Kultur för äldre
En jämförande studie av två svenska kommuners satsningar på kultur för äldre
Culture for the elderly
A comparative study of two Swedish municipalities investments in culture for the elderly.
Louise Gustafson
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier, Kulturvetarprogramet
G2E, 15 HP
Handledare: Hedvig Mårdh
Examinator: Margareta Wallin Wictorin 2020-05-26
2
KARLSTADS UNIVERSITET Termin: VT 20 Ämne: Kulturstudier Nivå: 15 HP Kurs kod: KVGC02
Abstract
Louise Gustafson
Kultur för äldre
En jämförande studie av två Svenska kommuners satsningar på kultur för äldre Culture for the elderly
A comparative study of two Swedish municipalities investments in culture for the elderly
Antal sidor: 32 This study explores cultural activities aimed at the elderly in two Swedish municipalities, Karlstad and Örebro, and investigate what motivates them. These activities are mainly organized in the area of care or preventive activities. This study shows that these activities are aimed at contributing to a better mental and physical health for the elders. The analysis is based on cultural policy documents and shows that both municipalities’ rationales for their investments in culture for the elderly are founded in a belief that culture contribute to positive social and health benefits. Dorte Skot-Hansen’s dimensions of the
humanistic, sociological, and instrumental rationales have been used to analyze the material. When specifically studying the rationales behind implementations, several rationales can be expressed simultaneously and may to some degree overlap.
Nyckelord: Äldre, kultur, hälsa, Skot-Hansen, rationaliteter, instrumentalitet, Karlstad kommun, Örebro kommun.
Postadress:
Karlstads universitet 651 88, Karlstad
Telefon:
054-700 10 00 www.kau.se
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Ämnesval ... 4
1.2 Syfte och frågeställningar ... 4
1.3 Forskningsöversikt ... 5
1.3.1 Kultur inom äldreomsorgen ... 5
1.3.2 Forskning om kulturens hälsofrämjande effekter ... 6
1.4 Teoretiska utgångspunkter ... 8
1.4.1 Legitimitetsgrunder och rationaliteter ... 8
1.4.2. Geir Vestheim ... 9
1.5 Definitioner och begrepp ... 11
1.5.1 Ålder och hälsa ... 11
1.5.2 Funktionalitet, tillgänglighet och delaktighet ... 11
1.6 Metod ... 13
1.6.1 Material och urval ... 13
1.6.2 Etiska överväganden ... 14
1.6.3 Källkritik ... 14
1.7 Disposition ... 15
2. Resultat... 15
2.1 Bakgrund ... 15
2.2 Fallstudie 1: Örebro kommun ... 19
2.3 Fallstudie 2: Karlstad kommun ... 21
3. Analys och tolkning av resultat ... 24
3.1 Analys av resultat ... 25
3.2 Tolkning av resultat ... 27
4. Slutsatser ... 29
5. Diskussion ... 30
Referenser ... 33
Bilagor ... 39
4
1. Inledning
1.1 Ämnesval
Äldre, det vill säga de som fyllt 65 år och äldre (Kulturfakta 2019:2) är aktiva kulturbrukare, men däremot deltar yngre mer och oftare än äldre i kulturaktiviteter. Yngre människor är generellt mer aktiva än äldre, däremot är äldre större kulturkonsumenter inom områden såsom teater, opera, klassiska
konserter, konstutställningar och att läsa böcker minst en gång i veckan (Kulturfakta 2019:02). Det är emellertid många äldre som inte har möjlighet, av olika skäl, att aktivt delta i kulturlivet. Det är därför intressant att undersöka hur kommunerna arbetar med kultur för äldre och hur området ser ut idag.
Eftersom andelen äldre i samhället växer kan det också innebära fler utmaningar inom äldreomsorgen och kultursektorn. Utöver ålder finns andra socioekonomiska faktorer som påverkar kulturvanor, till exempel kön, upplevd hälsa och livstillfredsställelse och under år 2018 var det generellt större andel kvinnor som var aktiva inom alla kulturaktiviteter, bortsett från musik, besöka sevärdheter och byggnader (Kulturfakta 2019:02). Studier visar dessutom på att lägre självupplevd hälsa och
livstillfredsställelse indikerar en lägre delaktighet i kulturaktiviteter inom alla kulturområden. För att ta hand om de äldre på bästa sätt bör vi därför se till att alla har möjlighet att känna sig inkluderade, delaktiga och ha goda möjligheter att delta inom kulturen. Om sambandet mellan kultur och hälsa kan belysas och verifieras kan detta innebära att det praktiska arbetet med kultur och hälsa i kommuner och regioner preciseras (Sigurdson 2014, 17).
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen Kultur för äldre är att undersöka hur och varför kommuner i Sverige satsar på kultur för äldre. För att uppnå syftet ställs följande frågeställningar:
1. Hur ser satsningarna ut för kultur för äldre i Karlstad respektive Örebro?
2. Hur motiveras satsningarna på kultur för äldre i relation till Dorte Skot-Hanens legitimitetsgrunder och Geir Vestheims typer av instrumentalitet?
3. Vad finns det för likheter och skillnader mellan de två kommunerna inom satsningarna på kultur för äldre?
5
1.3 Forskningsöversikt
I detta avsnitt kommer tidigare forskning om kultur och hälsa samt hur kulturområdet för äldre ser ut att presenteras. Forskningen i dessa fält presenteras i olika rapporter och utredningar som syftar till att förbättra skattefinansierad verksamhet. Jag använder mig framförallt av dessa, men också av oberoende artiklar och böcker.
1.3.1 Kultur inom äldreomsorgen
Det finns olika motiv till att satsa på kultur för äldre men idag är många överens om att kultur och kulturkonsumtion gynnar hälsan. Redan på tidigt 1980-tal började man fläta in kultur i vården: ”Kultur i vården ska vara en rättighet i sig” (Statens kulturråd 1983, 5) och formulering går att jämföra med dagens motiveringar kring kultur för äldre. I början av 2000-talet skedde forskningen om hälsoeffekterna av kultur framförallt inom folkhälsovetenskap, medicin och geriatrik snarare än kulturområdet (jfr Kultur för hälsa, 2005).
En del forskning visar emellertid på att utgångspunkten för de positiva effekterna av kultur styrs av den enskilde äldres val av kultur och kulturaktiviteter. Det vill säga val av socialt innehåll och aktiviteter (Kristina Gustafsson 2015, 6). Möjligheten av att välja innebär att den individuella preferensen
bestämmer vilka kulturella aktiviteter som den enskilde individen väljer att tillhandata och bruka. En del individer kanske inte tycker att det är roligt att sy eller dansa, medan anda tycker att det är roligt att måla, spela instrument eller åka på dagsutflykter. Om självbestämmande kan framgångsrikt integreras inom äldreomsorgen och vården kan det gynna de äldre. Därför spelar självbestämmandet en viktig roll.
Kristina Gustafsson, forskare inom socialt arbete, har publicerat inom socialt arbete, kommunikation och kultur. 2015 skrev Gustafsson Vad kultur gör: Om kulturen, möten, förväntningar och förändringar inom äldreomsorg som behandlar betydelsen av kultur i äldreomsorgen. Kultur i olika former skapar, enligt Gustafsson, förutsättningar för välbefinnande och meningsfullhet för äldre inom äldreomsorgen.
Gustafssons studie omfattar sex olika kommuner i Halland och syftet är att vända perspektivet från kulturens betydelse för de äldre och undersöker vad kultur betyder och gör för organiseringen av
äldreomsorg, ledning och arbetet inom äldreomsorgen, huvudsakligen utifrån äldreomsorgens perspektiv (Gustafsson 2015, 53). Författaren konstaterar att undersökningen visar att utvecklingen inom den offentliga sektorn har lett till ett tydligare fokus på äldre som kunder vilket innebär att all omsorg ska planeras med äldres egna önskemål som utgångspunkt (Gustafsson 2015, 53).
Kulturinsatser i termer av interventioner har betydelse och förändrings- potential även för andra aktörer i äldreomsorgen, såsom personal,
6
chefer, undersköterskor och anhöriga men på andra sätt än för just känsla av välbefinnande eller hälsa. […] Kulturinsatserna ger underlag
för mer jämlika villkor mellan personal och de äldre eftersom de deltar sida vid sida.
Gustafsson 2015, 38–39
De är intressant att de positiva effekterna påverkar inte endast de äldre, utan också personal och kulturarbetare inom äldreomsorgen och andra verksamheter inom kultursektorn för äldre. Ur kommunerna och politikernas synvinkel är frivilligverksamheterna, som också är förebyggande
verksamheter, ett strategiskt redskap i det förebyggande arbetet genom att de som arbetar som frivilliga ofta också består av äldre (Gustafsson 2015, 25) och de får därför göra något meningsfullt inom
äldreomsorgen. Hon menar att deras val (självbestämmande) kan utgöra en utgångspunkt för hur äldreomsorgen ska organiseras. Med andra ord syftar begreppet på att individer själva ska kunna bestämma till exempel kulturaktiviteter inom till exempel förebyggande verksamheter eller äldreomsorgen (Gustafsson 2015, 5).
1.3.2 Forskning om kulturens hälsofrämjande effekter
Kulturrådet hänvisar i sina utredningar i första hand till forskning inom medicin och hälsofrämjande arbete inom etablerade ämnen som geriatrik och äldreforskning när de argumenterar för varför kultur är viktigt för äldre. Statens folkhälsoinstitut gav år 2005 ut utredningen Kultur för hälsa: en
exempelsamling från forsknings och praktik där det finns exempel på hur kartläggningsarbetet inom området kultur och hälsa såg ut. Inom området kultur och hälsa fanns det forskning om de terapeutiska och hälsofrämjande effekterna av kultur inom äldreomsorgen, såsom bild- och konstterapi, musikterapi etcetera. Folkhälsoinstitutet fastslog i utredningen att ett ökat deltagande i kulturlivet innebär ökad hälsa men också att kultur kan bidra till en generellt mer jämlik hälsa hos alla invånare. Utredningen ville inspirera och stärka aktivt arbete för kulturen och hälsans skull och bidra med ny forskning inom området (Statens folkhälsoinstitut 2005, 7). Skriften beskriver aktuell forskning och praktik inom området kulturupplevelser och hälsa och pekar på vilken betydelse kultur har för hälsan. ”Skriften ger stöd för att kulturupplevelser inte bara har ett egenvärde utan är viktiga för människors välbefinnande och hälsa” (Statens folkhälsoinstitut 2005, 11). Skriften ger även exempel på forskning som ger stöd för att det finns (passiva eller aktiva) samband mellan hälsoutveckling och kulturella aktiviteter. Inom kulturella musikstudier fanns exempel såsom: Does singing promote well-being? An empirical study of professional and amateur singers during a singing lesson av Christina Grape et al (2003:38), Music- therapeutic caregiving. The necessity of active music-making in clinical care av Steven Brown et al (2001) och Music lessons enhance IQ av E. Glenn Schellenberg (2004). Alla dessa studier visar de
7
positiva effekterna av musik i kultur. Studier om hälsoeffekter av kulturellt deltagande bestod mestadels av studier av forskaren Boinkum Benson Konlaan, såsom: Attendance at cultural events, reading books or periodicals, and making music or singing in a choir as determinants for survival (1996) och Visiting the cinema, concerts, museums or art exhibitions as determinant of survival (2000). Forskning inom kulturens hälsofrämjande effekter inom vården bestod bland annat av: Psychophysiological effects of stimulation with pictures of works of art in old age (1992:39) och Medical health and emotional effects of art stimulation in old age. A controlled intervention study concerning the effects of visual stimulation provided in the forms of pictures (1993) skrivna av Maj-Britt Wikström, Thöres Theorell och Sven Sandström.
Forskningen i utredningen Kultur för hälsa (2005) visar på att kulturella aktiviteter kan bidra till två viktiga faktorer för äldre: upplevd meningsfullhet och goda sociala relationer. En undersökning som nämns i utredningen är An experimental study of social isolation of elderly people av Bengt Arnetz et al (1983). Detta är en äldre studie, men jag anser att den är relevant påvisar de hälsoeffekter som är
aktuella för min undersökning. I studien fick äldre ta del av kultur och resultaten visade att kultur effektivt kan bryta social isolering och hindrade understimulering. Positiva värdeförändringar kunde mätas genom blodprov och visade positiva ändringar av testosteron och östrogen. Även Hemoglobin A1c-nivån (som mäter stress) sjönk märkvärt i jämförelse med kontrollgruppen (Arnetz 1983:45).
Boinkum Benson Konlaan genomförde år 2001 studien Sustaining habits of attending cultural events and maintenance of health: a longitudinal study med syfte att bedöma hur förändringar i vanan att delta i kulturevenemang i samhället kan förutsäga självrapporterad hälsa. En korrelation hittades mellan
upplevd dålig hälsa och oberoende variabler; dålig utbildning, ökande ålder och en låg grad av
urbanisering. Enligt modellen de tog fram riskerade de som blev kulturellt mindre aktiva en 65% ökad risk för försämrad upplevd hälsa jämfört med dem som var kulturellt aktiv. Studien visade också att de individer som ändrade från att vara lite kulturellt aktiva till mer kulturellt aktiva fortfarande löpte samma uppfattade risk som vid tidigare tillfällen. Resultaten visade också att det fanns korrelationer mellan låg utbildning och låg kulturellt deltagande.
In all independent variables except religion, the correlation between changes in self-reported health and changes in attendance at cultural events were as expected. The poorer the education, the larger the proportion having poor self-reported health status and lower frequency of cultural attendance.
Konlaan 2001, 231
Dessa resultat motsvarade ett kausalt inflytande av stimulering och antydde att kulturell stimulering är
8
en "förgänglig vara1", vilket innebär att slutsatsen måste vara att fortsatt frekvent kulturell stimulans är viktig (Konlaan 2001, 229). Studien visade också att ”ofta deltagande händelser” som inte fortsatte, följdes av överskottsrisken för självrapporterad nedsatt hälsa som en icke-konsument vid både den första och den andra intervjun.
1.4 Teoretiska utgångspunkter
1.4.1 Legitimitetsgrunder och rationaliteter
Inom kulturpolitiken finns det så kallade legitimitetsgrunder som legitimerar det som kulturpolitiken vill och ska uppnå. Legitimitet innebär att grunderna upplevs vara rättfärdiga, rimliga, acceptabla och följa rådande lagar. Sven Nilsson är en forskare som skriver om kulturpolitik och har särskilt bidragit inom kulturpolitikens område när det gäller forskning om legitimitetsgrunder. Kulturpolitiken har kommit att vila på flera olika legitimitetsgrunder över tid. Vilka legitimitetsgrunderna är visas genom hur de kulturpolitiska satsningarna motiveras.
Dorte Skot-Hansen definierar tre olika rationaliteter som kulturpolitiken de senaste decennierna har använt för att legitimera kulturpolitiska satsningar. Dessa rationaliteter är uttryck för olika sätt att se kulturens värde och därmed kulturens roll. Skot-Hansens rationaliteter identifierar en humanistiskt, sociologiskt och instrumentellt motiverad kulturpolitik och vilka har olika dimensioner: mål, bakgrund, förankring, strategi, publik, ram, funktion och förmedling (Skot-Hansen 1999, 11). Dessa rationaliteter är av nytta för min undersökning där jag vill identifiera hur satsningarna på kultur för äldre motiveras.
De tre rationaliteter som Skot-Hansen (1999) beskriver ska nu presenteras mer utförligt. Den humanistiska rationalitetens idealistiska mål är att kultur och bildning ska vara tillgängligt för alla, oavsett ekonomisk situation eller social tillhörighet. Man kan säga att det som eftersträvas är en slags demokratisering av kulturen. Demokratisering av kulturen i bemärkelsen att den så kallade goda kulturen ska föras ut till befolkningen så att alla medborgare får tillgång till den och skulle genom upplysning och bildning stärka den demokratiska processen (Skot-Hansen 1999, 11). Denna rationalitet innebär att tonvikten hamnar på det humanistiska värdet i kulturen, och att man oavsett tillhörighet ska ha rätt att få tillgång till kultur. Den sociologiska rationaliteten innebär en strävan efter en kulturell demokrati där alla kulturformer anses lika mycket värda, och skall kunna utövas fritt, även av minoritetsgrupper (Skot- Hansen 1999, 13). Man eftersträvar att visa att kultur är meningsfull och värdefull, vilket historiskt har tagit sig uttryck i form av fritidsgårdar eller medborgarhus, där målet var frigörelse genom egna kreativa uttryck. Den instrumentella rationaliteten kom till att bli mest dominerande under 80-talet, och den här
1 Direktöversatt från ”perishable commodity” (Konlaan 2001, 229).
9
rationaliteten kännetecknas av användandet av kultur som medel för ekonomisk tillväxt eller utveckling.
Med tiden har också andra mål än ekonomiska kommit att bli viktiga instrumentella mål, där kultur ses som instrument. Det rör sig inte alltid om det ekonomiska. Dorte-Hansen visar på att kultur allt mer har utvecklats till en investering och kulturprojekt är ofta avsedda att skapa uppmärksamhet och vara underhållande. Satsningen på kultur i exempelvis förskolor var instrumentell i den meningen att man ville ge förskolan ett pedagogiskt hjälpmedel och satsningen på kultur i vården och kultur för äldre har varit instrumentell i den meningen att den kan bidra till hälsa. De tre rationaliteterna överlappar ofta varandra i och med att, exempelvis inom vården, det ofta är humanistiska och sociologiska rationaliteter som legitimerar kulturpolitiken.
Tabell 1.1. Dorte Skot-Hanens modell (bearbetad av Sven Nilsson).
Humanistisk Sociologisk Instrumentell
Mål Bildning Frigörelse Synliggörande
Bakgrund Staten Det civila samhället Marknaden
Förankring Nationell Lokal Global
Strategi
God konst till folket Kulturell demokrati – publikarbete – uppsökande verksamheter – eget skapande
Kulturalisering – profilering – ”events” – marknadsföring
Publik Hela befolkningen Grupper Segment - livsstilar
Ram Kulturinstitutioner Aktivt deltagande –
pluralistiska ramar
Flaggskepp – Festivaler Funktion Upplysning / bildning Bekräftelse – utveckling –
kommunikation
Underhållning - upplevelser
Förmedling
Kulturförmedlare (ex.
bibliotekarier), folkbildning.
Animatörer – kultursekreterare – kulturpedagoger
Projektledare – curators
Den här modellen visar hur Skot-Hansens olika rationaliteter struktureras mellan Nilssons tre olika dimensionerna och hur de skiljer sig åt. Modellen visar också hur de olika dimensionerna styrs.
1.4.2. Geir Vestheim
Kulturforskaren Geir Vestheim har utvecklat tankarna kring instrumentalitet och beskriver i artikeln All kulturpolitik är instrumentell ur KulturSverige (2009) hur kulturpolitiken alltid, på ett eller annat vis, används som ett verktyg eller medel för att uppnå olika mål och att stöd till kulturen alltid är beroende av samtiden och olika politiska ideologier. Vestheim utgår ifrån Dorte Skot-Hansens modell för den nordiska kulturpolitiken som beskrivits ovan. Vestheim identifierar därutöver olika typer av argument för kultur, målgrupper och instrument för offentligt stöd för konst och kultur; kvalitet, demokrati,
10
ekonomi samt social utveckling och integration (Se Tabell 1.3 i bilagor).
I eit demokratisk samfunn er det omsynet til ulike publikumsgrupper og deira behov som legitimerer kulturpolitikken. Og i den samanhengen blir kunsten og kulturen eit instrument eller eit middel – enten ein likar det eller ikkje.
Vestheim 2008, 63
Vestheim hävdar att kulturpolitik – som all politik – förutsätts tjäna samhällets medborgare (Vestheim 2008, 63) och att det är just detta som gör kulturpolitik instrumentell. Insatser som till exempel bidrar till bättre hälsa hos de äldre kan legitimera kulturpolitiken. Konst och kultur blir instrument för att uppnå positiva mål eller effekter i samhället (Vestheim 2008, 63).
Kulturen kan, sosiologisk sett, berre ha ein relativ autonomi i forhold til andre samfunnsmessige aktivitetsområde ettersom kunst og kultur blir skapte og formidla i ein konkret historisk, økonomisk, materiell og sosial kontekst.
Denne konteksten begrenser og regulerer muligheitene for autonom handling.
Vestheim 2008, 57
Vestheim betonar också att kultur alstras i historisk, ekonomisk och social kontext vilket innebär att kulturens oberoendehet begränsas och är därför inte alltid autonom. Kulturen blir bara delvis autonom i relation till andra samhällsområden (Vestheim 2008, 57) och att det är just därför som
armlängdsprincipen tillämpas. Vestheim anser också att legitimitet kan vara betingat av tid och plats, vilket innebär att någonting som är legitimt vid ett tillfälle, eller vid en viss tidpunkt eller samband, inte nödvändigtvis är legitimt vid ett annat tillfälle eftersom legitimitets begreppet är normativt.
Kvalitetsargumentet handlar främst om att staten måste stödja den ”goda” konsten eftersom konsten har ett objektivt egenvärde som är konst av hög kvalité. Egenvärdet ligger i konsten – och är därmed
objektivt – och vädjar direkt till människan (Vestheim 2008, 57). Det ekonomiska argumentet innefattar statens eller offentliga myndigheters stöd till kultur för att utgöra en social och ekonomisk utveckling i samhället. Argumentet bygger på spridningen och produktionen av kultur i den sociala ekonomin och näringslivet som därmed kan skapa arbetstillfällen (Vestheim 2008, 59). Enligt dessa resonemang bör kulturen ha en positiv effekt på människors kreativitet (Vestheim 2008, 59). Argumentet om social utveckling och integration handlar om de förväntade sociala effekterna bland medborgare och
integrationen mellan grupper (Vestheim 2008, 60). Det demokratiska argumentet innebär att staten bör
11
stödja kultur för att informera och utbilda medborgare så att de kan bli bättre rustade att delta i och förstå demokratiska processer (Vestheim 2008, 61).
1.5 Definitioner och begrepp
Vissa ord och begrepp kan vara komplexa då de kan uppfattas olika och innebära olika företeelser beroende på kontext. Därför ska jag nedan definiera begrepp som är av stor betydelse för uppsatsen och därmed förståelsen av denna.
1.5.1 Ålder och hälsa
I min undersökning hänvisar jag inte bara till ålder, när jag skriver om äldre, utan också till
funktionalitet. Det är också nödvändigt att påpeka att äldre är inte en homogen grupp, det finns inte en exakt gemensam överenskommelse om när en individ kan börja bli definierad som äldre. Även om kategoriseringen hänger ihop med ålder finns det ingen specifik ålder som gör att en person kan börja bli kallad äldre. Enligt svensk lagstiftning definieras ålder som uppnådd levnadslängd och lagen avser därför personens fysiska levnadsålder beräknat från hens födelse (Diskrimineringsombudsmannen 2020a) och att alla kan omfattas av skyddet (av lagen) eftersom alla har en ålder.
I empirin jag utgår ifrån i uppsatsen används benämningarna äldre, pensionärer och seniorer omväxlande för att referera till människor som generellt är äldre än 65 år gamla.
Hälsa definieras av Världshälsoorganisationen på följande sätt: ”Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (WHO, 1948:1).
Folkhälsa utgår ifrån samma definition av hälsa och jag använder begreppet när jag hänvisar till det allmänna hälsotillståndet i en befolkning. När jag skriver om hälsa i undersökningen kommer jag att syfta på en god fysisk och psykisk hälsa i förhållande till individens helhetstillstånd.
1.5.2 Funktionalitet, tillgänglighet och delaktighet
Funktionalitet definieras som ”förmåga hos ngt att kunna uppfylla sitt syfte”, enligt svenska akademins ordbok (SAOB), det vill säga förmågan att utföra en viss uppgift. Med funktionsvariation menas
varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga. Det kan också vara som följd av sjukdom eller olycksfall, men också medfött
(Diskrimineringsombudsmannen 2020b). Enligt diskrimineringslagens mening tillhör inte tillfälliga begränsningar av en persons funktionsförmåga denna kategori. I diskrimineringslagen (2008:567) finns det sju olika diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet,
12
sexuell läggning, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och ålder. Funktionalitet innebär, i uppsatsens sammanhang, äldres förmåga att kunna delta och utföra aktiviteter inom kulturen både som konsumenter och producenter av kultur.
Tillgänglighet är en nödvändig förutsättning för alla typer av deltagande inom kultur. Det finns såklart olika begräsningar av tillgängligheten såsom avstånd, tid och kostnad. Tillgänglighet innebär också utöver ekonomisk och praktisk tillgänglighet, även funktionstillgänglighet. Detta innebär att även människor med funktionshinder eller nedsätta förmågor också ska kunna ha tillgång till kultur (SOU 1995:84, 90ff). Ökad tillgänglighet medför ökad kulturell delaktighet och tillgång till mötesplatser och möjlighet till kontakter. Kultur ska med andra ord vara tillgängligt för alla, men inte bara ur ett praktiskt perspektiv utan också socialt. Att den fysiska miljön är tillgänglig är av stor vikt för äldre personers villkor. Offentliga lokaler och uteplatser och bostäder har blivit mer tillgängliga, inte minst på grund av att lagstiftningen har blivit strängare. Tillgänglighet och användbarhet är numera, till följd av skärpt lagstiftning, ett villkor på många platser och inom samtliga samhällssektorer (Ståhl, A., & Iwarsson 2007). Iwarsson och Ståhl menar emellertid att begreppet tillgänglighet och användbarhet bör separeras.
Tillgänglighet kan definieras som relationen mellan den fysiska miljöns krav (och utformning) och individens egen funktionella förmåga. Begreppet användbarhet, å andra sidan innefattar äldre personers egna uppskattningar av i vilken mån önskade aktiviteter kan genomföras i en given miljö.
1.5.3 Självbestämmande
Enligt svenska ordboken innebär begreppet en individs eller grupps ”rätt att bestämma över sig själv”
(SAOB).Kristina Gustafsson använder begreppet självbestämmande i Vad gör kultur (2015) och syftar generellt på att äldres rätt till självbestämmande inom äldreomsorgen. Men det är inte bara Gustafsson som använder begreppet. Socialstyrelsen använder också begreppet självbestämmande.
Självbestämmande kan betyda många saker, och mycket tar vi för givet.
Vi förutsätter att våra åsikter och beslut respekteras i stort som smått. Vi vill vara självständiga och kunna styra vårt eget liv. Självbestämmande kan alltså vara enkelt. Samtidigt vet vi att det finns situationer som gör det svårt att bestämma själv. Och det finns situationer där vi och våra med- människor har svårt att hävda självbestämmande. Det finns många tillfällen när det blir särskilt svårt med självbestämmande, till exempel när en person har olika hinder för att uttrycka sin vilja, eller när någon annan säger sig veta hur en person vill ha det.
Socialstyrelsen (u.å), 38
13
Socialstyrelsen betonar också att anställda inom omsorgen kan bidra till att underlätta självbestämmande för äldre på olika sätt, bland annat genom att ge stöd till den äldre personen att upprätthålla sitt
oberoende, till exempel genom att tillämpa ett funktionsbevarande och rehabiliterande arbetssätt, samt att arbetet uppfyller den enskildes behov, förutsättningar och önskemål (Kunskapsguiden, 2020).
1.6 Metod
Undersökningen utgår ifrån två fallstudier. Jag genomför både intervjuer och observation, vilket är lämpliga datainsamlingsmetoder om man vill få fram så mycket information som möjligt av olika karaktärer. Den valda metoden motiveras genom syftet och frågeställningarna. En fallstudie innebär att man gör en undersökning på en mindre avgränsad grupp där man utgår ifrån ett helhetsperspektiv
(Davidson, Bo et al, 2011, 56). I den här undersökningen utgör de två kommunernas satsningar på kultur för äldre de två fallstudierna. Jag kommer att göra en jämförelse mellan de två fallstudierna. Genom att utgå ifrån två fallstudier kan jag få en bild av hur kultur för äldre ser ut i svenska kommuner. Inom ramen för fallstudierna undersöker jag policydokument och hur det aktuella kulturutbudet ser ut för äldre, ett material som jag sedan analyserar för att identifiera kommunernas motiv till att satsa på kultur för äldre. Jag gör detta med utgångspunkt i Nilsson, Skot-Hansen och Vestheims forskning om
rationaliteter, dimensioner och kulturens instrumentalitet.
En intervju användes också som insamlingsmetod i undersökningen och utfördes av mig på Seniorernas hus i Karlstad den 2 mars 2020 och antecknades skriftligt av mig. Innan intervjun hade personen jag intervjuade blivit informerad om vad jag undersöker och att jag kommer från Karlstad universitet.
Intervju som datainsamlingsmetod är lämplig att använda när man vill veta mer, eller mer detaljerat, om en situation eller fenomen. I mitt fall blev detta i form av ett studiebesök där jag skriftligt antecknade information. Jag valde att göra en intervju här för att få en fördjupad bild av verksamheten och deras arbete med kultur för äldre. Jag förberedde egna frågor innan intervju och ställde frågor om hur verksamheten bedrivs, hur aktiviteterna blir valda och hur satsningarna ser ut för äldre.
1.6.1 Material och urval
De två utvalda kommunerna tillhör två grannregioner. Karlstad kommun tillhör Region Värmland och Örebro kommun tillhör Region Örebro. Kommunerna har olika många invånare, Karlstad kommun har cirka 93 000 invånare (Karlstad kommun 2020a), och Örebro kommun har cirka 153 000 invånare (Örebro kommun 2020a). Örebro kommun har därmed mer resurser och fler invånare än Karlstad kommun, vilket kan bidra till en intressant jämförelse. Materialet består huvudsakligen av insamlat material kopplat till de två fallstudierna, kommunala och statliga beslutsdokument, policydokument,
14
tidskrifter och e-mejlkontakter med kommunerna. Det är också viktigt att påpeka att jag specifikt har valt att jämföra två av de flertal utåtriktade verksamheterna som finns i respektive kommuner för att smalna av undersökningen. De två verksamheterna är Seniorernas hus (Karlstad kommun) och Kvarnens träffpunkt (Örebro kommun).
1.6.2 Etiska överväganden
Alla forskningsundersökningar måste ta hänsyn till forskningsetiska aspekter. Detta är för att en undersökning ska kunna anses trovärdig, korrekt och hålla hög kvalité finns det många överväganden och aspekter man måste ha hänsyn till. Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning finne det fyra huvudgripande etikregler att ta hänsyn till: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Davidson, Bo et al, 2011). Inom all forskning är det två grundläggande principer som måste betraktas innan man utför sin forskning. Man måste ställa sig frågan om forskningen kan gynna samhället, medborgarna eller forskningsområdet och att individsskyddskravet, som menar att alla som medverkar i forskningen ska skyddas från eventuella eller potentiella kränkningar eller skador (Vetenskapsrådet 2017:13). Det kan för vissa upplevas som kränkande att bli kategoriserad som (inom benämningarna) äldre, senior eller pensionär. Även sjuka, hög ålder, sjukdom och bristande förmågor (såsom funktionalitet eller funktionsnedsättningar) kan vara stigmatiserat (Lund & Engelsrud 2008)
I denna undersökning kommer jag att ta hänsyn till ett samhällsvetenskapligt förhållningssätt där jag i god avsikt tolkar, bearbetar och analyserar skriftliga dokument och annat material. Jag är anpassar därmed också de fyra huvudgripanade etikreglarna som nämnes ovan i förhållande till kontakter via email. Vid kontakttillfällena uttrycker jag därmed vem jag är, vad informationen ska användas till, att det finns möjlighet till anonymitet och konfidentialitet och att det endast används efter deras eget samtycke. Genom kontakt vid mejl är det tydligt med avsändare och mottagare, vilket positivt kan bidra till trygghet. Mottagaren behöver inte känna stress, svara direkt, utan kan ta sig tid att ta tänka och ta fram information eller förbereda påtalanden. Jag uttryckte därmed i min mejlkontakt och vid mötet tydligt vem jag är och vad jag är intresserad av att undersöka och därmed vad informationen ska användas till.
1.6.3 Källkritik
För att visa att jag förhåller mig kritisk till materialet i min undersökning kommer jag nu att gå igenom hur jag förhåller mig till mina informationskällor. Denna kritiska granskning av källmaterialen är till för att öka trovärdigheten i påståenden utifrån mina informationskällor och stärka mina källor. Min
problemformulering är begränsad till en viss tid och två geografiska platser. Materialet består
huvudsakligen av officiella dokument såsom kulturplaner och delegeringsbeslut. Dessa dokument har tydliga avsändare och är väl genomarbetade texter som är tillgängliga för alla och texterna är skriva av
15
personer som är kunniga inom området. De flesta texterna är skrivna av kommunerna själva. Eventuella problem ligger inte i att kommunerna själva skrivit dokumenten (ingen annan skulle ha kunnat göra det) men det kan påverka hur vi analyserar och tolkar texterna. Vi får utgå ifrån att de beskriver sin
verksamhet på ett positivt sätt – det är inte en oberoende utredning utan de beskriver ibland också visioner och motiverar sina satsningar. När man analyserar ett dokument är det därför alltid viktigt att tydliggöra vem som är avsändare, mottagare och i vilket syfte det är skrivet. I det här fallet hjälper dokumenten mig att svara på mina frågeställningar – då jag analyserar motiven för kommunernas satsningar och utgör därför excellenta källor.
1.7 Disposition
Kapitel 2 presenterar resultatet vilket sedan utvecklas i relation till teorierna och tidigare forskning inom området och i förhållande till fallstudierna. Efter resultatet kommer kapitel 3 som består av analys och tolkningen av resultaten, därefter presenteras slutsatser (kapitel 4) och diskussion (kapitel 5). Slutligen kommer bilagor och referenser där litteratur och källor finns listade.
2. Resultat
2.1 Bakgrund
Äldre har uppmärksammats inom den svenska kulturpolitiken sedan 70-talet, men det inte alltid har varit en framträdande del. 1974 års kulturproposition innebar att kulturpolitiken skulle utformas med
utgångspunkt från eftersatta grupper, det vill säga de kulturovana gruppernas förutsättningar och behov.
Ett av målen var att ”förbättra kommunikationen mellan olika grupper i samhället” (SOU 1974:28). Jag tolkar det som att till de eftersatta grupperna hörde helt klart de äldre, även om de inte nämns explicit i propositionstexten.
1980 inleddes en omfattande utredning, Kultur i vården, på initiativ av Kulturrådet i syfte om att stärka kulturens position inom vården. Huvudsakligen analyserades kulturverksamheten och vilken inriktning den borde ha samt i vilka former den skulle bedrivas. Utredningen konstaterade: ”Utvärderingar har också givit vid handen att kulturinslag i vårdmiljö ger många positiva rent medicinska effekter. Kultur i vården ger också arbetstillfällen för många kulturarbetare runt om i landet och minskar beroende av storstadsregionerna som arbetsmarknad.” (SOU 1995:84, 207) Citatet visar de positiva effekter av kultur inom vården som man såg både för att skapa arbetstillfällen men också för att förbättra hälsan.
Kulturrådet menade att med hjälp av kultur i vården kunde man föra in ett kulturperspektiv i vårdmiljön.
16
I kulturutredningen (1995) konstaterades att kulturverksamheterna inom vården bestod av arbetsterapi, biblioteksservice och tillgång till massmedia, samt kultur med inslag i terapin såsom musikterapi och bild- och konstterapi (SOU 1995:84, 207ff).
Dagens kulturpolitik för äldre
Alla människor har rätt till kultur och deltagande i kulturlivet. De nationella kulturpolitiska mål som beslutades av riksdagen 2009, ska styra den statliga kulturpolitiken och vägleda kulturpolitiken inom kommuner och regioner i hela Sverige. Kulturpolitiken ska: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, särskilt uppmärksamma barn och ungas rätt till kultur (Kulturrådet, prop.
2009/10:3). ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” (Kulturrådet, prop. 2009/10:3 kap 5). Särskilt formuleringen om allas möjlighet att delta är viktig i förhållande till satsningar på kultur för äldre.
En av Kulturrådets huvudsakliga uppgifter är att arbeta för kulturens utveckling och tillgänglighet. Den svenska regeringen budgeterade riktade medel till Kulturrådet för kultursatsningar menade till äldre inom omsorg och sjukvård år 2011–2013. Meningen var att pengarna skulle delas ut till vård- och omsorgsaktörer i form av bidrag (Kulturdepartementet 2011, 9). Satsningen gav kommuner möjlighet att bevilja bidrag till verksamheter eller organisationer som arbetade inom kultursektorn för äldre. Med andra ord skulle kommuner bygga vidare på kulturellt utvecklingsarbete inom omsorgsverksamheter eller sjukvård (Kulturdepartementet 2011, 1). I regeringsbeslutet angavs bland annat att tillgången till kultur borde öka för äldre, argumenteten för satsningen byggde på att kultur kunde kopplas till positiva effekter på äldres välbefinnande och hälsa. I regeringsbeslutets material tillhörde de flesta
syfteskonstruktionerna av satsningarna projekt eller kultur som konstrueras som meningsfullt för äldre, och etablerades i regeringsbeslutet genom följande formulering: ”Det bidrar till en ökad känsla av välbefinnande och meningsfullhet hos äldre” (Kulturdepartementet 2011, 2). Dessutom konstaterade Kulturdepartementet att kultur positivt kan bidra till ökad hälsa: ”Det bidrar till en ökad känsla av välbefinnande och meningsfullhet och kan även ha effekter på medicinering och vårdbehov.”
(Kulturdepartementet 2013, 2)
Idag regleras vården av äldre av följande lagstiftning:
• Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:736)
Lagen reglerar hälso- och sjukvård för alla åldrar. Lagen omfattar ”åtgärder för att medicinskt
17
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna” (SFS 1982:736 § 1, Riksdagen.se)
• Socialtjänstlagen (SFS 2001:453)
Denna lag består utav 16 kapitel, men i helhet reglerar den att ”samhällets socialtjänst skall på
demokratins och solidaritetens grund främja människors – ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet (SFS 2001:453 § 1, Riksdagen.se) ” och att
verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet
(Riksdagen.se). Lagen nämner också (§ 2) att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har därför ansvar för att enskilda individer får det stöd som behövs.
• Lag om offentlig upphandling (SFS 2007:1091)
Lagen om offentlig upphandling skall hjälpa kommunerna att garantera konkurrens och kvalité inom äldreomsorgen. Lagen reglerar huvudsakligen offentliga upphandlingar (av byggentreprenader, varor och tjänster samt byggkoncessioner) (SFS 2007:1091, Riksdagen.se).
• Lag om valfrihetssystem (SFS 2008:962)
LOV (SOU 2008:15) handlar om att säkra medborgarnas valfrihet och självbestämmande. LOV står för lag om valfrihetssystem. Denna lag reglerar ”när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster”. Med andra ord gör lagen att
”kommuner och landsting kan överlåta vård och omsorg till privata utförare. Medborgarna kan därmed välja, och byta, utförare. De som inte väljer får ett alternativ som kommunen valt.” (PRO LOV 2020).
Kultur för äldre
Kultur ska vara en naturlig del av vården och ska smidigt kunna integreras in i arbetet. Kulturrådet har givit ut två skrifter: Kultur för äldre. En inspirationsskrift (2012:5) och Kultur för äldre. Värt att leva för (2013:4) som jag nu kommer att gå igenom. Jag går igenom dessa två skrifter för att visa några exempel på satsningar på kultur för äldre. Först har vi skriften Kultur för äldre. En inspirationsskrift som
publicerades 2012 i hopp om att inspirera fler inom vård och omsorg att arbeta med det professionella kulturlivet i den dagliga verksamheten (Kulturrådet 2012, 7). Texten beskriver de 24 verksamheter inom regioner/landsting, kommuner och privata företag som år 2011 fick stöd av Kulturrådet. Verksamheterna jobbade systematiskt med kultur inom vård och omsorg. Ett exempel var projektet Konst i vården, ett pilotprojekt som byggde på en teknisk lösning som underlättade tillgängligheten till konst för äldre med hjälp av ett bildspel som utvecklades av Nationalmuseum och Vallentuna kommun i samarbete med Ippi, Ippi är ett teknikföretag som arbetar med teknik för äldre och människor med
funktionsnedsättningar inom vård och omsorg. I projektet visades bildspelet på vårdavdelningar och
18
därmed ökade tillgänglighet och delaktighet för en äldre målgrupp (Kulturrådet 2012, 9). Ett annat exempel är Väsbygården i Vallentuna. Där genomfördes pilotprojektet konst i vården under ledning av en konstpedagog. Äldre, med eller utan demens, kunde se på konst och skapa egen konst i olika tekniker (Kulturrådet 2012, 12) Konstverken förmedlades via en lättskött fjärrkontroll (Kulturrådet 2012, 12).
Musik är också ett bra exempel på hur kultur kan användas på ett positivt sätt inom vård och omsorg (Kulturrådet 2012, 16). Projektet Musik som omvårdnad på demensboende på FoU Seniorium beviljades medel med syfte ”att utveckla, pröva och vetenskapligt utvärdera en modell för hur omvårdnadspersonal kan använda musik som psykosocial vårdåtgärd integrerat i sitt dagliga arbete för att öka boendes välbefinnande” (Eva Götell et al 2014, 6). Citaten ”Rätt använd gör musik under. För demenssjuka som mist sitt språk kan den skapa nya kontaktvägar.” (Kulturrådet 2012,15) och ”Musikaktivitet och -terapi integrerat i demensvården förväntas bland annat öka patienternas livskvalité genom att bryta isolering, bidra till engagemang, ge stimulans, inge känsla av kompetens samt minska ångest” (Kulturrådet 2012,16) visar de hur musik positivt påverkar personer med demens genom att erbjuda alternativa kontaktvägar och förhoppningen om musik som en mer integrerad del av demensvården. Resultaten av projektet var att musik och sång i grupp väcker observerbara engagemang hos individer med demens (Eva Götell et al 2014, 98).
Syftet med Kultur för äldre. Värt att leva för (2013:4) var att bidra till att kultur i vården ska bli ett integrerat inslag i vardagen och främja en ökad samverkan och kvalitet. Drygt tjugo olika projekt analyseras och presenteras i texten, de inblandade aktörerna bestod av regioner/landsting, kommuner, privata företag och universitet som arbetar med kultur inom vård och omsorg (Kulturrådet 2013, 3). I texten betonas hur kulturaktiviteter positivt kan påverka äldres hälsa samt hur kultur kan integreras inom vård och omsorg för att positivt påverka inte bara hälsa, utan även känslor och socialt umgänge.
Aktuell hjärnforskning visar att kulturaktiviteter ger positiva hälsoeffekter.
En ökad känsla av sammanhang och meningsfullhet har visat sig ha positiva effekter på medicinering och vårdbehov. För att inte tala om livsglädjen och livslusten. Exempelvis har musikterapi som integrerats i demensvården visat sig öka patienternas livskvalitet genom att minska depressioner, ångest och stress samt att inge en känsla av kompetens.
Kulturrådet 2013, 2
Genom kulturaktiviteter bryts isoleringen och delaktigheten för äldre ökar och enligt
utvärderingsrapporten (Utvärderingsrapporten är den rapport som nämns i stycket ovan) kan man se att satsningarna på kultur för äldre verkligen främjar delaktigheten i kulturlivet (Kulturrådet 2013, 7).
19
Positiva effekter av kulturaktiviteterna är ökat socialt sammanhang mellan boende och personal i omsorgen samt att kulturskaparna erbjuds nya arbetsfält (Kulturrådet 2013, 7). I textens slutsatser konstateras det också: ”…att om kulturaktiviteterna ska bli en del av vardagen krävs att de tas in i verksamhetsplaneringen hos alla insatser inom vård och omsorg och hos kulturinstitutionerna”
(Kulturrådet 2013, 7). I fallstudierna finns det liknande argument, gällande kultur för äldre.
2.2 Fallstudie 1: Örebro kommun
Örebro kommun antog ett nytt kulturpolitiskt program den 22 Maj 2018. Det kulturpolitiska programmet uttrycker en värdegrund och önskvärd utveckling av verksamheten, strategier och handlingsplaner med konkreta mål och åtgärder. Programmet innehåller även de riktlinjer som ska stödja agerandet och ge god kvalité vid både handläggning och utförande. Programmet omfattar även kultur för äldre.
Värdegrunden, det vill säga de grundläggande värderingar som styr handlingarna, i programmet utgår ifrån allas rättighet till kultur och kulturens demokrati. Örebro kommuns kulturpolitiska program utgår från FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna (Örebro kommun 2018, 6). Kommunens kulturpolitik utformas i anslutning till olika områden inom samhällsplanering eftersom kulturpolitiken sträcker sig genom flera områden; demokrati, bildning, hållbar tillväxt, lärande, stadsplanering, näringsutveckling, miljö, klimat och folkhälsa (Örebro kommun 2018, 5).
Även om ansvaret för att förverkliga kommunens kulturpolitik ligger hos kulturnämnden ska kulturpolitiken genomsyra alla programområden inom Örebro kommun. Kulturprojekt och kulturaktiviteter finns inom flera förvaltningar, till exempel inom skola, omsorg och äldreomsorg samt som en del av marknadsföringen av kommunen.
Örebro kommun 2018, 14
I kulturprogrammet står det att kulturpolitiken ska skapa god livskvalité för invånarna genom att stimulera intressen för att både delta och ta del av kulturella aktiviteter i kommunen och därmed också skapa förutsättningar för kommuninvånarnas egen kreativitet, mötesplatser och sociala sammanhållning.
(Örebro kommun 2018, 5). Detta ska skapa förutsättningar för en välfungerande kulturpolitik. De åstadkommer detta genom att följa upp det kulturpolitiska programmet med handlingsplaner för de berörda verksamheterna (Örebro kommun 2018, 6). Regelbunden uppföljning är en förutsättning för kommunen för att kunna bedöma effekterna av insatserna inom kulturen. I kulturprogrammet uttrycker
20
Örebro kommun att delaktighet, tillgänglighet och samverkan är både mål och medel för att genomföra programmet.
Örebro kommun samspelar med de statliga kulturpolitiska målen i sitt program och menar att för att nå målen ska kulturpolitiken gynna allas möjlighet till kulturupplevelser, utveckla sina skapande förmågor, främja kvalité och konstnärlig förnyelse samt främja bildning (Örebro kommun 2018, 6). Detta
inkluderar kultur för äldre och Örebro kommun genomför flera olika satsningar inom kultur och omsorg med målsättningen att:
• utveckla samverkan med regionala aktörer när det gäller kultur inom vård och omsorg samt folkhälsa
• integrera kulturområdet tydligare i verksamhetsplaneringen så att kultur- aktiviteter kan användas i den dagliga verksamheten inom vård och omsorg
• verka för ökad samverkan med civilsamhället och folkbildningen för att, tillsammans med andra kulturaktörer och kulturinstitutioner, utveckla kultur- aktiviteterna inom vård och omsorg
• genom kulturen verka för en bättre folkhälsa
Örebro kommun 2018, 16.
Örebro kommun deltar i ett folkhälsoavtal som Region Örebro län skapat och syftet med samarbetet är att erbjuda kulturaktiviteter för särskilt utsatta grupper. Utgångspunkten är att kulturaktiviteter har betydelse för både hälsa och rehabilitering (Örebro kommun 2018, 16). I Örebro kommuns
kulturpolitiska program nämns också att kultur har extra stor betydelse för hälsa och rehabilitering när andelen äldre ökar i befolkningen och att kulturaktiviteter för äldre och personer med
funktionsvariationer bryter isolering och ökar känslan av delaktighet.
Kulturen i vård, hälsa och omsorg
Kultur för seniorer (u.å.) är en kommunal verksamhet som aktivt arbetar med att öka tillgängligheten till kultur för seniorer som bor i kommunen. ”Målet är att det utbud som finns i samhället i stort också, i så stor utsträcknings som möjligt, ska vara tillgänglig för den som är gammal” (Örebro kommun, u.å., 1).
Men hur gör kommunen för att kultur ska bli tillgänglig för den som är gammal? Örebro kommun har ett stort utbud av dagverksamheter, förebyggande hembesök, kulturrundor, seniorfestivalen,
sommarvistelser, träffpunkter för seniorer och väntjänst och frivilligverksamheter där äldre inkluderas (Örebro kommun 2020b). Dagverksamheten hjälper demenspatienter att utöka sina sociala kontakter och
21
umgås med andra. Verksamheten Kultur för seniorer samarbetar med kommunala och civila kulturaktörer utanför vårdsektorn (Örebro kommun u.å., 1). Satsningarna innefattar skapande verksamhet och kommunen stödjer vårdpersonal att arbeta med kultur i vården, framförallt under ledning av kulturarbetare.
Kulturrundan erbjuder olika arrangemang på flera olika platser i kommunen (2020c) och Seniorfestivalen är till för att gynna äldres hälsa och livskvalité. Festivalen har i tio år anordnat aktiviteter för seniorer. Den senaste festivalen ägde rum hösten 2019 (Örebro kommun 2020d). I kommunen finns dessutom 18 träffpunkter för äldre där de kan delta i kulturevenemang för att gynna sociala interaktioner och kreativt skapande. Aktiviteterna är konstadsfria (om inget annat anges för ett evenemang) för att öka tillgängligheten och satsningen är gjord för att så många seniorer ska kunna delta som möjligt.
Kvarnens träffpunkt
Kvarnens träffpunkt är en av ett flertal mötesplatser för äldre i kommunen. Kvarnens träffpunkts aktiviteter är en del av Kvarnens seniorboende. Detta är en öppen verksamhet som vänder sig både till boende och andra äldre besökare för att skapa en social samvaro. Aktiviteterna är också en del av seniorboendet och besökare får vara med och delta i aktiviteter men kan också själva vara med och utforma aktiviteter tillsammans med andra aktörer (Örebro kommun 2020e).
Om man studerar deras program kan man se att de har ett brett utbud av aktiviteter såsom bio, bingo, promenader, pussel, sällskapsspel, sittgymnastik, fika och kulturrundor mm. Priserna är billiga för att alla ska kunna delta och de är i detta fall aktiviteter som inte kräver mycket fysisk funktionalitet såsom dans eller sport. Exempelvis kostar det 20 kronor för att gå på Bingo med vinster den 4e mars och 20 kronor för att få fika med våfflor den 18 mars. Det finns fasta aktiviteter som hålls varje vecka och övriga aktiviteter som varierar. Besökarna kan själva hjälpa till att bestämma vad som skall läggas in i programmet och vilka aktiviteter som kan utformas.
2.3 Fallstudie 2: Karlstad kommun
Karlstad kommuns kulturplan 2018–2025
Karlstad kommuns kultur- och fritidsförvaltning antog år 2018 Kulturplan 2018 – 2025. Kulturplanen inleds med konstaterandet att ”Ett dynamiskt och framåtsträvande kulturliv skapar en intressant plats att leva och bo på. Ett öppet och tillgängligt kulturliv bidrar till öppenhet och social hållbarhet genom att skapa mötesplatser för människor med olika bakgrunder och erfarenheter” (Karlstad kommun 2018, 2).
22
Kommunen ser flera positiva effekter av kultur, bland annat argumenterar man för att kultur gör Karlstad kommun till en mer attraktiv kommun att leva och bo i. Ett av syftena med kulturplanen är att kunna nå visionen Livskvalitet Karlstad 100 000 och skapa en attraktiv livsmiljö samtidigt som kommunen växer.
Karlstad kommun skriver i dokumentet att det är viktigt att satsa på förebyggande insatser och skapa förutsättningar för de äldre, eftersom andelen äldre i befolkningen ökar samt att äldre ska kunna bibehålla en god livskvalité (Karlstad kommun 2018, 15).
Kommunens kulturplan utgår ifrån de nationella kulturpolitiska målen, Värmlands kulturplan 2017–
2020 och Karlstad kommuns strategiska plan (Karlstad kommun 2018, 4). Kulturplanen är till för att visa kultur- och fritidsförvaltningen riktlinjer och vad som bör prioriteras för att fullgöra den önskade visionen. ”Kultur- och fritidsförvaltningens kulturplan står inte ensam, utan är en del av det stora arbete som bedrivs för att utveckla Karlstad till en attraktiv kommun som växer på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt” (Karlstad kommun 2018, 4). Detta innebär att kommunen strävar efter ett rörligt och ambitiöst kulturliv för att göra Karlstad till en intressant plats att vistas och bo i. Ett tillgängligt kulturliv ska bidra till öppenhet och social hållbarhet genom mötesplatser och liknande.
Dessutom innebär det att kulturen anses kunna hjälpa Karlstad att växa genom att locka besökare och invånare.
Ekonomiskt stöd – Kultur i vården
Karlstad kommun ger årligen ut olika typer av stöd till kulturaktiviteter och kulturverksamheter för äldre. Stödet Kultur i vården stödjer kulturaktiviteter med syfte att göra tillvaron trivsammare för personer på service-, vård- och omsorgsboenden i Karlstad kommun (2020b). Detta gäller boende på kommunens olika vårdboenden. Beslut om fördelning av Kultur i vården-stödet sker tillsammans med vård- och omsorgsförvaltningens aktivitetssamordnare samt Seniorernas Hus. Totalt skickades 21 ansökningar in till Kultur i vården 2020 (Karlstad kommun 2020c, 3). En av grundprinciperna för att komplettera och utöka tidigare utbud har varit att kultur- och fritidsförvaltningen inte driver en egen verksamhet, utan samarbetar med ordinarie kommunala insatser och föreningsliv (Karlstad kommun 2020c, 3). Privata bolag, privata verksamheter och kommunala verksamheter som arbetar inom sektorn för äldre, handikapp eller vård får information om möjligheten att söka stöd. Normalt sett går
informationen ut till föreningar som anmält sig inom kommunens föreningsregister. (Karlstad kommun 2020c, 3).
Karlstad kommun satsar på att flera olika aktörer och verksamheter inom kultur (inom sektorerna äldre, handikapp och vård) ska få medel för att kunna nå ut till en bredare grupp och se till att aktörer får möjligheter att bidra till kultur. Kultur- och fritidsnämndens beslutsmotiveringar följer riktlinjer som tar hänsyn till utbud och gruppernas förutsättningar (Riktlinjerna finns som Tabell 1.2 i bilagor). Totalt
23
disponerades 200 000 kronor för Kultur i vården 2020 och vid bedömningen har de tagit hänsyn till hur de kompletterar nuvarande utbud, hur många verksamheterna kan nå ut till, samt om det rör sig om löpande verksamheter och långsiktiga effekter (Karlstad kommun 2020c, 3).
Utöver de 200 000 kronor som disponerades genom Kultur i Vården 2020 finns ett årligt stöd som delas ut av kommunen. De kriterier som styr den fördelningen är:
- Verksamheten ska vara riktad till allmänheten snarare än föreningens
egna medlemmar, den ska genomföras i Karlstad kommun och vara tillgänglig till alla.
- Verksamheten ska vara av större värde för Karlstads kulturliv och bredda kommunens kulturutbud.
- Föreningen ska bedriva kulturarrangemang i huvudsak riktade till vuxna- - Verksamheten ska bygga på demokratiska grunder.
Karlstad kommun 2020d
Totalt har ett hundratal föreningar fått ett årligt stöd på mellan 1 000 och 300 000 kronor och summan beror på vilken verksamheten föreningen har eller bedriver. Ideella kulturföreningar inom Karlstad kommun kan söka stöd om föreningen bedriver kontinuerlig verksamhet inom kultursektorn med öppna arrangemang.
Inom Karlstad kommuns omsorg finns det dessutom en särskild satsning som riktar sig till äldre som bor på vårdboenden eller får hemtjänst för att kunna ta del av fler kulturupplevelser. I mars 2017 startade projektet Kulturtrappan som innehåller ett flertal olika utbud av kultur och aktiviteter för seniorer. Det är professionella aktörer som leder aktiviteterna och innehåller allt från bildberättande, massage, musik, dans samt reseutflykter och skapande. Äldre kan tillsammans med sina närstående ta del av aktiviteterna som kategoriseras som ”må bra, uppleva och göra samt sport” (Karlstad kommun 2020e).
Seniorernas hus
Karlstad kommun har flera öppna fritidsverksamheter som består av bland annat kommunens
fritidsgårdar som bland annat erbjuder sina besökare mötesplatser för kulturaktiviteter och upplevelser.
Seniorernas hus är en av dessa verksamheter inriktad på seniorer med kulturella utbud och aktivitetsprogram (Karlstad kommun 2020f).
24
2011 startade Seniorernas hus i Karlstad som ett allaktivitetshus efter att en enkät skickades ut om vad som skulle ske med huset. Under ett studiebesök hos Lena Bergström, aktiveringskonsulent på
Seniorernas hus hos kultur- och fritidsförvaltningen på Karlstad kommun, fick jag en rundvisning och information om den utåtriktade verksamheten. Verksamheten har ett rikt utbud av aktiviteter för seniorer och jobbar med förebyggande verksamhet. Målgruppen är pigga, friska och/eller aktiva seniorer. Huset bildades efter att, bland annat, pensionärer tryckte på politiker för att huset skulle användas för
senioraktiviteter. Verksamheten drivs av kommunen och har i nuläget två anställda, men verksamheten är främst en frivilligverksamhet. Detta innebär att verksamheten har volontärer som hjälper till och stöttar verksamheten genom aktiviteter och dylikt. Husets två nyckelord är öppenhet (för att alla ska kunna vara med och delta) och samverkan (samverkan med pensionärsföreningar, studieförbund och aktörsamverkare inom vård och omsorg).
Alla aktiviteter i huset tas fram i samverkan med husrådet och frivilliga medarbetare, men de lyssnar också på besökare när de utformar sina aktiviteter, berättar Bergström. De satsningar som varit särskilt uppskattade är underhållning av olika slag, fester, förtäring, resor och dagsturer, samt många av de fysiska aktiviteterna. Priserna brukar ligga på 10 – 20 kronor för fika eller aktiviteter som erbjuder fika.
Priserna är såklart varierande beroende på typ av förtäring och aktivitet. Det är ett stort fokus på just fysiska aktiviteter, samt kreativa aktiviteter såsom måleri och vävning, säger Bergström. De erbjuder också lärande där äldre lär andra äldre datakunskaper för att hjälpa dem att lättare kunna använda sig av datorer och teknologi i vardagen. Huset erbjuder också studiecirklar, inom exempelvis hantverk. Under studiebesöket fick jag, som tidigare nämnt en rundvisning i byggnaden, och jag fick se de lokaler som används till olika aktiviteter. Hiss finns sedan verksamhetens lansering 2011 och gör det lättare för alla att ta sig upp och ner i byggnaden. Detta är en av kommunens krav för tillgänglighet för alla för att bidra till tillgänglighet och delaktighet. I huset finns rum av olika storlekar för konferensmålen, styrelsemöten, kreativt skapande samt café och en stor lokal där man kan hålla exempelvis dansaktiviteter. Allt var lättillgängligt.
3. Analys och tolkning av resultat
Den här delen kommer att ägnas åt analys och tolkning av resultaten. Först kommer resultaten att analyseras, därefter görs en gemensam tolkning av resultaten.
25
3.1 Analys av resultat
Skot-Hansens rationaliteter kan till viss grad överlappa och samexistera. En analys av rationaliteterna bakom satsningar på kultur för äldre visar att flera rationaliteter kan vara mer eller mindre explicita eller utbredda. Därför kommer jag nu att analysera och gå igenom satsningarna på kultur för äldre i de två kommunerna utifrån Skot-Hansens rationaliteter.
I en humanistiskt motiverad kulturpolitik blir bildning ett medel för att stärka demokratin där kultur- förmedlare fordras för att alla ska kunna ta del av kultur och konst. Här handlar det om att ”guida”
människor till kulturen, där kulturförmedlarna krävs för att minska klyftan mellan folket och konsten (Nilsson 2003, 448). Det finns spår av en humanistisk rationalitet i kommunernas kultursatsningar. Den humanistiska rationalitetens ramar handlar om kulturinstitutioner vars funktion är upplysning och
bildning. Bildning handlar om att bredda kunskaper och det kan man se genom att båda kommunerna ger stöd och bidrag till kulturverksamheter och förebyggande verksamheter för äldre. Båda kommunerna ger ut årligt stöd till kulturverksamheter inom vård och omsorg och kultur för äldre. Kulturförmedlare i kommunerna från kultursektorn förmedlar bildningen genom till exempel ”god konst till folket”. Enligt rationalitetsmodellen är kulturinstitutionerna ett ramverk för bildningen. Båda kommunerna ger stöd till verksamheter och institutioner som förmedlar konst och kultur till äldre, samt projekt som önskar utöka kunskaperna om kulturens hälsoeffekter (exempelvis pilotprojektet om musik inom demensvården).
Kulturinstitutionerna och kulturförmedlarna bidrar till att fler människor kan ta del av konst och kultur.
Motiven bakom grundar sig i en vilja att utöka kunskaperna kring området kultur för äldre och bidra till ett livslångt lärande. Kommunernas kultursatsningar för äldre är inte endast lokala (såsom aktiviteter för invånarna), utan utgår från de nationella kulturpolitiska målen, som innefattar hela befolkningen och allas rätt till kultur.
En sociologiskt motiverad kulturpolitik handlar om att hjälpa människor att själva kunna bidra till kulturen genom eget kreativt skapande, deltagande och aktiviteter (Nilsson 2003, 448f). Denna rationalitet handlar om att leda människor till frigörelse, exempelvis via kulturförmedlare såsom
kultursekreterare, till eget deltagande i kulturen. Här ses kulturen mer som en process, snarare än en vara som ska konsumeras (Nilsson 2003, 448f). Om man går igenom rationaliteterna i relation till både Örebro och Karlstad, huvudsakligen med deras kulturplaner som utgångspunkt men också deras kulturverksamheter, kan man se starka sociologiska rationaliteter. I satsningar på exempelvis
mötesplatser, såsom Kvarnens träffpunkt och Seniorernas hus, handlar det om kreativt skapande och sociala mötesplatser för äldre där de kan ta del av kultur, kulturaktiviteter och sociala sammanhang.
Mötesplatserna erbjuder både boende på äldreboendet och besökare en social samvaro där de själva kan vara med och utforma kulturaktiviteter vilket bidrar till ett brett utbud. Seniorernas hus och Kvarnens
26
träffpunkt har ett stort utbud av både fysiska aktiviteter och kreativa aktiviteter såsom målning och skapande. De kulturverksamheter som ansöker om stöd av Karlstad kommun måste enligt riktlinjerna bygga på demokratiska grunder och båda kommunerna stödjer kulturell demokrati. Den sociologiska rationaliteten betonar bekräftelse, utveckling och kommunikation. Genom att ta del av kulturevenemang och få möjligheten att delta kan äldre ta del av större sociala grupper och uttrycka sig kreativt.
I en instrumentellt motiverad kulturpolitik handlar det om utveckling med olika mål såsom ekonomi, hälsa och integration. Det finns olika typer av utveckling, såsom ekonomisk utveckling och social
utveckling. Enligt Skot-Hansens modell används kulturen som medel för att skapa ekonomisk utveckling och har synliggörande som mål. Synliggörande har sin bakgrund inom marknaden och kan exempelvis vara ekonomiskt synliggörande. Kommunernas satsningar inom äldreomsorg och vård handlar inte egentligen om ekonomisk vinning, vilket man till exempel kan se på de billiga priserna för seniorer inom förebyggande verksamheter och omsorg. Men både Örebro kommun och Karlstad kommun menar att kultur är bra för folkhälsan och motiverar kultursatsningarna för äldre utifrån ett hälsoperspektiv.
Kopplingen till hälsa är instrumentell, om man utgår ifrån Vestheim som pekar på flera olika typer av instrumentalitet; estetisk og dannande instrumentalitet, økonomisk instrumentalitet, sosial
instrumentalitet och politisk mobiliserande instrumentalitet (Vestheim 2008, 57). Framförallt är den estetiska (skapande), sociala (ökad meningsfullhet, social tillvaro och integration) och den politiskt mobiliserande (bildning/utveckling) instrumentalliteten synlig i kommunernas satsningar. Både Örebro och Karlstad kommun satsar på projekt och kulturinstitutioner som bidrar till bildning och utveckling.
Användandet av kultur som medel betraktas som ett verktyg för social utveckling i ett samhälle och för att gynna hälsa. Eftersom kultur används som verktyg för att påverka medborgarna så blir
kulturpolitiken instrumentell.
Ett argument som Vestheim visar på är de sociala effekter som förväntas uppnås av kultur (Vestheim 2008, 60). Sociala effekter innebär till exempel en ökad känsla av delaktighet, ett mer meningsfullt liv och bättre trivsel. Satsningarna på kultur för äldre i dessa fallstudier motiveras ofta just av dessa sociala effekter. Eftersom människor är sociala varelser är det otroligt viktigt att vi har förmåga och tillgång till sociala händelser och därmed kunna bidra till att öka individens fysiska och mental hälsa, oavsett ålder eller andra faktorer.
Vestheim menar också att det är ologiskt att hävda att kulturen har ett egenvärde ur ett politiskt
perspektiv. Kulturen kan inte alltid vara autonom, kultur skapas och mäklas konkret i social, ekonomisk och historisk kontext vilket innebär att kulturens självständighet begränsas. För att undvika att
kulturpolitiken styr konstens och kulturens innehåll tillämpas armlängdsprincipen i Karlstad och Örebro kommun inom satsningarna på kultur för äldre, bland annat genom att inom vård och omsorg låta äldre
27
själva bestämma kulturaktiviteterna på äldreboenden och mötesplatserna.
3.2 Tolkning av resultat
Nu kommer jag att i relation till fallstudierna att tolka resultaten jag kommit fram till.
Självbestämmande
I studien har jag tittat närmare på två olika verksamheter riktade till äldre: Seniorernas hus och Kvarnens träffpunkt. Platser som låter seniorer själva bestämma aktiviteterna och kulturevenemang. Det viktigaste, inom kulturverksamheterna riktade till äldre, är att göra det möjligt för alla att kunna delta, vilket
innebär att det inte ska kosta för mycket pengar, inte omfatta för stora insatser eller ta för lång tid (Gustafsson 2015, 6). Kulturaktiviteterna på de två verksamheterna bestäms av vad äldre själva önskar göra och därmed passar aktiviteterna målgruppen och bidrar till högre tillgänglighet, delaktighet och tillhörighet. Om man studerar aktiviteterna som Seniorernas hus tagit fram kan man se att de har ett brett utbud av aktiviteter såsom bio, bingo, promenader, pussel, sällskapsspel, fika och kulturrundor mm.
Priserna är billiga för att alla ska kunna delta och de är i detta fall aktiviteter som inte kräver mycket fysisk funktionalitet såsom dans eller sport. Detsamma gäller Kvarnens träffpunkt i Örebro kommun.
Denna öppna verksamhet erbjuder äldre en mötesplats där de kan delta inom kulturaktiviteter och delta i sociala sammanhang och sammankomster. Eftersom verksamheten vänder sig till äldre besökare, samt äldre boende i huset, finns det här goda möjligheter för äldre att ta del av kultur, aktiviteter samtidigt som de själva kan utforma egna aktiviteter eller ge önskemål om vad som önskas göras.
Som Kristina Gustafsson (2015) argumenterar kan självbestämmande effektivt bidra till att kultur blir en naturligt integrerad del inom äldreomsorgen och äldreboenden. Jag har inte undersökt alla mötesplatser för äldre i de två kommunerna, utan har utgått ifrån Kvarnens träffpunkt och Seniorernas hus som båda låter kulturaktiviteternas styras av äldres egna preferenser. Självbestämmande är viktig i och med att det lyfter fram kultursektorns mål, som handlar om allas rättighet till kultur, samt att det utgör en viktig roll för normaliseringen och inkluderingen av kultur för äldre.
Jag håller med om att det är av yttersta vikt att respektera äldres självbestämmande och att äldre själva ska kunna forma kulturutbuden inom äldreomsorgen samtidigt som det måste fungera i förhållande till deras möjlighet och funktionalitet att delta eller ta del av kulturen. Det står också om självbestämmande i socialtjänstlagen, Kap 1, 1§ tredje stycket: ”…verksamheter bygga på respekt för människors
självbestämmande och integritet” (Socialtjänstlagen 2001:435). Självbestämmelse kan innebära att kulturens innehåll avgränsas utifrån individuella utgångspunkter. Dessa individuella preferenser innebär
