6 Landskapets översiktliga känslighet

6 Landskapets översiktliga känslighet

De karaktärsdrag som är bärande för ett område är också de som generellt är känsliga för förändring. Ett varierat landskap med småskaliga struk- turer är exempelvis känsliga för storskaliga förändringar. Bedömning av känsligheten utgår från projektets möjlighet att samverka med landskapets innehåll, sammanhang och de pågående processer som präglar och upp- rätthåller landskapets karaktär och värden.

I följande avsnitt beskrivs känsligheten, värden och funktioner som är sär- skilt känsliga för förändring med utgångspunkt i de tre landskapstyperna småskaliga odlingslandskapet, skogslandskapet respektive tätortsland- skapet. Karaktärsområdenas känslighet mot förändring är starkt förknip- pat med dessa landskapstypers känslighet. Karaktärsområdenas känslighet sammanfattas i kartan brevid och beskrivs närmare i kapitel 6.

Mycket känsliga karaktärsområden

Rymmer många och/eller sammansatta egenskaper som kan riskera att försvagas eller upphöra helt som en följd av ny infrastruktur.

I de skogsområden som bedömts som mycket känsliga finns stora, oersättliga värden och viktiga platsbundna sociala och ekologiska funktioner som till stor del baseras på de sammanhängande skogarnas storlek och låga exploateringsgrad. De vidsträckta arealerna obruten natur utgör i sig är en förutsättning för hög artrikedom och höga rekreativa värden som har mycket små möjligheter att samverka med storskalig infrastruk- tur.

• I skogen bedöms lokalisering, gestaltning eller landskapsanpassning ha ringa betydelse för att minimera långsiktig och mycket betydande negativ påverkan på landskapsvärdena.

I det småbrutna odlingslandskap längs med Orlångens sjösystem som bedömts som mycket känsligt är det framförallt de många sammanfallande och väl integrerade visuella, sociala, kulturhistoriska och ekologiska värdena som gör området mycket känsligt. I ett mångfacetterat småbrutet odlingslandskap ökar risken för brutna samband, utradering och barriäreffekter men också negativa karaktärsförändringar och visuella skalbrott till följd av storskaliga ingrepp. Här finns en hög täthet av småbiotoper, hagmarker och ädellövskog samt en varierad mosaik av naturtyper känsligt för fragmentering och minskad ekologisk konnektivitet. Herrgårdsmiljöerna är mycket framträdande karaktär för området, känsliga för konkurrerande storskaliga strukturer. En väglokalisering innebär passage genom täta fornlämningsmiljöer och äldre vägsystem, vilket kräver stor hänsyn för att inte splittra sammanhängande helhetsmiljöer.

• I det småbrutna odlingslandskapet ställs mycket höga krav på lokalisering, gestalt- ning och landskapsanpassning som i viss mån bedöms kunna lindra negativ påverkan på landskapets värden.

Måttligt känsliga karaktärsområden

Rymmer många och/eller sammansatta egenskaper som riskerar att påverkas negativt av ny infrastruktur. Inom områdena finns värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur beroende på placering.

Genom varsam placering av vägsträcka och god gestaltning kan viss begränsning av påverkan åstadkommas. Känsligheten innebär stora krav på anpassning till befintlig miljö för att negativ påverkan på bärande kvaliteter i landskapet ska begränsas.

Mindre känsliga karaktärsområden

Hyser viktiga kvaliteter och funktioner som kräver särskild hänsyn. Inom områdena finns vissa värdekärnor som är särskilt känsliga omgivna av zoner med lägre känslighet. Ny väg bedöms under vissa förutsättningar kunna samspela med landskapet. Alternativt bedöms ny väg utgöra en påverkan på karaktären som är acceptabel ur ett landskapsperspektiv.

Val av placering och gestaltningsåtgärder bedöms ha stor betydelse för graden av påverkan. Även olika typer av åtgärder bedöms kunna bidra till att infrastruktur kan

inpassas samtidigt som vissa funktioner i landskapet kan upprätthållas. Bedömningen av landskapets övergripande känslighet för storskalig infrastruktur. Tätortslandskap har en varierande känslighet. Den beror i viss mån på bebyggelsetyp, men framför allt beror känsligheten på vilka strukturer och värden som finns lokalt. Vilken påverkan vägen medför beror mycket på hur den kan samspela med både befintliga anläggningar och kommande stads- utbyggnader. Känsligheten för tätortslandskapen redovisas därför inte i kartform. Känsligheten för olika bebyggelstyper beskrivs i generella ordalag i kap 5.3. I Tvärförbindelse Södertörns Gestalningsprogram och Social konsekvensbeskrivning (SKB) görs mer detaljerade studier av hur vägen kan förhålla sig till och påverka bebyggelsen i tätortslandskapet.

Industriområde

Fritidsbebyggelse

Koordinatsystem: SWEREF99 18 00

© Lantmäteriet, Geodatasamverkan

0 1 2 3 4 5

km L18_Landskapsanalys_markanvandning_A3 2016-06-08

Teckenförklaring

Regional stadskärna

Mycket känsligt karaktärsområde

Måttligt känsligt karaktärsområde Sammanhörande karaktärsområden Mindre känsligt karaktärsområde

Utredningsområde

Kungens kurva-Skärholmen

Flemingsberg

Haninge centrum Masmoplatån

Huddinge- Flemingsberg- Tullinge Fittjanäset

Flottsbro Hågelby-Älvesta

Lilla Dalen

Hamra

Kynäsberget

Orlångsskogen

Länna

Rudans skogar Gladö kvarn

Gladö industri- område

Hanvedenplatån Mittskogsberget

Rikstens kronopark

Ådran Orlångens

sjölandskap Vidja Flemingsbergsskogen

Haningebygden

Haningebygden Albyberg Huddinge centrum

Lida-Riksten

Handen- Jordbro

6.1 Värden i det småbrutna odlingslandskapet

Dalgångarna utgör centralbygder präglade av lång brukningskontinuitet och goda kommunikativa lägen. Det mångformiga småbrutna odlingsland- skapet med dess byggnader är rikt på landskapselement som åkerholmar, träddungar, solitärträd, diken, alléer och lövrika skogsbryn som bidrar till landskapets variation och skala. Sammantaget rymmer det stora natur- och kulturmiljövärden och är en resurs som bidrar till en attraktiv boende- och livsmiljö, rekreation och upplevelser.

Landskapets topografiska förutsättningar och naturliga terrängformer har styrt markanvändning, bebyggelsens lokalisering och vägdragningar. Det småbrutna odlingslandskapet är ett resultat av många generationers suc- cessiva investeringar i jordbruket. Bebyggelsestruktur, ägoförhållanden, markanvändning och vägnät ger det småbrutna odlingslandskapet karaktä- ristiska fysiska uttryck. Den äldre byorganisationen och herrgårdarna har starkt präglat det småbrutna odlingslandskapets bebyggelsemönster och vägnät. Den långa brukningskontinuiteten avspeglas bland annat genom gravfält med koppling till gamla bytomter, ett terränganpassat äldre vägnät och fornborgar strategiskt placerade intill förhistoriska farleder som tidi- gare sträckte sig utmed dalgångarna.

Småbiotoper som odlingsrösen, åkerrenar, diken och åkerholmar är rester efter ett äldre, formrikt småbrutet odlingslandskap som i takt med jord- brukets rationalisering kraftigt minskat. Den långa kontinuiteten i markan- vändningen gör det möjligt att följa den agrarhistoriska utvecklingen från förhistorisk tid till nutid. Den småbrutna mosaiken av omväxlande öppna odlingsmarker, betade våtmarker, variationsrika hagmarker med artrik, hävdgynnad flora och mindre skogspartier skapar förutsättningar för en mångfald av arter att rymmas.

Bryn och kantzoner tillhör de mest artrika miljöerna i landskapet. Här möts arter knutna till öppna miljöer och arter som vanligtvis uppehåller sig i skogliga miljöer. Småbiotoperna i det småbrutna odlingslandskapet är viktiga för den biologiska mångfalden och för konnektiviteten i landskapet.

De skapar rumslig variation och fungerar som livsmiljöer och reträttplatser för många växter och djur som i dag är trängda i odlingslandskapet. Alléer, bäckar, öppna diken, åker- och vägrenar binder samman olika miljöer och kan därigenom fungera som spridningskorridorer.

I det herrgårdspräglade landskapet har byggnader, vägnät, alléer, parker och trädgårdar medvetet gestaltats för att skapa vyer, axlar, entréer och blickfång. Bebyggelsen är hierarkiskt ordnad med en centralt placerad, ståndsmässig herrgårdsanläggning och stora, ofta enhetligt utformade ekonomibyggnader och arbetarbostäder på behörigt avstånd. Det omgi- vande landskapet kännetecknas av ett rikt inslag av ädellövträd, alléprydda infartsvägar, storskaligt inrättad odlingsmark, hagmarker och skogspartier.

I gränsen mot skogsmarken finns en yttre krans av tillhörande torp sam- mankopplade med herrgårdarna genom det lokala vägnätet. I herrgårds- miljöerna kan ofta en äldre bebyggelsehistoria följas i avhysta bytomter och gravfält som markerar läget för tidigare bosättningar.

Tack vare det stora inslaget av gamla, grova ekar och andra ädellövträd både i parker, alléer, bryn och i hagmarker rymmer herrgårdsmiljöerna viktiga kärnområden och spridningssamband för arter knutna till ek- och andra ädellövträdsmiljöer. Många hotade och sällsynta vedinsekter är helt beroende av gamla ädellövträd och eken är det trädslag som hyser den allra största mångfalden av arter.

Sjöar och våtmarker fungerar som livsmiljöer för en mängd växter och djur och har ofta ett rikt fågelliv. Våtmarker erbjuder en rad ekosystemtjänster.

Lissmasjön innefattar ett sjö- och våtmarksområde med ett rikt fågelliv med många hotade arter. Fåglarna är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö. Vassvikarna i Flemingsbergs- viken utgör viktiga livsmiljöer för många arter av fladdermöss. Här finns även Flemingsbergs våtmark som syftar till att rena dagvatten. Området utgör en viktig fågellokal och hyser en artrik fjärils- och trollsländefauna med flera ovanliga arter. De artrika miljöerna kring sjöar och våtmarker lockar också till fågelskådning och naturupplevelser.

Levande och brukade småbrutna odlingslandskap erbjuder rika natur- och kulturupplevelser och attraktiva miljöer för rekreation och friluftsliv. Stora rekreativa värden finns i anslutning till de småbrutna odlingslandskapen vid sjöarna, speciellt kring Orlången, Ågestasjön och Lissmasjön. I dal- gångarna och kring sjöarna erbjuds vida utblickar och vyer.

Här finns bland annat goda möjligheter till fågelskådning och vandring sommartid samt skid- och skridskoåkning vintertid. På många platser finns möjlighet att uppleva levande landsbygd med aktivt jordbruk och betesdjur nära storstaden. De öppna fälten och hagmarkerna ger upp-

Småbrutet odlingslandskap med flikiga skogsbryn, enskilda träd och träd i grupp bidrar till indelning av landskapet i mindre rum. Foto: Tyréns

levelser av lantlighet, rofylldhet, möjlighet att följa naturens cykler och

årstidernas skiftningar. I det småbrutna odlingslandskapet är tillgången på

allemansrättslig mark och möjligheten till fritt strövande begränsad genom

brukad åkermark, stängslade hagar och privat tomtmark. Den allmänna

tillgängligheten till stora delar av landskapet tillgodoses därför av nätet

av vägar och stigar. Flera äldre gårdsmiljöer som exempelvis Sundby gård

fungerar idag som entréer och utgångspunkter för anslutande leder och

stigar. Möjligheterna till fortsatt aktivt jordbruk är en viktig förutsättning

för helhetsupplevelsen av landsbygden och en hållbar förvaltning av såväl

kulturmiljövärden, biologisk mångfald och upprätthållande av ekosystem-

tjänster.

Känsliga strukturer och funktioner i det småbrutna odlingslandskapet

• Dalgångarnas öppenhet, siktlinjer, naturliga riktningar och skala är känsligt för storskaliga ingrepp och visuella barriärer.

• Det småbrutna odlingslandskapet präglas av varierande topografi och mark- användning med många rumsbildande element, vilka är känsligt för ingrepp i form av skärningar, bankar och höga konstruktioner som försämrar öppna siktlinjer och visuella samband i landskapet.

• Det öppna landskapets karaktärsbildande mönster och skala - bebyggelse- struktur, vägnät, markanvändning, ägogränser och topografi - kan påverkas negativt av storskaliga ingrepp som bryter mot karaktäristiska mönster.

• Fysiska uttryck och strukturer som vittnar om odlingslandskapets långa brukningskontinuitet och förhistoriska bosättningsmönster är känsliga för fragmentering som minskar läsbarheten.

• Kopplingen mellan den brukade jordbruksmarken och den agrara bebyggel- sen är av stor betydelse för upplevelsen av odlingslandskapet och kan förminskas av barriäreffekter.

• Herrgårdslandskapets monumentalitet, gestaltade vyer och blickfång är känsligt för dominerande anläggningar som kan konkurrera med landska- pets medvetna utformning och/eller försämra utblickar över herrgårdsland- skapet.

• Helhetsmiljön kring säterierna är känslig för förändringar som innebär att historiska samband bryts eller att möjligheten att förstå herrgårdsmiljön som en funktionell helhet minskar.

• Vägnätet kring herrgårdsmiljöerna med gestaltade, alléprydda infartsvägar är känsligt för förändring. Möjligheten att avläsa herrgårdsmiljön som nod i vägsystemet kan påverkas vid eventuella omläggningar.

• Småbiotoper och odlingshistoriska element som åkerrenar, diken, solitär- träd, odlingsrösen, alléer, brukningsvägar, stenmurar och brynzoner, viktiga för det småbrutna odlingslandskapets karaktär, historisk kontinuitet,

biologisk mångfald och ekologisk konnektivitet är känsliga för fragmentering.

• Det småbrutna odlingslandskapet är känsligt för åtgärder som försvårar jordbrukets fortsatta drift. Fragmentering av odlingsmark kan leda till gradvis omvandling och karaktärsförändring av landskapet. Upplevelsen av landskapets tidsdjup, agrara karaktär samt möjligheten att avläsa historiska samband kan försvagas. Möjligheten att bibehålla och stärka en hållbar förvaltning av kulturmiljövärden, biologisk mångfald och ekosystemtjänster kan minska.

• Jordbruksdriften är beroende av ett finmaskigt nät av transport- och brukningsvägar som binder samman brukningscentrum med omgivande marker. Nätverket av brukningsvägar är känsligt för fragmentering och indirekta effekter i form av försämrad markarrondering.

• Naturbetesmarker med lång hävdkontinuitet och ädellövskogsmiljöer utgör ett biologiskt kulturarv och ekologiskt viktiga strukturer som är känsliga för fragmentering, förlust av livsmiljöer och ekologiska funktioner.

• Den äldre slingrande vägstrukturen anpassad till topografi, markslag och ägogränser, som funktionellt binder samman bebyggelseenheter är känslig för ingrepp som innebär uträtning, breddning och rationalisering av vägsys- temet.

• I det småbrutna odlingslandskapet är den allemansrättsligt tillgängliga marken begränsad av jordbruksmarken. Den allmänna tillgängligheten till landskapet via det lokala vägnätet är känsligt för barriärer som hindrar eller minskar framkomligheten för friluftslivet.

• Friluftsgårdar och övriga entréer som fungerar som utgångspunkt för rekreation är känsliga för störning och barriäreffekter som hindrar den fysiska och upplevda tillgängligheten.

• Rekreation knutet till obebyggda stränder samt artrika miljöer kring sjöar och våtmarker är känsligt för störningar som inverkar på upplevelsekvalite- ter som lugn, rofylldhet och naturupplevelser.

• Sjöar och våtmarker utgör livsmiljöer för en stor mängd växt- och djurarter samtidigt som de tillhandahåller en rad ekosystemtjänster. Arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö.

Arbetarbostäder till Hamra gård med anslutande allé. Foto: Tyréns Gamla vägstråk och alléer visar på kulturhistoriska samband. De bidrar med en

tydlig riktning, ger karaktär åt det småbrutna odlingslandskapet och fungerar som livsmiljöer och spridningsvägar i odlingslanskapet. Foto: Tyréns

6.2 Värden i skogslandskapet

Södertörns kuperade och höglänta sprickdalsterräng kännetecknas av en varierad topografi. Mitt på Södertörn vidtar Hanvedens starkt kuperade bergsplatå som bildar de högsta partierna i Stockholms län. Bergplatåerna ger upphov till stora, branta nivåskillnader med höga bergväggar och ras- branter som reser sig tvärt utmed sprickdalar.

Uppe på höjderna är jordmånen tunnare och vegetationen domineras av magra karga hällmarkstallskogar och berg i dagen. På näringsrikare marker växer örtrika barrskogar, lövskogar och sumpskogar med fro- dig växtlighet. Insprängt i skogslandskapet finns en mosaik av sjöar och våtmarkskomplex som utgör som livsmiljöer för en mängd växter och djur. Skogslandskapets karaktär är starkt knutet till de sammanhängande, obrutna skogsarealerna erbjuder upplevelser av storskog, orördhet, tystnad och avskildhet från stadslivet.

Skogslandskapet är i huvudsak sparsamt bebyggt med enstaka gårdar, torp och fritidshusbebyggelse framförallt kring sjöarna. Ett småskaligt vägnät binder samman skogsbygden med omgivande dalgångar. Avsaknad av storskalig infrastruktur och bebyggelse inom stora delar av skogsbygden skapar rum för många tysta områden och stor artrikedom.

Hanveden var det landområde i länet som först steg ur havet efter den senaste istiden. De topografiska förhållandena innebar att skogsområdena på Södertörn tidigt tagits i anspråk för säsongsmässiga bosättningar. På de högre nivåerna har en rad fynd- och boplatslokaler från äldre stenålder påträffats. Från intensivt säsongsutnyttjande säljaktslokaler och fiskelägen övergick man successivt till mer permanenta bosättningar i takt med att större landmassor och resurser från fler ekologiska nischer blev tillgäng- liga. Förutsättningarna ger hög sannolikhet för förekomst av ytterligare, hittills okända, stenåldersboplatser i de höglänta skogspartierna.

Den fasta bebyggelsen etablerades sent framförallt som ett resultat av nyodling av de glest befolkade skogstrakterna. Skogslandskapet har his- toriskt fungerat som utmarksresurs till angränsande gods och byar, vilket gav upphov till omfattande torpbebyggelse. Hanveden var under lång tid kronans allmänningsskog, som bönder och torpare hade rätt att nyttja till husbehov. Det var en vidsträckt gränsskog som skilde de centrala odlings- bygderna i nordvästra och sydöstra Södertörn från varandra och bildade en naturlig gräns mellan Södertörns två härader liksom mellan socknarna Huddinge, Haninge och Botkyrka.

Kvarvarande torp och det småskaliga vägnät som förbinder torpmiljöerna med de större dalgångarna vittnar om godsens arbetsorganisation och so- ciala skiktning. Kring torpmiljöerna finns ofta inslag av småskaliga öppna marker och lövrika skogsbryn som är viktiga för många arters möjlighet till reträttplatser och spridning. Skogarna i området har till stora delar bru- kats extensivt genom plockhuggning och skogsbete och i varierande grad påverkats av modernt skogsbruk. Skogsbete och slåtter gav glesa skogar med mycket ljus, där gräs och blommande örter trivdes. Inom området finns inslag av betespräglad skog som vittnar om äldre tiders utmarksbruk.

De mosaikartade hävdade miljöerna kring torpen är betydelsefulla för den biologiska mångfalden och den historiska dimensionen i skogsbygden.

Torpmiljöerna med anslutande småskaligt vägnät är känsliga för fragmen- tering och barriäreffekter.

Skog knuten till bergbranter, hällmarker och otillgänglig kuperad ter- räng har i mindre omfattning påverkats av skogsbruk och därmed kunnat

utvecklas naturligt sedan lång tid tillbaka. Dessa områden utmärks av en större andel gammal skog av naturskogskaraktär som rymmer många arter beroende av orörda förhållanden och lång skoglig kontinuitet.

Ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och strukturer som förbin- der större grönområden med varandra är av stor betydelse för växter och djurs spridningsförmåga. Spridningssambanden inom de gröna kilarna ger förutsättningar för landsbygdens arter att sprida sig ända in till sta- dens parker och närnatur. Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmentering som kan minska ekologiska spridningssamband.

Flemingsbergsskogen är ett av Stockholms läns största sammanhängande väglösa skogsområden. Skogen är ett viktigt habitat för många idag svår- spridda och hotade arter. Tjäder och andra arter med höga krav på orörd- het och tillgång till stora variationsrika, sammanhängande skogsarealer.

Landskapsekologiskt är sannolikt Flemingsbergsskogens naturreservat av mycket stor betydelse med avseende spridning och genetiskt utbyte för arter knutna till äldre barrskogsmiljöer inom Hanveden-, Bornsjö- och Ty- restakilarna. Även Paradiset och Tornbergets naturreservat har sannolikt central betydelse för dagens spridningsmöjligheter. Dessa naturreservat tillsammans med skogarna kring Tyresta är sannolikt en förutsättning för framtida livskraftiga populationer av arter med större krav på livsmiljöer- nas storlek och ålder, såsom Tjädern. Mellan Jordbro och Haninge centr- um finns två passager där vilt passerar mellan Hanveden- och Tyrestakilen, trots barriärer i form av trafik och urbana strukturer. Andra viktiga vilt- stråk finns mellan Lissmasjön och Paradiset samt i Glömstadalen.

Tillgång till skog av varierande karaktär är viktig för människors möjlighet till olika slags rekreation. Den tätortsnära skogen är lättillgänglig och an- vänds för närrekreation och dagliga naturupplevelser. Här finns ofta en rad anordningar för friluftslivet såsom stigar, vandringsleder och motionsspår.

I större strövskogar erbjuds en känsla av storskog där det går att vandra länge utan att ”nå slutet”.

Inom utredningsområdet finns stora sammanhängande skogar med möjlighet till långväga strövande och tillgång till iordningställda frilufts- anläggningar. Det finns enklare anordningar i form av markerade leder, stigar och motionsspår, liksom besöksanpassade målpunkter med hög an- läggnings- och servicegrad. Friluftsgårdar som Sundby, Flottsbro, Rudan och Lida fungerar som noder för friluftslivet. Flera spår och stigar utgår härifrån. Från tätortslandskapet bildar många idrottsanläggningar viktiga entréer ut till naturen. Sörmlandsleden är en regional vandringsled som sammankopplar friluftsgårdar och naturentréer.

I närheten av tätortslandskapet är ljudmiljön påverkad av buller från trafik, tät bebyggelse och verksamheter. De större skogsarealerna skapar förutsättningar för miljöer fritt från buller. Möjlighet att uppleva tystnad, rofylldhet och avskildhet från stadslivet på fritiden är en eftersökt kvalitet för många människor. Allmänhetens tillgång till tysta områden, fria från exploatering, är generellt en stor bristvara i storstadsregionen.

Hanveden ger genom sin karghet och vidsträckta skogar en vildmarkskäns- la och är ett av Stockholmsregionens viktigaste storskogsområden. Fle- mingsbergsskogen utmärks av stora, obrutna skogar i kombination med ett rikt förgrenat nät av stigar och leder. Den låga graden av exploatering med få begränsningar för rörligheten och allmänhetens tillgång till naturen är en viktig kvalitet i det storstadsnära friluftslivet. Upplevelsekvaliteter som skogskänsla, vildmark, trolska naturmiljöer, orördhet, tystnad och lugn är särskilt känsliga för barriäreffekter och höga bullernivåer.

På höjdpunkterna finns hällmarktallskog. Foto: Tyréns.

Tätortsnära skog med rikt nät av stigar och leder. Foto: Tyréns

Känsliga strukturer och funktioner i skogslandskapet

• Stora sammanhängande skogsområden är en förutsättning för att långsik- tigt upprätthålla ekologiska spridningsvägar och biologisk mångfald. Arter med höga krav på orördhet och beroende av stora, sammanhängande ytor är känsliga för fragmentering och barriäreffekter som innebär förlust av livsmiljöer och försämrade spridningsvägar.

• Myrar, mossar och våtmarkskomplex är känsliga för avbrott, förändringar och hydrologisk störning.

• Gammal skog av naturskogskaraktär erbjuder upplevelser av orördhet och känsla av vildmark samtidigt som de är viktiga habitat för många idag svårspridda och hotade arter. Opåverkade skogsområden är känsliga för ingrepp som påverkar den långa skogliga kontinuiteten och upplevelsekva- liteter som skogskänsla, vildmark, och orördhet.

• Sammanhållna skogar med en låg exploateringsgrad som erbjuder upple- velser tystnad och lugn, där man kan söka avskildhet från stadslivet är känsliga för barriäreffekter och bullerstörningar som påverkar värdet av ett ostört skogslandskap.

• Bostadsnära skogar och grönområden som nyttjas regelbundet och intensivt för närrekreation och dagliga naturupplevelser är känsliga för ingrepp som försvårar tillgänglighet och minskar möjlighet till rekreation och utevistelse i vardagen.

• Fysiska uttryck och strukturer som vittnar om det äldre utmarksbruket samt torpmiljöer med anslutande vägsystem är känsligt för fragmentering som minskar läsbarheten. Det småskaliga äldre vägnät som förbinder torp med omgivande jordbruksbygd är känsligt för barriäreffekter som bryter de funktionella sambanden.

• Det sammanlänkande nätet av stigar och leder som funktionellt knyter samman större skogsområden känsligt för barriärer som hindrar eller minskar framkomligheten för friluftslivet.

• Småskaliga öppna dalgångar och brynzoner som bildar gläntor och luckor i den slutna skogen har betydelse för många växter och djur och är känsliga för störning och för skalbrott.

• Det kuperade skogslandskapet präglat av stora nivåskillnader är känsligt för storskaliga ingrepp och förändringar i topografin som kan medföra karak- tärsförändringar, skalbrott och barriäreffekter.

• Svaga samband i grönstrukturen är känsliga för ytterligare fragmentering och störning som minskar arters spridningsmöjligheter och begränsar friluftslivets framkomlighet.

• Friluftsgårdar och övriga entréer som fungerar som utgångspunkt för rekreation är känsliga för störning och barriäreffekter som hindrar den fysiska och upplevda tillgängligheten.

• Rekreation knutet till obebyggda stränder samt artrika miljöer kring sjöar och våtmarker är känsligt för störningar som inverkar på upplevelsekvalite- ter som lugn, rofylldhet och naturupplevelser.

• Sjöar och våtmarker utgör livsmiljöer för en stor mängd växt- och djurarter samtidigt som de tillhandahåller en rad ekosystemtjänster. Arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö.

Småskalig torpmiljö insprängt i skogslandskapet. Foto: Tyréns

6.3 Värden i tätortslandskapet

I tätortslandskapet förtätas anspråken i rummet. I stadsvävens årsringar framträder olika tiders planeringsideal. Utbyggnaden av järnvägar, vägar och tunnelbanelinjer har gjort att tätortslandskapet kunnat växa radi- ellt i allt vidare ringar. Utmed kommunikationslederna har förorter med flerbostadshus, villa- och egnahemsbebyggelse, köpcentrum och industrier expanderat.

Småhusområden med rötter i det tidiga 1900-talets villastäder och egna- hemsområden är knutna till tidiga stationslägen och industrietableringar längs med järnvägarna. De äldre bostadsområdena utmärks av naturan- passning med slingrande vägnät och lummiga tomter. Förorterna som växte fram med under 1950-talet planerades som grannskap. Terrängan- passning med en stor andel bevarad naturmark och berg i dagen som präg- lar gårdsrum och förgårdsmark. Under miljonprogramsåren på 1960- och 1970-talet byggdes en rad nya bostadsområden kännetecknade av tidens storskaliga, rationaliserade och trafikseparerade stadsplaneringsideal med nära tillgång till service och grönområden.

Den bebyggda marken växlar i karaktär, täthet och skala. Delar av tät- ortslandskapet präglas av ett högt markutnyttjande med stor andel hård- gjorda ytor. I stadens extensivt utbyggda ytterområden finns ofta ytkrävan- de verksamheter som stormarknader och industriområden. I utkanterna framträder ofta stora trafikinslag tillsammans med storskaliga industrier som monument i tätortslandskapet. De större vägarna möter ett finmaskigt nät av mindre vägar, gång- och cykelstråk som betjänar bostadsområdena.

Flerbostadshus och småhusområden med stort inslag av luftighet och grönska mellan husen bidrar till tätortslandskapets extensiva utbredning.

Den bostadsnära grönstrukturen är av stor betydelse för närrekreation och naturupplevelser i vardagen. Trots att mycket få områden är ostörda eller orörda är tätortsnära grönområden ekologiskt viktiga strukturer som kan fungera som livsmiljöer och reträttplatser för växter och djur.

Tätortslandskapet har en varierande känslighet. Känslighet beror i viss mån på bebyggelsetyp, men framför allt på vilka strukturer och värden som finns lokalt. Vilken påverkan vägen medför beror mycket på hur den kan samspela med både befintliga anläggningar och kommande stadsutbyggna- der. Känsligheten för tätortslandskapen redovisas därför inte i kartform. I Tvärförbindelse Södertörns Gestaltningsprogram och Sociala konsekvens- beskrinving (SKB) görs mer detaljerade studier av hur vägen kan förhålla sig till och påverka tätortslandskapet.

Stadsdelarna som växte fram under miljonprogramsåren planerades med nära tillgång till service och rekreationsområden. Visättra skivhusområde. Foto: Tyréns

Känsliga strukturer och funktioner i tätortslandskapet

• De successivt utbyggda villaområdenas skala, gatunät och terrängan- passade planmönster är känsligt för förändringar som bryter mot befintlig struktur, utjämnar topografin och minskar möjligheten att avläsa bebyg- gelsens årsringar.

• Karaktäristiska landmärken, orienteringspunkter och stadssiluetter är känsliga för konkurrerande anläggningar som påverkar upplevelsen av platsen.

• Miljonprogramsområdenas direkta närhet och koppling till omgivande grönområden som en viktig förutsättning i planeringen via det lokala trafikseparerade gatunätet är känsligt för förändring.

• De naturnära fritidshusområdena är känsliga för storskaliga förändringar som kan leda till ökad exploatering i närområdet, minskad skogskänsla och ökade bullernivåer.

• Kopplingar mellan tätortslandskapen och naturområden är särskilt känsliga för fragmentering och barriäreffekter.

• Tätortsnära grönstruktur, park- och alléträd är känsliga för fragmentering som minskar arters spridningsmöjligheter, möjlighet till närrekreation och tillgång till naturen.

• Tätortsnära entréer med anslutande stigar och leder är känsligt för barriäreffekter och störning som minskar och begränsar friluftslivets framkomlighet.

• Den sammanhängande stadsväven är viktig för stadens funktioner och bör ej brytas av fysiska, visuella eller bullermässiga barriärer.

Småskaligt gaturum i äldre villakvarter med ursprung i stationssamhälle. Foto:

Tyréns

Dagens utveckling i Flemingsbergs centrum bygger vidare på 1960-talets centrum- anläggning som är kopplad till miljonprogramsområdet Grantorp. Foto: Tyréns

7 Slutsats

Den integrerade landskapsanalysen har resulterat i en bedömning av käns- lighet i utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn.

Masmoplatån, Flemingsbergsskogen, Hanvedenplatån och Orlångens sjölandskap har identifierats som mycket känsliga karak- tärsområden. Dessa områden rymmer många och/eller sammansatta egenskaper som kan riskera att försvagas eller upphöra helt som en följd av ny infrastruktur.

Känsligheten i Masmoplatån, Flemingsbergsskogen och Hanvedenplatån är framförallt kopplad till den låga exploateringsgraden, höga natur- och rekreativa värden som är beroende av den obrutna skogskaraktären.

Frånvaron av större exploatering från bebyggelse och infrastruktur har bidragit till hög artrikedom knuten till sammanhängande naturområden och naturligt åldrade miljöer. Rekreationsområdena har god nåbarhet från omgivande tätorter och ger genom sin variation och storlek förutsättningar för många aktiviteter och friluftsupplevelser att rymmas. Här finns tillgång till ett aktivitetsinriktat och platskrävande friluftsliv, liksom möjlighet till naturupplevelser med högre krav på ostördhet. Allmänhetens tillgång till tysta områden, fria från exploatering och bullerstörningar, är generellt en bristvara i storstadsregionen. Lokalisering av infrastruktur genom dessa områden bedöms ge en långsiktig och mycket betydande påverkan på land- skapsvärdena.

I Orlångens sjölandskap är känsligheten framförallt kopplad till de varia- tionsrika och småskaliga strukturerna samt de många sammanfallande visuella, sociala, kulturhistoriska, ekologiska och naturresursvärdena.

Dalgångarna utgör centralbygder med lång bosättningskontinuitet med läsbara spår från många tidsepoker. Den centrala odlingsbygden präglas av de många herrgårdarna med omgivande fornlämningsmiljöer och ett rikt förgrenat vägnät. Det mångformiga och småbrutna odlingslandskapet rymmer höga biologiska värden kopplade till den historiska markanvänd- ningen. Brynmiljöer, övergångszoner, ädellövskogsmiljöer, alléer och små- biotoper ger en variation av livsmiljöer och möjlighet till spridningsvägar.

Orlångens småbrutna odlingslandskap har en värdefull landskapsbild och stora rekreativa värden. I ett mångfacetterat småbrutet odlingslandskap ökar risken för brutna samband, utradering och barriäreffekter men också negativa karaktärsförändringar och visuella skalbrott till följd av storska- liga ingrepp.

Flottsbro, Hågelby-Älvesta-Hamra, Rikstens kronopark-Mitt- skogsberget, Kynäsberget-Orlångsskogen och Länna-Rudans skogar har värderats som måttligt känsliga karaktärsområden. Dessa landskap rymmer många och/eller sammansatta egenskaper med värdeful- la miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Lokalisering, varsam gestaltning och anpassad dimension av vägen till dess omgivning bedöms till viss del kunna begränsa negativ påverkan på bärande kvaliteter i landskapet.

Lilla Dalen, Lida-Riksten, Haningebygden och Albyberg har slutli- gen värderats som mindre känsliga karaktärsområden. Dessa hyser dock viktiga kvaliteter och funktioner som kräver särskild hänsyn vid lokali-

sering av ny infrastruktur.

Lokalisering, varsam gestalt- ning och anpassad dimension av vägen till dess omgivning bedöms till viss del kunna samspela med landskapet.

Industriområde

Fritidsbebyggelse

Koordinatsystem: SWEREF99 18 00

© Lantmäteriet, Geodatasamverkan

0 1 2 3 4 5

km L18_Landskapsanalys_markanvandning_A3 2016-06-08

Teckenförklaring

Regional stadskärna

Mycket känsligt karaktärsområde

Måttligt känsligt karaktärsområde Sammanhörande karaktärsområden Mindre känsligt karaktärsområde

Utredningsområde

Kungens kurva-Skärholmen

Flemingsberg

Haninge centrum Masmoplatån

Huddinge- Flemingsberg- Tullinge Fittjanäset

Flottsbro Hågelby-Älvesta

Lilla Dalen

Hamra

Kynäsberget

Orlångsskogen

Länna

Rudans skogar Gladö kvarn

Gladö industri- område

Hanvedenplatån Mittskogsberget

Rikstens kronopark

Ådran Orlångens

sjölandskap Vidja Flemingsbergsskogen

Haningebygden

Haningebygden Albyberg Huddinge centrum

Lida-Riksten

Handen- Jordbro

7.1 Det fortsatta arbetet

Hittills har landskapet analyserats i grova drag. I det fortsatta arbetet

behöver landskapet analyseras mer detaljerat. På så sätt ökar chanserna

att en ny väg kan tillgodose behovet av god tillgängligheten med bil, kol-

lektivtrafik, cykel och gods samtidigt som hög trafiksäkerhet, begränsad

klimatpåverkan, god boendemiljön och värnandet av Södertörns natur-

och kulturmiljöer främjas.

8 Definitioner och centrala begrepp

Biologisk mångfald

Biologisk mångfald är variationen bland levande organismer, deras funk- tioner och samband. Enligt det svenska miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” är det övergripande målet att ”den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida genera- tioner”. För bevarandet av biologisk mångfald ska arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation.

Ekologisk resiliens

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta förändringar och störningar utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en störning.

Ekologiska samband

Fungerande biologiska processer mellan områden spridda i landskapet.

Fungerande ekologiska samband innebär att växter och djur kan röra sig fritt mellan områden. Den fria rörligheten ökar kvaliteten och antalet möjliga livsmiljöer. Därmed ökar antalet individer, arter och den genetiska variationen, det vill säga biologisk mångfald.

Ekosystem

Biologiska enheter i landskapet där bland annat livsmiljöer, organismer, energi, näring och grundämnen samverkar.

Ekosystemtjänst

Ekosystemtjänster är den mångfald av tjänster och funktioner som olika ekosystem tillhandahåller människan. För att kunna dra nytta av ekosys- temtjänster såsom produktion av mat, energi, material, rening av luft och vatten, pollinering, fröspridning, bindning av koldioxid, hälsa, tystnad, upplevelser och kunskap, behöver fotosyntes kunna bildas, vatten- och näringscykeln fungera och biologisk mångfald existera. Denna lanskaps- analys analyserar inte ekosystemtjänsternas känslighet mot förändring i sig. Däremot analyseras utredningsområdets naturvärden, som är grund- förutsättningen för att ekosystemens nämnda tjänster till människorna ska kunna fortleva.

Grön värdekärna

De gröna värdekärnorna ingår i de gröna kilarna och innehåller samman- satta rekreations-, natur- och kulturmiljövärden. De har ett stort utbud av upplevelse- och kulturmiljövärden, biologiskt variationsrika miljöer som utgör en förutsättning för artrikedom och spridning av djur och växter.

Grönt svagt samband

De gröna sambanden är smala partier i de sammanhängande gröna kilarna.

Dessa partier är rester i bebyggelseutvecklingen och därmed extra viktiga att värna för att bibehålla, eller öka rekreativa och ekologiska samband.

Gröna svaga samband är enda länkarna mellan de gröna kilarna och dess värdekärnor.

Hålvägar

är en sorts fornlämning som består av en fåra i marken där en forntida väg gått fram. Fåran har bildats av slitage från hovar, klövar och fötter, samt av

förstärkande vattenerosion.

Hävdkontinuitet

Kontinuitet av hävdpåverkan genom traditionella brukningsformer inom jord- och skogsbruket. Traditionellt brukande avser den typ av markutnytt- jande som präglade det förindustriella jord- och skogsbruket. Betesdrift, slåtter och lövtäkt är vanliga brukningsformer som ryms inom begreppet.

Karaktärsområde

En landskapstyp kan delas in i flera mindre områden, vars karaktär präglas av den lokala platsen, så kallade karaktärsområden. Beskrivningen av ett karaktärsområde görs utifrån landskapsbilden samt utifrån landskapets kulturhistoriska-, ekologiska- och rekreativa samband och funktioner.

Landmärken

Är platser, objekt och fysiska strukturer som man orienterar sig efter och som ofta har fått betydelse för den lokala identiteten. Landmärken kan utgöras av kyrktorn, fabriksskorstenar, träd, landformer med mera.

Landskap

Den europeiska landskapskonventionen (ELC) definierar landskap som

”ett område sådant det uppfattas av människor och vars karaktär är resulta- tet av samspelet mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”.

Landskapsbild

Landskapsbilden är här detsamma som upplevelsevärdet av landskapet.

Landskapsbilden är i stor utsträckning detsamma som den visuella upple- velsen av landskapet men påverkas även av upplevelser såsom ljud och dof- ter. Landskapsbilden är ett resultat av landskapets form, innehåll och hur innehållet är organiserat. Träd i grupp ger i sig lokala slutna landskapsrum och kan fungera som landmärken placerade i ett öppet landskap. Gläntor, beteshagar, odlingsmark är exempel på öppna landskapsrum som erbjuder utblickar, landmärken, möjlighet att orientera sig och förstå landskapets sammanhang. Ett landskap med varierad topografi och många landskaps- element bildar naturliga landskapsrum. Dessa rum i mindre skala står i kontrast till landskap med stora vidder med få avbrott och slät topografi.

Landskapskaraktär

Landskapskaraktär är ett koncentrerat uttryck för samspelet mellan ett områdes naturförhållanden, markanvändning, historiska och kulturella innehåll samt rumsliga och andra upplevelsebara förhållanden som präglar området och skiljer det från omkringliggande landskap.

Landskapsrum

Hur platsen uppfattas rumsligt och hur den definieras av mer eller mindre tydliga avgränsningar. Avgränsningar kan vara skogsbryn, landskapets ter- rängformer såsom berg och dalar samt bebyggelse.

Landskapstyp

En landskapstyp är benämningen på ett område som har en viss generell uppbyggnad och kan förekomma på flera ställen, exempelvis slättland, mosaiklandskap eller skogslandskap. Indelningen baseras till stor del på områdets naturgeografi och människans nyttjande av naturresurserna.

Miljonprogramsområden

Syftar till bostadsområden som byggdes i Sverige mellan 1965 och 1975 på grund av den dåvarande bostadsbristen.

Natura 2000

Ett nätverk av områden med höga naturvärden inom Europeiska unionen.

År 1979 antogs fågeldirektivet och 1992 också art- och habitatdirektivet där Natura 2000 ingår. Dessa två direktiv är grunden för EU:s naturvårdspo- litik och den i sin tur har rötter i internationella överenskommelser. Att ett område pekas ut som Natura 2000-område innebär att det omfattas av områdesskydd enligt 7 kap. 27-29 b §§ miljöbalken. Huvuddelen av de svenska Natura 2000-områdena omfattas också av formella skyddsformer som naturreservat eller biotopskyddsområde.

Nyckelbiotop

Skogsområden med mycket höga naturvärden. En nyckelbiotop är en livs- miljö med särskilda förutsättningar som behövs för att hotade eller miss- gynnade arter i skogen ska ha möjlighet att överleva. Ordet ”nyckel” syftar på de specifika krav dessa arter har för sin fortlevnad.

Rekreation och friluftsliv

Rekreation och friluftsliv kan vara allt ifrån den dagliga promenaden till idrottsutövande eller vandring. Naturvårdsverket definierar friluftsliv som

”Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskapet utan krav på tävling”. När rekreation utförs inom direkt närområde till skola, arbetsplats eller bostad avses i regel närrekreation. När rekreationen sker utomhus och på fritid faller det inom begreppet friluftsliv. Friluftsliv kan utövas utan avancerad utrustning eller krav på särskilda anläggningar. Tillgång till större sam- manhängande naturområden ger generellt goda förutsättningar för frilufts- liv. Tystnad och frånvaro av störningar har också betydelse. Friluftsliv och rekreation har stor betydelse för folkhälsan.

Riksintresse

Riksintresse är ett begrepp som kan avse ett område, plats eller enstaka objekt som är skyddat och anses viktigt ur en nationell synvinkel. Geogra- fiska områden som pekats ut som Riksintresse är skyddade av 3 kap. och 4 kap. miljöbalken.

Rödlistade arter

Arter som är hotade till sin långsiktiga överlevnad som art, och som är upptagna på en av Artdatabanken publicerad lista. Den är indelad i katego- rierna: Nationellt utdöd, Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar och Nära hotad.

Tätortsnära skog

Skog belägen inom eller på nära avstånd från en tätort. För att en skog ska vara särskilt intressant för vardagsrekreation brukar man ofta ange att den ska ligga inom en kilometer från tätorten.

Utmarksbruk

Mångsidigt och extensivt nyttjande av skogsresurser före den industriella epoken. Skogsutnyttjandet omfattade till exempel bete, virkesuttag, svedje- bruk och träkolstillverkning.

Värdebärande karaktärsdrag

Strukturer, funktioner, samband och egenskaper som starkt präglar och upprätthåller landskapets karaktär. De värdebärande karaktärerna kan vara kopplade till exempelvis landskapets visuella egenskaper, viktiga eko- logiska funktioner eller avläsbara kulturhistoriska samband.

Ändamål

Ett ändamål ska beskriva vad som ska uppnås i ett väg- eller järnvägspro-

jekt. Ändamålet ska bland annat stödja de nationella transportpolitiska

målen, såsom att säkerställa en sam hällsekonomiskt effektiv och långsik-

tigt hållbar transportförsörjning för medbor garna och näringslivet i hela

landet.

9 Referenser

Botkyrka kommun. 2005. Förslag till inriktningsprogram för Friluftsområdet Lida-Riksten. Tillgänglig via: http://www.botkyrka.se/SiteCollectionDocuments/

Bo%20och%20bygga/Friluftsplan%20Lida-Riksten/Lida-Riksten_förslag_w.pdf.

[2016-06-08].

Botkyrka kommun. 2010. Botkyrkas gröna värden. Naturvårdsprogram för Bot- kyrka kommun. Tillgänglig via: http://botkyrka.se/SiteCollectionDocuments/

Idrott%20fritid%20och%20natur/Botkyrkas%20Gröna%20Värden%2020101125.

pdf [2016-06-08].

Botkyrka kommun. 2014. Botkyrkas översiktsplan.

Boverket. 2007. Bostadsnära natur - inspiration & vägledning.

Europeiska landskapskonventionen, ELC. 2000. Tillgänglig via: https://rm.coe.int/

CoERMPublicCommonSearchServices/DisplayDCTMContent?documentId=09000 016802f28a4. [2016-02-22].

Fredén, C. 2009. Berg och jord. 3:e utgåvan. Kartförlaget. Gävle. Sveriges Nationa- latlas.

Föreningen Sörmlandsleden. Sörmlandsleden. Tillgänglig via: http://www.sorm- landsleden.se/information.aspx. [2016-06-01].

Haninge kommun. 2005. Översiktsplan 2004. Miljö- och stadsförvaltningen.

Haninge kommun. 2006. Antagandehandling. Utvecklingsprogram Jordbro. Fysisk miljö. Beredningen för framtagande av Utvecklingsprogram Jordbro.

Haninge kommun. 2010. Miljökonsekvensbeskrivning till detaljplan för Alby- berg etapp 1. Tillgänglig via: http://haninge.se/globalassets/bygga-bo-och-miljo/

oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/jordbros-detaljplaner/albyberg/

miljokonsekvensbeskrivning.pdf [2016-03-14].

Haninge kommun. 2013. Vägvisare till naturen i Haninge. Tillgänglig via: http://

haninge.se/globalassets/uppleva-och-gora/sevardheter-och-besoksmal/naturguid- ningar/vagvisaren_naturen.pdf [2016-06-08].

Haninge kommun. 2016. Slätmossens naturpark. Tillgänglig via: http://haninge.

se/bygga-bo-och-miljo/naturvard-parker/parkplan/slatmossens-naturpark/.

[2016-06-08].

Haninge kommun. Friluftsområden. Tillgänglig via: http://haninge.se/uppleva- och-gora/idrott-friluftsliv-och-lokalbokning/friluftsliv-och-motion/. [2016-06-07].

Haninge kommun. Slätmossens naturpark. Karta. Tillgänglig via: http://haninge.

se/globalassets/bygga-bo-och-miljo/naturvard-och-parker/parkplan/slatmossens- naturpark/slatmossens-naturpark_karta.pdf. [2016-06-08].

Huddinge Hembygdsförening. 1999. Torp och gårdar i Huddinge.

Huddinge kommun. 2012. Huddinges natur. En redovisning av värdefull natur och grönstruktur för rörligt friluftsliv och biologisk mångfald. Underlagsrapport till Översiktsplan 2014. Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Tillgänglig via:

http://www.huddinge.se/Global/naturguiden/naturvard/naturvard/Hudding- es%20natur,%20Huddinge%20kommun,%20april%202012.pdf. [2016-06-08].

Huddinge kommun. 2014. Huddinge naturguide. Sjöar och vattendrag. Tillgänglig via: http://huddinge.se/natur/sjoar-och-vattendrag/. [2016-06-08].

Huddinge kommun. 2014. Huddinge naturguide. Välkommen till ditt friluftsliv.

Tillgänglig via: http://huddinge.se/natur/friluftsliv/. [2016-06-08].

Huddinge kommun. 2014. Översiktsplan 2030. Planerings- och personalutskottet (PPU).

Huddinge kommun. 2015. Huddinge naturguide. Naturreservat. Tillgänglig via:

http://huddinge.se/natur/naturreservat/. [2016-06-08].

Huddinge kommun. 2016. Parkstrategi. Tillgänglig via: http://www.huddinge.se/

Global/trafik_vagar_och_resande/utredningar_och_planering/parkprogram/

Parkplan2015_webb_2_bebyggelsens%20gr%c3%b6na%20karakt%c3%a4r.pdf.

[2016-06-08].

Huddinge reviderad kulturmiljöinventering. Rapport 2003:20. Stockholms läns museum.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Registerblad FAB 08 Hanveden

Mellander, F. Kulturmiljöstudie 1989. 10 områden inom Glömsta, Vistaberg och Gömmarområdet. Stockholms läns museum.

Naturvårdsverket. Handbok 2005:5. Riksintresse för naturvård och friluftsliv.

Naturvårdsverket. Skyddad natur. Interaktiv karta. Tillgänlig via: http://skyddad- natur.naturvardsverket.se/. [2016-06-08].

Riksantikvarieämbetet. 2014. Europeiska landskapskonventionen. http://www.raa.

se/om-riksantikvarieambetet/vart-internationella-arbete/europaradet/europeiska- landskapskonventionen/. [2016-02-12]..

Riksantikvarieämbetet. 2016. Landskap. Fabian Meus. Tillgänglig via: http://www.

raa.se/cms/extern/kulturarv/landskap.html. [2016-02-12].

SCB. 2010. Marktäckedata. Tillgänglig via: http://www.statistikdatabasen.scb.se/

pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0814/MarkanvTatortZonSMD/?rxid=7a3e8df0- c2d2-4c27-9fe3-dca3dd73b29d. [2016-06-08].

Skogsstyrelsen. Tillgänglig via ”skogens pärlor” och ”skogliga grunddata”: https://

minasidor.skogsstyrelsen.se/skogskartan/. [2016-06-08].

Sporrong U. 2008. Sveriges Nationalatlas. Stockholm-Mälarregionen. s. 29. Kart- förlaget. Gävle

Stockholms läns landsting. Tillväxt och regionplaneförvaltningen. 2010. Regional Utvecklingsplan för Stockholm, RUFS. R 2010:5. Tillgänglig via: http://www.trf.sll.

se/rufs2010/antagna-planen/. [2016-04-18].

Stockholms läns landsting. Tillväxt och regionplaneförvaltningen. 2010. Regional

Utvecklingsplan för Stockholm, RUFS. 2050. Tillgänglig via: http://www.rufs.se/

rufs-2050/vision-och-mal/delmal/mal-1/. [2016-04-18].

Stockholms läns landsting. Tillväxt och regionplanering. 2013. Ekosystemtjänster i Stockholmsregionen. Ett underlag för diskussion och planering. Rapport 2013:3.

Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (TRF) 2004. Bornsjökilen. Upplevelsevär- den i Stockholmsregionens gröna kilar. 8:2004.

Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (TRF) 2004. Hanvedenkilen. Upplevelsevär- den i Stockholmsregionens gröna kilar. 7:2004.

Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (TRF) 2004. Tyrestakilen. Upplevelsevär- den i Stockholmsregionens gröna kilar. 6:2004.

Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (TRF) 2012 När, vad och hur? Svaga sam- band i Stockholmsregionens gröna kilar, 5:2012

Tillväxt- och regionplaneförvaltningen (TRF), 2010, Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS). Tillgänglig via: http://rufs.se/globalassets/rufs- 2010-planen/rufs10_hela.pdf. [2016-06-08].

Trafikverket. 2014. Planläggning av vägar och järnvägar. Version: 1.0. TRV 2012/85426.

Trafikverket. 2015. Kulturarvsanalys Ostlänken - Delen Gerstaberg -Sillekrog.

Trafikverket. 2014. Rapport Åtgärdsvalsstudie- Tvärförbindelse Södertörn. Stock- holms län. 2014:078.

Trafikverket, 2016. PM Naturvärdesinventering (NVI). ON140001. 2016-10-14.

Stockholm

Trafikverket. 2016. Landskapsanalys för planläggning av vägar och järnvägar. En handledning. 2016:033.

Trafikverket. 2016. Kulturarvsanalys. ON141001. Tvärförbindelse Södertörn. Hud- dinge, Haninge, Botkyrka kommun, Stockholms län. Stockholm

Trafikverket; Tillväxt- och regionplaneförvaltningen och Landstingets trafikförvalt- ning; samt Länsstyrelsen i Stockholms län. 2015. Smidigt, smart och säkert. Hur långt har vi kommit? Regionalt cykelbokslut för 2014.

Uller, A och Berglund, M. 2013. Översyn av kulturmiljöinventering

Huddinge. Kulturmiljöer inom strukturplaner. Rapport 2013:11. Stockholms läns museum.

Vestin, R. 2006. Jätteträd och gamla träd. Biologisk mångfald och värdefulla löv- skogsområden. Naturvårdsavdelningen. Huddinge kommun.

Wastenson, L. 1994. Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1:a utgåvan. Kartförlaget.

Gävle. Sveriges Nationalatlas.

RKET. BESTÄLLNINGSNUMMER:XXXX. ISBN: (VID FLER ÄN 16 SID). UTGÅVA:X. JUNI 2010. PRODUKTION:XXX. TRYCKERI:XXX. FOTO: XXX. ILLUSTRATION:XXX.

Trafikverket, 172 90 Sundbyberg, Besöksadress: Solna stranväg 98 Telefon: 0771-921 921, Texttelefon: 010-123 50 00