Patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma

En litteraturöversikt

Författare:

Handledare:

Louise Karlsson

Marie Kirsebom

Lotta Wiklund

Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp

Examinator:

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

Mariann Hedström

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Vid ett fysiskt trauma har tillfälliga eller bestående skador uppstått via yttre våld, som vid trafikolyckor. Traumavården är krävande för patienten som har utsatts för traumat och vårdpersonalen då det kräver mycket tid och resurser. Att genomgå ett trauma innebär ett stort lidande för patienten.

Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma, med fokus på kommunikation, information och bemötande.

Metod: Litteraturstudie med beskrivande design där resultatet är baserat på 10 kvalitativa originalartiklar. En deduktiv analys genomfördes.

Resultat: Kommunikationen fungerade bra då den var tydlig och anpassades efter patienten och den fungerade inte bra när patienten inte fick vara delaktig i konversationer och när kommunikationen mellan vårdpersonalen sinsemellan inte fungerade. Patienterna hade ett behov av mer information från vårdpersonalen då informationen var otillräcklig, likaså vid utskrivningen. Majoriteten av patienterna upplevde att bemötandet från vårdpersonalen skapade en trygg, säker och omvårdande miljö vid det akuta omhändertagandet av trauma.

Slutsats: Patienterna som har varit med om ett trauma har upplevt vårdtiden som positiv, blandad eller negativ. De uppger att kommunikationen ska vara tydlig och anpassas efter patienten. De ville få mer information och vara mer delaktiga vid utskrivningar. Majoriteten av patienterna hade en positiv upplevelse av bemötandet från vårdpersonalen för att de skapade en trygg, säker och omvårdande miljö. Sjuksköterskan behöver arbeta utifrån patientens upplevelser i vården efter ett trauma.

ABSTRACT

Background: In the event of a physical trauma, temporary or permanent injuries have

occurred through external violence, such as in traffic accidents. Trauma care is demanding for the patient who has been exposed to the trauma, and the healthcare professionals, as it

requires time and resources. Having a trauma means a lot of suffering for the patient.

Aim: To investigate patients' experience of the care period following a trauma, with a focus on communication, information and treatment.

Method: Literature review with descriptive design, where it is based on ten qualitative original articles. A deductive analysis was performed.

Results: The communication worked well when it was clear and the language adapted so the patient could understand. The communication didn't work well when the patients' didn't get to be involved in conversations about their care, and when communication between healthcare professionals among themselves didn't work. Patients' had a need for more information from the healthcare professionals as the information was insufficient, as well as at the time of discharge. The majority of patients' felt that the response from the healthcare professionals created a safe, secure and caring environment in the acute treatment of trauma.

Conclusion: Patients who has been through a trauma have experienced the time of care as positive, mixed or negative. They state that the communication must be clear and adapted to the patient. They wanted to get more information and be more involved in discharge. The majority of patients had a positive experience of the healthcare professionals in their response because they created a safe, secure and caring environment. The nurse needs to work based on the patient's experiences of the care after a trauma.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Tidigare studier som beskrivit patientupplevelser……….3

Vårdpersonalens upplevelser………...………...…….3 Teoretisk referensram………..……….….…..4 Problemformulering………...4 Syfte………...5 METOD………...5 Design……….5 Sökstrategi………...………..5

Bearbetning och analys………...……….…7

Kvalitetsanalys….………....7

Resultatanalys………...7

Forskningsetiska överväganden……….…..7

RESULTAT………..….8

Kommunikation………8

Positiva upplevelser av kommunikationen………..………...………...8

Bristande kommunikation mellan vårdpersonalen och patienten………..…...9

Bristande kommunikation mellan vårdpersonalen……….……...9

Information………...10

Informationsbrister………...10

Informationsbrister vid utskrivning……….………..11

Bemötande………...……12

DISKUSSION………..……13

Resultatdiskussion………..13

Kommunikation……….…13

BAKGRUND

Vid fysiskt trauma har bestående eller tillfälliga skador uppstått via yttre våld som till exempel vid trafikolyckor eller fall från hög höjd (Landstinget i Uppsala län, 2010). I utvecklade länder är trauma den vanligaste dödsorsaken hos patienter under 40 år. Trauma kan vara livshotande samt orsaka stort lidande för den drabbade och de anhöriga

(Socialstyrelsen, 2015b).

Traumavård

Traumavård innebär snabba insatser med återupplivning som ges av skilda specialiteter för att stabilisera patientens tillstånd (Groenestege-Kreb, Maarseveen & Leenen, 2014). När

patienten kommer till akuten möts den av ett traumateam. Ett traumateam består av många medlemmar med olika roller och specialiteter (Bokhari et al., 2019). De professioner som ingår i ett traumateam är varierande beroende på vilket trauma som har inträffat och därför behövs olika kunskaper och erfarenheter. Traumateamet kan bestå av sjuksköterskor,

undersköterskor, anestesiolog, kirurg och medicinsk sekreterare (Ekwall, 2014). Tillsammans arbetar de samtidigt med olika vårduppgifter för att stabilisera patienten, eller opereras patienten akut för att stabilisera läget (Bokhari et al., 2019). För vidare vård och övervakning läggs patienten sedan in på en intensivvårdsavdelning eller en vårdavdelning (Landstinget i Uppsala län, 2010). Traumapatienter har ofta flera svåra skador som kräver vård från det ögonblick de blev skadade, under vårdtiden och genom rehabilitering (Clements, Curtis, Horvat, & Shaban, 2015).

Omhändertagandet

Omhändertagandet av trauma bygger på ett strukturerat arbetssätt, där man prioriterar de livshotande skadorna hos patienten efter en strukturerad prioriteringsordning (Socialstyrelsen, 2015b).

Kommunikation

den första kontakten. Det är viktigt att sjuksköterskan vinner över patienten från första stund för att skapa rätt relation till den. Kommunikationen från sjuksköterskan bör ske på en nivå där patienten förstår informationen som förmedlas. Det är även viktigt att det finns ärlighet och uppriktighet i kommunikationen (Kourkouta & Papathanasio, 2014). Sjuksköterskan ska kommunicera med patienten, på ett respektfullt, empatiskt och lyhört sätt (Svensk

sjuksköterskeförening, 2017). Efter en traumatisk händelse behöver vårdpersonalen vara tydlig, lugn och kunna samtala med patienten på ett lättförståeligt språk (Elmqvist, Rask & Berglund, 2018).

Information

Svensk sjuksköterskeförening (2014) skriver att patienten har rätt till information om vilka insatser som görs och vilket resultat som kan förväntas. Sjuksköterskan ska identifiera

patientens informationsbehov i hänsyn till den situation den befinner sig i (Riksföreningen för sjuksköterskor & svensk sjuksköterskeförening, 2017) Enligt patentlagen (SFS, 2014:821) har patienten rätt till att få information om hela vårdförloppet, exempelvis sitt hälsotillstånd och vad det finns för olika behandlingar för den fortsatta vården. Brist på information inför en operation av traumapatienter kan leda till en rädd patient som tvivlar både på kirurgen och hens egen förmåga att hantera konsekvenserna som kan uppstå (Gleyze & Coudane, 2016). Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor är det deras ansvarar för att patienter får korrekt, tillräcklig och lämplig information, som är anpassad efter individen (Svensk

sjuksköterskeförening, 2014). Det är även viktigt att de ser till att patienten förstår det som har förmedlats. Därför kan informationen behöva framföras mer än en gång, både via verbal kommunikation eller i skrift, vad som passar individen bäst (Socialstyrelsen, 2015a).

Bemötande

Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor är deras primära ansvar att vårda individer som är i behov av vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Sjuksköterskan behöver ta ansvar för sitt bemötande i varje enskild situation. Det kan innebära att visa ödmjukhet och respektera patientens rätt till integritet och självbestämmande (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Andersson (2007) beskriver att det första mötet med en patient är viktigt, vårdpersonalen ska bemöta och kommunicera med patienten på ett respektfullt sätt. Vårdpersonalen innefattar sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Beroende på hur kommunikationen och

kroppsspråket för att patienten ska känna sig trygg under vårdtiden.

Tidigare studier som beskrivit patientupplevelser

I en studie undersöktes patienternas upplevelse av det akuta omhändertagandet på en akutmottagning. Patienterna i sig var generellt nöjda med den vård de hade fått. Det var framförallt de akut sjuka patienterna som upplevde omhändertagandet som positivt och var nöjda efteråt. Att patienterna var nöjda efteråt berodde både på den vård de hade fått och hur vårdpersonalen bemötte dem (Welch, 2009).

Vid omhändertagandet av trauma på akutmottagningen beskrevs omtänksamma beteenden från vårdpersonalen som att de gav beröring, hade en lugn ton och gav en positiv upplevelse av omhändertagandet. Patienterna beskrev både rädsla för att vara patient och vad som ska hända. De är i behov av att få information om både sina skador och allteftersom under omhändertagandet (O´Brien & Fothergill-Bourbonnais, 2004). I en studie intervjuades traumapatienter om deras föreställningar om vårdpersonalen på akutmottagningen. Resultatet visade att olika beteenden identifierades hos vårdpersonalen. Det första beteendet var den ”direkta”, som användes i början av förloppet där vårdpersonalen fokuserade på snabba bedömningar och ställde frågor. Det andra beteendet var det “uppmärksamma läget”, där kommunikationen ändrades till mer informell och humoristisk med ett empatiskt engagemang. Vårdpersonalen pendlade mellan de olika beteendena (Wiman, Wikblad & Idvall, 2007).

Vårdpersonalens upplevelser

I en studie från Skottland upplevde vårdpersonalen att det var svårt att ta hand om

traumapatienter till skillnad från andra patienter då de inte kunde se hur utfallet skulle bli, de var oförutsägbara och de krävde en hög nivå av vård samt koncentration från dem.

Vårdpersonalen upplevde negativa känslor, som chock, ledsamhet, ilska och sårbarhet, av att arbeta med svårt sjuka patienter. De upplevde även positiva känslor av att de arbetade för att ”göra skillnad”. Vårdpersonalen tyckte att det var viktigt med god kommunikation med patienten samt att kommunikationen fungerade bra mellan arbetskamraterna (Alzghoul, 2014).

I en studie från Sverige upplevde vårdpersonalen att de kommunicerade bra med

situationen. Vårdpersonalen upplevde att vissa av patienterna inte behövde lika mycket information som andra patienter, som behövde ha mer kontroll och information om

situationen. Vårdpersonalen upplevde att informationen måste vara ärlig för att patienten ska veta vad den kan förvänta sig (Sandström, Nilsson, Juuso & Engström, 2016).

I en studie från Kanada beskrevs traumapersonalens upplevelse som att se igenom “molniga situationer”. De beskrev det som att utmaningen var att arbeta i de “molniga situationerna”, då man inte såg igenom, vad resultatet av situationen skulle bli. De beskrev att de hela tiden behövde vara på vakt och ta snabba beslut. De upplevde även att utmaningarna som de stötte på gav mening i deras arbete. Vårdpersonalen kände sig inte alltid respekterade och upplevde att patienterna kunde vara respektlösa mot dem (Freeman, Fothergill-Bourbonnais &

Rashotte, 2013).

Teoretisk referensram

Joyce Travelbees omvårdnadsteori beskriver relationen mellan patienter och vårdpersonal. Enligt Travelbee är varje individ unik och sjuksköterskan måste förstå patientens sjukdom och lidande för att kunna bygga upp en ömsesidig relation. Travelbee anser att det är individen som står i centrum vid omvårdnaden. Det främsta syftet med omvårdnaden är att ge stöd och hjälp till individen för att på så vis kunna hitta en mening med en svår situation. Travelbee påpekar vikten av att sjuksköterskan ska ha empati för att få en djupare förståelse för individens situation. Därefter är det viktigt att sjuksköterskan har sympati för att lindra den andra personens lidande. Genom att följa Travelbees omvårdnadsteori blir relationen mellan patient och vårdpersonal ömsesidig och därmed blir patienten i fokus (Travelbee, 1996).

Genom att se varje individ som unik kan sjuksköterskan anpassa omvårdnaden efter patienten och inte sjukdomen eller skadan som patienten har. Genom att arbeta efter Travelbees

omvårdnadsteori under vårdtiden med fokus på kommunikation, information och bemötande efter ett trauma kan sjuksköterskan anpassa omhändertagandet efter individen och därmed sätts individen i centrum.

Problemformulering

Därför är det viktigt att undersöka hur vuxna patienter upplever situationen för att se hur situationen ser ut nu och förstå det som har varit positivt respektive negativt under vårdtiden efter ett trauma. Genom att sammanställa studier som har undersökt patienters upplevelse av vården efter trauma erhålls en fördjupad förståelse för patienternas upplevelse och därmed kan en förbättring ske om åtgärder vidtas.

Syfte

Syftet är att undersöka patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma, med fokus på kommunikation, information och bemötande.

METOD

För att besvara studiens syfte användes en litteraturstudie som metod med en beskrivande design. För att besvara forskningsfrågan inkluderas studier med kvalitativ ansats, då syftet är att studera individers upplevelser (Polit & Beck, 2017; Forsberg & Wengström, 2016).

Sökstrategi

Litteratursökningen genomfördes på PubMed, CINAHL och PsycInfo då det inte räcker att använda enbart en databas (Willman, Stoltz & Bathsevani, 2011). Inga artiklar från databasen PsycInfo användes då artiklarna inte svarade mot studiens syfte. Sökningarna i PubMed och CINAHL genomfördes med avancerad sökning där två filter användes. Filtren som användes vid sökningarna var att det var människor som studerades och att artiklarna inte var

publicerade innan år 2010. Vid sökningen i CINAHL användes ytterligare ett filter som var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska. Sökord som använts vid litteratursökningen var:

nursing care, traumatic injury, patient experiences, qualitative, interviews, major trauma, patient experiences, information, experience, perceptions, caregivers, hospital, qualitative, injury, trauma patients, patient experience, recovery, qualitative study, communication with patients, resuscitation, trauma care, emergency department, major trauma centre.

Inklusionskriterierna var att det skulle vara originalartiklar med patienter från 16 år och äldre. Artiklarna skulle vara publicerade under de senaste 10 åren, vara skrivna på engelska, etiskt godkända, granskats av andra forskare samt finnas tillgängliga i fulltext via Uppsala

som syftade till att studera patientens upplevelse av olika åtgärder eller behandlingar vid trauman exkluderades. Artiklar med låg kvalitet exkluderades.

Tabell 1. Litteratursökning. Datum

för sökning

Databaser Sökord Utfall Relevanta

rubriker Relevanta abstract Utvalda

2020-01-07 PubMed Nursing care, traumatic injury, patient experiences, qualitative, interviews

67 4 4 3

2020-04-02 PubMed Major trauma, patient experiences, information

32 7 5 3

2020-04-09 PubMed Traumatic injury, experience, perceptions,

caregivers, hospital, interviews, qualitative

2 1 1 1

2020-04-10 PubMed Injury, trauma patients, patient experience, recovery, qualitative study, interviews, hospital

17 3 2 1

2020-04-15 CINAHL Trauma patients, communication with patients, patient experiences, qualitative, resuscitation 3 1 1 1

2020-04-24 PubMed Patient experience, trauma care, emergency department, major trauma centre

86 4 2 1

*Begränsningar i PubMed och CINAHL

Bearbetning och analys

Kvalitetsanalys

Kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes enligt Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärderings (2014) granskningsmall för kvalitativa artiklar, se bilaga (bilaga 1). Genom att den mallen användes kunde en noggrann granskning av artiklarna genomföras. Genom mallen granskades artiklarna på 21 punkter som besvarades med ”ja”, ”nej”, ”oklart”, eller ”ej tillämpligt” då ”ja” gav ett poäng och de andra svarsalternativen gav inga poäng. Ett poängsystem användes för att rangordna artiklarnas kvalitet. Vid hög kvalitet hade artikeln en poäng mellan 17-21 poäng, medelhög kvalitet hade 13-16 poäng och låg kvalitet hade 12 eller lägre poäng. Artiklarna i denna studie hade hög eller medelhög kvalitet, för översikt av

inkluderade artiklar se bilaga (Bilaga 2).

Resultatanalys

De valda artiklarna granskades noggrant flera gånger för att identifiera studiernas resultat som svarar till studiens syfte. En deduktiv analys genomfördes. Det innebär att analysen styrs av en teori, i den här studien var det begreppen kommunikation, information och bemötande som styrde analysen (Arving, 2012). Resultaten från artiklarna kondenserades och därefter

jämfördes de för att identifiera likheter och skillnader, som svarar till studiens syfte. För att öka förståelsen för de olika delarna presenteras resultatet i olika teman och subteman (Forsberg & Wengström, 2016), som presenteras i löpande text och tabellform, se tabell (Tabell 2).

Forskningsetiska överväganden

Arbetet är en litteraturstudie som är gjord på högskolenivå och därför behövs det ingen regelrätt etikprövning för att utföra studien (SFS 2003:460). Enligt Forsberg och Wengström (2016) ska en artikel innehålla ett etiskt resonemang. Vidare påpekar de att vid

litteraturstudier ska etiska överväganden beaktas angående urval och presentation av resultat. Det är viktigt att de studier som valts ut till studien har fått tillstånd av en etisk kommitté eller att noggranna etiska överväganden har genomförts, att alla artiklar som inkluderas i studien har redovisats och att de sparas på ett säkert vis de kommande tio åren och att alla resultat som stödjer samt inte stödjer hypotesen presenteras i studien då det är oetiskt att enbart presentera de artiklar som stödjer forskarens åsikt. Vid forskning på människor ska forskarna utgå från de fyra etiska principerna som är informationskravet, samtyckeskravet,

Originalartiklarna som valts ut till arbetet har granskats noggrant för att undersöka att alla studier i artiklarna var utförda i enlighet med de nuvarande lagarna och riktlinjerna. Det var även viktigt att artiklarna prioriterade människans välfärd framför samhällets och

vetenskapens behov, därför fick ett tidigare samtycke till deltagande i forskning avbrytas när som helst med en omedelbar verkan (CODEX, 2020).

RESULTAT

I den aktuella studien inkluderades 10 kvalitativa intervjustudier som var genomförda i Australien, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige och USA. Resultatanalysen av studierna medförde i fyra teman och sex subteman, se tabell (Tabell 2).

Tabell 2. Översiktstabell över teman och subteman.

Kommunikation Information Bemötande

Positiva upplevelser av kommunikationen Bristande kommunikation mellan

vårdpersonalen och patienten Bristande kommunikation mellan vårdpersonalen

Informationsbrister Informationsbrister vid utskrivning

Kommunikation

Positiva upplevelser av kommunikationen

Många av patienterna uppskattade sättet som vårdpersonalen kommunicerade med dem på och var nöjda med kommunikationen. De upplevdes som professionella och respektfulla. (Braaf et al., 2018; Granström et al., 2019; Kaufman et al., 2017; Skene et al., 2017; Sleney et al., 2014). De talade tydligt med patienterna, kommunikationen skedde både verbalt, skriftligt och visuellt med bilder och ritningar (Braaf et al., 2018). Patienterna uppfattade

förstod varandra utan att kommunicera, vilket fick patienterna att känna sig trygga (Granström et al., 2019).

Bristande kommunikation mellan vårdpersonalen och patienten

Kommunikationen från vårdpersonalen upplevdes av några patienter som bristande (Beaton et al., 2019; Gabbe et al., 2013; Herrman & Deatrick, 2019; Kaufman et al., 2017; Sandström et al., 2019; Skene et al., 2017). Några patienter ansåg att vårdpersonalen kunde använda ett obegripligt sätt att tala med dem på, att de använde sig av medicinsk terminologi (Braaf et al., 2018; Sleney et al., 2014). Patienterna blev förvirrade när kommunikationen mellan

vårdpersonal och patient inte fungerade. När de inte fick information om de ändringar som gjordes skapades en frustration och aggression hos patienterna (Herrman & Deatrick, 2019). Patienterna kunde känna att kommunikationen var bristande då det enbart var vårdpersonalen som pratade och patienterna inte fick delta (Braaf et al., 2018).

Patienterna upplevde att kommunikationen med vårdpersonalen kring hur de skulle återhämta sig inte var optimal och att flera av patienterna hade förhoppningar långt över de möjliga. Flera av patienterna kände sig dumma och besvikna när de i efterhand fick höra att vårdpersonalen visste att det skulle bli som det blev (Sandström et al., 2019).

Bristande kommunikation mellan vårdpersonalen

Kommunikationen ansågs som bristande i vissa situationer mellan vårdpersonalen, då de inte kommunicerade med varandra (Beaton et al., 2019; Gabbe et al., 2013; Herrman & Deatrick, 2019; Kaufman et al., 2017; Ogilvie et al., 2015; Sandström et al., 2019; Skene et al., 2017). Patienternas förtroende på vården påverkades negativt av bristen på kommunikationen mellan vårdpersonal som kunde resultera i att mindre skador inte upptäcktes och att behandlingen därmed kunde bli försenad (Beaton et al., 2019). Bristande kommunikation mellan

vårdpersonalen kunde leda till att patienten fick lida då vårdpersonalen inte var medvetna om patientens skador (Kaufman et al., 2017; Ogilvie et al., 2015). Det kunde resultera i att patienterna blev utan smärtbehandling. Det kunde även leda till att informationen som patienten fick från vårdpersonalen skilde sig gällande diagnos, behandling och

vid upprepade gånger berätta för den nya vårdpersonalen om vilket trauma de hade varit med om (Ogilvie, Foster, McCloughen & Curtis, 2015).

Information

Information från vårdpersonalen under vårdtiden var högt uppskattad. Några av patienterna var nöjda med den mottagna informationen men de flesta patienter upplevde ett behov av mer information. Några av patienterna som deltog i studierna hade upplevt att de hade fått bra information från vårdpersonalen under vårdtiden, det resulterade i att patienterna kände sig lugnare i situationen (Braaf et al., 2018; Kaufman et al., 2017; Skene et al., 2017; Sleney et al., 2014). Patienterna upplevde att vårdpersonalen tog sig tid att informera patienterna och svara på deras frågor (Sleney et al., 2014).

”They were really good, you know they kept coming through, every step, somebody was explaining, telling me what was happening and talking me through what they were doing…”

(Skene et al., 2017, s 4)

Informationsbrister

Majoriteten av de patienter som deltog i studierna ansåg att det fanns en brist på information under vårdtiden och de hade uppskattat om de hade fått mer information (Beaton et al., 2019; Braaf et al., 2018; Gabbe et al., 2013; Herrman & Deatrick, 2019; Ogilvie et al., 2015; Skene et al., 2017; Sleney et al., 2014). Informationsbrister från vårdpersonalen till patienterna upplevdes vid olika tester och ingrepp, men också resultatet från testerna samt effekterna. Flera patienter hade även svårt att förstå vad de hade fått för skador samt vilka operationer och annan behandling som hade genomförts på grund av dålig information (Braaf et al., 2018; Ogilvie et al., 2015). Patienterna tyckte att de fick för lite information om deras egen skada efter traumat (Herrman & Deatrick, 2019; Ogilvie et al., 2015; Sleney et al., 2014). Därmed kunde patienterna uppleva en inkonsekvent information som fick dem att bli osäkra på deras diagnos och behandling (Braaf et al., 2018).

behandlingsalternativ utan att de har fått tillräcklig information för att kunna ta ett beslut och en brist på engagemang vid beslut som gällde patienten (Gabbe et al., 2013). Några patienter hade fått skriftlig information som hade en positiv inverkan på patienterna men de ansåg att de hade behövt erhålla mer verbal information (Sleney et al., 2014).

För att patienterna skulle förstå deras fysiska skador frågade patienterna vårdpersonalen om hjälp med att få mer information om deras situation, det gjorde de även för att få en känsla av att ha mer kontroll. Men i de flesta situationerna fick patienterna inte tillräckligt med

information om deras behandling och skador, det resulterade i att patienterna blev mer förvirrade. Patienterna var även frustrerade över hur vårdpersonalen hanterade deras arbete gällande information (Ogilvie et al., 2015).

”I can’t understand how hospitals work... One minute you’ve got a doctor here saying one thing and then a nurse comes in and does another thing, and then the doctor does another thing and then you’ve got people like [the trauma coordinator] coming in and telling me another thing. I don’t understand where all the information goes or how they organise it” (Kyle, 23). (Ogilvie et al., 2015, s 1844)

Patienterna hade velat få personlig information om deras tillstånd, skadorna, vilka åtgärder som hade behövts genomföras samt hur återhämtningen hade kunnat se ut. Patienterna upplevde sig mer tillfreds med informationen från specialistläkare, där de kunde få information om både skadan, behandling och prognosen framöver (Braaf et al., 2018).

Informationsbrister vid utskrivning

Patienterna ville få information om utskrivningen långt innan utskrivning för att kunna förbereda sig (Braaf et al., 2018). Många av patienterna berättade att de kände ångest när vårdpersonal sade att de skulle bli utskrivna, då de inte hade diskuterat det med patienterna innan (Beaton et al., 2019). Många av patienterna upplevde även att de inte fick delta i planeringen inför sin utskrivning, detta upplevdes extra problematiskt för de patienter som skrevs ut för fortsatt vård eller till rehabilitering, då de inte kände sig delaktiga (Braaf et al., 2018).

”They (healthcare professionals) said it would take time for me to come back to my previous state and that i needed a long hospital stay. Then suddenly without any dialogue whatsoever, they had planned (to send) me home.” (Sandström et al., 2019, s 3)

När utskrivningen ägde rum beskrev patienterna att de kände en oro, att patienternas förväntningar inte blev sedda (Beaton et al., 2019). Det var flera av patienterna som inte förstod informationen som de fick (Braaf et al., 2018). Patienterna beskrev utskrivningen som en stressig situation, de var dåligt förberedda antingen emotionellt, fysiskt eller som ett resultat av otillräcklig information om deras begränsningar (Gabbe et al., 2013).

Bemötande

Patienterna ansåg att vårdpersonalen skapade en trygg, säker och omvårdande miljö vid det akuta omhändertagandet av trauma (Granström et al., 2019; Skene et al., 2017; Sleney et al., 2014). De uppskattade att traumateamet introducerade sig (Kaufman et al., 2017). Patienterna kände sig trygga i omhändertagandet och de var aldrig ensamma utan det var alltid någon av vårdpersonalen som var hos dem, de uppskattade vårdpersonalen och kände sig tacksamma till dem (Skene et al., 2017). De uppfattade att traumateamet hade en förbestämd plan som de följde vid omhändertagandet. Traumateamet brydde sig om deras välbefinnande och de kände sig prioriterade (Kaufman et al., 2017). Patienterna kunde uppleva rädsla samt ilska i samband med att de förlorade kontrollen vid omhändertagandet (Herrman & Deatrick, 2019; Kaufman, Richmond, Wiebe, Jacoby & Holena, 2017). Några patienter kännde att de inte hade någon kontakt med traumateamet och att det enbart var en ny arbetsdag för dem (Granström et al., 2019). Några av patienterna ansåg att traumateamet gav ett dåligt bemötande då de skrek på dem (Kaufman et al., 2017). Många av patienterna upplevde att det var skrämmande med all personal på traumarummet men det gav även en känsla av att de var i trygga händer

(Granström, Strömmer, Falk, Schandl, 2019). Upplevelsen kändes surrealistisk för att det var mycket vårdpersonal runt dem som arbetade med dem (Kaufman et al., 2017). Några

uppfattade att traumateamet hade konversationer med varandra vid sidan av patienterna, vilket resulterade i en negativ upplevelse av omhändertagandet (Kaufman et al., 2017). Patienterna kände att vårdpersonalen gjorde sitt bästa men att de ändå inte alltid uppnådde patientens behov. Några upplevde även att vårdpersonalen inte tog hänsyn till deras behov (Sandström et al., 2019).

DISKUSSION

Analysen av patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma med fokus på kommunikation, information och bemötande, resulterade till tre teman och sex subteman. Majoriteten av patienterna hade en positiv eller en blandad upplevelse av vården efter ett trauma och några av patienterna hade enbart negativa upplevelser från vårdtiden. I temat “Kommunikation”

framställdes en kommunikation som fungerade bra respektive mindre bra. Det som gjorde att kommunikationen fungerade bra var att den var tydlig och anpassades efter patienten. Det som gjorde att patienten upplevde att kommunikationen inte fungerade bra var när

vårdpersonal använde medicinsk terminologi, när patienten inte fick vara delaktig i

konversationer och när kommunikationen mellan vårdpersonalen sinsemellan inte fungerade. I temat “Information” beskrevs framförallt ett behov av mer information från vårdpersonalen till patienten. Informationen kunde upplevas bristande, samt att informationen skiljde sig beroende på vem som informerade. Det fanns även en brist på information vid utskrivningar, många patienter kände sig inte delaktiga vid den processen. I temat “Bemötande” upplevde majoriteten av patienterna att vårdpersonalen skapade en trygg, säker och omvårdande miljö vid det akuta omhändertagandet av trauma.

Resultatdiskussion

Kommunikation

Patienterna uppfattade att kommunikationen mellan vårdpersonal och dem är av stor vikt då det påverkar vårdkvaliteten samt hela upplevelsen av omhändertagandet. Många av

patienterna var nöjda med kommunikationen vilket resulterade i att upplevelsen av vårdtiden blev bättre. Det påvisar att kommunikationen har en central del gällande patienters upplevelse av vårdtiden. Detta kan tyda på att sjuksköterskan har en förståelse för det patienter uttrycker och anpassar kommunikationen till patientens nivå (Kourkouta & Papathanasio, 2014; Elmqvist, Rask & Berglund, 2018). I en studie genomfördes kommunikationen verbalt, skriftligt och visuellt med bilder och ritningar. Några patienter påpekade att det var tack vare den goda kommunikationen som resulterade i att de inte fick panik av situationen som de befann sig i. Det tyder på att det var viktigt med verbal kommunikation och kroppsspråk för att patienten ska känna sig trygg i omhändertagandet (Andersson, 2007).

humoristiskt. Det var flera av patienterna som uppskattade när vårdpersonalen använde sig av humor i omhändertagandet, för att det kunde få dem att slappna av och skratta. Att använda humor i kommunikationen med en patient kan därmed få patienten att fokusera på något annat än den traumatiska händelsen.

Elmqvist och medarbetare (2018) påpekar vikten av att vårdpersonalen är tydliga, lugna och kan samtala med patienterna med ett begripligt talspråk efter traumatiska händelser, vilket uppskattades av patienterna. Sandström och medarbetare (2016) beskriver att vårdpersonalen upplevde att de gjorde det, dock upplevde inte alla patienter det, de kunde uppfatta

kommunikationen som obegriplig. Det påvisar tyvärr att vårdpersonalen inte har anpassat kommunikationen till en nivå där patienten förstår (Kourkouta & Papathanasio, 2014). Den bristande kommunikationen kunde resultera i att mindre skador missades och att behandlingen därmed kunde bli försenad, vilket resulterade i att patienten kunde bli lidande. Det här påvisar vikten av god kommunikation mellan alla parter, för att optimera vården för patienten.

Genom att ha individen i centrum kan vårdpersonalen anpassa kommunikationen efter patienten, vilket resulterar i ett bättre omhändertagande (Travelbee, 1996). Det var inte all vårdpersonal som följde Travelbees ord, för att flera patienter upplevde att de inte fick delta i alla samtal då enbart vårdpersonalen kommunicerade med varandra.

Information

Travelbee (1996) påpekar vikten av att vårdpersonalen ska se varje patient som en unik individ, att det är patienten som står i centrum och att vårdpersonalen ska finnas där för att ge stöd och hjälp. När patienter har varit med om en traumatisk händelse kan de ha svårt att ta in information från vårdpersonalen, därför är det extra viktigt att vårdpersonalen arbetar efter Travelbees ord och därmed har patienten i centrum. Det vårdpersonalen ska fokusera på är att vara tydliga, lugna och kommunicera med patienten på ett klart och lättförståeligt språk (Elmqvist et al., 2018). Detta ska alltid fungera i praktiken, för att enligt Socialstyrelsen (2015a) ska vårdpersonalen säkerställa att patienten har förstått informationen som har förmedlats och de ska arbeta personcentrerat. Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor ansvarar de även för att patienter får korrekt, tillräcklig och lämplig information, som är anpassad efter individen (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Trots det fungerar det inte i alla situationer.

Enligt Sandström och medarbetare (2016) upplevde vårdpersonalen att de informerade patienterna, de anpassade informationen och mängden efter patienten de hade framför sig. De beskrev också att de ansåg att informationen behövde vara ärlig för att patienten skulle veta vad som ska hända framöver, vad planerna var. Även Kourkouta och Papathanasio (2014) beskrev vikten av att patienten ska förstå informationen som förmedlas samt att den är ärlig. Flera av patienterna ansåg inte att det fungerade i praktiken, flera beskrev deras utskrivning som en stressig situation. De var inte förberedda på att de skulle bli utskrivna för att

vårdpersonalen inte hade varit ärliga med planerna, utskrivningen kom abrupt. Det tyder på att vårdpersonalen upplever att informationen till patienterna fungerar bättre än vad patienterna anser, därför är det viktigt att som vårdpersonal vara extra noggrann och tänka på att det är patienten som ska förstå det som har förmedlats.

Bemötande

Patienterna i studierna kände sig bra bemötta i de flesta situationer. Andersson (2007) beskrev att det första mötet med patienterna var av stor vikt, vilket noteras att det uppnåtts i studierna. Patienterna uppskattade att traumateamet introducerade sig, detta tyder på att det första mötet är av betydelse. Patienterna upplevde att vårdpersonalen skapade en trygg, säker och

vårdpersonalen i det akuta omhändertagandet visade detta för de lämnade de aldrig ensamma, traumateamet strävade efter att stabilisera patienten och de kände sig prioriterade, vilket patienterna uppskattade. Wiman och medarbetare (2007) följde också Travelbee genom att vårdpersonalen fokuserade på snabba bedömningar och ställde frågor, vilket beskrevs som det “direkta” beteendet. Även artikeln från Freeman och medarbetare (2013) beskrev hur

vårdpersonalen konstant behövde vara på sin vakt och göra snabba åtgärder. Detta visar att trots effektiviteten och åtgärderna i det akuta skedet i traumateamet så upplevdes situationen som trygg, lugnande och lindrande för patienterna.

Det var några patienter som upplevde att de inte hade någon kontakt överhuvudtaget med traumateamet. Det tyder på att det inte är all vårdpersonal som arbetade efter beteendena som Wiman och medarbetare (2007) beskrev. Några av patienterna tyckte att traumateamet gav ett dåligt bemötande genom att de skrek på dem. Det tyder på att bemötandet från vårdpersonal till patient är av stor vikt, för att patienternas upplevelse av vårdtiden påverkades av hur de har blivit bemötta. Det kan även betyda att vårdpersonalen var på vakt och koncentrerade sig på att utföra snabba åtgärder och då inte kunde hantera ett avbrott i arbetet. Detta kan även bero på att vårdpersonalen ansåg att det var svårt att ta hand om traumapatienten då de inte kunde se hur utfallet skulle bli samt att de kräver mycket koncentration (Alzghoul, 2014). Dock behöver sjuksköterskan ta ansvar för bemötandet i varje enskild situation (Svensk sjuksköterskeförening, 2016), vilket inte har skett här.

Författarna hade en föraning om att alla patienter inte skulle vara nöjda av vårdtiden med fokus på deras upplevelse av kommunikation, information och bemötande efter traumat. Resultatet var förvånande, författarna hade inte kunnat förutse att en sån stor del av patienterna som var missnöjda.

Metoddiskussion

gick att generalisera att det är så det ser ut i utvecklade länder och därmed i Sverige. En ytterligare styrka var att alla artiklarna som inkluderades var av medelhög och hög kvalitet. En av inklusionskriterierna var att patienterna skulle vara 16 år och äldre, vilket kan vara både en styrka och en svaghet för att i en del länder som i Sverige anses en 16 åring vara barn, men i andra länder anses de vara vuxna vilket uttrycks i artiklarnas syfte som är att studera vuxna patienters upplevelse där de yngsta medverkande är från 16 år. Författarna har använt många sökord vid litteratursökningen, vilket anses som en styrka för att sökningen blev precist och med fokus på det område som studien syftar att svara mot. En svaghet kan vara att en av artiklarna inkluderades trots att den har patienter under 16 år. Det framgick i artikelns resultat vilken ålder patienterna med olika upplevelser hade, därför kunde resultatet från patienterna under 16 år exkluderas vilket styrker resultatet från den artikeln. Ett fåtal artiklar som inte fanns tillgängliga i fulltext exkluderades, detta kan anses vara en svaghet men det var enbart ett fåtal och därför påverkas troligen inte resultatet. Studier som syftar till att studera

patientens upplevelse av en specifik behandling exkluderades då det var patientens upplevelse av situationen som ville studeras och inte upplevelsen av behandlingen, vilket styrker studien.

Författarna valde att genomföra en deduktiv analys för att avseendet med studien var att undersöka patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma med fokus på kommunikation, information och bemötande. Genom att en deduktiv analys genomfördes kunde författarna sortera ut det resultat de syftade till att svara mot. Det är en styrka att en deduktiv analys har genomförts för att författarna har använt de resultat som svarade mot syftet och det som inte svarade mot syftet kunde exkluderas.

De valda artiklarna granskades noggrant enligt Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärderings (2014) granskningsmall för studier med en kvalitativ forskningsmetod, se bilaga (Bilaga 1). Av de tio inkluderade artiklarna bedömdes tre ha hög kvalitet och resterande sju artiklar medelhög kvalitet. Författarna hade skapat ett eget poängsystem för att bedöma kvaliteten av artiklarna, vilket resulterade i att användandet av granskningsmallen blev replikerbar. Det är även en svaghet då poängsystemet inte är validerat. Studiens tillförlitlighet kan ha påverkats av att författarna sedan tidigare hade en begränsad erfarenhet av

kvalitetsgranskning av kvalitativa artiklar.

inkluderats har analyserats och presenterats objektivt, se bilaga (Bilaga 2). Författarna har noggrant hänvisat till upphovsmännen för att undvika plagiat.

Sjuksköterskan ansvarar för att patienten får tillräckligt med information. Det är viktigt att sjuksköterskan uppdaterar sig gällande ny forskning för att arbeta evidensbaserat så att

patienten får rätt vård. Sjuksköterskan ska ha ett etiskt resonemang i omvårdnaden där den tar ställning till oetiska metoder och förhållanden (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Det är viktigt att sjuksköterskan arbetar utifrån ICN:s etiska kod genom att informera patienten, i det behov som den behöver och inte vad sjuksköterskan anser att patienten behöver.

Sjuksköterskan behöver vara påläst inom den senaste forskningen, så som denna studie eller de artiklar som är inkluderade, för att den ska kunna ge patienten den bästa möjliga vården. Sjuksköterskan behöver även ta ställning till oetiska metoder, så som vid omhändertagandet av trauma.

Det är viktigt att ta reda på patienters upplevelse med fokus på kommunikation, information och bemötande under vårdtiden efter att trauma. Genom studien kan förståelsen för patientens upplevelse öka och därmed kan vårdpersonalen anpassa arbetssättet efter det för att optimera vården. Denna studie är överförbar till verkligheten och det går att arbeta utefter det för att förbättra vården, samt att fler studier bör genomföras för att öka förståelsen för patientens upplevelse.

Kliniska implikationer

Kommunikation, information och bemötande från vårdpersonalen till patienten behöver förbättras och individanpassas för att patienten ska känna sig lugn och trygg i situationen i syfte till att ge patienten en bättre upplevelse av vårdtiden. Patienterna behöver få mer information under vårdtiden och inför vidare planering. Studien kan ge vårdpersonalen en

kännedom om patientens upplevelser som de kan arbeta efter för att optimera patienternas upplevelse av vårdtiden. Genom att sjuksköterskan är införstådd i patienters upplevelse efter

ett trauma från denna litteraturöversikt samt andra studier kan sjuksköterskan arbeta efter detta för att optimera patientens upplevelse.

Slutsats

få mer information och vara med delaktiga vid utskrivningar. Majoriteten av patienterna hade en positiv upplevelse av bemötandet från vårdpersonalen för att de skapade en trygg, säker och omvårdande miljö. Sjuksköterskan behöver arbeta utifrån patientens upplevelser i vården efter ett trauma.

REFERENSER

Artiklar som ingår i granskningen är markerade med *

Alzghoul, M. (2014). The experience of nurses working with trauma patients in critical care and emergency settings: A qualitative study from Scottish nurses´ perspektive. International

Journal of Orthopaedic and Trauma Nursing, 18(1), 13-33. doi: 10.1016/j.ijotn.2013.04.004

Andersson, S-O. (2007). Mötet och samtalet. I B. Fossum (Red.), Kommunikation: samtal och

bemötande i vården (s.101-134). Lund: Studentlitteratur.

Arving, C. (2012). Introduktion till vetenskap, del 2 [PowerPoint-presentation]. Hämtad 6 juni, 2020, från http://media.medfarm.uu.se/play/kanal/47/video/2633

*Beaton, A., O´Leary, K., Thorburn, J., Campbell, A. & Christey, G. (2019). Improving patient experience and outcomes following serious injury. International Journal of Integrated

Care, 134(1494), 15-25.

Bokhari, S., Aslam-Pervez, N., Riaz, O., Sadozai, Z., Bhamra, M. & Harwood, P. (2019). What effect has the major trauma network had on perceptions of trauma care delivery amongst trauma teams in major trauma centres and neighbouring trauma units? European

Journal of Trauma and Emergency surgery. doi: 10.1007/s00068-019-01206-1

*Braaf, S., Ameratunga, S., Nunn, A., Christie, N., Teague, W., Judson, R. & Gabbe, B. J. (2018). Patient-identified information and communication needs in the context of major trauma. BMC Health Services Research, 18(163), 1-13. doi: 10.1186/s12913-018-2971-7

Clements, A., Curtis, K., Horvat, L., & Shaban, R. Z. (2015). The

effect of a nurse team leader on communication and leadership in major trauma resuscitations. International Emergency Nursing,23(1), 3–7. doi: 10.1016/j.ienj.2014.04.004

CODEX. (i.d.). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. CODEX. Hämtad 14 januari, 2020, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Ekwall, A. (2014). Akut omhändertagande på akutmottagning. I C. Elmqvist & S. Almerud Österberg (Reds.), Akut omhändertagande av trauma: på skadeplats och akutmottagning (1: a uppl., 141-161). Lund: Studentlitteratur.

Elmqvist, C., Rask, M. & Berglund, M. (2018). Stöd under och efter akut omhändertagande. I C. Elmqvist & S. Almerud Österberg (Red.), Akut omhändertagande av trauma - på

skadeplats och akutmottagning (s. 179 - 195). Lund: Studentlitteratur.

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier (4. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.

Freeman, L., Fothergill-Bourbonnais, F. & Rashotte, J. (2013). The experience of being a trauma nurse: A phenomenological study. Intensive and Critical Care Nursing, 30(1), 6-12. doi: 10.1016/j.iccn.2013.06.004

*Gabbe, B. J., Sleney, J. S., Gosling, C. M., Wilson, K., Hart, M. J., Sutherland, A. M. & Christie, N. (2013). Patient perspectives of care in a regionalised trauma system: lessons from the Victorian State Trauma System. The Medical Journal of Australien, 198(3), 149-152. doi: 10.5694/mja12.11179

Gleyze, P. & Coudane, H. (2016). Patient information in orthopedic and trauma surgery. Fundamental knowledge, legal aspects and practical recommendations. Orthopaedics &

Traumatology: Surgery & Research, 102(1), 105-111. doi: 10.1016/j.otsr.2015.06.028

Groenestege-Kreb, D., Maarseveen, O. & Leenen, L. (2014). Trauma team. British Journal of

Anesthesia, 113(2), 258-265. doi: 10.1093/bja/aeu236

*Granström, A., Strömmer, L., Falk, A-C. & Schandl, A. (2019). Patient experiences of initial trauma care. International Emergency Nursing, 42(5), 25-29. doi: 10.1016/j.ienj.2018.08.003 *Herrman, L. L. & Deatrick, J. A. (2019). Experiences and perceptions of hospitalization and recovery of older adults and their caregivers following traumatic brain injury: “Not

*Kaufman, E. J., Richmond, T. S., Wiebe, D. J., Jacoby, S. F. & Holena, D. N. (2017). Patient experiences of trauma resuscitation. JAMA Surgery, 152(9), 843-850. doi:

10.1001/jamasurg.2017.1088

Landstinget i Uppsala län. (2010). Trauma.

O´Brien, J. & Fothergill-Bourbonnais, F. (2004). The experience of trauma resuscitation in the emergency department: Themes from seven patients. Journal of Emergency Nursing,

30(3), 216-224. doi: 10.1016/j.jen.2004.02.017

*Ogilvie, R., Foster, K., McCloughen, A. & Curtis, K. (2015). Injury, 46(9), 1841-1847. doi: 10.1016/j.injury.2015.05.036.

Polit, D-F. & Beck, C-T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for

nursing practice (10th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer.

Riksföreningen för akutsjuksköterskor & svensk sjuksköterskeförening. (2017).

Kompetensbeskrivning Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot akutsjukvård.

Sandström, L., Nilsson, C., Juuso, P. & Engström, Å. (2016). Experiences of nursing patients suffering from trauma — preparing for the unexpected: A qualitative study. Intensive and

Critical Care Nursing, 10 (36), 58-65. doi:10.1016/j.iccn.2016.04.002

*Sandström, L., Engström, Å., Nilsson, C. & Juuso, P. (2019). Experiences of suffering multiple trauma: A qualitative study. Intensive and Critical Care Nursing, 54, 1-6. doi: 10.1016/j.iccn.2019.07.006

*Skene, I., Pott, J. & McKeown, E. (2017). Patient’s experience of trauma care in the emergency department of a major trauma centre in the UK. International Emergency

Nursing, 35(6), 1-6. doi: 10.1016/j.ienj.2017.02.005.

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:

SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821

*Sleney, J., Christie, N., Earthy, S., Lyons, R. A., Kendrick, D. & Towner, E. (2014). Improving recovery - Learning from patients’ experiences after injury: A qualitative study.

Injury, 45(1), 312-319. doi: 10.1016/j.injury.2012.12.025.

Socialstyrelsen. (2015a). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig. Socialstyrelsen. Hämtad från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2015-4-10.pdf

Socialstyrelsen. (2015b). Traumavård vid allvarlig händelse. Socialstyrelsen. Hämtad från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2015-11-5.pdf

Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering [SBU]. (2014). Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser. Stockholm: SBU. Hämtad den 9 april, 2020, från

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf

Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Sjuksköterskans profession - grunden för din

legitimation. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening

Willman, A., Stoltz. P. & Bathsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan

forskning & klinisk verksamhet (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Wiman, E., Wikblad, K. & Idwall, E. (2007). Trauma patients´ encounters with the team in the emergency department – A qualitative study. International Journal of Nursing Studies,

44(5), 714-722. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2006.01.014

Bilaga 2. Översikt över inkluderade artiklar.

Författare, år, land Titel Syfte Metod Deltagare Resultat Kvalitet

Beaton, A., O´Leary, K., Thorburn, J., Campbell, A. & Christey, G., 2019 Nya Zeeland Improving patient experience and outcomes following serious injury. Undersöka skadade patienters upplevelser av vården för att identifiera områden för förbättring i deras rutin vid överlämning från det kirurgiska teamet som en inlagd patient till samhällsbaserad vård. Kvalitativ studie, semistrukturerade intervjuer. Patienterna blev rekryterade. 8 patienter, 16 - 79 år.

Alla patienterna var övergripande nöjda över vården, men de hade en oro över hur kommunikationen mellan vårdpersonalen fungerade. Bristen av kommunikation mellan vårdpersonalen resulterade i att mindre skador missades samt att en del behandlingar blev försenade. Det resulterade i att patienterna fick mindre förtroende för vården. Utskrivning för patienterna kom plötsligt, vilket resulterade i att patienterna inte kände sig förberedda på att gå hem.

Hög

Braaf, S., Ameratunga, S., Nunn, A., Christie, N., Teague, W., Judson, R. & Gabbe, B. J., 2018 Australien Patient-identified information and communication needs in the context of major trauma.

Undersöka allvarligt skadade patienters uppfattning om kommunikation med och information från

vårdpersonal under de tre första åren efter skadan.

Kvalitativ studie, longitudinell kohortstudie. Semistrukturerade telefonintervjuer. 65 patienter, 17 år och äldre.

Informationen som patienterna fick från vårdpersonalen var högt uppskattad. Några av patienterna var nöjda med den mottagna

informationen men de flesta patienter upplevde hela tiden ett behov av mer information. Patienterna uppskattade de sättet vårdpersonalen kommunicerade med dem på, dock använde de medicinsk terminologi. Många av patienterna upplevde informationsbrist i samband med utskrivningen samt att de inte fick delta i planeringen inför utskrivningen. Hög Gabbe, B. J., Sleney, J. S., Gosling, C. M., Wilson, K., Hart, M. J., Sutherland, A. M. & Christie, N., 2013 Australien Patient perspectives of care in a regionalised trauma system: lessons from the Victorian State Trauma System. Undersöka skadade patienters upplevelser av traumavården för att identifiera områden för förbättring i tjänsteleverans. Data samlades in genom två register. Individuellt djupgående, semistrukturerade telefonintervjuer. 120 patienter, 18 år och äldre.

Majoriteten av de patienter som kunde beskriva deras upplevelse av vården hade en positiv eller en blandad upplevelse, några av patienterna hade enbart negativa upplevelser. Flera upplevde att det fanns problem med kommunikationen, samt att de inte fick tillräckligt med information. Effekterna av skadorna och behandlingarna

påverkade patienterna vilket resulterade i att de hade svårare att ta in all information. När det var dags för utskrivning blev patienterna stressade på grund av att de inte hade blivit tillräckligt förberedda för en

utskrivning.

Granström, A., Strömmer, L., Falk, A-C. & Schandl, A., 2019 Sverige Patient experiences of initial trauma care. Undersöka traumapatienters upplevelser av att bli utsatta för ett initialt fullständigt trauma teams bedömning vid ett trauma nivå 1 i ett trauma-center. Kvalitativ studie, semistrukturerade intervjuer. 16 patienter, 18 år och äldre.

Patienterna upplevde att vårdpersonalen förstod varandra och samarbetade bra med kommunikation utan ord, vilket fick patienterna att känna sig trygga. De upplevde att traumateamet brydde sig om deras välbefinnande och de kände sig prioriterade. Några av patienterna kände sig prioriterade vid omhändertagandet och upplevde att de fick kontinuerlig information, några andra patienter upplevde att de inte hade någon kontakt alls med traumateamet. Vissa patienter kände sig exkluderade från konversationen då traumateamet enbart

kommunicerade med varandra med medicinsk terminologi.

Hög Herrman, L. L. & Deatrick, J. A., 2019 USA Experiences and perceptions of hospitalization and recovery of older adults and their caregivers

following traumatic brain injury: “Not Knowing”.

Beskriva erfarenheter och uppfattningar hos äldre vuxna och deras vårdgivare efter en sjukhusvistelse för en mild eller måttlig traumatisk hjärnskada. Beskrivande kvalitativ strategi och semistrukturerade intervjuer. 6 patienter, 65 - 80 år.

Patienterna blev förvirrade när kommunikationen mellan vårdpersonal och patient inte fungerar. De fick inte information vid ändringar, vilket resulterade till att de blev upprörda och frustrerade, då de inte förstod varför ändringarna genomfördes.

En del patienter upplevde att vårdpersonalen inte kommunicerade bra med varandra, för att vid vissa situationer tänkte inte all vårdpersonal på patientens skador. Patienterna upplevde att de fick för lite

information om deras egen skada efter traumat.

Medelhög Kaufman, E. J., Richmond, T. S., Wiebe, D. J., Jacoby, S. F. & Holena, D. N., 2017 USA Patient experiences of trauma resuscitation. Beskriva patienters upplevelser av återupplivning efter ett trauma och identifiera möjligheter för att förbättra patientupplevelsen utan att kompromissa med hastighet eller grundlighet. Kvalitativ och beskrivande design. 20 video-observationer 30 intervjuer. 50 patienter, 25 - 56 år.

Några av patienterna upplevde rädsla och ilska i samband med att de förlorade kontrollen i samband med omhändertagandet. Upplevelsen kändes surrealistisk då det var många av vårdpersonalen runt personen och som arbetade med den. Några av patienterna hade svårt för traumapersonalen då de upplevde att de skrek på dem. Flera av patienterna upplevde att kommunikationen från traumateamet var tydlig och rak på sak, de försöker inte försköna något. Några patienter upplevde att traumapersonalen hade konversationer med varandra på sidan av och att det ibland var bristande kommunikation. Patienterna uppskattade att traumateamet introducerade sig.

Ogilvie, R., Foster, K., McCloughen, A. & Curtis, K., 2015 Australien Young people’s experience and self- management in the six months following major injury: A qualitative study. Undersöka hur 16 - 24 åringar upplever, förstår och hanterar effekterna av större traumatiska skador under de första sex månaderna efter att traumat inträffade.

Semistrukturerade och djupingående intervjuer.

12 patienter, 17 - 23 år.

Patienterna tyckte att det var frustrerande att behöva återberätta om deras trauma för vårdpersonalen flera gånger om, det resulterade i att patienterna blev oroliga. I de flesta fallen fick patienterna inte tillräcklig med information om deras behandling och skador, det resulterade i att patienterna blev mer förvirrade. Patienterna var frustrerade och förvirrade över hur vårdpersonalen hanterade deras arbete. Medelhög Sandström, L., Engström, Å., Nilsson, C. & Juuso, P., 2019 Sverige Experiences of suffering multiple trauma: A qualitative study. Undersöka upplevelsen av att drabbas av multipelt trauma. Kvalitativ deskriptiv studie med semistrukturerade intervjuer. 9 patienter, 21 - 81 år.

Patienterna kände sig tacksamma för akutsjukvården samt vården på sjukhuset som de fick efter traumat. De upplevde att vårdpersonalen gjorde sitt bästa men att de ändå inte uppnådde patientens behov. Några patienter upplevde även att vårdpersonalen inte tog hänsyn åt deras behov. Patienterna upplevde att kommunikationen med vårdpersonalen kring hur de och om de skulle återhämta sig inte var optimal och att flera av patienterna hade förhoppningar långt över det möjliga. Flera av patienterna kände sig dumma och besvikna när de fick höra i efterhand att vårdpersonalen visste att de skulle bli som det blev då de själva hade förhoppningar på en bättre återhämtning.

Medelhög

Skene, I., Pott, J. & McKeown, E., 2017 Storbritannien Patient’s experience of trauma care in the emergency department of a major trauma centre in the UK. Undersöka patientperspektivet av traumavården på akutavdelningen. Rekryterades med hjälp av ett pragmatisk bekvämlighetsprov. Semistrukturerade intervjuer. 13 patienter, 23 - 79 år.

Patienterna beskrev hur de kände rädsla och smärta vid

omhändertagandet. Patienterna upplevde att vårdpersonalen skapade en trygg, säker och omvårdande miljö. Patienterna hade positiva

upplevelser från traumateamet och tyckte att de behandlade dem med respekt, gav dem trygghet och fick dem att inte känna sig ensamma. Patienterna upplevde att de hade en god kommunikation med vårdpersonalen. Många av patienterna upplevde att de fick bra information och kände sig därmed lugnare i tillståndet, några patienter upplevde dock att de inte fick tillräckligt med information.

Sleney, J., Christie, N., Earthy, S., Lyons, R. A., Kendrick, D. & Towner, E., 2014 Storbritannien Improving recovery - Learning from patient’s experiences after injury: A qualitative study. Undersöka upplevelser av patienter som skadat sig och identifiera innebörden för klinisk vård och stöd inom sjukhuset och primärvården.

Semistrukturerad telefon administrerade kvalitativa intervjuer med meningsfull stickprovsundersök ning och tematisk kvalitativ analys. 89 patienter, 5 - 60 år. Enbart resultat från patienter som är 16 år och äldre används.

De flesta patienter hade en blandad upplevelse av vårdtiden. Några hade enbart positiva upplevelser och några hade enbart negativa upplevelser från vårdtiden. Flera patienter upplevde att vårdpersonalen tog sig tid att informera patienterna och svara på deras frågor. Flera av patienterna upplevde att vårdpersonalen inte hade tid för dem och att det tog lång tid innan de fick hjälp. Det uppgavs även att

vårdpersonalen inte alltid lyssnade på patienterna när de uppgav att något var fel. Flera av patienterna upplevde sig sårbara och att de inte kunde göra något åt situationen. De upplevde även brist i

kommunikationen mellan vårdpersonalen som drabbade dem och några upplevde även bristande information som påverkade deras behandling.