Examensarbete
Kandidatsuppsats
Död, dödare, dödast
En studie om gestaltningen av döden och hamartia i Game
of Thrones
Författare: Alexander Teurnberg Handledare: Joakim Hermansson Examinator: Cecilia Strandroth Ämne/huvudområde: Bildproduktion Kurskod: BQ2042
Högskolepoäng: 15p
Examinationsdatum: 20-12-09
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstract
Målet med denna uppsats är att först med hjälp av hamartia som det definierats av Aristoteles finna svar på frågan ”varför dör de här specifika Game of Thrones-karaktärerna?” för att komma fram till vilken lärdom som går att hämta från dödens användande i Game of Thrones. I analysen uppdagades tre olika hamartia för de tre respektive karaktärer som undersöktes och utifrån dessa fann uppsatsen att en hamartia med ursprung ur ung blind naivitet starkt hjälpte till att öka den upplevda tragedin. Samtidigt bedömdes det i slutsatsen att hamartia bör snarast ses som en välfungerande berättarform istället för en vattentät berättarformel.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1 Introduktion ... 1
2 Syfte och frågeställning ... 1
3 Tidigare forskning ... 2
4 Teori ... 4
4.1 Hamartia ... 4
4.2 Etik och dygder ... 4
4.3 Handlingars språk ... 5
4.4 Karaktärisering och karaktär ... 5
5 Metod ... 6 5.1 Karaktärens resa ... 6 5.2 Definition av karaktär ... 7 5.3 Karaktärens död ... 7 5.4 Definition av hamartia ... 7 6 Karaktärsurval ... 8 7 Analys ... 9 7.1 Robert Baratheon ... 9 7.1.1 Roberts resa ... 9
7.1.2 Definiering av Robert Baratheon ... 9
1
1 Introduktion
Game of Thrones (2011–2019) är fylld av vanliga fantasy-troper som riddare,
legoknektar, slott, drakar, konungar och prinsessor, men tillskillnad från andra fantasyserier menar bland annat litteraturkritikern Brad Nguyen att Game of
Thrones genomsyras av en cynisk och mer realistisk världssyn.1 Likt Sagan om
Ringen, centreras dramat kring en konflikt mellan det arketypiska goda och det
onda och en kontinuerlig maktkamp emellan människor och i människornas inre. TV-serien utspelar sig på kontinenten Westeros som slitits itu av inbördeskrig, machiavelliska intriger, komplotter och andra politiska manövrar till följd av dess konung, Robert Baratheons död. Serieskaparnas följande dödande av karaktärer syftar till att driva dramat framåt, men samtidigt även till att chockera tittarna. Ett av seriens mest dramatiska skeenden är när en hel adelsfamilj, som tittarna lärt känna som goda, slaktas brutalt på en pågående bröllopsfest. Döden som koncept är ett tydligt integrerat tema i Game of Thrones, som lämnar tittaren frågande: Vad är det för mening med att alla dör och vari ligger fascinationen av dödens
genomsyrande närvaro? Det är denna fråga som denna uppsats söker svar på.
2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats att finna och belysa de faktorer som skapar en intressant och narrativt välgestaltad karaktärsbortgång inom audiovisuella narrativ med
Game of Thrones som exempel. Detta kommer att göras genom en analys av
diverse dödsekvenser i serien för att finna svar på frågan: vad finns det för lärdomar att dra av hur döden hanteras i Game of Thrones?
1 Nguyen, Brad, ”Another World Is Possible: Game of Thrones And The Politics of Imagination”
2
3 Tidigare forskning
I studien ”Death is certain, the time is not: mortality and survival in Game of
Thrones” finner Reidar P. Lystad och Benjamin T. Brown att av urvalet av de 330 Game of Thrones-karaktärer de bedömde viktiga så har hela 186 (56.4%) dött vid
slutet av säsong 7.2 Mer specifikt finner de även flertalet genomgående faktorer
som ökar dödligheten hos karaktärer. Störst risk att dö löper en karaktär som är av manligt kön, icke-adlig, som inte har bytt sida och inte är en huvudkaraktär men inte heller en bakgrundskaraktär.3 Ytterligare riskfaktorer identifierades även av
Suveen Angraal et al., i studien ”Risk factors associated with mortality in Game of
Thrones”. De fann att trohet till ätten Targaryen och en geografisk befintlighet i
norr var associerat med högre dödsrisk. En trohet till ätten Stark däremot innebar lägre risk att dö. Denna information användes av Angraal et al. för att korrekt förutspå att Jon Snow skulle komma att överleva den sista säsongen medan
Daenarys Targaryen kom att dö.4 Möjligheten att kunna definiera riskfaktorer visar
på övergripande spelregler för alla karaktärer i Game of Thrones.
Den nämnda forskningen kring dödlighet i Game of Thrones har ett starkt fokus på att identifiera riskfaktorer ur en konkret och statistisk synvinkel. Även fast frågan varför karaktärer dör ställs så formuleras den inte ur ett narrativt perspektiv utan ett mer fiktivt sociopolitiskt perspektiv. Exempelvis menar Lystad och Brown att den höga dödligheten är en tydlig bieffekt av Game of Thrones feodala
samhällsstruktur som inte är befintlig i vårt moderna samhälle.5 De narrativa
funktionerna och orsakerna bakom dödsfallen är inte lika studerade i Game of
Thrones fall. Då det är just dessa funktioner jag tänker undersöka blir min studie
relevant. Däremot så har den allmänna narrativa funktionen bakom döden studerats bland annat i ”The Meaning of Death in Shakespeare’s Hamlet” där Jeffrey Wilson analyserar dödens narrativa funktion i Hamlet med hjälp av Aristoteles teori om hamartia, det vill säga karaktärsbrister, som begreppet förklaras i Om Diktkonsten.
2 Lystad, Reidar. and Brown, Benjamin., “Death is certain, the time is not”: mortality and survival
in Game of Thrones. Injury Epidemiology, 5(1) (2018), s. 3.
3 Lystad, R. and Brown, B. s. 6
4 Angraal, Suveen & Bhatnagar, Ambika & Verma, Suraj & Shergill, Sukhman & Gupta, Aakriti &
Khera, Rohan. ”Risk Factors Associated with Mortality in Game of Thrones: A Longitudinal Cohort Study”. (2018).
3
Enligt Wilson går det att spåra dödsorsakerna till hamartia i pjäsen. Exempelvis menas det att kung Hamlets hamartia är hans stolthet. 6 Samtidigt finns det
ytterligare funktioner bakom en karaktärs död. Enligt Pier Paolo Pasolini så är döden ett måste för att fullända en karaktärsbåge. Pasolini menar att en person eller karaktär enbart kan beskrivas fullständigt efter sin bortgång då det inte finns någon möjlighet för fortsatt karaktärsutveckling efter döden.7 Samtidigt menar
Boaz Hagin i sin bok Death in Classical Hollywood Cinema att det finns
ytterligare en mening med att döda en karaktär, nämligen att betona ett budskap, som när ett fåtal cowboys lyckas döda ett hundratal indianer i filmen Red River (1948), vilket Hagin menar är ett rasistiskt påstående om vitas överlägsenhet.8
Döden kan också ha en chockerande och tragisk funktion. Även fast Game of
Thrones är känd för sina många dödsfall så menar Héctor J. Pérez och Rainer
Reisenzein att Jon Snows död ändå chockade många fans då dessa förväntade sig att Jon Snow skulle komma att överleva hela serien, något han förvisso gör i och med att han återuppstår senare. Förväntningarna på att han skulle överleva menar Pérez och Reisenzein kom från en kombination av Jons status som en favorit hos fansen och en relativt accepterad fanteori om att Jon Snow skulle komma att bli krönt konung i slutet av serien.9 Det finns även en terapeutisk funktion med att se
tragedier, såsom död, enligt Silvia Knobloch-Westerwick, Yuan Gong, Holly Hagner och Laura Kerbeykian. De menar att tragedier hjälper tittare att reflektera och uppskatta sin situation vilket i sin tur förhöjer deras livslycka.10 Carl Plantinga
menar att tragedier i underhållning har ytterligare en metafunktion. Han skriver att tragiska narrativ hjälper till att skapa positiva känslor hos åskådare då de får möjlighet att känna stolthet över att de kan sympatisera med karaktärerna.11
6 Wilson, Jeffrey. “The Meaning of Death in Shakespeare’s Hamlet.” ANQ: A Quarterly Journal of
Short Articles, Notes and Reviews (2019), s.1-5.
7 Pasolini, Pier, ”Betraktelse över den obrutna tagningen Eller film som verklighetens semiologi”:
(Pesaro: 1967), s. 3.
8 Hagin, Boaz, Death In Classical Hollywood Cinema. (London: Palgrave Macmillan UK. 2010). s.
15.
9 Pérez, Hector. and Reisenzein, Rainer. “On Jon Snow’s death: Plot twist and global fandom in
Game of Thrones.2 Culture & Psychology. 26(3) (2019) s.384-400
10 Knobloch-Westerwick, Silvia, Gong, Yuan, Hagner, Holly och Kerbeykian, Laura. “Tragedy
Viewers Count Their Blessings.” Communication Research, 40(6) (2012), s.751
4
4 Teori
Teorimässigt så kommer uppsatsen allra främst att stödja sig på Aristoteles teorier om hamartia som termen definieras i Om Diktkonsten men även idén om
handlingars språk som de formulerats av Pier Paolo Pasolini samt karaktärisering som det beskrivits av Robert McKee.
4.1 Hamartia
Hamartia är ordet Aristoteles använder för att beskriva de misstag eller personliga brister som föranleder eller startar det händelseförlopp som kulminerar i en karaktärs förfall.12 Detta ska inte förväxlas med det metaforiska användandet av
begreppet ”akilleshäl” som syftar på ett tings specifika svaghet. Dessa två termer kan dock tillsynes likna varandra då de båda kan leda till samma resultat, en karaktärs fall eller död, men det skiljer sig på ett väldigt väsentligt plan. En akilleshäl kan innefatta alla en karaktärs möjliga svagheter medan hamartia
specifikt syftar på en inneboende karaktärs- eller personlighetsbrist som orsakar en karaktärs misstag och ofta dennes död. Att födas med en problematisk häl är till exempel inte ett beslut Akilles tog. Därav kan det inte vara hans hamartia. I tragedier, menar Aristoteles, måste välkonstruerade dödsfall baseras på en hamartia som går att spåra till en personlighetsbrist hos karaktären. 13 Då jag
studerar just gestaltningen av dödsfall så blir alltså denna teori ett bra verktyg för att finna och belysa de specifika faktorerna bakom varje dödsfall.
4.2 Etik och dygder
Att hamartia har sin grund i personlighetsbrister öppnar upp för diskussion kring vad som kan kallas en personlighetsbrist. Svaret ges tydligast av Aristoteles själv i
Den nikomachiska etiken där det klargörs vad som anses vara – och inte vara – en
dygd. Aristoteles menar, sammanfattat, att de elva dygder människor bör sträva efter är: ädelmodighet, anspråkslöshet, avhållsamhet, mod, generositet,
praktfullhet, rättrådighet, sanningsenlighet, snabbtänkthet, strävsamhet och
5
vänlighet.14 Måttlighet anses av Aristoteles vara en viktig komponent av en dygd.
På samma sätt som mat inte bör överkonsumeras så menar Aristoteles att dygder inte heller bör praktiseras i överflöd. Trots att exempelvis mod är en dygd så menas det alltså att när modet blir blint och individen får en total avsaknad av rädsla så slutar dygden vara en dygd. Samtidigt är dock inte modets motsats, feghet, en dygd, utan måttligheten är det eftersträvansvärda.15
4.3 Handlingars språk
Att gediget kunna definiera en individ som god, ond eller något annat är närmast omöjligt enbart utifrån en persons individuella tankar och idéer då det inte går att veta vad en person verkligen känner inombords. För att finna en persons
egenskaper är det därför fördelaktigt att söka en konkret grund att stå på, något som går att fastställa som tecken på en egenskap. Detta görs allra tydligast av en individ via dess handlingar. Men här uppstår dock ett problem: Det finns inget som säger att en person som begått en god handling idag inte kan begå en dålig
handling imorgon. Pasolini menar därför i sin essä Betraktelse över den obrutna
tagningen eller film som verklighetens semiologi att ett fulländat porträtt och en
förståelse av en karaktär eller individ enbart kan göras efter dess bortgång.16 Så
länge en karaktär lever finns det fortfarande en möjlighet att den kan komma att ta beslut som helt ändrar meningen av dess tidigare handlingar. Eftersom jag endast analyserar karaktärer som dör blir det möjligt att skapa ett fulländat porträtt utifrån de beslut de tar vilket gör Pasolinis perspektiv både applicerbart och lämpligt för att skapa en förståelse av karaktärerna.
4.4 Karaktärisering och karaktär
Robert McKee beskriver karaktärisering som alla en människas observerbara egenskaper, det vill säga sådant som kön, ålder, utbildning, personlighet med mer.17 En viktig skiljelinje dras dock av McKee mellan karaktärisering och
karaktär. Samlingen identifierade egenskaper må beskriva karaktären, men
egenskaperna är inte karaktären i sig. Med karaktär menas karaktärens sanna natur
14 Aristoteles, & Ross, William David, Nicomachean ethics. (Kitchener: Batoche Books, 1999). 15 Aristoteles, & Ross, William David, s.22
16 Pasolini, P, s. 3.
6
vilket enligt McKee enbart kan uppdagas av besluten en karaktär tar under press. Ju svårare beslut karaktären tar, desto sannare reflekterar beslutet dess egentliga karaktär.18 På grund av skillnaden mellan karaktär och karaktärisering så finns det
en möjlighet för författare att skriva en karaktär vars karaktärisering inte
överensstämmer med dess sanna karaktär. En sådan kontrast, menar McKee, är en grundbult i en välskriven karaktär, då det enligt honom skapar djup.19 Ytterligare
en viktig aspekt i karaktärsbyggandet är vilja, vilket McKee delar upp två: en medveten vilja och en omedveten vilja. De mest intressanta karaktärerna har enligt McKee båda varav den omedvetna viljan ofta står i kontrast till den medvetna.20
5 Metod
För att genomföra analysen fordras först en effektiv uppdelning av olika aspekter relaterade till hamartia och handlingar av de utvalda karaktärerna. Syftet med uppdelningen är att möjliggöra en sammankopplad definition av de aspekter, detaljer, beslut och skeenden som är av vikt för att slutligen genomföra en analys av varför karaktärerna dör. De aspekter som kommer att undersökas är:
Karaktärens resa, definiering av karaktären, och karaktärens död. Detta kommer sedan att leda fram till en definiering av karaktärens hamartia. Vad som åsyftas med dessa kategorier i detalj och hur analysen kommer att genomföras i praktiken förklarar jag nedan.
5.1 Karaktärens resa
Pasolini menar att vi människor bäst kan studeras utifrån våra handlingar genom ett sorts handlingars språk. Vi är våra handlingar och så fort vi har dött så kan en komplett beskrivning göras av oss utifrån dessa.21 Samtidigt menar McKee på att
en sann bild av karaktären enbart kan utvinnas ur beslut som tas under press. 22 Då
uppsatsen ämnar studera upphoven till karaktärers död och kopplingarna deras död har till deras person så är det därav av vikt att studera deras handlingar. För att
18 McKee, Robert, Story. s.101 19 McKee, Story. s.103 20 McKee, Story. s.138 21 Pasolini, P, s.3.
7
finna handlingarna så kommer karaktärernas resa genom seriens gång, inklusive den bakgrundsinformation som tillförses karaktärerna, att undersökas.
5.2 Definiering av karaktär
Definiering av karaktären har ett tämligen enkelt syfte, att identifiera karaktärens generella drag, personlighet och karaktärsattribut. Enligt Aristoteles teori om hamartia så har en välgjord hjältes död sitt ursprung ur en karaktärsbrist23 och då
karaktärsbrist har allt att göra med de ovanstående kategorierna så torde det vara i dessa vi finner karaktärens brist. Likt karaktärens resa kommer karaktärens
handlingar att vara den huvudsakliga ingången för att identifiera karaktären. Även den tidigare nämnda karaktärsviljan som den beskrivs av Robert McKee kommer att analyseras här då denna är av relevans för att finna vad som driver karaktären till att ta de beslut den tar.
5.3 Karaktärens död
Här kommer allt av vikt gällande karaktärens död att uppmärksammas, det vill säga händelserna som föranleder döden, om den dör eller mördas, vem som dödade den och vad som motiverade dödandet. Konsekvenserna av dödsfallet kommer även de att studeras här för att avgöra funktionen av döden, exempelvis om dödsfallet har en strukturell funktion genom att agera inciting incident, det vill säga den händelse som startar ett narrativ, som det beskrivs av McKee.24
5.4 Definiering av hamartia
När allt väsentligt kring karaktärens personlighet, dess resa och dess slutliga undergång definierats så kan en definiering av deras hamartia göras. Detta sker genom ett resonemang kring de tidigare delarna av analysen där möjliga orsaker undersöks för att slutligen leda fram till den verkliga anledningen till deras död.
8
6 Karaktärsurval
Att analysera alla de 186 dödsfall Lystad och Brown sorterar ut är klart bortom uppsatsens omfattning. Därför är det nödvändigt att göra ett urval. För att göra analysen så narratologiskt intressant som möjligt så valdes karaktärer vars dödsfall uppfyller olika narrativa funktioner. Även aspekter såsom en gemensam familj, tydliga karaktärsskillnader och en central del i dramat togs med i beräkningen. Men att enbart välja karaktärer utifrån dessa riktlinjer var inte nog då
karaktärsutbudet fortfarande var för brett. Därför togs ytterligare en aspekt med till urvalet, dödsfall som väckt intressanta reaktioner hos tittarna. Utöver att hjälpa tydliggöra urvalet så ger reaktionernas inkludering även uppsatsen en möjlighet att finna en förståelse kring vad som gör att den ena döden upplevs annorlunda än den andra. Utifrån dessa kriterier valdes slutligen Robert Baratheon, Shireen Baratheon och Stannis Baratheon. Av dessa tre anses både Shireen och Stannis dödsfall vara speciellt uppseendeväckande då Shireens död anses vara Game of Thrones allra mest tragiska25 26 medan Stannis dödsfall istället anses vara klumpigt utfört.27
25 Wittmer, Carrie och Ahlgrim, Callie. “Every Important 'Game Of Thrones' Death, Ranked From
Least Tragic To Most Tragic” Business Insider 5/20 2029.
https://www.businessinsider.com/game-of-thrones-deaths-ranked-sadness-2017-8?r=US&IR=T [Hämtad 20 November 2020].
26 Patton, Rebecca, “The 21 Most Tragic 'Game Of Thrones' Deaths, From The Red Wedding To
Shireen Baratheon”, Bustle 21/5 2019. https://www.bustle.com/p/the-21-most-tragic-game-of-thrones-deaths-from-the-red-wedding-to-shireen-baratheon-17889649 [Hämtad 20 november 2020].
27 Rich, Katey, “The Biggest Victim of Game Of Thrones Season 5”, Vanity Fair 15/6 2015.
9
7 Analys
7.1 Robert Baratheon
7.1.1 Roberts resa
Robert Baratheon är vid seriens start styrande konung över Westeros. Hans ämbete är dock inget som han ärvt, utan något som han erövrat då han tillsammans med Eddard Stark och Jon Arryn störtade den tidigare kungen Aerys Targaryen i ett uppror. Baratheon regerar med stöd av ätterna Stark och Arryn, och genom sitt kärlekslösa giftermål med Cersei Lannister har han också stöd av Lannisterätten. Äktenskapet med Cersei kom till efter hans trolovade och enda sanna kärlek, Lyanna Stark, dött till följd av upproret. Dessa två ting, hans brustna hjärta och hans centrala politiska funktion, är kärnan till Robert Baratheons dramatiska funktion men också de som blottlägger hans karaktär. Jon Arryns död tvingar dock Robert till handling varpå han väljer att göra Eddard till sin nya hand of the king, den närmaste rådgivaren, då Eddard är den enda han litar på. På sin nya post upptäcker Eddard den förbryllande sanning som Jon Arryn anat: Robert är inte fadern till barnen han har med Cersei. Den riktiga fadern är Jaime Lannister, Cerseis broder. Eddard hinner dock inte berätta sanningen innan Robert blir allvarligt skadad under en jakt. Den döende Robert ber Eddard att avbryta det planerade mordförsöket på Targaryenbarnen, men det är redan försent då
lönnmördaren redan skickats iväg. Robert går bort omedveten om sina barns sanna arv då Eddard inte har hjärta att berätta sanningen för sin döende vän.
7.1.2 Definiering av Robert Baratheon
10
to honor you. I’m trying to get you to run my kingdom while I eat, drink and whore myself to an early grave.”28
Trots att styrandet av landet i stort delegerats till Eddard och de övriga rådgivarna så är Robert inte helt och hållet frånvarande då han i vissa stunder faktiskt spelar en central roll i beslutsprocessen. Främst är det två beslut han tar, den tidigare nämnda utnämningen av Eddard samt beslutet att låta mörda Daenarys Targaryen. Då de här två besluten är de främsta, om rentav inte de enda tydligt gestaltade, som Robert fattar under seriens gång så är det av vikt att förstå varför Robert tar dessa beslut och vad det säger om hans karaktär. Det mest våldsamma beslutet, att låta mörda Daenarys, är motiverat av ett starkt hat gentemot Targaryenätten som har sitt ursprung i vad Robert felaktigt trodde var en kidnappning och senare mord på Lyanna Stark utfört av kronprins Rhaegar Targaryen. Robert beskriver Lyanna som sin enda sanna kärlek och hela Targaryendynastin får stå till svars för hennes död.
Vad som får Robert att utnämna Eddard Stark till hand of the king kan tyckas tydligt, då Robert ger förklaringen att han vill att Eddard ska sköta riket medan han själv ägnar sig åt hedonistiskt leverne, men svaret är mer komplext än så. Viktigt att veta är att Eddard inte bara utses till hand of the king av Robert, utan på sin dödsbädd utser Robert även Eddard till regent. Då det i egenskap av att vara död är fysiskt omöjligt att äta, dricka och ha könsumgänge med prostituerade, så kan beslutet därmed inte rimligtvis ha samma motivation som Roberts tidigare beslut. Beslutet visar på något annat, något som gestaltas av det Robert säger efter att han fått Eddard att skriva ner hans testamente. “Give it to the council after I am dead, At least they will say I did this right… This one thing. You will rule now, you will hate it worse than I did, but at least you will do it well.”29 Av allt att döma tycks
Robert inte agera i egenintresse i den här situationen. Robert tycks om något i närmaste mån agera altruistiskt såväl som utilitaristiskt, det vill säga att han gör det som han tror kommer att maximera lyckan för omvärlden, utan större tanke på den egna lyckan. Hade det funnits ett självintresse bakom beslutet så hade Robert
28 Game of Thrones, säsong 1, avsnitt 1, Winter Is Coming (2011). Regissör: Tim Van Patten.
HBO, 24 april.
29 Game of Thrones, säsong 1, avsnitt 7, You Win or You Die (2011). Regissör: Daniel Minahan.
11
lika gärna kunnat sälja regentämbetet för favörer eller gett det till sin yngre bror Renly för att stärka ättens ställning. Men Robert utser Eddard Stark till regent då han är av tron att denne kommer att sköta ämbetet väl. Ett sådant beslut hade inte tagits om Robert inte kände en viss pliktskyldighet som konung. Detta styrks av Roberts självreflektion efter att han slagit sin fru Cersei: ” I should not have hit her. That was not kingly.”30 Problemet Robert ser i sin handling att slå Cersei är
inte att det var omoraliskt, utan att det inte var ett beteende värdigt en kung.
Robert drivs inte av ett behov av att vara en god konung, men han tycks ändå i viss mån finna det eftersträvansvärt. Ändå anser han det inte värt mödan för då hade han försökt vara en bra kung innan han låg på dödsbädden. Så vad är det
egentligen som driver Robert? Det är inte maktbegär för då hade han försökt använda sin maktposition till något mer än det mest nödvändiga. Hatet mot Targaryendynastin tycks vid första anblick vara det enda som driver Robert, men samtidigt så vill han på sin dödsbädd stoppa mordet på Daenarys. Roberts
genomgående motivation tycks i det stora hela vara obefintligt, men det tycks inte vara för att han har allt, utan för att det han faktiskt vill ha är omöjligt att få vilket tydligt gestaltas i följande citat: ” I only know that she was the only thing I ever wanted, someone took her away from me and seven kingdoms couldn’t fill the hole she left behind.”31 Citatet visar ett tydligt behov hos Robert, ett behov som
han själv ser, men som han inte kan göra något för att uppfylla. Lyanna Stark är död och döden är, i de allra flesta fall i Game of Thrones, permanent och
oföränderlig. Förvisso får Targaryenätten lida för detta, men då det enbart finns en begränsad mängd Targaryens att utöva hämnd på, samt det faktum som Robert på sin dödsbädd förstår, att hämnd inte kommer återuppliva Lyanna, så blir resultatet en bristande motivation. Att Robert söker sig till ätande, drickande och
kopulerande, alla ting som ger temporärt njutning, kommer då av situationen att döma från det faktum att han inte kan bli permanent tillfredsställd. Roberts behov kan inte uppfyllas.
30 Game of Thrones, säsong 1, avsnitt 6, A Golden Crown (2011). Regissör: Daniel Minahan. HBO,
22 maj.
31Game of Thrones, säsong 1, avsnitt 5, The Wolf and the Lion (2011). Regissör: Brian Kirk. HBO,
12
7.1.3 Roberts död
Robert Baratheon dör till följd av ett vildsvinsanfall, men all skuld kan inte läggas på vildsvinet. Under jakten förses Robert med kopiösa mängder vin av sin
vinbärare Lancel Lannister. Överförfriskningen visar sig vara beordrad av Roberts fru Cersei Lannister. Trots att Roberts död i viss mån är en olycka så är det sålunda en olycka som orsakas av att riskerna medvetet höjs av Cersei. Att beskriva
Roberts död som avsiktligt vållande till annans död är således inte fel. Men det är inte bara händelserna som föranleder Roberts bortgång som är intressanta, utan även resultaten och konsekvenserna, om hans död ska förklaras med det fullständiga narrativet i åtanke. Även fast Robert dödas för att förhindras från att få vetskap om sina barns sanna identitet som oäktingar så förhindrar det inte att resten av Westeros får veta sanningen. Osäkerhet kring vem som är den rättmätiga tronföljaren uppstår när sanningen om kungabarnen uppdagas. Roberts bröder, Stannis och Renly, gör båda anspråk på tronen som vid det här laget ärvts av Cerseis son Joffrey. Dessutom väljer även Balon Greyjoy samt Eddards son, Robb Stark, att utropa sig själva till kungar över sina respektive områden. Detta skapar förutsättningarna för vad som i serien kallas The war of the five kings som är källan till seriens huvudkonflikt. Då Roberts död effektivt skapar seriens
konflikt så går det att dra tydliga paralleller till vad McKee kallar inciting incident, händelsen som startar en berättelses huvudkonflikt.32 Därför drar jag slutsatsen att
Roberts död i första hand har en strukturell funktion, det vill säga att hjälpa till att driva narrativet framåt.
7.1.4 Roberts hamartia
Med Roberts resa, personlighet och död utredd återstår frågan: Finns det en
bakomliggande hamartia till Robert Baratheons död? Svaret jag finner är ett ja, om än med en mindre modifikation. Robert Baratheon begår inga direkta misstag, för egentligen gör han väldigt lite då hans karaktär är uppbyggd kring en inaktivitet och ovilja att styra sitt rike och sköta dess politik. Det är detta som är hans hamartia. Hans ovilja, ointresse och lathet är vad som blir hans förfall. Hade Robert haft ett aktivt intresse av att styra och säkra tronföljden borde det framstått
13
för honom hur problematiskt mycket makt som ätten Lannister ackumulerat. Trots att hans barns sanna identiteter uppdagas av diverse olika karaktärer så förblir de dolda från Robert på grund av hans likgiltighet. Att det är Roberts ointresse och omedvetenhet som blir hans fall blir extra tydligt i och med sättet han dör på. Trots att Roberts död i grund och botten är ett planerat mord så framgår detta aldrig för Robert, inte ens när han ligger på dödsbädden och har sin trogna vän Eddard, som känner till sanningen, vid sin sida. Roberts brist på engagemang i det politiska spelet har gjort honom omedveten om vilka aktörer som faktiskt sitter på makten. Roberts sorg och otillfredsställelse med livet tycks få honom att överge den politiska världen, men då han i egenskap av statschef inte kan lämna den så är det istället den politiska världen som till sist beslutar sig för att göra sig av med honom.
7.2 Shireen Baratheon
7.2.1 Shireens resa
Shireen utmärks av sina fysiska attribut. Efter att ha överlevt den ytterst dödliga sjukdomen greyscale så har hon fått permanenta ärr i ansiktet. Hennes sjuklighet samt att hon är det enda barnet och således arvinge till Stannis har försvårat relationen hon har med sin moder, Selyse, som klandrar sig själv för sin oförmåga att ge Stannis en son. Den resulterande begränsade och isolerade uppväxten har gett Shireen väldigt lite möjlighet att påverka sin omvärld, men detta innebär inte att hon inte försöker. Ett av de få beslut Shireen tar under seriens gång är att hjälpa Davos Seaworth, en analfabet, att lära sig läsa och skriva. Detta visar sig inte vara ett helt lättvindigt beslut då Shireen fortsätter hjälpa Davos även efter att hon blivit förbjuden att träffa honom i och med att han grips för förräderi. Att hon hjälper Davos får dock inga negativa konsekvenser då Davos i slutändan släpps fri och återinstalleras som Stannis rådgivare, vilket tillåter Shireen att fortsätta lära honom utan att någon tredje part någonsin får vetskap om arrangemanget. Shireen får inte utstå några repressalier trots att hon brutit mot reglerna.
14
finner beslutet svårt och väljer att prata med Shireen, men utan att förstå vad Stannis ber om så är Shireen mer än villig att erbjuda sin hjälp. Det är först när hon står framför bålet som hon förstår vad hennes far bad om, men då är det redan försent. Shireen skriker efter hjälp men Stannis låter ritualen fortgå vilket leder till Shireens dör.
7.2.2 Definiering av Shireen
Shireen är inte helt olik Robert på så sätt att båda är tämligen passiva karaktärer som främst blir påverkade av omvärlden istället för att påverka omvärlden. Men det ska inte antas att denna passivitet kommer från samma plats, för medan Robert, i och med hans position som kung, har möjlighet att påverka sin omgivning i stor utsträckning så saknar Shireen denna möjlighet. Medan Roberts agens begränsas av honom själv så är Shireens agens hindrad av externa faktorer, det vill säga hennes föräldrar. Trots den begränsade agensen så väljer faktiskt Shireen att ta två beslut, som förvisso inte har samma världspåverkan som Robert Baratheons beslut, men som ändå visar på hennes karaktär. De två beslut som hon tar är beslutet att hjälpa Davos Seaworth att lära sig läsa och skriva samt beslutet att erbjuda hjälp till sin far, Stannis. Intressant är att besluten tycks ha ursprung ur en osjälvisk motivation då de inte medför några direkta personliga vinningar för Shireen. Besluten tycks visa på att Shireen är osjälvisk, om inte rent ut sagt god. Detta styrks av faktumet att besluten inte enbart saknar personliga fördelar, utan att de även medför personliga risker då hon exempelvis förbjuds från att träffa Davos efter att han gripits för förräderi. Att hon ändå tar besluten visar starkt på att den egna förtjänsten inte är viktig i hennes beslutsprocess utan att anledningarna till att genomföra besluten är helt och hållet osjälviska.
7.2.3 Shireens död
Shireen Baratheon marscherar i ett fälttåg med sin fader, Stannis Baratheon, när deras framfart stoppas av en snöstorm. Stannis, vars möjlighet att kunna erövra tronen hänger på fälttågets framgång, väljer då på förslag av sin prästinna, Melisandre, att bränna ihjäl Shireen i en blodsritual för att förbättra
15
och barbarisk av Stannis män som i mycket stor utsträckning väljer att överge honom under natten. Fast i fiendeterritorium, med en mindre krigshär och bristande proviant tvingas Stannis att gå på offensiven. Men med de dystra förutsättningarna så blir Stannis offensiv en förlust som kostar honom livet. Det narrativa syftet med Shireens död kan vid första anblicken tyckas svårfunnet då hennes död kan tillskrivas mer än ett specifikt syfte. Det går att argumentera för att dödsfallet huvudsakligen har en strukturell funktion då dess främsta
konsekvens, Stannis Baratheons undergång, är väsentlig för narrativet eftersom Stannis är en av Game of Thrones huvudkaraktärer. Shireens dödsfall bidrar alltså tillsynes till att skapa förutsättningarna för Stannis död, men det är viktigt att förstå vad dessa förutsättningar faktiskt förändrar. Rent logiskt och kausalt så var det inte offret av Shireen som ledde till Stannis förlust, utan snöstormen som gjorde
Shireens offer till verklighet. Kausaliteten ser ut på följande sätt:
Snöstorm>Blodsoffret av Shireen >Stora delar av armén deserterar>Stannis förlorar kriget
Figur 1: Händelseförloppet av Stannis slutliga marsch
Faktum är att ifall Shireen inte hade dödats så hade Stannis förlorat kriget redan under snöstormen då denna utgjorde ett, för Stannis armé, existentiellt hot. Detta förutsätter givetvis att snöstormen faktiskt upphörde på grund av blodsoffret, vilket jag utgår ifrån i min analys. Då uppstår frågan vilken poäng Shireens död hade om den ändå bara var en omväg till samma slutdestination. Jag föreslår att Shireens död inte hade som syfte att möjliggöra Stannis bortgång, men däremot att emotionellt rättfärdiga den. Shireens död rangordnas enligt flertalet
populärkulturella publikationer som Game of Thrones allra mest tragiska.3334
Dessa artiklar är inte vetenskapliga i sig, men de visar på ett tydligt fenomen, nämligen att Shireens dödsfall sticker ut som speciellt tragiskt i Game of Thrones enorma pantheon av dödsfall. För att förklara varför Shireens offer rättfärdigar Stannis död behöver vi acceptera två ting: att Shireens död var en avsiktlig tragedi med en gärningsman och att gärningsmän bakom avsiktliga tragedier bör straffas.
16
Accepterandet av dessa två ting innebär utan tvivel att Stannis Baratheon, som gärningsmannen bakom Shireens död, förtjänar att straffas och då straff i Westeros inte är av samma rehabiliterande slag som i många kontemporära rättssystem så finns det bara ett straff som är gångbart: ett dödsstraff.
Stannis må ha varit dödsdömd redan vid snöstormens ankomst, men mordet på Shireen är vad som rättfärdigar hans död. Med detta fastlagt vill jag mena på att Shireens död inte har en strukturell funktion, utan en emotionell, det vill säga att giltigförklara en annan karaktärs död.
7.2.4 Shireens hamartia
Ska en sammanfattning göras av Shireen utifrån det vi undersökt så är det att hon är en snäll och empatisk person som inte drar sig från att hjälpa andra, även när det medför personlig risk. Trots dessa positiva karaktärsdrag så dör Shireen vilket ställer frågan ifall även hon hade en hamartia. För att kunna finna svar på frågan krävs det en djupare undersökning av händelseförloppet kring hennes död vilket främst finnes genom att undersöka motivationen bakom Shireens mord. Då Shireen offras är det därför rimligt att ta reda på varför det är just specifikt hon som offras. Svaret Game of Thrones erbjuder är tämligen enkelt: i och med att hon är en Baratheon så besitter hon konungablod, ett måste, enligt prästinnan
17
inställd på att den enda utvägen tycks vara att offra sin egen dotter. Detta är dock inget han gör utan att först tala med henne. Stannis verkar plågad av det svåra dilemmat han står inför men Shireens villighet att hjälpa till, trots att hon inte vet vad det är Stannis behöver hjälp med, tycks övertyga honom att genomföra det hela. Det är först när Shireen står vid bålet som hon säger emot och försöker göra motstånd. Det är dock alldeles försent vid det här laget och hennes öde är
förseglat, Shireen är dödsdömd. Hennes vilja att hjälpa till, eller rättare sagt hennes naivitet, tycks i och med denna kontext vara det som fått henne dödad, men för att kunna få ett definitivt svar på ifall detta är fallet så måste det först redas ut ifall Stannis hade låtit döda henne om hon inte först erbjöd sin hjälp. Att finna svaret på en sådan hypotetisk fråga är svårt, om inte rent ut sagt omöjligt, om det inte hade varit för den tidigare nämnda scenen med Shireen och Stannis. Hade scenen inte haft som syfte att få Stannis att slutligen låta Shireen dö så ställer det istället frågan vad det är som exakt ger scenen ett existensberättigande. Då scenen inte har något annat tydligt syfte bedömer jag det därav endast rimligt att anta att detta var dess syfte vilket innebär att Shireens hamartia var hennes naivitet.
7.3 Stannis Baratheon
7.3.1 Stannis resa
18
Trots att situationen inte är till Stannis favör på något sätt och vis så har han ändå ett ess i rockärmen. Stannis är fanatiskt religiös och redan i sin första scen
genomför han en religiös rit där han bränner avbildningar av de gudar han menar är falska. Stannis är dock inte konventionell i sin tro då religionen han propagerar för är relativt obskyr i Westeros, men trots religionens obskyra status så medför den en stark fördel för Stannis, en mäktig bundsförvant i form av prästinnan Melisandre. Melisandre är den person som omvänt Stannis och hans kohort till denna nya religion, men hennes makt har inte enbart sin härkomst ur hennes förmåga att övertyga människor, utan Melisandre besitter även genuint magiska förmågor. Dessa magiska förmågor kommer till stor nytta när Stannis godtar Melisandres hjälp för att besegra Renly då Stannis förstått omöjligheten i att besegra honom militärt. Genom en blodsritual så frammanar Melisandre en demonliknande varelse som diskret mördar Renly. Renlys död får snabbt stora politiska konsekvenser då merparten av Renlys nu ledarlösa trupper väljer att övergå till Stannis vilket ger honom de militära medel han behöver för att ha en chans att vinna kriget.
Med sitt nyvunna övertag väljer Stannis kort därefter att bege sig med en flotta mot Kings Landing, Westeros huvudstad. Stannis invasion är dock förväntad och hans fiender lyckas gillra en fälla som slår ut större delen av hans flotta. Detta är en tung motgång, men Stannis beslut att fortsätta attacken därefter är vad som förvandlar motgången från tung till katastrofal. Stannis förlorar slaget och flyr tillbaka till Dragonstone med de få överlevare han har kvar. Han förblir därefter i det stora hela irrelevant för omvärlden tills dess att han säkrat stödet av en armé av legosoldater.
Med gränsvakter som ber om hjälp för att hindra en fientlig armé från att korsa rikets gränser, samt profetior och syner om ett stort slag i snö, så väljer Stannis att bege sig norrut. Efter att ha krossat armén och säkrat gränserna kan Stannis påbörja sina riktiga planer, att erövra och säkra stödet från norr för att sedermera kunna erövra riket i sin helhet. Stannis påbörjar sitt fälttåg men stöter snart på problem. En snöstorm hotar att helt förinta hans armé och alla chanser han har till att segra. Utgångsläget ser dystert ut, men Melisandre erbjuder en lösning, det tidigare diskuterade offret av Stannis dotter, Shireen Baratheon. Motvilligt
19
delen av hans soldater väljer att överge honom. Dessutom så väljer Stannis fru Selyse att begå självmord till följd av dotterns död, samtidigt som Melisandre beslutar att överge Stannis. Utan någon proviant och låst i fiendeterritorium så är Stannis valmöjligheterna begränsade, och trots att han har oddsen emot sig så väljer han att fortsätta sin marsch. Resultaten av detta är de förväntade, Stannis armé krossas av de fientliga Boltons och alla chanser för Stannis att vinna kriget blåses bort med förlusten. Detta är dock inte det som får Stannis att dö. Sårad överlever Stannis slaget bara för att bli funnen av Brienne av Tarth, en av Renlys mest trogna anhängare, som väljer att döda Stannis som hämnd för Renlys död.
7.3.2 Definiering av Stannis
Stannis karaktär sticker i mångt och mycket ut i jämförelse med de två tidigare, speciellt i den aspekten att han tar väldigt många beslut. Stannis agens tycks snarast obehindrad, och om något går det att se honom som en ytterst proaktiv karaktär. Denna proaktivitet tycks komma från en tydlig vilja att ta tronen. Alla de stora beslut jag nämnt under hans karaktärsresa tycks peka på tronen som den bakomliggande motivationen. Beslutet att mörda Renly, invadera Kings Landing, invadera norr och att offra Shireen har alla den gemensamma nämnaren att de tas för att öka Stannis chans att få tronen: ”The Iron Throne is mine by right. All those
who deny it are my foes.”35 Visst finns det ett maktbegär bakom Stannis vilja att ta
järntronen, men som citatet ovan visar så finns det även ett icke-pragmatiskt rättvisebehov bakom viljan. Stannis Baratheon är enligt rikets lagar den rättmätiga arvingen och detta är inget som han är villig att kompromissa med. Inte ens när hans beslut aktivt förminskar hans chans att faktiskt ta tronen. Exempelvis föreslås det av en rådgivare att Stannis kan söka en allians med Robb Stark då de båda bekämpar ätten Lannister. Detta skjuts dock ner direkt av Stannis som menar på att Robb Stark, likt Joffrey Lannister, är en usurpator och således en fiende till
honom. Men det tycks finnas ytterligare en aspekt bakom denna icke-pragmatiska hållning, en aspekt som gör det hela logiskt, i alla fall från Stannis synvinkel. Enligt Melisandre så är Stannis den så kallade azor ahai, prinsen som utlovades, en profetisk figur som kommer att rädda världen från undergång. Profetian innebär
35 Game of Thrones, säsong 2, avsnitt 4, Garden of Bones (2012). Regissör: David Petrarca. HBO,
20
även enligt Melisandre att Stannis öde är att sitta på järntronen, något Stannis verkar tro på fullt ut.
Att Stannis befinner sig i tron om att hans öde är att sitta på järntronen förklarar hans beslut att neka en allians med Robb Stark samt att anfalla Kings Landing även när oddsen inte är i hans favör. Även om chansen till seger är liten så är den ändå värd att ta då Stannis fullt ut tror att ödet garanterar honom seger. Det är av vikt att förstå att detta inte kommer från en uppblåst narcissism, utan snarare en blind religiös fanatism. Stannis är medveten om att tronen inte kommer att ges till honom gratis även om det är hans öde, utan uppoffringar måste göras. Detta ger en förklaring till varför Stannis slutligen väljer att offra Shireen. Likt Abraham i bibeln så testas här hur långt Stannis är villig att gå för sin tro, men till skillnad från den abrahamitiska guden så finns det ingen eller inget som stoppar Stannis från att döda sitt eget kött och blod.
7.3.3 Stannis död
Efter att ha förlorat sin armé vid slaget om Winterfell så hittas den skadade Stannis Baratheon på slagfältet av en av Renlys allra mest trogna anhängare, Brienne av Tarth. Brienne har länge anat Stannis inblandning i Renlys död och kräver svar gällande hans roll i det hela. Stannis erkänner sig skyldig. I Renlys namn väljer då Brienne att avrätta Stannis.
21
konflikten, men även detta går att argumentera emot genom det faktum att Balon, som sagt, fortfarande lever.
Men trots att Stannis död i sig inte har några stora konsekvenser så har hans vistelse i norr definitivt det. Den största konsekvensen av det hela är att det för Stannis två mest trogna rådgivare och anhängare, Davos och Melisandre, över till Jon Snows sida. Viktigt att poängtera är att Davos och Melisandre söker sig till Jon innan det att Stannis dött. Stannis död omöjliggör att de två kan återvända, men det är inte katalysatorn till att de lämnar. Om något så tycks Stannis död för det allra mesta påverka hypotetiska scenarion, det vill säga hur narrativitet potentiellt skulle ha kunnat påverkas av att fortfarande ha Stannis vid liv. Exempelvis så skulle det tydligt förändra omständigheterna kring Daenarys ankomst till Westeros då hennes armé landar i det övergivna Dragonstone, den då döda Stannis forna hem.
Stannis död utgör alltså inte ett narrativt avslut för någon karaktär förutom honom själv, men samtidigt skapar dödsfallet inte förutsättningar för nya narrativ och vändningar i historien. Därmed går det bara att argumentera för att hans död har ett specifikt syfte: att förenkla narrativet genom att minska mängden karaktärer. När väl Davos och Melisandre har förts samman med Jon är alltså Stannis roll i narrativet klart. Stannis har uppfyllt det han skulle, och utan någon ytterligare funktion så fann författarna det lättare att döda honom än att låta honom agera som en extra faktor som gör narrativet mer komplext.
7.3.4 Stannis hamartia
Vilket som är det exakta misstag som föranleder Stannis förfall kan tyckas svårt att identifiera då Stannis tar många beslut som får, för honom själv, negativa
22
mordet på Shireen är det misstag som fick Stannis fälttåg att misslyckas då dess konsekvenser, desertering en masse, direkt påverkade fälttågets chanser till
framgång. Samtidigt vore även detta fel att beskriva som misstaget som föranledde Stannis fall då snöstormen fortfarande är händelseförloppets katalysator.
Mordet på Shireen var i det stora hela helt enkelt ett desperat försök att lösa en desperat situation. Utifrån antagandet att offrandet av Shireen faktiskt hjälpte till att undanröja snöstormen så kvarstår då faktumet att ifall hon inte hade offrats så hade snöstormen lett till att Stannis fälttåg misslyckats. Då Stannis omöjligt kan ha orsakat en snöstorm finner jag det problematiskt att undersöka misstag som begås efter snöstormens ankomst. Men med detta sagt så finner jag det inte problematiskt att undersöka vilka beslut som leder en karaktär rakt in i en snöstorm. Ska en hamartia upptäckas så måste analysen alltså ta ett kronologiskt steg tillbaka. När väl stormen anlänt är det slut för Stannis, därför måste alltså bakgrunden till Stannis beslut att från första början bege sig norrut undersökas. Svaret här är för omväxlings skull tämligen enkelt. Stannis drivs mot norr på grund av religiös fanatism och ett ouppfyllt maktbegär. Då profetior övertygat Stannis om att han kommer att segra i ett stort slag i snön så tvekar han inte en sekund på att invadera norr så fort en chans ges. Beslutsamhet och tron att han kommer att segra leder Stannis till att förbise vikten av logistiken bakom att föra ett krig under
vinterförhållanden.
Att Stannis i praktiken dör på grund av dåliga väderförhållanden kan tyckas
komiskt i jämförelse med de andra karaktärerna som dör till följd av långa intriger. Men det är trots allt något som serien starkt antyder då en av de allra förta
replikerna som yttras mot Stannis när han väl anlänt i norr är gällande hur dålig förberedd han är på vinterklimatet: ”We’re not in the Seven Kingdoms and you’re not dressed for this weather.”36
Trots dödsfallets specifikt väderrelaterade förutsättningar så ligger motivationen bakom beslutet i linje med hans karaktär då de andra två besluten jag nämnt i denna sektion, mordet på Renly och Shireen, båda fattas för att hjälpa Stannis
36 Game of Thrones, säsong 4, avsnitt 10, The Children (2014). Regissör: Alex Graves. HBO, 15
23
24
8 Slutsats
För att avslutningsvis finna svaret på min frågeställning, vad det finns för lärdomar att dra av Game of Thrones hantering av döden, finner jag det allra lämpligast att börja med att jämföra de dödsfall jag analyserat, hur de skiljer sig åt och vad dess skillnader innebär. Men innan det går att studera vad som skiljer sig mellan dödsfallen anser jag det fördelaktigt att först reda ut på vilka sätt dödsfallen liknar varandra, om än bara för att enkelt kunna utesluta vissa faktorer.
I mån av karaktärisering är Robert, Shireen och Stannis lika på så sätt att de alla tillhör samma adelsfamilj. I den mer narrativa aspekten är de lika på de sätt att ingen dör av naturlig orsak samt att allas död tycks kunna härledas till en hamartia. Men utöver dessa få faktorer skiljer karaktärerna sig åt avsevärt, inte minst
gällande sätten på vilka de dör, deras specifika hamartia och deras övergripande personligheter samt karaktärisering.
Till karaktär och karaktärisering sticker Shireen ut avsevärt då hon är den enda av de tre som är rent av god, inte en vuxen man, och inte i någon mån maktgirig. Trots detta så är det Shireen som tvingas genomgå det absolut mest emotionellt och fysiskt smärtsamma dödsfallet av de tre, att bli uppbränd av sin far. Hennes död kan tyckas oproportionerlig till hennes hamartia, speciellt i jämförelse med Robert och Stannis som båda dör relativt smärtfritt. Men att dödsfallet kan anses oproportionerligt är troligen det som gör just Shireens död så tragisk och
emotionellt engagerande. Hade hon förtjänat att dö på det sättet hon gjorde så hade det knappast varit lika tragiskt. Trots att han bara må ha nämnts ett fåtal gånger i uppsatsen så tycks detta bevisas av att barnakungen Joffrey Baratheon också dör en tämligen obarmhärtig död som däremot anses vara en av de allra minst tragiska enligt den tidigare nämnda Business Insider listan. Vad som tycks göra skillnad på den upplevda tragedin är att Joffrey genomsyras av en ondsint sadism vilket Shireen inte gör. Detta tycks besvara frågan varför just Shireens dödsfall är det mest tragiska, men kvar har vi dock att svara på vad som gör Stannis död klumpigt utförd i jämförelse med de andra två.
25
tvingar en att ställa frågan ifall gestaltningen av ett dödsfall kan vara dålig trots att den metodmässigt har en bakomliggande hamartia. Svaret tycks onekligen vara ja, men detta borde inte vara någon chock då Aristoteles aldrig själv sade att
användandet av hamartia resulterar i en välgestaltad karaktärsdöd utan bara att det går att finna i varje bra genomförd hjältes undergång. För att lättare förstå kan det vara fördelaktig att sätta det i perspektiv med det McKee menar är skillnaden mellan form och formel, det vill säga att form är en beprövad och funktionell metod medan formel är en garanti.37 De tankar och metoder McKee föreslår i Story
menar han är alla former då de inte kan garantera succé, på samma sätt bör hamartia möjligen snarast ses som en användbar form istället för formel. Det vill säga att trots att det finns element såsom en hamartia i Stannis karaktär som möjliggör ett välgestaltat karaktärsförfall så saknas andra element som får det att upplevas som komplett. Vad alla dessa saknade element är specifikt kan vara svårt att utdöma, men av analysen vill jag mena på att en tydlig brist ligger i dödsfallets syfte. Medan Roberts och Shireens död används för att öppna upp för nya
scenarion och nya möjligheter för karaktärsutveckling så gör inte Stannis det. Stannis död gör snarast det motsatta, det stänger möjligheterna för nya scenarion och karaktärsutveckling då det enda det tycks göra är att avlägsna en karaktär från dramat. Trots att döden kan upplevas som det yttersta slutet så är det ett absolut slut i Stannis fall. Medan Roberts bortgång ekar över Westeros genom hela serien så är Stannis snabbt bortglömd och det arv han lämnar är i närmaste grad icke-existerande.
Att Stannis död är allra främst narrativt avslutande är inte nödvändigtvis det som är problemet dock. Många dödsfall som är mer avslutande i sin narrativa funktion har tidigare mottagits väl. Exempelvis går dessa att finna i hyllade filmer såsom:
American Beuty (1999), Scarface (1983), Saving Private Ryan (1998). Men dessa
skiljer sig särskilt i den aspekten att dödsfallet sker i slutet av narrativen vilket Stannis inte gör. När Stannis väl har dött återstår ytterligare tre säsonger av serien. I en tv-serie som är ökänd för sitt spindelnät av kopplingar karaktärer sinsemellan som Game of Thrones är det då kanske inte konstigt att ett sådant plötsligt stopp i en del av berättelsen upplevs som konstigt om inte rent ut sagt opassande.
26
Sammanfattningsvis skulle jag därav vilja föreslå att jag utifrån denna studie utvunnit två viktiga komponenter i ett väl gestaltat dödsfall inom narrativ. Dessa två komponenter är: tematisk rimlighet och narrativ funktion.
Med tematisk rimlighet innefattas till en stor grad hamartia, men allra främst vill jag mena på att villkoren för en karaktärs förfall är etablerade kring faktorer tydligt närvarande och tematiskt relevanta för såväl karaktären som berättelsen.
Exempelvis kan en karaktär som dör till följd av dåligt väder anses vara rimligt om vi följer en berättelse om en stormjägare, men i en tv-serie som först och främst är centrerad kring politiska intriger mellan adelspersoner blir en sådan död
opassande.
Narrativ funktion kan enklast beskrivas som så att en karaktärsdöd måste ha övergripande implikationer för omvärlden som gör den mer komplex, i alla fall så länge den inte äger rum i slutet av narrativet där den kan tillåtas göra det motsatta. Både Roberts och Shireens död är tydliga exempel på detta då det tvingar deras respektive omgivningar att både praktiskt och emotionellt bemöta de nya omständigheterna deras död frammanat.
27
Käll- och litteraturförteckning
Angraal, Suveen & Bhatnagar, Ambika & Verma, Suraj & Shergill, Sukhman & Gupta, Aakriti & Khera, Rohan. ”Risk Factors Associated with Mortality in Game of Thrones: A Longitudinal Cohort Study”. (2018).
Aristoteles, & Stolpe, Jan, Om diktkonsten. (Göteborg: Anamma. 1994)
Aristoteles, & Ross, William David, Nicomachean ethics. (Kitchener: Batoche Books, 1999).
Greenwald, Andy, “‘Game Of Thrones’ Season 5, Episode 10 Recap: ‘Mother’s Mercy’”. Grantland 15/6 2015. http://grantland.com/hollywood-prospectus/game-of-thrones-season-5-episode-10-recap/ [Hämtad 25 September 2020].
Hagin, Boaz, Death In Classical Hollywood Cinema. (London: Palgrave Macmillan UK. 2010).
Knobloch-Westerwick, Silvia, Gong, Yuan, Hagner, Holly och Kerbeykian, Laura. “Tragedy Viewers Count Their Blessings.” Communication Research, 40(6) (2012), s.747-766.
Lystad, Reidar. and Brown, Benjamin., “Death is certain, the time is not: mortality and survival in Game of Thrones.” Injury Epidemiology, 5(1) (2018).
McKee, Robert, Story. (New York: ItBooks, 2010)
Nguyen, Brad, ”Another World Is Possible: Game of Thrones And The Politics of
Imagination” Kill your Darlings 30/3 2013.
https://www.killyourdarlings.com.au/article/another-world-is-possible [Hämtad 21 Novemeber 2020]
Pasolini, P., 1967 ”Betraktelse över den obrutna tagningen Eller film som verklighetens semiologi”: Pesaro
Patton, Rebecca, “The 21 Most Tragic 'Game Of Thrones' Deaths, From The Red Wedding
To Shireen Baratheon”, Bustle 21/5 2019. https://www.bustle.com/p/the-21-most-tragic-game-of-thrones-deaths-from-the-red-wedding-to-shireen-baratheon-17889649 [Hämtad 20 november 2020].
28
Rich, Katey, “The Biggest Victim of Game Of Thrones Season 5”, Vanity Fair 15/6 2015.
https://www.vanityfair.com/hollywood/2015/06/stannis-game-of-thrones-death [Hämtad 20 november 2020].
Wilson, Jeffrey. “The Meaning of Death in Shakespeare’s Hamlet.” ANQ: A Quarterly
Journal of Short Articles, Notes and Reviews (2019), s.1-5.
Wittmer, Carrie och Ahlgrim, Callie. “Every Important 'Game Of Thrones' Death, Ranked
From Least Tragic To Most Tragic” Business Insider 5/20 2020.
https://www.businessinsider.com/game-of-thrones-deaths-ranked-sadness-2017-8?r=US&IR=T [Hämtad 20 November 2020].
