En lektion i demokratiska värderingar
-
en kvalitativ undersökning av demokratiska medborgarbildningar i Sverige över tid
Författare: Emma Grzechnik Mörk
Kandidatuppsats i Statsvetenskap Statsvetenskapliga institutionen
Höstterminen 2021
Handledare: Hans Blomkvist Antal ord: 11 777
1
Prolog
Vintern 2018 hjälpte vi mormor och morfar att flyttpacka. Jag gick till bokhyllan som alltid stått på samma plats.
Där fanns allt från klassiska svenska uppslagsverk, någon turistguide, deckare och annan skönlitteratur blandat med foton samt utmärkelser från morfars tid i diverse föreningar. Då fastnade min blick på en bokrygg med titeln Medborgarboken. Jag hade aldrig sett boken tidigare. Vare sig i mina morföräldrars bokhylla eller någon annanstans. Jag plockade den från sin plats och bläddrade igenom den. I den fanns allt som den svenska staten på 1950-talet tyckte den demokratiska medborgaren skulle kunna, hur den borde leva och vad den borde göra.
Varför har inte jag haft en sådan här bok i mitt liv?
Sedan dess har nog alla i min närhet fått se eller höra om boken. Den fångade mitt intresse och har under min tid som statsvetarstudent följt med på olika sätt. Förutom att den en gång tillhört mina morföräldrar och påverkat vilka de är, så är den även ett tidsdokument för 1950-talets normer, ideal och värderingar som den demokratiska medborgaren skulle ha då. Vilka likheter och vilka skillnader fanns det mellan den demokratiska medborgaren jag förväntas vara och den min mormor försökt att vara? Det enda jag kunde jämföra med var mina
samhällskunskapslektioner på gymnasiet.
Under min tredje termin på statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet läste jag kursen jämförande politik. Vi läste om hur den liberala demokratin på flera håll i världen möter allt fler utmaningar. I
kurslitteraturen skrev en författare att lösningen till denna utmaning är att förnya medborgarbildningen, eftersom medborgarbildningen är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att upprätthålla stabil demokrati över tid. En annan författare drog slutsatsen att innehållet i läroplaner och utbildningen har en stor betydelse för vilka normer, värderingar och principer som den enskilde individen bär med sig. Det vill säga att om undervisningens innehåll grundar sig på och förmedlar normer och ideal som är grundläggande för den liberala demokratin kommer dessa bli förankrade hos individen och i längden bidra till upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle.
Direkt kom jag att tänka på Medborgarboken i mormor och morfars bokhylla. Om medborgarbildningen är en förutsättning för demokratins stabilitet över tid och innehållet har betydelse för vilka normer och värderingar den enskilda medborgaren utvecklar – vad har då hänt mellan Medborgarboken och det som idag används i svensk medborgarbildning?
Idag är vi mer utbildade än någonsin tidigare, men trots det brister vi som medborgare i att upprätthålla flera av de mest betydelsefulla faktorerna för bevarandet av en stabil demokrati. Vilka normer och ideal har tappat betydelse över tid? Och finns det normer och ideal som gällde för den demokratiska medborgaren på 1950-talet som är aktuella för den demokratiska medborgaren som fostras idag?
Fortsättningen på historien om förändringarna i Sveriges demokratiska medborgarbildning har du här framför dig. Jag hoppas att uppsatsen, utöver ny kunskap och insikter om medborgarbildning och socialt kapital, kan bidra till en tankeställare för dig som läsare. Vilka demokratiska normer, värderingar och ideal har du? Och vart eller från vem har du fått dessa?
2 Abstract
In the field of political culture, studying the ideal democratic citizen is a constant matter.
This essay examines and describes if and how the norms and values for the ideal democratic citizen in Sweden have changed between 1950 and 2000. Through time, Swedish civic education has advocated for an active and participating citizen. At the same time, studies show that democratic norms and values among Swedish citizens from these generations differ. Younger generations tend to have changed attitudes towards democracy and are being less actively involved in the social and political life of their communities. Something that in the long run, might be threatening the sustainability of Swedish democracy.
By analysing content in textbooks from Swedish senior high school and educational associations from 1950 and 2000, norms and values for the ideal democratic citizen have similarities as well as differences. Using the theoretical framework of social capital, the content from 1950 describes the ideal democratic Swedish citizen as an engaged and active person who contribute to society by engaging in networks and organizations. According to the theory, the 1950-citizen would be a person with potential for social capital. Furthermore, the textbooks from and educational associations are the ones that, despite year of production, are consistent in their promotion of the democratic citizen being someone with social capital.
However, the textbook used in Swedish senior high school in 2012 focuses less on how the ideal democratic citizen should be and more on political competence and resources in terms of knowledge and skills.
Nyckelbegrepp: demokrati, medborgarbildning, civic education, normer, socialt kapital
3
Innehållsförteckning
Prolog 1
Abstract 2
1. Introduktion 4
1.1. Syfte och frågeställning 5
2. Tidigare forskning 6
2.1. Medborgare och demokrati: politisk kultur 6
2.2. Politisk socialisation: medborgarbildning 7 2.3. Politisk socialisation: innehållets betydelse 8
3. Teori 9
3.1. Socialt kapital 9
3.1.1. Flödesdiagram för socialt kapital 10
3.2. Socialt kapital och externa effekter 11
4. Design, metod och material 12
4.1. Jämförande fallstudie 12
4.2. Kvalitativ textanalys och normstudier 13
4.3. Analysverktyget 13
4.4. Material 14
5. Analys och diskussion 17
5.1. Demokratins samhälle 17
5.2. Medborgarboken 22
5.3. ABF:s Medborgarbok 26
5.4. FORUM Samhällskunskap 123 29
5.5. Sammanfattande diskussion 33
5.5.1. Resultattabell från analysmaterialet 36
6. Slutsatser 39
7. Referenslista 40
4 1. Introduktion
Inom statsvetenskapen har demokratiforskare påpekat att den moderna demokratin möts av utmaningar såsom populism, minskat deltagande i samhället och att medborgare inte längre stödjer demokratiska normer eller värderingar (Ekman & Pilo 2012; Mounk 2018; Putnam 2000). Även om argumenten till varför dagens demokrati möter utmaningar är flera forskare överens om en åtgärd för att motarbeta den nedåtgående demokratitrenden: att utbildningen av unga blivande medborgare behöver ses över och förnyas (Mounk 2018; Putnam 2000).
Sverige har länge betraktats som ett föregångsland vad gäller modern demokrati och har en lång tradition av folkrörelser och föreningar. Landet hade sina främsta glansdagar under 1940- och 1950-talet när idéer som den svenska modellen och folkhemmet lanserades av staten och började slå rot bland medborgarna. Dock kan man fråga sig huruvida den idealistiska bilden av ett starkt och stabilt demokratiskt Sverige från 1950-talet stämmer överens med hur verkligheten ser ut idag (Dahlstedt u.å.; Wijkström 2001:112). Även i Sverige med sin unika fördjupade demokrati möter demokratins principer och värderingar utmaningar. Undersökningar visar på förändringar i unga svenskars attityder gentemot demokratiska principer och normer, ett förändrat samhälleligt deltagande och att tilliten medmänniskor emellan minskat (Amnå 2008; Ekman 2011; Ekman & Pilo 2012; Mounk 2018; Skolverket 2010,2017).
Den viktiga frågan inom demokratiforskning och politisk kultur handlar inte bara om att studera den moderna demokratins eventuella kollaps. Den handlar även om att beskriva demokratins kvalitet, eftersom det i sin tur kan hjälpa till att förklara varför stabila moderna demokratier möter utmaningar. Att studera demokratins kvalitet kan bland annat göras genom att studera hur demokratiska värderingar förmedlas i skolan eller hur normer och värderingar hos medborgare förändras över tid (Ekman et. al 2015:120f,226).
5 1.1. Syfte och frågeställning
Genom att studera medborgarbildningen i Sverige över tid kan vi upptäcka normer och värderingar som landet historiskt fått jobba hårt med att förankra hos medborgaren och som numera kanske tas för givet. För att bidra till diskursen om medborgarbildningens förändring i Sverige ämnar den här uppsatsen att undersöka och beskriva om och i så fall hur normerna för den demokratiska medborgaren i Sverige har förändrats mellan 1950-talet och 2000-talet.
Undersökningen ämnar inte beskriva hur den ideala demokratiska medborgaren i Sverige är utan hur den bör vara enligt de svenska medborgarbildningarna från dessa tidpunkter.
För att genomföra undersökningen ställs tre frågor. Den första är undersökningens huvudsakliga frågeställning och lyder: på vilka sätt beskrivs ideal för den demokratiska medborgaren i bildningsmaterial från 1956, 1957, 2009 och 2012? Denna fråga ämnas att besvaras med två underfrågor: vilka ideal i bildningsmaterialen beskrivs som viktiga för den demokratiska medborgaren? och hur ska dessa ideal uppnås enligt bildningsmaterialen?
Då tidigare studier av svensk medborgarbildning visar att aktivt deltagande varit ett centralt ideal vid fostran av svenska medborgare (Ekman & Pilo 2012:50; Ekman 2007:29f; jfr Dahlstedt & Olsson 2004) kommer undersökningens analytiska ramverk ta avstamp i teorin om socialt kapital. Idealen för den demokratiska medborgaren som beskrivs i de utvalda bildningsmaterialen kommer således analyseras och diskuteras utifrån hur väl de relaterar till teorin om socialt kapital.
Undersökningen ämnar primärt att utgöra ett kvalitativt bidrag som komplement till tidigare forskning av politisk kultur och socialt kapital, vilka framför allt baserats på kvantitativa undersökningar. Därtill finns en förhoppning att undersökningen kan utgöra ett bidrag till den statsvetenskapliga diskursen huruvida demokratisk medborgarbildning är en betydelsefull faktor för att skapa demokratisk kvalitet och stabilitet över tid.
6 2. Tidigare forskning
Detta avsnitt redogör för forskningsfältet som uppsatsen ämnar bygga vidare på, vilket är politisk kultur och politisk socialisation. Först diskuteras kopplingen mellan medborgaren och demokrati som förklaras med begreppet politisk kultur. Därefter följer en redogörelse av konceptet politisk socialisation och hur det hör samman med medborgarbildning. Slutligen diskuteras hur och varför innehållet i läromedel har betydelse för politisk socialisation i samhället.
2.1. Medborgaren och demokratin: politisk kultur
Inom demokratiforskningen har medborgaren en viktig betydelse för såväl demokratisk konsolidering som demokratisk stabilitet. För att demokratin ska konsolideras förutsätter det att demokratiska värderingar sprids och slår rot bland medborgarna. Detta innebär bland annat att medborgarna betraktar det demokratiska systemet som legitimt och accepterar samt
förespråkar demokratiska principer, normer och värderingar. Därtill innebär det även att icke- demokratiska styrelsesätt och idéer framstår som mindre attraktiva (se Linz & Stepan 1996;
Diamond 1999; Dalton 2020).
Fortsättningsvis har undersökningar om medborgarnas värderingar, attityder och beteenden för demokratisk stabilitet främst förklarats med begreppet politisk kultur. Begreppet politisk kultur, eller medborgaranda, används för att beskriva vilka normer, värderingar och
beteenden som karaktäriserar det politiska livet hos samhällets medborgare. En stor del av forskningen inom politisk kultur påvisar att kulturella faktorer som normer, värderingar och beteenden har en betydande roll för att upprätthålla en stabil demokrati eftersom en
demokratisk struktur förutsätter en demokratisk kultur, alltså demokratiskt sinnade
medborgare (Putnam 1993, 2000; Almond & Verba 1963,1980; Inglehart & Welzel 2005).
Studiet av politisk kultur har varit stort inom det statsvetenskapliga fältet jämförande politik.
Även här finns ett flertal klassiska verk som beskriver betydelsen av politisk kultur för demokratins överlevnad. Till exempel beskriver Almond och Verba (1963; 1980) hur demokratisk stabilitet hänger samman med ett lands medborgaranda eller den politiska kulturen i ett land. Enligt dem behöver en stabil demokrati både en deltagande kultur och en distanserad, undersåtlig kultur samt att det finns ett ömsesidigt beroende mellan den
institutionella strukturen och den politiska kulturen. Därtill förklararar Putnam (1993;2000)
7 politisk kultur med begreppet socialt kapital, vilket utgör det teoretiska ramverket för denna undersökning.
2.2. Politisk socialisation och medborgarbildning
Hur politisk kultur formas förklaras bland annat med studier av politisk socialisation. För att demokratin ska anses som legitim och accepteras skriver bland annat Diamond (1999) att medborgarna behöver socialiseras in i den politiska kontexten med tillhörande värderingar och normer. Socialisation generellt innebär en förmedling och inlärning av färdigheter som formar en individs personlighet, vilken individen förvärvar genom att genomgå en
socialisationsprocess. Politisk socialisation innebär däremot en överföring av färdigheter, värderingar, normer och beteenden som kännetecknar samhällets politiska kultur och således betraktas som önskvärt politisk beteende hos samhällets medborgare (Ekman 2007). Poängen med politisk socialisation är att öka sammanhållningen i samhället genom att skapa en
konsensus om samhällets centrala värden (Ekman & Pilo 2012, Winberg & Flinders 2018).
I studier om hur politisk socialisation går till är ett återkommande ämne civic och citizenship education. Direktöversatt motsvarar engelskans civic education svenskans begrepp
medborgarbildning, vilket kommer vara det begrepp som fortsättningsvis används i undersökningen för att beskriva medborgarförberedande verksamhet. Den svenska
motsvarigheten till ämnet civic och citizenship education är dock något omtvistat. Förenklat handlar civic eller citizenship education om utbildning i medborgar-, demokrati- och
samhällsfrågor, vilket i anglosaxiska länder oftast utgör ett eget skolämne. Fram till 1940-talet fanns ämnet medborgarkunskap i svenska skolor. Men efter ett beslut att den svenska skolan skulle vara mer vetenskapligt inriktad ersattes medborgarkunskapen med ett övergripande medborgarfostrande uppdrag, vilket innebar att undervisningen i samtliga ämnen skulle genomsyras av demokratiska normer, värderingar och förhållningssätt (Skolverket 2010,2017;
Englund 2014:1).
8 2.3. Politisk socialisation: innehållets betydelse
Världen över är skolan en institution som används för politisk socialisation. Oavsett kontext kan skolan fostra unga människor till normer och värderingar som är önskvärda för den egna politiska kontexten. Vad staten betraktar som önskvärt för en medborgare att lära sig kan oftast visa sig genom att studera innehållet i till exempelvis läromedel (Widmalm 2016).
I Sverige finns det sedan 1990-talet inte längre ett statligt kontrollsystem för läroböcker.
Dessförinnan hade staten ett inflytande på vilket innehåll som skulle finnas och att detta garanterade ett visst och gemensamt innehåll som alla elever i svensk undervisning fick ta del av. Dock visar studier om läromedlens betydelse i den samtida svenska kontexten att det viktigaste numera inte är läroböckernas innehåll utan undervisningen i klassrummet (Ekman
& Pilo 2012; Weinberg & Flinders 2018).
Samtidigt finns de som argumenterar för att läroböckerna alltid, oavsett statlig påverkan eller ej, kommer ha en speciell status i undervisningen. Bland annat påtalar Widmalm (2016) innehållets betydelse i sin studie om hur normen för politisk tolerans tar sig uttryck i stater där demokratisk konsolidering ännu inte skett. Widmalm (2016) argumenterar för att bevara demokratisk stabilitet bör medborgarens och individernas normer, idéer och värderingar överensstämma med demokratiska värderingar och principer (20,32,45). Ett välkänt argument som är återkommande i flertalet studier om betydelsen av medborgarens normer och
värderingar för att demokrati ska befästas (SOU 2000:1, Weinberg & Flinders 2018).
Widmalm (2016) slutsats är att utbildningens innehåll har en stor betydelse för att
demokratiska normer, principer och värderingar ska etableras och befästas i samhället (237ff).
Vidare finns det de som menar att böcker är ett unikt läromedel då de skapar en auktoriserad bild av hur saker är, varit eller bör vara. Läroböcker bör därmed betraktas som viktiga då de har kunskapsgaranterande funktion och funktionen att skapa gemenskap och sammanhållning hos eleverna kring centrala samhälleliga värden och normer (Walls 2010; Englund 1999:99f).
9 3. Teori
I detta avsnitt presenteras undersökningens teoretiska ramverk, vilket är socialt kapital.
Inledningsvis presenteras Robert D. Putnams definition av socialt kapital, vilket följs av hur teorin kommer att användas i denna undersökning. Slutligen presenteras det sociala kapitalets externa effekter och dess betydelse för att upprätthålla stabil demokrati.
3.1. Socialt kapital
Undersökningens teoretiska ramverk utgörs av begreppet socialt kapital. Analysens teoretiska förankring kommer utgå från statsvetaren Robert D. Putnams tankegångar om socialt kapital och främst fokusera på socialt kapital ur ett makroperspektiv. Med ett makroperspektiv studeras hur ett samhälles institutioner, relationer, attityder och värderingar, normer,
socialiserande och tillit mellan människor kan bidra eller leda till hur väl ett samhälle fungerar eller organiserar sig såväl ekonomiskt som socialt (Grootaert & Van Bastelaer 2002:17).
Utmärkande faktorer för samhällen med högt socialt kapital är en hög nivå av tillit till medmänniskor, ett levande och utbrett föreningsliv, återkommande informella möten mellan individer samt gemensamma värderingar och normer (Putnam 1993,1995,2000).
”Det blir inte lätt att bygga upp ett socialt kapital, men det är nyckeln till att få demokratin att fungera”
(Putnam 1993:223)
Med socialt kapital har Putnam (1993;2000) bland annat förklarat skillnaderna i demokratisk stabilitet mellan olika italienska regioner och varför den amerikanska medborgaren inte längre deltar i det sociala och politiska livet i samma utsträckning som under landets glansdagar på 1950-talet. Putnam (1995;2000) hävdar att minskat socialt kapital är en konsekvens av generationella förändringar i medborgarnas sociala beteenden, normer och värderingar.
Generationsskillnaderna förklaras bland annat med förändringar av medborgarnas tillgängliga tid, ökad mobilitet, förändringar i samhällsekonomin, revolutionen av civila och mänskliga rättigheter, tekniska revolutioner som TV, internet och sociala medier samt ökad individualisering.
10 3.1.1 Flödesdiagram för teorin om socialt kapital
Socialt kapital är de institutioner, nätverk, normer och tillit som kännetecknar det sociala livet i ett samhälle. Kort sammanfattat innebär teorin om socialt kapital att ju mer människor förenas och knyter an till varandra, desto mer litar de på varandra och vice versa. Allt annat lika kommer människor som deltar i sociala aktiviteter där man möter, pratar och umgås med andra människor utveckla en starkare tillit till andra människor samt gemensamma normer och värderingar.
Socialt kapital skapas i relationen mellan individer, i sociala sammanhang eller nätverk som bygger på gemensamma värderingar och normer samt tillit och reciprocitet. Förenklat innebär reciprocitetsprincipen att människor ingår handlingar och aktiviteter med tillförsikt att andra kommer agera likvärdigt tillbaka eller mot andra, det vill säga att det du ger eller gör för någon annan kommer du med största sannolikhet att få tillbaka.
För att skapa socialt kapital är det eftersträvansvärt att individer ingår föreningar, nätverk eller andra typer av sammanslutningar inom vilka människor etablerar relationer till varandra. I dessa sammanhang kommer individerna, genom återkommande interaktioner med varandra, utveckla tillit för varandra. Därutöver kommer individerna att känna en samhörighet och bli en del av en gemenskap. Dessa föreningar, nätverk och sammanslutningar grundar sig på normer och värderingar som är önskvärda för gruppen och som skapar en känsla av samhörighet individerna emellan. Dessa normer och värderingar kommer således ha en inverkan på individens handlingar och beteenden eftersom individen förväntas att agera i enlighet med dessa för att bli accepterad och fortsättningsvis få tillhöra gemenskapen (Putnam 2000:20,135ff).
11 Ett högre socialt kapital möjliggör även mer effektivt agerande vid strävan att uppnå
gemensamma mål eller lösa gemensamma dilemman. Effektiviteten förklaras med att återkommande interaktionerna mellan personerna i grupper kommer att generera tillit till varandras förmågor och viljor, vilka sänker tröskeln för individen att ingå samarbeten med andra (Putnam 1995:664f; 2000:288f).
3.2. Socialt kapital och externa effekter
Socialt kapital har en individuell och en kollektiv aspekt. Genom att individer aktivt deltar i det sociala samhällslivet, antingen genom att umgås med vänner och främlingar, engagera sig politiskt eller som medlem i en förening, kommer den externa effekten av ett ökat socialt kapital hos individen att påverka hela samhället. Ett exempel på den externa effekt är bland andra att ett samhälle med högt socialt kapital, där människor delar normer och värderingar, litar på varandra och engagerar sig i sitt samhälle, är samhällen där demokrati förblir stabil över tid (Putnam 2000:20f,1993:665f).
Likt andra sorters kapital kan socialt kapital ackumuleras och förstöras. Socialt kapital kan användas till såväl bra som mindre bra saker för ett samhälle, givet vilket det gemensamma målet för gruppen är. Eftersom externa effekter på samhällsnivå kommer på köpet vid skapandet av individens sociala kapital behöver effekterna nödvändigtvis inte vara positiva eller önskvärda sådana. Om socialt kapital är starkt hos individer eller grupper med
värderingar eller normer som inte grundar sig på tillit till andra människor och politiska institutioner eller demokratiska värden eller principer, kommer detta att motverka bevarandet av en stabil demokrati (Blomkvist 2000; Putnam 2000:21).
12 4. Design, metod och material
I detta avsnitt redogörs undersökningens design, metod samt val av material. Först beskrivs valet att jämföra medborgarbildningar från 1950- och 2000-talen i Sverige. Därefter beskrivs undersökningens metod, vilken är kvalitativ innehållsanalys och normstudier. Slutligen presenteras och beskrivs undersökningens utvalda analysmaterial.
4.1. Jämförande fallstudie
Undersökningens design är en jämförande fallstudie, där demokratisk medborgarbildning studeras och analyseras i samma kontext över tid. Kontexten för undersökningen är Sverige och tidpunkterna för jämförelse är 1950- och 2000-talen. Vidare har undersökningen en beskrivande ambition. Således görs inget anspråk att förklara ”hur” eller ”varför”
förändringen av normer och värderingar i svenska medborgarbildningar skett eller vad effekten kan vara på den svenska demokratins framtid.
Jämförande fallstudier med ambition att beskriva ett samhälleligt fenomen undersöker om den studerade analysenheten har förändrats jämfört med tidigare. Således används tiden som en jämförelsepunkt, där samma analysverktyg används vid två olika tidpunkter för att undersöka om det skett en förändring och i så fall på vilket sätt (Esaiasson et. al 2017:146ff). Valet av 1950- och 2000-talet som jämförelsepunkter berodde på att Sverige under 1950-talet befann sig i den svenska modellens glansperiod. Den svenska modellen byggdes i strävan att skapa en inkluderande och samhällelig gemenskap och var mycket viktig för utvecklandet av den svenska självbilden: ett föregångsland för modern demokrati och starkt föreningsliv. Sedan dess har mycket hänt och den svenska självbilden går att ifrågasätta på flera sätt. Under början av 2000-talet uppmärksammades att unga svenska medborgare inte är engagerade i samma utsträckning som tidigare generationer och att stödet för demokratiska normer och värderingar minskat. Detta är förändringar i variabler som har stor betydelse för socialt kapital, vilket i sin tur hävdas vara viktigt för upprätthållandet av demokrati. Oundvikligen har någonting hänt med Sveriges demokratiska kvalitet mellan 1950-talet och 2000-talet.
13 4.2. Kvalitativ innehållsanalys och normstudier
Metoden för undersökningen är kvalitativ textanalys. Med kvalitativ textanalys undersöks hur ting, aktörer och fenomen ges mening i en social kontext. Metoden är användbar för att undersöka hur ett fenomen representeras, till exempel genom att se vilken mening fenomenet tillskrivs i en viss kontext eller genom att studera normer och förändringar av fenomen över tid. Huruvida idéerna som studeras är sanna är inte det intressanta i undersökningar med kvalitativ textanalys, utan det handlar om att de studerade idéerna eller meningarna är intressanta i sig (ibid:211ff).
Mer specifikt har kvalitativ textanalys använts för att studera vilka normer som finns i dessa bildningsmaterial och hur de framställs. Normer innebär en social förväntan på hur en viss sorts aktör ska vara eller bete sig. Normer är ofrånkomliga i ett samhälle och kontexten spelar en stor roll för att förstå huruvida normen betraktas som något bra eller dåligt, alltså är
normens existens inte positiv eller negativ i sig självt. För att undersöka normer i ett samhälle används ofta etnografiska metoder, där textanalys beskrivs som ett viktigt komplement.
Genom att göra strategiska nedslag i texter över tid eller studera hur normer uttrycks i läromedel får vi syn på vilka normer som framställs, hur de framställs samt om och hur de förändrats över tid (ibid:219ff).
4.3. Analysverktyget
I en kvalitativ textanalys är det viktigt att använda sig av analytiska redskap för att bringa reda i texterna och lyfta fram det mest väsentliga i innehållet i relation till undersökningens syfte och frågeställning (ibid:211ff). Vid den första genomläsningen fanns inga preciserade analysfrågor. Då vägledde undersökningens syfte och huvudsakliga frågeställning läsningen, vilket möjliggjorde en allmän avgränsning och en mer förutsättningslös undersökning och analys av materialet. Därefter utformades mer preciserade analysfrågor som tar hänsyn till såväl syfte som huvudsaklig frågeställning, men även vad materialen, efter den första genomläsningen, visat sig innehålla och varit relevant. Analysfrågorna tar även hänsyn till vad som beskrivs som icke-önskvärt. Detta eftersom motsatsen till det icke-önskvärda kan antas vara det önskvärda.
14 Analysfrågorna som väglett läsningen är:
• Vilka värden lyfts fram som kärnvärden för den demokratiska medborgaren?
• Hur uppnår medborgaren dessa värden?
• Vilka aktiviteter beskrivs som nödvändiga för en demokratisk medborgare?
• Vad beskrivs som icke-önskvärt för en demokratisk medborgare?
• Vad beskrivs som ett hot mot demokratin?
4.4. Material
I Sverige är medborgarbildning inte ett vidare välkänt ämne. Till skillnad från många andra skolor i världen har den svenska gymnasieskolan inte medborgarbildning som ett enskilt ämne utan i stället har skolan ett övergripande politiskt uppdrag att förbereda och fostra
demokratiska medborgare, vilket ska genomsyra undervisningen av samtliga ämnen.
Samhällskunskap har i stora drag varit mest likt ämnet medborgarbildning i andra länder, vilket har väglett valet av material från skolan. I Sverige har skolan har alltid haft ett viktigt fostransuppdrag, men rollen som den primära medborgarfostrande aktören i samhället blev som tydligast i och med Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Skolverket 1994).
Innan dess hade skolan tillsammans med bland annat folkrörelserna delat på rollen som medborgarbildande aktör i samhället. Både för att det fanns skilda åsikter om vad skolan skulle utbilda och fostra till, men även för att alla ännu inte tog gymnasieexamen vid denna tidpunkt i Sveriges historia. Under 1950- och 1960-talen var folkrörelsernas folkbildning ett sätt att bedriva bildning av och för de breda folklagren som syftade till att för att fostra medborgare av ett särskilt slag: den demokratiska medborgaren (Dahlstedt u.å.10ff).
Att dessa två institutioner haft betydelsefulla roller i fostrandet av den demokratiska svenska medborgaren föranledde valet av analysmaterial för undersökningen. Materialet för
undersökningen utgörs av bildningsmaterial från 1950- och 2000-talet. Urvalet består av två skolmaterial i ämnet medborgar- och samhällskunskap samt två folkbildningsmaterial från respektive årtionde. Nedan följer en övergripande redogörelse av respektive analysmaterial.
15 Demokratins samhälle (1956)
Demokratins samhälle är en läromedelsbok från 1956 och är ämnad för samhällskunskaps- och medborgarkunskaps-undervisning för den svenska folkskolan och enhetsskolans högstadium samt för real- och flickskolor. I Demokratins samhälle får eleverna lära sig om det svenska samhället genom att fördjupa sig i betydelsen av familjen och hemmet, det svenska rättssamhällets hörnstenar, grundläggande privatekonomi och nationalekonomi samt relationen mellan Sverige och omvärlden. Därtill får eleverna även kunskaper om Sveriges statsskick och vilken betydelse kommun, landsting, stat, länsstyrelse och trossamfund har samt hur dessa verkar i enlighet med och för demokratins grundprinciper. Eleverna får även lära sig om samhällets utmaningar, samt vägarna till ett bättre samhälle och hur individen själv kan bidra till detta arbete.
Medborgarboken (1957)
På 1940- och 1950-talet fick varje ungdom som fyllt tjugoett år, och således blev myndig, en bok av sin hemkommun som hette Medborgarboken. Den författades av en särskild kommitté sammansatt med ändamålet att skapa ett folkbildningsmaterial med syfte att utbilda de unga medborgarna i viktiga ämnen som hörde till livet som vuxen medborgare i det demokratiska landet Sverige. För undersökningen används den fjärde upplagan från 1957. Medborgarboken handlar om Sveriges demokratiska arv, vad det innebär att vara myndig, hur det politiska systemet ser ut och fungerar, innebörden av att ingå äktenskap, skapandet av det egna
hemmet, privatekonomi samt information om den svenska kulturen, betydelsen av folkrörelser och att värna hembygden. Läsaren får även lära sig om Sveriges position och relation till sin omvärld, bland annat i det nordiska samarbetet, vidare till det europeiska och slutligen global samverkan genom nationernas förbund.
ABF:s Medborgarbok (2009)
ABF:s Medborgarbok är en bok i medborgarkunskap som vänder sig till unga och vuxna nyanlända personer från tredje land som kommer till Sverige på grund av familjeåterförening.
Boken gavs ut 2009 och består av 13 avsnitt som behandlar områden som anses relevanta för den kunskap och egenskaper som en medborgare i Sverige bör ha. I inledningen förklaras varför medborgarkunskap är en viktig och nödvändig del av att bli eller vara medborgare i ett demokratiskt samhälle som Sverige. ABF menar att medborgarkunskap är ett viktigt sätt att
16 stärka gemenskapskänslan, för en nyanländ, med landet eftersom medborgarbildning innebär en förmedling av såväl fakta och särskilda värderingar som är centrala i samhället.
FORUM Samhällskunskap 123 (2012)
FORUM Samhällskunskap 123 är en läromedelsbok ämnad för
samhällskunskapsundervisning i den svenska gymnasieskolan utgiven 2012. Läromedlet används även till undervisning i andra skolformer såsom Komvux på grundläggande och gymnasial nivå. Innehållet är indelat i fyra block: kultur, ekonomi, politik samt
kommunikation och medier, vilka i sin tur är indelade i mindre avsnitt och kapitel som på olika sätt berör blockens huvudteman. Bokens block handlar i stora drag om individen och samhället, privatekonomi och grundläggande nationalekonomi, kultur, media och
kommunikation samt Sveriges relation med omvärlden.
Då FORUM ensamt omfattar fler sidor än övrigt analysmaterial tillsammans har det skett ett urval av tre avsnitt till denna analys. Avsnitten är ”varför läsa samhällskunskap”, ”unga i samhället” och ”politikens grunder och personligt engagemang”. Dessa tre valdes ut då de var de mest relevanta för att möta uppsatsens syfte; alltså undersöka vilka normer och ideal som beskriver den demokratiska medborgaren.
Icke att förglömma är tidsandans påverkan på de utvalda analysmaterialen. Eftersom 1950- talet präglades av att förstärka och befästa den svenska självbilden har det en självklar påverkan på vilka normer och värden som förespråkas. Framför allt eftersom staten
kontrollerade innehåller i läromedel och Medborgarboken (1957) var ett statligt uppdrag. Vad gäller 2000-talets material syns tidsandan även här. Dock är inte samhällets påverkan lika entydig som 1950, men 2000-talet påverkades mycket av en ökad individualisering och en mer heterogen målgrupp av blivande medborgare. Således har samhällsförändringarna en stor påverkan på vilka normer och värden som framhålls som eftersträvansvärda för den
demokratiska medborgaren i Sverige.
17 5. Analys och diskussion
I detta avsnitt sammanfattas analysen av bildningsmaterialen. Varje analysmaterial utgör ett eget delkapitel som analyseras och diskuteras i relation till undersökningens teoretiska ramverk, socialt kapital. Först diskuteras bildningsmaterialets eftersträvansvärda normer som relaterar till socialt kapital. Därefter redogörs för de normer och värden som beskrivs som eftersträvansvärda men som nödvändigtvis inte relaterar till socialt kapital. Slutligen beskrivs vad som inte betraktas som eftersträvansvärt för den demokratiska medborgaren i Sverige vid denna tidpunkt.
5.1. Demokratins samhälle (1956)
I Demokratins samhälle (1956) framhålls framför allt vikten av sammanhållning, gemenskap och aktivt deltagande i föreningar och sammanslutningar för den demokratiska medborgaren.
Medborgaren får lära sig föreningskunskap och att engagera sig är ett ömsesidigt utbyte där en inte bara ger utan också får mycket tillbaka. Därutöver uttrycks att medborgaren bör ha politisk kunskap och färdigheter för att fullfölja sitt ansvar som medborgare i det
demokratiska samhället.
En aktivt delaktig medborgare, sammanhållning och föreningskunskap
Demokratins samhälle (1956) framhåller sammanhållning och gemenskap i samhället som viktigt, något som även betonas i Medborgarboken (1957) och ABF:s Medborgarbok (2009).
Sammanhållningen i samhället återfinns inom familjen, skolklassen, idrottsklubbarna eller nykterhetsföreningarna och grundar sig på att dess medlemmar hålls samman av
gemensamma känslor, intressen, värderingar och mål (Demokratins samhälle 1956:11,33).
Vid ett flertal tillfällen påpekar Demokratins samhälle (1956) att aktiv delaktighet och
engagemang inte bara innebär att individen ger av sig själv utan också får mycket tillbaka. Att engagera sig i olika medborgaraktiviteter kan ge en känsla av kamratskap och gemenskap, vilket i sig innebär en fostran av individen som medför ansvarskänsla och goda samt
eftersträvansvärda ideal. Även sammanhållning och gemenskap beskrivs som viktiga för att tillfredsställa medborgarnas starka behov och beroende av varandra (47f).
Detta resonemang kan med fördel relateras till teorin om socialt kapital, framför allt
reciprocitetsprincipen. Liksom Putnam (1993;2000) framhåller Demokratins samhälle (1956)
18 att det är viktigt att individen ingår i nätverk, föreningar eller sammanslutningar och att dessa grundar sig på gemensamma värderingar eller mål. Givet detta kommer individen även att socialiseras i enlighet med gruppens normer samt värderingar och utveckla en tillit till människorna inom den egna gruppen. Att individen engagerar sig i föreningar, nätverk eller sammanslutningar är inte enbart för sin egen skull utan även för andra, och för samhället i stort. Detta exemplifierar även hur den politiska socialisationen i samhället såg ut vid denna tidpunkt, att det var genom deltagande i medborgaraktiviteter som individen fostrades till eftersträvansvärda medborgaridealen i samhället.
Något som står ut i Demokratins samhälle (1956) i jämförelse med övriga analysmaterial är kapitlet om föreningskunskap. Kapitlet beskrivs vara av ”direkt nytta för individen” eftersom föreningar betraktades som typiska uttryck för demokratins grundsatser (40,50f).
”De får lära sig det demokratiska samhällets grundläggande arbetsmetoder: att väcka förslag, diskutera, att fatta beslut och att känna ett gemensamt ansvar för de fattade besluten. Föreningarna
tränar sina medlemmar i konsten att tänka självständigt, ge dem ökade kunskaper, lär dem att samarbeta och ta hänsyn till andra. Allt detta stärker demokratin.”
(Demokratins samhälle 1956:49f)
Med föreningskunskap menas läran om hur föreningar fungerar och arbetar. Individen får bland annat följa med i realtid på ett styrelsemöte och lära sig begrepp som är relevanta och viktiga i förenings- och styrelsearbete. Det är kunskaper som också möjliggör för individen att ta sig an andra uppdrag i övriga samhället, som att till exempel engagera sig politiskt eller i fackförbunden på arbetsplatsen (ibid:43ff).
Vidare betonas vikten av det som skapar känslan av gemenskap, samhörighet och ansvar i en förening. Enligt Demokratins samhälle (1956:48ff) kommer individen, genom att tillhöra en föreningsgemenskap, att få ett starkare rotfäste i livet. Med starkt rotfäste menas att individen kommer få kamrater samt känna stöd och trygghet i sina värderingar, vilka individen får genom sitt föreningsengagemang. Därtill främjar ett engagemang i en förening ett positivt och sunt användande av fritiden, i materialet benämnt aktiv fritidssysselsättning.
19 Återigen framhåller Demokratins samhälle (1956) vissa aktiviteter över andra för att skapa den demokratiska medborgaren. Individen ska ingå föreningar eller sammanslutningar både för att tillfredsställa sina fritidsintressen och känna samhörighet med andra. Därtill innebär exempelvis ett föreningsengagemang en träning i demokrati. Till exempelvis är att lära sig hur en förening fungerar i praktiken också träning i demokrati. Genom engagemang i föreningar och sammanslutningar kommer demokratiska värderingar och normer att spridas och befästas hos medborgarna, något som vi från tidigare forskning vet är viktigt för att demokratin både ska konsolideras och förbli stabil över tid.
En medborgare med politisk kunskap, skyldigheter och medborgerlig vakenhet
I Demokratins samhälle (1956) beskrivs flera eftersträvansvärda normer för den demokratiska medborgaren, men vissa av dessa normer har inte nödvändigtvis en koppling till socialt kapital.Bland annat framhålls politiska kunskaper, plikter och skyldigheter som viktiga egenskaper hos den demokratiska medborgaren. Nedan följer ett citat som beskriver vad demokrati som styrelseform ställer för krav och förväntningar på medborgerliga färdigheter, förmågor och ideal:
”Demokratin är en svår styrelseform, bland annat därför den i många avseenden på medborgarna ställer krav, som är motsatser till varandra. Medborgaren i en demokrati bör sålunda äga en stark frihetskänsla, vilja och förmåga att kunna hävda en egen självständig mening. Men samtidigt ska han (sic) vilja och kunna samarbeta med andra och respektera andras åsikter. Den enskildes krav på frihet
leder vidare till att han (sic) fordrar vissa medborgerliga rättigheter. Men med rättigheterna följer alltid dess motsats, nämligen att medborgarna avkrävs vissa skyldigheter eller plikter. Vidare fordrar
demokratin en medborgartyp som kan tvivla på riktigheten av rådande åsikter och pröva dem med kritisk eftertanke. Jämte förmåga till kritiskt tänkande måste också hos människan finnas en tro på
vissa värden, idéer och ideal.”
(Demokratins samhälle 1956:156)
Tydligt är att den demokratiska medborgaren enligt Demokratins samhälle (1956) bör erhålla vissa kunskaper och färdigheter, något som är återkommande i samtliga analysmaterial. I sig självt är kunskap och färdigheter inte nödvändiga beståndsdelar för att skapa socialt kapital.
Återigen verkar dock de grundläggande kunskaperna och färdigheterna utgöra
förutsättningarna för att individen ens ska kunna aktivt delta i och leva efter, vad Demokratins samhälle (1956:10) kallar ”den önskvärda medborgerliga etiken”. Med ett
20 föreningsengagemang medföljer dock i regel möten och relationer med andra människor, vilket i sig har en direkt koppling till skapandet av ett socialt kapital. I enlighet med teorin kommer individens känsla av samhörighet och gemenskap leda till att inviden fostras i önskvärda normer och värderingar som samtliga i sammanhanget delar och således skapa en känsla av ansvar och tillit som inte kräver något i gengäld.
Till skillnad från övriga material framhåller Demokratins samhälle (1956:10ff) att
medborgaren behöver agera med en känsla av ansvar, skyldighet och plikt för att förtjäna sina medborgerliga rättigheter och friheter. Även om detta är eftersträvansvärda normer för den demokratiska medborgaren och bör inte betraktas som normer som skapar socialt kapital.
Detta eftersom ansvar, skyldighet och plikt förespråkar beteenden som inte grundar sig på en känsla av frivillighet, tillit och ömsesidighet, vilket är en viktig del för att skapa socialt kapital. Frivillighet är en förutsättning för att individen ska ha möjlighet att skapa relationer till andra människor som grundar sig i tillit och möjliggör reciprocitet. Om individen i stället agerar gentemot sin omgivning utifrån en känsla av ansvar, skyldigheter och plikt är det nog osannolikt att individens förhållningssätt genomsyras av ärlighet, tillit och ömsesidigt utbyte.
Vidare beskriver Demokratins samhälle (1956:132,9f,177) att den fortskridande utvecklingen av samhället ställer större krav på medborgaren än någonsin tidigare, både vad gäller kunskap och förståelse men också möjligheter att engagera sig. Att medborgarna utbildas i samhälls- och medborgarkunskap beskrivs vara av yttersta vikt för att klara av de växande kraven eftersom ”demokratin är otänkbar utan kunniga medborgare” och att ”ett folks största tillgång är medborgarnas duglighet”. Att en medborgare är duglig innefattar främst vilka kunskaper och färdigheter kan bidra med till samhället men även ett ansvar att ta hand om sig själv för att minska belastningen på samhällets resurser, till exempel genom att arbeta och betala skatt och leva ett hälsosamt liv som inte kräver statlig omvårdnad.
För att individen ska bli en duglig människa bör den lära sig samhälls- och
medborgarkunskap. Samhälls- och medborgarkunskap beskrivs som ett ”påverkansämne” och ska rikta individens tankar, känslor och vilja på socialt värdefulla värderingar, intressen, vanor och strävanden som är en betydelsefull grund för en önskvärd medborgerlig etik. Den medborgerliga etiken innebär de värderingar och principer som demokratin bygger på, som att individen ska inneha respekt för människovärdet, känna frihet, veta om och utöva sin rätt samt delta i medborgaraktiviteter. Utöver dessa egenskaper bör den demokratiska medborgaren
21 även besitta en medborgerlig vakenhet (ibid:154ff). Att individen besitter en medborgerlig vakenhet beskrivs som önskvärt och att medborgare som inte har den förmågan och i stället är
”liknöjda och okunniga” kan riskera att bidra till försvagning av demokratin. Medborgerlig vakenhet betraktas som en viktig egenskap eftersom demokrati inte bara är för folket utan för att det också sker och upprätthålls genom folket.
Liknöjda och okunniga medborgare med en passiv fritidssysselsättning
Det som beskrivs som icke-önskvärt eller till och med som ett hot mot demokratin är bland annat att individen står utanför gemenskapen (föreningsgemenskapen), att individen ägnar sig åt passiv fritidssysselsättning och att medborgaren är liknöjd och okunnig. Demokratins samhälle (1956) beskriver att utanförskapet från en föreningsgemenskap kan leda till att individen känner sig grupphemlös och otrygg, vilket i längden kan skapa en motståndskraft till demokratin.
Läsaren får även lära sig om diktatur som styrelseskick och varför det inte är önskvärt eller eftersträvansvärt i det svenska samhället. Detta förklaras genom att visa på vad medborgaren skulle gå miste om i termer av friheter och rättigheter. Slutligen är ett hot mot demokratin den uttryckta oron för framtiden. Oron är att medborgaren inte kommer utveckla de färdigheter och kunskaper som krävs för att leva upp till de ökade krav som det snabbt föränderliga samhället medför och som krävs för en fortsatt utveckling av den svenska demokratin.
22 5.2. Medborgarboken (1957)
Genomgående har Medborgarboken (1957) ett tydligt fokus på betydelsen av den enskilda medborgarens aktiva deltagande i sammanslutningar och föreningar för att skapa ett starkt och stabilt demokratiskt samhälle. Föreningar och sammanslutningar beskrivs ha uppgiften att vara en medborgar- och fortsättningsskola som fostrar individerna till att inneha demokratiska värderingar och ideal. Därtill framhålls politisk kunskap och färdigheter som viktiga
egenskaper hos den demokratiska medborgaren.
En aktivt deltagande medborgare och föreningen som en demokratiskola
Sammanslutningar och föreningar beskrivs som en ”demokrati i miniatyr” där medborgaren, genom aktivt deltagande i dessa, får träning i och förvärvar färdigheter samt kunskaper som är värdefulla och nödvändiga för att verka som medborgare i en demokrati (Medborgarboken 1957:112ff). Kunskaper och färdigheter i sig har inte betydelse för det sociala kapitalet.
Medborgarboken (1957) framhåller inte kunskapen eller färdigheterna i sig som viktiga, utan något som kommer på köpet med aktivt deltagande i samhället.
”Saken har ännu en sida: det aktiva deltagandet i folkrörelsernas verksamhet är värdefull för den enskilde medborgaren. Han eller hon kan påverka samhällsutvecklingen och sina egna villkor samt känna glädjen över att göra en samhällsinsats. Alla ungdomar, som deltar, förvärvar ökade kunskaper och tillfredsställer sina hobbyintressen. Ökade kunskaper, och inte att förglömma: de får kamrater och
de får roligt.”
(Medborgarboken 1957:118)
Att engagera sig i sammanslutningar eller föreningar beskrivs som viktiga beståndsdelar i skapandet av den ideala demokratiska medborgaren och i längden det ideala demokratiska samhället. Detta eftersom de färdigheter och värderingar som medborgaren förvärvar genom sitt deltagande i sammanslutningar och föreningar beskrivs följa individen genom livet och även tillämpas utanför verksamhetens områden (ibid:112f). Ett aktivt deltagande som organisationsmedlem beskriver Medborgarboken (1957:115) vara huvudformen för
delaktighet i politiken och samhällslivet mellan valen och skapar möjligheter för individen att påverka på fler vis än att enbart gå till vallokalen och rösta vart fjärde år. Att vara en aktivt delaktig medborgare innebär inte enbart att individen får utvecklas personligt, utan också att den kommer att bidra till utvecklingen av samhället i stort.
23 Aktivt deltagande i sammanslutningar och föreningar är även faktorer som enligt Putnam (2000, 1995ab) är betydelsefulla för att etablera socialt kapital. Vidare kan resonemanget att ett aktivt deltagande ger ringar på vattnet relateras till de teoretiska tankegångarna att med socialt kapital följer externa effekter. Det vill säga att det sociala kapital som skapas och stärks genom att individen är en del av föreningar och sammanslutningar grundade på
demokratiska principer och ideal medför även positiva effekter på samhället. Vidare kan detta även ha positiva effekter på upprätthållandet och stärkandet av demokratin.
Genom aktivt deltagande menar Medborgarboken (1957:8,114ff) att individen gör en samhällsinsats samtidigt som de får tillfredsställa sina hobbyintressen och bilda vänskaper.
Detta innebär att aktiv delaktighet i föreningslivet inte bara handlar om att ge av sig själv, utan om att genom aktivt deltagande får deltagaren även mycket. Att ett aktivt deltagande i föreningslivet inte endast handlar om att ge av sig själv utan också få tillbaka kan betraktas som reciprocitet. Det vill säga att det råder en ömsesidighet mellan att delta och att få något tillbaka är en viktig del för socialt kapital. Genom att beskriva det aktiva deltagandet som ett ömsesidigt utbyte uppmuntras individen således till att utföra handlingar eller skapa
beteenden enligt reciprocitetsprincipen. Att vara medlem och aktivt delta innebär även att individen får kamrater och har roligt. På mötesplatserna som sammanslutningarna och föreningarna erbjuder får individen möjlighet att möta andra människor och diskutera ämnen av både formell och informell karaktär. Eftersom föreningen grundar sig i ett gemensamt intresse, idé eller mål, kommer individen att möta människor som den har något gemensamt med men som den nödvändigtvis inte umgås med i vardagen.
Som tidigare nämnt är individens förvärvande av specifika kunskaper och färdigheter genom delaktighet i föreningar och sammanhållningar inget som är betydelsefullt för det sociala kapitalet. Däremot är vad individen får tillbaka genom det aktiva deltagandet (relationer, gemenskap, samhörighet samt gemensamma normer och värderingar) betydelsefulla beståndsdelar för socialt kapital. Framför allt är sammanhållningen som skapas genom den gemensamma värdegrunden av yttersta vikt för att individen ska känna samhörighet och tillit till andra människor som ingår i samma gemenskap. Genom föreningens gemensamma
värdegrund kommer individerna som möts känna en samhörighet och tillit till varandra då den vet att den andra personen tror på och står för samma värden som en själv. Vidare kan detta antas ha andra gynnsamma effekter eftersom individen i dessa sammanhang möter människor
24 som är olik en själv, vilket kan leda till att individen känner tillit och samhörighet till personer som den, utan sitt föreningsengagemang, inte hade känt annars.
Självständiga medborgare med politisk kunskap och färdigheter
Utöver de redan presenterade idealen beskriver Medborgarboken (1957) den demokratiska medborgaren som genomsyrad av sanningskärlek, ärlighet och samarbetsvilja. Det
demokratiska idealsamhället består inte av likriktade människor som ”alla klär sig på samma sätt och tänker samma tankar” (12) utan bör bestå av självständigt tänkande medborgare som var för sig och i fri samverkan löser sina problem. För att göra detta behöver individen ha kunskap och färdigheter relevanta för hur och varför man bör delta i det sociala och politiska samhällslivet, vilket Medborgarboken (1957:68) menar sker genom god folkbildning.
Folkbildningen sker både genom studieförbund och genom att delta i sammanslutningar och föreningar.
Medborgarboken (1957:111f) menar att folkbildning möjliggör individens personliga utveckling och fostrar till medborgaransvar. Den personliga utvecklingen innebär, utöver att utveckla en ökad trygghet och säkerhet, att individen övar sig i att tänka fritt och
självständigt, ta ansvar för sig själv och sin omgivning. Individen lär sig hur den tar kloka och väl genomtänkta beslut genom att väga argument och åsikter för och emot varandra, att jämka och kompromissa samt betydelsen av sparsamhet och långsiktighet i sitt handlande. Med dessa färdigheter kan individen få möjlighet att inte bara vara medlem och påverka i sina sammanslutningar och föreningar, utan även delta och aktivt påverka i övriga samhället.
Som tidigare diskuterat är inte politiska kunskaper eller färdigheter i sig viktiga för det sociala kapitalet. Dessa kan däremot komma på köpet genom att individen är del av aktiviteter eller sammanhang som bidrar till socialt kapital. Folkbildande verksamhet kan med fördel vara ett sammanhang som bidrar till socialt kapital, även fast det är den politiska kunskapen och färdigheterna som står i centrum för verksamheten. Kunskapen och färdigheterna som individen får av att vara engagerad i dessa var något som också adresserades i Demokratins samhälle (1956), vilket där deltagande i medborgaraktiviteter ansågs generera positiva externa effekter på samhället i stort. Detta poängteras även i Medborgarboken (1957), att individen med de politiska färdigheterna möjliggör ett mer aktivt deltagande i och påverkan av såväl den egna föreningen och samhället i stort.
25 Medborgare som aktivt deltar i anti-demokratiska rörelser och passivitet
I Medborgarboken (1957) är det som utgör ett hot mot demokratin aktiva deltagare i icke- demokratiska sammanslutningar eller passiva, tillbakalutade medborgare som gnäller över vad som är, i stället för att aktivt delta för att skapa den förändring som önskas. Därtill beskrivs en samhällelig oro över att unga inte engagerar sig i samma utsträckning som tidigare. Den genomsnittliga medborgaren beskrivs ha gått från att vara en aktiv medlem i en eller flera föreningar till att tillhöra en förening utan att vara en aktiv medlem, något som även påverkar de stora och viktiga folkrörelserna (117).
Fortsatt beskrivs den demokratiska medborgaren vara en aktiv deltagare, men att detta aktiva deltagande endast är önskvärt i vissa sammanhang och inte i andra. Det aktiva deltagandet premieras om det är i en sammanslutning eller förening som grundar sig på och verkar för demokratiska värderingar. Utifrån teorin om socialt kapital kan detta tolkas som att det är av yttersta vikt att det sociala kapitalet som skapas inom dessa grupper ackumuleras så att det genererar positiva externa effekter på samhället, vilket i detta fall är demokratiska normer och värderingar. Den goda medborgaren bör alltså aktivt delta i sådana sammanslutningar och föreningar som verkar för att utveckla och värna demokratin, och inte det motsatta.
Fortsättningsvis förmedlas att ett icke-önskvärt ideal är att vara en passiv medborgare som inte tar sitt medborgaransvar på allvar. Även detta kan betraktas ha negativa externa effekter på samhället och således på såväl stärkandet som bevarandet av demokratin. En passiv medborgare kan även betraktas som en individ som inte innehar ett socialt kapital då den förmodligen inte deltar i det sociala eller politiska samhällslivet och på så vis inte får möjlighet att känna den samhörighet eller gemenskap, det vill säga ta del av det sociala kapitalet, som föreningslivet kan erbjuda.
26 5.3. ABF:s Medborgarbok (2009)
ABF:s Medborgarbok (2009) har i jämförelse med Demokratins samhälle (1956) och Medborgarboken (1957) inte ett lika tydlig medborgarideal som den demokratiska
medborgaren bör leva upp till. Innehållet beskriver mer den eftersträvansvärda demokratiska medborgaren som ”typisk svensk medborgare”. Detta har troligen att göra med att
målgruppen för läroboken är blivande svenska medborgare från ett tredje land och inte ursprungssvenskar, vilket målgruppen varit för Demokratins samhälle (1956) och Medborgarboken (1957).
En aktivt deltagande medborgare som värnar om demokratins överlevnad I ABF:s Medborgarbok (2009) beskrivs demokrati eller demokratiska värderingar som
positivt och eftersträvansvärt, något som svenska medborgare ska vara stolta över, tacksamma för och värna om. Demokratin i Sverige beskrivs som ”allas demokrati”. Således bär samtliga medborgare ett individuellt och gemensamt ansvar för att värna om och upprätthålla
demokratins principer och ideal. I nedanstående utdrag beskrivs den svenska demokratin och hur medborgaren bör förhålla sig den:
”Demokrati är samhällets fundament. Demokrati är inte ärftligt, den måste erövras av varje enskild person och varje generation, gång efter gång. Demokratin är både stark och svag. Stark, om hela folket
värnar den och ser till att aktivt utveckla den genom delaktighet och ansvar. Svag, om den kan tas för självklar och bli ingens egentliga ansvar. Det är alla vi som bor i Sverige som är Sverige, vår
demokrati och vår gemensamma framtid.”
(ABF:s Medborgarbok 2009:93)
Liksom Demokratins samhälle (1956) och Medborgarboken (1957) beskriver ABF:s Medborgarbok (2009) att den demokratiska medborgaren tar ansvar för sig själv och för samhället i stort samt är aktivt delaktig i det sociala och politiska samhällslivet.
Genom aktiv delaktighet och engagemang tar sig individen an sitt medborgerliga ansvar, att ständigt erövra och utveckla demokratin och på så vis bidra till att demokratin förblir stark över tid. I ABF:s Medborgarbok (2009:89) beskrivs aktiv delaktighet bland annat att
individen ska sträva efter att engagera sig och vara delaktig i det svenska majoritetssamhället och motiveras främst av anledningen att bli en del av den svenska gemenskapen. För att bli en del av den gemenskapen lyfts aktiviteter som att utbilda och lära sig om samhället, arbeta och
27 betala skatt samt ta sitt politiska ansvar och rösta i valet som viktiga aspekter. Utöver dessa saker betonas att kunna samarbeta med andra, ha tålamod med och tolerans för varandras olikheter och oliktänkande samt att vara en del av en sammanslutning som ett trossamfund eller en förening.
Ännu en gång framhålls politisk kunskap och färdigheter som viktiga för ett aktivt deltagande i samhället. Detta är inte något som bidrar till socialt kapital, men däremot är att ”vara en del av en sammanslutning, trossamfund eller förening” viktiga beståndsdelar för att etablera socialt kapital. Eftersom ABF:s Medborgarbok (2009) framhåller det som viktigt och eftersträvansvärt att medborgaren kan samarbeta med andra, ha tolerans för olikheter och oliktänkande kan antagandet göras att den demokratiska medborgaren bör vara en person med socialt kapital. Detta eftersom den demokratiska medborgaren med fördel utvecklar dessa färdigheter genom att engagera sig i föreningar, ingå i sammanslutningar eller trossamfund vilka alla främjar det sociala kapitalet.
Medborgaren behöver kunskap och färdigheter för att kunna vara aktivt delaktig För att vara en demokratisk medborgare enligt ABF:s Medborgarbok (2009) krävs även att individen har tillägnat sig vissa grundläggande kunskaper och färdigheter. ABF:s
Medborgarbok (2009) skriver att ”kunskap är makt” och det framför allt är genom att skaffa sig kunskap, såväl teoretisk som praktisk, som potentialen för att bli en aktiv och engagerad samhällsmedborgare etableras. I Sverige har medborgaren rättigheter och möjligheter som kanske inte varit självklara i det egna hemlandet, som till exempel att studera vad man vill, gå med i eller bilda en egen förening, tro på vem eller vad man vill samt ha möjligheten till stöd från samhället om sådant behov uppstår.
Det är med hjälp av rättigheterna och friheterna som den blivande svenska medborgaren aktivt kan delta i och engagera sig i det sociala och politiska samhällslivet. För att komma dit krävs det dock att medborgaren har kunskap om vilka rättigheter, friheter och möjligheter som den har till sitt förfogande samt vad en demokratisk värdegrund innebär, både i teorin och praktiken. Dessa kunskaper och färdigheter ses som nödvändiga för att individen ens ska ha förutsättningen att kunna engagera sig eller aktivt delta i och påverka sina egna villkor och samhället i stort (ibid:91). Kunskaperna behöver inte nödvändigtvis förvärvas genom skolundervisning utan det kan ske genom socialisering på arbetsplatsen, folkbildning och
28 studiecirklar, informella samtal med vänner och bekanta, deltagande i aktiviteter anordnade av trossamfund eller genom att vara medlem i en förening och delta på deras aktiviteter.
Som tidigare diskuterat innefattar teorin om socialt kapital inte att individen förvärvar sig specifika färdigheter eller kunskaper. Däremot är betydelsefulla beståndsdelar att individen aktivt deltar i eller engagerar sig i föreningslivet eller andra nätverk, skapar och utvecklar relationer till sina medmänniskor som grundar sig på tillit och reciprocitet samt en känsla av samhörighet i normer eller värderingar. Även om utbildning och kunskap betraktas som grundläggande förutsättningar för att individen ska kunna bli en god medborgare; någon som aktivt deltar och känner sig delaktig, behöver inte utbildningen och kunskapen i sig
nödvändigtvis bidra till att utveckla socialt kapital. Dock kan aktiviteten ”att aktivt delta” i till exempelvis studiecirklar leda till att socialt kapital skapas, som ett resultat av individens deltagande i studiecirkelns gemenskap. Liksom Demokratins samhälle (1956) och Medborgarboken (1957) framhåller ABF:s Medborgarbok (2009) att gemenskapen och engagemanget i föreningar, sammanslutningar eller trossamfund är viktiga för individens politiska socialisation i svensk demokrati.
Medborgaren tar inte demokratin för givet
Enligt ABF:s Medborgarbok (2009) är ett hot mot demokratin ett samhälle av medborgare som tar demokratin för givet. Att ta demokratin för givet innebär en tro på att demokratins institutioner, värderingar och principer kommer att finnas kvar även fast individen själv inte väljer delta i det sociala eller politiska samhällslivet. En individ som inte tar ansvar för att hålla demokratin levade eller engagerar sig i samhällsfrågor bidrar till att försvaga demokratin snarare än att värna om dess stabilitet och överlevnad.
29 5.4. FORUM Samhällskunskap 123 (2012)
Till skillnad från övriga analysmaterial är FORUM (2012) väldigt informativ och handlar mycket om ”vad” som skapar demokrati men uppmanar inte läsaren lika explicit som övriga analysmaterial ”varför” eller ”hur” den som demokratisk medborgare bör bidra till
samhällsbygget. Ytterligare en tydlig skillnad är avsaknaden av vilka skyldigheter eller plikter som en demokratisk medborgare i det svenska samhället har, där den tydligaste uppmaningen är att medborgaren bör, men måste inte, rösta i riksdagsvalet.
En aktivt deltagande medborgare, personligt engagemang och vardagsdemokrati På följande sätt beskriver FORUM (2012) hur medborgaren bör vara för att bidra till att demokratin ska fungera och utvecklas:
”Vi lever i ett demokratiskt samhälle där medborgarna är garanterade speciella friheter och rättigheter.
Dessutom ska alla kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men för att demokratin ska fungera och utvecklas vidare krävs att medborgarna deltar aktivt i samhällslivet. Det duger inte att ställa sig vid sidan om och låta andra bestämma. Samhällskunskap är undervisning om, för och i
demokrati.”
(FORUM 2012:8)
Precis som i övriga material lyfts aktivt deltagande i samhällslivet fram som en viktig aktivitet för medborgaren för att värna om och bidra till demokratin. Därtill är det viktigt att
medborgaren har de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna vara med och aktivt delta i och påverka samhällsutvecklingen. Enligt FORUM (2012) sker detta genom att individen läser samhällskunskap. Men vad ska individen delta aktivt i? Svaret FORUM (2012) ger på frågan är att ”om man vill påverka eller förändra något i samhället finns det flera sätt att göra det på. Vilket sätt som är det bästa beror på vem man är och vad det är man vill åstadkomma” (388).
”Att människor känner personligt engagemang och samhörighet är viktigt i en demokrati. Hela samhället bygger på att var och en tar sitt ansvar och att olika samtal möts i samtal, diskussioner och
debatter.”
(FORUM 2012:398):
30 Att medborgaren känner personligt engagemang och samhörighet framhålls som viktigt för att demokratin ska fungera men också för att den ska utvecklas. Liksom övriga analysmaterial framhåller även FORUM (2012) att den demokratiska medborgaren är en aktivt deltagande person, att den känner och tar ansvar för samhället och demokratin genom att aktivt delta i olika samtal, diskussioner och debatter. Det som inte uttrycks lika explicit som i övriga analysmaterial är på vilka sätt individen bör göra detta och ifall det är något tillvägagångssätt som premieras över andra.
Idealen samhörighet och aktivt deltagande är bekanta från tidigare analysmaterial. Även i det här avseendet är dessa betydelsefulla faktorer för socialt kapital. Skillnaden är dock att FORUM (2012) inte ger några tydliga förslag på vilka aktiviteter eller sammanhang som individen bör delta i. I utdraget ovan ges förslaget på att individen ska delta aktivt i olika samtal, diskussioner och debatter. Däremot förtydligas det inte vilka samtal, var dessa finns eller varför individen ska delta i dessa. I övriga analysmaterial ges förslag som att ingå i en förening, sammanslutning eller trossamfund som både möjliggör ett aktivt deltagande och samhörighet, men det görs inte i på samma sätt i FORUM (2012). I stället uppmuntras individen att utforska vad den vill göra, trivs med och tycker är kul. Därtill motiveras inte heller att samhörighet eller aktivt deltagande har något att göra med att bidra till eller stärka demokratin. Att engagera sig eller inte framstår mer som val endast för individen själv.
Det tydligaste förslaget FORUM (2012) ger på vad individen kan göra för att bidra till
demokratin beskrivs i avsnittet Demokrati i vardagen. Där föreslås bland annat elevdemokrati som ett sätt för den unga medborgaren att praktisera vardagsdemokrati. Elevdemokratin ger unga, blivande medborgare möjlighet att träna på och lära sig demokratiska principer samt befästa demokratiska värderingar (385f). Genom elevdemokratin blir skolan en miljö som fostrar unga individer till demokratiska medborgare. Eleverna får lära sig ta personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö, aktivt utöva inflytande över sin utbildning och utifrån kunskaper om demokratins principer, utveckla sin vilja att aktivt bidra till en fördjupad demokrati i arbetsliv och samhällsliv samt att stärka sin tilltro till den egna förmågan att själv och tillsammans med andra ta initiativ, ta ansvar och påverka sina villkor.
Ovanstående stycke kan också betraktas som ett exempel på skolans politiska socialisation i praktiken och den politiska kultur som eleverna ska fostras till. Dock kvarstår frågan om vilka aktiviteter eller sammanhang som betraktas som nödvändiga för att uppnå dessa ideal.
31 Medborgaren är granskande, analytisk och källkritisk
I stället för att ge förslag på särskilda aktiviteter eller nödvändiga sammanhang för den demokratiska medborgaren beskriver FORUM (2012:388ff) hur individens engagemang samt ansvarstagande tar formella och informella uttryck. Vidare betonas att det viktiga för den demokratiska medborgarens aktiva deltagande i samhällslivet är att det grundar sig på ett personligt engagemang och att aktiviteten väljs utifrån vad som passar individen, givet vilken tid den har att ge och vad den önskar att åstadkomma med sitt engagemang.
Formella engagemang är av mer traditionell karaktär, såsom att engagera sig i ett politiskt parti eller förening, gå och rösta i valet eller att delta i elevrådet på skolan. Traditionella engagemangsformer av formell karaktär är i stora drag samma engagemangsformer som argumenteras för i övriga analysmaterial. Skillnaden i FORUM (2012) är dock att det saknas en uppmuntran till en viss engagemangsform över andra. I stället beskrivs flera olika
engagemang för att individen ska få en överblick av vad den har för möjligheter att engagera sig i. Bland annat tas det civila samhället, vilket utgörs av föreningar och nätverk, upp som en viktig arena för individens formella möjligheter att delta i och påverka samhället. Men
engagemang i civilsamhället är inte något som argumenteras vara bättre än andra engagemang.
Informella engagemang beskrivs vara protester och demonstrationer, internetaktivism eller engagemang i enfrågerörelser. Detta är engagemangsformer som inte berörts i övriga analysmaterial som tydligt framhåller mer traditionella engagemangsformer av formell karaktär. Intressant nog antyder FORUM (2012) att dessa informella engagemangsformer är viktigare än de traditionella, mer formella engagemangsformerna i det nutida samhället.
Argumenten till detta är att informella engagemang är mer lättillgängliga för individen och att den egna insatsen blir tydligare eftersom resultaten syns snabbare än vid formella
engagemangsformer, vilka oftast kräver mer omfattande resurser av individen.
Genom att se över vilka metoder som används för att läsaren ska ta till sig läromedlets innehåll på ”rätt” sätt kan antaganden göras om vilka egenskaper och färdigheter som FORUM (2012) framhåller som eftersträvansvärda. Till exempel får läsaren lära sig att kritiskt granska och ifrågasätta information och källor samt argumentera och diskutera värderingar och åsikter. Detta sker bland annat genom att läsaren får diskutera vilka regler som bör gälla för ett demokratiskt styrelseskick, skapa egna politiska ideologier, granska
