ANC tippad segrare i valet
Nu ska klyftorna minskas mellan rika och fattiga. Den 14 april 2004 går sydafrikanerna till valurnorna för tredje gången sedan demokrati infördes i landet 1994.
Oppositionen utgör inget reellt hot mot ANC, som enligt opinionsundersökningar kan komma att få upp emot två tredjedelar av rösterna. Det förväntat låga valdeltagandet har skapat debatt i media, som rapporterat om det unga Sydafrikas väljarapati och brist på respekt för
demokrati. Men oron verkar ha varit något överdriven. Siffror från valkommittén IEC visar att drygt 20 miljoner av landets 27,9 miljoner röstberättigade har registrerat sig och enligt IEC är ungdomar inte underrepresenterade.
ANC:s valprogram, som lanserades i Kwa-Zulu Natal i januari, är utformat som ett "folkets kontrakt" mellan regering och medborgare, med syfte att skapa arbetstillfällen och bekämpa fattigdom. Nya statliga arbeten inom infrastruktursektorn, ökad tillgång till el, vatten och sanitet, utökad social trygghet genom bidrag till de mest behövande och stärkt rättsväsende är några delar av det smörgåsbord med förbättringar som partiet utlovar.
"Mer av samma sak som tidigare" konstaterar oppositionspartierna, som väljer att lägga sitt krut på att kritisera ANC:s svaga punkter, som bekämpningen av hiv/aids, korruption och samhällstyrning. Men deras förmåga att hota ANC, som går till val i allians med
fackförbundet COSATU och kommunistpartiet SACP, är liten.
ANC ohotat
En undersökning som institutet Markinor gjort bland 3 500 väljare pekar på att Democratic Alliance, DA, som har sitt främsta stöd bland vita sydafrikaner, kommer att få runt tio procent av rösterna. Inkhata Freedom Party, IFP, som har sin väljarbas främst i Kwa-Zulu Natal, beräknas få fyra procent av rösterna, lika stor andel som ANC:s samarbetspartner i Västra Kap-provinsen, New National Party, NNP. Det hette tidigare National Party och styrde landet under apartheidtiden. United Democratic Movement, UDM, under ledning av förre
hemlandsledaren Bantu Holomisa, beräknas få två procent av rösterna, medan ANC precis som i förra valet förväntas få stöd från cirka två tredjedelar av befolkningen.
- Oppositionspartierna är väldigt svaga och deras politik är inte riktad mot majoriteten av folket, den svarta arbetarklassen. Det enda hotet mot ANC skulle därför vara om
trepartsalliansen sprack, och en gruppering vars politik finns till vänster om ANC uppstod, säger doktor Thabisi Hoeane, lärare på Rhodes University.
Undersökningen pekar på att ANC kan segra i landets samtliga nio provinser, även i Kwa- Zulu Natal, där IFP och ANC i dag delar makten. I Västra Kap-provinsen skulle ANC däremot vara beroende av fortsatt samarbete med NNP och eventuellt ytterligare ett parti.
Val utan våld
Hittills har media rapporterat om enstaka fall av oroligheter relaterade till valupptakten, främst i KwaZulu-Natal, där kampen mellan ANC och IFP är jämn.
- Risken för stora utbrott av våldsamheter inför valet måste trots allt betecknas som låg, säger doktor Thabisi Hoeane.
Journalisten och författaren Allister Sparks skriver i en krönika i Daily Dispatch att Sydafrika nu är på väg in i en tredje fas av rekonstruering av samhället sedan apartheid. Den första regeringen, under president Nelson Mandela, fokuserade på försoning mellan folken medan Thabo Mbeki, eller "Mr Delivery" som han kallats, satsade sitt krut på att skapa bättre socio- ekonomiska förutsättningar för den svarta delen av befolkningen. Den tredje fasen innebär, enligt Sparks, en satsning på att minska klyftan mellan den välmående "första" ekonomin, och den fattiga "andra" ekonomin, som större delen av landets befolkning tillhör.
Den senaste tidens löften från regeringen om statliga korttidskontrakt för arbetslösa, som erbjuds jobb inom bland annat utbyggnad av infrastruktur, är ett steg i den riktningen.
Växande klyftor
Att minska klyftorna mellan fattiga och rika är inte en lätt uppgift eftersom
inkomstskillnaderna, precis som på de flesta andra håll i världen, tvärtom har växt under det senaste decenniet. Regeringens försök till ett bokslut över tiden sedan självständigheten, Towards a Ten Year Review, visar på en förbättrad tillgång till grundläggande service som vatten och sanitet, elektricitet och utbildning. Siffrorna över arbetslösheten i landet, som regeringen inte har lika stora möjligheter att påverka, är däremot dystra: antalet arbetssökande har stigit från 2,4 miljoner 1995 till 4,3 miljoner 2002.
En tuff uppgift väntar nästa regering, för vilken firandet av valsegern kommer att sammanfalla med 10-årsjubileet av Sydafrikas självständighetsdag, den 27 april.
Åsa Eriksson, East London Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
