Videoreferenser i vetenskaplig publicering

MASTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT

Videoreferenser i vetenskaplig publicering

En undersökning av hänvisningar till YouTube-videor i vetenskapliga artiklar

PÄR BOURGHARDT

© Pär Bourghardt

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.


Svensk titel: Videoreferenser i vetenskaplig publicering – en undersökning av hänvisningar till YouTube-videor i vetenskapliga artiklar

Engelsk titel: Video citation in scientific publication – an analysis of referencing YouTube videos in research articles

Författare: Pär Bourghardt

Färdigställt: 2020

Abstract: This study aims to investigate and map references to online video resources in scientific publication and provide an overview of the relatively unexplored topic. Scientific articles containing references to videos uploaded on YouTube are examined and the methodology used to observe and describe video citation is influenced by previous research on citation analysis. This study uses a combination of context analysis and content analysis of the citations and their references.The location of video citation in the articles and the assessment of relevance indicates that referencing YouTube is meaningful for the scope of the citing articles and the most common purpose for citing uploaded video is to support and substantiate claims or assumptions.There are two key findings in the study. The first is the generated video citation, which is a unique type of citation only to be found when citing video. A generated citation is defined as a sort of self-citation, produced and uploaded by the author. In the case of generated citations, the author uses the multimodality and pedagogical properties of moving visuals to present their research. The other finding concerns the

citation context and is the medium integral citation – a citation behavior where the type of medium with which the cited information is recorded, is

mentioned within the citation context.

Nyckelord: videoreferenser, citeringsanalys, citeringsteori, citeringskontext, refereringspraktiker, YouTube


Förord

Intresset för videoreferenser uppstod under tidigare uppsatsskrivningar om visual literacy och multimodalt lärande. Detta tillsammans med ett allmänt intresse för visuell information och sökandet efter att förstå vad vetenskaplighet är, bidrog till uppsatsens tillkomst.

Det går att se den här uppsatsen som en introduktion till studiet av videoreferenser, och till fortsatta och fördjupande undersökningar av video som kunskapsbildande källa. Med detta perspektiv blir uppsatsen och dess studie explorativ. Jag har i mångt och mycket låtit det empiriska materialet styra innehållet i kapitlen Tidigare forskning och Metod – saker som har dykt upp och mönster jag kunnat urskilja har format uppsatsens innehåll under arbetets gång.

Jag vill tacka min handledare Gustaf Nelhans för vägledning och stöd under arbetets gång och jag hoppas att uppsatsen och undersökningen av videoreferenser kan bidra till ökad förståelse om hur referenser till rörliga visualiseringar ter sig i vetenskapliga sammanhang.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING...3

1.1 INTRODUKTION...3

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...4

1.3 BAKGRUND...4

1.3.1 DEN VETENSKAPLIGA ARTIKELN ...4

1.3.2 CITERINGAR OCH REFERENSER ...6

1.3.3 ATT MÄTA CITERINGAR ...7

1.3.4 VARFÖR REFERERAR VI? ...8

2. TIDIGARE FORSKNING...11

2.1 SÄTT ATT UNDERSÖKA CITERINGAR...11

2.1.1 KLASSIFICERINGSSCHEMAN ...11

2.1.2 CITERINGENS PLACERING OCH RELEVANS ...16

2.1.3 CITERINGSKONTEXTANALYSER ...17

2.2 SPECIFIKA CITERINGSTYPER...20

2.2.1 PERFUNCTORY ...20

2.2.2 SJÄLVCITERING ...21

2.3 YOUTUBE I VETENSKAPLIG PUBLICERING...22

2.4 VISUALISERINGAR & VIDEO SOM PEDAGOGISKA VERKTYG...24

2.5 KONKLUSION OCH TEORETISK RAM...25

3. METOD...28

3.1 URVAL, SÖKSTRÄNG OCH SAMPLE...28

3.1.1 URVAL ...28

3.1.2 SÖKSTRÄNG ...29

3.1.3 SAMPLING ...30

3.2 METODVAL...30

3.2.1 KVANTITATIV ELLER KVALITATIV? ...30

3.3 KODNING OCH KODNINGSCHEMA...31

3.3.1 KORT DEFINITION OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ...31

3.4 DE UNDERSÖKTA ASPEKTERNA...32

3.4.1 ANTAL VIDEOREFERENSER OCH ÅTKOMST ...32

3.4.2 KLASSIFICERING AV CITERINGSSYFTE ...32

3.4.3 RELEVANS ...33

3.4.4 PLACERING ...34

3.4.5 INNEHÅLLSANALYS – VIDEOTYP ...35

3.4.6 CITERINGSKONTEXT...35

3.4.7 REPLIKERBARHET OCH KLASSIFICERINGSNIVÅ ...36

4 RESULTAT OCH ANALYS...37

4.1 ANTAL YOUTUBE-REFERENSER & ÅTKOMST...37

4.2 PLACERING...37

4.2 CITERINGSKONTEXTANALYS...39

4.2.1 REFERATVERB ...39

4.2.2 LEDTRÅDSORD ...40

4.2.3 INTEGRERAD ELLER ICKE-INTEGRERAD ...41

4.3 CITERINGSSYFTE...42

4.4 RELEVANS...44

4.5 INNEHÅLLSANALYS AV VIDEOMATERIAL...45

5 DISKUSSION...46

5.1 UTVÄRDERING AV METODEN...46

5.2 FÖR- OCH NACKDELAR MED VIDEOREFERENSER...46

5.3 PLACERING & KREDIBILITET...47

5.4 SJÄLVCITERING...47

5.5 PERFUNCTORY ELLER INTE?...48

5.6 MEDIUM-INTEGRERAD CITERING...49

5.7 RETORIK ELLER BELÖNING?...49

5.8 REFLEKTIONER KRING KONTEXT- OCH INNEHÅLLSANALYS...50

6 SAMMANFATTNING OCH VIDARE FORSKNING...52

6.1 SAMMANFATTNING...52

6.2 VIDARE FORSKNING...53

7 REFERENSER...55

1. Inledning

1.1 Introduktion

Videon som referens inom vetenskaplig publicering är liten till andelen, men ökar varje år (Noruzi, 2017, Kousha et al., 2012). Videon är en informationskälla som har egenskaper som skiljer den från de traditionellt sätt vanligaste referensmaterialen inom vetenskaplig publicering, så som artiklar, böcker eller andra textbaserade källor. De multimodala och pedagogiska egenskaperna gör videon till ett intressant objekt i egenskap som referens – hur ser användningen ut, skiljer den sig från de ”vanliga” källorna i fråga om syfte och relevans?

Internet och öppen tillgång till online-videon har gjort referenser till uppladdad video möjlig. Den största aktören för uppladdat videomaterial på internet är YouTube, som är den näst mest besökta hemsidan år 2020 efter Google (Alexa, 2020). Det är framförallt nöjesmaterial som film och musik som besökarna tittar på, men även instruktionsfilmer är populära. Svenska Internetstiftelsen publicerade 2020 en undersökning över svenskarnas internetvanor ”Svenskarna och internet 2019” (Andersson & Alexanderson, 2020) och den visade att år 2019 tittade 87% av svenska internet-användare på YouTube och 56% av dem svarade att ett av skälen till att de använde YouTube var för att titta på instruktionsfilmer – videon verkar alltså kunna ha en pedagogisk roll för den allmänna användaren.

I akademiska sammanhang används YouTube också pedagogiskt, som ett verktyg, särskilt i lärandemiljöer där det finns exempel på institutioner som högskolor och universitet, som använder YouTube som plattform för att tillgängliggöra föreläsningar som ingår i utbildningar (Sugimoto & Thelwall, 2013), som hjälpmedel för att introducera nya ämnen (Eick & King, 2012), eller som en kanal för forskare att nå ut med sin forskning (Sugimoto &

Thelwall, 2013). Däremot finns lite kunskap om videons roll som referens i vetenskaplig kommunikation – i den delen av vetenskaplig kommunikation som rör publicering i tidskrifter, är YouTubes roll och närvaro relativt okänd:

dels för att användningen av referenser till YouTube är liten, men också för att fenomenet och möjligheten att referera video bara funnits i ca. 15 år. Få studier har gjorts på området, och den studie som ligger närmast denna uppsats i syftet att studera videoreferenser i vetenskaplig publicering, är en artikel (Kousha et al., 2012) som undersöker vilken typ av YouTube-videor som refereras i artiklar hämtade från databasen Scopus. Artikeln analyserar dock inte referensernas användning. Med denna uppsats vill jag försöka bredda kunskapen om videons roll i vetenskapen och beskriva citeringspraktiker kring videoreferenser.

1.2 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet och ambitionen med uppsatsen är att kartlägga användningen av referenser till video i vetenskaplig kommunikation, samt att urskilja och beskriva dess olika funktioner och roller. Föreliggande studie kommer även att undersöka videoreferenser i förhållande till två specifika citeringstyper som är återkommande i litteratur och studier som rör citeringsanalys: dels självcitering, som kortfattat innebär att författaren hänvisar till eget material, samt perfunctory-citeringen, som i den här uppsatsen används som ett paraply-begrepp för citeringar som är oengagerat, rutinmässigt eller marginellt utförda. Mer utförligt om båda citeringstyperna under egna rubriker i avsnitt 2.2.

Eftersom forskning på specifikt videoreferenser är begränsad blir denna studie experimentell till sin karaktär, då det teoretiska ramverket byggs upp av teorier och tidigare forskning kring citeringar till textbaserade referenser, som jag applicerar på analys av citeringar till videoreferenser. I många fall finns tidigare forskning, i vissa avseenden inte, men förhoppningsvis öppnar studien upp för fler frågeställningar och ger upphov till nya, framtida undersökningar.

Forskningsfrågor (FF):

FF1 Vilken funktion har videoreferensen i vetenskapliga artiklar?

FF2 Vilka likheter och skillnader går att urskilja mellan citeringar till videoreferenser och citeringar till textbaserade referenser?

FF3 Vilka för- och nackdelar finns med användning av YouTube-material i vetenskaplig kommunikation?

1.3 Bakgrund

Uppsatsen inleds med att ta upp några av de fundamentala delarna i föreliggande studie – de beståndsdelar som utgör grunden för undersökningen.

Här förklaras och definieras vad citeringar och referenser är för något och hur de båda begreppen förhåller sig till varandra, samt varför citeringar mäts och varför vi citerar. Det inledande stycket behandlar vetenskaplig publicering och i synnerhet den vetenskapliga artikeln som begrepp, dess beståndsdelar och betydelse för kunskapsbildningen.

1.3.1 Den vetenskapliga artikeln

Eftersom föreliggande studie är baserad på analyser av vetenskapliga artiklar som refererar till material uppladdat på YouTube, förklaras här citeringarnas

arena: ”den vetenskapliga artikeln”. Vad det är för en slags text och vad karaktäriserar den?

En stor del av den vetenskapliga kommunikationen sker genom textproduktion – att skriva och hänvisa, och den viktigaste artefakten för detta är den vetenskapliga artikeln. Här kommunicera forskare sina studier och resultat och det är mer eller mindre obligatoriskt att göra hänvisningar till tidigare verk och forskning. I utbildningssammanhang på högre nivå, är det just den vetenskapliga artikeln som har högst status som informationskälla, och den källa som studenterna förväntas använda sig av vid hänvisningar i sina uppsatser.

Den vetenskapliga artikeln karaktäriseras också av en viss struktur, en uppbyggnad av texten som kallas IMRAD. IMRAD är en akronym för de delar som ingår i en vetenskaplig artikel: Introduction, Method, Results and Discussion (IMRAD, 2020). Hur tydlig denna struktur är skiljer sig åt från olika forskningsdiscipliner, men väldigt förenklat går det att säga att humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen är friare i strukturen, i det avseendet att de ofta inte har rubriker eller avsnitt som benämns med någon av IMRAD- delarna, men trots detta följer de ofta den här strukturen ändå – de innehåller delarna, men inte alltid i den specifika ordningsföljden.

En annan viktig del av vetenskaplig publicering är peer review-granskningen som avgör om artiklar ska bli publicerade eller inte. Granskningen kan gå till på lite olika sätt, men vanligt är att granskningen görs av ämnesexperter (Bence & Oppenheim, 2004). Tanken med den kollegiala granskningen (peer- review) är att den hjälper till att säkerställa en hög nivå på publicerad forskning – att kvalitetssäkra. Andra fördelar med systemet är att det kan motverka plagiering och kan bidra till ge ökat förtroende i det forskningsfält som den granskade författaren verkar inom (Bence & Oppenheim, 2004).

Flera forskare riktar dock kritik mot peer-review-systemet som kvalitetsmått, bl.a. Moed (2005) som menar att det alltid finns en risk att artiklar blir orättvist granskade p.g.a. subjektiva bedömningar och Haug (2015) skriver om fall med falska granskningar, där författare själva genom falska e-postadresser, kunnat manipulera det granskande systemet och fått artiklar publicerade. Men överlag är peer review-systemet fortfarande accepterat som en indikator för kvalitet och vetenskaplighet.

Det finns ytterligare en kvalitetsindikator kopplat till den vetenskapliga artikeln – citeringsanalysen (i avseendet att räkna citeringar). Kortfattat innebär den att citeringar till en artikel räknas (även författarna) och följer med artikeln i ett citeringsindex. Det här systemet bygger på antagandet att många citeringar tyder på någon form av kvalitet. Artiklar med ett stort antal citeringar kopplat till sig, kan innebära erkännande och status. Det går att jämföra med Googles ranking (det som gjorde dem till den populäraste sökmotorn), deras framgångsrika metod var att räkna länkar till hemsidor och på så vis kunna sortera träfflistor, där de sidor med flest länkar till sig hamnade högst upp.

Sammanfattningsvis går det att påstå att den vetenskapliga artikelns betydelse till stor del påverkas av dess citeringar och tillhörande referenser. Vilka informationskällor är inblandade i nätverket kring en artikel och hur har de använts? Vilka källor som explicit har använts och redovisats genom hänvisningar är enkelt att få reda på, men citeringarnas roll och betydelse för texten är inte lika lätt att få svar på.

Det är kritiken mot citeringsindex som forskning om citeringar har sitt ursprung – vad mäter egentligen citeringsindex? Är alla citeringar lika mycket värda, varför citerar vi, osv.? I följande avsnitt tar jag upp relevant forskning som undersöker relationer och samband mellan citerande och citerat verk, samt hur citeringens gestaltning påverkar informationen.

1.3.2 Citeringar och referenser

Citering och referens är centrala begrepp inom akademiskt skrivande och vid första anblick kan begreppen verka självklara, men är det så självklart?

Det första som bör klargöras är att citering inte ska förväxlas med att citera – som på svenska betyder: att ordagrant återge. Detta motsvaras på engelska av to quote. En citering är inte bara ordet som beskriver att man har hänvisat till information, utan en citering är också själva noteringen och hänvisningen som görs när man refererar till en källa i en referenslista. Det finns också ett samspel mellan citering och referens och Nelhans (2013) beskriver relationen mellan de två begreppen på ett bra sätt i sin doktorsavhandling Citeringens praktiker:

En referens är citeringens upphov och en nödvändig förutsättning för en citering och citeringen är således en produkt av referensen, men endast i den bemärkelsen att det är en registrering i ett index av att en referens angivits till den från den senare litteraturen. (Nelhans, 2013, s.15).

Citeringen är med andra ord någonting abstrakt, men som synliggörs med de noter och hänvisningar som finns i dokument, eller i de indexeringar och mätningar som görs i citeringsdatabaser – s.k. citeringsindex. Det går också att se på fenomenet citering, som en länk mellan själva hänvisningen och referensen.

Skillnaden mellan begreppen kan definieras beroende av vilket perspektiv man utgår i från. Small (1978) gör uppdelningen mellan citering och referens på detta sätt:

The difference between ’citation’ and ’reference’ is only one of perspective on the linkage between citing and cited documents: if one is looking from the citing document to the cited document, it is a

’reference’; if one is looking from the cited to the citing, it is a ’citation’.

(Small, 1978, s. 339)

Jag har i denna uppsats använt mig av följande definition av begreppet citering:

att i en text hänvisa till en referens (eng. to cite a reference). På svenska säger vi ofta att referera om samma sak och då menas att hänvisa till en källa. Inom ramen för den här uppsatsen använder jag begreppet citering för de noter och hänvisningar som finns i texten, och referens för den källa som citeringen hänvisar till och som finns med i textens referenslistan.

Att hänvisa till referenser är en uppenbar och direkt indikation på att en text är akademisk. Citeringar innebär att författaren kan introducera och diskutera andra forskares insatser, och genom att uppmärksamma kunskap från tidigare verk, kan författaren etablera sig (i det för den citerande forskaren) relevanta forskningssammanhang. Närvaro av citeringar kan sägas vara bevis för en slags dialog och intertextualitet mellan dokument eller andra informationskällor (Swale, 2014).

Small (1978) menar att citeringar är konceptsymboler – att citeringen kan symbolisera den hänvisade referensens uppfattade (av citerande författare) innehåll och betydelse. Referensinnehåll som symbolerna kan representera är exempelvis teorier, metoder, eller resultat i den citerande texten. Vissa dokument blir så frekvent refererade att de har ett högt symbolvärde och status, som gör att de blir s.k. standardsymboler (eng. standard symbols) för specifika begrepp eller kunskapskoncept (Small, 1978).

1.3.3 Att mäta citeringar

Instrumentellt används citeringar för att mäta och avgöra status och/eller kvalité hos enskilda forskare, vetenskapliga artiklar och tidskrifter, genom att räkna antalet citeringar som forskare, artiklar eller tidskrifter genererar. Om räknandet verkligen tjänar syftet som kvalitetsmått har kritiserats och gett upphov till många studier som har haft för avsikt att förbättra citeringsindexeringen – t.ex. undersökte Spiegel-Rösing (1977) hur negativa citeringar påverkar och urholkar räknandet av citeringar (eng. citation count).

En negativ citering kan vara att hänvisa till en artikel vars innehåll den citerade författaren uppfattar som felaktigt eller ifrågasätter.

Cano (1989) menar att det centrala problemet är att det är enkelt att räkna citeringar, men det finns en osäkerhet om vad detta egentligen mäter, eftersom det först krävs en större förståelse för citeringsbeteenden, citeringsanvändning och citeringars påverkan på forskning. Däremot finns det många studier som visar att artiklar som blivit citerade ofta faktiskt är mer inflytelserika, vilket möjligtvis är en förklaring till att SCI (Science Citation Index) fortfarande är ett system som används för att mäta forskningspåverkan. Frågan om vad citeringar mäter är fortfarande aktuell och sammanfattningsvis kan man säga att det som Chubin & Moitra (1975) konstaterar i sammanfattningen av sin studie, fortfarande är aktuellt:

Until then, we cannot afford to abandon citation counts. Nor can we afford to ignore other measures that could validate them. (Chubin &

Moitra, 1975, s. 439)

1.3.4 Varför refererar vi?

Normen eller idealbilden för hur vi refererar är för att visa varifrån ett påstående eller en uppgift kommer, och att författare refererar material som stämmer överens med den egna textens ståndpunkter (Case & Higgins, 2000).

Men riktigt så enkelt är det inte – under den här rubriken beskrivs olika perspektiv på hur citeringar kan förstås.

Verktyg för övertalning

En av grenarna inom citeringspraktik är det retoriska systemet – forskare har genom åren diskuterat hur citeringar både kan ses och användas som verktyg för att övertyga och försvara argument. Gilbert (1977), en brittisk sociolog, menade att det går att se på vetenskapliga texter som ett slags verktyg för övertalning – tools of persuasion (Gilbert, 1977, s. 115). Gilbert skriver att forskare använder hänvisningar till referenser för att försöka övertyga andra akademiker, oftast inom sitt eget forskningsfält, att dela deras åsikter och värderingar. Detta, hävdar Gilbert (1977), beror på att det behöver uppstå en viss konsensus bland kollegor om en forskarens verk, innan resultatet av forskningen kan ses som vetenskaplig kunskap (eng. scientific knowledge).

Latour (1987) för också ett resonemang om hur fakta skapas och hur författare övertygar med referenser i vetenskapliga texter:

Although it sounds counter-intuitive at first, the more technical and specialised a literature is, the more 'social' it becomes, since the number of associations necessary to drive readers out and force them into accepting a claim as a fact increase. (Latour, 1987, s. 62)

Belöningssystemet

Ett annat sätt att övertyga med sina texter, förutom att få många på sin sida genom argumentation, är att i övertygande eller övertalande syfte, referera till källor med kända författare. Citeringar görs oftare till välkända forskares arbeten framför okändas, detta för att ge tyngd åt texten, även om de oetablerade har gjort likvärdiga eller bättre arbeten och upptäckter (Merton, 1968). Merton (1968) kallade fenomenet för en matteuseffekt (eng. Matthew effect) inom forskarvärlden. Effekten innebär t.ex. att forskare vid större universitet får mer uppmärksamhet och att de redan etablerade och eliten av forskarna blir överrepresenterade i antal citeringar enbart p.g.a. av sina namn.

Detta är en del av ett så kallat belöningssystem som finns inom vetenskapssamhället – att man genom citeringar får erkännande. Det är inte bara personer som ingår i belöningssystemet, utan det finns också dokument som har byggt upp en särskild ställning inom ett forskningsfält, p.g.a. av matteuseffekten – s.k. auktoritära dokument, eller standardsymboler (se s. 7).

Belöningssystemet och det sociala perspektivet på citeringar finns också närvarande i fråga om citeringsidentitet och citeringsimage. White (2001) definierar citeringsidentiteten som de författare och verk du väljer att citera, och citeringsimagen består i sin tur av de författare och verk som citerar dig.

De författare som du mest frekvent väljer att citera bildar kärnan av din citeringsidentitet (the core). En studie av Cronin & Shaw (2002) visar hur tre forskare använder sig själva (självciteringar), kollegor eller vänner som identitetsskapare, och image-skaparna (de citerande) består av ungefär samma kärna. ”Belöningar” genom citeringar i den vetenskapliga publiceringen, verkar alltså ofta ges till sig själv och till kollegor.

Retoriskt först!

Cozzens (1989) menar att citeringarna befinner sig mellan de här två systemen:

det retoriska systemet och belöningssystemet. Det retoriska systemet står för det kognitiva och konceptuella, att de referenser vi hänvisar till är logiska i sitt sammanhang och att de skapar mening till texten, samt den övertygande och styrkande roll som referenserna kan ge åt en text.. Belöningssystemet däremot, står för det erkännande och rykte som citeringar kan ge upphov till. Vidare argumenterar Cozzens för att det retoriska systemet måste komma först då det systemet fastställer villkor och kriterier för att citera. Enligt Cozzens (1989) bör citeringars främsta funktion vara att argumentera för vetenskapliga ideér och att referenser görs till verk som skapar mening, och i andra hand för att belöna eller erkänna ett annat verk. Hyland (2004) tar också upp vikten av det retoriska systemet i processen kring citeringar, när han konstaterar att studenter både behöver lära sig citeringens mekanismer som är lämpliga för deras discipliner för att bl.a. undvika plagiering, men framförallt som Hyland själv ¹ uttrycker det: ”den mödosamma process” att citera på ett sätt som gör deras uppsatser mer övertygande.

De retoriska och belönande systemen utesluter inte varandra, utan samverkar – när du använder en metod från ett tidigare verk så hänvisar du till den referensen (retoriska systemet), du har valt den referensen för dess kvalitativa egenskaper (retoriska systemet) eller för att författaren till verket är någon du känner (belöningssystemet). Samtidigt blir det citerade verket ”belönat” genom uppmärksamheten och erkännandet i och med citeringen (belöningssystemet).

Ovanstående gäller vid positiv citering, men negativa citeringar existerar också – man kan välja att citera för att visa brister i någon annans studier eller liknande. Visserligen uppmärksammas den negativa referensen, men får inget erkännande som bygger upp auktoriteten i verket. Dock skiljer sig inte dessa citeringar åt i citeringsindex. Att citeringar behandlas lika var en av anledningarna till kritik mot att en del av forskningserkännandet bygger på räkning av citeringar. Det uppstod ett behov av klassificeringar för att avgöra syftet med citeringar, och för att på så sätt kunna bedöma citeringars kvalité och i viss mån även själva forskningen i sig. Ett exempel på en sådan studie är Moravcsik & Murugesans artikel från (1977) ”Some Results on the Function and Quality of Citations” som jag tar upp i kommande avsnitt.

Det föregående stycket behandlade citeringar ur ett sociologiskt perspektiv genom belöningssystemet som en del av forskningspraktiken. Hur ser de personliga motiven ut? Cronin (1984) ser på citeringar ur ett psykologiskt Referensstilar såsom APA, MLA, m.m.

1

perspektiv och menar att det framförallt är personliga motiv som ligger bakom citeringsbeteenden.

Because citation is a private act, and because there are many shades of interpretation as to what constitutes correct or acceptable citation, it is particularly difficult, if not impossible, to speak of a theory of citation.

(Cronin, 1984, s. 83)

Trots att Cronin (1984) inte anser att det går att prata om en citeringsteori, påstår han att de flesta ändå har en känsla av vad en sådan teori kan vara och bestå av. I följande kapitel samlas teorier och forskning om citeringar, som genom bl.a. olika typer av klassificeringar och analyser av citeringskontexter, kan hjälpa till att öka förståelsen kring hänvisningar till videomaterial.

2. Tidigare forskning

Referenser till videomaterial är relativt outforskat, jag har endast funnit ett fåtal studier som behandlar specifikt detta ämne (dessa diskuteras under egen rubrik, se 2.3). Det som slog mig tidigt under arbetet med studien var att referenser till YouTube-material ser ut och görs på liknande sätt som konventionella textbaserade referenser: att citeringarna, dvs. referensernas noteringar (siffran, eller namnet som pekar på referensen i referenslistan), ser likadana ut i båda fallen. Den enda skillnaden är att referensen är en länk till videomaterial.

Dessa likheter gör att teorier om citeringar till textbaserade referenser går att applicera på kartläggningen över YouTube-referenser i vetenskapliga artiklar.

För att förstå vad citeringar och referenser är och hur de används, har en mängd olika typologier och klassificeringsmodeller tagits fram under åren. Här görs en översikt av tidigare forskning, dels ur ett historiskt perspektiv, men framförallt för att visa hur vägen fram till kartläggningen av videoreferenser har sett ut – varifrån inspiration och uttryck är hämtade.

2.1 Sätt att undersöka citeringar

I denna del av litteraturöversikten går jag igenom olika sätt som citeringar har undersökts på. Forskare har gått till väga på en rad olika sätt för att förstå hur citeringar fungerar, vad de betyder, vad de representerar och vilka funktioner de har för kunskapsbildning. Översikten bygger också upp det teoretiska ramverk som ligger till grund för studiens empiriska insamling. Litteraturen visar tydligt på den komplexitet som finns i studiet av citeringar.

2.1.1 Klassificeringsscheman

Klassificeringar av citeringar har utvecklats för att förbättra citeringsindex, för att studera dess funktioner och för att öka förståelsen hur och varför citeringar görs. Klassificeringar har gjorts ur en rad olika perspektiv och med olika urval, men trots detta finns det likheter (Small, 1982) – deras gemensamma syfte är i många fall att undersöka och identifiera förhållandet mellan det citerande och det citerade dokumenten. Förhållandet hör ofta ihop med den funktion som citeringen tjänar i den citerande texten.

För att förstå varför och hur citeringar görs har forskare försökt att klassificera citeringar genom att urskilja olika typer av citeringar eller anledningar till citeringar. Klassificeringar har gjorts ur en rad olika perspektiv och med olika urval. Jag gör här en översikt som tar upp de klassificeringar och typologier, dels ur et historiskt perspektiv som visar komplexiteten i att kategorisera citeringar, men tar också upp de som är relevanta för uppsatsens studie och då framförallt senare i mitt metodkapitel och kodningen av referensernas syfte.

Klassificeringar och typologier över citeringar och referenser uppstod i en diskussion kring citeringsindexeringens betydelse, det är svårt att säga exakt

när diskussionen tog sin början, men Garfields artikel Can citation indexing be automated? från 1965, är en av de första på ämnet. I artikeln undersöker Garfield om det är möjligt för personer eller maskiner att simulera citeringsprocessen och automatisera den för att spara resurser. Det fanns ett behov av att klargöra hur citeringen är använd – är citeringen relevant för artikeln, är citeringen rutinmässigt och oengagerat utförd, eller kanske negativ i det avseendet att en artikel eller författare kritiseras i citeringsförfarandet?

Garfield (1965) listar 15 anledningar till citeringar (Tabell I), som både kan ses som en typ av klassificering men också som rekommendationer för när hänvisningar till referenser är legitima.

Tabell I. Garfields lista över anledningar till citeringar

1. Paying homage to pioneers


2. Giving credit for related work (homage to peers) 3. Identifying methodology, equipment, etc. 


4. Providing background reading 
 5. Correcting one’s own work 
 6. Correcting the work of others 
 7. Criticizing previous work 8. Substantiating claims

9. Alerting to forthcoming work

10. Providing leads to poorly disseminated, poorly indexed, or uncited work

11. Authenticating data and classes of fact–physical constants, etc.

12. Identifying original publications in which an idea or concept was discussed

13. Identifying original publication or other work describing an eponymic concept or term

14. Disclaiming work or ideas of others (negative claims) 
 15. Disputing priority claims of others (negative homage)

(Garfield, 1965, s. 85) 


För att återkoppla Garfields lista, som felaktigt benämns som Weinstocks lista i flertalet publikationer (Garzone & Mercer, 1997), till det retoriska och belönande systemen är #1 och #2, anledningar som enligt Cozzens faller in i belöningssystemet, och kanske då inte är helt legitima enligt Cozzens. Cozzens verkade ha ambitionen av att skapa en slags citeringsetik. Anledningarna #11,

#12 och #13 är däremot tydliga exempel på citeringar som är del av det retoriska systemet.

I en senare artikel skriver Garfield (1996) att det inte finns några definitiva anledningar eller tillfällen för när citeringar ska göras, och konstaterar precis

som Cronin (1984) (se citat s. 10), att citeringsbeteende både är subjektivt och kulturellt betingat. Small (1982) menar också att det saknas kunskap om hur citeringsbeteenden skaffas och lärs ut: ”There are many studies that discuss

“citation behavior.” But surprisingly, they rarely include discussion of how this behavior is acquired or learned.” (Small, 1996, s. 453)

Spiegel-Rösing (1977) utförde en studie som grundade sig i en kritik mot citeringsanalysens, där hon såg brister. Small (1982) hävdar att Spiegel- Rösings studier grundade sig i en kritik mot citeringsindex, att dessa var missvisande då enbart räknande av citeringar inte tar hänsyn till exempelvis negativa citeringar:

The lack of any content analysis of citations – especially of the evaluative component of citations (critical/appraising) – has been a major point of criticism in the use of citations as an indicator of the quality of research.

(Spiegel-Rösing, 1977, s. 101)

För att undersöka detta, studerade Spiegel-Rösing användningen av tidigare forskning (referenser) och dess innehåll, i artiklar från fyra volymer av tidskriften Social Studies of Science – en interdisciplinär tidskrift för forskning om forskning och teknik- och vetenskapsstudier. Hon använde både kvantitativa och kvalitativa metoder, och delar av studien resulterade i ett klassificeringsschema (Tabell II) med utgångspunkt i referensens innehåll.

Perspektivet skiljer sig från tidigare nämnda lista av Garfield (1965), som enbart utgick från den citerandes syfte med referensen.

Tabell II. Content analysis of citations (kinds of uses of previous research)

n %

1. Cited source is mentioned in the introduction or discussion as part of the history and state of the art of the research

question under investigation. 135 5,8

2. Cited source is the specific point of departure for the research

question investigated. 14 0,6

3. Cited source contains the concepts, definitions, interpretations

used (and pertaining to the discipline of the citing article). 25 1,1 4. Cited source contains the data (pertaining to the discipline of

the citing article) which are used sporadically in the citing text. 56 2,4 5. Cited source contains the data (pertaining to the discipline of

the citing article) which are used for comparative purposes,

in tables and statistics. 123 5,3

6. Cited source contains the data and material (from other disciplines than citing article) which is used sporadically in the citing text,

in tables or statistics. - -

7. Cited source contains the method used. 32 1,4 8. Cited source substantiates a statement or assumption,

or points to further information. 1842 80

9. Cited source is positively evaluated. 55 2,4

10. Cited source is negatively evaluated. 9 0,4

11. Results of citing article prove, verify, substantiate the data or

interpretation of cited source. 7 0,3

12. Results of citing article disprove, put into question the data as

interpretation of cited source. 10 0,4

13. Results of citing article furnish a new

interpretation/explanation of the data of the cited source. 1 0.0

(Spiegel-Rösing 1977, s. 105)

Det intressanta med Spiegel-Rösings studie av referensernas användning, var att hela 80% var av typen ”Cited source substatiates a statement or assumption, or points to further information”. Den kategorin kan också jämföras och liknas vid citerings-anledning #8, Substantiating claims, på Garfields lista (1965) (se Tabell I, s. 12). Spiegel-Rösings studie var den första som visade på en så stor andel av citeringar med ett stödjande syfte.

En av de mest inflytelserika studierna som fungerat som riktmärke för många följande studier, om klassificeringarna av referenser i vetenskapliga artiklar (bl.a. bygger studier av både Cano (1989) och Tang & Safer (2008) vidare på den), är den av Moravcsik & Murugesan (1975). Klassificeringsschemat består av åtta kategorier, som i sin tur är indelade i fyra par-grupper (Tabell III). Par- grupperna är polära motsatser, och en citering kan klassas inom mer än en av par-grupperna, men inte som båda kategorierna i en par-grupp.

Tabell III. Moravcsik och Murugesans klassificering

1. Conceptual vs. Operational 2. Organic vs. Perfunctory

3. Evolutionary vs. Juxtapositional 4. Confirmative vs. Negational

(Moravcsik & Murugesan, 1975, s. 88)

Första gruppen är (Conceptual vs. Operational) och beskriver innehållet i den citerade referensen, snarare än relation mellan citerande/citerad. De andra grupperna beskriver däremot relationer mellan dokument. Grupp 2 (Organic vs.

Perfunctory) står för graden av användning av referensen: organic – betydelsefull, och perfunctory – marginell eller obetydlig (mer om kategorin perfunctory under egen rubrik på s. 20).

Tredje paret (Evolutionary vs. Juxtapositional) handlar om hur referensen används i artikeln – används referensen för att bygga vidare forskningen på, eller som ett alternativt tillvägagångssätt? Den fjärde och sista gruppen

(Confirmative vs. Negational) är en kategori för att beskriva en referens som, att den antingen blir erkänd eller förkastad, av den citerande författaren.

Anledningen till att Moravcsik & Murugesans (1975) kategorier fortfarande omnämns och appliceras i arbeten är att de på ett relativt enkelt sätt kan beskriva referenser och citeringar med fyra dimensioner: innehåll, relevans, användning, och bedömning. White (2001) gjorde en förenkling av Moravcisk

& Murugesans kategorier och menade att citeringar antingen är oengagerade/

marginella (perfunctory) eller så är deras roll betydelsefull (organic). De två kategorierna klassades sedan i sin tur som positiva eller negativa (se mer på s.

21).

Small (1982) gjorde en sammanfattning och jämförelse över flera olika citeringsklassificeringar, verk av bl.a. tidigare nämnda författare Moravcsik &

Murugesan (1975), och Spiegel-Rösing (1977) och Cole (1975), då han menar att de flesta studier och framtagna scheman över citeringars användning och syften, ofta är fristående, och med liten hänsyn tagen till andra klassificeringar.

Small (1982) visar likheter i tidigare klassificeringscheman och skapar själv en förenklad kategorisering. Small urskiljer fem olika användningskategorier, som han in sin tur klassificerar de tidigare klassificeringsscheman efter, för att kunna göra en kvantitativ jämförelse av dessa. Klasserna är breda och generella för att kunna innefatta klassificeringar med olika grad av nyans och definition av användningsområden.

Tabell IV. Smalls sammanfattande kategorier

Refuted (negative)

Small hittade negativa citeringskategorier i alla de undersökta klassificeringarna – kategorier där citeringar görs för att helt eller delvis avfärda (ifrågasätta) en källa som inkorrekt eller felaktig.

Noted only (perfunctory)

Hit klassar Small tidigare kategorier som innebär en notering eller omnämning av referenser: t.ex. Moravcisks perfunctory och Spiegel- Rösings Mentioned as part of history. Gemensamt för klasserna i denna kategori är att hänvisning till källa görs utan omskrivningar.

Reviewed (compared)

Small urskiljer i fem av de sju undersökta studierna, klasser med hänvisningar till data eller information som görs i jämförande syfte.

Applied (used)

Under denna rubrik samlas de klasser som anger en applicerad eller modifierad användning av referensmaterialet – när refererande författare använder delar av referensen i sitt arbete, ofta i metodologin.

Supported (substantiated)

En sammanfattande kategori för klassificeringar där referensen används för att stödjande eller legitimera argument och påståenden.

(Small, 1982, s. 300-304)

Small visar att det trots likheterna i kategorier är stora skillnader i resultatet av klassificeringarna, vilket kan förklaras med att de olika citeringsstudierna har studerat antingen olika specifika forskningsfält eller artiklar från en specifik tidskrift. Ett exempel är att den sammanfattande kategorin supported återfinns främst i studier av texter inom samhällsvetenskap och humaniora, medan kategorin applied hittas i citeringsanalyser gjorda på naturvetenskapliga texter.

Den ”inkonsekventa kategorin”, som Small själv beskriver kategorin Noted only (perfunctory), utgör sammanlagt den största kategorin i sammanställningen. 


2.1.2 Citeringens placering och relevans

Flera studier kombinerar någon typ av klassificering, eller annan aspekt av citeringar, med citeringarnas placering i den löpande texten för att få ökad förståelse för citeringars funktioner och roll i kunskapsbildning. T.ex. vilka typer av citeringar används i de olika delarna av en artikel? Skiljer sig typen av citering mellan de olika avsnitten?

Bertram (1972)(refererad i Zhao et al., 2017) föreslog att referensernas betydelse går att förutspå genom att identifiera i vilken del av artikeln som hänvisningen görs, och i många fall har citeringarnas placering identifierats utifrån den vanligaste strukturen för vetenskapliga artiklar – IMRAD (Introduktion, Metod, Resultat och Diskussion). Zhao et al. (2017, s. 56) jämför flera studier, däribland Cano (1989) och Tang & Safer (2008), och skriver att hänvisningar som förekommer i artiklars metod-, resultat-, diskussion- eller sammanfattande avsnitt, spelar en viktigare och mer betydelsefull roll än de hänvisningar som görs i introduktioner.

Cano (1989) använder en kombination av Moravcsik & Murugesans (1975) klassificering av citeringar, och en typ av relevansbedömning som Cano kallar

”Utility levels” där författarna till artiklarna i studien själva bedömer graden av användbarhet i sina citerade referenser enligt en 4-gradig skala: peripheral, moderate, heavy & essential. Studien visade att citeringar var mest frekventa i de första 15% av artikelns längd och en tredjedel av citeringarna där var s.k.

perfunctory (Cano, 1989). Cano drar slutsatsen att artikelns introduktion fungerar som en plats för ”setting of stage”, och de citerande författarna bedömer sina citeringar där, bl.a. som generell bakgrundsinformation eller för att beskriva förutsättningarna och sätta forskningen i ett sammanhang. I mitten (metoden) och slutet (resultat och diskussion) ansågs citeringarna, av författarna själva, till majoriteten vara betydelsefulla för artiklarna. Detta gör enligt Cano (1989), citeringarnas placering till en lämplig parameter som kan

användas i samband med räknandet av citeringar för att få ett känsligare instrument för utvärdering av ’citation measurements’:

The location parameter of a citation is a quantitative variable with potential for qualitative research in citation analysis (Cano, 1989, s. 289).

Tang & Safer (2008) ser också i sin studie, som är utförd på liknande sätt som Canos (1989) med användbarhet och relevansbedömning gjorda av citerande författare, liknande mönster med relevans kopplat till placering. De presenterar ett förslag på ett citeringsrankingsystem, och menar att citeringar i introduktioner bör få lägre relevans och ranking, och citeringar i metod- och resultatavsnitt rankas med högre relevans.

Moravcsik och Murugesans (1975) klassificering av referenser och deras par- kategori organic vs. perfunctory (se tabell III) kan också sägas vara en typ av relevansbedöming, där organic innebär att referensen verkligen bidrar till förståelsen av artikeln medan perfunctory, mycket enkelt uttryckt, bara är en notering av referensen.

2.1.3 Citeringskontextanalyser

Kontextuell analys av dokument och dess citeringar är ett av flera sätt att undersöka citeringars funktioner och roller på. Att plocka ut enskilda delar ur meningar i samband med en hänvisning till en referens kan göras med olika perspektiv. Här tas tre olika kontextuella beståndsdelar i ett citeringssammanhang upp: Integrerad/icke-integrerad, referatverb och cue words. Jag redogör för definitionerna och hur metoden att urskilja dessa beståndsdelar kan vara användbar vid citeringsanalys.

Integrerade och icke-integrerade citeringar

Hur gestaltas citeringar till videoreferenser? Hur ser citeringen explicit ut i löpande text och vad kan det berätta om citeringens syfte? Swale (1990) gör en uppdelning av citeringar som integrerade (eng. integral) eller icke integrerade (eng. non-integral). Integrerad innebär att citeringen innehåller ett namn i den omgärdande texten, och en icke-integrerad definieras som när namn/upphov finns med i den parentes som avslutar en mening där informationen från referensen, återfinns. Till de icke-integrerade citeringarna räknas också de numeriska hänvisningarna som ofta består av en siffra i parentes eller i exponentläge (upphöjt läge).

Exempel på integrerad och icke-integrerad citering

Integrerad: Small (1978) menar att citeringar är symboler för kunskap.

Enligt Small är citeringar symboler för kunskap.¹²

Icke-integrerad: En citering kan vara en symbol för kunskap (Small,1978).

En citering kan vara en symbol för kunskap.¹²

Citeringar kan ses som kunskapssymboler (12).

Enligt Swales (1990) är den integrerade hänvisningen personligare och kopplar citeringen starkare till författaren eller upphovet till meddelandet, medan den icke-integrerade fokuserar mer på själva meddelandet. De icke-integrerade kan liknas vid de konceptsymboler som Small (1982) skriver om.

I de fall där hänvisningar till referenser endast är en siffra (i parentes eller exponentläge) blir referensen explicit anonym i citeringen och kopplingen till källan är svagare än i fallen med integrerad citering. Hellqvist (2010) kombinerar Latours (1987) teori om faktaskapande med Swales (1990) uppdelning av citeringar på följande sätt (förtydliganden i citatet med noteringar om integrerad och icke-integrerad citering är gjorda av mig):

If one compares this to Latour’s (1987) theories about fact-making, one can see how scientific credibility increases as the message becomes depersonalized. When the agent (author) is removed, the message stands on its own. Compare:

Latour (1987) states that references are a part of the process of creating credibility. [Integrerad]

References are a part of the process of creating credibility (Latour, 1987).

[Icke-integrerad]

References are a part of the process of creating credibility (1.) [Icke- integrerad]

(Hellqvist, 2010, s. 312)

Med teorin om den faktaskapande processen – att när påståenden blir fria från upphov och historik har de blivit fakta (Latour, 1987), skulle det innebära att de icke-integrerade, och särskilt de numeriska citeringarna ligger närmare faktaskapande än de integrerade. Hyland (1999) visar i en undersökning att de integrerade citeringarna är vanligare inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen, ämnen som Hyland tillsammans kategoriserar som mjuka discipliner (eng. soft science).

Det är inte endast på vilket sätt hänvisningar till referenser görs (annotationen) som påverkar trovärdigheten i ett hänvisat påstående, utan i allra högsta grad hur meddelandet framförs i texten – med vilka ord väljer författaren att ”tala”

om referensen? Detta för oss vidare till nästa rubrik.

Referatverb och cue words

När hänvisningar till källor görs i löpande text finns ofta ett verb med i den mening som innehåller citeringen. Verben är sk referatverb eller rapporterande verb (eng. reporting verbs) som enkelt beskrivs som de verb som används i anslutning till citeringen. Verbet talar om vad den citerade författare gör, eller rättare sagt – hur den refererande författaren väljer att uttrycka vad den

refererade texten, eller refererade författaren, gör. Hyland (1999) beskriver vikten av dessa verb:

The importance of these verbs lies in the fact that they allow the writer to clearly convey the kind of activity reported and to precisely distinguish an attitude to that information, signalling whether the claims are to be taken as accepted or not. (Hyland, 1999, s. 344)

Här listas några exempel på den här typen av verb: anser, bekräftar, beskriver, betonar (vikten av), bevisar, definierar, delar in, diskuterar, fastställer, finner, framhäver, frågar (sig), generaliserar, genomför, hänvisar till, hävdar, identifierar, ifrågasätter, jämför, kategoriserar, klassificerar, konstaterar, kritiserar, listar, lyfter fram, lägger fram, menar, motiverar, namnger, nyanserar, nämner, observerar, presenterar, problematiserar, påtalar, rapporterar, redogör för, reflekterar, relaterar till, resonerar, sammanfattar, sammanställer, ser, skapar, skriver, slår fast, studerar, tar upp, talar om, tolkar, understryker, undersöker, uppger, urskiljer, utarbetar, utgår från, uttrycker, utvecklar, visar, väljer, visualiserar…

De rapporterande verben kan delas upp i de som är faktiva – där författaren med sitt val av verb indikerar att hen uppfattar det rapporterade påståendet som korrekt, medan i de icke-faktiva gör författaren inte det antagandet (Swale, 2014).

Exempel på faktiva verb: visar, bevisar, hävdar, identifierar…

Exempel på icke-faktiva verb: beskriver, diskuterar, tolkar, studerar…

Svårigheten, och samtidigt det intressanta med rapporterande verb är att det inleds av en process där den citerande författaren söker efter, och sedan försöker sätta ord på, det citerande verkets perspektiv. Detta är ett bra exempel på det sociala perspektivet av citeringar (och kunskapsbildning i stort) – dialogen och samspelet mellan informationskällor.

Vilka rapporterande verb som används skiljer sig åt beroende av disciplin och utbildningsnivå. I en innehållsanalys av studentuppsatser inom ämnet biologi, listar Swale (2014) de mest förekommande referatverben, och konstaterar att de två mest använda av studenterna i undersökningen var ”show” och ”find”.

De två är förknippade med ”hard science” (Hyland, 2004), vilket inte är så överraskande då det var just biologi-uppsatser som undersöktes. Däremot är de tre näst följande verben, ’suggest’, ’propose' och ’argue’ i topp-fem-listan mer kopplade till samhällsvetenskap och humaniora.

Cue words är ledtrådsord eller fraser som kan ge en ledtråd eller antydan om vad för information som är citerad eller som antyder en citering. Ledtrådsorden är till hjälp vid maskininlärning för att automatiskt kunna hitta och indexera citeringar. Garzone & Mercer (2000) kombinerar cue words med placering för att undersöka automatiserad klassificering av citeringar. Tänkbara exempel på cue words i fallet med video-referenser skulle kunna vara: dokumentär*,

intervju*, video*, men det kan också vara typiska referatverb som används i samband med hänvisning till video.

2.2 Specifika citeringstyper

Jag vill under den här rubriken ta upp två intressanta och några av de mest omskrivna och omtalade citeringstyperna i litteraturen.

2.2.1 Perfunctory

’Perfunctory citations’, är hänvisningar till referenser som görs oengagerat eller rutinmässigt – citeringar i dokument som finns där, men utan något särskilt omnämnande eller som helt enkelt är inklistrade i dokumentet utan att författaren ens har läst det refererade materialet i fråga. En av de första att identifiera och namnge den här typen av citeringar var Moravcsik &

Murugesan (1975). De ville bl.a. ta reda på om citeringar i deras urval var organic eller perfunctory:

2. Is the reference organic or perfunctory? In other words, is the

reference truly needed for the understanding of the referring paper (or to the working out of the content of that paper), or is it mainly an acknowledgment that some other work in the same general area has been performed? (Moravcsik & Murugesan, 1975, s. 88)

Resultatet av deras studie visade att ca 40% av citeringarna var perfunctory, vilket fick författarna att ifrågasätta om citeringar verkligen kan vara ett kvalitetsmått, då de menar att det är möjligt för enskilda personer eller grupper att manipulera räknandet av citeringar (eng. citation count), genom att skriva artiklar enbart i syfte att få höga citeringsantal.

Flera forskare har definierat liknande kategorier för dessa rutinmässiga eller oengagerade citeringar: Lipetz kallar en liknande kategori för ’Noted only’ och Oppenheim & Renn har en kategori ’cited for historical reasons’ som kan sägas falla under ”perfunctory-begreppet”. Bonzi kallar en av sina ’citation treatments’ för ’Not specifically mentioned’ (i Tang & Safer, 2008), för att nämna några. Det citeringsförfarande som Swales (1990) kallar för ’non- integral’, tangerar definitionen av perfunctory-citeringar.

Cole (1975)(refererad i Small, 1982) kallar den här typen av citeringar för ceremoniella (eng. ceremonial) och Small (1982) jämför Coles studie med Moravcsik & Murugesan och visar att de har ungefär lika hög förekomst (41-42 %) av den här typen av citeringar. Small (1982) liknar också Oppenheim och Renn ’Cited for historical reasons’ med Moravcsik &

Murugesans perfunctory-kategori (se Tabell III, s. 14), och konstaterar att de båda förekommer i ca 40% i respektive studie. Lin et al. (2013) gjorde en studie på samhällsvetenskapliga och humanistiska artiklar som var baserad på just Moravcsik & Murugesans arbete, och även denna studie visade hög andel perfunctory citeringar: 47,1%.

Detta indikerar att en betydande andel av citeringar i vetenskapliga artiklar inte explicit tillför artiklarna med kunskap, i den mening att citeringar av den här typen inte innehåller en omskrivning eller behandling av informationen som citeras, och ger därför inte läsaren någon bakgrund till den information som de bygger vidare på, eller på annat sätt behandlar innehållet i det citerade verket.

Anledningarna till användningen av dessa citeringar verkar vara av mer symbolisk innebörd, på det sätt som Small (1978) beskriver som konceptsymboler. Citeringarna finns där för att sätta texten i ett sammanhang och Cole (1975)(refererad i Small, 1982) menar att citeringar av den här typen ofta är gjorda för att legitimera den citerande författarens egen forskning. Coles tolkning stämmer väl överens med Gilberts teorier om citeringar som retoriska – som verktyg för övertalning (eng. tools of persuasion)(Gilbert, 1977).

White (2001) förenklade Moravcsik & Murugesans modell (1975) och delade upp de oengagerade citeringarna i positiva och negativa. Perfunctory - Positive är en citering som t.ex. pekar på relevanta studier (retoriska systemet) och förser läsaren med bakgrundsinformation (retoriska systemet), eller framhållaer ett prestigefullt namn (belöningssystemet). Perfunctory - Negative är istället citeringar som endast noterar (utan att föra ett resonemang) felaktigheter i tidigare studier för att styrka den egna forskningen (White, 2001).

Förklaringen till de höga andelarna perfunctory-citeringar, och i synnerhet de positiva, menar White (2001) beror på att dessa kräver relativt liten kontextuell prestation – det går i princip att ”bara slänga in” en perfunctory-positive citering, medan vid en negativ citering förväntas en förklaring.

De positiva perfunctory citeringarna är ofta endast en not, en siffra, eller i andra fall en hänvisning till further reading, eller att en referens endast finns med i referenslistan utan hänvisning i texten. Det bör tilläggas att perfunctory- citeringar inte har någonting med kvaliteten på den citerade referensen utan talar bara om att dess roll i citerande artikeln är begränsad eller inte omskrivs – den finns där som en symbol.

2.2.2 Självcitering

En självcitering innebär en hänvisning till eget tidigare arbete. Artiklar utan självciteringar är i minoritet. Hyland (2003) undersökte självciteringar i 240 artiklar och 800 abstracts i åtta olika discipliner och hittade självciteringar i 70% av de undersökta dokumenten. Författare tenderar också att referera till sina egna verk oftare än till andras (White, 2001).

Enligt Hyland (2003) spelar självciteringarna en betydelsefull roll, då de har en medlande roll i förhållandet mellan forskarnas argument och deras fält.

Självciteringar går inte enbart att se som ett stilistiskt drag, utan också, och kanske främst som ett verktyg för att främja sitt rykte och vinna erkännande inom sitt forskningsområde.

Självomnämnande är inte alltid legitimt eller positivt i akademiska sammanhang. Opersonlighet ses från vissa håll som en objektiv hållning som hjälper till att skapa trovärdighet. Dels teorier om faktaskapande, där utebliven

agent skapar fakta (se s. 18), men också att flera stilmallar och handböcker i akademiskt skrivande förespråkar utelämnandet av personliga pronomen.

En unik typ av självcitering, som förekommer bland citeringar till videoreferenser, är de fall där författaren själv har skapat och laddat upp videomaterialet som citeringen pekar på. Jag kommer återkomma till den i studiens metod och jag kallar kategorin för genererad (utförligare beskrivning i avsnitt 3.4.2).

Tang & Safer (2008) undersökte bl.a. placeringen av olika typer av citeringarssyften i vetenskapliga artiklar och kom fram till följande i frågan om självcitering:

References cited for conceptual ideas or for methodology/data were more likely self-citations than were references cited for other reasons.

References cited in the introduction section only and nowhere else were less likely to be self-citations. (Tang & Safer, 2008 s. 267)

Studien (Tang & Safer, 2008) visar också som tidigare studier att självciteringar (till sig själv eller till medförfattare) spelar en stor roll i kunskapsbildningen och i studiens urval var ca. 10% självciteringar. Hyland (2003) konstaterar att studier kontinuerligt visar att andelen självciteringar ligger på ca. 10%-20%. En förklaring till den relativt stora andel självciteringar, kan enligt Hyland (2003) vara en ökad konkurrens inom vetenskaplig publicering, som gör att författare ökar sin egen närvaro i forskningen genom att citera sig själv, vilket kan leda till mer exponering.

2.3 YouTube i vetenskaplig publicering

En studie från 2012, ”The Role of Online Videos in Research Communication:

A Content Analysis of YouTube Videos Cited in Academic Publications” (Kousha et al., 2012) visar att referenser till YouTube-videor förekom i 0,018% av alla publicerade artiklar mellan åren 2006-2011 i databasen Scopus.

Även om förekomsten av citeringar till YouTube-material i vetenskapliga artiklar är väldigt liten, ökar användningen stadigt. Noruzi (2017) visar i en bibliometrisk undersökning baserad på sökningar i Scopus, att citeringar till YouTube-material ökar: från 13 citeringar 2006 till 8145 år 2016. Största andelen citeringar återfinns i Scopus dokumenttyp articles (motsvarar definitionen av vetenskapliga artiklar). I den dokumenttypen återfinns 48,2 % av referenserna till YouTube (Noruzi, 2017). En invändning mot undersökningen är dock söksträngen som har används för datainsamling:

REF (YouTube) AND PUBYEAR > 2005 AND PUBYEAR < 2017 (Noruzi, 2017, s. 2)

Sökning på termen ”YouTube” har gjorts i dokumentens referenslistor (REF), vilket innebär att referenser med länkar till YouTube hämtas av sökmotorn, men också att alla referenser som heter något med YouTube i titeln, hämtas.

Jag misstänker att sökmotorn returnerar många dokument som inte innehåller referens till video, då sökning på samma sätt fast med termer som alltid finns med i länkar till videor uppladdade på YouTube.com: YouTube.com och youtu.be (de termer som användes i sökstrategin, se Figur I s. 29), ger färre träffar.

Den översta träffen i listan när jag söker (26/5 2020) med Noruzis sträng går till ett dokument (Hama Kareem, J., Rashid, W., Abdulla, D., & Mahmood, O.

(2016). Social media and consumer awareness toward manufactured food.

C o g e n t B u s i n e s s & M a n a g e m e n t , 3 ( 1 ) . h t t p s : / / d o i . o r g / 10.1080/23311975.2016.1266786) som innehåller tre referenser med termen YouTube i titeln, men ingen av dessa är länkar till videomaterial. Det Noruzi (2017) egentligen visar är att dokument som innehåller referenser som innehåller termen YouTube ökar. Men då termen YouTube även ingår i referenser som är videomaterial, så går det att anta att även dessa ökar.

Kousha et al.s (2012) studie har ett liknande syfte som denna uppsats – att undersöka YouTube-videornas roll i vetenskaplig publicering. De har också använt YouTube-videon som föremål för studien och databasen Scopus för sökningarna. Studien baseras på en innehållsanalys av de citerade YouTube- videorna och författarna kopplar sedan ihop typen av citerat videomaterial (laboratorieexperiment, föreläsningar, dokumentär, nyhetsinslag osv.) med det citerande dokumentets forskningsområde. Resultatet visar tydliga disciplinära skillnader i vilka typer av videor som använts i respektive forskning:

Regarding the second research question, the content analysis of the sampled YouTube videos cited by research articles showed that in science and in medicine and health sciences, the majority of the cited videos (~78 and 77%, respectively) had a direct scientific theme. However, art, culture, and history videos (~80%) in the arts and humanities and news contents, advertisements, social documentaries, and talks by politicians (63%) in the social sciences also were commonly cited.

(Kousha et al., 2012, s. 1721)

Däremot säger inte Kousha et als (2012) studie särskilt mycket om vilken roll citeringarna spelar i artiklarna, utan fokus ligger på själva videon mer än på dess användning i texterna. För att undersöka video-citeringarnas roll behövs också en kontextuell analys av citeringen. Författarna använder sig inte heller av något teoretiskt ramverk för citeringsanalys. Artikeln ger dock möjliga anledningar till varför och hur citeringarna är gjorda, men endast tentativt i diskussionsavsnittet, där författarna tror att forskare genom att citera YouTube- video kan stärka sina argument genom att referera till material som tidigare (innan YouTube.com) var svåråtkomligt, t.ex. föreläsningar eller videor som dokumenterar verkliga händelser.