens
yttranden ibland kunde tolkas som flera olika strukturer. Dessa strukturer
dubbelnoterades i protokollet för att undvika att en struktur plockas bort från protokollet baserat på tolkningssvårigheter. En svårighet var att särskilja verbet ’är’ från artikeln ’en’
(VC/DN) när båda producerades som ett enkelt //, exempelvis ”E traktor” (B113). Fraser bestående av två substantiv (NN) som exempelvis ”Doddo bil” (B418) kunde även tolkas som subjekt och objekt (SO) såsom ’Doddo kör bil’. Svårigheter att särskilja fras- och satsnivå förekom även med NN/SA exempelvis ”Bibbi flak” (B272) samtidigt som barnet sätter Bibbi på flaket. Tolkningssvårigheter förekom även på satsnivå där det var svårt att särskilja om ett substantiv var ett subjekt eller ett objekt (VS/VO och OV/SV).
Tolkningssvårigheterna förekom oberoende av inspelningsbetingelse och var således inte beroende av testledarens närvaro eller icke-närvaro (se Tabell 9).
Tabell 9. Förekomst och frekvens av dubbelnoteringar.
Diskussion
Syftet med denna studie var att kvalitativt utvärdera steg II i Swe-LARSP samt att jämföra två inspelningsbetingelser: med testledaren närvarande eller inte. Resultaten visade att 12 av 16 strukturer på steg II producerades av 50 % eller fler av testdeltagarna, vilket var gränsvärde för att en struktur skulle inkluderas i protokollet. I avsnittet Steg II i Swe- LARSP följer diskussion kring huruvida de strukturer som inte producerades av tillräckligt många deltagare ska vara kvar på steg II, tas bort eller förflyttas till ett högre steg. Även här ges typexempel på strukturerna från transkriptionerna noterade med testdeltagarens kod och samtalsturens nummer. Det förekom även strukturer som inte fanns
representerade i Swe-LARSP-protokollet samt strukturer från ett högre steg, vilka också diskuteras nedan. En diskussion kring testdeltagarnas yttrandeantal samt
tolkningssvårigheter under analysarbete kan även hittas nedan.
Steg II i Swe-LARSP
Resultatet av analysarbetet visade att 12 av 16 strukturer återfanns frekvent hos
testdeltagarna. Återstående fyra strukturer förekom inte alls eller förekom hos färre än 50 % av testdeltagarna. Av dessa var två på satsnivå, VS och VC. Frågestrukturen VS förekom inte hos någon av testdeltagarna. Däremot förekom VS som påstående hos två barn (33 %), exempelvis ”Blinka stjärna” (C441) och ”Sova lilla den” (F297). Eftersom strukturen VS är placerad under fråga är inte VS noterat som ett påstående, utan under Other. För att finna lämpligt stadium för dessa strukturer har en jämförelse med resultat från tidigare utvärderingar av Swe-LARSP (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken &
Carlin, 2017; Stenmark, 2019) genomförts. Eftersom VS inte producerades på steg II men förekom frekvent hos barn på steg III, föreslås förflyttning av struktur VS till steg III (Bergström & Werndin, 2018). VC förekom hos två barn (33 %), exempelvis ”Är glad”(C353) och ”Är ko”(B25). Även här föreslås förflyttning till steg III där strukturen förekom mer frekvent (Bergström & Werndin, 2018).
På frasnivå var Part och IntX två lågfrekventa strukturer. Man kan inte utesluta att båda strukturerna förekommer hos barn på detta stadium även om resultatet inte kunnat påvisa det. Detta eftersom en del strukturer kan tänkas vara situationsbundna och inte förekommer i alla situationer. Exempelvis kan man tänka sig att partikeln ’upp’ skulle användas frekvent av barn i denna åldersgrupp, men att behovet inte fanns i
Barn VC/DN NN/SO NN/SA VS/VO OV/SV
A 0 0 0 0 0
B 6 4 2 0 0
C 2 2 0 1 0
D 0 0 0 0 0
E 0 2 0 0 0
F 0 0 0 1 5
inspelningssituationen då vårdnadshavaren konstant fanns intill barnet i leken. Partikel (Part) återfanns i denna studie endast hos ett barn vid ett tillfälle, ”upp” (A349) och Part har även varit lågfrekvent i tidigare utvärderingar av Swe-LARSP (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019). Bergström & Werndin (2018) hittade strukturen hos 22 % av sina testdeltagare på steg III, men i övriga utvärderingar har den inte återfunnits. Däremot förekom en struktur bestående av ett verb och en partikel (VPart) hos 88,9 % av testdeltagarna på steg III. Förslagsvis kunde därför strukturen VPart anpassas, möjligen till (V)Part, för att även inkludera de få enskilda partiklar som kan tänkas förekomma på steg III. Strukturen IntX förekom inte hos något barn i föreliggande studie. Vid genomgång av övriga utvärderingar av Swe-LARSP återfanns IntX på steg V (Stenmark, 2019). En förflyttning från steg II till steg V är en drastisk åtgärd, speciellt om det visar sig vara en situationsbunden struktur som inte framkommit i inspelningssituationen. Man kan däremot överväga om IntX är så situationsbunden att den kunde exkluderas ur protokollet.
Ordnivån tillhör, som tidigare nämnt, inte ett specifikt steg utan löper över steg II till steg VII. De böjningsformer som däremot förekom frekvent, framförallt hos de äldre barnen, var substantivböjning i plural, bestämdhet och genitiv samt kongruent
artikelbruk. Kongruensböjning av artiklar samt böjning av substantiv i plural och bestämdhet förekom hos 67 % av testdeltagarna medan substantivböjning i genitiv producerades av 50 % av barnen. Tidigare forskning har noterat att böjning i genitiv uppkommer senare än plural och bestämdhet (Plunkett & Strömqvist, 1990). Resultatet i denna studie stödjer däremot resultatet från Berglund & Eriksson (2000) där genitiv förekom hos hälften av testdeltagarna vid 22 månaders ålder.
Under analysarbetet återfanns även strukturer som inte fanns representerade i Swe- LARSP-protokollet. Till stor del var dessa strukturer variationer av strukturer som redan återfinns i Swe-LARSP-protokollet. I Swe-LARSP har man inte tagit hänsyn till att adverbialet kan anta ett flertal positioner i en sats, vilket ger upphov till variationer.
Exempelvis förekom strukturen SVA från steg III i variationerna AVS, VAS, ASV och VSA.
Adverbialets varierande positionering har även noterats i tidigare utvärderingar av Swe- LARSP (Bergström & Werndin, 2018; Bobacken & Carlin, 2017; Stenmark, 2019).
Samtliga författare har föreslagit tillägg av de strukturer som saknas, alternativt anpassningar av befintliga strukturer för större inkludering. Motsvarande åtgärder föreslås även i denna studie.
De orepresenterade strukturer som frekvent återfanns på satsnivå var ett verb kombinerat med ett adverbial (VA) och ett subjekt kombinerat med ett adverbial (SA).
Båda strukturerna förekom hos 67 % av testdeltagarna. För att inkludera strukturerna VA och SA föreslås en anpassning av den befintliga strukturen AX till (A)X(A). På detta sätt inkluderas alla strukturer på satsnivå som innehåller ett adverbial, oavsett adverbialets position i satsen.
På satsnivå förekom även strukturen OV frekvent hos 50 % av testdeltagarna.
Denna struktur är inte en grammatiskt korrekt struktur i det svenska språket utan snarare meningsfragment där subjektet är underförstått. Barn utgår i tidigt skede inte från syntaktiska regler utan snarare pragmatiska regler, vilket innebär att den viktigaste informationen placeras först i satsen (Givón, 1979). Då uppstår satser som OV, där objektet upplevdes viktigast för barnet och därför placerades före verbet, exempelvis
”vovvo titta” (E275) där hunden var det viktiga. Eftersom detta inte är en grammatiskt korrekt struktur ses inget behov av att införa den i Swe-LARSP-protokollet.
På frasnivå förekom frekvent demonstrativa pronomen, så kallade deiktiska
pronomen, exempelvis ’den’, ’den här’ eller ’där’. Dessa noterades även i utvärderingen av steg III, som föreslog ett obestämt tillägg som skulle omfatta denna struktur (Bergström &
Werndin, 2018). I denna studie har dessa strukturer noterats som determinerare och adverbial: D, DA och A. Strukturen D och A förekom hos alla testdeltagare och DA hos 67 % av testdeltagarna. Förslagsvis kunde en anpassning av strukturen (D)N utföras för att även inkludera ett flertal demonstrativa pronomen. Exempelvis skulle strukturen D(X)
innefatta de strukturer som (D)N redan står för men även inkludera D och DA. Strukturen A föreslås som tillägg.
Förutom deiktiska pronomen förekom även en frekvent användning av
interjektioner (Interj) och isolerade adjektiv (Adj). Interjektioner var den mest frekvent förekommande strukturen hos alla testdeltagare och noterades även frekvent på steg III (Bergström & Werndin, 2018). I engelska LARSP (Crystal et al., 1989) noteras
interjektionerna ’ja’ och ’nej’ under Responses (svar), vilket exkluderats ur Swe-LARSP.
En egen struktur för interjektioner föreslås därför, vilken kunde inkludera alla
interjektioner och inte enbart svar som i engelska LARSP. En annan struktur som inte återfanns i Swe-LARSP-protokollet var strukturen Adj, som förekom hos 67 % av deltagarna. Den kan införas i protokollet genom en anpassning av strukturen AdjN till Adj(N).
På ordnivå föreslås att sammansättningar (Sms) införs, vilket förekom hos 67 % av testdeltagarna i denna studie. I tidigare forskning (Dressler, Ketrez, & Kilani-schoch, 2017) har sammansättningar noterats börja uppträda i åldrarna 1;5–2;7 år, beroende på vilket språk man utgår ifrån. Det kan däremot vara svårt att avgöra om barnet är medvetet om sammansättningars struktur eller enbart lär sig orden som helheter. För att avgöra detta använde sig Dressler et al. (2017) mini-paradigm-kriteriet. Kriteriet innebär att barnet, inom ett kort tidsspann, skulle producera minst tre sammansättningar där orden även användes separat eller i andra sammansättningar. Om detta kriterium uppfylldes ansågs barnet ha en medvetenhet om att ordet är sammansatt. Sammansättningar anses utveckla barnets lexikon genom att skapa en djupare förståelse för ords egenskaper och kategorisering (Rosenberg & Mellenius, 2018). Ett tillägg av sammansättningar på ordnivå kan därför vara befogat.
Som tidigare exempel visat förekom även strukturer från steg III frekvent hos testdeltagarna. På satsnivå förekom SVO, SVA och SVC hos fler än 50 % av deltagarna.
SVO förekom hos 67 % av testdeltagarna och oberoende av ålder. SVA producerades av de tre äldsta deltagarna (50 %). Som tidigare nämnts förekom även variationer av ordföljden såsom AVS eller ASV. Dessa har, i samrådan med handledarna, noterats separat för att sedan summeras till AX i protokollet trots att de består av tre element. Ett tillägg av strukturen AVX föreslogs vid utvärdering av steg III (Bergström & Werndin, 2018). Under denna struktur hade i så fall AVS noterats. Strukturen SVC förekom hos de tre äldsta testdeltagarna (50 %). Eftersom dessa strukturer främst förekom hos de barn som snart skulle passera till steg III ses inget behov av att förflytta strukturerna till steg II. Det skulle i så fall endast vara aktuellt för strukturen SVO som även förekom hos den yngsta
deltagaren. Hos den yngsta deltagaren förekom strukturerna SVO och OSV för ett specifikt ändamål: ”Jag ha den” (A330) respektive ”Den jag ha” (A39), och är troligen mer en individuell skillnad än en struktur som behöver förflyttas.
På frasnivå förekom strukturen Cop från steg III samt cX från steg IV. Kopula (Cop) producerades av de fyra äldsta testdeltagarna, vilket motsvarar 67 %. Även här kan man överväga om strukturen kan få stanna på steg III eftersom dessa barn närmar sig steg III.
Strukturen cX, som är placerad på steg IV, förekom frekvent även bland testdeltagarna i utvärderingen av steg III (Bergström & Werndin, 2018). Författarna föreslog då en
förflyttning av cX till steg III. Detta får stöd av resultatet i denna studie då cX förekom hos de tre äldsta barnen, vilket motsvarar 50 % av testdeltagarna.
Utöver strukturerna i Swe-LARSP kunde ett stort antal upprepningar och
imitationer noteras hos alla testdeltagarna. I engelska LARSP (Crystal et al., 1989) finns en egen analysdel för Responses (Svar) där upprepningar ingår. Denna del togs bort under anpassningen av Swe-LARSP, varpå en jämförelse av antalet upprepningar och
imitationer med tidigare utvärderingar av Swe-LARSP inte är möjlig. Det kan däremot konstateras utifrån resultatet för denna studie att både upprepningar och imitationer är frekvent förekommande hos alla barn. Antalet imitationer varierar mellan 1–29 stycken per barn och antalet upprepningar mellan 6–24 stycken per barn. Totalt utgör imitationer och upprepningar 4–14 % av varje deltagares inspelning. Tidigare forskning är överens om
att upprepning och imitation är en del av språkinlärningen, men det råder delade åsikter om hur stor påverkan det har på språkinlärningen (Bannard, Klinger, & Tomasello, 2013;
De Giacomo et al., 2018; Eriksson & Berglund, 1999; Whitehurst & Vasta, 1975). Oavsett påverkan på språkutvecklingen så påvisar denna studie hur frekvent förekommande upprepning och imitation är hos denna åldersgrupp, vilket gör att man behöver överväga en möjlighet att notera upprepningar i Swe-LARSP, i alla fall vad gäller steg II.
Som framgått tidigare i diskussionen förekom en viss spridning i resultatet som möjligen kunde bero på testdeltagarnas ålder. Steg II omfattar ett åldersspann där en stor språklig utveckling sker samt där de individuella skillnaderna är stora (Bates et al., 1994).
Enligt Barnhälsovårdens rikshandbok (Fäldt, 2019) behövs remittering till logoped om barnet vid 1;6 år inte talar 8–10 ord eller vid 2;6 år inte kombinerar ord till tvåordssatser.
Eftersom fokus vid denna ålder är förmågan att kunna kombinera ord till tvåordssatser, inte specifikt vilka kombinationer som produceras, kan man överväga om en så
djupgående grammatisk bedömning som Swe-LARSP verkligen är nödvändig innan barnet närmar sig 2;0 år.
Om möjligheten för en språklig bedömning med Swe-LARSP vid denna ålder ska kvarstå kan man överväga att dela in steg II i två separata steg, exempelvis 1;6–1;9 år och 1;9–2;0 år. Bland testdeltagarna i denna studie ses skillnader mellan de två barn som i så fall skulle höra till det lägre steget och de fyra som skulle tillfalla det högre steget. Den främsta skillnaden var att de två yngre barnen endast producerade ett fåtal av
strukturerna på fras- och satsnivå. De fyra äldre barnen producerade jämförelsevis de flesta av fras- och satsstrukturerna frekvent samt även några strukturer på steg III.
Dessa två steg skulle i så fall bli väldigt korta, tre månader, vilket gör det svårt att fördela vilka strukturer som ska tillhöra vilket steg och fortfarande acceptera individuella skillnader. Den potentiella nyttan av att bedöma denna åldersgrupp med Swe-LARSP är oavsett stegindelning begränsad, varpå en ny indelning kan anses överflödig.
Yttrandeantal
Resultatet visade ingen koppling mellan inspelningsbetingelse och antalet yttranden. Man kunde tänka sig att de barn som endast hade en vårdnadshavare närvarande skulle känna sig mer bekväma och därmed nå ett högre yttrandeantal än de barn som hade en extern testledare närvarande. Resultatet visade dock inga skillnader i antalet yttranden mellan betingelserna, vilket skulle kunna bero på att det är vårdnadshavaren som lekt med barnet även om testledaren varit närvarande. Det kunde därför vara av intresse för kommande studier att jämföra inspelningsbetingelserna från denna studie med inspelningar där vårdnadshavaren är närvarande men testledaren leker med barnet samt där testledaren är ensam med barnet.
Tomasello och Stahl (2004) lyfte frågan om en inspelning av lek mellan barn och förälder kan anses vara naturalistisk när en forskare närvarar. Resultatet från denna studie visar på att mängden tal var densamma oavsett om testledaren var närvarande eller inte. Detta kan möjliggöra distansbedömningar för små barn där familjen spelar in barnet och logopeden senare bedömer ljudfilen. Detta kan speciellt vara användbart för väldigt blyga barn som inte vill medverka med en logoped närvarande. Idag kan man ibland lösa detta med en spegelvägg, vilket innebär att logopeden sitter i angränsande rum där ena väggen är en envägsspegel. Logopeden kan då se och höra vad som händer genom
envägsspegeln utan att barnet är medveten om logopedens närvaro. Detta finns dock inte tillgängligt på alla logopedmottagningar och alla barn är inte heller bekväma med att leka i sjukhusmiljöer trots att logopeden inte är närvarande. Möjligheten att spela in sitt barn skulle även vara en fördel för de familjer som skulle behöva resa långt för en
språkbedömning. På detta sätt kan en bedömning göras på distans och familjen besparas resan.
