Makt, konsumtion och kön

(1)

Makt, konsumtion och kön

En retorisk diskursanalys om kvinnlig konsumtion och identitet

Jasmine Rydell

Ämne: Retorik Nivå: C

Poäng: 15 hp

Ventilerad: HT 2016

Handledare: Louise Nilsson Examinator: Patrik Mehrens

Litteraturvetenskapliga institutionen Uppsatser inom retorik

(2)

1

Innehållsförteckning

1. Inledning………2

1.1 Syfte och frågeställningar………...3

1.2 Material och avgränsning………...4

1.3 Metod och teoretiska utgångspunkter………...4

1.3.1 Fält, habitus och kapital………..4

1.3.2 Diskurs och diskursanalytiskt perspektiv………..6

1.4 Tidigare forskning………...7

1.4.1 Historiskt perspektiv och diskurs………...7

1.4.2 Fält och journalistik………9

1.5 Disposition………..10

2. Analys………...11

2.1 Bakgrund………...11

2.2 Sisela Lindblom och Nina Björk………...12

2.3 Diskurser inom debatten………...13

2.4 Den feministiska diskursen………...15

2.5 Identitetens diskurs………..….20

3. Avslutning………24

3.1 Diskussion………..24

3.2 Slutsats………...26 Källförteckning

Bilaga 1

(3)

2 1. Inledning

Under mars-maj 2007 fylldes de svenska tidningarna med en debatt om konsumtion. Många vana kulturkrigare slängde sig in i debatten för att göra sin röst hörd och själva skriva vad de hade att säga i frågan om konsumtionen i det svenska samhället. Detta var dock inte vilken konsumtionsdebatt som helst, konsumtionen handlade om handväskor.

Den konsumtionsdebatt som utvecklades till att handla om handväskor och som tidningarna valde att kalla väskdebatten anses ha startat när journalisten och författaren Nina Björk publicerade en artikel i Dagens Nyheter den 25 mars där hon skrev följande om konsumtion: ”Det är skitdrömmar. Bara skitdrömmar. Världen brinner! Och vi drömmer om nya köksbord”.¹ Björk kritiserade det svenska samhället och fördömde de individer som drömmer om lyxkonsumtion istället för att agera och göra en insats för en, enligt Björks åsikt, brinnande värld. Denna artikel har varit återkommande under väskdebatten men debatten kom inte att handla om handväskor förrän författaren Sisela Lindblom smutskastade modejournalisten Susanne Ljung och påstod i en intervju i Dagens Nyheter den 31 mars att denna gjort ett inköp av en Hermèsväska för 70 000 kr.² Två dagar efter detta uttalande av Sisela Lindblom skrev Ljung i Dagens Nyheter Kultur att påståendet om väskinköpet inte var sant och att det var något som Lindblom själv hade hittat på: ”En lögn, helt enkelt”.³ Detta hade kunnat vara slutet för dispyten om handväskor men tvärtemot bröt en konsumtionsdebatt ut i tidningarna. Debatten byggde på ett exempel om att konsumera en handväska för 70 000 kr, vilket i detta fall inte ens skett. Emellertid var det tillräckligt att bara tanken och insikten att vissa individer, dock inte Susanne Ljung i detta fall, konsumerar handväskor som är värda flera tiotusentals kronor.

De ovanstående händelserna och Sisela Lindbloms bok De skamlösa som släpptes i samband med väskdebatten återges ofta som startskottet för debatten. De skamlösa handlar om individer som lever ett ”kortsiktigt, hänsynslöst och utseendefixerat storstadsliv”.⁴ Boken är en satir och är tänkt att fungera som konsumtionskritik mot det svenska samhället.⁵ Med bokens tydliga koppling till konsumtion kan De skamlösa ses som en del av väskdebatten då

1 Nina Björk, ”Nina Björk: 07.03.25”, Dagens Nyheter 2007-03-25

2 Fredrik Söderling, ”Väskdebatt ett tecken i tiden”, Dagens Nyheter 2007-04-11

3 Susanne Ljung, ”Rätt ska vara rätt om modevärlden”, Dagens Nyheter 2007-04-02

4 Stefan Spjut, ”Stilfull satir stannar vid ytan”, Svenska Dagbladet 2007-04-16

5 Stefan Spjut, ”Stilfull satir stannar vid ytan”, Svenska Dagbladet 2007-04-16

(4)

3 den nämndes i ett flertal artiklar och gav insikt till Lindbloms åsikter om konsumtion.⁶ Debatten som höll på under hela april månad beskrevs av många journalister som en pajkastning, totalt irrelevant eller att den grundade sig i avundsjuka.⁷ Trots detta publicerades det 41 olika artiklar.

Tidningarna har valt att beskriva debatten som en konsumtionsdebatt men artiklarna som publicerades tyder på något annat. Vad var det som var så speciellt med denna fiktiva handväska och varför blev handväskan en symbol för konsumtion?

I dagens samhälle är median en stor del av vardagen, därför är det intressant att analysera specifika debatter för att se vilka värderingar som synliggörs inom debatterna.

Väskdebatten kan ses som ett kulturbråk men debatten belyser även de samhällsstrukturer som påverkar hur vi uppfattar vår verklighet. Retorik kan ses som all typ av kommunikation och eftersom tidningarna och median bidrar till en förståelse av världen är det viktigt att genom en retorisk analys kunna synliggöra dess dominerande strukturer. Genom en retorisk analys belyser denna uppsats samhällsstrukturer som skapas inom den kommunikation som vi tar till oss varje dag och som bidrar till att skapa det samhälle vi lever i.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att genom en retorisk diskursanalys av de publicerade artiklarna, påvisa samhällsstrukturer som formar den verklighet vi befinner oss i. Detta görs genom att analysera en specifik debatt, väskdebatten, för att undersöka handväskan som symbol för konsumtion och hur detta påverkat de olika artiklarnas utformning. Uppsatsen syftar även till att undersöka hur handväskan fungerar som en strategisk ingång till en konsumtionsdebatt och vilka värderingar och egenskaper som tillskrivits eller utelämnas på grund av detta. Genom en retorisk analys avser uppsatsen att besvara följande frågeställningar: hur påverkas debatten av att beskriva den som en konsumtionsdebatt när handväskan får stå som konsumtionssymbol? Vad debatteras både explicit och implicit i artiklarna? Finns det dominerande åsikter och strukturer som styr debatten och hur påverkar de artiklar som publicerats debatten i stort?

6 Ledare, ”De skamlösa vållar redan debatt”, Svenska dagbladet 2007-04-05, Nils Schwartz, ”Flärden i fokus”, Expressen 2007-04-16 och

Linna Johansson, ”Sisela borde läsa Rodeo”, Expressen 2007-04-21

7 Johanna Hellsten och Andreas Johansson, ”Årets kulturstrid: Exklusiva handväskor”, Expressen 2007-04-16

(5)

4 1.2 Material och avgränsning

Materialet för uppsatsen består av de artiklar som behandlande väskdebatten och som publicerades i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet under perioden mars-maj 2007. Väskdebatten var som mest aktuell från slutet av mars till början av maj.

Avgränsningen av materialet har gjorts till denna tidsperiod då debatten var som mest aktuell, artiklar som publicerats efter tidsperioden har bortsetts ifrån. Detta gjordes för att granska det mest centrala i debatten, samt att artiklarna som publicerats efter maj inte kom med något nytt material med relevans för analysen av debatten. De 41 artiklar som publicerades under denna tidsperiod, mars-maj 2007, har granskats för att kunna belysa det mest centrala i debatten. Av de 41 artiklarna har Svenska Dagbladet sju artiklar, Dagens Nyheter tolv, Aftonbladet nio, och Expressen tretton stycken artiklar. Alla artiklarna finns med i tabeller i Bilaga 1.

1.3 Metod och teoretiska utgångspunkter

Denna uppsats kommer att använda sig av teoretiska utgångspunkter från Pierre Bourdieus fält, habitus och kapital och en teori och metod utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv. Pierre Bourdieus fältteori är vald för denna uppsats eftersom det möjliggör att analysera väskdebattens olika maktförhållanden och se vilka symboliska kapital som tillskrivs värde genom att analysera aktörernas habitus och olika kapital i fältet för journalistik. De faktorer som har gjort att uppsatsen utgår från en diskursanalys är att det bidrar med ett kritiskt förhållningsätt som kan kasta ljus över både det explicita och implicita i argumentationen i de analyserade artiklarna och eftersom det är ett stort material som ska analyseras. Genom en diskursanalys blir det möjligt att analysera det mest centrala i alla artiklar istället för att endast undersöka ett mindre material som skulle innebära att centrala delar av debatten går förlorad. Genom diskursanalysen kommer uppsatsen att belysa de olika diskurserna för att åskådliggöra vad som inom väskdebatten accepteras som meningsfullt och vad som inte gör det.

1.3.1 Fält, habitus och kapital

Pierre Bourdieus teorier om fält beskriver de sociala rum där individer av gemensamma intressen möts. För att ett fält ska existera menar Bourdieu att det måste finnas: ”dels insatser, dels människor som är beredda att spela spelet och som har en habitus som innefattar både

(6)

5 kunskap om och erkännande av spelets inneboende lagar, dess insatser etc.”⁸ Inom fältteorin hänvisas individerna till som agenter och Bourdieu menar att dessa agenter följer specifika lagar som är typiska för fältet där de existerar. För att ett fält ska fungera så måste det finnas individer som känner igen och följer dess regler och genom dessa regler kan man urskilja individernas sociala positioner. Agenternas sociala position inom fältet definieras av agenternas olika typer av kapital.⁹ Bourdieu betraktar kapital som symboliska och materiella tillgångar. Författaren Donald Broady skriver i boken Kulturens Fält- en antologi att det går att dela in kapital i olika arter av kapital och några exempel på Bourdieus olika arter är: kulturellt kapital, socialt kapital och ekonomiskt kapital. Det går även att dela in kapital efter exempelvis utbildningskapital, forskningskapital eller symboliska kapital.¹⁰ Ett symboliskt kapital är inte ett kapital i sig och Broady formulerar följande om det symboliska kapitalet: ”En tillgång vilken som helst fungerar som symboliskt kapital i de sammanhang där den tillerkännes värde.”¹¹ Detta innebär att när en tillgång ges värde inom ett fält faller det inom ramen för symbolisk kapital. I det första citatet användes termen habitus. Med habitus menar Bourdieu de förhållningsätt som agenten har som är ett resultat av agentens individuella erfarenhet, därför finns det aldrig två agenter som har en identisk habitus då det inte finns två individer med exakt samma individuella historia.¹² Donald Broady beskriver habitus som ett omedvetet handlande som styr hur individer tänker och handlar i den sociala världen, han beskriver att habitus även kan betraktas som ett förkroppsligat kapital.Inom varje fält råder det en strid mellan aktörerna, Bourdieu menar att individer som vill träda in i fältet (nykomlingar) strider mot de redan existerande individerna i fältet (de härskande). Broady beskriver denna strid med hjälp av konstens fält:

Det befolkas av konstnärer, kritiker, gallerister, konsthistoriker med flera. Det finns institutioner som konstmuseer och gallerier, konstvetenskapliga institutioner, akademier och studienämnder.

Det gemensamma som striden gäller är definitionen av värdefull konst och auktoriteten att uttala sig om konstnärliga värden.¹³

I detta citat beskrivs striden som en maktkamp som i slutändan handlar om vem det är som har auktoriteten att bestämma vilka tillgångar som tillskrivs symboliska kapital inom fältet.

Bourdieu beskriver att för att använda en fältteori kan man observera hur ett speciellt fält

8 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag symposion 1992, s. 41-42.

9 Donald Broady (red.), Kulturens Fält – en antologi, Göteborg: MediaPrint i Uddvalla AB 1998, s. 14

10 Broady, 1998, s. 13

11 Broady, 1998, s. 13

12 Bourdieu, 1992, s. 33

13 Broady, 1998, s. 11

(7)

6 fungerar för att tolka och utforska andra fält,¹⁴ eftersom att denna struktur är samma inom alla fält.

1.3.2 Diskurs och diskursanalytiskt perspektiv

Diskurs är ett begrepp som används inom många olika discipliner, därför behöver det klargöras hur begreppet kommer tillämpas i denna uppsats. En vid tolkning av begreppet är Michel Foucaults tidiga beskrivning av begreppet diskurs som ”the general domain of all statements”,¹⁵ med detta menas att alla yttranden eller texter som har effekt eller en mening kan ses som en diskurs. Foucault lägger vikten på att diskurser inte bara är tecken eller text utan: ”practices that systematically form the objects of which they speak.”¹⁶ I Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips bok Diskursanalys som teori och metod beskriver Jörgensen och Phillips begreppet diskurs som hur vi uppfattar olika objekt, socialt och historiskt. De menar att diskurser är betingade samt historiska konstruktioner som bygger på socialt konstruerade system vilket utgör sättet för hur individer uppfattar världen.¹⁷ Diskursbegreppet i denna uppsats bygger på dessa definitioner av vad en diskurs är.

Metoden för denna uppsats bygger på ett diskursanalytiskt perspektiv. Det diskursanalytiska perspektivet är ingen renodlad metod utan kommer i denna uppsats fungera som en blandning mellan perspektiv, teori och metod. För att använda en diskursanalys som teori och metod behöver det tydliggöras hur diskursanalysen kommer användas i uppsatsen. En diskursanalys ”riktas mot det sätt på vilka språk organiseras, ordnas i mönster och skapar betydelse”.¹⁸ Genom en diskursanalys blir det möjligt att kartlägga maktrelationer i samhället samt att analysera vilka yttranden, exempelvis inom massmedia, som accepteras som meningsfulla.¹⁹

Diskursanalysen vilar på en socialkonstruktionistisk grund. Det generella filosofiska antagandet om socialkonstruktionismen är att vi uppfattar världen genom språket.

14 Bourdieu, 1992, s. 41

15 Michel Foucault, The Archaeology of knowledge and the discourse on language, New York: Pantheon books 1972, s. 49

16Michel Foucault, The Archaeology of knowledge and the discourse on language, New York: Pantheon books 1972, s. 49 Citerad i: Sara Mills, Discourse – The new critical idiom, London: Routledge 2004, s. 17

17 Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, Lund: Studentlitteratur AB 2000, s. 7

18 Kerstin Engström, Genus & genrer – forskningsanknutna genusdiskurser i dagspress, Umeå: Print & Media 2008, s. 73

19 Jörgensen och Phillips, 2000, s. 12

(8)

7 Jörgensen och Phillips formulerar följande om socialkonstruktionism: ”Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten, som aldrig bara är speglingar av en redan existerande verklighet- representationen bidrar till att skapa den”.²⁰ Detta innebär att representationerna bidrar till att skapa verkligheten men det innebär inte att verkligheten utanför språket inte existerar. Jörgensen och Phillips menar att den fysiska världen självklart existerar men den ges mening genom diskursen och de representationer som tillskrivs den.²¹ Alltså får världen mening genom olika diskurser. Ett annat viktigt begrepp för en diskursanalytisk metod är diskursiv kamp. Diskursiv kamp innebär att det sker en kamp mellan diskurserna om att vara den representativa diskursen för en situation den utspelar sig i, alltså försöker diskursen slå fast sin egen språkliga världsuppfattning. Många diskursanalytiska teorier följer detta angreppsätt som i grunden kommer från Foucaults uppfattning om att: ”diskurser sätter gränser för vad det är som ger mening”.²² I Foucaults diskursteorier behandlas begreppet makt i förhållande till diskurser. I detta syfte symboliserar inte begreppet makt en individs maktutövande till ett passivt subjekt,²³ utan makten skall ses som ett maktinstrument och en makteffekt på samma gång: ”[Diskursen] innehåller och producerar makt;[den] stärker makten men undergräver den också, blottställer den, gör den bräcklig och bygger fördämningar för den”.²⁴ Makten är alltså både en byggsten och en begränsning för de olika diskurserna.

1.4 Tidigare forskning

1.4.1 Historiskt perspektiv och diskurs

Denna uppsats bygger på tidigare forskning av Leif Runefelts som publicerats i boken Att hasta mot undergången- Anspråk, flyktighet, föreställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730- 1830. Syftet med boken är framförallt att undersöka relationen mellan konsumtionen och samhällsordningen mellan 1730-1830.²⁵ Boken utgår från diskursiva perspektiv och Runefelt tar hjälp av retorik och diskurser som analytiska verktyg. Genom att analysera konsumtion belyser Runefelt de föreställningar som finns om samhället för att se hur individer får bete sig i samhällets gemenskap och de samhällsförändringar som skedde under dessa 100 år. Runefelt

22 Jörgensen och Phillips, 2000, s. 19-20

24 Michel Foucault, Sexualitetens historia. Band 1. Viljan att veta, Göteborg: Daidalos 2002, s. 110, Citerad i David Howarth, Diskurs, Malmö: Liber AB 2007, s. 91-92

25 Leif Runefelt, Att hasta mot undergången- Anspråk, flyktighet, föreställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830, Lund: Nordic Academic Press 2015, s. 10

(9)

8 menar att diskussionen om konsumtion speglar samhället. Konsumtionsfrågor bygger i grunden på de föreställningar som finns kring hur samhället ser ut, detta gällde så väl under 1700-talet som 2016.²⁶ De diskurser som Runefelt arbetat med är igenkännbarhetens diskurs, beständighetens diskurs och könsmaktsordningens diskurs. De diskurser denna uppsats bygger på är igenkännbarhetens diskurs och könsmaktsordningens diskurs. Igenkännbarhetens diskurs handlar om att individer under 1700-talet konsumerade för att visa vilken klass de tillhörde, kläderna var som en påminnelse för individer om vilken klass varje person tillhörde.²⁷ Den sista diskursen kallar Runefelt för könsmaktsordningens diskurs.²⁸ Runefelt menar att det är omöjligt att diskutera samhället utan att förhålla sig till de olika maktrelationerna som samhället bygger på och menar att den mest centrala maktrelationen är den mellan man och kvinna. Runefelt menar att det finns mycket forskning som hävdar att den kvinnliga konsumtionen diskuterades om som den farliga konsumtionen under 1700-talet men att det inte är fruktbart att förhålla sig till detta.²⁹ Istället utgår Runefelt ifrån att den kvinnliga konsumtionen talades om för att upprätthålla rollfördelningen mellan kvinnor och män. Det var en viktig del inom diskursen att framställa kvinnan som passiv och flyktig i förhållande till konsumtion, kvinnan var en passiv konsument. Runefelt menar att det var ett fråntagande av makt att beskriva just kvinnan som passiv.³⁰ Det är alltså ett fråntagande av makt när individer blir beskrivna som flyktiga eller passiva. Sammanfattningsvis avslutar Runefelt med att skriva att det inte går att diskutera konsumtion utan att innefatta konsumenten, och eftersom konsumenten är en samhällsvarelse, går det inte att se förbi att konsumtion handlar om samhället.³¹

I denna uppsats har Runefelts forskning använts för skapa en kontext om konsumtionshistorian utifrån ett diskursivt angreppsätt. Uppsatsen har även jobbat med liknande uppdelning av diskurser som Runefelt använt i sin forskning. Trots att Runefelt skrivit om konsumtionen mellan 1730-1830 går det att se likheter mellan hur konsumtion diskuterades då som nu. Det finns dock stora skillnader hur samhället såg ut då och därmed finns andra premisser nu som möjliggör andra diskurser än de som Runefelt skriver om. En stor skillnad är att Runefelts forskning undersöker hela samhällets konsumtion under 1730-1830 talet medan denna uppsats använder en specifik konsumtionsdebatt för att se vilka diskurser som skapas för att se hur dessa speglade samhället under 2007.

26 Runefelt, 2015, s. 10

27 Runefelt, 2015, s. 31

28 Runefelt, 2015, s. 99

29 Runefelt, 2015, s. 99

30 Runefelt, 2015, s. 284

31 Runefelt, 2015, s. 288

(10)

9 1.4.2 Fält och journalistik

Denna uppsats bygger även på medians och journalistikens roll och plats i samhället. Därför bygger den tidigare forskningen på Lars Nord och Jesper Strömbecks bok Medierna och demokratin som behandlar detta ämne. I boken diskuterar medieforskare och statsvetare förhållandet mellan journalistik, medier och demokrati i Sverige. De menar att inom den moderna demokratin spelar media en central roll som kommunikatör mellan politiska system och demokratins tankar om fri informationsförmedling. För femtio år sedan var journalistiken dominerad av partipressen.³² I dagens samhälle har formatet på journalistiken inte lika stor inverkan på politiken eftersom det går att ta till sig politik genom fler olika medier än den i tidningar. Politiska åsikter finns fortfarande med i tidningarna och tidningarna sympatiserar fortfarande med olika politiska åsikter även om det inte är i lika stor utsträckning som för femtio år sedan. Medierna och demokratin behandlar även relationer mellan makt och media och Malin Nilsson skriver i ett kapitel, Mediers makt över tanken, exempel på hur medier och diskurser kan användas inom forskning. Kapitlet Mediers makt över tanken drar slutsatser kring att medierna har en effekt på tanken och att det kan vara styrande för individers perspektiv av samhället. I kapitlet får läsaren även exempel på hur diskursanalyser kan användas för att påvisa mediernas makt över tanken.³³ Uppsatsen bygger på denna forskning för att undersöka konse- kvenser av medians makt på individers föreställningar om samhället och analysera konkreta situationer och även hur diskursen påverkar situationen.

Uppsatsen bygger även på forskning kring maktfaktorer inom fältet för journalistik för att kunna förklara kontexten för väskdebatten. Monika Djerf-Pierre är en medieforskare som har publicerat artiklar om det journalistiska fältet där hon diskuterar maktförhållandet mellan män och kvinnor:

Despite the advances made by women in journalism through the 1900s, journalism as a field has remained male-dominated. What does this imply? Unfortunately, there is little research about men as men and on the implications and meaning of masculinity in the journalistic field. An analysis of the logic of the field suggests, however, that masculinity (in its historically specific forms) and power (the bases of which have varied over time) are closely related to the ideas about what constitutes good journalism that have prevailed in different periods. Every field produces and reproduces a fundamental belief in the values, achievements and rewards that the game gives rise to – i.e., the fundaments of the field’s existence.³⁴

32 Lars Nord och Jesper Strömbäck (red.), Medierna och demokratin, Lund: Studentlitteratur 2004, s. 11-12

33 Lars Nord och Jesper Strömbäck (red.), Medierna och demokratin, Lund: Studentlitteratur 2004, s. 343-363

34 Monika Djerf-Pierre, ”The Gender of Journalism: The Structure and Logic of the Field in the Twentieth Century”, Nordicom Review, Jubilee Issue 2007, s. 81-104

(11)

10 I citatet framgår det att när fältet för journalistik är mansdominerat konstrueras det vissa idéer kring vad som räknas som ”bra journalistisk”. Trots att det idag är en jämnfördelning mellan manliga och kvinnliga journalister inom journalistkåren är makten fortfarande ojämnt fördelad mellan dem.³⁵ För att kunna analysera materialet till uppsatsen har denna forskning framförallt används för att kunna sätta in väskdebatten i en kontext för det journalistiska fältet.

1.5 Disposition

Uppsatsen är indelad i tre kapitel: Inledning, Analys och Avslutning. Följande kapitel är analysdelen som består av följande avsnitt: Bakgrund, Sisela Lindblom och Nina Björk, Diskurser inom debatten, Den feministiska diskursen och Identitetens diskurs. Bakgrunden ger

väskdebatten en retorisk kontext, presenterar konceptet väskdebatten som konsumtionsdebatt, beskriver det politiska klimatet, introducerar Sisela Lindblom och Susanne Ljungs konflikt samt beskriver fältet i debatten. I avsnittet Sisela Lindblom och Nina Björk introduceras Sisela Lindbloms och Nina Björks åsikter om konsumtion och vilken respons detta gav från journalister. Avsnittet går in på uppbyggnaden av väskdebatten och introducerar diskurserna som uppsatsen bygger på. I Diskurser inom debatten presenteras diskurserna feministisk diskurs och identitetens diskurs. Innebörden av dessa förklaras samt vilka artiklar som placerats där. I avsnittet finns även en tabell som visar inom vilka tidningar diskurserna förekommit. I avsnittet Den feministiska diskursen visas debatten mellan de olika artiklarna som diskuterat konsumtion genom en feministisk diskurs. Avsnittet behandlar de journalister som anklagar kvinnlig konsumtion för att vara onödig, de som avfärdar väskdebatten och de som diskuterar varför manlig konsumtion inte blir synliggjord i samma utsträckning som den kvinnliga. I Identitetens diskurs har de artiklar som debatterat utifrån en syn att konsumtion kan säga något

om individers identitet placerats. Teman som behandlas är klass och status genom konsumtion, Sisela Lindbloms och Susanne Ljungs ekonomiska åsikter, ekonomiska aspekter och vilken konsumtion som är accepterad i samhället. Det sista kapitlet i uppsatsen är avslutningen som är uppdelad i: Diskussion och Slutsats. I Diskussionen diskuteras den maktkamp som har analyserats mellan journalisterna, det symboliska kapitalet som tillskrivs handväskan, väsk- debattens genomslag, vilken effekt diskurserna haft på debatten och vad som har uteslutits när konsumtionen har debatterats genom en feministisk diskurs och en identitetsdiskurs. I Slutsatsen sammanfattas de slutliga resultaten för uppsatsen.

35 Monika Djerf-Pierre, ”The Gender of Journalism: The Structure and Logic of the Field in the Twentieth C entury”, Nordicom Review, Jubilee Issue 2007, s. 81-104

(12)

11 2. Analys

2.1 Bakgrund

Väskdebatten startade i april 2007 sex månader efter att Sverige haft ett riksdagsval. I riksdagsvalet 2006 fick Alliansen, bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Krisdemokraterna makten. Det var första gången sedan 1994 som Sverige hade en borglig regering. Spår av valet syns i många av de artiklar som har skrivits i väskdebatten och många journalister nämner valet som en anledning till att det startades en konsumtionsdebatt. Som tidigare nämnts var Nina Björks artikel, som behandlade avståndstagandet från konsumtionen, i Dagens Nyheter en av de artiklar som startade debatten. I en krönika av Fredrik Söderling från Dagens Nyheter intervjuades Ulf Boman, framtidsstrateg vid Kairos Future. Boman menade i intervjun att Björks röst var tidsenlig och antog att fler individer skulle ställa sig kritiska till konsumtion. Boman menade att samtidigt som det låg i tidens anda att vara konsumtionskritisk så kom det även fler tendenser som sa: ”rör inte min konsumtion”.³⁶ Det fanns alltså en stark politisk stämning under 2007 och Sverige hade en blå regering för första gången på över 20 år, därför hördes det röster som Björk som skriver i tidningarna att hon har gjort allians med sin pengabrist.³⁷

- ”Våren 2007 handlar det stora kulturbråket om handväskor”.³⁸

- ”En väska har blivit orsak till en hetsig konsumtionskritisk debatt i medier”.³⁹ - ”Pajkastning eller en viktig debatt om lyxkonsumtion”.⁴⁰

Dessa citat är tagna ur artiklar som har försökt sammanfatta debatten för tidningens läsare. I citaten blir det tydligt att tidningarna försöker framställa debatten som en konsumtionsdebatt, en hetsig sådan. Det är genom, bland annat, dessa formuleringar som läsare och skribenter skapat en uppfattning om att debatten handlar om konsumtion trots att de flesta artiklarna inte haft konsumtionen som det centrala budskapet. I flera artiklar har skribenterna börjat sina artiklar med någon form av formulering om att debatten behandlar konsumtion, för att sedan gå vidare med sina egna synpunkter skapade utifrån diskurser som feminism eller klass.

Debatten fick fart och riktade in sig på handväskor när Sisela Lindblom uttalade sig om Susanne Ljungs handväskinköp. Susanne Ljung skrev då en insändare som svar till

36 Fredrik Söderling, ”Väskdebatten ett tecken i tiden”, Dagens Nyheter 2007-04-11

39 Fredrik Söderling, ”Väskdebatt ett tecken i tiden”, Dagens Nyheter 2007-04-11

(13)

12 Sisela Lindblom. Insändaren beskriver hur väskinköpet för 70 000 kr var en lögn som Sisela Lindblom själv hade fabricerat. Ljung beskrev hur upprörd hon var av denna lögn och hon ville klargöra för Lindblom hur det egentligen låg till: ”Jag bör kanske dessutom klargöra att lönesättningen inom modejournalistiken - hur eftertraktansvärd och glamorös den än ter sig för en utomstående som Sisela Lindblom - inte ger utrymme för väskinköp för 70 000 kronor”.⁴¹ Efter dessa uttalande gick fler journalister in i debatten för att vara med att debattera om kvinnlig konsumtion, handväskor, män som köper motorcyklar och om man får drömma om nya köksbord eller inte. Det skrevs repliker och kommentarer till Nina Björk och Sisela Lindblom. Tidningarna skrev sammanfattningar till läsarna för att klargöra vad debatten handlade om och publicerade flera intervjuer där journalisterna som var med i debatten fick uttala sig om vad de tyckte om väskdebatten. Flera artiklar med spridda åsikter publicerades, bland annat behandlades kritik mot konsumtionssamhället, den onödiga kvinnliga konsumtionen, den legitimerade manliga konsumtionen, att alla individer är konsumenter av statusmarkörer, klassbetingad konsumtion och klassförakt, politiskt ansvar för konsumtion och hur konsumtionen påverkar miljön.

2.2 Sisela Lindblom och Nina Björk

De personer som nämndes oftast inom väskdebatten var Sisela Lindblom och Nina Björk. Nina Björk hänvisades till eftersom hon skrev den första artikeln som ansågs vara startskottet för debatten och Sisela Lindblom eftersom det var hon som uttalade sig om handväskan för 70 000 kr i samband med att hennes bok De skamlösa släpptes. Många skribenter gick in i debatten för att definiera vad de ansåg vara grunden i Nina Björks och Sisela Lindbloms resonemang. Både Björk och Lindblom skrev själva explicit att deras resonemang är politiska, men den åsikten delades inte av de andra skribenterna. Björks artikel inom debatten sågs som konsumtionskritik eftersom hon tog avstånd från nya kök och köksbord vilket hon beskrev i termen av

”skitdrömmar”.⁴² Björk menade snarare att detta är ett politiskt åtagande, ett sätt för henne att gå emot Alliansen, den nya regeringen: ”Så nu har jag bildat allians med min penningbrist. Den är välkommen. Jag och allt mitt går sönder. Och jag bara omfamnar det. Jag kallar det politik.

För det är det”.⁴³ Björk menade att samhället är uppbyggt kring att individen behöver konsumera för att gå runt och det är en ideologi som Björk vill motverka. Katrine Kielos är en

(14)

13 av de skribenter som publicerade en respons till Björks artikel. Kielos skrev att Björks uppror inte var politiskt eftersom det inte påverkar samhället: ”Björks uppror är opolitiskt eftersom det är fullständigt ineffektivt. Det kanske får henne att känna sig bättre men radikalism som självterapi är inte radikalt”.⁴⁴ Kielos menar att ett uppror måste fungera för att det skall räknas som politiskt. Linna Johansson delar Kielos uppfattning om att Björk förde ett irrelevant uppror:

”Med livsstilsmagasinen som utgångspunkt är det inte svårt att känna sig rebellisk”.⁴⁵ Johansson skriver i sin artikel att världen inte stannar upp för att en skribent, Nina Björk, gör motstånd mot livsstilsmagasinen. I Johanssons artikel syns ett av de återkommande temana i responsen till både Lindblom och Björk, den svårt ”könade karikatyren” av den kvinnliga konsumtionen. Johansson menar att Björk är besatt av vad kvinnan gör. Både Lindblom och Björk försöker göra politiskt uppror mot konsumtionen, dock möttes de av mothugg av andra journalister som antytt att deras konsumtionskritik enbart är riktad mot kvinnan. Lindblom blir i en ledarintervju i Svenska Dagbladet konfronterad med frågan om huruvida det är acceptabelt att endast rikta in sig på ”typiskt kvinnliga” köpmönster och jämföra dem med ytlighet och konsumtionshysteri: ”Det är kanske inte politiskt korrekt? Fast i min värld är det det”.⁴⁶ Detta citat är Lindbloms svar, hon legitimerar sitt användande av den kvinnliga konsumtionen med att skriva att damtidningsvärlden skapar en identitet som säger: ”Se ut så här så blir du glad och självständig”.⁴⁷ Det Lindblom ställer sig emot är klimatet av att det är konsumtionen som avgör huruvida individen är en bra människa eller inte och att lyxkonsumtion inte ses som ett problem i samhället eller av de ledande politikerna.⁴⁸

2.3 Diskurser inom debatten

Inom väskdebatten har de flesta artiklar anspelat på en feministisk diskurs och på en identitetsdiskurs. I den feministiska diskursen finns de artiklar som har diskuterat konsumtion utifrån feministiska eller antifeministiska frågor. Identitetsdiskursen är i denna uppsats ett samlingsnamn både på de artiklar som behandlat konsumtionen genom klass och genom att diskutera statusmarkörer (det vill säga när journalisterna har förhållit sig till konsumtion som kopplad till identitet). Journalisterna har i dessa artiklar utgått från att konsumtion är

44 Katrine Kielos, ”Konsumtion”, Expressen 2007-04-13

45 Linna Johansson, ”Låt kvinnorna vara ifred”, Expressen 2007-04-14

46 ”De skamlösa vållar redan debatt”, Svenska Dagbladet 2007-04-05

47 ”De skamlösa vållar redan debatt”, Svenska Dagbladet 2007-04-05

48 Ossi Carp, ”Enkät: Varför blev det en väskdebatt?”, Dagens Nyheter 2007-04-12 och Lina Kalmteg, ”Hon tar strid mot köphetsen”, Svenska Dagbladet 2007-04-16.

(15)

14 klassbundet eller att man konsumerar för att visa antingen vilken klass individer tillhör eller att vissa annan sorts status genom konsumtion. Konsumtionen är alltså med och bygger personers identitet. Som nämnts tidigare började väskdebatten med politiska åsikter men de politiska åsikterna som varit närvarande i några av de artiklar som publicerats har överskuggats av andra diskurser. Miljö är även det en diskurs som har varit närvarande men som inte alls tagit en stor roll i debatten, det är bara en artikel som tagit upp miljöfaktorer som begrepp när det gäller konsumtion.

Totat publicerades det 41 artiklar relaterade till väskdebatten under mars-maj 2007. Tabellerna nedanför visar både antal artiklar och vilka diskurser som publicerats inom vilken tidning. Vissa av artiklarna har lagts inom diskursen övrigt, detta för att det inte gått att dela in dem efter en specifik diskurs då dessa har varit intervjuer eller enkäter utan någon tydlig diskurs.

Tabell 1 Visar hur många artiklar som publicerades inom varje diskurs för Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. Kategorin övrigt innebär att artikeln inte gått att dela in efter en diskurs då det varit repliker, sammanfattningar eller intervjuer.

Svenska Dagbladet Antal Dagens Nyheter Antal

Feminism 3 Feminism 3

Identitet 2 Identitet 3

Övrigt 2 Politik 1

Totalt 7 Miljö 1

Övrigt 4

Totalt 12

Aftonbladet Antal Expressen Antal

Feminism 6 Feminism 2

Identitet 2 Identitet 4

Övrigt 1 Övrigt 7

Totalt 9 Totalt 13

(16)

15 2.4 Den feministiska diskursen

Sammanlagt har 14 artiklar utgått från diskursen feminism (se tabell 1), antingen genom ett feministiskt budskap eller ett avståndstagande från feminism. Väskdebatten har i media definierats som en kvinnlig debatt, dels för att det är flest kvinnor som har engagerat sig i debatten och dels för att det är en kvinnlig accessoar, handväskan, som har debatterats. Johan Hakelius är en av de manliga skribenterna som har försökt delta i debatten samtidigt som han tar avstånd från handväskor och ”små fjolliga resväskor”.⁴⁹ Hakelius uppmärksammar i sin artikel att: ”En del av den maskulina övertygelsen har, trots bristande handväskkunskap, försökt [delta i väskdebatten]. Ofta genom att jämföra handväskan med mer patriarkala föremål”.⁵⁰ Dock anser Hakelius att handväskan som objekt inte duger som debattobjekt och försöker motivera till ett ”väskslagsmål” för män genom att debattera om den ”robusta manliga kofferten”.⁵¹ Explicit uppmanar Hakelius till ett väskslagsmål mellan män, men det implicita syftet är att ironisera över väskdebatten vilket framgår bland annat i inledningen där han beskriver hur kvinnliga skribenter filat naglarna under klimatdebatterna men slåss när de hör ordet handväska. Håkan Jaensson är en av de kulturskribenter som försökt jämföra handväskan med mer patriarkala föremål och utgår i sin artikel från motorcykeln: ”Den kostar dubbelt så mycket som den förbannade Vuittonväskan som blivit symbol för dagens debatt om konsumtion”.⁵² I detta citat framkommer en central del av väskdebatten, nämligen att det finns annan konsumtion som individer ägnar sig åt som inte orsakar debatt. Jaensson använder motorcykeln som ett exempel på ett patriarkalt föremål som inte väcker lika starka känslor som handväskor gör. Motorcykeln har ett annat symboliskt kapital än vad handväskan har, motorcykeln symboliserar rikedom och inköpet av motorcykeln ses som köparens rätt och privatsak, till skillnad från handväskan. Handväskan symboliserar istället överkonsumtionens baksida och blir ett så pass laddat objekt att vissa skribenter som Hakelius måste utgå ifrån den robusta manliga kofferten för att inte bli associerad med handväskan.

Skribenten Per Mortensens förakt till väskdebatten ligger inte i att kvinnor konsumerat lyxväskor utan utrycker explicit sin syn på konsumtion som att den är ”okej” så länge konsumtionen och lyxvarorna är diskreta och av bra smak, detta gäller för både kvinnor och män. Dock syns Mortensen förakt i meningar som när han diskuterar sin frus ”exklusiva smak” och tackar världen för ”bekymmerslösa kvinnor utan onödiga neuroser”.⁵³ Mortensen

49 Johan Hakelius, ”I morgon köper jag koffert för 100 000”, Aftonbladet 2007-04-28

52 Håkan Jaensson, ”Större än en väska”, Aftonbladet 2007-04-17

53 Per Mortensen, ”-Köp mig aldrig en Vuitton”, Dagens Nyheter 2007-04-24

(17)

16 jämför här sin fru mot de kvinnliga skribenterna i debatten.⁵⁴ Att identifiera de kvinnliga skribenterna som hysteriska kvinnor blir ett sätt att förminska både debatten och de kvinnliga skribenternas ethos. När Mortensens skriver att det är okej för både kvinnor och män att konsumera lyxvaror utgår han från en syn att konsumtion är en privat sak, dock blir det mot- sägelsefullt när han skriver att konsumtionen måste vara av bra smak. I det motsägelsefulla argumentet uppenbaras det att konsumtion inte alls får vara en privatsak om inte objekten för konsumtionen har rätt symboliskt kapital i samhällets ögon eller i detta fall i Mortensens ögon.

Andra debatterande som har försökt sänka de kvinnliga skribenternas ethos genom att ironisera eller smutskasta den kvinnliga konsumtionen på ett liknande sätt är Nils Schwartz: ”Kvinnors relation till sitt konsumtionsmönster påminner om alkoholistens förhållande till flaskan – de idylliserar sin vana och förnekar sitt beroende”.⁵⁵ Medan handväskan står som symbol för den kvinnliga konsumtionen har fler skribenter gjort ett försök att symbolisera konsumtionskritiken med borgarvänstern, även refererat till som den noppiga koftan eller kulturkoftan.⁵⁶ Fredrik Virtanen är en av de skribenter som har dragit en parallell mellan konsumtionskritiken av hand- väskan och borgarvänstern. Virtanen skriver om konsumtionskritik med utgångspunkt i kostymer för 18 000 kr, dock består största delen av Virtanens artikel av förakt mot borgarvänstern i ”stickade koftor och trähalsband”.⁵⁷ Virtanen skriver att hans förakt mot kvinnliga skribenter i väskdebatten får honom att vilja:

[…]producera hårdporr, köpa hela Marc Jacobs vårkollektion och utnämna Ebba von Sydow till en god förebild för barn och Amelia Adamo till en välmenande tanthealare. Och givetvis, köpa Luis Vuittons vansinnigt tjusiga nya bögslunga för 8Ì´1;000 kronor och fylla den med kaviar, vapenaktier och lyxcrack.⁵⁸

Det är tydligt att Virtanen använder en hyperbol för att beskriva sitt förakt mot borgarvänstern, i detta fall den kvinnliga borgarvänstern. Virtanen drar en parallell mellan att det är den kvinnliga delen av borgarvänstern som ställer sig kritiska till konsumtionen av dyra handväskor i debatten. Virtanen kopplar ihop väskdebatten med den kvinnliga borgarvänsterns ideologi och beskriver deras tankar om kapitalism som naivitet och det anser Virtanen vara det största problemet med debatten.⁵⁹

54 Kvinnliga neuroser är ett föråldrat utryck för psykiska störningar hos kvinnor som under 1800-talet och början av 1900-talet led av Hysteri. Psykologiguiden.se. Hämtad: 2016-08-04

55 Nils Schwartz, ”Flärden i fokus”, Expressen 2007-04-16

56 Fredrik Virtanen, ”Fina människor har alltid rätt”, Aftonbladet 2007-04-14, Bo Madestrand, ”Ps till en väskdebatt.”, Dagens Nyheter 2007-04-14 och Johan Wirfält, ”Makten över orden”, Dagens Nyheter 2007-04-21

57 Fredrik Virtanen, ”Fina människor har alltid rätt”, Aftonbladet 2007-04-14

(18)

17 I de texter med ett feministiskt budskap jämförs inte kvinnlig konsumtion med alkoholism eller en vilja att ”producera hårdporr”, där jämförs istället den kvinnliga konsumtionen med den manliga konsumtionen. Jenny Damberg skriver om den manliga konsumtionens osynlighet i samhället:

Nördighet har alltid funkat som ett supereffektivt försvar för skamlös shopping. Med reservation för att det gäller den romantiserade (manlige) samlartypen, medan annan intressedriven konsumtion (kvinnlig) aldrig lyckats frigöra sig från lyxkonsumtionens fula ok.⁶⁰

Det Damberg efterlyser är svar på varför det har diskuterats inköp av handväskor medan högtalaren, och all annan manlig konsumtion, förblir osynlig.⁶¹ Manlig konsumtion som beskrivs är exempelvis den dyra klockan eller den nya grillen och används som ett argument för att handväskan är en legitim motsvarighet och ett försök att berättiga lyxkonsumtionen för kvinnor. Skribenterna Belinda Olsson och Åsa Petersen skriver om konsumtionen utifrån mannen som shoppar på Clas Ohlson. Belinda Olsson belyser att konsumtionsdebatt är ett åter- kommande tema som alltid innehåller samma syndabock, kvinnan, men att ingen rör den tysta mannen på Clas Ohlson: ”Det är ingen som illustrerar kulturens konsumtionsdebatt med dem, trots att de konsumerar ihjäl sig”.⁶² I citatet pekar Olsson på hur vinklad konsumtionsdebatten är. Åsa Petersen pekar på samma vinkling genom att beskriva skammen att konsumera läpp- glans i jämförelse med slagborrar från Clas Ohlson. De båda skribenterna kommer fram till samma sak: ”Ofta blir konsumtionskritiken sexistisk”,⁶³ och ”Det här måste vara 2007 års mest sexistiska debatt”.⁶⁴ Anna Larsson beskriver sin frustration över hur mycket det finns att säga om den kvinnliga konsumtionen medan den manliga konsumtionen inte blir uppmärksammad.

Larsson lägger även fram de förslag som tidigare skribenter gett till kvinnor som en idé på vad de ”borde” lägga pengar på istället för handväskor, som att skänka pengar till välgörenhet eller:

”Att vi borde ta ansvar för en hållbar utveckling” och avslutar detta resonemang med: ”Absolut, men gäller det inte både kvinnor och män?”.⁶⁵ Detta gör Larsson för att visa att många skribenter missat en, enligt henne, viktig detalj i konsumtionsdebatten. Att konsumera, ge bidrag till välgörenhet och bidra till hållbar utveckling är något som alla individer behöver ta ansvar för, inte bara kvinnan.⁶⁶

Karin Eder-Ekman är en av de skribenter som anser att debatten antingen blir

60 Jenny Damberg, ”Hifinörden är inte charmig”, Svenska Dagbladet 2007-04-21

61 Jenny Damberg, ”Hifinörden är inte charmig”, Svenska Dagbladet 2007-04-21

62 Belinda Olsson, ”Män är fridlysta – vi får skulden”, Aftonbladet 2007-04-18

63 Åsa Petersen, ”I provrummets ljus är du alltid ensam”, Aftonbladet 2007-04-21

64 Belinda Olsson, ”Män är fridlysta – vi får skulden”, Aftonbladet 2007-04-18

65 Anna Larsson, ”Kvinnor verkar ha känsla för lik”, Svenska Dagbladet 2007-04-26

66 Anna Larsson, ”Kvinnor verkar ha känsla för lik”, Svenska Dagbladet 2007-04-26

(19)

18 reducerad till en kvinnokamp som talar om den kvinnliga makten som handväskan symboliserar: ”Rätten att konsumera vad man vill, som män gör. Rätten att vara rik, som fler män än kvinnor är”.⁶⁷ eller att debatten förminskas till den priviligierade medelklassmoralismen där de kvinnliga konsumtionsdrömmarna tappar all mening, det är då konsumtionen ses som överflödig. Eder-Ekman menar även att en grundsten till varför kvinnan får stå som syndabock för konsumtionen är att kvinnan inte lever upp till den förhoppning som många individer hyste om kvinnor i maktpositioner:

Ångesten över att upplysta västkvinnor med livspuls och pensionssparande hellre köper Bulthaupkök på avbetalning än skolgång åt småflickor i Syd. Ångesten över att kvinnor, när de nu faktiskt tjänar sin egna pengar och kan vara self made women, visar sig vara lika oförnuftiga, slösaktiga i sin konsumtion som män alltid tillåtit sig själva att vara.⁶⁸

Eder-Ekman menar att det funnits en förväntning om att kvinnor skulle konsumera med mer förnuft än de gjort och besvikelsen över att kvinnor tillåtit sig själva att konsumera i samma utsträckning som män har lett till att debatten fått kritik från många håll. Anneli Jordahl anser att väskdebatten förlöjligats eftersom det framför allt ses som en kvinnlig debatt, hon menar att debatten om konsumtion är viktig men att den inte tas seriöst för att det är just kvinnor som debatterar:

En massa män ifrågasätter mansrollen just nu i en drös av välkomna böcker. Snart skriver de böcker om den verkligt farliga konsumtionen som män bedriver världen över. Vi talar inte Gucci.

Vi talar Bofors. Men det tar ett tag. I mångt och mycket tänker kvinnor före, tar emot spott och hån. När banan är spolad och bärande, ja då kliver männen fram. Och, ironiskt nog, ger frågan legitimitet.⁶⁹

Jordahl menar att konsumtionsdebatten inte kommer tas seriöst förens den får legitimitet från män. I detta sammanhang då handväskan inte passar in i fältet förblir handväskan irrelevant att utgå från som konsumtionsobjekt. När objektet inte ses som relevant skapas tillfällen att för- minska debatten ytterligare. Det är samma återkommande tanke som Eder-Ekman är inne på när hon beskriver hur debatten tappar mening när kvinnors konsumtionsdrömmar förminskas, när det inte är legitimerat för kvinnor att konsumera i samma utsträckning som männen. Vidare diskuterar Eder-Ekman samhällsutvecklingen där mannen mer och mer förekommer som en accessoar bland andra livsstilsmarkörer i kvinnotidningar och hur hon inte ser Sisela Lindbloms

67 Karin Eder-Ekman, ”Väskan konkurrerar ut mannen”, Dagens Nyheter 2007-04-13

69 Anneli Jordahl, ”Jag gläder mig över nymoralismen”, Dagens Nyheter 2007-04-18

(20)

19 roman De Skamlösa som en attack på kommersiell kvinnokultur, som många andra skribenter har tolkat den, utan snarare som: ”en rätt lysande skildring av hur mannen inte längre står sig i konkurrensen av riktigt snygga handväskor”.⁷⁰ Denna åsikt om hur väskan konkurrerar ut mannen har inte delats av andra skribenter i väskdebatten. Det har funnits en oenighet om hur långt samhället har kommit med synen på kvinnlig makt, Stina Cederholm har skrivit ett svar till Eder-Ekman om ett annat förhållningsätt och en annan syn på den samtid de båda lever i:

[…]kanske är det inte mannen som bleknar i jämförelse med väskan, som du skriver, utan kvinnan som blir ensam av att bära en sådan dyrgrip. För längre än så har vi ju tyvärr inte kommit än att rätt många män skulle banga att flankera den kvinna som själv har råd att förse sig med något dylikt.⁷¹

I citatet går det att se en spegling av Cederholms syn på samhället, hon beskriver hur vissa män inte skulle ”flankera” den kvinna som har den ekonomiska ställningen att själv försörja sig med dyra handväskor. Handväskan symboliseras i detta citat kvinnans ekonomiska ställning, den visar på en maktposition som enligt Cederholm inte accepteras av alla män.

I de texter som har placerats under den feministiska diskursen finns det både texter med feministiska ståndpunkter och de med antifeministiska ståndpunkter. I texterna ifrågasätter de debatterande handväskans roll som symbol för konsumtionen, dock med olika utgångs- punkter och motiv. I de antifeministiska artiklarna ifrågasätts handväskan utifrån ett motiv att förminska den pågående debatten. I dessa artiklar ifrågasätts även de andra skribenterna i debatten, alla kvinnliga konsumenter och den kvinnliga konsumtionen av ”onödiga” föremål. I de feministiska artiklarna ifrågasätts männens konsumtion, artiklarna ifrågasätter varför hand- väskan får ta rollen som ”skamobjekt” trots att alla individer, oavsett könstillhörighet, konsumerar. I de ovanstående artiklarna framgår det att debatten inte bara behandlar konsumtion. När konsumtion debatteras i denna debatt skapas det och debatteras genom en feministisk diskurs. I debatten framgår det att alla individer inte har en rätt att vara privat- personer och som Leif Runefelt skriver går det inte att analysera konsumtion utan att se det som en aspekt av hur samhället ser ut.

71 Stina Cederholm, ”Skamlösa tröstpriser”, Svenska dagbladet 2007-04-22

(21)

20 2.5 Identitetens diskurs

De artiklar som blivit placerade under identitetens diskurs är de artiklar där skribenterna har debatterat utifrån en syn att konsumtion kan säga något om individers identitet, till exempel att det går att säga något om individers klass genom vad de konsumerar.

När ett flertal journalister diskuterat konsumtion har de behandlat hur alla individer är konsumenter, det som debatteras är skribenternas uppfattning om vad konsumtion gör med individerna i det svenska samhället. I ett land som Sverige ses inte konsumtionen som en byggsten för individens överlevnad. Dock är det ett sätt för individen att visa sin position eller makt gentemot andra individer inom och utanför fältet. De journalister som har skrivit inom identitetens diskurs har vidrört en liknande generell formulering. Nämligen att konsumtion är mer eller mindre viktigt för olika individer, men att konsumtionen eller avstånds- tagandet från konsumtion oavsett visar något om individens identitet. Individerna konsumerar det som de anser ger symboliskt kapital och acceptans:

Bland de rosaklädda tonårstjejerna är shopping och den rätta handväskan en statussymbol, bland kultureliten är artiklar i fina tidningar viktigast, och bland en del män är brummande bilar det som ger pluspoäng. I vissa kretsar ska man vrakdyka och i andra bo på Tonga i fyra månader utan gruff. Vi är olika. Men drivs av samma jakt efter erkännande.⁷²

Citatet är från en ledare i Expressen av Carolin Dahlman som behandlar konsumtion utifrån statuskonsumtion. ”Statuskonsumtion” är ett återkommande begrepp som använts i debatten men innebär enligt skribenterna ett mönster av att konsumera sig lycklig eller att bygga sin karaktär efter det man konsumerar: ”Vårt samhälle blir mer och mer ytligt och statusdrivet. Vi köper exempelvis eko och organic i högre utsträckning, men sannolikt inte eftersom vi bryr oss så värst mycket om kossan i hagen”,⁷³ detta är ett citat från Carolin Dahlman som menar att

”yta är allt”. Dahlman menar att orsaken till att individer konsumerar ekologisk mat är för att det ger individen status, inte för att de bryr sig om miljön. Bo Madestrand är en av de debatterande som inte explicit formulerar ett svar på om lyxkonsumtionen är fel eller rätt, Madestrand poängterar istället en uppfattning om hur konsumtionen fungerar i samhället: ”Tids nog kommer kopiorna på Ikea och H & M, till tröst för fattiga författare och frilansskribenter.

Man kan köpa dem, eller man kan låta bli. I bägge fallen gör man ett val som säger något om vem man är, och vem man vill vara”.⁷⁴ Detta citat visar både skribentens syn på konsumtion

72 Carolin Dahlman, ”Alla jagar status i dag”, Expressen 2007-04-04

74 Bo Madestrand, ”Ps till en väskdebatt”, Dagens Nyheter 2007-04-14

(22)

21 och att även fast det inte är en dyr handväska som köps så kan konsumtionen visa något om individens identitet.

I korrespondensen mellan Sisela Lindblom och Susanne Ljung diskuteras individers inkomst och inställningen till ekonomi. Susanne Ljung skriver i en artikel att det inte förekommit att hon framhäver sin egen konsumtion och att lönerna inom modejournalistiken inte ger utrymme för 70 000 kr köp av handväskor.⁷⁵ Sisela Lindblom har i sin respons skrivit följande:

Susanne Ljung tar avstånd (DN i går) från att som privatperson föra en omoralisk livsstil och Linda Skugge bloggar i Expressen om "att Sisela har råd med ett fint kök". Hon har kollat upp min inkomst och tror sig veta innehållet i min plånbok. Deras svar bekräftar bara deras roll som företrädare för en journalistik där man individualiserar och privatiserar alla resonemang - och där allt till sist bara handlar om pengar.⁷⁶

I detta citat visar Sisela Lindblom att hon och Susanne Ljung har olika inställningar till ekonomi och konsumtion på grund av sina ideologiska åsikter. Liknande situationer med menings- skiljaktigheter om konsumtion utifrån ekonomiska aspekter har förekommit i diskussionen om klass och har varit ett återkommande tema. De artiklar som behandlat klass är de som explicit tryckt på antingen klassförakt eller använt klasskillnader för att förklara konsumtion och väsk- debattens genomslag. Under stycket om den feministiska diskursen har begreppet den ”noppiga koftan” beskrivits som ett uttryck för borgarvänstern. I de artiklar som är inom identitetsdiskursen används samma utryck för att beskriva medelklassens klassbetingade statusmarkörer, att för olika klasser, i detta fall borgarvänster, kan en noppig kofta ha ett symboliska kapital och visa på status. Skribenterna som faller under identitetsdiskursen utifrån klass beskriver debatten som en klasskamp mellan arbetarklassen, medelklassen och överklassen. Johan Wirfält beskriver debatten: ”De senaste veckornas konsumtionsdebatt handlar mycket om att döma ut vad överklassen ser som självklart och arbetarklassen kämpar för att uppnå”.⁷⁷ Wirfält utgår från de olika samhällsklasserna för att förklara hur debatten sett ut och anser att debatten handlar om de statusmarkörer som överklassen har och arbetarklassen vill uppnå och som nu blivit tillgängliga för medelklassen. Dock menar Wirfält att för den bildade medelklassen är en ”noppig kofta” mer prestige än en exklusiv handväska. Som konstaterat tidigare skiljer sig de olika statusmarkörerna beroende på vilket fält individen tillhör, därför skiljer sig statusmarkörerna mellan arbetarklass, medelklass och överklass som

76 Sisela Lindblom, ”Privatiseringen av alla resonemang”, Dagens Nyheter, 2007-04-03

77 Johan Wirfält, ”Makten över orden”, Dagens Nyheter 2007-04-21

(23)

22 kan ses som olika fält. Det som sker i väskdebatten, påstår Wirfält, är att medelklassen numera är den samhällsgrupp som har företrädesrätt att döma vad som anses som god och dålig smak.⁷⁸ Därigenom dömer medelklassen ut det som arbetarklassen och överklassen ser som statusmarkörer och genom medelklassens privilegium att döma dålig och god smak blir statusmarkörerna ogiltiga och smutskastade. Det som Wirfält kommer fram till är att medelklassen har ”kraften över orden”.⁷⁹ Med det menar Wirfält att journalister och andra som formar vardagen genom tidningar och media tillhör den bildade medelklassen och att de har en intellektuell skärpa att definiera sig själva för omgivningen.⁸⁰

Anna Lundberg är även en av de skribenter som uppmärksammat medelklassens privilegium i att forma positiva och negativa konsumtionsobjekt. Lundberg skriver att hon uppfattar Nina Björks missnöje om ideologins makt som berättigad. Lundeberg ställer sig dock kritisk till att medelklassens vanor framställs som: ”moraliska och kulturellt överlägsna”.⁸¹ Lundberg liksom Wirfält menar att medelklassen genom sina litterära referenser, och/eller intellektuella skärpa, bidrar till att framställa sin egen konsumtion som mer moralisk än övriga klassers konsumtion. Det är samma mönster som att en noppig kofta är mer värd än en handväska, samtidigt är båda del av konsumtionen. Lundberg menar att de ekonomiska klas- skillnaderna är orsaken till väskdebatten: ”I en tid när ekonomiska skillnader mellan arbetar- och medelklassen blir allt mer suddig, och i en tid när några få äger allt mer, då händer det grejer”.⁸² Lundberg hävdar i sin artikel att det finns en skräck hos medelklassen att falla ner i arbetarklassen och det är den skräcken som gör att skribenterna försöker uppnå att ha samma tillgångar som överklassen har tillgång till, exempelvis vad de konsumerar. Isobel Hadley- Kamptz och Susanna Popova skriver om den ekonomiska ökningen hos kulturjournalisterna.

Popova skriver specifikt om den nya elitens, kulturjournalisternas, förvirring över lyxkonsumtion. I sin krönika skriver Popova att när journalisterna nått löner som medför en möjlighet till att konsumera lyxprodukter ställs de inför frågan som alla eliter ställs inför: ”-vad ska jag göra med mina tillgångar?”.⁸³ I dessa artiklar finns det en åsikt om att debattens ursprung handlar om medelklassens växande inkomst. Många av debattörerna menar att det är först nu när journalisterna själva har råd att konsumera lyxprodukter som frågan hur och vad som bör konsumeras blir relevant.

81 Anna Lundberg, ”Skitdrömmar?”, Aftonbladet 2007-04-09

82 Anna Lundberg, ”Skitdrömmar?”, Aftonbladet 2007-04-09

83 Susanna Popova, ”Kan en prålig väska ge dig en ny identitet?” Svenska Dagbladet 2007-04-17

(24)

23 Carolin Dahlman skrev om den ökade konsumtionen av ekologiska varor, men skrev att det inte var på grund av att individer börjat bry sig om miljön utan för att den konsumtionen gav status till konsumenten.⁸⁴ Det finns endast en artikel som har gått in djupare på miljöaspekten i väskdebatten nämligen en ledare från Aftonbladet. Ledaren diskuterar väsk- debatten och väskan ur ett miljöperspektiv. I artikeln ifrågasätter ledaren om Björks tanke stämmer, om nya kök verkligen är skitdrömmar, det står inte explicit att det är Björk de refererar till men det klargörs i kontexten: ”Kan det inte vara så att ytan inte är allt, att det faktiskt går bättre att sitta ner längre i det nya köket och att det bjuder något så svårdefinierbart som trivsel och skönhet?”.⁸⁵ Ledaren beskriver hur konsumtionsdebatt inte är ett nytt fenomen, konsumtion har funnits och varit omdebatterat länge. De skriver att vissa triviala föremål blir statussymboler och att det oftast ger en endimensionell bild över de som: ”köpte plastmöbler på 60-talet, bar knytblusar på 80-talet och nu svänger med handväskor”,⁸⁶ men slutsatsen i ledaren blir ett diplo- matiskt försök att visa på vikten av miljön i konsumtionen: ”En väska kan få kosta vad som helst. En viktigare fråga är hur och av vad den gjorts och hur den blir som sopa. Vi ska hushålla med världens resurser men vara generösa mot varandra”.⁸⁷ Detta är den enda artikeln som har behandlat frågan om miljön både explicit och implicit i första hand trots att även den diskuterar statussymboler och konsumtion.

I artiklarna ovan har det förekommit olika begrepp för att beskriva de journalister som förhållit sig kritiska till konsumtion i debatten. Begrepp som använts har varit fattiga författare och frilansskribenter samt ”den noppiga koftan” som beskrivits som ett uttryck för borgarvänstern och den bildade medelklassen. Dessa begrepp används för att referera till antingen Nina Björk och Sisela Lindblom eller till journalister som har delat åsikter med Björk eller Lindblom. I den tidigare forskningen om Leif Runefelts bok Att hasta mot undergången har begreppet igenkännbarhetens diskurs beskrivits att handla om att individer under 1700-talet konsumerade för att visa vilken klass de tillhörde, kläderna var som en påminnelse för individer om vilken klass varje individ tillhörde.⁸⁸ Identitetens diskurs som denna uppsats använder sig av bygger på samma premisser, att fortfarande idag diskuteras konsumtion utifrån ett förhållningsätt att identiteten definieras utifrån konsumtion. Identitet i detta fall behöver inte enbart handla om att visa vilken klass personerna tillhör utan även visa vilka politiska åsikter och handlingar som individen vill eller inte vill kopplas till.

85 Ledare, ”Bara en väska”, Dagens Nyheter, 2007-04-18

88 Runefelt, 2015, s. 31