En dödlig sjukdoms gåtfulla försvinnande Smittkoppor i Söderhamns församling år

En dödlig sjukdoms gåtfulla försvinnande

Smittkoppor i Söderhamns församling år 1750–1830

B-uppsats i historia

Innehållsförteckning

1. Inledning……….……3

2. Bakgrund……….……...4

2.1 Smittkoppor………...………....……....4

2.2 Vaccinets historia………..5

2.3 Söderhamns församling……….6

3. Syfte...6

4. Forskningsläget……….6

5. Metod...8

6. Källmaterial och källkritik………..8

7. Resultatredovisning……….10

7.1 Undersökning 1. Antal döda………... 10

7.2 Undersökning 2. Incidens………13

7.3 Undersökning 3. Åldersfördelning………..15

7.4 Undersökning 4. Smittkoppornas säsongsvariation……….18

8. Slutdiskussion...19

9. Sammanfattning………...21

10. Käll- och litteraturförteckning………22

Diagramförteckning:

Diagram 1. Antal döda i smittkoppor i Söderhamns

församling år 1750–1830 10

Diagram 2. Smittkoppornas inverkan på den totala dödligheten

per årtionde år 1750–1830 i Söderhamns församling 12

Diagram 3. Genomsnittsålder på de döda per smittkopps-epidemi

år 1750–1830 i Söderhamns församling 15

Diagram 4. Genomsnittsålder på de döda i smittkoppor per årtionde

år 1750–1830 i Söderhamns församling 17

Diagram 5. Smittkopps-epidemiernas förekomst månadsvis

år 1750–1830 i Söderhamns församling 18

Tabellförteckning:

Tabell 1. Antal smittkopps-epidemier per årtionde i

Söderhamns församling mellan åren 1750–1830 13

1. Inledning

Smittkoppor har genom historien varit en av människans mest fruktade och dödligaste

sjukdom. Sjukdomens ständiga närvaro genererade stor skräck hos jordens befolkning och har tagit över 300 miljoners personers liv. Detta fram tills slutet av 1700-talet när engelsmannen Edward Jenner uppfann ett vaccin som kunde sätta stopp för koppornas fasansfulla härjningar.

År 1816 beslöt man att alla barn under två år skulle vaccineras mot smittkoppor i Sverige.

Dessförinnan hade sjukdomen skördat hundratusentals offer runt om i landet. Men med vaccinets intåg minskade antalet döda i smittkoppor markant och sjukdomen visade sig endast ett fåtal gånger därefter. Vaccinering världen över ledde så småningom till att

Världshälsoorganisationen (WHO) år 1980 kunde förklara smittkopporna utrotade.

Speciellt utmärkande för smittkoppor var att spädbarn och barn utgjorde en övervägande majoritet av de som föll offer för sjukdomen. I Europa härjade kopporna främst under 1700- talet och Folkhälsomyndigheten har beräknat att under århundradet dog ungefär 60 miljoner av sjukdomen varav barnen utgjorde 95procent. Den stora barnadödligheten i smittkoppor var följaktligen en faktor med en signifikant inverkan för hela befolkningsstrukturen.

När vaccinet introducerades i Sverige år 1802 samt när det lagstadgades vara

obligatoriskt år 1816 resulterade det i att smittkoppornas dödlighet minskades drastiskt– det är åtminstone den etablerade bilden. Men likväl går det att skönja i statistiken att sjukdomens utbredning och påverkan minskat stadigt sen slutet av 1780-talet fram till att vaccinet presenterades i början av det nya århundradet. Denna nedgång infann sig följaktligen redan innan preventiva åtgärder vidtogs vilket har utmynnat i alternativa förklaringsmodeller till koppornas bortfall under 1800-talet jämsides vaccinets introduktion.

De ovannämnda fakta har medfört en motsättning mellan tidigare forskning kring smittkoppor om huruvida människans skapande av ett vaccin eller naturens evolutionära motståndskraft ska få rollen som den huvudsakliga komponent som åtminstone i det initiala skedet var en del av koppornas försvinnande.

Med ovanstående information i bakgrund öppnas en ingång i att i en detaljstudie av en församling i landet förhoppningsvis kunna bidraga till att stärka en av de två motsatta teser.

2. Bakgrund

2.1 Smittkoppor

Smittkopporna härstammar från Asien och framförallt Ostasien. För drygt 1000 år sedan förflyttades sjukdomen till Europa och redan på 600- och 700-talen noterades de första insjukna i smittkoppor. Men i Europa kom kopporna att främst prägla och påverka

dödligheten under 1600- samt 1700-talen.¹ I Sverige har man räknat med att från andra delen av 1700-talet dog ungefär 300 000 människor till följd av smittkoppor.²

Smittkoppor orsakas av ett ytterst komplext och smittsamt virus ett så kallat poxvirus.

Den form av viruset som drabbar människor benämns som variolvirus och förekom i två olika former beroende på hur svårartad sjukdomen var, variola major vilken var av den mer

aggressiva sorten samt variola minor en något mer skonsammare variant.

Som redan nämnt var smittkoppsviruset mycket smittsamt och viruset var av luftburet slag. Kopporna spreds huvudsakligen vid nära anslutning med redan smittade men då smittkopporna var ett resistent virus överlevde smittan i båda varma och kalla miljöer. Detta resulterade i att sjukdomen kunde överleva långa transportvägar och fortsätta sprida smittan vid dess ankomst.

Vanligtvis var inkubationstiden mellan 10–16 dagar och när smittkopporna väl visade sig var det i en form av influensaliknande-feber tillsammans med sjukdomens karaktäristiska små hudutslag över hela kroppen. Dessa hudutslag övergick efter några dagar till att bli vätske- och något senare varfyllda blåsor. Den allvarligaste formen av dessa blåsor gav konfluenta vilket innebar sammanflytande hudutslag. Var dessa dessutom blodfyllda slutade det i regel i en dödlig utgång. För de som smittats av smittkoppor var utfallet att en tiondel till en

fjärdedel avled i följd av sjukdomen. De som däremot överlevde gavs en livslång immunitet mot kopporna.³

Att de som överlevde smittkopporna mottog en immunitet mot sjukdomen var det som resulterade i att den övervägande delen av offren i kopporna var spädbarn och barn. Vilket var en produkt av att under 1700-talet var det nästintill omöjligt att undvika sjukdomen i mer än tio år och därmed hamnade de spädbarn och barn som ännu inte varit utsatta för kopporna och

1Peter Sköld, ”Kampen mot kopporna- preventivmedicinens genombrott” i Jan Sundin et al. (red.), Svenska folkets hälsa i ett historiskt perspektiv, Stockholm, 2005, s.134.

2Ibid, s.138.

3Ibid, s.135.

mottagit denna immunitet i en särskilt vansklig position. Eftersom att vuxna som tidigare hade överlevt ett insjuknande var immuna utgjorde de endast 0,3 procent av de som avled till följd av sjukdomen under 1700-talet medan antalet barn som dog motsvarade 95 procent.⁴

2.2 Vaccinets historia

Koppympning samt isolation var det enda 1700-talets människor kunde göra för att förhindra spridning av smittkopporna fram till att engelsmannen Edward Jenner upptäckte ett vaccin emot sjukdomen i slutet av århundradet.

Vaccinet skapades i bakgrund av att Jenner såg ett samband mellan pigor som mjölkade kor och som sedan blev smittade av de ofarliga kokopporna och att dessa pigor sedan inte blev smittade av smittkopporna såsom resten av befolkningen. Han bildade då uppfattningen att kokopporna kunde skydda mot smittkopporna och prövade sin tes på sin trägårdsdräng som ympades med kokoppsvar i den ena armen och sedan med smittkoppsvar i den andra.

Pojken visade inga tecken på insjuknande i smittkoppor och hans experiment lyckades. Jenner upprepade proceduren och kom att publicera sina resultat och upptäckter i en skrift år 1798.

Det nyligen skapta vaccinet fick snabbt stor uppmärksamhet och i Sverige delgavs upptäckten av ett vaccin för första gången i en skrift år 1800. De första försöken att vaccinera i Sverige gjordes samma år men samtliga misslyckades. Det skulle dröja fram till nästa år innan man kunde genomföra en framgångsrik vaccinering i landet. I Sverige är det två stycken läkare som blivit ihågkomna som pionjärer inom vaccinering, Eberhard Zacharias Munck af Rosenschöldoch Engelhart.

I Sverige var motståndet mot vaccination mycket litet och kom att betraktas som ett av de bäst vaccinerade länderna i världen. Detta på grund av en rad betydande orsakar såsom att monopolkravet släpps år 1802 vilket innebar att det inte var enbart läkare som fick bedriva vaccination utan även präster, vaccineringen präglades av en effektiv organisation där varje socken utsåg en vaccinationsföreståndare som övervakade processen samt att man år 1816 införde en tvångslagstiftning som innebar obligatorisk vaccinering i kombination med böter.⁵

4Sköld 2005, s.139.

5Sköld 2005, s. 144–149.

2.3 Söderhamns församling

Söderhamns församling är belägen i Gävleborgs län och i landskapet Hälsingland.

Församlingen ligger precis invid Bottenhavet i öst. I början av 1750-talet bestod befolkningen i Söderhamn av 1291 personer. Befolkningsmängden kulminerade i början av 1770-talet då den bestod 1526 personer och i slutet av den undersökte perioden år 1830 hade befolkningen dalat något till 1514 personer.⁶

3. Syfte

Syftet är att mot bakgrund av inledningen beskriva och analysera smittkoppornas försvinnande. Detta via en detaljstudie av Söderhamns församling.

Syftet ska utredas genom att undersöka smittkopporna i Söderhamns församling år 1750–

1830 ur fyra kvantitativa aspekter, alla i komparativt ljus av när vaccinationen påbörjades i församlingen:

-Smittkoppsdödligheten ur ett längre perspektiv.

-Smittkoppornas incidens, det vill säga koppornas relativa förekomst.

-Åldern på de döda.

-Säsongsvariation.

4. Forskningsläget

Som tidigare nämnt i inledningen råder det delade meningar om huruvida det var människan eller naturen som initierade en minskning och så småningom utrotandet av smittkopporna.

Denna motsättning går att finna i Peter Skölds avhandling ”The two faces of smallpox” samt hos Fridlizius kapitel ”The mortality decline in the first phase of the demographic transition:

Swedish experiences” vilka jag främst har använt som instuderingsmaterial och grund för mitt arbete.

Fridlizius hävdar att en tydlig minskning i smittkoppsdödligheten var skönjbar redan på 1780-talet och att denna nedgång skedde simultant i flera delar av Sverige. Denna nedgång

6Formulär för befolkningsmängd, Söderhamns församling år 1750–1830, hämtat från Umeå universiet databas ”Tabellverket på nätet”, www.cedar.umu.se/ddb/sokverktyg-ddb/tabellverket-pa-natet/

(hämtat 15-04-18).

resulterade i att i början av 1800-talet hade smittkoppornas betydelse för den totala dödligheten minskat och blivit nästintill betydelselös vilket följaktligen leder han till slutsatsen att andra orsaker än att vaccinet orsakade denna nedgång. En av dessa orsaker framhäver han kan vara en ökad motståndskraft hos människan. I bakgrund till det drar han slutsatsen att vaccineringen hade ringa betydelse för minskningen av koppornas påverkan på dödligheten förens den blev obligatorisk i Sverige år 1816. Detta på grund av att vaccinering praktiserades i en allt för liten utsträckning. Då smittkopporna hade tappat i betydelse tidigare än så konstaterar Fridlizius att de medicinska åtgärderna inte var de främsta faktorerna bakom koppornas försvinnande.⁷

Sköld skönjer även han en minskning av smittkoppornas påverkan på dödligheten från 1780-talet och framåt men väljer att förklara denna nedåtgående trend annorlunda än

Fridlizius. Han betonar att epidemin som härjade i Sverige år 1800 var den fjärde dödligaste under perioden mellan åren 1750–1800. När sedan vaccinet introducerades och de första vaccinationerna genomfördes år 1802 minskade kopporna betydelse markant. Denna aspekt som Sköld presenterar motsäger Fridlizius som framhåller att koppornas inflytelse var betydelselös från år 1800.⁸

Sköld bemöter Fridlizius argument för att styrka sin teori när Fridlizius hävdar att om vaccinet var en betydande faktor för den totala dödligheten skulle dödligheten minska

drastiskt i åldersgruppen 1–10 år samtidigt som den skulle öka i resterande äldre åldrar vilket däremot inte förekommer. Han förklarar varför det inte var så genom att peka på en

minskning i den förstnämnda åldersgruppen mellan åren 1788–1835 men betonar att ingen ökning skedde i de resterande för att de äldre redan var immuna mot kopporna. Sköld instämmer däremot med Fridlizius att den totala dödligheten inte sjönk under samma period som smittkopporna påverkan minskade. Samtidigt som han ställer sig frågande till varför Fridlizius antog att vaccination mot kopporna skulle skydda mot återstående dödlighet?⁹ Något som däremot både Sköld och Fridlizius är överens om är koppympningens ringa betydelse för koppornas minskning. Koppympning konstateras av båda praktiserades och

7Gunnar Fridlizius, ”The mortality decline in the first phase of the demographic transition: Swedish experiences”, i T. Bengtsson et al. (red.), Pre-industrial population change: the mortality decline and short-term population movements, Lund 1981, s. 101-107

8Sköld, Peter. The two faces of smallpox- a disease and its prevention in eighteenth and ninteenth- century Sweden. Diss., Umeå universitet, 1996, s. 504

9Sköld 1996, s.504.

förekom i allt för liten utsträckning för att det skulle ha någon betydelse. Dess påverkan på kopporna kan därmed bortses vid en undersökning om smittkoppornas minskning.¹⁰¹¹

5. Metod

Jag ska undersöka smittkoppornas eventuella minskning vilken baseras på statisk på församlingsnivå över ett tidsspann på 80 år. På så vis ges en bra inblick i koppornas

uppträdande innan de började försvinna såväl som hela minskningsfasen detta genom att börja undersökningen redan år 1750. Undersökningens huvudsakliga metod är kvantitativ och longitudinell.

6. Källmaterial och källkritik

För att genomföra denna undersökning har tre stycken källor använts, begravningsböcker, husförhörslängder och tabellverket.

I begravningsböckerna finner man ett flertal uppgifter angående den avlidna såsom, namn, hemvist, när begravningen ägt rum och i många fall även dödsdag samt dödsorsak.

Begravningsböckerna vilade på prästens ansvar att föra enligt kyrkolagen från år 1686 som reglerade kyrkoböckernas innehåll.

Husförhörslängderna tillhör precis som begravningsböckerna kategorin kyrkoböcker och innehåller främst uppgifter om församlingsbornas kristna kunskaper och läsförmåga. Men även information om hushållets storlek och medlemmar såsom födelsedatum, hemort, flyttningar, giftermål, dödsdatum samt i vissa längder även uppgifter om vaccination förekommer.

Tabellverket upprättades år 1749 och baseras på uppgifter insamlande till ovanstående två källor. I tabellverket kan man finna statisk angående en viss församlings befolkning såsom storlek fördelat efter kön, ålder, civiltillstånd och yrke. Men även årliga rapporter från församlingen gällande antalet vigda, födda, döda samt dödsorsak.

För samtliga källor som använts för att genomföra denna undersökning är kritiken främst att siffror och uppgifter inte överensstämmer med verkligheten. I alla tre källor har det varit församlingens präst uppgift att notera och anteckna observationer och rådande omständigheter kring sin församling och dess befolkning.

10Fridlizius 1981, s.105

11Sköld 1996, s. 501

Den huvudsakliga kritiken kan då riktats mot prästen som av olika anledningar kan ha misslyckats med att fullfölja sina åtaganden. Slarv, okunskap eller yttre omständigheter är alla faktorer som kan bidragit till fel- eller saknade noteringar.

Annan kritik att framföra gällande begravningsböckerna som specifikt kan appliceras på smittkoppornas dödlighet och sjukdomens huvudsakliga offer, barn och spädbarn är prästens eventuella felnoteringar av dödsorsak. En vanligt förekommande orsak bland spädbarn var

”okänd barnsjukdom” som prästen rutinmässigt i många fall kan ha namngett dödsorsaken när den i själva verket var av annan sort vilket kan ha resulterat i viss underregistrering av

smittkoppsdödlighet.

Likväl var det vanligt bland yngre att smittkopporna inte hann visa några igenkännande symptom av koppor förens de avled vilket också kan ha lett till att ett färre antal dödsfall rubricerades som smittkoppor än vad som speglade verkligheten.

De uppräknade källorna är dock de enda som finns att tillgå för att genomföra denna eller liknade undersökning så trots nämnda brister anser jag att de använda källorna vara tillräckligt tillförlitliga för att användas i denna studie.

7. Resultatredovisning

Upplägget i denna del är som följer; först kommer en undersökning gällande antalet döda i smittkoppor, därefter en studie av koppornas frekvens, sedan granskas åldersfördelningen över de döda i sjukdomen och slutligen undersöks smittkoppornas säsongsvariation i Söderhamns församling år 1750–1830.

Av betydelse för undersökningen och för att sedan kunna koppla resultatet till

forskningsläget är det viktigt att veta tidpunkten för när vaccinering i Söderhamns församling påbörjades. Denna uppgift finnar man i husförhörslängderna där prästen antecknat detta. I Söderhamns husförhörslängd förekom den första noteringen av vaccinering först när vaccination blev obligatoriskt i Sverige alltså år 1816.

7.1 Undersökning 1. Antal döda

I Söderhamns församling var smittkopporna som mest förekommande i början av den undersökta perioden, det vill säga år 1750 fram till slutet av århundrandet. I det avseende överensstämmer församlingens kurva med resten av Sverige. Likaså skönjer man en minskning av döda i smittkoppor i Söderhamn i början av 1800-talet i likhet med övriga av landet.

Diagram 1. Antal döda i smittkoppor i Söderhamns församling år 1750–1830.

Källa: Död och begravningsböcker år 1739–1857 samt husförhörslängder år 1813–1818 för Söderhamns församling, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Riksarkivet.se.

Anmärkning: N, det vill säga hur många observationer av smittkoppsdöda som ingår i underlaget: 249 stycken.

Start av vaccination

Precis som nämnt ovan visar diagrammet över antalet döda i smittkoppor i Söderhamns församling mellan åren 1750–1830 att smittan var som mest frekvent i början av den

undersökta perioden det vill säga från år 1751 och framåt till början av 1770-talet. Det är likaså under denna period som innehåller det år med det högsta antalet döda i kopporna såsom år 1768 med 40 stycken döda.

Diagrammet visar även att antalet döda i epidemierna minskar desto mer tiden går. De sista större epidemierna går att hitta år 1783 samt år 1800 dessa innehöll 19 respektive 17 stycken döda. Men dessa epidemier och toppar rymmer betydligt färre döda än de tidigare.

Sista offret i smittkoppor under den undersökta tidsperioden finner man år 1809. Detta skedde sju år innan vaccinering börjar nedtecknas i husförhörslängderna av prästen. Efter den enda döda i smittkoppor år 1809 och efter påbörjad vaccination år 1816 förekommer

sjukdomen inte i död och begravningsböckerna under den undersökta perioden fram till år 1830.

Något som förbryllar är det abrupta bortfallet av sjukdomen efter den sista epidemin samt de två dödsfallen år 1806 respektive år 1809. En tänkbar förklaringsmodell till den drastiska minskningen av kopporna skulle kunna vara vaccinets introduktion i Sverige år 1802 men det inget i källorna som pekar på att vaccinering förekom innan år 1816 i församlingen. Vilket gestaltas i diagrammet då tidpunkten för när vaccinering mot smittkopporna för första gången noteras i husförhörslängderna är markerat vilket tyder på att vaccinering inleddes i församling först när det lagstadgades och blev obligatoriskt år 1816.

Diagram 2. Smittkoppornas inverkan på den totala dödligheten per årtionde år 1750–1830 i Söderhamns församling.

Källa: Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Riksarkivet.se.

Anmärkning: N: 249 stycken.

Diagrammet belyser smittkoppornas väsentliga påverkan på den totala dödligheten i början av 1750-talet och framåt. Men längre fram under den undersökta perioden minskar koppornas inverkan på den totala dödligheten märkbart.

Kulmen infinner sig på 1760-talet då smittkopporna motsvarar 45 procent av den totala dödligheten. Sedan följer en nedgång i påverkan av kopporna vilken slutligen under det sista årtiondet som sjukdomen förekommer under början 1800-talet endast motsvarar 13 procent av den totala dödligheten.

Anmärkningsvärt är att 1770-talet visar en av de lägsta siffror under den undersökta perioden med enbart 18 procent då 70-talet i nästintill alla undersökningar varit det årtiondet som präglats mest av kopporna. Förklaringen finns i dödsfallen åren 1772, 1773 samt 1777 som innehåller färre fyra stycken döda i smittkoppor vilket resulterar i ett lägre genomsnittsvärde beträffande 1770-talet.

7.2 Undersökning 2. Incidens

Kopporna återkom till Söderhamns församling i intervaller med tre-sju års mellanrum. Det genomsnittliga antalet år mellan smittkoppsepidemierna i Söderhamns församling var lite drygt fem år vilket är ett resultat av de nyfödda spädbarn som ännu ej haft kontakt med sjukdomen vilket leder till en ny grupp mottagliga för smittkopporna och därmed en ständig återkomst av sjukdomen till församlingen.

Tabell 1. Antal smittkopps-epidemier per årtionde i Söderhamns församling mellan åren 1750–1830.¹²

Årtionde 1750–

59

1760 1770 1780 1790 1800 1810 1820 1830

Antal 2 2 5 3 2 1 0 0 0

År 1751,

1758

1763, 1768

1771, 1773, 1776, 1777, 1779

1783, 1784, 1788

1791, 1796

1800

Källa: Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Riksarkivet.se.

Anmärkning: N: 245 stycken.

Den första smittkopps-epidemin i Söderhamns församling under den undersökta perioden var år 1751. Mest frekvent förekom kopporna under 1770-talet då smittan återfanns fem gånger. Att smittkopporna återvände så tät till församlingen under just 1770-talet kan bero på en ökning av antalet barn och därmed en ökning i antalet mottagliga för smittkopporna.

Teorin överensstämde dock inte med verkligheten då det under 1770-talet föddes i genomsnitt 37 barn per år medan det under 1760-talet föddes det i genomsnitt 54 barn per år i

Söderhamns församling. Vilket skulle resulterat i att om teorin vore korrekt att antalet epidemier skulle vara fler på 1760-talet än 1770-talet. ¹³

12I tabellen har endast de åren med antalet döda i smittkoppor som överstiger minst ett dödsfall tagits med.

13Formulär för mortalitet, Söderhamns församling år 1760–1770, hämtat från Umeå universitet databas ”Tabellverket på nätet”, www.cedar.umu.se/ddb/sokverktyg-ddb/tabellverket-pa-natet/

(hämtad 14-04-18)

I övrigt innehåller alla andra årtionden två stycken epidemier av smittkoppor förutom på 1780-talet och 1800-talet. Men mellan epidemierna åren 1783 och 1784 skiljer det endast en månad vilket kan leda en till slutsatsen att dessa två hörde samman och att 1780-talet därmed följer mönstret trots att kopporna påträffas under tre stycken år under samma årtionde.

Den sista epidemin i Söderhamns församling finner man år 1800 därefter återkommer kopporna inte i epidemisk form i församlingen under den undersökta perioden. Vilket tyder på en minskad verkan av kopporna då den sista epidemin infinner sig 16 år innan påbörjad vaccinering i församlingen.

7.3 Undersökning 3. Åldersfördelning

I Söderhamns församling var medelåldern på samtliga döda i smittkoppor 2,2 år mellan åren 1750–1830. Att det var främst spädbarn och barn som föll offer för smittkopporna är därmed fastslaget men skiljer sig genomsnittsåldern över tid och mellan epidemier?

Diagram 3. Genomsnittsålder på de döda per smittkopps-epidemi år 1750–1830 i Söderhamns församling.¹⁴

Källa: Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Rikarkivet.se.

Anmärkning: N: 245 stycken.

Den första epidemin under den undersökta perioden inträffade år 1751. De dödas medelålder samma år var 2,6 år. Därefter sänks medelåldern och når en av de lägsta siffror, 1,5 under perioden år 1771.

Den låga medelåldern år 1771 kan förklaras med att de två tidigare epidemier som återfinns vid föregående årtionde antingen haft ihjäl eller skonat och gett immunitet mot de överlevande spädbarn och barn som haft kontakt med kopporna. De som var mottagliga för

14I diagrammet har endast de åren med antalet döda i smittkoppor som överstiger minst ett dödsfall tagits med.

kopporna år 1771 var därmed födda efter 1768 och hade till följd därav undsluppit smittan det året men inte lyckats undvika den vid nästa tillfälle.

Likaså överensstämmer denna förklaringsmodell vid de låga siffror åren 1779, 1783 och 1800. 1770-talet är det årtionde som det inträffade flest epidemier i smittkoppor, fem stycken.

Trots att dessa epidemier var relativt små beträffande antalet döda förekom de ofta och de nyfödda samt de som varit för unga och inte tidigare hade haft kontakt med smittkopporna var de som dog 1779 och vilka genererade den låga medelåldern. Även året 1783 hänger samman med föregåendes år frekventa besök av kopporna. Även årtiondet innan år 1800 hade präglats av epidemier.

Något motsägelsefulla blir därmed de höga siffor år 1776 och 1784. Men vid år 1776 kan den höga siffran av 3,5 år förklaras genom att tidigare epidemier var förhållandevis små med tre–fyra stycken döda och därmed hade många barn undsluppit smittan men istället blivit angripna nästkommande år. År 1784 högre siffor är däremot mer svårförklarade då åren dessförinnan kantats av smittkoppsepidemier därför borde genomsnittsåldern rimligtvis vara låg men oförklarligt är den en av de högsta under den undersökta perioden.

Dock måste det tilläggas att det är det endast är en liten variation mellan åren vilket kan vara en ren slump istället för ovanstående försök till förklaringar.

Något iögonfallande är att är året 1763 dyker det upp en pojke i död och

begravningsboken som dog vid den höga åldern av 14 år 46 veckor av smittkoppor. Det var relativt ovanligt att man blev så pass gammal innan man korsade väg med kopporna under 1700-talet. I jämförelse var medelåldern samma år 2,6 år.

Diagram 4. Genomsnittsålder på de döda i smittkoppor per årtionde år 1750–1830 i Söderhamns församling.

Källa: Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Riksarkivet.se. Anmärkning: 249 stycken.

Diagrammet åskådliggör de döda i smittkoppor medelålder per årtionde vilket visar att under 1760-talet var medelåldern högst då de döda i genomsnitt blev 2,6 år gamla.

Noterbart är att 1770-talet är det årtionde som innehåller flest epidemier under den undersökt perioden vilket tabell 1 visar och likväl är medelåldern en av de lägsta. Vilket är ett resultat av att de som ännu inte blivit utsatta för sjukdomen blir allt yngre då den förekommer så pass många gånger under en relativt kort tid.

Dock är det inte 1770-talet som innefattar den lägsta medelåldern utan det är det första årtiondet på 1800-talet. Genomsnittsåldern är 1,3 år men detta kan förklaras i och med att år 1806 och år 1809 endast innehåller en död i smittkoppor vilka blott var 2 månader respektive 4 månader vilket resulterar i en något lägre medelålder.

Exklusive 1760-talet och början av 1800-talet skiljer sig de andra årtionde inte något nämnvärt åt gällande genomsnittsåldrarna.

7.4 Undersökning 4. Smittkoppornas säsongsvariation

Det är lätt att förutsätta att smittkopporna förekom året om och att epidemierna utbröt slumpmässigt snarare än när förhållande var gynnsamma. Går det likväl att finna någon säsongsenlig tyngdpunkt i Söderhamns församling?

Diagram 5. Smittkopps-epidemiernas förekomst månadsvis år 1750–1830 i Söderhamns församling.

Källa: Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857, Söderhamns kyrkoarkiv, landsarkiv, HLA, hämtat från Riksarkivet.se. Anmärkning: N: 249 stycken.

Diagrammet visar att under den undersökta perioden förekom det flest dödsfall i

kopporna på sen vår, april och maj samt tidig sommar främst juni men även till viss del juli.

Endast maj månad motsvarar 15 procent. Men även hösten präglades i en hög utsträckning av smittkoppsdödlighet där andelen döda varierar mellan nio-elva procent.

Beaktansvärt är att ha i åtanke att de månader som smittkopporna i minst utsträckning förekommer är på vintern, januari, februari och även tidig vår, mars. Januari respektive februari innehar endast 3 procent av de döda i smittkoppor.

Genom att studera datumen för de döda i kopporna kan man även skönja att under den senare delen av den undersökta perioden så blir epidemierna allt längre och utsträckta. Till exempel år 1768 så dör det 40 stycken personer i smittkoppor under perioden 19 mars- 2 juli.

Alltså dör det 40 stycken personer i kopporna under drygt tre månader. Medan det år 1800 dör

det 17 stycken personer i sjukdomen under perioden 13 januari-11 oktober. Följaktligen dör det färre personer under en längre period på knappt nio månader.

Detta leder till slutsatsen att i slutet av den undersökta perioden dör det färre personer i smittkopporna i en mindre frekvens. Vilket ur den aspekten tyder på koppornas minskade påverkan i början av 1800-talet.

8. Slutdiskussion

Den sista epidemin i kopporna inträffade år 1800 i Söderhamns församling och det sista dödsfallet i sjukdomen förekom år 1809 vilket följaktligen skedde sju år tidigare än de första vaccineringar antecknas i husförhörslängderna i Söderhamn vilket talar för andra orsaker till koppornas nedgång än vaccination.

Det är även möjligt att skönja en minskad påverkan av smittkopporna i slutet av den undersökta perioden genom att studera koppornas procentuella nedgång gentemot den totala dödligheten vilket inträffade redan innan vaccinets introduktion i församlingen.

Likaså smittkopps-epidemierna som i slutet av den undersökta perioden blev allt längre samt innehållandes färre döda än tidigare epidemier tyder på koppornas minskning innan vaccination började praktiseras i Söderhamn.

Dessa ovanstående företeelser stödjer därmed Fridlizius teori om att människans motståndskraft ökade och till följd av detta minskade koppornas inflytelse vilket medför en reducerad bild av betydelsen av vaccinets introduktion i landet.

Fridlizius hävdade likaså att om vaccinet var en betydande faktor för den totala dödligheten skulle dödligheten sjunka i åldersgruppen 1–10 år samt att den skulle öka i de äldre åldersgrupperna. Detta förekommer inte Söderhamns församling trots att Sköld tycks skönja en minskning på nationell nivå. Detta styrker återigen Fridlizius teori gällande koppornas minskning.

Samtidigt som det konstateras att smittkoppornas nedgång i Söderhamns församling följer Fridlizius teori väcker det abrupta bortfallet av sjukdomen vissa frågor då precis som Sköld hävdar är epidemin år 1800 en av de större under den undersökta perioden och i samband med vaccinets introduktion i Sverige år 1802 minskar även koppornas påverkan i Söderhamns församling drastiskt. I och med det motsäger siffrorna Fridlizius som

understryker smittkoppornas betydelselösa ställning gentemot dödligheten redan i början av århundrandet.

Det som dock väger över till Fridlizius fördel är att i inga av de källor som granskats för att genomföra denna studien tyder på att vaccinering utfördes i Söderhamns församling förens det lagstadgades år 1816. Hade man emellertid funnit indikationer på att vaccinering förekom i församlingen dessförinnan är det möjligt att slutsatsen framstått annorlunda.

9. Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka och utreda smittkoppornas försvinnande på församlingsnivå för att sedan kunna bidraga till att stärka en av två motsatta teser inom den nuvarande forskningsläget. Dessa teorier representeras av Fridlizius samt Sköld. Sköld pekar på att vaccinet var den huvudsakliga komponent som bidrog till koppornas nedgång medan Fridlizius däremot hävdar att andra orsaker låg bakom sjukdomens minskning såsom människans ökade motståndskraft.

För att genomföra denna studie undersöks Söderhamns församling och specifikt

förekomsten av smittkoppor i församlingen mellan åren 1750–1830. Koppornas uppträdande i Söderhamns utreds ur fyra aspekter; antalet döda, incidens, medelålder på de döda samt säsongsvariation.

Undersökningens metod är huvudsakligen kvantitativ och longitudinell och källorna som används är död och begravningsböcker, husförhörslängder samt tabellverket på nätet.

I studien om åldersfördelningen av smittkoppornas offer går det att finna att den stora majoriteten var spädbarn och barn men att det förekommer vissa variationer i medelåldrarna mellan epidemierna. Likväl går det att koppla samman undersökningen om genomsnittsåldern på de döda i kopporna i tio årsspann med antalet epidemier per årtionde då de årtionden som innehöll fler epidemier innebar i en lägre medelålder på de döda. I studien om koppornas förekomst ur en säsongaspekt går det att finna en tyngdpunkt på främst våren och i en lägre utsträckning på vintern

Slutligen i undersökningarna om antalet döda i smittkoppor samt de olika smittkopps- epidemierna i Söderhamns församling uppmärksammas det att den sista epidemin i koppor återfinns år 1800 och det sista dödsfallet i sjukdomen påträffas år 1809 följaktligen sju år innan vaccination introducerades i församlingen. Även den minskade procentuella inverkan av smittkopporna gentemot den totala dödligheten samt de allt utsträckta och mindre dödliga epidemierna tyder på en nedgång innan vaccinering lagstadgades och praktiserades i

församlingen.

I och med ovanstående resultat är det möjligt att dra slutsatsen att smittkoppornas uppträdande i Söderhamns församling följer Fridlizius tes då en markant minskning och bortfall gällande kopporna i församlingen infinner sig innan vaccinering började praktiseras i Söderhamn. Vilket innebär att andra orsaker än företrädesvis vaccinering låg bakom

smittkoppornas försvinnande i Söderhamns församling.

10. Käll- och litteraturförteckning Otryckta källor:

Härnösands Landsarkiv (HLA)

Död och begravningsböcker för Söderhamns församling år 1739–1857 Söderhamns kyrkoarkiv

Husförhörslängder för Söderhamns församling år 1813–1818 Söderhamns kyrkoarkiv

Tabellverket

Formulär för befolkningsmängd för Söderhamns församling år 1750–1830 Tabellverket på nätet

Umeå universitet

Mortalitetsformulär för Söderhamns församling år 1760–1770 Tabellverket på nätet

Umeå universitet Litteratur:

Fridlizius, Gunnar ”The mortality decline in the first phase of the demographic transition: Swedish experiences”, i T. Bengtsson et al. (red.), Pre-industrial population change: the mortality decline and short-term population movements, Lund 1981.

Sköld, Petter, ”Kampen mot kopporna- preventivmedicinens genombrott” i Jan Sundin et al. (red.), Svenska folkets hälsa i ett historiskt perspektiv, Stockholm, 2005.

Sköld, Peter. The two faces of smallpox- a disease and its prevention in eighteenth and ninteenth- century Sweden. Diss., Umeå universitet, 1996.