Film i förskolan. Lek med rum, tid och rörelse

(1)

Estetisk och kreativ kommunikation - fördjupningsartikel Januari 2020

https://larportalen.skolverket.se 1 (16)

Språk-, läs- och skrivutveckling Modul: Modul: Skapa och kommunicera

Del 4: Estetik och kreativ kommunikation - fördjupningsartikel

Film i förskolan. Lek med rum, tid och rörelse

Annika Wik, fil.dr. filmvetenskap

Filmmediet har en spännvidd som sträcker sig från det komplexa och mångbottnade till det lättfattbara och omedelbart känsloframkallande. Film har därmed också en fantastisk pedagogisk potential. Men att även yngre barn med fördel kan se film inom ramen för förskolans undervisning kanske inte alltid är självklart. Frågor som kan dyka upp kring barn och filmvisning, från föräldrar såväl som förskollärare, är exempelvis om det verkligen är förskolans uppgift att visa film, om barnen är mogna för så mycket stimuli och om de inte istället borde exempelvis leka lekar som främjar deras fantasi?

I läroplanen (Lpfö 18) står att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla:

 intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta och samtala om dessa,

 ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften,

 intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och hur de används för att förmedla budskap.

Även om varken film eller rörlig bild nämns explicit i de tre citerade punkterna så ryms de implicit i formuleringarna. I och med att barnen ska utveckla intresse för berättelser i olika medier så ingår rörliga bildformat såsom film av olika slag, användning av digitala verktyg samt lek som vidgar språkförmågan utifrån desamma. Den här texten handlar om värdet av att ta vara på barns intressen och erfarenheter av bildspråket på

motsvarande sätt som skriftspråket. Även om likheter i pedagogiska metoder för att tillvarata intressen för bild- och skriftspråk sannolikt är fler än skillnaderna, så kan en riktlinje av mer filosofisk karaktär vara värd att lyfta fram. Om skriftspråkets byggstenar kan sägas bestå av bokstäver, ord och meningar så kan rum, tid och rörelse räknas som

(2)

filmens. Syftet med denna text är att beskriva olika aspekter av film som kan omsättas till undervisning i förskolan och att inspirera till att våga pröva nya pedagogiska grepp utifrån film och rörlig bild, utifrån praktiska exempel. Med andra ord – hur film och digitala verktyg kan användas som verktyg i undervisningen.

Filmvisning i förskolan

Filmvisning har stor potential för lärande och för barns språkutveckling  men det kräver planering, en medveten pedagogik och ett didaktiskt upplägg. Det behövs kännedom om hur filmvisningen kan organiseras, det vill säga vilket innehåll som kan lyftas upp utifrån ett lärandeperspektiv, och hur detta kan göras. Rummet kan arrangeras till en lugn tyst miljö som tar fasta på biografens stämning eller till en visningsmiljö som bjuder in till mer prat och lek. En avskärmad miljö fri från störande ljud med dämpat ljus och mysig sittning skapar bra förutsättningar för delad filmupplevelse. Vikten av att förvandla en lugn vrå i förskolelokalen till biograf är också något som Fredruk

Lindstrand betonar i sin studie ”Snuttefilm i förskolan – en studie av tvååringars meningsskapande och engagemang” (2008). Det behövs även kunskap om hur den gemensamma upplevelsen kan följas upp tillsammans med barnen. Med denna grund finns alla förutsättningar för att göra filmupplevelsen till en meningsskapande aktivitet och ett lustfyllt verktyg för språkutveckling.

När de pedagogiska fördelarna med att visa film i förskolan ska förmedlas är en utmaning att tydligt peka på skillnaden mellan att se film som underhållning eller tidsfördriv – och att arbeta med film som pedagogiskt verktyg. I det pedagogiska arbetet ingår dessutom filmtittande som ofta är lustfyllt och underhållande. På ytan kan det därför se ut som en traditionell filmvisningssituation. När barnen blivit stora nog att berätta med ord att de sett på film under dagen finns även en risk för att föräldrarna drar slutsatsen att barnen sett en film på samma sätt och med samma syfte som de ser på film hemma. Förskolan har enligt Lpfö 18 uppdraget att samarbeta med hemmen för att öka barnens möjlighet till att utvecklas efter sina egna förutsättningar. För att underlätta för gott samarbete med föräldrarna är det därför bra att:

(3)

 Informera om vilken film som ingår i den pågående verksamheten.

 Motivera varför den visas.

 Beskriva hur filmen visas. Om den visas i ett sträck, flera gånger, eller om vissa scener visas flera gånger för att man fördjupar sig i något specifikt.

 Beskriva vad barnen ska göra innan, under och efter de sett filmen eller filmklippet.

 Förklara hur filmvisningen är kopplad till undervisningen.

I texten som följer presenteras ett antal exempel på hur film och digitala verktyg kan användas i undervisning i förskolan. Exemplen utgår från en specifik film, eller rättare sagt filmvärld. Filmerna brukar uppskattas av både barn och vuxna och är

lättillgängliga: Bamse – världens starkaste björn.

Copyright: Rune Andréasson.

Sätt att se film

Det är i allmänhet enkelt att få visningsrättigheter för att visa film och många förskolor har upparbetade rutiner för användning av digitalt material, men det underlättar att inte behöva avsätta tid för att söka visningsrättigheter och att slippa visningskostnader. Flera av Bamsefilmerna som skapades på 1970-talet ligger på SVTs Öppet arkiv vilket gör

(4)

processen smidig.¹ Bamse brukar gå hem hos barn i hela åldersspannet i förskolan, även hos de allra yngsta. Tempot är lugnt, karaktärerna är tydliga, detaljerna framträdande, berättelserna enkla och de har ett bra tidsformat på under 20 minuter.

En skillnad mellan att se film som underhållning och film i den pedagogiska situationen är hur filmen visas. Det vanligaste sättet att visa film är från början till slut – men utifrån ett pedagogiskt perspektiv är detta inte självklart. Tvärtom finns det många pedagogiskt gynnsamma alternativ:

 visa hela filmen först för att sedan gå tillbaka och fördjupa sig i en eller flera bilder eller scener,

 fokusera på ett eller flera utvalda klipp från filmen och visa en eller flera gånger,

 visa en del av filmen utan ljud först, sedan med ljud, eller tvärtom.

Sätten att visa film är många, och valet är beroende av vad som ska ske i barngruppen.

För större barn är det viktigt att introducera filmen, motivera varför den ses och instruera vad de ska vara uppmärksamma på medan de ser filmen. För de yngre barnen kan instruktioner av dessa slag däremot trassla till det och hamna på en alltför

intellektuell nivå eller till och med metanivå, särskilt om det sker innan filmvisning.

Givetvis ska barnen få tydliga instruktioner, men gärna etappvis och hela tiden utifrån ett lekfullt förhållningssätt.

1 Det är tillåtet att visa material från SVTplay, svt.se och Öppet arkiv för en mindre sluten krets som till exempel en klass i klassrummet. Filmarkivet.se och filmriketplay är exempel på andra plattformar som tillgängliggör film som kan visas gratis och lagligt inom förskolan.

(5)

Se, samtala, skapa

Att lära om och genom film brukar delas in i tre kompetenser: kulturell, kritisk och kreativ kompetens (Janson, 2016; Eriksson, 2016). Dessa har inom filmpedagogiken kommit att benämnas som att se, analysera och samtala om, och skapa eller använda film (Eriksson, 2016). Kompetenserna ryms inom begreppet filmkunnighet som utgör en av delarna inom MIK- – Media och informationskunnighet (Carlsson, 2013).

Figur 1: Delar av paraplybegreppet MIK – media och informationskunnighet.

Filmkunnigheten är central för att barn och ungdomar ska få möjlighet till en breddad språkundervisning som inkluderar att lära och uttrycka sig genom rörliga bilder.

(Eriksson, 2016). Det pedagogiska upplägget ”Se, samtala, skapa” är praktisk genom sin enkelhet, men den är också komplex för att den kombinerar teori och praktik. Det förutsätter att lärande sker, oavsett ålder, utifrån rörlig bildvisning när det följs av reflektion och görande.

(6)

Filmens språk

För att förstå hur berättande på film fungerar och för att kunna översätta det till lek behövs kunskap om filmens språk som teoretiskt och praktiskt verktyg. När det från filmpedagogiskt och filmvetenskapligt håll hänvisas till filmens språk är det utifrån ett formalistiskt perspektiv, där formens betydelse betonas (Eriksson, Halkawt, Janson, 2016; Bordwell & Thompson, 2012). Filmens språk delas in i: mise-en-scène, kamera, klippning, ljud och berättande. För att följa resonemanget nedan behövs först kunskap om två av dessa delar: kamera och klippning för att förskolläraren ska kunna överföra kunskapen genom övningarna som föreslås senare i texten.²

Kamera

För att studera och förstå kamerans roll i filmiskt berättande så behöver vi skaffa oss kunskap om olika slags bildutsnitt. När används helbild, halvbild, närbild och extrem närbild? Hur visas storslagen natur, en detalj viktig för berättelsen eller en person som gråter? Vilka bildutsnitt är det som används i just denna film – och hur påverkar dessa hur vi upplever berättelsen? Här är det lika viktigt att studera vad och hur bilderna inramats som att studera vad som finns utanför inramningen. Vad hamnar i förgrund respektive bakgrund? Genom att fästa uppmärksamheten på de olika perspektiv som är valda för olika scener ökar förståelsen för vilken betydelse perspektiven har för hur vi upplever filmen och vilken känsla som förmedlas i den. Denna förståelse får vi genom att studera bildkompositioner, val av vinklar, avstånd, närhet och perspektiv:

2 För mer om filmens språk se Eriksson, P. Halkawt, K. Janson, M. (2016), Filminstitutets hemsida https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-film/filmpedagogik/filmlexikon eller artikeln:

”Undervisningsstrategier för film och andra rörliga bildvärldar” i del 2 av modulen ”Lässtrategier för skönlitteratur” på larportalen.skolverket.se.

(7)

 Hur skildras en viss scen?

 Vilka vinklar används?

 Visas scenen underifrån, i grodperspektiv, ovanifrån, i fågelperspektiv?

 Upplevs kameran som subjektiv eller objektiv, det vill säga utifrån en specifik persons perspektiv eller visas ett mer allmänt och objektivt perspektiv?

Genom att sätta ord på hur något skapats genom kameraarbetet och visas i bild övar vi förmågan att förstå hur formen bidrar till och förmedlar berättelsen.

Klippning

Genom att sätta samman det filmade materialet i en viss ordning mejslas en film fram.

Ordet montage har sin grund i hur bilder monteras eller fogas samman. Det är en konst som, när den följer vissa mönster och är skickligt utförd, kan sägas antingen bli väldigt synlig som i mer experimentella uttryck, eller osynlig eller omärkbar för publiken i mer traditionellt filmberättande. Ett exempel är det som kallas kontinuitetsklippning, som används för att skapa ”sömlöshet” och största möjliga begriplighet för åskådaren.

Genom att sammanfoga bilder kan filmskaparen frambringa en i sammanhanget filmisk logik kring tid och rum, men som egentligen utesluter skeenden och platser och binder samman tid och rum som inte följer på varandra i verkligheten. För att förstå hur berättelsen ”klippts fram” kan vi fråga oss hur den tid- och rumsliga logiken fungerar, till exempel hur en karaktär förflyttat sig från ett rum till ett annat, hur vi kan uppleva en förflyttning eller ett avstånd som vi egentligen inte fått se. Vi kan fundera över hur filmens tid framställs, hur något upplevs som utsträckt som längre tid än det egentligen tar, eller som kortare, som snabbare än den faktiska händelsen. Med hjälp av

klippningen formas upplevelsen av berättelsens rum, tid och rörelse.

(8)

Se och samtala utifrån Bamses värld

I avsnittet Bamse – världens starkaste björn, avsnitt ”Skattkartan” (1972)³ finns flera bilder och sekvenser som inkluderar farmors hus. I en översiktsbild över Bamses och hans vänners hus i filmens inledning visas farmors hus på avstånd som pyttelitet.

Ungefär två och en halv minut in i filmen säger berättarrösten att Bamse varje dag använder sin kikare för att titta upp mot farmors hus. Bamse går ut genom dörren och vi ser både farmors hus på avstånd och Bamse som tittar i kikaren. En bild av en förvånad Bamse följs av en närbild av farmors hus. Runt huset syns en svart cirkel som visar att vi ser det Bamse ser – farmors hus, men nu stort och nära. Det kommer rök från huset.

”Stackars farmor, det brinner i hennes hus” säger berättarrösten som vore den Bamses.

Bamse måste rädda farmor. Han börjar springa. Ett träd har fallit över vägen och blockerar för djuren som vill fram. Men det är ju inga problem för världens starkaste björn. Han kan lyfta upp det och slänga bort det. Han får med sig Lille Skutt och de båda springer till farmors undsättning. Så visas en ny bild av farmors hus. Denna gång med en liten kamerarörelse, men lika stort som genom kikaren. I nästa klipp syns farmors hus inifrån. Det var ingen fara, röken kom bara från att farmor städar och att det ryker damm från kvasten. Men  hur kan det komma sig att huset såg så litet ut först, och så stort sen?

3 https://www.oppetarkiv.se/video/10678963/bamse-varldens-starkaste-bjorn-sasong-1-avsnitt-1-av-7

(9)

Copyright: Rune Andréasson

Genom att visa en kort sekvens som denna ovanstående, antingen bara den eller först hela filmen och sedan gå tillbaka till början, och sedan be barnen fundera över hur stort farmors hus egentligen är, kan barnen spekulera i hur det ligger till med den saken. De kan pröva att sätta ord på storleken när huset visas från avstånd respektive nära: ”Huset är jättelitet”, ”Huset är stort för Bamse får plats i det”, ”Bamse springer från sitt hus till farmors”.

Filmsamtalet som följer på tittandet här kan handla om minst två saker: storlek och avstånd. Fokus på en detalj i filmen kan alltså leda till resonemang om begrepp som stort/liten, nära/långt borta, eller med andra ord – skala och avstånd – begrepp centrala för såväl språkutveckling i svenska som matematik.

Samma begrepp, utifrån storlek och avstånd, hade kunnat aktualiserats genom att

fokusera på Skalmans kopp, i början av filmen, som verkar vara lite mindre först och lite större sen när den syns närmare. Detsamma gäller vilken sak som helst som visas i olika bildutsnitt, alltså i hel-, halv- och närbild. Valet av bildutsnitt i kombination med klippning utgör obegränsade möjligheter för att prata om just storlek och avstånd.

(10)

Skapa och leka med rum och rörelse

Det finns mängder med bildlekar kopplade till storlek och avstånd som kan förstärka förståelsen för begreppen. Att leta efter saker som är större än eller mindre än är ett sätt att följa upp tittande och talande. Att tala om bildutsnitt är också ett sätt att öka

repertoaren av begrepp. Här kan barnen gå fram till skärmen och jämföra hur litet eller stort huset eller något annat är i olika bildutsnitt. De kan visa storlekar med armar, händer och hela kroppen.

Barnen kan också jämföra storleken på saker i filmen med saker de har i rummet: en morot, en väckarklocka eller en kudde. Hur stor är kudden i filmen? Är den större eller mindre än den i rummet på förskolan? Är Lille Skutts morot större eller mindre än den vi strax ska äta? Barnen kan också få bilder eller fotografier på saker runt sig som de ska avgöra om de är mindre eller större än det som finns i verkligheten.

För att leka med avstånd och storlek kan barnen också röra sig kring bilderna och se om det som bilden förställer blir större eller mindre beroende på var i rummet eller i

utemiljön de befinner sig. Vad händer med storleken på objektet om vi är jättelångt bort? Vad händer om vi är supernära? Hur stor verkar moroten när vi står nära den, och hur blir det om vi hänger upp den på andra sidan gården? Enligt samma logik kan barnen få rita bilder som relaterar till varandra i storlek och avstånd för att praktisera bildutsnitt. Till exempel kan de få i uppgift att rita en sak som blir större eller mindre på papperet än i verkligheten. En myra eller ett löv på gården kan bli jättestor på papperet.

Ett hus som man kan bo i kan bli pyttelitet.

(11)

I nästa steg, utefter ålder och mognad, kan kamera eller surfplatta användas. Här kan saker ”växa” eller ”krympa” genom närhet eller avstånd. Vad händer med sakers storlek när vi tar bilder nära och långt ifrån? Vad händer när man rör sig från eller mot saken man filmar. Om vi rör på kamerainställningen och zoomar in eller ut? Att laborera med storlek innebär också att laborera med avstånd. Det handlar förstås om perspektiv eller, utifrån filmens sätt att berätta genom bildutsnitt och klippning, om saker i rummet som visas på olika sätt efter varandra  för att vi på så sätt ska få förståelse för skeende i en berättelse. Det handlar också om bildberättande i rörelse och om berättande som är utsträckt över tid.

I samtliga av dessa exempel så är det bildutsnitt som fokuserats. Huset är litet i bild när det ses som på avstånd, det blir större när vi rör oss mot det, och det är stort när vi befinner oss nära. Storlek och avstånd kan alltså visas genom bildutsnitten. Storleken på farmors hus berodde på bildutsnittet och kameraarbetet, men också på klippningen.

Genom att Bamse såg genom sin kikare så kunde vi först se Bamse och därefter vad han såg i kikaren. Klippet skyndade så att säga på förändringen i storlek och avstånd.

I eget bildberättande där bilder och bildsekvenser sätts samman behöver detta stämma eller följa en logik. Valet att gå från en helbild till en närbild behöver fungera logiskt så att den som tittar kan lokalisera sig. Dessa förflyttningar i tid och rum tränar vi upp som

(12)

filmåskådare. Men för att lära sig om bildspråk, i filmkunnighet, så behöver vi prova och öva steg för steg. Att leka med bildutsnitt som översätts till rumsliga förhållanden bidrar till att lägga grund för att förstå bildspråk och perspektiv, och de språkliga begrepp som följer med detta.

Skapa och leka med tid

Exemplen med storlek och avstånd har med filmens byggstenar rum och rörelse att göra men också med tid. Mer explicita övningar med tid kan kopplas till hur lång tid något tar. Här är det inte i första hand bildkomposition eller bildutsnitt som åsyftas utan klippning.

I filmberättandets värld kan tiden när som helst pausas, förlängas eller förkortas:

 Vad händer egentligen mellan det att Bamse ser farmors hus ryka tills han kommer dit?

 Hur lång tid tar det att springa från Bamses till farmors hus?

 Hinner man springa så långt på den tid som det tar på filmen?

 Hur lång tid hinner vi springa medan Bamse förflyttar sig hela vägen?

I varje filmklipp finns öppningar för att leka vad som händer i mellanrummen och att fantisera om vad som händer i tidsspannet som klippts bort. På samma sätt som ovan kan förskolläraren välja att utifrån gruppens ålder och mognad leka vad som händer i mellanrummen, i vårt huvud, men inte visas på filmen. Barnen kan också rita det som saknas, eller tillsammans skapa ett eget klipp där något tas bort, till exempel övergången från dukat bord till att all mat ätits upp, från innekläder till ytterkläder, från förskolan till lekparken.

En annan karaktär i Bamses värld, Skalman, har sin mat- och sovklocka som när den ringer genast avbryter det han gör. Han pausar för att äta eller sova. Men ser man allt han gör? När han sover, ser man egentligen hela sovstunden? Ja, hur är det egentligen,

(13)

när man tittar på någon som gör något, tar det precis så lång tid, eller tar det kortare eller längre tid?

Hur lång tid tar det för Skalman att äta? Hur vet man hur lång tid saker på film tar? Och hur är det på förskolan? Skulle en aktivitet som vi gör på förskolan gå lika snabbt i verkligheten som på filmen? Låt oss ta påklädning som exempel. Hur skulle en sekvens eller film som visar hur man klär på sig se ut?

 Skulle det vara bilder på alla plagg i en rad, som en film fast i stillbilder?

 Eller skulle en film visa så man först, lite snabbare än det går i verkligenheten, ser hur påklädningen går till, som ett slags mental förberedelse eller

sammanfattning?

 Eller skulle det kunna vara en film som går i en takt så att alla hinner med att göra samtidigt?

En övning efter filmen om Bamse och hans vänner med fokus på tid skulle alltså kunna utgå från mat- och sovklockan med reflektioner och praktiska övningar eller lek om

”kortare eller längre tid”. Kanske vill gruppen göra en mat- och sovklocka? Då kan man också fråga barnen om de vill lägga till något, till exempel av- och påklädning.

Begreppsförståelse

Samtliga exempel ovan har handlat om begreppsförståelse och specifikt

relationsbegrepp: större än, mindre än, långt bort, nära, längre tid, kortare tid. Det pedagogiska arbetet här, utifrån Bamse och hans vänner, handlar såväl språkligt som bildligt om att på olika sätt använda relationsbegrepp, begrepp som är väsentliga för såväl det svenska språket för att förstå och berätta berättelser, som för fysikaliska fenomen och matematik.

Lek med filmens byggstenar

Aktiviterna som beskrivs ovan har utformats utifrån Bamsefilmer, men kan göras utifrån vilken film som helst. Leta till exempel efter en film som är rik på tydliga detaljer, med

(14)

saker som omväxlande syns nära genom närbild och på avstånd genom helbild, eller film som innehåller karaktärers förflyttningar som klippts bort (vilken film som helst som förskollärarna anser lämplig för gruppen). Klipp av detta slag kan sedan leda till lek som handlar om vad som händer i mellanrummen, det som utspelar sig i vår fantasi. Det kan lekas, det kan ritas, det kan iscensättas.

Härma-lekar av olika slag lämpar sig utmärkt för att lägga grund för att förstå rörligt bildspråk, att leka filmen, kanske fokusera på den rumsliga logiken, vem som står var i rummet, var olika saker i filmen finns. Att efter en filmvisning spela upp ljudet så att barnen får röra sig efter hur de minns berättelsen, kanske vara någon av karaktärerna, är ytterligare ett exempel på en aktivitet som bygger på förståelse för filmens logik.

Genom lekar av detta slag vidgas barnens förståelse för hur rumslighet, temporalitet och rörelse fungerar, med andra ord stärks deras filmkunnighet i betydelsen färdigheter inom rörlig bild som behövs för att öva digtial kompetens.

Kommunicera filmkunnighet och digital kompetens

Inledningsvis betonades vikten av att skapa förståelse, förmedla och förtydliga, för föräldrar hur förskolan arbetar med film och varför. Så därför slutligen, ett förslag på hur det pedagogiska arbetet ovan skulle kunna presenteras:

Just nu ser vi på en film om Bamse på förskolan. Det gör vi för att vi ska öva

begreppsförståelse med ord som storlek och avstånd. Barnen ser filmen flera gånger, både i sin helhet, men också vissa korta scener flera gånger. Mellan visningarna diskuterar vi frågor som till exempel: Hur stort är farmors hus egentligen? Barnen får sedan leka, använda kroppen, rita och med hjälp av (rörliga) bilder testa hur man får något att se mindre eller större ut, närmare eller längre bort. Genom att vi ser film, leker och pratar om den och använder både papper, penna och surfplatta så ges barnen förutsättningar att utveckla sitt talspråk och bildspråk såväl som sin digitala kompetens.

(15)

Referenser

Bordwell, D. & Thompson, K. (2012). Film Art: An introduction. (11 uppl.) London:

McGraw-Hill.

Carlsson, U. (2013). Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället. Skolan och demokratin. UNESCOs ramverk för lärare och lärarutbildning. Analyser och

reflektioner. Göteborg: Nordicom.

Eriksson, P. (2016). ”Introduktion”. Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. 2. [utök.], Red. Janson, M. Malmö: Gleerups.

Eriksson, P. Halkawt, K. Janson, M. (2016). ”Filmens språk”. Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. 2. [utök.], Red. Janson, M. Malmö:

Gleerups.

Janson, M. (2016). Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan. 2 2.

[utök.], Malmö: Gleerups.

Lindstrand, F. (2008). ”Snuttefilm i förskolan: en studie av tvååringars

meningsskapande ord och engagemang”. Ingår i Blöjbarnsteve: om hur barn under 3 år upplever tv och leker med fjärrtroll. Margareta Rönnberg, red. Uppsala: Filmförlaget.

Skolverket (2018). Lpfö 18 Läroplan för förskolan, Stockholm: Skolverket.

Länkar

Länkarna nedan innehåller material som kan användas i undervisning i förskolan, men även tips till verksamma inom förskola som vill fördjupa sig inom filmkunskap.

På Filmcentrum finns bla. Minibio med filmhandledningar anpassade till barn 2-6 år.

https://filmcentrum.se/minibio

Filmriket erbjuder filmskola för de som vill börja filma själva. http://filmriket.com/

Filmhandledning är studiematerial som i första hand är avsedd för lärare. Handledningarna presenterar filmen och ger en ingång till de ämnen och frågor som filmen behandlar eller ställer. http://www.filminstitutet.se/Filmhandledningar

(16)

Lika vär(l)d - för vem? är en filmpedagogisk modell för samtal om rättvisa, jämställdhet och demokrati. https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-film/filmpedagogik/lika- varld/modellen-lika-varld-for-vem/

Filmpedagogik – så funkar det! är en publikation med filmpedagogiska övningar.

https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-

film/filmpedagogik/publikationer/filmpedagogik--sa-funkar-det/

SLI reder ut vad som gäller om ni vill visa film på förskolan: https://sli.se/foretaget/film-i- skolan/

Skolbio innebär att barn och unga ser film på sin lokala biograf under skoltid.

https://www.filminstitutet.se/sv/fa-kunskap-om-film/filmpedagogik/om-att-boka- skolbio/

Film och skola är en avgiftsbelagd tjänst för utbildningsfilm och spelfilm där skolor eller förskolor tecknar avtal för abonemang. http://www.filmochskola.se

På SVT Öppet arkiv finns filmer fritt tillgängligt. https://www.oppetarkiv.se/