Ett evighetsarbete - den långa resan en sångerskas kamp med prestationsångest

Ett evighetsarbete - den långa resan

en sångerskas kamp med prestationsångest

Angelica Gliesmann

Musik, konstnärlig kandidat 2021

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle

Sammanfattning;

Mitt arbete handlar om att bearbeta den prestationsångest som uppstår vid soloframträdanden genom att utforska olika metoder i förberedelse och övning, samt att få en förståelse för vad som ger bäst resultat. Med hjälp av studier av olika metoder, analys och dokumentation av sång och mental träning, vill jag utveckla självsäkerhet och trygghet i mina framföranden.

Efter att ha genomfört ett liveframträdande live i ensemble, en audition och en livestreamad solistisk konsert, var min förhoppning att kunna finna verktyg för att ta mig an min examenskonsert och att jag på vägen hade lärt mig knep och mentala hjälpmedel så att jag kunde genomföra konserten med självsäkerhet och glädje i framförandet.

Mitt arbete resulterade i mindre stresspåverkan, bättre självförtroende samt bättre sångteknik under mina framträdanden.

Innehåll

1. Inledning/Bakgrund 1

2. Syfte och frågeställningar 3

3. Tidigare forskning/musikalisk kontext 4

4. Metod 7

4.1 Mental träning 7

4.1.1 Centering down 7

4.1.2 Yoga 8

4.2 Sångteknisk utveckling 9

4.3 Musicera teatraliskt 9

4.4 Analys av inspelningar 10

5. Genomförande 12

5.1 Arbete med mental träning 12

5.1.1 Centering down 12

5.1.2 Yoga 12

5.1.3 Reflektion 12

5.2 Tidigare inspelningar 13

5.2.1 Analys 13

5.3 Duett 14

5.3.1 Genomförande 14

5.3.2 Analys 15

5.4 Audition 15

5.4.1 Genomförande 15

5.4.2 Analys 16

5.5 Lunchkonsert 17

5.5.1 Genomförande 17

5.5.2 Analys 19

6. Avslutande diskussion 22

6.1 Resultat 22

6.2 Diskussion 23

1. Inledning/Bakgrund

Min sångliga start i livet börjar hemma i staden Lidköping. Vid 10 års ålder tog det sin början i musikskolans barnkör där jag sjöng alltifrån pop i konserthus till gospel i kyrkan. Efter musikgymnasium, där jag deltog i kammarkörer och ensembler, fortsatte sångresan med olika amatöruppsättningar av musikaler under 4 år och därefter studier på nytt. Denna gång i Stockholm där jag studerade på Operastudion i 3 år och nu hade jag gått över till den klassiska sångstilen. Här kastades jag in i solosång där jag tillsammans med endast ackompanjatör var ensam på scen under olika framträdanden. Mina sångframträdanden hade dessförinnan hade bestått i att jag var del av en vokalgrupp eller en kör. Nu, när jag var solist på scen, kändes allt mera seriöst.

Jag växte upp i ett tryggt hem med en stor släkt och jag har alltid haft många nära och bra vänner, men detta är en trygghet som inte har någon som helst betydelse när jag står ensam på en scen. Där och då är det allt eller inget som gäller. Att ge hundra procent och sitt allra bästa är i vanliga fall inte jobbigt, men detta fick en omvänd inverkan på mig. Jag blev stressad då jag försökte att prestera mer. Kanske kan svar hittas under mitt examensarbetes gång, hur min prestationsångest kan bli mindre påtaglig som solist, så att jag kan få njuta av tiden på scen.

Prestationsångest har olika innehåll och form då alla utövare är olika som individer. Min prestationsångest kommer från min egen osäkerhet och att jag inte fullt ut tror på att det jag gör är bra nog. Detta leder till att jag under själva framträdandet utvärderar insatsen samtidigt som jag ska prestera. Jag behöver lita på att det som jag gör bra kommer fram under framträdandet och att jag kan tro på min egen prestation. Vid mina framträdanden upplever jag ofta stress och har svårt att lugna mina nerver, vilket leder till att jag går upp i varv och blir tankspridd. Jag får lätt frossa om jag är kall och känner en avdomnad i kroppen om jag blir för varm. Ibland glömmer jag texten och det blir svårt för mig att hitta tillbaka in i framträdandet. Det är så mycket som händer med en människa under ett soloframträdande.

Det finns ingen att gömma sig bakom om något går snett. Det är mänskligt att fela, men under studietiden lär man sig att dölja sina fel eller brister som sångsolist. Detta behöver inte vara något dåligt, man vill ju endast ge publiken det bästa av sig själv och som konstnärlig utövare vill man ge sin publik en bra upplevelse.

Under en längre tid har jag försökt att förstå min prestationsångest. Jag har tidigare undvikit att lyssna på inspelningar av mig själv. Detta gäller inspelningar som andra gjort av mina sångframträdanden eller upptagningar från sånglektioner. Jag har inte kunnat lyssna konstruktivt och bedöma mitt konstnärliga utförande utan har undvikit det helt. Det är svårt att veta exakt varför jag har haft detta beteende. Det har inte känts användbart under vissa perioder och ibland vet jag att jag har haft inställningen att det är ointressant.

Klassisk sång tar tid att utveckla och först efter många års övning har man förhoppningsvis utvecklat en god sångteknik. Under diskussioner med en klasskompis under arbetets gång, kom vi fram till följande; klassiska sångare behöver tänka på käken, tungan, tonbildning

(fonation¹), huvudets position, nacken, ryggmuskler, magmuskler, stödet, andning och luftflöde. Utöver detta behövs musikalisk frasering, språk, intention/känsla, skådespel, gestik och slutligen behöver vi bedömas av både oss själva och av andra om det vi gör är tillräckligt bra.

För mig har sång aldrig handlat om att ha en vacker sångröst. Vad som för mig kännetecknar en bra sångerska är någon som sjunger med bra sångteknik. Att endast ha en vacker sångröst känns inte tillräckligt för mig och just därför går jag en utbildning och lär mig sångteknik. Jag har inte nöjt mig med den talang jag har, det finns mer att utveckla.

I examensarbetet vill jag undersöka min prestationsångest och hur den relaterar till min sångprestation samt vad jag kan göra för att motverka denna ångest vid framträdanden.

1fonation(nylatin phonaʹtio, av grekiska phōnēʹ ’röst’), bildandet av stämbandstonen i tal genom att stämbanden (stämläpparna) sätts i vibration av utandningsluften.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med arbetet är att finna behjälpliga verktyg i förberedelser inför soloframträdanden, detta för att minska risk för bristfällig sångteknik samt prestationsångest.

De frågor jag ställer mig själv är följande;

Vilka brister uppstår sångtekniskt under mina solosångframträdanden?

Vilka olika förberedelse- och övningsmetoder fungerar för att hantera min prestationsångest och hjälper mig under framträdanden att bibehålla god sångteknik?

3. Tidigare forskning/musikalisk kontext

Bloggen The Bulletproof Musician och dess veckomail, startades av en man vid namn Noa Kageyama (PhD) som är lärare vid lärosätet Juilliard i USA. Där lägger han upp undersökningar, arbeten och artiklar kring prestationsångest samt delar olika övningsmetoder som är gynnsamma för vidareutveckling av det egna musicerandet. Han arbetar som lärare med att lära ut tekniker som elitidrottare har använt sig av under flera decennier. På hemsidan finns ett utvecklat quiz (se bilaga) för att ta fram vilka svagheter och styrkor du har som musiker. Efter taget quiz får man vidare tips i artiklar, övningar m.m för att utvecklas, men även kontinuerliga veckomail i relaterade ämnen. Denna blogg blev en hjälpande hand och en grund i examensarbetet. I introduktionen till sin bok Performance Success, Performing Your Best Under Pressure konstaterar Greene (2002) hur “the pressure of performing music are so intense, so daunting, that few in the business dare so much as broach the topic. It's taboo. (s.

1)

Han fortsätter med att berätta om musikers utmaningar och den ångest som musiker möter vid auditions, föreställningar, inspelningar etc. Vidare redogör han för hur lärare kanske ger rådet att försöka slappna av vid dessa tillfällen men att hans råd är det motsatta, att inte göra det.

Istället förklarar han:

You can deny the problems of stress in performance or you can face them, even learn to embrace them. You can work on performing well under pressure - not just how to beat nerves but how to make them work for you. That´s where I come in. (Greene, 2002, s. 2)

Green beskriver vidare hur stress påverkar oss människor fysiskt och mentalt med en tydlig bild “The stress model” (används även i Osborne et al 2014) och yttrar kraftfullt: “Stress can make you or break you” (s. 16). Han fortsätter med att tala om hur man som musiker behöver utforma redskap i det egna framförandet och hur man mentalt och fysiskt kan agera under förberedelser och vid framträdanden. Exempelvis redogör han för metoden Centering (s.

40-45) som skapades av sport-psykologen Dr. Robert Nideffer under sextiotalet, och som finns beskriven i dennes bok Psyched to Win (1992)². Metoden Centering, har Greene sedan vidareutvecklat och utformat specifikt för musiker. Han berättar om hur metoden är en strategi för fokus och koncentrationsövning, att lära sig att skifta fokus mellan de två olika hjärnhalvorna. Genom att fokusera på högra hjärnhalvan, där det är mer harmoniskt att arbeta (även under extrema omständigheter), istället för att låta vänster hjärnhalva dominera (kritiska sidan och där nervositet finns), kan man minska stress och muskelspänningar. Detta kan du åstadkomma genom att med hjälp av högra hjärnan och dess alfavågor³, centrera energi och fokus på en lugn kärna i kroppen innan övning eller framträdanden. Med fokus på den individuella utvecklingsprocessen kan centrering som metod, efter en längre tids utövande, leda till att viktiga skiftningar sker på bara några sekunder (Greene, 2002 ).

Lillhjärnan, på baksidan av hjärnan, kontrollerar balans, koordination och fin muskelkontroll (förmågan att promenera). Det fungerar också för att upprätthålla kroppshållning och jämvikt.

Med hjälp av en bild från hemsidan The human memory på hjärnan, kan man se

3 hjärnaktivitet, frekventa vågor mellan 8 till 12 Hz.

2hämtat från hemsidan sport psychology today, se referenslista

sammanlänkning i visualisering i bakre delen mellan höger och vänster hjärnhalva. Se bild genom dennalänk⁴.

I en sammanfattning av artikeln Increased Theta and Alpha EEG Activity During Nondirective Meditation av Lagopoulos et al. (2009) publicerad på Science Daily (2010, March 31)⁵, beskrivs sambandet mellan alfavågor och meditation. Det beskrivs huralfavågor är rikligare i de bakre delarna av hjärnan under meditation än under vanlig avkoppling och hur det fanns en signifikant ökning av alfavågor i ett meditativt tillstånd jämfört med ett vilotillstånd. Det visade sig också att alfavågor är signifikant större i den bakre regionen jämfört med den främre regionen. Resultaten i denna studie tyder på att icke-direktiva meditationstekniker förändrar alfavågor signifikant mer än regelbunden avslappning.

Med hjälp av aktiv koncentration kan vi lära kroppen att prestera genom meditationsmetoder såsom Centering. Det handlar alltså inte om avkoppling utan om att aktivera rätt centrum i hjärnan och att använda rätt sorts metod för koncentration för att kunna prestera bättre vid ett framträdande.

I en artikel av Osborne et al (2014) Managing performance anxiety and improving mental skills in conservatoire students through performance psychology training: a pilot study⁶, beskrivs en pilotstudie från 2013, där musikstudenter vid Melbourne Conservatorium of Music deltog i två föreläsningar och en masterclass i prestationspsykologi. Här berättas om elva olika strategier för musiker att prestera bättre vid auditions och framträdanden. Ämnen som berördes var bl. a att bygga självförtroende, förbättra inlärning/memorering av musik, återhämta sig från misstag, hantera motgångar och att bli mentalt tuff. I pilotstudien med de 31 deltagande studenterna, påvisades att de kunde minska självrapporterad ångest under sina förberedelser inför framträdanden. De kunde också tydligt förbättra sitt förberedelsearbete, sitt självförtroende, fokus, koncentration och sin mentala tuffhet som ett resultat av att ha implementerat dessa tekniker. Denna pilotstudie använde bl. a Centering-metoden men i en uppdaterad version av Greene (workbook for musicians “11 Strategies for Audition and Performance Success”, 2012).

Klickstein skrev år 2009 The Musicians Way: a guide to practice, performans, and wellness, en guidebok för musiker som även är kopplad till hemsidan www.musiciansway.com. Boken syftar till att vem som helst på egen hand ska kunna ta del av materialet som instrumentalist eller vokalist, oavsett om man är under utbildning eller ej .

Kapitel 4, Taking Breaks, innehåller bilder/figurer som visar exempel på stretchövningar du kan göra under pauser vid övning. Figur 4.4, 4.5 och 4.6 handlar om avslappning (Klickstein, 2009, s. 80-81) Dessa figurer går att relatera till yogaövningarna vid namn Död mans position och Stående framåtfällning (se bilaga).

I olika forskningsstudier har Yoga visat sig motverka stress, depression, muskelsmärtor m.m.

År 2019 gavs boken Yoga, vetenskap och fakta - därför fungerar det ut av Sara Hoy där hon berättar om stressreducering, men även hur den meditativa delen har en positiv inverkan på hjärnan. I boken finns följande text:

[...]Meditation kommer i många former, och en av de vanligaste formerna som används inom forskning är mindfulnessmeditation. Enkelt förklarat innebär

6https://psywb.springeropen.com/articles/10.1186/s13612-014-0018-3#Sec11

5https://www.sciencedaily.com/releases/2010/03/100319210631.htm

4

https://i0.wp.com/human-memory.net/wp-content/uploads/2019/10/Left-and-Right-Hemisphere-1.png?resize

=768%2C419&ssl=1

mind fulness medveten närvaro, att aktivt bli medveten om vad som händer i nuet utan att värdera det som upplevs.[...] (Hoy, 2019, s.45)

I artikeln av Valentine et al (1999) Meditation and attention: A comparison of the effects of concentrative and mindfulness meditation on sustained attention, beskrivs hur koncentrerad meditation (öva på fokuserad uppmärksamhet) uppvisar minskad prestationsförmåga i jämförelse med mindfulness-meditationer där man övar sig i distribuerad uppmärksamhet. Ur artikelns diskussionsdel:

Thus, training in either focused or distributed attention appears to lead to improved performance on a task of sustained attention, where the stimulus is expected. […] Both groups of meditators were apparently better able to ignore distracting thoughts than the untrained controls. (s.66)

I sammanfattningen presenteras en förklaring till resultaten av att längre tids övning i mindfulnessmeditation är överlägset bättre gällande fokuserad uppmärksamhet vid oförberedda händelser, i jämförelse med koncentrationsmeditation. (Valentine et al, 1999) Därav kom jag i detta arbete att använda kombinationen av Centering-metoden som koncentrationsmeditation och yoga som mindfulnessmeditation. Tillsammans med bloggen The Bulletproof musician, var dessa viktiga för mig i arbetet för att adressera min prestationsångest inför framträdanden, det som mitt examensarbete var inriktat på.

I de två böckerna, Greene (2002) och Klickstein (2009), talas om nyttan av att spela in sig själv för att kunna utvärdera var man befinner sig i sin egen utveckling och höra sina brister såväl som sina tillgångar. Klickstein (2009) lyfter fram fem fördelar med att spela in sig själv;

det skärper musikaliteten (genom att lyssna flera gånger till samma inspelning ges möjlighet till nya upptäckter vid varje lyssning), det förhindrar förvrängda uppfattningar (av din teknik och din sångröst som helhet), det ökar övningseffektiviteten (att kunna gå tillbaka och höra sådant man inte först uppfattat under lektion eller under övningstillfället), det förbättrar lektioner (anteckningar kan göras efter lektion vid en senare genomlyssning) och främjar objektivitet (bli säkrare på vad man kan eller vad man har gjort fel, vid flera genomlyssningar). I arbetet spelade jag därför regelbundet in mig själv för att kunna förstå och analysera min egen utveckling.

4. Metod

I mitt examensarbete har jag använt mig av följande metoder: mental träning, att utveckla min sångteknik, att musicera teatraliskt och en analys av inspelningar från mina egna framföranden. Min mentala träning bestod av Centering down och yoga.

4.1 Mental träning

4.1.1 Centering down

Denna metod kommer från Centering, men kallas av Greene (2002) för Centering down. Jag kommer därför framöver i arbetet att använda mig av uttrycket Centering down.

Centering down är en meditativ koncentrationsövning för att minska stress inför ett framträdande, men även en övning för att kunna fokusera på en och samma sak och låta detta vara huvudfokus under exempelvis övningstillfällen.

Metoden Centering down steg för steg:

1. Sitt på stol eller stå upp i balanserad position

2. Fokusera dina tankar på vad du vill åstadkomma i nuet, exempelvis: Jag ska lära mig denna fras med legato och flöde.

3. Hitta en fokuspunkt för ögonen, lite lägre än din ögonnivå i en lätt vinkel nedåt. Låt energin flöda dit och lägg all fokus på punkten.

4. Slut sedan ögonen och fokusera på din andning, in genom näsan och ut genom munnen. Tre till sju andetag för att fullt ut vara medveten om din andning.

5. Hitta muskelspänningar. Känn efter i kroppen, i stora muskelpartier eller mindre

problemområden. Inandning fokuserar på stället med muskelspänning och utandningen släpper ut eventuella spänningar. Upprepa tre till sju gånger.

6. Lokalisera ditt centrum. Uppskattningsvis en punkt fem centimeter nedanför din navel och fem centimeter in i magen. Peka med ett finger in i magen för att lokalisera punkten och håll kvar handen så länge det behövs för att behålla fokuset just där. Ge energi till detta punkt.

Känn stabilisering genom att vara grundad i golvet/på stolen under tre till sju andetag. Utöka denna punkt med fler och fler andetag per tillfälle och en skillnad bör märkas inom några dagar.

7. Nu skiftas fokus från vänster till höger hjärnhalva. Du känner dig tillräckligt grundad och byter till en så kallad “Process cue”. Ett direktiv som ofta är en kort fras eller ett ord som handlar om din teknik eller en handling som driver på din kreativitet. Exempelvis; Fras med flöde.

Andas in, tänk Fras med flöde, andas ut, tänk fras med flöde osv. Gör detta tills du ser dig själv göra framträdandet precis så som du själv vill ha det.

8. Lokalisera ditt centrum och den energi du har byggt upp där, låt energin förflytta sig uppåt och längs med nacken vidare ut genom att öppna ögonen och fäst därefter blicken på en ny fokuspunkt långt fram med något höjd blick. Känn sambandet mellan fokuspunkten och ditt centrum.

9. Du är nu redo att gå till handling. Tro på dig själv, gör det!

(Greene 2002 s. 41-45)

4.1.2 Yoga

Jag har under examensarbetets gång arbetat med att motverka stress genom att meditera tre till fem gånger per vecka i form av Yoga. I Zylla (2019) men även Hoy (2019) redogörs för Yogateknikens grundläggande ställningar och fakta om yoga, samt olika flöden som jag har funnit vara användbara för mig. Flera av dessa flöden motarbetar stress eller

muskelspänningar. Av många olika positioner och flöden har jag använt mig av följande⁷: Trädet: Hitta balans i stående position på ett ben med sträckta armar över huvudet.

Positionens inverkan: Balans-position med en grundande effekt, förbättra koncentration och hjälp med att känna acceptans.

Solhälsning: Ett flöde av positioner från Berget till Kobran vidare in i Nedåtgående hund för sedan återgå till Berget. Positionens inverkan: Värmer upp kroppen, ger energi och ökar din flexibilitet.

Stolen och Framåtböjning: Rak hållning med ben och fötter ihop, böj benen och förlängd rygg in i Stolens position med armarna över kroppen. In i Framåtböjning; Fäll över kroppen helt, vila mage mot lår med mer böjda ben, händer mot baksida av fot med huvudet avslappnat.

Positionens inverkan: Stolen står för uthållighet och beslutsamhet, Framåtböjning vänder sinnet inåt för att visa tacksamhet.

Krigare 1: Rak hållning med händer på höfter, lyft valfritt ben att kliva bak med från kroppen för att hamna i ett brett kliv som position med benen. Sedan lyfts armar över huvudet till position med böjd överkropp, bröstet framskjutet och huvudet bakåt i blick upp mot taket.

Positionens inverkan: Hjälp att reda ut inre konflikter och bekämpar starkt ego.

Huksittande: Axelbreda ben och böjda knän, vinklade utåt och fällning av kroppen med rak rygg. Sittning på huk med armar mellan benen lätt utpressande med handflator mot varandra över bröstkorgen. Positionens inverkan: Stimulans i bäckenet samt motverka smärta i rygg.

Duvan: Från positionen Nedåtgående hund dra valfritt ben framför sig, hamna med böjt ben och rumpa sittandes på det böjda benets häl. Lätt framåtlutning i överkroppen till rak position med lätt tryck av fingertoppar, sänkta axlar och lyft av bröstbenet uppåt. Positionens inverkan:

Väcker sinne, inspirerar till barnslig nyfikenhet. Ger kraft och lätthet samt balanserar kroppens centrum.

Krokodilen: Ryggposition där böjda ben tippas åt sidan och motsatt arm läggs som linje utmed golvet vertikalt och lätt tryck med andra handen läggs på knän. Positionens inverkan:

Avslappning i nedre del av ryggen och fördjupad andning.

Barnet: Startposition med händer och knän mot golv, stabil position där vikten flyttas bakåt och rumpan når hälar med händer liggandes kvar utsträckta framför huvudet. Positionens inverkan: Uppleva tyngdlöshet, hjälp att släppa taget för att hitta tillbaka till sig själv.

Halvt ljus: Benen i nittio grader vilandes upp mot en vägg alt. ryggposition med två

yogablock under bäckenet och korsbenet, händer vilandes över huvudet. Positionens inverkan:

snabb avkoppling, ger ro då det sprider lugn i kroppen.

7(Inled alltid med att sittandes eller ståendes lägga märke till mina egna andetag, min andning).

Död man: Raklång position där tyngd ska kännas utmed hela baksidan av kroppen, armar utmed kroppen med handflatorna uppåt. Alt. böjda ben med knän vilandes mot varandra eller utåt. Positionens inverkan: Total avslappning för kropp och sinne, minskar stress, lindrar depression, huvudvärk, trötthet och insomningsproblem.

4.2 Sångteknisk utveckling

Genom analys av äldre inspelningar gjorde jag ett urval av olika sångtekniska svårigheter som jag kunde arbeta vidare med och fokusera på inför mina kommande inspelningar.

De sångtekniska utmaningarna var följande:

● Bibehålla rundad tonbildning, innefattandes lågt struphuvud, höjd gom och aktiv tunga.

● Ge stöd i början av tonen med hjälp av diafragma och fortsätta genom hela frasen utan att aktivera stöd på nytt vid varje ton.

● Låta käke och nacke vara avslappnade. Artikulera mindre med läpparna och låta artikulationen ske inne i munnen. Arbeta med snabbare tungrörelser i konsonanter exempelvis N, T och L.

● Jämnt luftflöde, för att förhindra att släppa ut för mycket luft, något som leder till en luftig ton.

Jag identifierade prestationsrelaterade ångestsymtom och diskuterade dessa med min sångpedagog:

● stress

● osäkerhet vid egna initiativ

● nervositet

● tankspridd/ofokuserad

Jag hittade även tics eller rörelse i vissa delar av kroppen att adressera såsom:

● oroliga fingrar(rörelser i fingrar där de rör sig mot varandra ofrivilligt)

● stelhet i vänster hand och handled vid gester

● något snett axelparti

● förskjutning i axlar

● stelare partier i nacken

4.3 Musicera teatraliskt

Med hjälp av en teaterpedagog har jag försökt gå in i de mer teatraliska delarna av den valda repertoaren för att skapa fokus och en större trygghetskänsla i framträdandet. På så vis störs inte framträdandet av den prestationsångest som lätt uppstår när jag fokuserar på min nervositet eller det sångtekniska. Att fokusera på att vara i en eller flera olika karaktärer, för att undvika att det självmedvetna, påverkar framförandet.

Teatraliskt tillvägagångssätt:

● Välj karaktär/er, kön/ålder/utseende.

● Vart utspelar sig scenen, olika rum/utomhus/land

● Vilka känslor finns hos karaktären /-erna

● Händelseförlopp

Arbetet med det teatraliska uttrycket skedde tillsammans med sångpedagog, teaterpedagog och klasskamrater, samt på egen hand i övningsrummet. Jag gjorde noteringar i noter och på papper. Masterclasses och lektioner spelades in. Så fort något kändes oklart gick jag tillbaka till bild- och ljudupptagningarna för att hitta nya sätt att gestalta repertoaren.

4.4 Analys av inspelningar

Urvalet av den repertoar jag skulle göra i examensarbetet bestämdes tillsammans med min sångpedagog och repetitionsarbetet började under hösten 2020 och vintern 2021. Först arbetade jag med Via resti servita madame brillante, en duett ur operan Figaros bröllop skriven av W. A. Mozart år 1786. Jag samarbetade med en klasskamrat i det sceniska och med en gästande sångcoach tidig höst 2020.

Därefter arbetade jag med Vergebliches ständchen, en romans komponerad av Johannes Brahms år 1881. Arbetet med den sceniska gestaltningen utfördes med hjälp av en teaterpedagog hösten 2020 och i samband med en masterclass.

Slutligen arbetade jag inför min lunchkonsert med tre olika repertoarval. Först en aria från 1946 av Kurt Weill, What good would the moon be ur operan Street Scene. Denna aria instuderades i slutet av 2020 och i början på 2021. Jag arbetade också med en aria som jag instuderade i början av höstterminen 2020, Toglietemi la vita ancor, ur Alessandro Scarlattis opera Pompeo komponerad år 1682. Slutligen ett oratoriumstycke av Händel, Come unto him, från 1782 med fyra inledande recitativ innan själva arian. Jag var bekant med verket sedan några år tillbaka och jag valde den för att ha möjlighet att arbeta upp en ny sångteknik i arian samt den tillhörande recitativdelen som jag inte hade sjungit innan. Dessa repertoarval gjordes med ett fokus på det sångtekniska och en teatralisk inlevelse.

Inspelningarna av dessa sånger jämfördes sedan med tidigare inspelningar gjorda våren 2020 där repertoaren bestod av Franz Schuberts romans Ständchen skriven år 1826 och arian Si,si mio ben av Georg Friedrich Händel från operan Xerxes skriven år 1738.

I videoanalysen fokuserade jag på det sångtekniska utförandet samt kroppsliga spänningar eller andra tics att motarbeta inför kommande instuderingar.

Repertoaren under examensarbetet såg ut som följer:

Tidigare inspelningar:

F. Schubert (1797-1828) Ständchen, Schwanengesang D.957 No. 4. (1828), 3.50’

G. F. Händel (1685-1759) Si, si mio ben, Serse HWV 40 (1738), 2.30’

Medverkande: Angelica Gliesmann, Nigar Charkazova.

Duett:

W. A. Mozart (1756-1791) Via resti servita, madame brillante, Figaros bröllop K.492 (1787), 3.11’

Medverkande: Angelica Gliesmann, Marika Larsson, Nigar Charkazova.

Audition:

J. Brahms (1833-1897) Vergebliches ständchen, Op. 84, No 4. (1882), 1.40’

Medverkande: Angelica Gliesmann, Nigar Charkazova Lunchkonsert:

G. F. Händel (1685-1759) Come unto him, Messiah HWV 56 (1742), 4.05’

A. Scarlatti (1660-1725) Toglietemi la vita ancor, Il Pompeo (1682), 1.42’

K. Weill (1990-1950) What good would the moon be, Street Scene (1946), 2.34’

Medverkande: Angelica Gliesmann, Nigar Charkazova Examenskonsert:

A. Scarlatti (1660-1725) Toglietemi la vita ancor, Il Pompeo (1682), 1.42’

G. F. Händel (1685-1759) Si, si mio ben, Serse HWV 40 (1738), 2.30’

W. A. Mozart (1756-1791) Via resti servita, madame brillante, Figaros bröllop K 492 (1787), 3.11’

W. A. Mozart (1756-1791) Ach ich fühls, Trollflöjten K 620 (1791), 4.14’

J. Brahms (1833-1897) Vergebliches ständchen, Op. 84, No 4. (1882), 1.40’

G. Hüe (1858-1948) A des oiseaux, Vingt Melodies No. 10. (u.å), 1.46’

Des’ree (1968-), T. Atack (1959- ) I'm kissing you (1996) “Kissing you” (1997) 4.57’

E. Sjögren (1853-1918) Giv icke rosor, skymning, Opus 50. No 2. (1909), 1-5’

J. Sibelius (1865-1957) Lasse Liten, Opus 37, No 2. (1900), 2.05’

R. Clarke (1886-1979) I know where I'm going, Three Irish Country Songs, No 2. (1926), 2.55’

K. Weill (1990-1950) What good would the moon be?, Street Scene (1946), 2.34’

M. David (1912-1993) A dream is a wish your heart makes, Disney Askungen (1950), 3.55’

A. Hoffman (1902-1960) J. Livingston (1909-1987)

Pianist i samtliga framträdanden: Nigar Charkazova Gästsolist: Sara Gustafson I'm kissing you

Duettpartner: Marika Larsson Via resti servita, madame brillante Duettpartner: Sara Hernandez I know where I'm going

5. Genomförande

Samtliga framföranden tillhörande arbetet är inspelade med ljudupptagning, video eller både och. De finns samlade i underkapitlet Bilagor. Där finns de att höras i sin helhet.

5.1 Arbete med mental träning 5.1.1 Centering down

Jag använde instruktionerna i boken av Greene (2002) för att arbeta med denna metod. Alla steg lästes först igenom lugnt och stilla utan att genomföra instruktionerna. Därefter gjorde jag dem i praktiken, men utan att använda metoden inför framträdanden eller övningar. På så sätt etablerade jag en förmåga att arbeta med metoden på ett så avslappnat och korrekt sätt som möjligt. Metoden tog lång tid att etablera, men jag använde den sedan mycket flitigt genom hela arbetets gång. Den blev en del av min uppvärmningsrutin i övningsrummet och användes även hemma innan yogapassen för att skapa koncentration och fokus inför de olika yogaövningarna. Jag använde metoden inför alla mina framträdanden förutom vid min första inspelning, duetten. Där var arbetet kring Centering down inte helt klart, men tankarna var ändå i fokus och jag kunde känna en ökad koncentration utifrån att jag hade börjat läsa om metoden.

5.1.2 Yoga

Jag använde mig av avslappningsfigurerna i Klickstein (2009) som övergick till att bli olika yogapositioner och jag kom sedan att använda ännu fler yogapositioner efter att ha läst Zylla (2019). Jag etablerade en mer konsekvent utövning av yoga ju mer fakta⁸ jag inhämtade om ämnet.

Jag kom att använda mig av yoga alltmer, tills det blev en daglig rutin. Inte alltid i form av ett längre pass hemma på golvet, utan i mindre delar. Om jag ville uppnå balans och centrering samtidigt som jag kände mig okoncentrerad, så ställde jag mig i övningsrummet och gjorde yogapositionen Trädet. Om jag kände stelhet i ryggen efter mycket sittande vid datorn, så användes positionen Huksittande för att stimulera bäckenet och ta bort smärtan.

Favoritpositionen Barnet hjälpte mig att släppa taget efter en lång dag och Krokodilen användes antingen innan Barnet-positionen på kvällen eller vid min morgonrutin, för att komma in i djupandning och kunna känna avslappning i nedre delen av ryggen.

5.1.3 Reflektion

Jag upplevde att kombinationen av Centering down och yoga kompletterade varandra. Om min Centering down under dagen inte hade tagit bort stressen och oron kring mina kommande

8Fakta lästes ur Hoy (2019)

framträdande, så fyllde yoga den funktionen. Jag insåg mer och mer vilken funktion båda metoderna fyllde och jag gav mig hän åt att använda dem i större utsträckning. Jag planerade in hur jag skulle arbeta med metoderna upp till en månad i förväg. Planeringen i sig var lungnande, att veta när, vad och var jag skulle arbeta med de olika metoderna.

Efter att ha läst på om yoga och mindfulness fann jag att delar i Centering down upplevdes som en andningsövning kopplad till mindfulness. Genom att förkorta metoden Centering down skapade jag en ny andningsövning som kändes meditativ och jag fann den användbar när jag snabbt ville komma ner i andning och fokusera. Detta var en bra övning mot

exempelvis stress.

5.2 Tidigare inspelningar

I examensarbetet använde jag inspelningar från vårterminen 2020. Jag och min sångpedagog gjorde en analys av de gamla inspelningarna för att hitta olika faktorer att arbeta vidare med och sedan kunna jämföra dessa med de kommande inspelningarna under examensarbetet.

5.2.1 Analys

Äldre inspelning 1

I inspelningen från våren 2020 av Schuberts romans Ständchen⁹, upplevde jag en viss osäkerhet i det sångliga framförandet. I analysen av videoupptagningen ser det till det yttre självsäkert ut. Teatraliskt samt kroppsligt ger jag ett samlat intryck. Det är tredje gången som jag framför stycket inför publik. Tidigare har jag bl a. sjungit samma stycke inför offentlig publik i en lunchkonsert. Då jag inte skrev ned något efter detta framförande om hur jag själv upplevde situationen, blir slutsatsen av den osäkerhet jag kan höra, att den beror på sångtekniska brister. Detsamma upplevde även min sångpedagog, vilket jag kunde läsa om i hennes analys. I det sångtekniska saknas ett jämnt luftflöde i början av många fraser vilket resulterar i en luftig ton. Dåligt stöd ger stundtals en dåligt rundad tonbildning. Vid upprepade tillfällen använder jag stödet felaktigt, där aktivering av stödet sker ton för ton, något som resulterar i dålig frasering och ett överarbete i diafragman.

Äldre inspelning 2

Jag gjorde även en analys på Händels aria Si, si, mio ben¹⁰. Där uppfattade jag samma sångtekniska osäkerhet som i Ständchen. En avsaknad av stöd för att bära luftflödet gör rösten luftig och även aktiveringen av stöd vid tonens start utförs felaktigt. Stödet aktiveras ton för ton istället för att den inledande tonen startar med stöd och sedan hålls som en lång linje genom hela frasen. Då det inte heller finns något nedskrivet från denna inspelning, så är det svårt att diskutera huruvida om orsaken till denna osäkerhet kommer från det faktum att det är en inspelning av ett examinationstillfälle. Att spela in sig själv är normalt en stressfaktor i sig då det är något jag vanligtvis inte gör, men dessutom var det en examination med förinspelat pianokomp, på grund av situationen med Covid-19. Förinspelat ackompanjemang är inte samma sak som att ha stöd från en pianist live. Video-upptagningen visar tydligt hur jag

10https://youtu.be/9l2-1Z6voqg

9https://youtu.be/Mnley8Y2D4E

koncentrerade mig på att sjunga med i det förinspelade ackompanjemanget och därav finns det inte mycket uttryck kvar att gestalta arians innehåll. Sammanfattningsvis går all min koncentration åt till att sjunga med det förinspelade pianoackompanjemanget och mycket av det sångtekniska hamnar i bakgrunden.

Alla inspelningar av framträdanden efter våren 2020 gjordes som videoupptagningar och ljudfiler. I analysen efteråt kunde jag stämma av i partituret var noteringar av sångtekniska svårigheter fanns nedskrivna i mina noter under instuderingen men också anteckningar om olika tekniska svårigheter som jag skrivit ned i samband med sånglektioner. Jag studerade därefter var det fanns kroppsliga spänningar under framträdandet som jag kunde försöka arbeta bort med Yoga och Centering down metoden. Fanns det kopplingar mellan tekniska svårigheter och kroppsliga spänningar?

5.3 Duett

5.3.1 Genomförande

Framträdandet i Studio Acusticum, en sceniskt framförd duett ur Figaros bröllop; Via resti servita madame brillante, skedde inför ett begränsat antal i publiken (Covid-19 restriktioner).

Jag samarbetade med en klasskamrat där jag sjöng rollen som Susanna och klasskamraten sjöng rollen som Grevinnan. Båda stämmorna är sopranroller men min stämma har en något högre tessitura.

Dagen innan framträdandet påbörjades arbetet med examensarbetets loggbok, för att kunna registrera känslor men också dokumentera olika vanor innan eller efter ett framträdande och i samband med övningstillfällen.

Jag var inläst på metoden Centering down (Greene 2002) men jag hade inte gjort något riktigt försök att i praktiken använda mig av metoden före detta framträdande. Jag upplevde en mindre nervositet kvällen innan framträdandet och skrev då i min loggbok; “Kände mig ganska nervös när jag vaknade i morse men just nu känner jag mig lugn. Har sett tv och gjort yoga.” (5 oktober 2020)

Jag utförde följande yogapositioner kvällen innan framförandet: Trädet, Solhälsning, Krokodilen och avslutade med Barnet

Utöver det skriver jag om hur nervositeten slog till på morgonen innan framträdandet med spänningar i kroppen och ett stressat genomdrag i skolans konsertsal Studio Acusticum. Efter framträdandet satt jag som publik i salen, då skriver jag “När första ackordet kom, mer nervös. Tänkte; lyssna när du ska gå ut! Och bara gör! Tror jag var lite off pitch men fokus låg på att tänka: Närvara, va i kroppen! […] Skakade ut adrenalin, försöker andas, inte tänka vad hur när eller varför. Bara njuta av andra. Känslan blev genast skön, jag var tillfredsställd!” (6 oktober 2020)

Senare på kvällen har jag på nytt skrivit “Det känns som om jag har mer energi kvar fast jag är trött. Som om jag kan ta åt mig av något bra som hänt och leva lite till på det. Känner igen från när jag gjorde ensemble-framträdande i produktioner för ca 10 år sen. Man är trött men fått en annan typ av ny energi, Reserv-låga.” (6 oktober 2020)

5.3.2 Analys

Jag upplevde det svårt att avgöra om orsaken till mina sångtekniska brister hade med nervositet att göra. Ur anteckningar och av det jag minns från framträdandet, var känslan att jag kände mig säker och inte lika nervös som vanligt. Jag visste vad jag hade känt innan, genom nedskrivna tankar och känslor i loggboken samt att jag hade känt mig trygg i att inte behöva stå ensam på scen. Ur ett annat perspektiv kanske det snarare är lathet och bekvämlighetskänsla som leder till en dålig sångteknik. Jag ställer mig själv frågan: Vad är viktigast, trygghet eller bra sångteknik?

Duetten finns inte inspelad på video och kan därför inte analyseras utifrån hur jag ser ut och uppträder. För en senare videoupptagning av duetten, se bilaga: Examenskonsert (tid 8:16) De svåraste insatserna musikaliskt var att inte bli sen i början av sånginsatserna. Jag tenderade till att vara sen på grund av höga starttoner som i sig kräver en sångteknisk förberedelse. Om jag var sent ute i mina förberedelser av starttonen blev jag sen och drog därför ned tempot.

När man lyssnar på inspelningen hör man en bestämdhet i insatserna där jag hittar stöd i början av sånginsatserna. Det finns ett luftflöde och jag har lågt struphuvud. Den osäkerhet som främst hörs, finns i starten av solodelen av det egna recitativet. Den första länken nedan visar hur det låter i början av recitativet och därefter en länk på duettpartiet där vi sjöng tillsammans. Den största skillnaden är att min röst låter mer grundad under duettpartiet då mitt resonansrum är öppet och jag har ett bättre stöd än under solopartiet, samt att jag inte håller ut mina fraser lika bra under solopartiet som i duettpartiet. I solopartiet tenderar rösten att försvinna i slutet av fraserna. Isolodelen¹¹hör man texten “Che lingua! Manco male ch’ognun sa quanto vale”, svagare vid slutordet “vale”.

Under duettdelen¹²försvinner min röst i slutet av vissa fraser och samma sak sker i slutet av sången. Första frasen är en lägre ton som jag delar med min duettpartner. Jag tror att det är av lathet som jag släpper tonen, eller en oro att inte orka frasen hela vägen ut, då jag litar på att min duettpartner kommer att orka. I slutet av duetten har vi olika stämmor i en liknande fras men jag orkar inte att sångtekniskt hålla ut frasen med stöd och ett öppet resonansrum.

5.4 Audition

5.4.1 Genomförande

Audition sker i mitten av höstterminen 2020. Jag fick under slutet av oktober månad tillfälle att arbeta sceniskt¹³ med en teaterpedagog. I förberedelsearbetet inför min audition var den triggande stressfaktorn otillräckligt med instuderingstid. Den 18 september får jag mig tilldelad en romans att studera in, Vergebliches ständchen. Min audition sker andra veckan i november. Jag föredrar att använda repertoar som jag har arbetat med längre tid än dryga två månader innan auditionstillfället. Jag önskar att jag hade fått sjunga repertoar jag sjungit under föregående termin som jag redan framfört inför offentlig publik. Det hade känts som ett säkrare repertoarval.

Mina teatraliska val i Vergebliches ständchen av Brahms;

13https://youtu.be/eeJdUpAZhtk,https://youtu.be/5a9WbN6s560

12https://youtu.be/toyzfQN9nQU

11https://youtu.be/LCx96EEhGt4

Två karaktärer. En kvinna och en man. Iscensättningen bestod i en kvinna stående vid sitt fönster och mannen på gatan nedanför sjungandes till kvinnan. Dialogen handlar om mannens lust till kvinnan men även att hon avvisar mannen. Mannen var charmig men påstridig och kvinnan är ointresserad och därefter bestämd. Mannen är något påverkad av nervositet och kvinnan skiljer sig markant i åldersskillnad mot mannen.

Romansen gavs till mig av min sångpedagog för instudering i början av höstterminen.

Tankarna var fokuserade på att ha kul, agera ut det teatraliska jag jobbat med och att inte fokusera på det sångtekniska under den kommande audition.

Utöver yogapositionerna Trädet, Solhälsning, Krokodilen och Barnet använde jag följande övningar flitigt; Huksittande, Krigare 1 och Duvan.

Centering down gjordes innan övning och uppsjungning där mina tankar fokuserade på att vara bestämd och säker. I arbetet med samma metod, precis innan audition, låg fokuset på att ha kul. Detta med avsikt att minska stress och att inte fastna i anspänningar, då inställningen bestämd/säker i tankarna kan trigga olika spänningar och en pressad sångteknik. I loggboken skrev jag följande efter audition: “Jag kunde slappna av på ett sätt som hjälper mig att hitta ner i kroppen men jag kände fortfarande av adrenalinet av att jag skulle prestera i framförandet”(14 november 2020)

5.4.2 Analys

I Vergebliches ständchen fokuserade jag på de mera teatraliska delarna av ett framträdande och försökte därigenom finna trygghet i det sångliga. Detta har ibland hjälpt mig i olika repertoar för att slippa känna stress över det sångtekniska.

Det syns i det korta klippet¹⁴ från min audition att jag vid start är säker på mig själv. Lite senare in i romansen är jag mer osäker och det syns att kroppen är lite spänd. Dessutom syns det att jag är mer osäker i vissa partier, med en osäker blick och kroppsliga vridningar, som i sig är ett tecken på stress över var jag befinner mig i texten och musiken. Vid öffne mir, öffne mir, öffne mir mein kind hör man tydligt hur jag blåser ut luft i vokalen ö och hur jag tappar stödet. Det leder till att jag förlorar mitt resonansrum, alltså att jag har gjort munnen mindre genom att minska gommen och har ett dåligt arbete med tungan.

För varje “öffne” blir tonen något mindre luftig, så jag lyckas förbättra mig till det sista “öffne mir”. Sista stillbilden visar hur jag är på tårna med sträckt hals och hur jag ser ut att vara utanför min kropp, vilket är det sista man vill se under ett framträdande i klassisk sång, men som är lätt hänt om man är stressad. Stressen beror främst på takträkning, något som jag behövde arbeta mycket med under instuderingen. Romansen är fyra sidor lång och andra raden på varje sida hade antingen en eller två pauser före den ny textraden. Där hade jag ofta räknat fel eller blandat ihop pauserna.

Den teatraliska insatsen syns på mina olika riktningar i rummet samt genom viss gestik. I andra och fjärde versen har delvis grundningen i kroppen försvunnit då jag tänkte att det ska vara mer huvudklang, en ljusare röst. För att inte struphuvudet skulle åka med upp, grundade jag den ljusa huvudklangen med att vara en stolt och bestämd kvinna i sista versen. Jag tenderade dock att tappa grunden något, trots fokuset på att vara stolt och bestämd. Detta behöver inte ha med bristande koncentration att göra, utan kan förmodligen härledas till fokuset på takträkning.

14https://youtu.be/p8BmzR7-3_E

5.5 Lunchkonsert

5.5.1 Genomförande

Den trettonde oktober påbörjas repertoarvalet inför lunchkonserten, något som hinner ändras och ett slutgiltligt repertoarval bestämdes först den fjärde januari. Konserten ägde rum den 21 januari 2021. Tre sånger framfördes, varav en var ett oratoriumstycke ur Händels Messias, Come unto him, något som i sin tur betyder att jag får stå med noter under framträdandet.

Oratorier framförs vanligtvis med noter. Ett oratorium är oftast komponerat för orkester, kör och solister utan scenisk framställning. De bygger oftast på en berättande text (vanligt med bibliskt innehåll) och framförs därmed på ett berättande sätt.

Teatraliskt låg fokus i oratoriumstycket på att vara en berättare men att inte fastna i noterna även om de nu fick användas. En viktig del var att lyfta fram karaktärerna, en berättare plus en änglaröst. Skiftet till en änglaröst sker under recitativdelen där berättaren och änglarösten byter av varandra och sedan kommer berättaren in igen. I den efterföljande arian bestod den teatraliska insatsen av att bibehålla samma berättarkaraktär men med en mer romantisk inlevelse i berättandet.

Sångtekniskt krävdes en större koncentration i ariadelen än i recitativet. Tendenser som ofta uppstod vid lektionerna med min sångpedagog var att falla tillbaka i gamla sångtekniska vanor från när jag sjöng samma aria 3 år tidigare. Man kan lätt återfalla i gamla vanor i repertoar som man har gjort tidigare och det är komplicerat att arbeta bort dessa. Därav uppkom känslan av att det var sångtekniskt svårt i ariadelen i jämförelse med recitativet, vilket ledde till att sångtekniken hamnade i fokus under ariadelen.

Efter oratoriestycket sjöng jag en kort aria som ursprungligen är komponerad för en tenor, Toglietemi la vita ancor. Detta medförde att vissa toner i arian låg ganska lågt i mitt register.

Genom arian fick jag på så sätt chans att arbeta med resonansrummet i lägre register, något som även behövdes för nästa sång i konserten.

För att minska stressen inför konserten, arbetade jag med Yoga under flera tillfällen varje vecka från början av det nya året 2021. Nu hade jag lagt till positionerna Stolen, Halvt ljus och Död man. Mitt utförande av dessa skedde på morgon såväl som på kväll, samt gjorde jag lugnande andningsövningar innan jag somnade på kvällarna. Andningsövningarna innefattade meditativa andetag där jag andades in och ut, vartannat andetag genom höger respektive vänster näsborre.

I bloggen The Bulletproof Musician togs betydelsen av att promenera i det fria upp, två veckor innan konserten. Detta ledde till att jag tog promenader på 30 minuter varje dag under en tvåveckorsperiod före konserten. I bloggen beskrivs hur artiklar tar upp naturens betydelse för den mentala hälsan. “Nature can get it out of your mind: The rumination reducing effects of contact with nature and the mediating role of awe and mood”¹⁵är en av flera bra artiklar som hörde till blogginlägget.

Utöver den kommande konserten genomfördes en inspelad examination veckan innan av styckena What good would the moon be och Toglietemi la vita ancor inför tre personer i skolans aula. I loggboken noterar jag att: “Det känns otroligt bra i kroppen. All yoga och centering down har verkligen gjort sitt” (13 januari 2021)

15https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0272494419304062

Dagarna före konserten skriver jag i min loggbok att nervositeten redan känns, “har varit nervös inför kommande onsdag” (17 januari 2021) men jag vill lägga mer vikt på det teatraliska på den kommande konserten: ”Teatraliskt är jag lite osäker. Efter att ha sett hur min mimik ser ut vill jag förbättra detta till onsdag i alla mina arior” (17 januari 2021). Under Centering down innan övningstillfällen, fokuserar jag på olika teatraliska ord som jag har valt att fokusera på i framförandet av min repertoar.

Jag minns tydligt att innan konserten skulle börja så var mina tankar snälla och jag kände mig inte påverkad av stundens allvar. Senare på kvällen och någon dag efteråt, finns det anteckningar i min loggbok om hur jag mådde och hur jag bearbetade framträdandet i efterhand. Jag skrev; “Det tog mig en timme innan jag började “roasta” mig själv, efter framträdandet i onsdags. I vanliga fall dömer jag mig själv under tiden jag sjunger. Det är ändå framsteg”. Och jag skriver vidare: “de som jag mötte efter konserten tacka jag och tog emot applåder i skolan utan att be om ursäkt”. Det har tidigare hänt att jag inte har tackat, eller t.o.m sagt emot, när publik har kommit fram och gett mig positiv feedback efter ett framträdande. I en senare kommentar “Jag tyckte framträdandet gick bra men det var svårt att inte vara kritisk bara några timmar efteråt.” (22 januari 2021)

What good would the moon be från operan Street Scene, bearbetades i förväg med färger i noterna för att jag skulle påminnas om vissa teatraliska tankar i respektive färgparti och på så sätt få en helhetsbild av sången. Dessa markeringar var även en extra hjälp i memoreringen av texten. Jag kände mig på så sätt mindre stressad och fick också en större trygghet i framförandet. Jag läste på om karaktären och dennes handling igenom hela operalibrettot och tittade sedan på en scenisk gestaltning av operan för att få en uppfattning av sångens innehåll och hur interaktionen på scenen kunde gestaltas. Därefter skapade jag den egna karaktären utifrån en egen uppfattning och mina känslor kring text och musik.

Karaktären jag föreställde mig var en ung tjej eller kvinna som har en diskussion med sig själv. Hon var ensam på en stilla plats i skogen. Hon talar till skogen och förklarar vissa saker för träden, men måste ibland brista ut i känslosvall. I bilden på nästa sida ses vilka färger jag använde mig av och hur de ska presenteras, alltså hur de ska utföras under framträdandet.

Svart = Berättande Lila = Förklaringar Rosa = Egna känslor.

Fig. 1: Takt 1-5 i What good would the moon be? ur Bilaga 5.

5.5.2 Analys

Jag börjar konserten med en bra grundad röst men precis innan oratoriestyckets början och när jag säger namnet på stycket, tappar jag resonansrum i rösten och kontakt med min kropp på grund av att jag blir nervös. Min röst blir flickig och luftig. Jag återfår kroppskontakten till min första sånginsats efter namnpresentationen och sjunger mycket bra i hela recitativdelen, även om jag mot slutet tenderar till att höja mitt struphuvud, något som leder till lite pressade sluttoner.

Jag har svårt att byta till änglaröst och skapa en annan karaktär, då det endast är en kort åttondelspaus att gå från berättare till änglaröst. Jag upplever att jag har mer karaktär i rösten något senare in i änglaröstens recitativdel.

Mina sångtekniska problem ligger i konsonanten T. Genom hela utförandet ger jag alla Tn lite för mycket luft och istället för att ha resonansrum och arbeta med tungan, släpper jag ut konsonanten i läpparna. Det resulterar i några lågintonerade toner och fortsatta svårigheter att behålla resonansrum genom fraserna. Jag lyckas på många ställen hitta tillbaka in i mitt resonansrum tack vare bra sångteknik i vokalen /O/. Mot slutet av stycket pressar jag luft för att komma tillbaka in i mitt resonansrum, vilket skapar ostabilitet i luftflödet och en del okontrollerade toner. Jag upplever också att jag blev trött i rösten mot slutet av stycket, något som antagligen beror på ovanan att inte prata innan jag övade arian.

Att mitt framförande av oratoriumstycket ser samlat ut, beror på lugnet i att få använda noter och att inte behöva tänka på vad min kropp gör. Det finns ett fokus genom hela framträdandet som signalerar trygghet och säkerhet.

Här är delar urCome unto him¹⁶.

Jag upplever att den andra sången i lunchkonserten, arian Toglietemi la vita ancor, går något snabbare än det tempo som jag hade övat in den i. Detta är stressrelaterat utifrån min osäkerhet i takthållning. Arian innehåller några tempobyten där jag upprepade gånger under instuderingstiden hade svårt med inlärningen. Luftflödet är bra och jag har ett bra resonansrum och arbete med tungan i de lägre partierna. Dock tappar jag mitt flöde och stödet i slutet av arian, där min teatraliska intention låg på att vara “en slagen man vid sista tonen”

(se bilaga 4). Även om jag jobbade med denna teatraliska bild och fokuserade på uppgivenhet som känsla, får det inte ta bort min sångteknik till den grad att jag tappar stöd, luftflöde och text. Jag får ut texten när jag sjunger slutfrasen, men det är med en sämre sångteknik än vad jag hade önskat. Jag bör alltså fundera kring valet av känslan “uppgiven”.

Mina gester genom hela arian¹⁷ ser bra ut och mitt ansiktsuttryck inger den grundläggande känsla som jag hade arbetat med. Jag upplever att mina armar tenderar till att röra sig upp till midjan men sedan släppas ned utan någon större inlevelse, vilket ger intrycket av en stel rörelse, som om mina händer inte kan nå längre upp. Detta var ett medvetet val, även om det upplevdes stelt, för att kunna hålla mig centrerad och grundad. Jag har haft lätt att lyfta kroppen och hamna på tårna, när jag lyfter mina armar för högt.

Under framförandet av What good would the moon be var det viktigt att bibehålla en god sångteknik, med tanke på de jazziga influenserna i musiken, och att då inte falla in i en annan sångteknik än den klassiska. En “jazzig” sångteknik kan leda till att man sjunger för mycket med bröströst och använder lite bredare vokaler “horisontellt” i munnen, med artikulation i läpparna. I klassisk sång ska munnen och vokaler vara avlånga vertikalt, samt att bröströsten inte ska ta över den huvudklang som formas i gommens hålrum och som måste bibehållas öppet oavsett toner/register. Detta försvinner ofta när man går ner och sjunger med för mycket bröströst.

För att motverka dålig sångteknik lade jag denna sång i slutet på min lunchkonsert och så att jag skulle kunna etablera en bra klassisk sångteknik i den andra repertoaren. Tillsammans med min sångpedagog resonerade vi fram att ett viktigt fokus var stort resonansrum genom hela stycket (bibehållet hålrum i gom), vid såväl lägre som högre tonregister.

Jag har en något trött talröst innan sången startar, men talrösten känns lugn och grundad. Det är en bra startpunkt, men det saknas en större klang och jag har tappat hålrummet i gommen redan under talet. Jag är något osäker i början av sången men luftflödet förbättras ju mer jag kommer in i sången. Vokalen “I” blir horisontell istället för vertikal i min artikulation. Det är en svår bokstav att artikulera för man behöver vara snabb i tungan med öppen gom och inte använda läpparna. Tydliga ord i engelskan som “be” och “primrose” som innehåller i-ljud och ä:n blir i denna sång platta, breda och saknar mycket av klassisk sångteknik. Ett tydligt ställe är där jag sjunger “but maybe there will be”. Detta upprepas på två ställen i sången och låter sångligt på samma sätt, med horisontala ljud i stället vertikala.

På grund av för mycket artikulation i läppar istället för inne i mun, släpper jag på stödet och blir även något luftig i min ton. Jag saknar ett bra och jämnt stöd på ställen med mycket text.

Därav blir fraserna mer platta (saknad i hålrum, gom och inaktiv tunga), vilket även leder till

17https://youtu.be/E_E6qp_NIs4

16https://youtu.be/e9J9kL4jDi8

ett ojämnt luftflöde. A-vokaler i ett lägre register har också en tendens att vara svåra sångtekniskt för mig. Vokalen tenderar att vara stor och bred i min röst, vilket leder till en platt ton när jag inte orkar att arbeta med tungan. Detta kan ha ett samband med min dialekt (västgötska, strandmål) men A-vokalen är generellt svår vokalt att göra med bibehållet hålrum och även tungarbetet i denna vokal känns mer avancerat för mig.

Till viss del kan det också bero på ljudupptagningen, då mikrofonen stod något för nära i förhållande till rummets storlek. Att lyssna på denna sång i sin helhet ger en uppfattning över vad i sångtekniken som fallerar, men jag ger även exempel i några specifika urklipp¹⁸. För hela konserten samt hela sången, se bilagan Lunchkonsert.

18https://youtu.be/37C7o8fmxlM

6. Avslutande diskussion

6.1 Resultat

Jag ställde i början av detta arbete frågan om vilka brister som uppstår sångtekniskt under mina solosångframträdanden. Dessa tog jag reda på genom analyser av äldre inspelningar. Jag arbetade sedan med dessa brister i samspråk och i samarbete med min sångpedagog. Eftersom att jag under arbetets gång kontinuerligt spelade in och analyserade varje framträdande kunde jag utvärdera och förbättra mig till nästa uppgift. Det gav mig en större förståelse för min sångteknik och vad i min sångteknik som jag behöver arbeta med.

Vidare frågade jag vilka olika förberedelse- och övningsmetoder som kunde fungera för att hantera min prestationsångest, men också för att kunna bibehålla en god sångteknik under mina framträdanden. Jag arbetade med mental träning och ägnade tid åt att bearbeta musikstycken teatraliskt för att bli mer självsäker. I analysen av mig själv kunde jag aktivt arbeta vidare med det som jag uppfattade som bristfälligt i både teknik och uttryck vilket skapade trygghet inför mitt nästa framträdande. Jag kunde skapa en klar bild av vad jag ville åstadkomma inför varje nytt framträdande.

Det blev en extra trygghet att kunna leva mig in i det sceniska och gestalta någon annan på scen. Pressen kändes mindre när det inte var jag själv som stod där på scenen. Jag var ju en annan karaktär, exempelvis den unga kvinnan som vägrade tillgodose en man. Även om det är viktigt att kunna relatera till en sångs text och att leva sig in i den, behöver inte alltid ett personligt djup finnas i sången. Men jag behöver skapa en tydlig bild som ger sången substans.

Att utöva yoga blev en viktig faktor i att bearbeta min känsla av stress inför framträdanden.

Jag upplevde en stor skillnad när jag mer och mer kom in i arbetet med yoga. Jag fann även en lättnad i att jag inte längre kände mig stressad i allmänhet. Självklart fungerar yogans positioner olika för olika individer och det kan ha varit placebo, men det viktiga är att det fungerade för mig i praktiken.

I bilagor finns en länk till examenskonserten (med samma namn), där repertoaren i detta examensarbete framförs i sin helhet, förutom Come unto him och Ständchen. Metoderna jag arbetade vidare med var Yoga, musicera teatraliskt, andningsövningar, Centering down och promenader. Alla de sångtekniska svårigheter som jag har arbetat med under mitt examensarbete, fortsatte jag att arbeta med inför min examenskonsert. Förutom detta behövde jag hantera följande utmaningar under examenskonserten; nya genrer och ny repertoar, fem mot fyra taktslag, trioler mot åttondelar och fem olika språk i den valda repertoaren.

Ytterligare påverkande faktorer kring själva examenskonserten var att arbeta i ett team och att se till att allt att fungerade live, samt att säkerställa att det var “corona-säkert” för alla involverade.

Inför examenskonserten gjorde jag ett schema över mina övningar, yoga och promenader en hel månad i förväg. Även vilodagar lades in för att jag inte skulle bli trött i min röst.

Alla de olika metoder som jag arbetade med bidrog till mindre stress, mindre muskelspänningar och mindre oro. De gav mig en ökad självsäkerhet i mina framföranden och en större trygghet inför min examenskonsert. Jag kände mig inte missnöjd över det faktum att vissa delar av livestreamen blev osynkad. Trots att jag hade huvudvärk under hela konserten så upplever jag att man inte ser det under själva framträdandet, eftersom Centering

down-metoden hjälpte mig att behålla koncentration på det viktiga. Jag kunde behålla fokuset under hela examenskonserten och njuta av hur mycket jag trodde på mig själv. I examenskonsertens paus gjorde jag andningsövningar och jag kunde känna mig lugn när jag stod och väntade på att få gå in på scenen igen. Jag har aldrig tidigare vid mina soloframträdanden varit tillfreds med min egen insats. Under examenskonserten kunde jag vara självsäker i min repertoar och uppträda på ett sätt som jag försökt att visualisera mig själv framföra en egen konsert. Jag kan ärligt säga att allt inte har varit lätt hela tiden, men med avstressande promenader och bra människor att samarbeta med så gick det fantastiskt bra. Detta är något som jag inte hade kunnat tro var möjligt så sent som bara något år sedan.

Jag hittar följande i min loggbok skrivet strax innan jag går till Studio Acusticum på examenskonsertdagen: ”Jag är redan nu superglad och stolt över att ha kommit hit. Gråt, svett och mod tog mig hit. Ikväll ska jag njuta och ha kul =)” (31/3) Jag skrev efter examenskonserten följande text ”Tillbakablick, min paus. Huvudvärk, satt ner. 7 andetag . Njöt av slutsång från Sara och ut igen med ett leende på läpparna. Hade aldrig hänt för ett år sen – detta tack vara Centering down och Yoga” (u.d)

Jag upplever att min sångteknik är bra grundad och är under större delen av konserten i ett bra flöde. Jag undviker luftiga toner då jag bibehåller ett bra stöd och man hör mina konsonanter utan att jag tappar mitt resonansrum. Mina “tics” skymtar fram vid några tillfällen, exempelvis på slutet då det syns att fingrarna arbetar omedvetet. Jag minns tydligt att jag lade märke till detta, men också att jag försökte slappna av och tänkte att det kunde få höra till min karaktär. Det gjorde att “ticset” upphörde.

När jag jämför framförandet av Toglietemi la vita ancor vid examenskonserten, så är slutfrasen mycket bättre än vid lunchkonserten. Den är stadig och med ett bra stöd. Trots min gestaltning av en slagen man finns det styrka och en god sångteknik fram till min sista ton. I romansen Vergebliches ständchen tappar jag tyvärr lite text och takt, men mina “öffne mir” är mindre röstligt luftiga till skillnad från audition. Duetten framfördes mindre teatraliskt vid examenskonserten och jag upplevde att det hjälpte min sångteknik, då jag stod stilla i merparten av duetten. Mina start- och sluttoner var bättre. En orsak till detta kan vara att jag under examenskonserten stod närmare pianot och på så vis kunde höra det bättre. Tryggheten av att vara två solister fann jag även i min andra duett i examenskonserten tillsammans med en violinist, (I know where I'm going). Jag upplevde att min sångteknik var stadig under båda duetterna i examenskonserten och att detta är tack vare Centering down och yoga. En minskad stress och bra fokus var det som behövdes för att jag skulle kunna vara trygg i framförandet och bibehålla en god sångteknik.

Då ett av målen med examensarbetet var att motverka bristfällig sångteknik, kan jag nu känna en lättnad i att kunna höra utvecklingen fram till min examenskonsert. Detta har i sig ökat mitt självförtroende. Inte bara för att jag hör min egen utveckling, men också det faktum att jag har gjort detta arbete själv. Det är utvecklande på ett djupare personligt plan och något som jag behövde göra för att kunna förstå mig själv, min röst och min talang.

6.2 Diskussion

Under examensarbetet fick jag användning av metoderna under ytterligare en audition, examinationsinspelningen hösten 2020 samt i ett projekt med två operascener som genomfördes under våren 2021.

Jag har upptäckt att jag mår bra av meditation och även om klassisk sång är kul, så är det också krävande för mig personligen. Jag är nu medveten om att jag har motarbetat min egen utveckling, genom att jag inte fullt ut har vågat att lyssna på mig själv och min egen sångröst.

Det är mycket lättare nu att förstå rösten, när man aktivt har lyssnat på sig själv, och i efterhand kan se olika mönster. Det gör att jag nu inser hur jag kan förbättra mig själv, med en konstruktiv självkritik och utan att tappa självkänslan eller må dåligt av kritiken.

Sanningen är att jag nu hellre hör mig själv och konkret bedömer det jag hör, än jag bryr mig om andras uppfattning. Det betyder inte att jag ignorerar andras åsikter, men att det från och med nu är jag själv som avgör hur jag ska låta. Det påverkar mig inte längre lika mycket vad andra tycker om min sångröst.

Jag är ovan att engagera mig i hur jag verkligen känner och det var svårt att formulera sig kring min egen nervositet när den väl smög sig på. Det blev också tydligt att nervositet är samma sak som stress ju mer jag kom in i arbetet. Jag upplevde det svårt att skriva och att ta sig tid för att skriva. Detta syns på min skrivstil och bokstävernas tydlighet i loggboksskrivandet. Ju närmare jag kom ett framträdande, desto mer ville jag skriva, men jag tog mig inte tid att skriva ner allt som jag kände. Detta tror jag har med stress att göra. Inte bara kring mitt arbete och det som hör till att jag är sångerska, utan också till en del beroende på min personliga underliggande stress som blockerade skrivandet.

Om jag fick göra om examensarbetet, skulle den största förändringen vara själva skrivarbetet och dess upplägg. Mina metoder fungerade bra och hjälpte mig, även om det delvis var ren tur i hur de hängde ihop med varandra. Detta examensarbete hade aldrig kunnat genomföras om inte min sångpedagog hade gett olika förslag på böcker och artiklar, efter att ha tipsat om ett ämne som skulle kunna passa mig.

Sammantaget upplevs min röst som vackert tonbildad när allt fungerar, inte minst under sånglektioner där jag oftast inte upplever stress och det inte finns någon annan i rummet som kan höra mig, annat än min lärare. Då kan jag bibehålla en god sångteknik genom hela fraser och ha ett bättre stöd för en rundare och mindre luftig ton. Under examensarbetet har det skett en naturlig utveckling av min sångteknik, då jag har arbetat med den kontinuerligt utöver de olika framförandena. I dialog med min sångpedagog framkommer det att jag saknar en del musikteoretisk baskunskap, exempelvis en bättre rytmisk uppfattning och en bättre förståelse för olika taktarter samt dess rytmiska uppbyggnad m.m. Insikter om detta finns nedskrivna i loggboken: “Drömde mardrömmar natten till igår och natten till idag om min prestationsångest. Det gör mig less, ofokuserad [...] Att jag inte kan i slutändan ändå.[...] Och att jag har fortfarande alldeles för lite kompetens. Jag kan fortfarande inte instudera något själv till den grad att jag står för det och kan det jag ska i stundens hetta. Det är en kamp. Det kommer alltid vara en kamp” (2 februari 2021)

I artikeln av Osborne et al. (2014) fick jag hopp om att material och litteratur om hantering av prestationsångest kanske kommer att ingå i musikerutbildningar i framtiden, som en del av kursmaterialet. De pedagogiska konsekvenserna av resultaten i artikeln, stödjer en inkludering av prestationspsykologi, och en färdighetsträning i mental träning inom högre musikutbildning. Jag tror att ett sådant kursmaterial är nödvändigt och att det finns något att hämta där för alla musikutövare. Jag vill starkt rekommendera alla musiker att läsa artikeln samt att läsa två av böckerna som jag har haft som underlag i detta arbete, Greene (2002) och Klickstein (2009).

Jag fortsätter min resa som sångerska och genom detta arbete och dess metoder kan jag fortsätta utvecklas mot större självständighet. Det finns inga enkla genvägar som klassisk

sångerska, men jag ser nu att det finns bra metoder som gör att jag kan sluta att söka efter enkla lösningar, och istället utveckla den talang som jag har.