Läsinlärning och självförtroende

(1)

Estetisk-filosofiska fakulteten

Maria Blom

Läsinlärning och självförtroende

Hur kan barns självförtroende påverkas vid läsinlärning?

Learning to read and self-confidence

How can children’s self-confidence be influenced in the process of learning to read?

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 2013-04-17

Handledare: Tomas Saar

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

(2)

Sammanfattning

Det här arbetet handlar om läsning, läsinlärning och självförtroende. När barn börjar skolan så ser de flesta fram emot att få lära sig att läsa och skriva, men händer det att självförtroendet för sig en törn om läsinlärningen inte går som på räls.

Mitt syfte med det här arbetet var att ta reda på hur pedagogerna arbetar med läsinlärning, och om de kan se att elevernas självförtroende påverkas när läsinlärningen inte ”flyter” på. Eller om elevernas självförtroende påverkar läsinlärningen. Men också att skaffa mig mer kunskap om läsinlärning och självförtroende.

Självförtroende är hur man uppfattar sig själv och det handlar också om vad man tror sig klara av. Självbilden är hur vi ser på oss själva och hur vi kategoriserar oss.

I undersökningen har jag intervjuat en förskolelärare, två lågstadielärare, en

mellanstadielärare och två speciallärare. Under intervjuerna framkom det att det syns

tydligare på eleverna som går på mellanstadiet när självförtroendet sjunker om de får problem med läsningen. Pedagogerna på lågstadiet säger att man måste fånga upp de barn som har problem tidigt, så tidigt att eleverna inte själva hinner upptäcka att de har svårigheter med läsningen. Det gäller att anpassa material och arbetssätt efter var barnen befinner sig.

I undersökningen ville jag också veta hur pedagogerna arbetar med läsinlärning och hur de arbetar för att stärka elevernas självförtroende. Det alla är överens om är att barn behöver uppmuntran och bekräftelse för den de är och inte utifrån vad de presterar.

Nyckelord: Läsning, Läsinlärning, självförtroende

(3)

Abstract

This study deals with reading, learning to read and self-confidence. When children start school, most of them are looking forward to learning to read and write, but it happens that their self-confidence suffers if their learning to read does not run smoothly.

The aim of the study was to find out how pedagogues work when it comes to pupils’ learning to read and if they can see that pupils’ self-confidence is affected when their learning to read does not run smoothly or, if pupils’ self-confidence has an influence on their learning to read;

Another aim is to acquire more knowledge about the issue of learning to read and self- confidence.

Self-confidence is based on how we perceive ourselves and also what we believe ourselves capable of achieving. Self-image is based on how we look upon ourselves and how we categorize ourselves.

In this study I have interviewed one pre-school teacher, two junior-level teachers, one intermediate-level teacher and two remedial teachers. The interviews show that it is more obvious for intermediate-stage pupils that their self-confidence suffers if they have learning problems. Junior-stage pedagogues say that we must identify and help the children having problems at an early stage, so early that they have not discovered themselves that they have difficulties in learning how to read. It is all about adapting material and working method to the children’s level.

In the study I also wanted to find out how pedagogues deal with the issue of learning to read and how they work with strengthening children’s self-confidence. They all agree that children need encouragement and acknowledgement in view of who they are and not in view of their achievements.

Key words: Reading, learning to read, self-confidence

(4)

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 2

Abstract ... 3

Innehållsförteckning ... 4

1 Inledning ... 6

1.1 Bakgrund ... 6

1.2 Syfte ... 6

2 Litteraturgenomgång ... 7

2.1 Läsning ... 7

2.1.1 Avkodning ... 8

2.1.2 Förståelse ... 9

2.1.3 Fonologi ... 10

2.1.3.1 Fonem ... 10

2.1.4 Morfem ... 10

2.2 Inlärning ... 11

2.2.1 Läsinlärning ... 11

2.2.2 Multisensorisk inlärning ... 13

2.3 Självförtroende och självbild ... 13

2.3.1 Självbild i relation till läsinlärning ... 15

2.4 LPO 94 ... 18

3 Preciserade frågeställningar ... 18

4 Metod ... 19

4.1 Urval ... 19

4.2 Datasamlingsmetod ... 19

4.3 Procedur ... 19

5 Resultat av undersökningen ... 20

5.1 Läsinlärning ... 20

5.1.1 Introduktion av läsinlärning ... 20

5.1.2 Stöd och uppmuntran vid läsinlärning ... 22

5.2 Problematik vid läsinlärning ... 23

5.3 Självförtroende och läsinlärning ... 23

5.3.1 Försämras självförtroendet vid svårigheter med läsinlärningen? ... 24

6 Diskussion ... 25

(5)

6.1 Diskussion av undersökningen ... 25

6.1.1 Introduktion av läsinlärning ... 26

6.1.2 Stöd och uppmuntran vid läsinlärning ... 27

6.1.3 Problematik vid läsinlärning ... 28

6.1.4 Försämras självförtroendet vid svårigheter vid läsinlärningen? ... 28

6.1.5 Självförtroende och läsinlärning ... 29

7 Slutsats ... 30

8 Förslag på vidare forskning ... 30

9 Litteraturförteckning ... 31

Bilaga ... 32

(6)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Några tankar jag hade inför mitt examensarbete, var att en viktig uppgift för barn när de börjar skolan är att lära sig läsa. Om man lyckas eller misslyckas med läsningen är något som ofta avgör barnets fortsatta skolgång. När jag tittat tillbaka på min utbildning så har jag inte fått med så mycket som jag önskat när det gäller läsinlärning och hur det kan påverka barns självförtroende, eller hur barns självförtroende påverkar läsinlärningen. Detta tycker jag är mycket viktigt för mig som snart färdig lärare att öka min kunskap om, och det ställs ganska höga krav på lärare att de ska lyckas lära alla elever att läsa. Så som samhället ser ut idag med all information via datorer, media m.m. så förutsätts det att man ska kunna läsa och klarar man inte det så kan man slås ut ifrån samhället.

Jag tycker därför att det är viktigt att fylla på med kunskaper om läsinlärning och

självförtroende, för hur många elever kommer jag att möta under mitt kommande arbete där läsinlärningen inte går som på ”räls”. Med tanke på att det i en klass kan finnas kanske tjugo elever med tjugo olika sätt att lära sig läsa, där alla tjugo har olika bild av sig själva, är det viktigt med ökad kunskap. Alla elever har olika förutsättningar för att ”lyckas”, alla elever behöver få veta att de duger som de är, även om de har svårt för vissa saker som andra har lättare för.

1.2 Syfte

Mitt syfte med examensarbetet är att ta reda på hur pedagoger beskriver hur de arbetar med läsinlärning och självförtroende. Jag vill också ta reda på om pedagogerna märker om elevernas självförtroende påverkas vid svårigheter med läsinlärning. Genom mina intervjuer vill jag undersöka hur den pedagogiska personalen arbetar med detta.

(7)

2 Litteraturgenomgång

2.1 Läsning

Nationalencyklopedins definition av vad läsning är.

Läsning, konsten att läsa. Läsning är en komplicerad färdighet som kräver lång tid och omfattande övning för att kunna utvecklas. Man kan urskilja två huvudmoment:

avkodning och förståelse. Avkodning innebär att man kan identifiera eller känna igen skrivna ord. Förståelse är resultatet av tolkningen av språkliga meddelanden. God läsfärdighet innebär att både avkodning och förståelse fungerar väl.¹

Stadler skriver att läsning är ett sätt att ta till sig skriftlig information, avkoda grafiska symboler till ord, och att tolka och skapa en inre föreställning om innebörden i ord och text.

Skriftlig information går den visuella vägen via perception (hjärnans tolkning av synintryck) och tolkning av grafiska tecken till ord och meningar. Stadler menar att läsa är att ge de synliga orden på papperet ett innehåll genom att väcka dem ursprungligen talade eller tänkta nedskrivna orden till liv.

Till skillnad från talet och lyssnandet som är naturliga mänskliga funktioner, är läsning en avsiktligt inlärd färdighet i att använda skriftspråket. För att få största möjliga behållning av läsandet så är läsaren beroende av en effektiv och ändamålsenlig avläsningsteknik. En text får en mening genom läsarens egna språkliga kompetens, erfarenhet och kreativitet.

Läsprocessen kan delas in i två av varandra inbördes beroende delar avkodning och förståelse.

Läsning syftar alltid till förståelse och för att förstå en text måste man gå vägen via avkodning. Läsförståelsen är beroende av att man avkodar texten korrekt och med en viss snabbhet, och att avkoda en text rätt underlättas i sin tur av att man förstår vad man läser.²

Åkerblom skriver att läsning är en aktiv process under vilken läsaren med hjälp av sitt språk, kunskaper och erfarenheter försöker förstå tankeinnehållet i en text. Vidare menar han att läsning är en kognitiv (intellektuella funktioner som till exempel tänkande, förståelse och minne) eller kunskapsinriktad process, där vi genom ett problemlösningsförfarande försöker förstå vad textförfattaren vill säga med sin text. Enbart översättning av bokstäver till ljud är inte läsning om inte sammanljudningen samtidigt innefattar en förståelse av texten. Under

1 Elbro Carsten, 2004, Läsning och läsundervisning, (Stockholm, Liber AB), s. 18

2 Stadler Ester, 1998, Läs- och skrivinlärning, (Lund, Studentlitteratur), s. 26-28

(8)

hela läsprocessen sker ett ständigt pågående informationsutbyte mellan informationen i texten (avkodning) och den information som finns lagrad i läsarens minne (förståelse).³

Basen för läsning är kunskap om hur skriftkoden är konstruerad utifrån förhållanden mellan bokstäver och ljud. Eftersom dessa förhållanden inte är konsekventa i alla lägen, måste man för att kunna läsa även känna till de konventioner i stavningssätt som finns i skriftsystemet, det ortografiska, att olika ljud kan stavas på flera olika sätt detta kan vålla svårigheter vid läsning.⁴

Stadler skriver att barn inte alltid förstår vad de läser. Barn kanske inte frågar eller signalerar att de inte kan. Det kan vara så att de inte vet tillräckligt mycket för att kunna fråga om det är så att de inte klarar av att följa med i undervisningen. Barn anstränger sig och försöker. En läsläxa kanske de kan utantill, och kan dölja sitt problem så att inte läraren inte ser det. Här kan en ond spiral av svårigheter börja. Stadler tar upp några tecken som kan tyda på problem med läsning.

 Motvilja att läsa

 Rädsla för att läsa högt i klassen

 Läser långsamt, trevande och hackigt

 Läser fel eller hoppar över ord

 Glömska för bokstävernas form och ljud

 Inget flyt i läsningen vilket leder till bristande förståelse⁵

2.1.1 Avkodning

Vårt skriftsystem är en kod, eller ett chiffer, där tecknen (bokstäverna) representerar ljud.

Avkodning, den tekniska avläsningen av bokstavskoden, ger en ordagrann återgivning men är inte läsning i egentlig mening om den läsande inte har förstått innehållet. Man kan avkoda ord utan att förstå dem. Det märker man om man läser ett främmande språk och har för litet ordförråd. Man kan avkoda så att det låter bra, trots att man inte förstår. Stadler skriver att avkodning inte alltid ger förståelse men att en korrekt avkodning är en förutsättning för full läsförståelse.

Läsning i betydelsen avkodning är en färdighet som huvudsakligen lärs in genom pedagogiskt planerade övningar under första skolåret. Övningarna bör helst inte utformas som ren

3 Åkerblom Hans, 1988, Läsinlärning från teori till praktik, (Stockholm, Almqvist & Wiksell), s. 19

4 Stadler Ester, 1998, s.28-29

5 Stadler Ester, 1998, s. 91

(9)

teknikträning, utan ge ett intresseväckande innehåll, texterna bör vara sammansatta så att de är både meningsfulla och lätta att läsa.

Avläsning/avkodning har ingen betydelse i sig men är ett viktigt hjälpmedel man har för att tillägna sig ett skrivet innehåll. Avkodning är en färdighet som förbättras genom träning, men som helst inte bör övas separat från läsförståelsen.⁶

2.1.2 Förståelse

Avsikten med läsning är alltid att få veta något, att förstå något skrivet, att uppfatta vad den som skriver vill förmedla. Det räcker inte med att kunna avkoda för att förstå, man måste också veta vad orden innebär. Orden som läses utifrån en bokstavssekvens ska motsvara ord som läsaren har i sitt ordförråd som ligger i långtidsminnet, det är ord som läsaren känner igen. Som barn får man grunden till ordkunskap när man lär sig att förstå och tala sitt

modersmål, och sedan ständigt utöka sitt eget ordförråd. Trots det finns det för de flesta av oss ord i språket som vi inte känner igen. Alla har någon brist i sin ordförståelse.⁷

Läsförståelsen är intimt kopplad till läsarens mognad, kunskap och allmänna språkliga och intellektuella förutsättningar. Den varierar mycket beroende på läsarens kognitiva kapacitet och texternas olika egenskap. Vilket förklarar varför olika personer kan förstå samma text mer eller mindre på olika sätt.⁸

Allard, Rudqvist och Sundblad skriver att avläsningen och den tankemässiga bearbetningen tillsammans ger läsförståelse. Man kan uttrycka det så att läsförståelsen står på två ben, faller ett av dem bort kan vi inte längre tala om läsförståelse. Faller avläsningen bort, då läser vi inte längre. Det händer ofta alltför lätt att den tankemässiga bearbetningen faller bort. När du upptäcker att du har läst flera sidor utan att ha en aning om vad där står, så är det som hänt.

Det du råkat ut för är att dina tankar sysslat med något helt annat än vad som står i texten. Kan jämföras med att slå dövörat till när någon talar.

När tankarna inte är riktade på innehållet i texten blir det inget resultat av läsningen. När läsningen inte ger någon läsförståelse har man hamnat i mekanisk avläsning utan läsförståelse, vilket är en avart som vi inte vill kalla läsning. Problemet är bara att det ser ut som man läser, man kanske till och med själv tror att man läser. Det knepiga är dock att strikt

6 Stadler Ester, 1998, s. 28-29

(10)

beteendemässigt så läser man det vill säga läser av, men utan att bearbeta det och alltså utan resultat i form av läsförståelse.⁹

2.1.3 Fonologi

Fonologi är läran om språkljudens (fonemens) struktur, det handlar om talljudens funktion i språket, hur dessa talljud används i olika språk samt hur talaren och lyssnaren uppfattar talspråkets ljudsegment. Den fonologiska medvetenheten, förmågan att identifiera ljud i ord, har betydelse för läs- och skrivinlärningen, både vad gäller avkodning och läsförståelse.¹⁰ 2.1.3.1 Fonem

Fonem (språkljud) brukar beskrivas som språkets minsta betydelseskiljande enhet. Enklast kan det förklaras med hjälp av en grupp ord som rimmar med varandra: fil, mil och sil är några exempel. Om vi har ordet fil, tar bort det första fonemet /f/ och sätter till /m/ eller /s/

istället ändrar ordet betydelse. Fonemen fungerar på så sätt betydelseskiljande. När vi skriver använder vi grafem (bokstäver). Ibland motsvaras fonemen av ett grafem i skriften till

exempel när vi skriver fil, mil och sil som är exempel på ord vi brukar tala om som ljudenligt stavade. Andra fonem behöver flera grafem när vi skriver, ett exempel är skj när vi skriver /∫/

sj-ljudet i skjorta. I ytterligare andra fall blir olika fonem, till exempel /u/ o och /o/ å, det vill säga o- respektive å-ljudet, ett och samma grafem som när vi skriver lok och sova.¹¹

2.1.4 Morfem

Morfem är språkets minsta enhet som kan förmedla innehåll. Ett sätt att förstå detta är att dela upp ord i sina betydelsebärande enheter. När vi vill använda ordet katt i ett större

sammanhang duger det inte att gå runt och kommunicera med enstaka ord, vi behöver lägga till ytterligare byggstenar, morfem, för att det ska passa in i olika satser. Om vi talar om många säger vi katt-er, obestämd form plural. Om det handlar om några alldeles särskilda katter säger vi katt-er-na, bestämd form plural. Då är katt ett lexikalt morfem, den form av ord som finns i lexikon (ordets grundform), och -er, -na grammatiska morfem. Andra

morfemuppdelningar används tillexempel när vi vill ange verb i olika tempus: hoppa-de och hjälp-te där –de och –te båda är varianter som signalerar att det handlar om något som hände i

9 Allard Birgitta, Rudqvist Margret och Sundblad Bo, 2001, Nya lusboken, (Stockholm, Bonniers utbildning AB), s. 21.

10 Svensson Ann-Katrin, 1998, Barnet språket och miljön, (Lund, Studentlitteratur), s. 19

11 Bjar Louise & Liberg Caroline, 2003, Barn utvecklar sitt språk, (Lund, Studentlitteratur), s. 105

(11)

förfluten tid. Morfem behöver inte bestå av samma fonem för att ha samma funktion i språket.¹²

2.2 Inlärning

Inlärning kan vara av två slag: dels finns inlärning av enkla vardagliga fakta som sker utan att vi egentligen tänker så mycket på det, dels finns inlärning som gäller komplicerade uppgifter, det vill säga sådan inlärning som traditionellt oftast sker i skolan. Inlärning som sker i

vardagslivet kan betecknas som relativt lite ansträngande, social och ”varm”, medan inlärning av den typ som finns i skolan skulle beskrivas som ansträngande, isolerad och ”kall”. I

vardagslivet tillsammans med andra får vi mer eller mindre känslomättade erfarenheter som lär oss massor om världen, livet och oss själva. Att i skolan lära sig om relationer mellan abstrakta teoretiska begrepp eller om komplicerade historiska händelseförlopp som ägt rum på avlägset belägna platser är betydligt mera ”dyrköpt” enligt Stadler. Det krävs medvetenhet, koncentration och ansträngning. Denna gräns mellan två slag av inlärning, som av tradition finns inom litteraturen på området, håller nu på att försvagas. Inte minst har insikter om självbildens betydelse bidragit till att uppenbara att de kalla, strikt kognitiva synvinklarna inte ensamma kan förklara inlärningsskillnader mellan elever. Känslomässiga faktorer måste räknas in tillsammans med de kognitiva bland sådana faktorer som har inflytande på elevernas förmåga att lära sig i skolan.

Synen på barn i inlärningssituationer har gradvis förändrats under 70- och 80-talet, från att se dem som passiva organismer som svarar på olika impulser från omgivningen till att betrakta barn som aktiva varelser. Betoningen har lagts på elevens egna aktiviteter och av olika inlärningsstrategier.¹³

2.2.1 Läsinlärning

Det första och det viktigaste som barnen skall lära sig i skolan är att läsa och skriva.

Läskunnigheten är nyckeln som skall ge tillträde till all annan kunskap. Att bli litterat är utan tvekan ett stort och betydelsefullt steg för en sjuåring. Det som skolan kräver och förväntar sig av honom eller henne är dock inte lika självklart och naturligt som man kanske frestas att tro.¹⁴

Läsinlärning är en komplicerad utvecklingsprocess som är beroende av såväl enskilda egenskaper som olika slag av miljöpåverkan som till exempel läsundervisningen. Därför är

12 Bjar Louise & Liberg Caroline, 2003, s. 104

13 Taube Karin, 1995, s. 32-34

14 Taube Karin, 1995, Läsinlärning och självförtroende, (Kristianstad, Rabén Prisma), s. 45

(12)

det stora olikheter mellan hur individer lär sig läsa, hur snabbt eller långsamt det går och hur lätt eller svårt det är.

Lärarens kunnande och personliga kvalifikationer har i undervisningen en större betydelse än vilken metod som verksamheten anses tillämpa. Resultatet beror på hur man i olika situationer tillämpar sin metod, möter eleverna och skapar goda inlärningsmöjligheter. Med ökande kunskaper och erfarenheter kan man efterhand utforma en metod och ett arbetssätt som passar en själv och är bäst för eleverna. Man ska som lärare veta vad man gör och varför man gör på det ena eller andra sättet. Enligt Stadler bör varje läslärare genom utbildning eller fortbildning tillförsäkras så goda kunskaper om läs- och skrivprocessen att han eller hon själv kan ta ställning till metodiskt handlande och ta ansvar för sitt arbetssätt för att nå ett uppsatt kunskapsmål.

Att lära sig läsa är till stor del färdighetsövning, men man får därför inte se det som en mekanisk träning som kan bedrivas avskild från andra språkliga aktiviteter. Läsövningar bör på lämpligt sätt integreras i barnets liv och lärande. Forskning har visat på några pedagogiska fakta som har särskilt stor betydelse vid läsinlärningen.

Struktur i undervisningen är viktig för de barn som riskerar att få svårigheter med inlärningen.

Börja med det lätta, det som eleverna känner till gå inte vidare till det svåra förrän det tidigare inlärda ligger fast. Barn behöver se en mening med vad de gör och de vill ofta göra saker i en viss ordning. Att arbeta efter invanda rutiner ger trygghet.

Motivation har avgörande betydelse i all inlärning. Läsinlärning kräver så stor insats av eleven att det är dömt att misslyckas utan stark motivation.

Lust att leka med ljud och bokstäver kan vara en drivkraft, liksom önskan att själv kunna läsa.

Stadler menar att med lockande övningar, blir inlärningen bäst. Läsningen får inte bli ett drillande med tråkiga övningar, det främjar inte inlärningen. Misslyckanden kan utplåna intresset och därmed inlärningsförmågan. En stor del av den pedagogiska konsten ligger i att skapa meningsfulla uppgifter som inte är för svåra och heller inte för lätta.

Att förstå det alfabetiska systemet gynnar inlärningen. En del barn inser tidigt vad de kan använda bokstäverna till och hur systemet fungerar i stora drag. Insikten om det alfabetiska systemets funktion brukar komma, om inte förr så i samband med läsinlärningen.

Syftet med läsandet bör göras klart för barnen. Ibland vet de varför de ska lära sig saker i skolan, ibland inte. Läsinlärningen främjas av att eleverna vet vad övningarna går ut på, att de

(13)

vet vad de ska lära sig av vad de gör. Det ska till exempel stå klart att läsa är inte något man gör bara i skolan, för att göra läraren till lags.¹⁵

2.2.2 Multisensorisk inlärning

Multisensorisk inlärning innebär att man i den tidiga undervisningen skapar fasta

associationer mellan bokstavsform och bokstavsljud genom att aktivera flera sinnen samtidigt i den första inlärningen.

Stadler skriver att när man lär sig något är många funktioner inblandade. Vi lär oss genom våra sinnen, vad vi säger, hör, se och känner. Vid inlärning har minnet en stor betydelse.

Sinnesförnimmelser och associerande handlingar och tankar hjälper till att befästa

minneskunskaper. En del lär bäst genom vad de hör, andra genom vad de ser, känner eller gör.

Enligt Stadler vore det perfekt, om man kunde anpassa undervisningen till alla elevers olika sätt att lära. Men hon skriver också att, som det ser ut nu så går inte det med tanke på hur stora de individuella olikheterna i en grupp är, och hur små resurser skolan har. Ytterligare tar hon upp att man som lärare kan tänka efter hur man vill utforma sin undervisning: ska den vara mest auditiv, visuell eller något annat. Hon menar att man kan försöka att observera hur eleverna lär sig bäst. Genom att engagera så många sinnen som möjligt vid inlärningen vinner man mycket. Vidare skriver hon, att läsa skrift från vänster till höger inte är något naturligt utan det måste läras in. Man kan inte lita på att barnen vet var de har vänster och höger. Här är multisensorisk inlärning en verksam metod. Man kan hitta på varierande övningar med att föra pennan på papper eller i luften i rätt riktning vid den allra första undervisningen.

Att genomgången görs med hela gruppen tillsammans förstärker inlärningen. Om någon är frånvarande måste det hela upprepas med denne. Avsikten är att tydligheten ska garantera att alla förstår och lär sig. Lärarens klara och tydliga uttal av bokstaven kopplas samtidigt till den aktuella skrivna bokstaven. Samtidigheten i att tala, höra, se och känna den motoriska rörelsen är viktig för att befästa associationerna.¹⁶

2.3 Självförtroende och självbild

Självbild är den bild man har av sig själv: om man är en sådan som är tyst, blyg, pratig, glad, påhittig, organisatorisk, initiativrik och så vidare.

15 Stadler Ester, 1998, s. 37, 51-52, 64-66

16 Stadler Ester, 1998, s. 55-56, 58

(14)

Självförtroendet handlar om vad man tror sig klara av och kanske genomför. Jag kan spela fotboll, jag kan läsa en bok, jag törs räcka upp handen. Självförtroendet handlar inte bara om att eleverna hörs och syns. En del elever kan ha talanger även utanför skolan som stärker deras självbild och som vi kan lyfta fram. Det kan vara till exempel idrott, musik eller att hjälpa till hemma och så vidare.¹⁷

I boken Dyslexi skriver författarna att den övergripande värderingen av sig själv gör man genom att summera en rad olika erfarenheter. Det kan ha sitt ursprung från situationer och upplevelser i hemmet, i skolan, i yrkeslivet och så vidare. Självbilden byggs upp genom upplevelser av hur andra ser på en, särskilt då personer som man tycker är betydelsefulla.

Naturligtvis påverkas självbilden också av hur man uppfattar sin egen förmåga i jämförelse med andras. Den bild man skapar av sig själv får en avgörande betydelse för hur man beter sig i olika sammanhang. Alltså, den egna och andras uppfattning om vem man är påverkar

självbilden. Den har betydelse för vad man tycker är viktigt och mindre viktigt att kunna och vad man kan i förhållande till andra. Självbilden bestämmer också vilka roller man spelar och hur man uppträder i skolan, hemma och på fritiden. Men samtidigt påverkar erfarenheter från skolan, hemmet och fritiden självbilden och självförtroendet. Positiva erfarenheter stärker självbilden och ger större självförtroende och naturligtvis ger negativa erfarenheter en motsatt verkan. Får man uppmuntran, stöd och positiva upplevelser i hemmet och på fritiden kan det uppväga besvärliga förhållanden i skolan.¹⁸

Taube skriver att brist på överensstämmelse mellan en väl etablerad självuppfattning och nya erfarenheter kan upplevas som hotande och utlösa försvarsmekanismer. Vi förvränger då betydelsen av erfarenheter så att den överensstämmer med vår självuppfattning. Även brist på överensstämmelse mellan erfarenheter från verkligheten och verkligheten sådan man tror att den är inger obehagskänslor. Vi skyddar oss från detta genom att undvika sådana erfarenheter eller genom att förvränga dess betydelse. Alla vill tycka om sig själv, men om någon på grund av många negativa erfarenheter har utvecklat en övervägande negativ självbild så finns det en benägenhet att sträva efter att behålla även den. Vidare skriver Taube att det i vissa fall är bättre att ha en negativ självbild än att inte ha någon alls, det vill säga att inte med säkerhet

17 Auno Ulrika & Brandelius-Johansson Kerstin, 2002, Stärk och utveckla eleven! Självbild och självförtroende som grund för kunskapsutveckling och jämställdhet, (Stockholm, Bokförlaget Natur och Kultur), s. 9

18 Lindell Carl Gustav & Lindell Sonya, 1996, Dyslexi problem och möjligheter, (Stockholm, Utbildningsförlaget Brevskolan), s. 41

(15)

veta vem man själv är. Klart är, säger hon, att en negativ självbild är förbunden med ängslan och i vissa fall depression.¹⁹

Auno och Brandelius-Johansson tar upp vilken viktig roll läraren har. Det viktigaste uppdraget är att bekräfta elever positivt. Alla behöver bli bekräftade bara för att vi finns.

Genom att man hälsar och tilltalar eleven vid namn, leder det till att eleven känner sig sedd och bekräftad. Uppmuntran är en annan viktig bit som de tar upp i boken. Att ge beröm vid små och stora framsteg. Det är av största vikt att lyfta fram elevernas positiva sidor. Vid varje klassrumstillfälle kan man arbeta med elevernas självbild och självförtroende, genom att lyfta fram och berätta att man märker att eleven försöker. ”vad du har arbetat bra med läxan, Lina”.

Ett positivt förhållningssätt skapar snabbt en positiv inlärningsmiljö.²⁰ 2.3.1 Självbild i relation till läsinlärning

Enligt Taube är det inte alltför ovanligt att elever med god självbild är lågpresterande, men nästan ingen med mycket negativ självbild är högpresterande. Positiv självbild är en viktig men inte tillräcklig faktor för maximal prestation, som ju också kräver goda förmågor.

Negativ självbild å andra sidan kan påverka en elevs användande av strategier negativt. En passiv inlärningsstil där individen inte använder sina förmågor på ett lämpligt sätt är vanligt förekommande hos elever med negativ syn på sin förmåga.

Är det självbilden som har inflytande över skolprestationer eller tvärt om? Olika svar ger olika pedagogiska konsekvenser. Det första alternativet leder till en satsning på

självförtroendeövningar och stödjande samtal, och är det tvärt om borde det medföra ökade ansträngningar att hjälpa elever med själv inlämningsuppgifterna. Det finns enligt Taube teoretiskt stöd för båda orsaksinriktningarna. Självbild antas påverka elevernas beteende i inlärningssituationer.²¹

I en undersökning som tas upp i boken var syftet att studera effekten av den stress som uppstår vid misslyckande. Man hade valt ut sextio välbegåvade och högpresterande elever från två sjundeklasser. Man delade in klassen i två grupper som bägge fick genomgå tre test, ett i engelsk grammatik, ett intelligenstest och ett test i verbal förmåga. Alla elever fick tre dagar senare genomföra språktestet ytterligare en gång, men strax före provtillfället fick den ena elevgruppen meddelande om att de hade misslyckats på förra språkprovet. Resultaten för de båda grupperna jämfördes. Det visade sig då att de elever som fått reda på att de tidigare

19 Taube Karin, 1995, s. 19-20

20 Auno Ulrika & Brandelius-Johansson Kerstin, 2002, s. 10, 14

21 Taube Karin, 1995, s. 73

(16)

hade misslyckats hade ett klart sämre resultat vid det andra provtillfället. Vidare visade en självbildsmätning som utfördes vid samma tidpunkt att eleverna med det lägre provresultatet också såg mer negativt på sig själva. Att misslyckande leder till lägre självvärdering tycks alltså kunna gälla även för de elever som vanligtvis är högpresterande. Undersökningen gjordes av Gibby och Gibby 1967 i USA.²²

När sjuåringar kommer till skolan vet många av dem att de ska få lära sig det där viktiga som kallas att läsa. Taube säger att undersökningar har visat att långt ifrån alla har klart för sig vad läsning egentligen innebär och vad man ska ha det till. Barn som har fått höra på sagor och ha fått varit delaktiga i till exempel att skriva brev till nära och kära har i många fall tillägnat sig en uppfattning om vad läsning är och att det kan ge ett nöje i form av roliga och spännande böcker. De barn som har haft liten erfarenhet av böcker innan de börjat skolan, saknar läsmodeller i hemmet. TV:n har kanske varit det dominerande inslaget i ”nöjeslivet” och de har därför svårt att inse de omedelbara fördelarna med att kunna läsa. Barnen uppfattar skolans läsinlärning endast som ett krav som kommer utifrån, och de kan inte se att de skulle kunna ha glädje av läsekonsten. Detta inverkar naturligtvis på motivationen och själva inlärningen. När barnen vid sjuårsåldern kommer till skolan har de redan utvecklat en självbild, men denna är fortfarande mottaglig för modifikation. Vid sidan av föräldrarna blir nu också lärarna och kompisarna betydelsefulla personer för barnen. Deras attityder och förväntningar kommer att påverka barnens självförtroende. Lärare och kamrater kan också påverka en elevs självuppfattning i positiv riktning. Tyvärr gäller även motsatsen. Tanklösa uttalanden från lärare och kamrater under de första skolåren kan ha bestående negativ inverkan på en elevs uppfattning om sig själv. Det finns barn som kommer till skolan och är lugna, glada och trygga. De är oftast starkt motiverade och ser kravet på läsförmåga som en stimulerande utmaning. Man får en känsla av att de letar efter bokstäverna, och att deras tanke är ”visa mig var dom är bara!”. Bokstävernas gåta blir en spännande utmaning som de längtar att få ge sig i kast med, och som de är övertygade om att de kommer att klara. Sedan finns det de barn som har en ängslan i blicken och känner redan från början att de inte kommer att klara det. Efter det första skolåret finns det några av de frimodiga barnen som har mist en del av sitt självförtroende och sin lust att lära. De har kanske för först gången i livet jämfört sig med jämnåriga i intellektuellt avseende och uppfattar att de själv tänker långsammare och ofta

(17)

”fel” det var mycket svårare att lära sig läsa än vad de först trodde. Dessutom är det så många saker man skall ha i huvudet.

Mycket skall stämma om den tidiga läsinlärningen skall ske utan störningar. Det ställs stora krav på lärare som skall möta en grupp mer eller mindre harmoniska, motiverade, begåvade, koncentrerade och fonologiskt medvetna sjuåringar som skall lära sig läsa och skriva. Många lärare och skolpsykologer har rapporterat om att allt fler barn har koncentrationsproblem.

Oavsett orsak är det en allvarlig nackdel när en elev skall ”knäcka koden”. Kan eleven endast samla tankarna korta stunder i taget upplevs undervisningen som osammanhängande och icke kontinuerlig, vilket kan inverka hämmande på inlärningen.

Sjuåringarna skiljer sig även åt i språkligt hänseende. Av särskild betydelse är deras olika förmåga att uppmärksamma språkets fonologiska sida. För en nybörjare som ska lära sig ett alfabetiskt skriftspråk är det allra svåraste att kunna utföra syntes, det vill säga att få b^ö o k^ö till bok. Därnäst i svårighetsgrad kommer att kunna dela upp orden i fonem. Bägge momenten förutsätter fonologisk medvetenhet, vilket långt ifrån alla har när de kommer till skolan, trots att de i övrigt är normala på alla sätt.

I det samhälle som vi lever i idag är det i hög grad människans förmåga som avgör hans eller hennes värde. Det är finast att vara duktig på det intellektuella området. Läs- och

skrivkunnighet är det första steget mot en intellektuell karriär. Vi måste kunna läsa och skriva i det dagliga livet, samhället är anpassat för en läs- och skrivkunnig befolkning. Kan man inte läsa och skriva innebär det att man måste få hjälp av andra människor för att kunna utföra sina samhälleliga plikter. Förutom att det kan bli problem med utbildning och arbete möter de ofta förödmjukande upplevelser när någon i omgivningen upptäcker att de inte kan vad alla tror att de kan.²³

Det är viktigt att skolan uppmärksammar hur barnen fungerar i andra sammanhang än de rent teoretiska. Det finns säkert mycket som inte bygger på förmågan att läsa och skriva som kan lyftas fram och kan bidra till att barn får en bättre självuppfattning och ökat självförtroende.

Omgivningen måste hjälpa barnen att förstå att vi alla har många olika egenskaper. Alla lyckas vi bra på en del områden och mindre bra på andra. Det är betydelsefullt att man också i

23 Taube Karin, 1995, s. 77-81

(18)

hemmet uppmuntrar sådant som barnen klarar av, även om man som förälder kanske prioriterar andra färdigheter.²⁴

2.4 LPO 94

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet står det under: en likvärdig utbildning att, En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen.

Vidare står det att,

Skolan skall främja elevernas harmoniska utveckling. Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Personlig trygghet och

självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvidlag. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den

tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar nyfikenhet och lust att lära, utveckla sitt eget sätt att lära, utveckla tillit till sin egen förmåga²⁵

3 Preciserade frågeställningar

Hur kan barns självförtroende påverkas vid läsinlärning?

Hur arbetar pedagogerna med läsinlärning?

Hur arbetar den pedagogiska personalen med läsinlärning och självförtroende?

Hur introduceras läsinlärningen?

24 Lindell Carl Gustav & Lindell Sonya, 1996, s. 43

25 Lärarens handbok, 2002, LPO 94, (Stockholm, Lärarförbundet), s. 10, 12-14

(19)

4 Metod 4.1 Urval

Från början var min tanke att intervjua fyra pedagoger på lågstadiet, en förskolelärare, två lärare och en speciallärare. Men eftersom vi med vår utbildning även kan arbeta med elever på mellanstadiet, valde jag att intervjua ytterligare två pedagoger; en mellanstadielärare och en specialpedagog.

4.2 Datasamlingsmetod

Den metod jag valde var kvalitativ intervju vilket innebär att frågeområdena är bestämda, men det kan under intervjuns gång bli följdfrågor, beroende på hur den intervjuade svarar och vilka infallsvinklar denne tar upp. Syftet är att få så uttömmande svar som möjligt om det intervjun behandlar.²⁶ Ursprungsfrågorna var desamma för de sex intervjuade personerna, men deras svar ledde till olika följdfrågor. Jag hade i tankarna att de skulle få frågorna i förväg för att de skulle få tid att tänka och ge ett så uttömmande svar som möjligt, men beslutade mig för att inte göra det. Eftersom alla pedagogerna arbetar på samma skola skulle de kanske diskutera frågorna och det skulle leda till att de blev påverkade av andra i sina svar. Den information pedagogerna fick var att intervjun skulle handla om mitt examensarbete som handlade om läsinlärning och självförtroende.

4.3 Procedur

Intervjuerna bokade jag genom att jag åkte ut till skolan för att se när varje pedagog hade tid, vilket ledde till att det tog drygt två veckor innan alla intervjuer var klara. Det var svårt att få tid bokad med pedagogerna då de hade fullt upp med luciaträning och bokade

utvecklingssamtal. Jag valde att använda mig av en bandspelare för att kunna koncentrera mig på frågorna och de svar intervjun gav. På detta sätt missar man inte heller något under

intervjun utan man kan prata på som vanligt. Det var ganska tidskrävande då jag lyssnade igenom och renskrev för hand. Därefter utgick jag ifrån frågorna och sammanställde allas svar i löpande text, detta tog mig många timmar att sammanställa, då varje intervju var ungefär trettio minuter inspelad tid. Denna metod skulle jag inte använda mig av någon mer gång, då det tog alldeles för lång tid.

26 Johansson Bo & Svedner Per Olov, 2001, Examensarbete i lärarutbildningen, (Uppsala, Författarna och Kunskapsföretaget), s. 25

(20)

5 Resultat av undersökningen

De sex intervjuerna gjordes med en förskolelärare som jobbar med sexårsverksamhet, två lågstadielärare som arbetar i en åldersblandad klass (ett – trea) varav en även arbetar i en femteklass några timmar i veckan, en mellanstadielärare (femteklass) och två speciallärare där en arbetar med elever från första klass till fjärde klass och den andra specialläraren arbetar med elever från femte och sjätte klass. Alla har arbetat som lärare olika länge, den som arbetat längst har jobbat i trettiosju år och den som har kortast erfarenhet som lärare har arbetat i sex år. Innan dess arbetade hon som fritidspedagog i sjutton år, så hon hade lång erfarenhet rent pedagogiskt. Min intervju handlade om läsinlärning, elevernas självförtroende och om de ser att elevernas självförtroende påverkas när läsinlärningen inte ”flyter på”. Jag kommer att redovisa några få frågor och sammanställa svaren ifrån alla lärarna i en löpande text. många svar var likartade. Frågorna i sin helhet finns med som bilaga. Jag redovisar svaren under olika områden.

5.1 Läsinlärning

Vid läsinlärning tyckte lärarna att det är viktigt att anpassa texterna efter vilken nivå eleverna befinner sig på. De poängterade också vikten av motivation hos eleverna och det lust fyllda lärandet.

5.1.1 Introduktion av läsinlärning

Förskoleläraren berättar att man introducerar ljud och att många barn kan alfabetet som en ramsa ungefär med samma teknik som man lär in Bä bä vita lamm, men om man plockar ut varje bokstav för sig så kan de den inte, utan de tittar på bokstäverna och ljuden, vad de heter, hur de låter, hur man gör med munnen, hur man formar munnen, var man lägger tungan i munnen när man säger ljudet. Sedan, när de har fått ihop några ljud och några bokstäver, så kan de bilda ord av dem, lätta ord, två- och trebokstavsord. Man jobbar alltså väldigt mycket med ljud och plussar sedan ihop dem .

Vid introduktionen av en ny bokstav använder förskoleläraren en liten påse full med saker, som börjar (innehåller?) olika ljud. Alla sakerna ställer hon upp och så får barnen gissa vad det är för ljud som hon är ute efter. Alla sakerna i påsen börjar på det ljudet som hon söker.

Barnen tycker det här är jättespännande och de har blivit skickliga på att hitta ljudet. Sedan ser de om någon har den aktuella bokstaven i sitt namn. Förskoleläraren har också en lek där

(21)

hon säger ett ord och så får barnen lyssna om de hör bokstaven och var i ordet de hör den först, inuti eller sist, och så sätter de upp lappar på tavlan som visar var i ordet som bokstaven finns. Förskoleläraren berättar:

Det här har de blivit superduktiga på, att lyssna av var ljudet är. Det är viktigt att de blir säkra på var ljudet kommer in i ett ord och att lyssna av rätt. Vi har inte som mål eller krav att barnen skall kunna läsa när de lämnar oss, men de ska veta och ha

förkunskaper. Känna igen och lyssna av språket, kunna höra vad långa och korta ord är.

Vet vad ord är, vad två ord kan bli, vad en mening är. Veta vad rim är. Vi jobbar mycket med språkträning vänder och vrider på ord och jobbar med fantasiord.

Lärarna som har eleverna i ett – trean säger båda att introduktionen av läsinlärningen sker i förskoleklassen, så det är oftast inget som de jobbar med. Vidare säger de att de har

överlämnandesamtal med förskolelärarna. Där får de reda på hur mycket barnen kan av

bokstäver och ljud och på vilken nivå de befinner sig. Men om det skulle visa sig att man ändå behöver gå tillbaka, arbetar de med ljud och några bokstäver i taget, och så jobbar man

mycket med de bokstäverna. För de barn som inte knäckt läskoden jobbar de mycket med dikteringar och att se hela ord. Barnen får då säga egna meningar som läraren sedan skriver på tavlan och så tittar de på olika ord, vilka bokstäver det är i orden. Lågstadielärarna berättar också att de har mycket god hjälp av specialläraren som bedömer bland annat

bokstavskännedomen när barnen börjar på hösten.

Specialläraren som arbetar med de yngre barnen säger att hon inte upplever det som att det är hon som lär barnen att läsa. Hon säger att alla barn är på väg någonstans i sin läsutveckling och då gäller det att försöka ta tag där de är och samtidigt göra något gemensamt som kan fungera i grupp. Specialläraren gör en undersökning av alla barnens bokstavskännedom när de börjar skolan på hösten. Hon läser också med alla barnen och sätter därefter in barnen på

”lusschemat”, vilket betyder läsutvecklingsschema (LUS). Det är ett kvalitativt

bedömningsinstrument som är uppbyggt av kvalitativa steg som en lärare kan se i elevers läsutveckling, till exempel steg ett där eleven läser och skriver sitt namn. Efteråt

sammanställer specialläraren så att hon tillsammans med klasslärarna kan bedöma resultatet och hur de ska lägga upp undervisningen, vem som gör vad. Specialläraren finns också med i klassrummen vissa timmar i veckan.

(22)

Läraren och specialläraren som arbetar på mellanstadiet säger att läsinlärningen redan är introducerad när eleverna kommer till dem, men däremot kan de få elever som inte har lärt sig att läsa och är mycket svagpresterande. Läraren säger att det framförallt handlar om att skapa motivation hos eleverna så att de kan se vinster av att lära sig läsa. Hon berättar att

arbetsgången står hon inte för själv utan hon jobbar ”tajt” med specialläraren eller

specialpedagogen som också är inkopplad, oftast handlar det om att ha ett tidigt samtal med specialläraren så att de jobbar mot samma håll. ”Man har alltid så med specialläraren att man vet vem som gör vad, så att man inte går om varandra”, säger hon.

Specialläraren på mellanstadiet arbetar med femmor och sexor, hon testar alla elever med ett screeningtest som är en diagnostisering av läsförståelse, läskedjor, ordförståelse, läshastighet och rättstavning. ”Man ser rätt bra på screeningtester, där händer det att en och annan från lågstadiet som man tyckte var rätt okej ändå har någon svårighet”. När specialläraren har gjort en extra kontroll så får språkpedagogen göra en Koas (Kartläggning av

ordavkodningsstrategier), där han går in och tittar på elevens lässtrategier och om det är några specifika svårigheter som till exempel dyslexi. Specialläraren berättar också att de elever som har svårigheter bedöms ytterligare två, tre ibland fyra gånger per läsår.

5.1.2 Stöd och uppmuntran vid läsinlärning

På den här frågan var svaren ganska lika från alla pedagoger. Lärarna på lågstadiet säger att det är mest med ord, kramar och guldstjärnor i böckerna. Lärarna har upptäckt att eleverna gärna vill ha kommentarer på läxorna, då skriver de att barnen har varit duktiga, det viktiga är att man alltid skriver något. En av lågstadielärarna tycker att det är lite svårt att säga exakt vad man gör ”det ligger i ryggmärgen och man gör det hela tiden”, säger hon. När man känner barnen så ställer man också krav på dem, barnen måste känna att de är värda berömmet, man kan inte bara ge det slentrianmässigt.

Mellanstadieläraren säger också att man ska tillåta det som eleverna tycker är kul, men att sedan finns det saker som man också måste göra. Eleverna måste förstå att livet är inte bara är roligt. I förskoleklassen jobbar de med saker som alla kan vara med i så att alla kan lyckas och kan känna sig duktiga.

Speciallärarna säger att det gäller att eleverna ska känna att de hela tiden klarar av det man utsätter dem för. Att de får känna att de är duktiga och att de lyckas det är det viktigaste.

(23)

Vidare säger speciallärarna att det också är viktigt att eleverna får jobba med saker som gör dem motiverade, att det är rätt nivå och att det är roligt, ibland får man luska lite i vad eleverna är intresserade av.

5.2 Problematik vid läsinlärning

Förskoleläraren säger att man märker det om inte barnen hör det de tränar på, inte hör rim, de hör inte bokstavljuden utan försöker gissa Hon säger att det märks direkt om barnen gissar eller om de verkligen kan lyssna av och vet. Märker förskoleläraren att det är något problem så pratar hon med föräldrarna först och talar om vad hon sett och att föräldrarna kan hjälpa till hemma. Om hon anser att det är större problem så skriver hon ett åtgärdsprogram och sätter in små korta delmål som de arbetar efter.

Lågstadielärarna säger att det märks på lektionerna när de har lästimme och går runt och lyssnar när eleverna får läsa högt ur sin bok. Man hör då om eleverna stakar sig väldigt mycket eller överljudar. Det märks också på lusten att läsa, barnen blir ofta trötta när de inte kan. Lärarna säger också att de får höra från förskolelärarna hur barnen ligger till, och då är de förberedda och vet vilket läsmaterial de ska använda och anpassa material och arbetssätt efter elevens nivå när barnen börjar första klass.

Mellanstadieläraren berättar att hon sällan själv upptäcker att barnet har problem, utan hon får reda på det efter att eleverna har varit hos specialläraren och gjort testerna där. Läraren säger också att när man har jobbat ett tag så kan man märka det på om ett barn är duktigt i matte och att det plötsligt tar stopp vid lästalen då kan det vara ett tecken på problem.

När jag pratade med speciallärarna sa de att det syns på testen, men att det också kan vara ett ointresse för att läsa. Om barnen har svårt att lära in bokstäverna eller ljud så kan det var ytterligare ett tecken på problem med läsinlärningen.

5.3 Självförtroende och läsinlärning

Alla var rörande överens om hur de jobbar för att stärka elevernas självförtroende. Det gäller att ge barnen mycket feedback. Alla barn behöver uppmärksamhet och bekräftelse, men de här barnen behöver extra mycket. Man behöver inte överdriva men utifrån deras förmåga kunna bekräfta dem. Alla barn måste bli sedda och man ska anpassa uppgifter så att de inte misslyckas, men uppgifterna får inte vara för lätta heller. En av lågstadielärarna säger att det

(24)

är viktigt att visa barnen att det går framåt, även om det är med korta steg. Om man inte gör det är det nog väldigt lätt att barnen tappar tron på sig själva.

Mellanstadieläraren berättar att det handlar mycket om att stärka elevernas självförtroende och att de får jobba på den nivå som de ligger på. Hon tog ett exempel när eleverna jobbar med engelska glosor. Eleverna vill gärna få samma glosor som sina klasskamrater och hon säger att ”det är jättebra att de lär sig de glosorna, och kan jag bara se att de har stavat, skrivit ordet så att jag kan läsa ut och förstå att det är det engelska ordet, så är det liksom okej”. Då har hon gjort upp med eleverna innan att ”för dig är det inte stavningen som jag tittar på utan att du kan ett engelskt ord som du kan använda om du träffar en engelsman. Stavningen kommer sedan när du får med dig din läsning i svenskan. Barnen tycker att det är ganska skönt, så det gäller att berömma på deras nivå... Mellanstadieläraren berättade också om två elever som hon har nu, där det är riktiga problem med läsning och skrivning, men att de missar inte en instruktion för att de är så starka auditivt. Eleverna plockar upp allting och då är det viktigt att man inte jobbar med skriftliga instruktioner. Hon har elever som anses duktiga utifrån läsning och skrivning men som inte kan ta muntliga instruktioner. Här är det viktigt, säger hon, att tala om för eleverna att ”vilken fantastisk förmåga du har, du förstår alltihop som man säger till dig”. Hon säger också att ”det är viktigt på ett utvecklingssamtal att berätta, att det är en så fantastisk egenskap som eleven har, vilket verktyg de har och det är de oftast inte medvetna om”. Hon berättar också att hon alltid lägger upp undervisningen utifrån både muntligt och skriftligt. Eleverna släpps aldrig med hela fakta texter utan hon bearbetar texten innan tillsammans med eleverna.

5.3.1 Försämras självförtroendet vid svårigheter med läsinlärningen?

Lågstadielärarna säger att de inte tänker på att självförtroendet försämras vid läsinlärning utan att de peppar eleverna redan från början. Det viktiga är att de inte skall behöva känna sig dåliga. En av lågstadielärarna säger ändå att man kan märka det på att eleverna inte tycker att det är kul och att de väljer allt annat istället. Det en av lågstadielärarna oroar sig för är hur det ska gå för eleverna när de börjar på mellanstadiet med krav och nationella prov, att de inte duger, att de inte är bra nog. Hon säger också att man måste tänka på att barnen har börjat på så olika nivå. Barn är olika och då tycker hon att de nationella proven verkligen skall vara baskunskaper, så att de flesta ska kunna klara av det. Något som alla lärare gör är att läsa högt en stund varje dag ur en kapitelbok. På det här sättet får även de barn som har det jobbigt med läsningen en upplevelse av böckernas charm, utan att det blir jobbigt för dem.

(25)

När jag pratade med mellanstadieläraren så berättade hon att bristen på självförtroende märks på barnen, för de tappar lusten, det är inte kul. De blir håglösa och får inget gjort, det blir inget målinriktat. Eleverna jobbar inte för sin egen skull. Hon säger att

… man brukar ofta säga att de här barnen låtsas gå i skolan. Man har sakerna framför sig och man tittat på alla andra, det ser ut som jag går i skolan. Många av de här barnen lever i en livslögn också. I och med att de plockar fram sina saker så håller de på, fast de egentligen inte vill och inte har någon lust.

Mellanstadieläraren säger också att hon kan se ett samband om eleverna inte har fått hennes positiva uppmärksamhet tillräckligt. Får de inte beröm så kan självförtroendet dala för vissa elever.

När jag intervjuade speciallärarna så fick jag lite olika svar på den här frågan. Specialläraren på lågstadiet sade att det kommer senare; en elev kan se att en klasskompis läser en tjockare bok än vad eleven själv gör, men de läser i alla fall. Så hon har inte sett det som ett problem, hon tror det beror på att man jobbar med så många olika saker och att det är individanpassat.

Men hon hör att det dåliga självförtroendet kommer när eleverna blir äldre. Specialläraren på mellanstadiet säger däremot att det är vanligt att självförtroendet får sig en törn när de får problem med läsningen. Det märker hon på hur eleverna pratar om sin läsning ”jag läser så dåligt”. Hon säger att det är svårt att ta bort den känslan som de har fått när de märkt att alla andra har gått om dem, att exempelvis småsyskonen hemma läser bättre. Hon hör också av klassläraren hur eleverna fungerar i klassen. ”Det är väldigt viktigt att de har självförtroendet kvar. Man måste få dem att förstå att det inte är bara läsning utan så mycket mer. Det är väl kanske skolan lite dålig på, att ta tillvara på dem här barnen som har så mycket annat”.

Specialläraren pratade också om att dagens informationssamhälle kräver att man kan läsa mycket, sovra och ta till sig mycket text, så var det inte förr.

6 Diskussion

6.1 Diskussion av undersökningen

Mitt syfte med denna undersökning var att jag ville se hur man arbetar med läsinlärningen och självförtroende. Arbetet med läsinlärningen sker till största delen i förskoleklassen och där är inte målet att barnen ska var läskunniga när de ska börja första klass. Kanske är det också så

(26)

att det blir svårare att jobba med läsinlärningen i åldersblandade klasser eftersom övervägande antal elever redan är läskunniga. Elevernas självförtroende är ytterligare något som är viktigt för mig, och efter undersökningen och vad jag har sett på denna skola så arbetar man med att bekräfta och stärka eleverna, och jobbar mycket med att ”du duger som du är”. Det jag var nyfiken på var om pedagogerna kunde se att elevernas självförtroende försämras när inte läsinlärningen och läsningen fungerar. Utifrån de svar jag fick så kunde pedagogerna se att självförtroendet får sig en törn när inte eleven lyckas med sina förväntade prestationer. Det märktes tydligast hos de elever som går på mellanstadiet.

6.1.1 Introduktion av läsinlärning

Det var väldigt intressant att lyssna till pedagogerna under intervjun och höra vad de hade att säga om introduktionen av läsinlärning, eftersom jag inte har så mycket kunskap inom det området. Något som jag har i mina tankar, är att man ska variera undervisningen så att man stimulerar flera sinnen. Man måste ha i åtanke att barn lär sig på olika sätt. Stadler skriver att när man lär sig något är flera funktioner inblandade. Vidare skriver hon att vi lär oss genom våra sinnen, vissa lär genom vad de ser, andra vad de hör, känner eller gör.²⁷ Självklart är det så, barn är olika och lär sig på olika sätt. Likadant är det med oss vuxna. Jag själv befäster kunskap bättre genom att göra saker. När jag gjorde min undersökning blev det också en bekräftelse på att man ska använda flera sinnen. Förskoleläraren berättade att när en ny bokstav ska introduceras så använder hon sig av en påse med saker i, när hon har plockat upp alla sakerna så får barnen gissa vilket ljud hon är ute efter. Barnen formar också bokstäverna med en garn bit och skriva på tavlan. Visar det sig att barnen har svårt för att skriva bokstaven själv kan de få spåra bokstaven på ett papper där bokstaven redan är förtryckt. Man arbetar också mycket med rim och ramsor. Förskoleläraren säger också att läsinlärningen skall vara rolig och den ligger på en så låg nivå att alla kan vara med, och att alla får lyckas. Jag tror att barnen lär sig bäst om övningarna är både roliga och lustfyllda och med mycket lek, och att få känna sig duktig för att man har klarat av en uppgift. När man använder sig av rim och ramsor så tränar man barnens fonologiska medvetenhet vilket enligt Svensson har betydelse för läsinlärningen både vad det gäller avkodning och förståelse.²⁸

Jag fann också att på lågstadiet så arbetar man inte särskilt mycket med introduktion av läsinlärningen, utan som lågstadielärarna berättade så är den redan introducerad när eleverna

28 Svensson Anna-Karin, 1998, s. 19

(27)

börjar skolan. Lärarna har samtal med förskolelärarna innan eleverna börjar på hösten och får reda på vilken nivå eleverna ligger på, skulle det då visa sig att man behöver gå tillbaka så arbetar man med ljud och några bokstäver i taget, och jobbar mycket med de bokstäverna. För elever som inte har knäckt koden så arbetar man mycket med dikteringar och att se hela ord.

Hela tiden så anpassar man efter elevernas förmågor. Det som är skönt är att förskoleklassen har inte som mål att eleverna ska vara läskunniga när de börjar första klass. Jag har ett skräckexempel, när min guddotter slutade förskoleklassen sa förskoleläraren till föräldrarna att ”ni måste lära flickan att läsa under sommaren, annars kommer hon inte att hänga med när hon börjar skolan”. Hur i hela friden kan man säga så till föräldrarna? Jag sa till mamman att, det finns inte finns något krav på att man ska kunna läsa när man börjar skolan.

6.1.2 Stöd och uppmuntran vid läsinlärning

Att lära sig läsa är något av det viktigaste som barnen gör i skolan. Taube skriver att läskunnighet är nyckeln som ska ge tillträde till alla annan kunskap.²⁹

Det är något som jag håller med om. Kan man läsa så finns det så många möjligheter att skaffa sig kunskap som man är intresserad av. Det är viktigt att kunna läsa om man ser till hur samhället ser ut idag med all information som finns där. När man lärt sig läsa så öppnar sig en helt ny värd, men vägen dit kan vara lång och krokig och många barn har svårare än andra att lära sig läsa. Det är viktigt att man i skolan börjar på den nivån som barnen befinner sig på.

Stadler skriver att struktur, motivation, lust att leka med ljud och bokstäver, att förstå det alfabetiska systemet och syftet har stor betydelse vid läsinlärningen.³⁰ Självklart tänker jag då och som förskoleläraren sa i intervjun ”att man får börja med det lätta”. Naturligtvis ska man anpassa undervisningen efter barnens nivå så att de får en möjlighet att lyckas och att förstå, skulle man inte göra det så skulle vissa barn tappa tron på sig själv. Barn vill gärna ha en struktur när de lär sig något, att det ska följa ett mönster som införlivar dem i en trygghet och inte behöva känna att vad kommer att hända nu. Alla pedagogerna i min undersökning bekräftar att man ska anpassa uppgifter till varje elevs förmåga, och börja med det lätta och sedan gå vidare. Samtidigt säger de också att uppgifterna inte får vara för lätta. Vidare säger pedagogerna att det är viktigt att barnen får lyckas med sina uppgifter så att de får känna sig duktiga vilket också leder till ökad motivation. Att motivationen har avgörande betydelse för all inlärning bekräftar Stadler. Vidare skriver hon att läsinlärningen kräver så stor insats av

30 Stadler Ester, 1998, s.64

(28)

eleven att det är dömt att misslyckas utan stark motivation.³¹ Mellanstadieläraren säger också att det framförallt handlar om att skapa motivation hos eleverna så de kan se vinster av att lära sig läsa.

6.1.3 Problematik vid läsinlärning

Lågstadielärarna berättade att de oftast upptäcker svårigheter när de har lästimme i skolan.

Eleverna får läsa högt ur sin bok för lärarna, om en elev stakar sig väldigt mycket eller överljudar, så kan det vara ett tecken på problem med läsinlärningen. Lärarna säger också att de märker problem med läsinlärningen på lusten att läsa, barnen blir ofta trötta när de inte kan. Mellanstadieläraren säger att det inte är hon som märker av om en elev har problem med läsningen, utan att det är specialläraren som upptäcker det när hon gör bedömningar av barnen. Specialläraren på lågstadiet säger att hon kan se om ett barn har ett ointresse för att läsa eller svårt att lära in bokstäver och ljud, då kan det vara ett tecken på att en elev har problem med läsinlärningen. Stadler tar upp några tecken som kan tyda på problem med läsning och det är bland annat en motvilja till att läsa, glömska för bokstävernas form och ljud eller att barnet läser långsamt, trevade och hackigt.³² Det bekräftar det som pedagogerna nämner att de ser hos eleverna. Men en elev som stakar sig behöver enligt min mening inte alltid ha problem med läsinlärningen, det kan kanske vara så att en elev är blyg eller känner sig obekväm med att läsa högt.

6.1.4 Försämras självförtroendet vid svårigheter vid läsinlärningen?

Här är uppfattningen att om elevernas självförtroende försämras är väldigt olika beroende på elevernas ålder. Eftersom de arbetar åldersblandat på lågstadiet och alla elever befinner sig på olika nivåer, så tänker lärarna inte på att självförtroendet försämras vid svårigheter med just läsinlärningen. Utan det gäller att peppa eleverna redan från början, så att de inte ska behöva känna sig dåliga. Det som oroar en av lågstadielärarna är, hur det ska gå för eleverna när de börjar på mellanstadiet, med alla krav som kommer där. Jag kan förstå lärarens oro, här hamnar man i en homogen åldersklass, kanske förväntas det att all elever som är tio år ska kunna lika mycket. Jag tror också att eleverna blir mer medvetna om sig själva och sina kamrater ju äldre de blir. Lindell och Lindell skriver att den övergripande värderingen av sig själv gör man genom att summera en rad olika erfarenheter som kan ha sitt ursprung från situationer och upplevelser i till exempel skolan. Författarna menar att självbilden byggs upp

(29)

genom upplevelser av hur andra ser på en, särskilt då personer som man tycker är

betydelsefulla.³³ Specialläraren på mellanstadiet säger att det är vanligt att självförtroendet får sig en törn. Hon märker det på hur eleverna pratar om sin läsning ”jag läser så dåligt”. Hon säger att det kan vara svårt att ta bort den känslan som eleverna har fått när de märkt att alla andra har gått om dem. Hon hör även av klassläraren hur eleverna fungerar i klassen. Vidare säger hon att det är viktigt att de har självförtroendet kvar. Läraren på mellanstadiet säger att det märks på barnen för de tappar lusten, det är inte kul, de blir håglösa och får inget gjort, det blir inget målinriktat. Hon säger också att hon kan se ett samband om eleverna inte har fått hennes positiva uppmärksamhet tillräckligt, får de inte beröm kan så kan självförtroendet dala för vissa elever.

6.1.5 Självförtroende och läsinlärning

Alla pedagoger var helt överens om att barnen behöver feed back, alla barn behöver

uppmärksamhet och bekräftelse. Vidare säger lärarna att alla barnen blir sedda och det gäller att anpassa uppgifterna så att de inte misslyckas. Specialläraren säger att det är viktigt att visa barnen att det går framåt även om det är med korta steg. Det här bekräftas av Auno och Brandelius-Johansson vad viktigt det är att läraren bekräftar eleverna positivt och uppmuntrar dem. Vidare tar de upp att man skall ge eleverna beröm vid både stora och små framsteg.³⁴ Mellanstadieläraren säger att mycket handlar om att stärka elevernas självförtroende och att de får jobba på den nivå som de ligger på. I resultatet tar hon upp när eleverna arbetar med engelska glosor, här kommer hon med positiva kommentarer till de elever som har det lite jobbigt med läsning och stavning. Hon säger till eleverna att ”det är inte stavningen som är viktig utan att de har lärt sig ett nytt engelskt ord som de kan använda om de skulle träffa en engelsman”. Ytterligare en gång får man en bekräftelse från Auno och Brandelius att, det är av största vikt, att lyfta fram elevernas positiva sidor. Vid varje klassrumstillfälle kan man arbeta med elevernas självbild och självförtroende, genom att lyfta fram och berätta att man märker att eleven försöker. ”vad du har arbetat bra med läxan, Lina”. Ett positivt

förhållningssätt skapar snabbt en positiv inlärningsmiljö.³⁵

Specialläraren på mellanstadiet sa, att man måste få eleverna att förstå, att det inte bara är läsning utan så mycket annat. Hon säger också att, skolan är lite dålig på att ta tillvara på de här barnen som har så mycket annat. Auno och Brandelius-Johansson skriver att en del elever

33Lindell Carl Gustav & Lindell Sonya, 1996, s. 41

34 Auno Ulrika & Brandelius-Johansson Kerstin, 2002, s. 10

35 Auno Ulrika & Brandelius-Johansson Kerstin, 2002, s. 10, 14