FORSKNINGSRAPPORT
2005:17
Luleå tekniska universitet
Igenväxning och vegetationsutbredning i Luleå innerfjärdar 1995-2004
Peter Erixon
Förord
På uppdrag av Luleå kommun, Tekniska förvaltningen, har Luleå tekniska universitet (Avd tillämpad geologi) gjort en uppföljande utredning om vilka effekter de
vattentekniska åtgärder som vidtogs 1992-1994 har fått på Luleå innerfjärdar.
En utredning om vattenkvaliteten i Luleå innerfjärdar pågick under 2003 och 2004 och avslutades i december 2004 med rapporten ”Vattenkvaliteten i Luleå innerfjärdar 1990-2004” (Erixon)
En utredning om vegetationsutbredning och igenväxning i Luleå innerfjärdar har pågått under åren 2004-2005 och avslutas med denna rapport ”Igenväxning och vegetationsutbredning i Luleå innerfjärdar 1995-2004”
Luleå i september 2005 Peter Erixon
Sammanfattning
Luleå tekniska universitet har av Luleå kommun, Tekniska förvaltnigen, fått i uppdrag att utreda vilka effekter på vegetationens utbredning i Luleå innerfjärdar de
vattentekniska åtgärder som vidtogs 1992-1994 har fått.
Genom bearbetning, jämförelse och analys av fältundersökningsresultat, markfotografier samt flygfografier av snedbildstyp från 1994-95 och 2004 kan följande slutsatser dras:
• I de delar av fjärdarna som omfattas av uppdämningen, dvs Björkskatafjärden, Björsbyfjärden, Sinkfjärden och Sörfjärden, har vattenvegetationens utbredning inte bara hejdats utan i många områden har vegetationen glesats ut eller försvunnit och då öppnat upp för större arealer fria vattenspeglar.
• Bladvassen, som har stått för det klart största bidraget till igenväxningens olägenhetseffekter i innerfjärdarna, har kraftigt gått tillbaka.
• Den främst bidragande orsaken till att vattenvegetationen har reducerats är med största sannolikhet att fjärdarna efter uppdämningen har erhållit ett större djup under vegetationssäsongen.
• I den utanför dammarna liggande Skurholmsfjärden, som på grund av landhöjningen har erhållit ett lägre djup under den studerade 10 års-perioden, har det skett en viss ökning av vattenvegetationen. I de muddrade kanalerna har en viss återetatablering av vattenvegetation skett.
• Om medelvattennivån inne i fjärdarna under vegetationssäsongen skulle kunna höjas ytterligare någon decimeter och därmed ligga närmare överfallsnivån (- 40 cm i RAK 1900) skulle med stor sannolikhet den vegetationsreducerande effekten bli ännu mer märkbar än vad den har varit under perioden 1995-2004.
• Åtgärder som bör övervägas för att ytterligare minska vattenvegetationens olägenhetseffekter är
- inpumpning av vatten för att höja vattenstånd och djup och i viss mån erhålla en bättre vattengenomströmning
- reducera utsläpp av näringsämnen från olika antropogena källor
- tillåt igenväxning i vissa utvalda partier av fjärdsystemet där olägenhetseffekterna med igenväxningen bedöms som små. Dessa områden tjänstgör då som närsaltsfälla och bidrar till en viss rening av vattnet, vilket i sin tur minskar livsförutsättningarna för vattenvegetation och därmed igenväxningen i andra mer attraktiva delar av innerfjärdssystemet.
Abstract
In 1992-1994 the local authority of Luleå dammed up the water in the four innermost bays of Luleå (Luleå innerfjärdar). The measures were taken to save the
interconnected bays and prevent them become owergrown with aquatic plants and in the long run become svamps and land. The main causes of the succession from aquatic to terrestrial areas were land uplift ( about 1 cm/year), sedimentation eutrophication and owergrowth.
A comparison between botanical investigations, including field inventories and analyses of air photgraphs, for the years 1995 and 2004 establish the following facts:
• In the four dammed up bays, Björkskata-, Björsby-, Sink- and Sörfjärden, the areas of aquatic vegetation are decreased and the density of plants have been reduced. There are much more areas of clean watersurfaces 2004 then 1995.
• Common Reed (Phragmites australis), which in 1994 made a big contribution to the owergrown situation in the bays, are considrably decreased. Other species that are decreased are Schoenoplectus lacustris, Potamogeton natans, Potamogeton perfoliatus, Sagittaria natans, Ranunculus peltatus and Elodea canadensis
• The principal cause of the reduction of aquatic vegetation in the innermost bays must be the higher water level during the vegetative period caused by the weirs.
• In Skurholmsfjärden, outside the weirs, there have been a slight increase of the watervegetation during the ten years period of studies. Here, in opposite to the other bays, the meanwaterlevel have sunk about 10 cm from 1995 to 2004.
• If it is possible to raise the meanwaterlevel in the innermost bays of Luleå a little bit more (10-20 cm) the reducing effect of the vegetation most likely will be even more noticeable than during 1995-2004.
• If more reduction of water vegetation in Luleå innerfjärdar is desired take the following measures into consideration:
- to pump water into the bays to get a higher waterlevel.
- to reduce the outlet of nutrients from different antropogenic sources.
- to accept owergrowth in some selected parts of the bays where the effects of recreation and aestheticall values are small. These parts will act like a sewage treatment plant and the water quality will be better with less nutrients in other parts of the bay-system which will slow down the owergrowth.
Innehåll
1 Inledning 1
1.1 Luleå innerfjärdar – områdesbeskrivning 1
1.2 Luleå innerfjärdar – problembeskrivning 1
1.3 Utredningens syften 2
2 Metodik 3
2.1 Fältundersökning och fotografering 2004 3
2.2 Kartor för vegetationens utbredning 3
2.2.1 Utbredningskartornas klassifikationssytem 4
2.3 Om resultatredovisning 5
2.3.1 Innerfjärdarnas vegetation 1995 – en kort sammanfattning 5 2.3.2 Innerfjärdarnas framtid – tre scenarier 6
3 Resultat 7
3.1 Skurholmsfjärden 1995-2004 7
3.1.1 Skurholmsfjärden – vegetationsutbredning 7 3.1.2 Skurholmsfjärden – artsammansättning 7 3.1.3 Skurholmsfjärden - orsaker till förändringar 8
3.1.4 Skurholmsfjärden och framtiden 8
3.2 Björkskatafjärden 1995-2004 9
3.2.1 Björkskatafjärden – vegetationsutbredning 9 3.2.2 Björkskatafjärden – artsammansättning 10 3.2.3 Björkskatafjärden – orsaker till förändringar 10
3.2.4 Björkskatafjärden och framtiden 11
3.3 Björsbyfjärden 1995-2004 11
3.3.1 Björsbyfjärden – vegetationsutbredning 12
3.3.2 Björbyfjärden – artsammansättning 12
3.3.3 Björsbyfjärden – orsaker till förändringar 13
3.3.4 Björsbyfjärden och framtiden 14
3.4 Sinkfjärden 1995-2004 14
3.4.1 Sinkfjärden – vegetationsutbredning 14
3.4.2 Sinkfjärden – artsammansättning 15
3.4.3 Sinkfjärden – orsaker till förändringar 15
3.4.4 Sinkfjärden och framtiden 16
3.5 Sörfjärden 1995-2004 16
3.5.1 Sörfjärden – vegetationsutbredning 17
3.5.2 Sörfjärden – artsammansättning 17
3.5.3 Sörfjärden – orsaker till förändringar 18
3.5.4 Sörfjärden och framtiden 18
3.6 Mulöviken 19
4 Diskussion och slutsatser 20
Referenser 27
Bilagor 1 - 17
1. Inledning
För grundläggande bakgrundsinformation om Luleå innerfjärdar och Luleå kommuns projekt hänvisas till Forskningsrapporterna ”Luleå innerfjärdar, rapport A: vattenkvalitet, bottenkvalitet, vegetation” (Erixon 1996) och ”Luleå innerfjärdar, rapport B: hydrologi”
(Andreasson 1996) samt ”Vattenkvalitet i Luleå innerfjärdar 1990-2004” (Erixon 2004)
1.1 Luleå innerfjärdar – områdesbeskrivning
Med Luleå innerfjärdar menas i denna rapport från söder Skurholmsfjärden, Björkskatafjärden, Björsbyfjärden, Sinkfjärden, Sörfjärden och Mulöviken som den nordligaste. Via mer eller mindre trånga sund är innerfjärdarna förbundna med havet från två håll, i söder med Stadsfjärden via Svartholmskanalen och i norr med Björköfjärden via de två Strapösunden. Det största inflödet till innerfjärdarna sker via Holmsundet som mynnar i Björsbyfjärden. Avrinningsområdet för Holmsundet och västra Björsbyfjärden är ca 8 800 ha stort (Andreasson 1996) och inkluderar Gammelstadsviken och ett område som sträcker sig ca 7 km nordväst Rutvik.
1.2 Luleå innerfjärdar – problembeskrivning
Här följer en kort sammanfattande bakgrund till varför Luleå kommun vidtog vattentekniska åtgärder i innerfjärdarna mellan åren 1992-1994. En betydligt fylligare bakgrundsbeskrivning finns i Luleå innerfjärdar rapport A (Erixon 1996).
Vad var problemet med Luleå innerfjärdar?
• De höll på att grundas upp och växa igen. Vattenspeglarna minskade och strandförskjutningen var betydande.
• Vattenkvaliten försämrades. Vattnet blev näringsrikare och mer färgat.
Vad var/är huvudorsakerna till dessa problem?
• Landhöjning som ger strandförskjutning, lägre djup och avsnörningar mellan bassängerna
• Utsläpp av närsalter tillsammans med minskad kontakt med havet Vad var syftet med de vattentekniska åtgärdersom vidtogs 1992-94?
• Bevara områdets vattenspeglar och sjökaraktär, hindra igenväxning
• Bevara en bra vattenkvalitet och möjligheter till bad
• Bevara möjligheterna till båtliv och kanoting
• Bevara möjligheter till fiske
• Bevara möjligheter till vinteraktiviteter, skid- och skridskoåkning Vad gjordes? Vilka vattentekniska åtgärder vidtogs?
• Uppmuddring vid avsnörda partier som Revelsudden, Sinksundet, Bodskataudden och Porsöudden/Björkskatagrundet
• Uppdämning av systemet under maj-september ca 45 cm över normalvattenstånd i havet (- 40 cm i RAK 1900). Dammarna placerades vid Likskärsbanken mellan Sörfjärden och Mulöviken och vid Lulsundskanalens utlopp i Skurholmsfjärden
Hur gick det? Vad har hänt?
Har syftena med innerfjärdsprojektet uppnåtts? Det har nu gått 10 år sedan Luleå innerfjärdar vallades in. Har uppdämningen haft den avsedda effekten? Har exempelvis igenväxningen kunnat hejdas?
Vilka utredningar görs/har gjorts?
För att klargöra effekterna av de vattentekniska åtgärderna som varit i bruk i 10 år och stärka underlaget inför kommande beslut om innerfjärdarnas framtid fick LTU (Erixon) i uppdrag att inleda en utredning 2003. Till idag (september 2005) har följande delutredningar genomförts eller påbörjats där Tekniska kontoret på Luleå kommun är beställare:
• Uppföljning vattenkvalitet. Utredningen inleddes 2003 och var klar i december 2004 (Erixon 2004)
• Uppföljning igenväxning/vegetationsutbredning. Utredningen inleddes 2004 med fältundersökningar och fotografering från mark och flyg. Utredningen är klar i och med denna rapport.
• Fiskpassagelösning. Utredningen, att hitta den lämpligaste lösningen för
innerfjärdarna, genomfördes som ett examensarbete (Sjöberg 2003). Vid dammen i lulsundskanalen har en ”denilränna” prövats under säsongen 2004.
1.3 Utredningens syften
Denna utredning ”Igenväxning/vegetationsutbredning i Luleå innerfjärdar 1995-2004” har följande syften:
• Att kartlägga vegetationens utbredning, täthet och sammansättning i Luleå innerfjärdars olika delar år 2004.
• Att klargöra om och hur vegetationsutbredningen (igenväxningen) har förändrats i fjärdarnas olika delar under de senaste 10 åren.
• Att klargöra om och hur de vattentekniska åtgärder som vidtogs 1992-1994 har påverkat vegetationsutbredningen / igenväxningen.
• Att bedöma om de prognoser över vegetationsutbredningen fram till 2050 som redovisats i rapporten Luleå innerfjärdar, Rapport A (Erixon 1996) fortfarande stämmer.
• Att tillföra kunskap som är viktig för att fastställa om och hur eventuell inpumpning av vatten till innerfjärdarna skall genomföras på bästa sätt.
2. Metodik
Undersökningens metodiska upplägg styrs av att jämförelser skall kunna göras mellan åren 1994-1995 och 2004 med avseende på vegetationen. Därför har samma undersökningsmetoder som användes 1994-95 (Erixon 1996) använts vid denna undersökning. Vegetationsdata har insamlats med hjälp av vegetationskartering i fält, fotografier tagna från båt och land samt högupplösta snedbildsfotografier från flygplan.
2.1 Fältundersökning och fotografering 2004
Under augusti-september 2004 utfördes en vegetationskartering i innerfjärdarnas olika delar.
Vid inventeringen, som skedde med båt, har varje fjärd genomkorsats på ett systematiskt sätt samtidigt som data om växtart, täthet/täckningsgrad och utbredningsområde noterats, Vissa i förväg utsedda vattenområden inventerades med större noggrannhet. Det var områden som vid inventeringen 1995 uppvisade tät vegetationsutbredning och tydliga tecken på snabbare igenväxningsförlopp än andra områden. Bottenvegetation har vid vissa tillfällen kunnat fastställas med hjälp av vattenkikare vid andra tillfällen tagits upp med hjälp av en kratta.
Arternas relativa täthet har uppskattats i en tregradig skala: 1=sparsam, 2=allmän och 3=
mycket allmän, dominerande.
Flygfotografier togs över innerfjärdarnas olika delar i september 2004. Totalt erhölls 30 högupplösta färgfoton som kan jämföras med de 28 färgbilder som togs 1994-95. Bilderna ger inte bara en bra översiktlig information om vegetationens utbredningsområden utan förmår även efter tolkning att differentiera en stor del av vegetationen till art.
Under inventeringsarbetet togs ett stort antal fotografier från båt och från land. Många av dessa togs från samma positioner som nyttjades 1995 vilket underlättat jämförelsen.
2.2 Kartor för vegetationens utbredning
Resultaten från sammanställningen av all data som rör vegetationens utbredning redovisas i form av utbredningskartor (bilagor 1-10). För att kunna presentera vegetationens utbredning på ett översiktligt och användbart sätt har ett klassifikationssystem som användes vid vegetationsundersökningen 1995 använts (Erixon 1996). Klassifikationssystemet baserar sig inte enbart på vegetationens täthet och sammansättning utan även på vegetationens
”olägenhetseffekt”. Till de olägenheter som igenväxningen skapar räknas förlust av estetiskt tilltalande vattenspeglar, minskade möjligheter till båtliv och kanoting, minskade möjligheter för skridsko- och skidåkning. Det betyder att växtarter som har registrerats vid växtkarteringen och som är ovanliga och/eller är utrymmesmässigt obetydliga inte har redovisats i utbredningskartorna.
2.2.1 Utbredningskartornas klassifikationssystem
1. Övervattensvegetation (emersa makrofyter)
Kännetecknas av att de gröna skottdelarna växer upp ovanför vattenytan. I innerfjärdarna påträffas främst följande arter: bladvass (Phragmites australis), säv (Schoenoplectus lacustris), starr (Carex spp.), sjöfräken (Equisetum fluviatile) och vissa igelknoppsarter (Sparganium spp). Alla dessa växter finns främst i strandnära områden där de bildar en zon från strandlinjen och ut mot djupare vatten men vissa av övervattensarterna kan i innerfjärdarnas grunda vattenområden bilda stora ensartade bestånd ute i fria vattnet. Hit hör främst bladvass och säv som genom att bilda täta och upp till 2-3 meter höga bestånd avsevärt bidrar till att minska och skymma vattenspeglar.
1 A Tät övervattensvegetation
Utgörs av bladvass och säv i täta, skymmande bestånd. Täcker mer än 40% av vattenytan.
Vattenområdet är ej möjligt att passera med roddbåt utan betydande svårigheter. Ger en betydande begränsning av vinteraktiviteter.
1 B Gles övervattensvegetation Utgörs av något av följande alternativ:
- Bladvass och säv i glesa, endast något skymmande bestånd. Täcker mindre än 40 % av vattenytan oftast som glest liggande ruggar.
- Fräken i ensartade bestånd oftast som en zon i vattnet utanför strandlinjen.
Området är möjligt att passera med roddbåt. Ger obetydlig begränsning av vinteraktiviteter.
2. Flytbladsvegetation (nympheider)
Växter som är förankrade i botten med sina rötter. Alla blommor samt en del blad växer upp till ytan där de kan bilda täta mattor. I innerfjärdarna rör det sig främst om följande arter:
Gäddnate (Potamogeton natans), Pilblad (Sagittaria spp), Näckrosor (Nuphar lutea och pumila, Nymphaea alba;candida) och igelknoppsväxter (Sparganium spp). Dessa växter påträffas ofta som blandvegetation i områden med övervattensvegetation, främst säv, men även i ensartade bestånd som en bård utanför zonen med övervattensväxter.
2 A Tät flytbladsvegetation
Utgörs av flytbladsväxter i täta, mattlika bestånd. Vattenområdet ej möjligt att passera med roddbåt utan betydande svårigheter. Vegetationen verkar ej skymmande men vattenspegeln försvinner eller blir betydligt mattare. Ingen begränsning av vinteraktiviteter
2 B Gles flytbladsvegetation
Flytbladsvegetation i glesa bestånd som lätt kan överkorsas med roddbåt och endast ger en obetydlig mattning av vattenspegeln.
3. Undervattensvegetation
Dessa växter, som till övervägande del finns under vattenytan, kan indelas i två grupper. Den ena kortskottsväxter, som vanligen bildar mer eller mindre täta mattor på botten, redovisas endast i undantagsfall. Det gör däremot långskottsväxter som växer från botten och ofta ända upp till ytan. I innerfjärdarna är följande arter de vanligaste: Vattenpest (Elodea canadensis), slingeväxter (Myriophyllum spp), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och sköldmöja (Ranunculus peltatus). Sköldmöjan räknas normalt till en flytbladsväxt men växtsättet i innerfjärdarna gör att den har placerats här.
3 A Tät undervattensvegetation
Undervattensvegetation i täta, kompakta bestånd som når upp till ytan. Kan ej passeras med roddbåt utan vissa svårigheter. Vattenspegel ej påverkad förutom att lätta vindars krusningar upphör. Ingen begränsning av vinteraktiviteter.
3 B Gles undervattensvegetation
Undervattensvegetation som endast förekommer närmast botten (kortskottsväxter) eller om den når upp till ytan (långskottsväxter) endast som glesa bestånd.
2.3 Om resultatredovisningen
Huvudsyftet med undersökningen är att fastställa om och hur vegetationens sammansättning och utbredning har förändrats i Luleå innerfjärdar under de tio åren från 1995 till och med 2004. Redovisningen av resultaten kommer att presenteras som jämförelser fjärd för fjärd där följande aspekter kommer att behandlas:
• Förändringar av vattenvegetationens utbredning enligt ovanstående klassifikationssystem (2.2.1). Har utbredningsområden med vattenvegetation ökat eller minskat i storlek eller är de oförändrade? Har vattenvegetationen blivit tätare eller glesare? Har de fria vattenspeglarnas storlek ökat eller minskat? Har igenväxningen kunnat hejdas? Vad är orsaken till eventuella utbredningsförändringar
• Förändringar av vattenvegetationens artsammansättning. Har vissa växtarter blivit vanligare? Har andra minskat i utbredning och antal? Vilka konsekvenser har/får eventuella artsammansättningsförändringar på igenväxningsförloppen i Luleå innerfjärdar. Vad är orsaken till eventuella artsammansättningsförändringar?
• Jämförelser med de scenarier över framtida förändringar av vegetationens utbredning och landtillvinning fram till år 2050 som gjordes 1996 (Erixon 1996). Där presenterades tre olika scenarier (se 2.3.2). Hur väl stämmer de prognoser som gjordes 1995? Behöver exempelvis scenario 2 (”innerfjärdarna år 2050 efter genomförande av etapp 1”) modifieras? Observera att scenarierna endast tar upp övervattens- och flytbladsvegetation.
2.3.1 Innerfjärdarnas vegetation 1995 – en kort sammanfattning
Som en introduktion och bakgrund till de fjärdvisa jämförelserna följer här en kort sammanfattning av resultaten från vegetationsundersökningen 1995 (Erixon 1996):
• Stora delar av innerfjärdarna har (1995) en tät, frodig vattenvegetation, främst Björsbyfjärden där övervattensväxter dominerar, Björkskatafjärden där flytbladsväxter dominerar och Sörfjärden där undervattensväxter dominerar. På grund av ett större djup har Skurholmsfjärden och delar av Björkskata- och Björsbyfjärden stora vegetationsfria ytor.
• Den vattenkvalitetsgradient som havet skapar har en artfördelande effekt på vattenvegetationen.
• Björsbyfjärden hade på 1920-talet en rik undervattensvegetation som liknade den som den närmare havet liggande Sörfjärden har idag (1995). Undervattensvegetationen i Björsbyfjärden har idag (1995) ersatts av en rik övervattens- och flytbladsvegetation.
• Bladvassen förefaller ha haft en central roll vid naturliga avsnörningars igenväxning och uppgrundning. Bladvassen har på många ställen brett ut sig med en hastighet av 1,1 - 2,2 meter per år.
• Under de senaste decennierna har stranden i många områden i innerfjärdarna förflyttats med en hastighet av cirka 2 meter per år och i extremfall hela 20 meter per år.
• Fram till idag (1995) har innerfjärdarna inte haft några problem med besvärande algtillväxt trots att man av de höga fosforhalterna skulle kunna vänta sig det.
2.3.2 Innerfjärdarnas framtid – tre scenarier
Här följer en kort sammanfattning av de prognoser över innerfjärdarnas framtid som gjordes 1996. (Erixon 1996). Prognoserna presenterades som tre scenarier som visade vattenvegetationens utbredning samt landtillvunnet område fram till år 2050 under olika förutsättningar:
• Scenario 1, efter naturlig utveckling utan några vattentekniska åtgärder vidtagna.
• Scenario 2, efter genomförande av ”etapp 1”, dvs med de vattentekniska åtgärder (muddringar och dämning) som vidtogs 1992-94.
• Scenario 3, efter borttagna fördämningar men muddringarna kvar.
Det påpekades att de tre scenarierna ej fick övertolkas. Avsikten var och är främst att visa de grova principiella skillnaderna mellan de olika scenarierna medan osäkerheten när det gäller detaljerna givetvis är stor. En jämförelse mellan de olika scenarierna (bilagor 15-17) visade i sammanfattning på följande prognoser för framtiden (fram till 2050):
• Vid scenario-3 sker den snabbaste landtillvinningen och sker den största förlusten av fria vattenspeglar i Björkskata-, Björsby- Sink- och Sörfjärden relativt de andra scenarierna.
• Vid scenario-2 sker den minsta landtillvinningen och kan de största arealerna fria vattenspeglar bevaras i Björkskata-, Björsby- Sink- och Sörfjärden relativt de andra scenarierna.
• Vid scenario-1 sker en betydligt större landtillvinning och förlust av fria vattenspeglar (dvs ökad igenväxning) i Björkskata-, Björsby- och Sörfjärden än vid scenario-2.
3. Resultat
3.1 Skurholmsfjärden 1995-2004
Stora bostadsområden, trafikleder och cykelväger ligger runt Skurholmsfjärden. Här ligger också en småbåtshamn och en badplats. Skurholmsfjärden, som ligger utanför dammarna, är via Svartholmskanalen direkt förbunden med Stadsfjärden och Bottenviken. Därmed kommer denna fjärds vattenstånd att i stort följa havets. Många gånger under året, främst perioden september-mars, sker betydande inflöden av Stadsfjärdens vatten in i Skurholmsfjärden. Det vatten som vid dessa tillfällen tränger in i Skurholmsfjärden kan ur vattenkemisk sunpunkt betraktas som ett ”älvvatten” med låga närsaltshalter och låg salinitet dvs ett vatten som är obetydligt bräckt (Erixon 1996).
Skurholmsfjärden har under de år vi kan följa, ca 60 år tillbaka i tiden, ej haft någon besvärande vattenvegetation. Orsakerna till det är främst att fjärden till stora delar är relativt djup och har en förhållandevis brant strandprofil. En annan orsak som begränsat vattenvegetationens tillväxt är även att fjärden har haft en förhållandevis bra vattenkvalitet vilket i sin tur beror på närheten till stadsfjärden. När högvattenstånd inträffar i havet kommer stadsfjärdens vatten att strömma in i Skurholmsfjärden via svartholmskanalen vilket förbättrar vattenkvaliteten genom spädande och ursköljande effekter.
3.1.1 Skurholmsfjärden – vegetationsutbredning
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 1-2) visar på följande ökningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Skurholmsfjärden:
• Område 10 (bilaga 1-2). Inre Skurholmsfjärden mot Lövskatan. På den västra sidan har den tidigare glesa flybladsvegetationen ersatts med tät undervattensvegetation (främst hornsärv).
• Område 11. Inre Skurholmsfjärden mellan broarna (Brogatan och Svartöleden) har en del av den tidigare glesa flytbladsvegetationen vid den västra stranden övergått till tät flytbladsvegetation (främst gäddnate)
• Område 12. På Malmuddens nordvästra strand har en gles övervattensvegetation (främst bladvass) etablerats vid strandkanten.
• Område 13. I ett grundare område i fjärdens sydvästra del, mellan Malmudden och Sundsgården, har en måttligt tät undervattensvegetation tillkommit (slingeväxter, sköldmöja, vattenpest och ålnate
3.1.2 Skurholmsfjärden – artsammansättning
Följande arter har blivit vanligare (ökad täckningsgrad, ökad numerär) i Skurholmsfjärden mellan åren 1995-2004:
• Bladvass (Phragmites australis) har ökat sin utbredning något på ett par strandnära områden
• Bredkaveldun (Typha latifolia) kan från att ha saknats i fjärden nu hittas på åtminstone en lokal (nordvästra stranden)
• Gäddnate (Potamogeton natans) är en flytbladsväxt som tydligt har ökat, åtminstone i inre Skurholmsfjärden.
• Kransslinga (Myriophyllum verticillatum). Denna undervattensväxt påträffades ej under inventeringen 1996 men förekommer nu på ett par områden relativt rikligt.
• Sköldmöja (Ranunculus peltatus) och vattenpest (Elodea canadensis) är ytterligare två undervattensväxter som viserligen fanns i fjärden 1996 men som 2004 har blivit klart vanligare (mera utbredd).
• Hornsärv (Ceratophyllum demersum), en undervattensväxt, fanns 1996 i den innersta delen av ”Inre skurholmsfjärden”. Där har den nu blivit klart vanligare.
3.1.3 Skurholmsfjärden – orsaker och kommentarer till förändringar
Orsaken till den måttliga ökning av vattenvegetationens utbredning som kan noteras i Skurholmsfjärden är förmodligen att medelvattendjupet har minskat med ca 9 cm under perioden. Fjärden omfattades nämligen ej av de vattentekniska åtgärder som vidtogs 1992-94 och är därför fortfarande landhöjningskänslig och tappar vatten i takt med den naturliga landhöjningen. Det minskade djupet gynnar vattenvegetationens utbredning.
Innerfjärdsprojektet kan rimligen inte ha haft någon större påverkan på vegetationsutbredningen i Skurholmsfjärden.
Det samlade intrycket av Skurholmsfjärden är att den än idag (2004) är en öppen fjärd relativt fri från vattenvegetaion och med övervägande fria vattenspeglar.
Undervattensväxter har dock blivit vanligare i Skurholmsfjärden vilket inte är helt oväntat.
Redan 1996 visades att det äger rum en växtsuccession i Luleå innerfjärdar skapad av landhöjningen (Erixon 1996). Successionen innebär att de vegetationsförändringar som nu sker i en fjärd närmare havet liknar de förändringar som tidigare ägde rum i fjärdar som då låg närmare havet men idag är mer eller mindre avknoppade fjärdar/sjöar. På 1920 talet hade Björsbyfjärden, som då hade en mycket öppnare kontakt med havet, en mycket rik undervattensvegation av främst vattenpest (Svenonius 1925). Idag har den nästan helt försvunnit och ersatts av flytblads- och övervattensvegetation. Det skulle kunna innebära att vegetationsfria fjärdar som pga av landhöjningen tappar djup inleder igenväxningen med att erhålla en mer eller mindre rik undervattensvegetation. Enligt denna hypotes skulle Skurholmsfjärden nu (2004) kunna befinna sig i detta inledande stadium av ”igenväxning”.
3.1.4 Skurholmsfjärden och framtiden
Eftersom Skurholmsfjärden ej omfattades av innerfjärdsprojektets uppdämning gjordes 1996 (Erixon) bedömningen att Skurholmsfjärden ur igenväxningssynpunkt skulle gå samma framtid till mötes vilket scenario (bilaga 15-17) som än skulle gälla.
Vid prognoserna för 2050 (bilaga 15-17) bedömdes att Skurholmsfjärden ej skulle drabbas av någon kraftig vegetationsutveckling eller strandförskjutning. Prognoserna ser ut att hålla bra även idag. Den begynnande tillväxten av undervattensvegetation som har skett kan dock tyda på att det exempelvis i det grunda centrala området (nr 13) skulle kunna etablera sig flytbladsvegetation och övervattensvegetation inom den närmaste 50-årsperioden.
Observera att scenarierna, på grund av prognostiska svårigheter, ej omfattade områden där undervattenvegetation skulle kunna utvecklas.
3.2 Björkskatafjärden 1995-2004
Björkskatafjärden omges av flera bostadsområden och trafikleder. Här ligger ett par badplatser samt i svenska mått mätt en högklassig kanotstadium. Den södra delen av fjärden är förhållandevis djup, mer än 5 meter på de djupaste delarna. Detta är orsaken till att denna del av fjärden är förhållandevis befriad från vattenvegetation. Den grundare norra delen av fjärden var däremot förhållandevis vegetationsrik 1995, främst av tät flytbladsvegetattion.
Björkskatafjärden, till skillnad från Skurholmsfjärden, dämdes upp i samband med innerfärdsprojektets verkställande 1992-94. Avsikten med åtgärden var att Björkskatafjärden liksom alla andra fjärdar innanför dammarna skulle erhålla en ca 40 cm högre vattennivå under vegetationsperioden maj – september. Den förhöjda vattennivån skulle hejda den fortsatta igenväxningen och till och med ”öppna upp” i vegetationstäta partier i fjärdarna.
Förmodligen har detta ca 40 cm högre vattenstånd mot tidigare endast kunnat upprätthållas under kortare perioder. De främsta orsakerna till att vattennivåerna legat under de önskade är små nederbördsmängder, hög temperatur och därmed hög avdunstning, vattenförluster genom fiskpassager och genom oönskat läckage genom dammarna (Erixon 2004). En mycket grov uppskattning är att medelvattennivån under vegetationssäsongen genom dammarnas tillkomst har höjts med ett par decimeter.
3.2.1 Björkskatafjärden – vegetationsutbredning
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 3-4) visar på följande minskningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Björkskatafjärden:
• Område 20. (bilaga 3-4). Den mycket täta flytbladsvegetationen i norra delen av fjärden på var sin sida om den muddrade rännan mot Porsöudden har nästan helt försvunnit. Det är främst flytbladsväxterna trubbpilblad och gäddnate som försvunnit och kvar finns glesa bestånd av flotagräs (event plattbladig igelknopp)
• Område 21. Den mycket täta flytbladsvegetationen i den yttre delen av Ytterviken har minskat kraftigt och bör nu klassas som gles flytbladsvegetation.
• Område 22. Den täta övervattensvegetationen nordväst Björkskatagrundet, bestående av bladvass ute i den fria vatternmassan, har helt försvunnit. 2004 finns bladvass kvar i detta område endast nära stranden.
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 3-4) visar på följande ökningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Björkskatafjärden:
• Område 23. I Yttervikens innersta del nära stranden har ett antal ruggar av hög övervattensvegetation (bredkaveldun) nyetablerats. I samma område har även utbredningen ökat av lågväxande men tät övervattensvegetation bestående främst av igelknopp (Sparganium emersum).
• Område 24. I Björkskatafjärdens södra del vid utloppet i Lulsundskanalen finns det 2004 ett mindre område med gles flytbladsvegetation (flotagräs, gäddnate) som delvis har ersatt gles övervattensvegetation (sjöfräken) som fanns där 1995.
• Område 25. I Porsösundet (mellan broarna) har flybladsvegetationen (främst igelknopp) på ett begränsat område blivit tätare.
3.2.2 Björkskatafjärden – artsammansättning
Följande arter har blivit ovanligare (minskad täckningsgrad, minskad numerär) i Björkskatafjärden mellan åren 1995-2004:
• Bladvass (Phragmites australis), en skymmande övervattensväxt, har gått tillbaka på de områden där den växte ute i den fria vattenmassan.
• Gäddnate (Potamogeton natans) och trubbpilblad (Sagittifolia natans), båda flytbladsväxter, är inte längre lika vanliga och har vid exempelvis områden nr 20 och 21 försvunnit helt.
• Ålnate (Potamogeton perfoliatus), en undervattensväxt, fanns spridd i flera områden 1995 men kunde inte återfinnas på någon av dessa 2004
• Vattenpest (Elodea canadensis), en undervattensväxt, fanns spridd i flera områden 1995 men kunde inte återfinnas på någon av dessa 2004.
• Sköldmöja (Ranunculus peltatus), ytterligare en undervattensväxt som var relativt vanlig 1995 men som inte kunde återfinnas 2004.
• Bandnate (Potamogeton compressus) och gropnate (Potamogeton berchtoldii), båda undervattensväxter, fanns sparsamt i Ytterviken 1996 men finns inte kvar 2004.
• Vekt braxengräs (Isoetes echinospora). På en lokal där denna undervattensväxt av kortskottstyp fanns 1995 kunde den ej återfinnas 2004.
Följande arter har blivit vanligare (ökadad täckningsgrad, ökad numerär) i Björkskatafjärden mellan åren 1995-2004:
• Bredkaveldun (Typha latifolia), som inte fanns i Björkskatafjärden 1995, har 2004 spridit sig hit och kantar Yttervikens stränder på många ställen.
• Flotagräs (Sparganium gramineum) och plattbladig igelknopp (Sparganium angustifolium) kan ha blivit vanligare i några områden.
3.2.3 Björkskatafjärden – orsaker och kommentarer till förändringar
I stora drag har vattenvegetationen minskat i denna fjärd under de 10 år som har studerats.
Flera områden (nr 21, 22, 23) som hade en påfallande tät flytbladsvegetation 1995 saknar idag 2004 denna eller har en vattenvegetation som är betydligt glesare.
1995 fanns det spridda förekomster av undervattensvegetation i hela fjärden med de största förekomsterna i Ytterviken. År 2004 är nästan all undervattensvegetation borta.
Den mest sannolika orsaken till att vattenvegetationen har reducerats i Björkskatafjärden är det något större djup som uppdämningen skapat. Det högre djupet på ett par decimeter medför att ljuset inte blir tillräckligt för att undervattensvegetation skall kunna växa. Den av växterna infångade ljusenergin räcker inte till för att bladstjälkarna skall nå vattenytan
I den inre delen av Ytterviken har dock vegetationstätheten ökat. Här har bl a ett antal ruggar av högvuxen bredkaveldun etablerats. Den frodiga vegetationsutvecklingen tyder på att vi här har att göra med en tydlig antropogen eutrofiering. Denna beror mest sannolikt på ett närsaltsläckage som stundtals kan inträffa från den närliggande pumpstationen och/eller från den bäck som avvattnar delar av univeritetsområdet och som rinner ut här i Ytterviken.
Förutom de olägenhetseffekter som igenväxningen längst in i Ytterviken har, har växtligheten
samtidigt en positiv funktion genom att den tar upp och renar vattnet från närsalter som eljest skulle sprida sig till folktätare och kanske mer attraktiva delar av innerfjärdarna.
3.2.4 Björkskatafjärden och framtiden
De prognoser som gjordes 1996 (se 2.3.2 samt bilaga 15-17) visade att landtillvinningen och vattenvegetationens utbredning i Björkskatafjärden skulle bli betydligt mindre i uppdämningsalternativet (scenario-2) än om en ”naturlig utveckling” (scenario-1) hade ägt rum. Skillnaderna skulle bli mest märkbar i den norra delen av fjärden där det skulle bli en betydande landtillvinning i Ytterviken om inga vattentekniska åtgärer hade vidtagits.
Scenario-2 verkar nu 10 år efter prognosen hålla mycket bra. Eftersom en klar tillbakagång av flybladsvegetation kan märkas och även övervattensvegetation (vass) och undervattensvegetation har gått tillbaka kan scenario-2 bli mer gynnsam än prognosen från 1996. Speciellt om de önskade vattennivåerna under sommaren kan hållas bättre än vad som har varit fallet under de 11 år dammarna har varit i drift.
3.3 Björsbyfjärden 1995-2004
Björsbyfjärden är den innersta och mest centralt belägna av de bassänger som utgör Luleå innerfjärdar. I fjärdens nordvästra del rinner Holmsundet ut som avvattnar ett ca 6000 ha stort område (Hübinette, 1998) som inkluderar Gammelstadsviken och ett område som sträcker sig ca 7 km nordväst Rutvik. Fjärden omsluts bl a av de stora bostadsområdena Porsön och Björkskatan och av gång-, cykel- och trafikleder. Det finns ingen av Luleå kommun underhållen badplats runt fjärden däremot nyttjas ofta en badstrand vid Sinksundet av allmänheten.
Björsbyfjärden är förhållandevis grund med ett uppskattat medeldjup i Västra Björsbyfjärden på 0,7 meter och i Östra Björsbyfjärden på 1,8 meter (Andreasson, 1996). Skillnaderna i djup är orsaken till att problemen med igenväxning är större i den västra delen av fjärden. Framför allt var den nordvästra delen av fjärden kraftigt igenväxt 1995 (bilaga 5 och 11). Redan under 1970-talet medförde en tilltagande landhöjning och igenväxning vid Bodskataudden att fjärden höll på att avsnöras och delas upp i två delar. Som en del i innerfjärdsprojektet öppnades den trånga passagen upp genom en muddrad kanal 1992.
Björsbyfjärden har det mest färgade och näringsrika vattnet av alla Luleås innerfjärdar.
Största anledningen till det är att inflödet från Holmsundet förser fjärden med denna sämre vattenkvalitet samtidigt som havets roll som vattenkvalitetsförbättrare (ursköljande och utspädande effekt) är minst i denna del av fjärdsystemet.
3.3.1 Björsbyfjärden – vegetationsutbredning
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 5-6) visar på följande minskningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Björsbyfjärden:
• Område 30 (figurer x, x). 1995 fanns här ett stort sammanhängande område med tät skymmande övervattensvegetation av kolsäv. Det var i stort sett omöjligt att med
roddbåt ta sig in till stenbryggan (Oppibysbryggan). 2004 har säven glesats ut betydligt och det är inga problem att ro in till stenbryggan.
• Område 31. I detta område norr om Bodskataholmen fanns 1995 en tät skymmande övervattensvegatation bestående av bladvass (bilaga 11-12). Expanderande ringar av vass höll på att förena den norra ”björsbystranden” med den södra
”björkskatastranden” och därmed höll Björsbyfjärden på att delas upp i två bassänger.
Idag 2004 är så gott som all vass borta och vattenspeglarna är fria.
• Område 32. I sundet vid Bodskataudden (öster Bodskataholmen) växte det tidigare bladvass, sjöfräken och flytbladsväxter (delvis bilaga 11-12). Förekomsten av dessa har minskat högst betydligt och sundet har istället öppnats upp mycket.
• Område 33. Runt Hundören har den täta övervattensvegetationen gått tillbaka. Vassen är helt borta, Kolsäven finns kvar men i klart minskande bestånd.
• Område 34. Sandbergsviken innehöll 1995 relativt mycket vattenvegetation. Där fanns bottenvegetation och övervattensvegetation men det var främst flytbladsvegetation som dominerade och betydligt minskade de fria vattenspeglarna. 2004 är det betydligt större arealer fria vattenspeglar eftersom nästan all flytbladsvegetation har försvunnit.
• Område 35. I viken in mot Holmsundets mynning har flytblads och övervattens- vegetationen gått tillbaka mycket.
• Område 36. Övervattensvegetationen (bladvass) norr om den muddrade rännan har delvis försvunnit och delvis glesats ut.
• Områden 37. I några områden i fjärdens sydvästra delar har flytbladsvegetationen minskat sin utbredning.
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 5-6) visar på följande ökningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Björsbyfjärden:
• Område 38. I ett område utanför Lill-Ön har flytbladsvegetationen ökat något och här finns nu en gles flytbladsvegetation (flotagräs, plattbladig igelknopp) som ej fanns 1995.
• Område 39. I den muddrade kanalen finns det idag en del flytbladsvegetation efter kanterna som inte fanns i den nymuddrade rännan 1995.
3.3.2 Björsbyfjärden – artsammansättning
Följande arter har gått tillbaka (minskad täckningsgrad, minskad numerär) i Björsbyfjärden mellan åren 1995-2004:
• Bladvass (Phragmites australis). Denna stora skymmande övervattensväxt har på ett mycket märkbart sätt minskat sin utbredning. På många ställen, främst i den fria vattenmassa där den tidigare kunde vara dominerande, har den helt försvunnit.
Vassens tillbakagång i Björsbyfjärden innebär att kraftigt igenväxande partier, där avsnörningar mellan fjärdarnas delar höll på att bildas, har öppnats upp och arealen fria vattenspeglar har ökat.
• Kolsäv (Schoenoplectus lacustris). Hög skymmande övervattensväxt som också klart har minskat sin utbredning. Ruggarna av kolsäv har glesats ut och växer inte heller lika tätt som tidigare.
• Gäddnate (Potamogeton natans). Flytbladsväxt som har gått klart tillbaka På områden där den tidigare bildade ensartade, täta (vattenspegelstörande) bestånd är den helt försvunnen eller kraftigt numerärt reducerad.
• Trubbpilblad (Sagittaria natans). Flytbladsväxt som har gått tillbaka på ett par lokaler. Ej lika stor tillbakagång som för gäddnate.
• Kransslinga (Myriophyllum verticillatum). Undervattensväxt som på ett märkbart sätt har minskat sin numerär i fjärden.
• Ålnate (Potamogeton perfoliatus). Undervattensväxt som gått tillbaka på flera ställen.
Följande arter har blivit vanligare (ökad täckningsgrad, ökad numerär) i Björsbyfjärden mellan åren 1995-2004:
• Bredkaveldun (Typha latifolia). Denna art har expanderat i innerfjärdarna under 1900-talet. På 1920-talet fanns det cirka 100 exemplar av arten i Gammelstadsviken (Svenonius1925). 1995 var arten mycket vanlig i Gammelstadsviken och hade även spritt sig ner till Sellingsundet (Erixon 1996). Då förutsågs att de första exemplaren av arten inom en snar framtid skulle kunna påträffas i Björsbyfjärden. Så har år 2004 blivit fallet. På ett par ställen i Björsbyfjärden kan denna högväxta art påträffas.
• Slamkrypor (Elatine spp). Späda ettåriga undervattensväxter av kortskottstyp (växer nära botten) kan ha ökat sin numerär något.
• Smålånke (Calitriche palustris). Späd undervattensväxt sällan högre än 20 cm kan ha ökat sin utbredning något.
3.3.3 Björsbyfjärden – orsaker och kommentarer till förändringar
Björsbyfjärden har med avseende på vattenvegetationen genomgått genomgripande förändringar. Många vegetationstäta områden har öppnats upp, arealen med fria vattenspeglar har ökat. Det som är mest anmärkningsvärt att den höga täta övervattensvegetationen av vass och säv har gått så kraftigt tillbaka (områden 30,31,32,33,36)). Det förefaller också vara så att i några områden där vassen har försvunnit har ingen annan vattenvegetation etablerats (se ex områden 31,33.36)) Även flytbladsväxter har tydligt gått tillbaka.
På samma sätt som för Björksakatfjärden (se 3.2.3) är det mest troligt den genom dämningen förhöjda vattennivån i Björsbyfjärden som har minskat förutsättningarna för vattenvegetationens tillväxt och liv. Denna effekt har kunnat uppnås trots att vattennivån under en stor del av sommarsäsongen inte har legat på dämningsnivån. Man kan förmoda att vattenvegetationen skulle gå ytterligare tillbaka i denna fjärd om vattennivån skull kunna nå upp till dämningsnivån.
Det är tidigare uppmärksammat att vattenvegetation av främst flytbladstyp många gånger brett ut sig och tätnat vid kanten.av de muddrade rännorna (Erixon 1996). Så har tydligt varit fallet i den muddrade kanalen genom Bodskataudden. En anledningen till att flytbladsvegetation etableras och verkar trivas i nymuddrade kanaler skulle kunna vara att kanalkanterna erbjuder ett lämpligt bottensubstrat för flytbladsvegetationens etablering.
På vissa områden finns det 2004 ner till en halv meters djup betydligt mer av slamkrypor och lånkar än vad det gjorde 1995. I den typ av vatten som finns i Björsbyfjärden med normalt dåligt ljusklimat brukar denna typ av växter endast hittas nära stranden på mycket grunt vatten. Orsaken att de finns i rikligare mängd och betydligt djupare i fjärden 2004 är antagligen att vattnet detta år har varit betydligt klarare än normalt. Detta i sin tur har sin förklaring i att fjärdarna 2004 blivit utsatta för ett naturligt fenomen benämnt
”vädergenererade sulfidoxidationer” (Erixon 2004). Kortfattat innebär detta att låga nederbördsmängder leder till lägre grundvattennivåer som i sin tur leder till att sulfidleror
(svartmocka) runt fjärdarna oxiderar. Oxidationsprodukterna svavelsyra och lösliga metaller resulterar till en utklarning av vattnet.
3.3.4 Björsbyfjärden och framtiden
Vid de tre scenarier som presenterades 1996 (se 2.3.2 samt bilaga 15-17) visades att igenväxning och landtillvinning i Björsbyfjärden skulle bromsas betydligt mer vid uppdämningsalternativet (scenario-2) jämfört med en naturlig utveckling utan vattentekniska åtgärder (scenario-1). Nu visar resultaten från vegetationskarteringen för 2004 att igenväxningen inte endast har bromsas upp utan att den har hejdats och till och med gått tillbaka unde den senaste 10-års perioden.
Som tidigare nämnts kan man förmoda att vattenvegetationen skulle gå ytterligare tillbaka i denna fjärd om vattennivån under sommaren regelmässigt skull kunna nå upp till dämningsnivån.
3.4 Sinkfjärden 1995 – 2004
Sinkfjärden, som förbinder Björsbyfjärden med Sörfjärden, omges huvudsakligen av naturområden (Ormberget) och fritidshusbebyggelse. Inga bostadsområden eller större vägar kantar fjärdens stränder. Medeldjupet uppskattades 1995 till ca 1,6 meter med ett största djup nära Sinksundet på drygt 6 meter (Nilsson et al 1995). Den norra stranden har en mer långsluttande strandprofil än den södra vilket också är en bidragande orsak till att den norra stranden har en tätare och mer utbredd strandvegetation än den södra.
3.4.1 Sinkfjärden – vegetationsutbredning
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 7-8) visar på följande minskningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Sinkfjärden:
• Område 40. På de norra stranden fanns det 1995 en tät övervattensvegetation av bladvass. De vassringar som expanderade ut i fjärden har nästan helt försvunnit.
• Område 41. På den nordöstra sidan har flytbladsvegetationen närmst land blivit betydligt glesare. Eftersom vassen mot land samtidigt försvunnit har det här öppmats ett område längs stranden med vegetationsfria vattenspeglar.
• Område 42. Ett litet, område vid inloppet till den muddrade kanalen, med tät övervattensvegetation (bladvass) har försvunnit 2004.
• Område 43. Några strandnära områden i den sydöstra delen med tät flytbladvegetation (främst gäddnate) har ersatts av betydligt glesare flytbladsvegetation. Framför allt har den gäddnate som dominerade 1995 till stor del försvunnit.
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 7-8) visar på följande ökningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Sinkfjärden:
• Områden 44. I dessa områden har eventuellt den glesa flytbladsvegetationen brett ut sig något längre ut än tidigare. Det gäller främst arten plattbladig igelknopp.
• Område 45. I detta område har gles övervattensvegetation av lågväxande sjöfräken (E.
fluviatile) brett ut sig något
3.4.2 Sinkfjärden – artsammansättning
Följande arter har gått tillbaka (minskad täckningsgrad, minskad numerär) i Sinkfjärden mellan åren 1995-2004:
• Bladvass (Phragmites australis). Även i Sinkfjärden har denna skymmande övervattensväxt tydligt gått tillbaka. På samma sätt som i Björkskata- och Björsbyfjärden är det i grunda strandområden, där vassen i form av ringar eller fronter expanderar ut i fjärden, som den har kraftigt reducerats.
• Gäddnate (Potamogeton natans). Denna flybladsväxt har gått märkbart tillbaka främst på den södra sidan av fjärden.
• Ålnate (Potamogeton perfoliatus). På ett par lokaler där denna undervattensväxt fanns 1995 kunde den ej återfinnas 2004.
Följande arter har blivit vanligare (ökad täckningsgrad, ökad numerär) i Sinkfjärden mellan åren 1995-2004:
• Säv (Schoenoplectus lacustris). Denna övervattensväxt registrerades aldrig i Sinkfjärden 1995. 2004 finns det en (1) sävrugge i den den nord-östra delen av fjärden ca 100 meter från land.
• Bredkaveldun (Typha latifolia). Inte heller denna övervattensväxt kunde hittas 1995 medan den 2004 kan några enstaka individer hittas på ett par lokaler i den östra delen av fjärden.
• Slamkrypor (Elatine spp). Späda ettåriga undervattensväxter av kortskottstyp (växer nära botten) kan ha ökat sin numerär något.
• Smålånke (Calitriche palustris). Späd undervattensväxt sällan högre än 20 cm kan ha ökat sin utbredning något.
3.4.3 Sinkfjärden – orsaker och kommentarer till förändringar
I Sinkfjärden har vegetationsförändringarna inte varit lika stora som i Björkskata- och Björsbyfjärden. Totalt har övervattensvegetationen i form av vass minskat. Det är den från stranden expanderande bladvassen som har hejdats i sin framryckning ut i fjärden, vilket skulle kunna tyda på att strandförskjutningen från åtminstone den norra stranden till en viss del har kunnat hejdats. De miljöförhållanden som är orsak till detta är med stor sannolikhet det högre vattenståndet som har rått i fjärden under vegetatiossäsongen under de senaste 11 åren. I de områden där vasen har dragit sig tillbaka har i stort sett ingen annan vegetation etablerat sig (se område 41), utan här har fria vattenspeglar uppstått.
Vissa förändringar när det gäller flytbladsvegetationens täthet och utbredning kan konstateras.
Bestånden av Gäddnate har gått märkbart tillbaka (ex område 43) samtidigt som Igelknoppsväxter har expanderat in på tidigare vegetationsfria områden (ex område 44) som glesa bestånd. Orsaken till dessa förändringar är svåra att fastställa. Det förefaller vara så att omvärldsförhållandena i fjärden under den senaste 10-årsperioden har gynnat igelknoppsväxterna medan gäddnaten har missgynnats.
Orsaken till att de små ettåriga växterna, slamkrypor och smålånke, på samma sätt som i Björsbyfjärden uppträder relativt rikligt 2004 kan förmodligem tillskrivas det ovanligt klara vattnet detta år. Det förbättrade ljusklimatet beror i sin tur på naturliga sulfidoxidationer.
För närmare förklaring se 3.3.3.
3.4.4 Sinkfjärden och framtiden
För de tre scenarier (se 2.3.2 samt bilaga 15-17) om innerfjärdarnas framtid fram till 2050 (Erixon 1996) gjordes bedömningen att skillnaderna mellan scenario-1 (naturlig utveckling utan dämning) och scenario-2 (dämning) inte skulle bli så stora i Sinkfjärden. Den mest markerade skillnaden var att scenario-1 skulle ge en större strandförskjutning från den långsluttande norra stranden än vad scenario-2 skulle göra.
Det finns idag ingen anledning att idag göra några revideringar från den prognos som gjordes i scenario-2. Sinkfjärden har på grund av sitt förhållandevis stora djup bättre förutsättningar än exempelvis Björsbyfjärden och Sörfjärden att behålla fria vattenspeglar.
3.5 Sörfjärden 1995-2004
Om inte vägbanken mellan Bensbyn och Likskär hade funnits skulle Sörfjärden ha stått i en bred förbindelse med den utanför liggande Mulöviken som i sin tur via Granöfjärden och de båda Strapösunden hade stått i obruten förbindelse med Bottenviken . Vägbanken utgör, efter vissa tätningar med bl a morän, bentofixmatta och krossad bergfyllning 1994, den norra dammen i innerfjärdsprojektet.
Sörfjärden är mycket grund. Medelvattendjupet uppskattades 1995 till endast en halv meter (Nilsson et al 1995). På grund av den flacka strandprofilen har Sörfjärden under det senaste århundrandet haft en rekordhög landtillvinning orsakad av landhöjning och torvbildning.
Under perioden 1973-1988 kunde strandförskjutningen registreras till 15-20 meter per år (Erixon 1996). Om inte fjärden hade omfattats av uppdämningsföretaget hade strandtillvinningen och igenväxningen fortsatt med liknande hastigheter och år 2050 hade förmodligen inga fria vattenspeglar funnits i Sörfjärden.
Efter dammarnas tillkomst har vattennivån höjts under vegetationssäsongen och därmed djupet ökat i innerfjärdarnas olika bassänger. Den vattennivåhöjande effekten har, relativt hur det var innan dammarnas tillkomst, blivit större i Sörfjärden än i en inre liggande fjärd som exempelvis Björsbyfjärden (Andreasson 1996).
Förutom att Likskärsöverfallets tillkomst innebar att Sörfjärden fick en högre medelvattenivå under sommaren innebar det även att vattenkvaliteten förändrades. Den minskade kontakten med havet under sommaren har inneburit att fjärden mer sällan än tidigare får ett ett inflöde av brackvatten under denna tid.
3.5.1 Sörfjärden vegetationsutbredning
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 9-10) visar på följande minskningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Sörfjärden:
• Område 50. I detta stora och centralt belägna område fanns det 1995 en extremt tät undervattensvegetation (främst vattenpest, lite ålnate) men även enstaka bestånd övervattensväxtlighet (knappsäv). Av denna vegetation är allt borta 2004. Istället finns
• Område 51. Detta område dominerades av en tät undervattensvegetation (vattenpest och sköldmöja) 1995. All undervattensvegetation har försvunnit 2004 och här finns nu istället en gles flytbladsvegetation (bredbladig igelknopp).
• Område 52. Även i detta område har den täta undervattensvegetationen i stort försvunnit och ersatts med gles/enstaka flytbladsvegetation (igelknoppsväxter).
En jämförelse av vegetationsutbredningen 1995 med 2004 (bilaga 9-10) visar på följande ökningar av arealen och/eller tätheten av vattenvegetation i Sörfjärden:
• Område 53. I detta strandnära område i fjärdens västra del fanns 1995 utanför vasskanten endast spridda förekomster av undervattensvegetation. I området har det 2004 etablerat sig en gles flybladsvegetation av främst igelknoppsväxter (flotagräs, plattbladig igelknopp).
• Område 54. I den nymuddrade kanalen genom Revelsuden fanns det 1995 ingen vattenvegetation. År 2004 har det dock tillkommit relativt mycket gles flytbladsvegetation (igelknoppsväxter) längs kanalens kanter.
• Område 55. I den östra delen av den gamla förbindelsen (muddringen) genom Revelsudden har den tidigare (1995) glesa undervattensvegetationen ersatts av en tät flytbladsvegetation (olika igelknoppsarter)
3.5.2 Sörfjärden – artsammansättning
Följande arter har gått tillbaka (minskad täckningsgrad, minskad numerär) i Sörfjärden mellan åren 1995-2004:
• Bladvass (Phragmites australis). Eventuellt har expansionen av denna övervattensart gått tillbaka något . På åtminstone den västra stranden, där den muddrade kanalen genom Revelsuden har sitt utlopp i Sörfjärden, har vassringarna reducerats.
• Vattenpest (Elodea canadensis). Denna undervattensväxt var extremt vanlig i mer eller mindre hela fjärden 1995. I det centrala området (nr 50) var bestånden så täta att framkomligheten för båt (rodd eller utombordare) på ett mycket påtagligt sätt försvårades. Under genomsöket 2004 kunde inte en enda individ av arten registreras.
• Sköldmöja (Ranunculus peltatus). Även denna undervattensväxt var vanlig i fjärden 1995. Exempelvis hyste området nr 51 mycket täta bestånd. Inga exemplar av arten återfinns 2004.
• Ålnate (Potamogeton perfoliatus). Inte heller denna undervattensväxt som var relativt vanlig i fjärden 1995 kan återfinnas 2004.
Följande arter har blivit vanligare (ökad täckningsgrad, ökad numerär) i Sörfjärden mellan åren 1995-2004:
• Igelknopp (Sparganium emersum). Denna kraftiga art, som reser sig några decimeter över vattenytan, har blivit mycket vanligare i området nr 55.
• Flotagräs( Sparganium garamineum) och plattbladig igelknopp (Sparganium angustifolium) och mest troligt även en hybrid mellan dessa har blivit vanligare i Sörfjärden mellan de undersökta åren. De bildar ofta ringformationer (diameter på 2- 10 meter) på vattenytan av långa, tunna flytande blad.
• Trubbpilblad (Sagittaria natan. Denna flytbladsväxt kan ha blivit vanligare i området nr 55.
