Konstvetenskapliga institutionen
Bob Dylans visuella uttryck
– En uppsats om Bob Dylans visuella konst och dess koppling till hans lyrik.
Forfattare: Tina Ekstrom Påbyggnadskurs (C) i konstvetenskap Termin/år: HT 2020 Handledare: Olle Wilson
Abstract
Titel: Bob Dylans visuella uttryck Forfattare: Tina Ekstrom
Termin/år: HT 2020
Institution: Konstvetenskapliga institutionen Handledare: Olle Wilson
Examinator: Lars Wängdahl
Nyckelord: Bob Dylan, konst, lyrik, Roland Barthes, Semiotik
Bob Dylan is mostly known as a musician, poet and a songwriter. But over the years he has devoted himself to create paintings as well. This was something that I discovered wasn't generally known during my years of working at a Fine Art Gallery in Gothenburg that sold and represented Bob Dylan's art. During the years I worked with Dylan's art, I had the opportunity to expand my knowledge of Bob Dylans visual art and I gained a greater understanding of his different styles, collections and his artistic development overtime. Today I have a great understanding when it comes to his creative process, compositions, and material choices. In my daily work I continuously gave lectures about his art and artistry.
In this essay I will give the reader a biographical overview of Bob Dylans' artistry in the pictorial arts. I will discuss and examine his work based on Roland Barthes view of semiotics, this to see what
references that can be perceived in his artworks. As well as the connotations in the form of visual motifs that create recognition and emotions in his work. And then connect it with his lyrics. Based on these analyzes and reflections of his work, I aim to discover openings and contextualization and a deeper understanding of Dylan's pictorial world and it's connection to his music. Expectations are that this essay will contributed to an increased awareness of Bob Dylans visual art and how it's connected to his music.
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Bakgrund …... 4
Syfte …... 5
Frågeställning …... 5
Material, urval och avgränsningar …... 5
Metod & Teori …... 7
Forskningsöversikt …... 9
Bob Dylan – biografsk bakgrund (inom konsten) …... 10
Analys och tolkning av bilder …... 16
Train Tracks – The Drawn Blank Series …...… 16
Manhattan Bridge, Downtown New York – The Beaten Path …... 18
Blowin' In The Wind – Mondo Scripto …... 20
Konstens koppling till lyriken …... 22
Slutdiskussion …... 30
Sammanfattning …... 35
Käll- och litteraturförteckning …... 37
Litteratur …... 37
Webbsidor …... 37
Bildförteckning …... 38
Inledning
Bakgrund
Bob Dylan, mer känd som musiker och låtskrivare har under åren ägnat sig åt att skapa målningar.
Detta var något som jag upptäckte inte var allmänt känt under de åren som jag arbetade på ett konstgalleri i Goteborg. Galleriet verkade som det enda galleriet i Sverige som representerade och visade hans konst, med två filialer, en i Goteborg respektive Malmo. Sedan länge har jag haft en tanke om att jag skulle vilja skriva en uppsats om Bob Dylan och hans konstnärsskap for att tillfora ny kunskap om hans skapande och kanske också oppna upp ogonen hos fler for hans målningar.
Under de åren som jag arbetade med Dylans konst fick jag mojligheten att fordjupa mig inom den och jag fick en storre forståelse for hans olika stilar, kollektioner och hans konstnärliga utveckling over tid.
Samt att jag idag har en overblick när det kommer till hans skapandeprocess, kompositioner, och materialval. I mitt dagliga arbete ingick det att kontinuerligt hålla foredrag kring hans konst och konstnärsskap. En diskussion som var ständigt återkommande var varifrån han hämtade sin inspiration och den som har någorlunda koll på Bob Dylan vet att han har en viss mystik over sig och framstår som rätt tillbakadragen och vill inte gärna dela med sig om sin kreativa process. Varken när det kommer till musiken eller konsten. Men att forsoka reda ut varifrån han tar sin inspiration i en c-uppsats kan vara en for liten plats att diskutera ett sådant stort ämne. En annan diskussion som ständigt var
återkommande under min tid i konstgalleriet var självklart Dylans musik, inte enbart musiken i sig utan också dess koppling till hans målade verk. När man säger namnet Bob Dylan tänker i stort sett alla på hans musik i forsta hand. Jag tänkte därfor att det i denna uppsats vore intressant att undersoka och reda ut på vilket sätt hans musik närvarar i hans bilder. Då tänker jag främst på hur kans lyrik kan skänka betraktaren ytterligare forståelse kring det vi ser i hans målningar.
I uppsatsen kommer jag att ge läsaren en biografisk overblick over Bob Dylans konstnärsskap inom konsten. Jag kommer att diskutera och undersoka hans verk utifrån semiotiken for att se vilka referenser som kan uppfattas. Samt vilka konnotationer i form av visuella motiv som skapar
igenkänning och stämningar i hans verk och därefter koppla det samman med hans lyrik. Utifrån dessa analyser och reflektioner over hans verk så hoppas jag upptäcka oppningar och kontextualisering och
en djupare forståelse for Dylans bildvärld, både musikaliskt och konstnärligt.
For att fortydliga, när jag i denna uppsats skriver konst eller verk så refererar jag endast till hans målade verk och inte till musiken.
Syfte
Syftet med denna uppsats är att utifrån tre verk av Bob Dylan ”Train Tracks” (fig.1), ”Manhattan Bridge, Downtown New York” (fig.2) och ”Blowin' In The Wind” (fig.3) som alla kommer från tre olika kollektioner, med tre olika stilar undersoka hur dem skiljer sig åt, när det kommer till materialitet, skapandeprocess och hur hans musik är närvarande i bilderna. Jag kommer att belysa detta utifrån en bild- och textanalys som grundar sig i semiotiken, där jag kommer att utgå ifrån de två centrala
begreppen konnotation och denotation.1 En annan betraktare kan säkert komma fram till att dessa bilder kan kopplas samman till en annan låttext. Att fast bestämma vilken bild som härstammar från endast en specifik låttext är inte uppsatsens syfte, utan det är att påvisa kopplingen mellan Dylans målade bilder och hans låtskrivande.
Frågeställning
– På vilket sätt närvarar Bob Dylans lyrik i hans målade bilder?
– Vilka symboliska anspelningar kan man utläsa i Bob Dylans verk?
– Hur har Bob Dylans konstnärsskap utvecklats over tid?
– Hur skiljer sig de olika kollektionerna åt?
Material, urval och avgränsningar
Som studieobjekt i den här uppsatsen kommer jag huvudsakligen att analysera tre verk skapade av Bob Dylan, ”Train Tracks” (Blue) – 2008 (fig.1), ”Manhattan Bridge, Downtown New York” - 2017 (fig.2) och ”Blowin' In The Wind” - 2018 (fig.3). Varfor jag har val att fokusera på dessa verk är framfor allt for att de är skapade i tre olika kollektioner som jag anser ger oss en bra oversikt over Dylans skapande over tid. De är också några av de mest omtyckta motiven från de tre storsta kollektionerna som jag fokuserar på. Vilket jag bevittnade under de åren som jag arbetade med hans konst. Jag är väl medveten
1 Barthes, Roland. mage Music Text. London: Fontana Press, 1977. s. 42.
om att det kommer att vara svårt att fastställa vilken låttext som kan kopplas samman med en specifik bild. Därfor kommer jag inte att gora något anspråk på att slå fast något definitivt till den lyrik som jag kopplar ihop med de tre ovan nämnda verk. Mitt fokus kommer att ligga på vad jag utifrån min
bildanalys får fram for faktorer och värdeskapande delar som jag kan koppla samma och associerar till Dylans lyrik.2 När det kommer till Dylans lyrik komma jag till viss del använda mig av Mats
Jacobssons avhandling ”Bob Dylan i 60-talet”. Hans text är en ingående analys och tolkning av Dylans texter från 1961-67 och jag tror att den kan skänka mig en fordjupad forståelse när det kommer till hans lyrik.3
Jag har valt att inte ta med verk från alla kollektioner och verk som Dylan har skapat mellan åren 2007- 2020. Detta är ett allt for stort material for att rymmas i en c-uppsats. Läsaren kommer dock ges en mindre introduktion till hans kollektioner i delen biografi. Alla dessa kommer inte tas upp i
analysdelen, utan endast de tre som jag tidigare nämnt. En annan del av Dylans visuella skapande som inte kommer plockas upp i uppsatsen är hans skulpturer ”Mood Swings”, vilket består av skrot som Dylan har svetsat samman till stålgrindar.4
När det kommer till analys av materialiteten i Dylans verk så har jag valt att fokusera enbart på originalets materialitet. Även fast mycket av hans konst som visas och säljs är limiterade upplagor gjorda i giclée. Giclée är en fransk term som betyder ”att spruta eller att spraya”, vilket beskriver termen av tryckprocessen. Mikroskopiska prickar av hogpigmenterad färg sprutas på ett hogkvalitativt papper, canvas, metall eller glas. Färgens likhet med originalet kan ibland vara svårt att urskilja med bara blotta ogat, på grund av metodens enorma spektrum när det kommer till färgskala och struktur.5 Varfor mitt arbete kommer grunda sig i originalen är for att det är dessa som Bob Dylan själv har skapat och det är i dessa jag kan analysera hans val av materialitet och utveckling over tid.
Bortsett från denna anmärkning kring urval så har jag också valt att inte gora en receptionsanalys av bilderna, vilket menar på en analys av hur hans verk har tagits emot av allmänheten och kritiker.6 Det hade kunnat vara en intressant vinkling, men jag anser det inte relevant for det som jag vill undersoka i
2 Barthes, Roland. 1977 s. 34.
3 Jacobsson, Mats. Dylan i 60-talet. Tallin: Ellerstroms Forlag, 2016.
4 Halcyon Gallery. Mood Swings. Great Britain: Halcyon Gallery, 2013 5 https://www.castlefineart.com/blog/what-is-a-giclee (Hämtad 2020-12-04)
6 Lindgren, Simon. Populärkultur – teorier, metoder och analyser.Malmo: Liber AB, 2005. s.56
min uppsats. Då det inte heller finns speciellt mycket skrivet om Bob Dylans konst så har jag inte behovt avgränsa min läsning speciellt. De material som jag har valt att fokusera på när det kommer till hans verk och kollektioner är de tre bocker som är utgivna i samband med respektive kollektion ”The Drawn Blank Series”,7 ”The Beaten Path”8 och ”Mondo Scripto”9 av hans galleri Halcyon Gallery.
Jag kommer också till viss del använda mig av den information som har publicerats kring hans konst på hans konstgalleriers hemsidor. Vilket i forsta hand är Castle Fine Art och Halcyon Gallery.
Metod & Teori
I den här delen kommer uppsatsens metod- och teorival och dess tillvägagångssätt att tas upp.
Undersokningen baseras på teorier inom visuell semiotik och som metod kommer jag arbeta utifrån en kvalitativ bildanalys med semiotisk utgångspunkt. Semiotiken är väl grundad inom den
konstvetenskapliga disciplinen och ses där igenom som ett givet val när det kommer till att analysera Dylans verk i relation till hans lyrik. Ett återkommande namn inom semiotiken är Roland Barthes, han har skrivit en mängd olika texter inom bildanalys. I boken ”Image music text” 1977 skriver han ett kapitel om bildens retorik där han gor en analys av en reklambild. Till skillnad från andra
konsthistoriska metoder som vill undersoka en bilds mening så vill semiotiken och Barthes fokusera på hur mening skapas i en bild.10 Inom lingvistiken har man länge sett på tecknet som ett begrepp for att påvisa hur sammansättningar av bokstäver bildar ord som är medskapande och har samma betydelse for åtskilliga människor. I Barthes text om bildens retorik påvisar han att detta begreppsvärld går att applicera även på bilder. Han arbetar utifrån att identifiera olika nivåer av tecken i bilder. Den forsta nivån består av själva foremålet i bilden samt hur det har arrangerats for att väcka associationer, samt om det är medvetet gjort. Han utgår här ifrån en reklambild som ska få betraktarens tankar att tänka på matlagning. Den andra nivån är texten i bilden som ska väcka associationer till Italien eller snarare
”Italienskhet” och bildens sammanhang som också är en nivå. Dylans verk består inte av text, men har istället titlar som bor granskas på samma sätt som Barthes gor med text i reklambilder. Den sista nivån står i relation till de foregångna där vi som betraktare ska kunna tyda helheten och bildens kontext;
vilket utifrån Barthes bild ska vi slutligen forstå att de är en reklambild från ett foretag och dess syfte är
7 Halcyon Gallery. The Drawn Blank Series. Great Britain: Halcyon Gallery, 2013.
8 Halcyon Gallery. The Beaten Path. Great Britain: Halcyon Gallery, 2016.
9 Halcyon Gallery. Mondo Scripto. Great Britain: Halcyon Gallery, 2018.
10 Barthes, Roland. 1977. s. 33
att vi ska vilja kopa deras produkt.11 Utifrån detta så vill Barthes påvisa att en bild består av olika tecken och slår man dem samman så skapar de en betydelse for betraktaren. Det är många små delar som bildar bildens helhet och som där igenom skänker oss vår forståelse. Det är utifrån samverkan mellan olika element i en bild som tecknet får sin betydelse.
Det finns två grundbegrepp inom semiotiken: denotation och konnotation. Det är dessa som jag kommer att utgå ifrån när jag gor min analys av Bob Dylans verk. Denotation är enligt Barthes det bokstavliga meddelande som vi direkt identifierar i en bild eller i en text. For att kunna utfora en analys utifrån semiotiken av bild och text måste jag forst granska och fastställa vad som forekommer i bilden och texten, samt hur detta upplevs vid en forsta anblick. Därefter går jag vidare i tolkningen med konnotation, vilket är det symboliska meddelandet där jag kommer kunna utläsa djupare betydelse, känslor och associationer. Helt enkelt en djupare analys av bilden och texten som betraktaren gor.12 Verken kommer jag forst analysera utifrån vad jag identifierar vid en forsta anblick och därefter gå vidare i en djupare analys där jag tar med associationer och dess innebord analyseras utifrån bildens underliggande mening. Därefter kopplar jag det samman med hans lyrik. Utifrån dessa analyser och reflektioner kring hans verk hoppas jag kunna placera hans bilder i lyriken och ett sammanhang och utifrån detta hoppas jag väcka en djupare forståelse for Bob Dylans bildvärld.
I bildanalysen har jag också valt att titta på bildens materialitet och färgval. Detta for att ta reda på hur Bob Dylans konstnärsskap har utvecklats over tid samt for att kunna observera hur hans olika
bildkollektioner skiljer sig åt. I den här delen kommer jag att utgå ifrån Bia Mankells bok ”Bild och materialitet” for att oppna upp min analys for samspelet mellan material, teknik och motiv och utifrån det skapa en forståelse kring Dylans utveckling samt skapandeprocess.13 Vilket i sin tur kan bidra till en djupare forståelse och bakomliggande betydelsebärande element i Dylans bilder, vilket då kan hjälpa mig vidare i den konnotativa analysen vilket är avgorande i min sammanlänkning med hans lyrik.
Min användning av teorin inom den visuella semiotiken kommer att folja Anne D'Alleva arbetssätt i boken ”Methods and theories of art history”. Vilken del av bilden är det som forst fångar mitt oga?
Finns det delar i bilden som är storren än andra? Hur har Dylan arbetat med färgsättning i bilden, är det
11 Barthes, Roland. 1977 s. 34.
12 Barthes, Roland. 1977. s. 37.
13 Mankell, Bia. Bild och materialitet. Lund: Studentlitteratur AB, 2013. s. 13.
delar som är färgstarkare än andra? Under arbetets gång kommer självklart fler frågor uppkomma.
Därefter kommer jag att läsa av bilden och tolka dess visuella intryck samt notera de associationer som dyker upp hos mig som betraktare.14 En annan intressant diskussion som Anne D'Alleva tar upp i sin bok är relationen mellan text och bild. Vilket är synnerligen relevant for min uppsats då hon resonerar kring det parallella mellan poesi och konst. Hon påstår att ord och bild tycks oundvikligen bli
inblandade i ett teckenkrig. All typ av konst och varje typ av tecken eller medium gor anspråk på de saker som de är bäst utrustade for att formedla och det essentiella for det specifika mediet, samt att var och en grundar sin mening avsides från det andra mediet. Samtidigt kan ord och bild liknas vid två länder som talar olika språk men har en lång historia sinsemellan varandra samt mycket utbyte. Idén är inte att upplosa gränsen mellan dem utan att låta interaktionen fortsätta.15 Med detta menar hon att ett textstycke inte kan formedla exakt samma sak som en bild kan och omvänt, men det finns en koppling mellan dem och de kan symbolisera samma sak men inte på samma sätt. En bilden kan också forstärka textens mening vilket även texten kan hos bilden.
Forskningsöversikt
Varfor jag har valt att skriva om detta ämne är då jag inte har hittat någon direkt forskning om Bob Dylans målade verk. Det som finns skrivet om hans konst är publikationer från hans publicist samt konstgalleriet, genom coffee table-bocker och utställningskataloger. Forskning om hans låttexter finns det istället en hel del skrivet om. En som jag främst vill nämna är Mats Jacobssons doktorsavhandling
”Dylan i 60-talet”. Han har delat upp Dylans 60-tal i olika teman och närmar sig en storre del av Dylans forfattarskap än enbart hans låttexter, vilket jag endast kommer använda mig av. Han tolkar Dylans verk utifrån en biografisk och psykologisk analys. Vilket också sträcker sig till en marxistisk analys, där forfattaren diskuterar hur samhället speglar sig i Dylans texter eller hur hans texter speglar sig i samhället.16
I utställningsboken ”Bob Dylan – The Brazil Series” hittade jag en text skriven av John Elderfield. Han skriver att Dylan entusiaster kommer att hitta kopplingar mellan hans låtar och hans målade bilder.
Vare sig det är en hel låt eller en mening i en låt. Han tar sedan upp verket ”Woman in Red Lion Pub”
14 D'Alleva, Anne. Methods and theories of art history. London: Laurence King Publishing Ltd, 2012. s. 37 15 D'Alleva, Anne. 2012. s. 43.
16 Jacobsson, Mats. 2016.
(fig. 5) och placerar den i relation med låtar som ”Visions of Johanna” och ”Just Like a Woman”.17
I ovrigt har jag inte funnit någon annan text som behandlar Dylans lyrik kopplats till hans målade verk. Anledning till detta skulle kunna vara att det fortsatt inte är så känt att Dylan ägnar sig åt den visuella konsten, men också att det inte är de medium man främst kopplar honom till vilket är musik och poesi som det istället finns väldigt mycket skrivet om. En annan anledning skulle kunna vara att mycket av hans konst som visas inte alltid är originalverk utan istället upplagor och där igenom anses det inte lika attraktivt att forska inom.
Bob Dylan – biografsk bakgrund (inom konsten)
Bob Dylan är en av vår tids mest ikoniska personer. Han är dock inte mest känd for sina målade bilder utan mer känd som musiker och låtskrivare. Under sina år har han släppt 38 studio album, 91 singlar, 40 musikvideor, 11 bocker och framfort tusentals livekonserter. Mitt i allt detta har han också lyckats skapa visuell konst som teckningar, målningar och skulpturer som representerar fem decennier av skapande.18 Dylans visuella skapande kan dateras bak till 1960-talet. Han skriver foljande i sina memoarer ”Chronicles” från 2004:
”What would I draw? Well, i guess I would start with whatever was at hand. I sat at the table, took out a pencil and paper and drew the typewriter, a crucifix, a rose, pencils, knives and pins, empty cigarette boxes. I'd lose track of time completely.... Not that I thought i was any great drawer, but I did feel like i
was putting an orderliness to the chaos around.”19
- Bob Dylan
17 Elderfield, John. Bob Dylan - The Brazil Series. München: Prestel Verlag, 2010. s. 22
18 https://www.smartshanghai.com/wire/arts/inside-bob-dylans-retrospectum (Hämtad 2020-11-25) 19 https://www.halcyongallery.com/artists/bob-dylan (Hämtad 2020-11-25)
Fig. 5. Bob Dylan ”Woman in Red Lion Pub” - 2008. Blandade medier på papper
Forsta gången Dylans konst motte en del av allmänhetens blickar var i samband med att han skapade omslaget till The Bands debutalbum 1968. (Fig. 4) 20 Samt att han 1994 släppte en bok med skisser på verk gjorda i kol eller blyerts. Dylan säger själv att dessa skapades på olika platser runt om i världen och till storsta del som ett sätt for honom att slappna av. Det han har valt att porträttera är motiv som han har sett direkt fram for sig. Hans bildlärare i High School foreläste starkt att man alltid skulle porträttera bara det man kan se. Detta på grund av att konstverket då aldrig kan bli missforstått. Det är något som Dylan påstår sig folja i denna samling med skisser som han kallade for ”Drawn Blank”
(Fig. 6).21 Detta foljdes sedan upp med kollektionen som han kallar for ”The Drawn Blank Series”, vilket kom ut och visades upp forst i Tyskland 2007 och året därefter i England.22 Kollektionen skapade han utifrån skisser som han skapade under sina turnéer runt om i Amerika, Europa och Asien mellan åren 1989-92. Infor forsta utställningen plockades dessa åter upp och forstorades och därefter färgsatte han dem i olika medier som blyerts, gouache och akvarellfärg.23 Det som skiljer kollektionen ifrån den publicerade boken är att verken som startade som en enkel skiss nu är färgstarka målningar, där han till
20 https://www.halcyongallery.com/artists/bob-dylan (Hämtad 2020-11-25) 21 Dylan, Bob. Drawn Blank. New York: Random House, 1994. s. 4.
22 https://www.halcyongallery.com/artists/bob-dylan (Hämtad 2020-11-25)
23 Graham-Dixon, Andrew. The Drawn Blank Series. Great Britain: Halcyon Gallery, 2013. s. xv.
Fig. 4. Bob Dylan, albumomslag för The Bands debutalbum ”Music from big pink” - 1968 Fig. 6. Bob Dylan ”Man on a Bridge” - 1989-92. Blyerts på papper.
viss del har valt att dela upp färgerna i olika färgfält. Något som är vanligt for Dylan är att skapa samma motiv i flera färgsättningar. Om man ser på verket ”Woman in Red Lion Pub” (fig.5) som borjade som en skiss så finns den idag färgsatt i blått, burgundy, magenta och rott bland annat.24 Vad Dylan själv säger om kollektionen:
”The Drawn Blank Series is something near and dear to me. It was good to bring all the pieces out of the shadows where they'd been deteriorating between the covers of a book. To see the being widely
circulated reaffirms my original instincts, that there was something to them all along.”25
– Bob Dylan
Under en intensiv period av konstnärlig aktivitet oppnade Dylan upp for ett nytt medium, vilket var akrylfärg. For den som har lite kunskap inom detta medium så vet den att akryl är mycket mer täckande än akvarellfärg och betydligt mer snabbtorkande än oljefärg. Och i sin tur är detta ett mer snabbarbetat medium där konstnären kan arbeta i lager och effektivt täcka over färg med nya färglager. Det nya mediumet bidrog till att Dylan mellan åren 2009 till borjan av 2010 hade skapat en serie med lite under 50 målningar, alla med motiv som kan kopplas till Brasilien. Och detta kom att bli hans ”The Brazil Series” som visades upp for forsta gången i Kopenhamn 2010.26 I denna kollektion har Dylan utvecklat en forstudie till en färgstarkare skildring av hans konst och istället for att vara betraktaren som i hans tidigare kollektion kliver han här in i motivet. Här kan vi mota de porträtterade människornas blickar, som i verket ”Ranchers” (fig.7), och som betraktare få en känsla av att befinna sig i samma rum som dem. Dylan beskriver sin process for denna kollektion som att han helt plotsligt kunde slås av
inspiration och borjade direkt skissa ner motivet på en bit papper, servett eller vad som fanns nära till hands. Det var inte forrän senare som han plockade upp skissen och skapade det färdiga verket.27
24 Halcyon Gallery. The Drawn Blank Series. Great Britain: Halcyon Gallery, 2013. s. 125.
25 Dylan, Bob. The Drawn Blank Series. Great Britain: Halcyon Gallery, 2013. s. 2.
26 Monrad, Kasper. Bob Dylan - The Brazil Series. München: Prestel Verlag, 2010. s. 9.
27 Monrad, Kasper. 2010. s. 12.
Bob Dylan fortsatte att arbeta i akryl och året efter utställningen med kollektionen ”The Brazil Series”
skapade han en ny kollektion med inspiration från sina turnéer i Asien. Detta kom att bli ”The Asia Series” vilken visades på Gagosian Gallery i New York 2011. På samma sätt som i hans musik så har han också i konsten en ständig strävan mot fornyelse. Vilket säkert redan har framkommit så skapar han ofta sina skisser under turnéer och färdigställer verken ibland långt senare. Denna kollektion kan ses som en visuell reflektion over hans resor i Japan, Kina, Vietnam och Korea. Den består av människor, gatubilder, arkitektur och landskap som tydligt kan identifieras till olika platser i Asien utifrån titel och detaljer i verken. Se bilden ”The Monk” (fig.8) i bildbilagan.28
28 https://gagosian.com/exhibitions/2011/bob-dylan-the-asia-series/ (Hämtad 2020-11-27)
Fig. 7. Bob Dylan ”Ranchers” - 2015. Akryl på canvas. Fig. 8. Bob Dylan ”The Monk” - 2009. Akryl på canvas.
I november 2012 presenterades en mer konventionell kollektion från Bob Dylan, ”Revisionist Art Series”. Vilken bestod av limiterade verk skapade i silkscreen på canvas och papper med motiv i form av kända tidningsomslag som Sports Illustrated och The Rolling Stones. Där han på ett satiriskt sätt frontat populärkulturella ikoner och satt dem samman med påhittade rubriker.29 Som i verket ”Rolling Stone Magazine: Rhianna” (fig. 9) kan man känna igen omslagets klassiska logga, men bortsett från den är det inte mycket på omslaget som ser ut som det brukar. Han har omarbetat den välbekanta grafiken och ikonografin och ersatt den med en känsla av det absurda. Den här kollektionen står verkligen vid sidan om hans tidigare, både när det kommer till uttryck och arbetsprocess.
2013 introducerar Dylan kollektionen ”New Orleans Series”, vilket är en grupp på 23 verk skapade i olja på canvas. Dessa verk kan ses som en hyllning till fodelseplatsen av blues och jazzmusiken iscensatta i 1940-talets atmosfär och en skildring av det dekadenta. Samma år oppnar Dylans forsta museiutställning i London. Utställningen bestod av 12 pastellporträtt och kollektionen hette ”Face Value”. Porträtten var skildringar av gåtfulla karaktärer samlade från Dylans minne, fantasi och verkliga livet. Året efter ställde Dylan åter ut i London och visade kollektionen ”Side Tracks”, vilket Halcyon Gallery forklarar är en lopande serie med over 300 tryck, var och en handdekorerade av Dylan själv och motiven består av Train Track-motivet (fig. 1) från kollektionen ”The Drawn Blank”.30
I november 2016, en månad efter att Bob Dylan blev tilldelad nobelpriset i litteratur presenterade han en ny kollektion av verk, ”The Beaten Path”, vilket porträtterar det amerikanska landskapet. Dylan säger själv att denna serie av målningar var skapade utifrån iden att dem inte skulle kunna misstolkas eller missforstås. Alla verk har en koppling till det amerikanska landskapet och hans ide var att hålla det enkelt och bara porträttera det rent visuella från platser runt om i USA. Han säger dock att han tar sin konstnärliga frihet och plockar bort vissa element från platsen som han själv inte anser hor hemma.
29 Washington Green. Bob Dylan – Revisionist Art. Utställningskatalog, 2014.
30 https://www.halcyongallery.com/artists/bob-dylan (Hämtad 2020-11-25)
Fig. 9. Bob Dylan ”Rolling Stone Magazine:
Rhianna” - 2014. Silkscreen på canvas.
Vilket kan vara kommersiella element, hoghus med mer.31 Ikonografin i verken är skapade utifrån ett semi-medvetet sätt. Där Dylan har valt att porträttera bilder av platser vars monster och motiv har en mening for honom, som vägar, broar, bilar, motell med mer. Verken är skapade i gouache, akvarell och akryl.32 Själva motiven i kollektionen är från befintliga platser runt om i USA och tanken kring att han inte vill att verken ska missforstås säger han:
”In every picture the viewer doesn't have to wonder whether it's an actual object or delusional one. If the viewer visited where the picture actually existed, he or she would see the same thing. It is What
unites us all.”33
– Bob Dylan
2018 kom Dylan ut med kollektionen ”Mondo Scripto”, vilket belyser hans låtskrivande från en ny vinkel. I den här kollektionen har han handskrivit upp till 60 av hans låttexter från en bred period i hans karriär. Vilket ackompanjeras av blyertsteckningar som forstärker textens innehåll. For den som är bekant med Dylans lyrik så kan man i vissa av texterna uppmärksamma att han har justerat lite i texterna och skapat nya versioner till skillnad från de inspelade. En anledning till detta säger han kan vara att hans rastloshet och att hans kreativa hjärna aldrig känner sig helt tillfredsställd med det han har skapat. Vissa av dessa oväntade sammankopplingarna av lyrik och skiss kan erbjuda oväntade intima oppningar till varje låt, samt addera dimensioner och insikt till Dylans egna relation till respektive låt.34 Dylan fick forfrågan infor släppet av kollektionen huruvida det var svårt att komma fram till ett
koncept for illustrationerna och på det svarar han foljande:
“At first it was a bit of dilemma, but then i started experimenting with other people's songs. The Tom Petty song 'Love is a Long Road' – I drew a Picture of a dirt road. For the Billy Jole song 'Moving Out'
I drew a picture of a moving van. The Prince song 'Darling Nikki' – I drew a picture of a young girl masturbating in a hotel lobby. I saw that, okey, it can be done, so then i did it with my songs.”35
– Bob Dylan
31 Dylan, Bob. The Beaten Path. Great Britain: Halcyon Gallery, 2016. s. 9.
32 Dylan, Bob. 2016. s. 10.
33 Dylan, Bob. 2016. s. 11.
34 Piazza, Tom. Mondo Scripto. Great Britain: Halcyon Gallery, 2018. s. 13.
35 Dylan, Bob. Mondo Scripto. Great Britain: Halcyon Gallery, 2018. s. 10.
Flertalet av Dylans kollektioner har åter plockats upp genom åren. Där han har gjort nya tolkningar och färgsättningar utifrån samma skisser. Bland annat 2018 skapade han en 10 års jubileumskollektion for
”The Drawn Blank Series”.36 Året 2020 skapade han en ny kollektion av ”Mondo Scripto”, där han har valt ut nya låtar att skapa illustrationer till.37 Storsta delen av hans verk som visas och säljs är limiterade grafiska editioner skapade i giclée utifrån originalverken. Alla är numrerade och handsignerade av Dylan själv.
Analys och tolkning av bilder
I denna del kommer jag att gora en analys och tolkning utifrån Barthes bildsemiotik. Samt att introducera Dylans skapande process och materialitet i varje verk. Och analysera detta utifrån Bia Mankells bok ”Bild och Materialitet”. Jag tänker att det kommer skänka mig en ytterligare ingång när det kommer till att koppla hans målningar till lyriken, men också hjälpa mig att se hans konstnärliga utveckling over tid och olikheter i hans kollektioner. Inledningsvis kommer jag att ägna mig åt en fullständig beskrivning av varje verk då detta krävs for att analysen ska vara vetenskapligt accepterad. I detta steg ska jag forsoka vara så objektiv som mojligt och på ett tydligt sätt guida läsaren genom konstverket.38 Mycket av Dylans konst skapas i upplagor i giclée print utifrån originalen. Jag kommer här i mitt arbete endast fokusera på det ursprungliga mediet.
Train Tracks – The Drawn Blank Series
Det forsta jag mots av när jag ser verket är en blå himmel som ljusnar längre mot horisonten. Himlen består av tjocka penseldrag som på ett fläckigt sätt täcker ytan. Ut mot kanterna har den inget skarpt avslut utan till viss del ett abrupt avslut. Det centrala i bilden är tågrälsen som borjar i bildens nedre hogra horn och sträcker sig bort mot bruna berg i bildens mitt, där också rälsen forsvinner bort som att det är for långt bort for ogats blick. Hela bildens horisont ser ut att bestå av rodbruna berg. Rälsen är nedsjunken från omgivningen i bilden och omger sig på båda sidor av något som skulle kunna vara gräs eller grus. På bildens vänstra sida efter själva korbanan kommer det en upphojning och på den är det forst växtlighet som påminner om gräs. Ovanpå plattån står det tre hus. Husen ser ut att ha två till tre våningar och sluttande tak. Framfor husen ut mot rälsen foljer ett staket och framfor det, längre bort i
36 https://www.castlefineart.com/art/set-of-10-limited-edition-graphics-2018 (Hämtad 2020-12-04)
37 https://www.castlefineart.com/art/mondo-scripto-2020-boxed-set-of-6-unframed-editions (Hämtad 2020-12-04)
38 Kjørup, Soren. Människovetenskaperna – Problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur, 2018. s. 154.
bilden står en hog mast som utifrån sin t-form ser ut att vara en elledning. I bildens hogra sida är det en lite mindre upphojning från korbanan, vilket fortsätter som en tågperrong. På perrongen skjuter en mork stolpe upp ifrån marken och ut ur bildens hogra horn. Efter den står ett barrträd som ser ut att vara formad som en klassisk gran. I slutet av perrongen mot bergen i horisonten står ett envåningshus med dess front riktad ut mot rälsen men också oss som betraktare. Huset har ett trekantstakt och fonster som vätter ut mot korbanan.
Det som gor att jag fastnar i bilden är de skissartade blandat med de hastiga penseldragen som täcker bildytan. De breda penseldragen som porträtterar himlen i bilden får mig utifrån dess färg att tänka att det är regnmoln som precis har rullat in och borta i horisonten ser man att molnen oppnar upp sig och släpper snart igenom solstrålarna. Bilden i sig känns ode, inga människor och ingen rorelse. Endast en centrerad tågräls som ror sig bortåt och forsvinner bort bland bergen. Det är inte en räls som går igenom en storstad, då det finns väldigt få hus i bilden. Det är inte heller några människor som står och väntar på perrongen, utan detta skulle kunna vara en ode stad där tågen har slutat gå, eller att det sista tåget har precis hämtat upp de som vill lämna platsen for att ta dem till en annan plats långt bort i från denna stad. Platsen i sig är anonym vilket gor
att man skulle kunna placera den på många platser runt om i världen och därefter anpassar sig bilden efter den som betraktar den. Som betraktare får jag känslan av att man själv står på spåret och längtar bort till något annat, det är något sorgligt over den ode bilden, den skulle kunna representera en person som känner sig fast på den här platsen. Allt den vill är att ta sig härifrån men det finns ett verkligt eller osynligt hinder som stoppar denne från att lämna platsen. Eller så är personen redan på spåret påväg bort från det gamla och ser denna ode stad svischa forbi i tågfonstret på väg mot något bättre, något nytt och mot den ljusa horisonten där molnen lättar och solen snart spricker igenom. Jag ser också rälsen som en symbol for resande men också rastloshet. Jag tänker på alla turnéer som Dylan har gjort runt om i USA, till slut måste alla platser i efterhand vara svåra att åtskilja och på ett eller annat sätt slås samman till en bild av en anonym stad. En stad som alla andra.
Fig.1. Bob Dylan ”Train Tracks” (Blue) – 2008 Akvarell på papper
Verket ”Train Tracks” utgår från en skiss som Dylan skapade mellan åren 1989-92 när han turnerade runt i Amerika, Europa och Asien. Skissen plockades senare upp av Dylan och skannades till en storre skala och ritades åter av på papper. Han fortsatte sedan arbetsprocessen med blyerts och akvarellfärg tills han nådde det färdiga resultatet.39 Bia Mankell skriver om akvarell som ett medie vilket underlättar och mojliggor for amatorer att skapa bilder med ett suggestivt intryck som till stor del kan relateras till slumpens betydelse for det slutgiltiga resultatet.40 Akvarell kan därfor ses som ett tacksamt material for Dylan att arbeta med i borjan av hans konstnärliga karriär. Då verket är en mer landskapsbild är också akvarellfärg tacksamt då det skänker en mjukhet till det växtliga och himlen. Färgen låter ljuset i verket komma igenom molnen och i vissa delar kan man urskilja den underliggande skissen. Vilket skänker verket ytterligare en dimension i Dylans skapandeprocess, då betraktaren kan se hans grundtankar om vilken väg han vill att verket ska ta mot det slutgiltiga resultatet. Jag upplever det som ett enkelt motiv med rälsen i mitten och hur den smalnar av mot mitten av bilden ger verket en illusion att dra sig bortåt. Det är inget avancerat perspektiv som han arbetar i och motivet i sin helhet är enkelt och man kan tydligt se Dylans blyertsskiss, samt hur han i lager har adderat akvarellfärg for att skänka en rorelse och något djup till bilden.
Manhattan Bridge, Downtown New York – The Beaten Path
Vid en forsta anblick så mots jag av breda och kraftiga bropelare som kommer upp ur marken och reser sig mot himlen. Dem formar sig som ett valv som går over själva bro delen som går horisontellt over bilden. Bron hålls upp av en mängd vajrar som går både vågrätt och lodrätt. Som betraktare ser vi bron snett underifrån vilket ger en ett intryck av att det är en massiv bro, skapad i en stålkonstruktion och med dess kryssbelagda forstärkningar i pelarna. Himlen som bron sträva upp mot är målad i bestämda och skarpa penseldrag i en mix av färger i lila, blått, gult, orange och rott. Under bron ljusnar himlens färger och långt borta kan man se en stadssiluett som ebbar ut. Precis under bron ser man gatulampor, elmaster och toppen på ett hus med platt tak och fyra fonster. Närmare betraktarens blick i bilden så reser sig byggnader både på hoger och på vänster sida. Man ser inte marken som dem står på så det går inte att utläsa hur hogt dem är och hur många våningar dem består av. Den hogra byggnaden går i en morkare lila ton med orangea fonster som vetter ut mot den vänstra byggnaden. På hoger sida närmast i bild stå en gatlampa som ser ut att vara släkt. På vänster sida i bilden reser sig en hogre byggnad som
39 Graham-Dixon, Andrew. The Drawn Blank Series. 2013. s. XVI.
40 Mankell, Bia. 2013. s. 113.
går mer i en rodorange ton med blåa och gula fonster. Man ser också som en skugga från bron som sveper over husfasaden. På fasaden längst upp och längst bort från betraktaren sitter det som en vit låda med tak monterad over ett av fonstren och längst ner i vänstra hornet sticker det ut som ett entrétak från samma byggnad.
Det som gor att verket fångar min blick är de starka färgerna som drar en in i bilderna. Blandningen av färger på himlen får en att tänka på en solnedgång en kväll på New Yorks gator. Vilket jag kan dra slutsatsen av utifrån verkets titel. Som betraktare är jag placerad i nederkant mellan två hoga
byggnader, vilket får en att känna sig liten, som att man befinner sig på en ny okänd plats. Perspektivet i bilden kan symbolisera något man forundras av eller ser upp till, när man som betraktare ser
byggnaderna stiger oändligt upp mot himlen och en pampig bro centrerad i bild. Det man fascineras av skulle kunna vara storstaden New York. Den vänstra byggnaden i bilden är ljus i sina färger och i fonsterna speglas en blå himmel. Det hogra huset är istället i en mork ton och står riktad som den overskoljs av skugga och
fonsterna är brandgula. Jag ser byggnaderna som en symbol for storstadens två sidor, en som skänker hopp, en nystart och oändliga mojligheter. Den andra som är dyster, en plats med svårigheter och motgångar, en plats där människor utifrån inte släpps in hur lätt som helst. Men samtidigt ser jag verket som huvudsakligen
hoppfyllt och att bron symboliserar en overgång från en tid i livet till en annan. På den här platsen finns det mojligheter for den som tar for sig. På samma sätt som Dylan har valt att porträttera den här platsen med byggnader som sträcker sig ut och fortsätter bortom horisonten.
Fig. 2. Bob Dylan ”Manhattan Bridge, Downtown New York” - 2017.
Akryl på canvas
”Manhattan Bridge, Downtown New York”. Kommer från Dylans Amerikana kollektion. Det som knyter alla verken samman är att de alla på ett eller annat sätt flortar med det amerikanska landskapet.
Här har han inte utgått ifrån äldre skisser, utan han har istället arbetat utifrån fotografier som han har tagit av de porträtterade platserna eller gamla filmklipp. Målet med kollektionen var att verken inte skulle kunna misstolkas och om betraktaren besokte samma plats där fotografiet var taget skulle denne se det samma som är porträtterat i verket. Utifrån fotografiet eller filmklippet arbetade Dylan med camera obscura metoden och sedan skissade han av motivet på canvas eller papper.41 I det här verket och hela kollektionen overlag arbetar han i ett helt annat perspektiv än tidigare. Vi kan inte längre se skissen som ligger till bakgrund for det färdiga verket. Dylan arbetar också i en helt annan färgskala och med mycket starkare färger som han packar i tjocka lager, hans medium är nu istället akrylfärg.
Vad Bia Mankell skriver om akrylfärg som medium är att det är en lätthanterlig färg, som torkar fort.
Vilket gor att den lätt går att måla over eller att addera lager utan att den undre färgen loser sig.42 Därfor kan man tänka sig att akryl var ett mycket tacksamt medium for en rastlos själ som Bob Dylan.
Blowin' In The Wind – Mondo Scripto
Ett vitt papper med text skriven med en snirklig handstil till vänster och på hoger sida en
blyertsteckning. Vid en fosta anblick på verket så är det det som ogat fångar direkt. Texten har en rubrik där det står ”Blowin' in the Wind”, vilket foljs av tre grupperingar av text. Texten ser handskriven ut då utformningen på bokstäverna hela tiden är olika och inte foljer samma monster.
Texten är relativt rak skriven med ett lätt tryck och med stora och små bokstäver. Handstilen är mjuk och bokstäverna består av små lopar, långa krokar och tätt mellanrum mellan orden och bokstäverna. I skissen ser man en man som halvt står med händerna i fickorna, iklädd kavaj med slag, randiga byxor som är nedstoppade i ett par stovlar som påminner om cowboyboots. Han står på gräset vid sidan av en jord eller grusbeklädd väg som slingrar sig bort från betraktaren, mot bergen och horisonten. Längst bort i bild syns enkelt skissade berg och ett staket som foljer vägens hogersida. Det centrala i bilden är vägskälet som mannen står framfor med vägskyltar i trä som pekar åt fem olika Amerikanska delstater, Wyoming, Iowa, Kansas, Nevada och Montana. I ovrigt är skissen enkel och består inte av så mycket mer innehåll.
41 Dylan, Bob. 2016. s. 10.
42 Mankell, Bia. 2013. s. 107.
Skissen i sig är enkel, men det som fångar ogat är mannen som står vid ett vägskäl och tittar upp mot pilarna som pekar honom åt olika platser. Jag ser det inte som att mannen som Dylan har porträtterat ska representera någon specifik, utan snarare att han kan vara vem som helst och samtidigt alla. Att mannen har händerna halvt i fickorna och avslappnade axlar får mig att tänka att han inte har bråttom over att fatta ett beslut om vilken väg han ska ta. Det är nästan som han väntar på att beslutet ska fattas åt honom eller att det inte spelar någon roll vilken väg han faktiskt tar, utan att alla vägar ändå leder åt samma håll. Vägen bakom mannen kan representera hans tidigare erfarenheter i livet som ligger bakom men ständigt finns med honom. Bergen i bakgrunden skulle kunna vara en symbol for något fast och beständigt, något som står stadigt och inte går att ändra på. Att skyltarna har amerikanska delstater på sig speglar att Dylan riktar sin mening med verket mot USA, att det är platsen där det finns olika vägar att ta, vilket kan omformas till riktningar. Att det finns olika riktningar for USA som land att ta, den ena vägen kan leda till något bättre, medans den andra kanske leder till något sämre. Och att detta val ligger i händerna på den ”vanliga” människan som vi ser i bilden.
Fig. 3. Bob Dylan ”Blowin' In The Wind” - 2018 Blyerts på papper
Verket ”Blowin' In The Wind” består av en handskriven låttext i bläck sammansatt med en skiss gjord i blyerts. Skisserna i sig är enkla och i många fall väldigt bokstavliga när man läser den tillhorande låttexten.43 Kollektionen ”Mondo Scripto” skiljer sig mycket från hans tidigare verk. Då syftet med motiven är att porträttera en del i hans låt. I de tidigare kollektionerna arbetade han med skissen som en grund men här är skissen den slutgiltiga produkten. Ett mycket mer avskalat medium än både akryl och akvarell, där varje litet sträck har en betydelse for det färdiga resultatet. Mankell skriver om
teckningspraktiken som något ärligt och ursprungligt, även transparent mot tecknarens innersta.
Forbindelsen tanke-hand och oga-hand synliggors i skissen.44 Teckning och skiss ses som ett ärligt och naket medium, därav passar det bra som komplement till Dylans lyrik. Dock kan man inte argumentera for att dessa verk är lika tekniskt utforda och genomarbetade som hans tidigare kollektioner.
Konstens koppling till lyriken
Jag kommer att analysera Bob Dylans lyrik utifrån semiotiken och plocka isär den på liknande sätt som Mats Jacobsson har gjort i sin avhandling ”Dylan i 60-talet” och koppla den samman med de målade bilderna i min uppsats. Min analys av lyriken kommer dock inte te sig lika omfattande som Jacobssons då lyriken inte är uppsatsens enda centrala syfte.45 Jag har kommit fram till respektive låttext utifrån min bildanalys där jag har kopplats samman både de direkt synliga motiven och de konnotativa med lyrik av Bob Dylan som jag anser hor samman, som speglar likartad kontext och väcker hos mig samma associationer.
Train Tracks – The Drawn Blank Series Freight Train Blues
I was born in Dixie in a boomer shed Just a little shanty by the railroad track Freight train was it taught me how to cry The holler of the driver was my lullaby I got the freight train blues
43 Dylan, Bob. 2018. s. 10.
44 Mankell, Bia. 2013. s. 153.
45 Jacobsson, Mats. 2016
Inledningsvis sjunger Dylan om att han foddes I Dixie, vilket är en benämning på sydstaterna i USA. I ett litet skjul precis vid tågrälsen. Detta skjul kan vara samma skjul som är porträtterat på hoger sida om rälsen i verket ”Train Tracks”. I texten skriver han att det var godståget som lärde honom att gråta och att forarens hoga rop var hans vaggvisa. Jag tolkar detta som ett uttryck for en mycket ode stad, där inte mycket hände bortsett från att godståget passerade igenom den. Som jag också skrev i analysdelen av verket ”Train Tracks” att jag upplevde bilden som sorglig, så sjunger också Dylan att han har
”Freight Train Blues”. Vilket jag tolkar som att denna plats gor att han känner sig sorgsen/deprimerad,.
Oh Lord mama, I got them in the bottom of my rambling shoes And when the whistle blows I gotta go baby, don't you know Well, it looks like I'm never gonna lose the freight train blues.
I denna del av texten får jag en känsla av att han vill ta sig bort från denna plats, men att det är något som håller honom tillbaka. Det som håller honom tillbaka går från botten av hans ”vandrande” skor och när han hor tågets vissla så är det som en påminnelse att han måste ta sig ifrån denna plats. Fast det är något som håller honom tillbaka och han kommer aldrig bli av med denna sorgsenhet. Vilket jag också kom fram till i min analysdel. Att allt han vill är att lämna den här platsen men att det finns ett osynligt hinder som håller honom tillbaka.
Well, my daddy was a fireman and my mama-ha She was the only daughter of an engineer
My sweetheart was a brakeman and it ain't no joke Seems a waste to get a good man broke
I got the freight train blues
Han går därefter igenom sitt fars yrke och att hans mamma var dotter till en ingenjor, men nämner aldrig själv vad han arbetar med. Detta skulle kunna vara ett nederlag som påverkar hans situation och håller honom kvar på platsen. Hans älskling arbetar som bromsare och ansvarar for godstågets bromsar.
Han insinuerar att det är hans respektive som håller tillbaka (eller också bromsar) honom och att det är
på grund av detta som han befinner sig i en dålig ekonomisk situation. Vilket i sin tur leder till denna depression.
Oh Lord mama, I got them in the bottom of my rambling shoes And when the whistle blows I gotta go mama, don't you know Well, it looks like I'm never gonna lose the freight train blues.
Han forklarar åter igen att han måste ge sig av och lämna platsen. Även om han lyckas och vart han än hamnar i världen så kommer han alltid att bära på sorgen från den här platsen. Som jag skriver i bildanalysen så ger verket en forhoppning om att det blir ljusare längre bort där de morka molnen skingrar sig. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig och vart han än befinner sig så hänger sorgen over honom.
Well, the only thing that makes me laugh again Is a southbound whistle on a southbound train Every place I wanna go I never can go
Because you know I got the freight train blues
Oh Lord mama, I got them in the bottom of my rambling shoes.46
Rälsen ser jag som en symbol for Dylans resande och hans rastlosa själ. Han sjunger att det enda som kommer få honom att skratta igen är godstågets vissla, vilket påminner honom om platsen han kommer ifrån. Vilket jag tolkar som att han har lyckats ta sig från den här platsen, men ändå finns den ständigt inom honom som en påminnelse om vart han kommer ifrån. Om man ser på Dylans otaliga turnéer runt om i världen så måste många av dess platser tillslut slås samman till ett kluster av anonyma platser. Så även om platsen han foddes på skänker honom sorg så är det där ifrån han kommer och det är den platsen som grundar honom och påminner honom om vem han är.
Manhattan Bridge, Downtown New York – The Beaten Path Talkin’ New York
Ramblin’ outa the wild West
46 http://www.bobdylan.com/songs/freight-train-blues/ (Hämtad: 2020-12-07)
Leavin’ the towns I love the best Thought I’d seen some ups and downs
’Til I come into New York town People goin’ down to the ground Buildings goin’ up to the sky
Inledningsvis sjunger Dylan att han lämnar en plats som är mycket kär for honom. Och han trodde att han hade upplevt en hel del i den här staden tills han kom till New York. Jag tolkar denna inledning som en fascination for storstaden New York. Vilket jag nämnde i min bildanalys när det kom till verkets perspektiv, som var riktat upp mellan byggnaderna mot himlen. Som betraktare upplever jag precis som Dylan sjunger att man har hamnat på en ny okänd men också spännande plats. Brons symbolik centrerad i verket som står for en overgång från en tid i livet till en annan.
Wintertime in New York town The wind blowin’ snow around Walk around with nowhere to go
Somebody could freeze right to the bone I froze right to the bone
New York Times said it was the coldest winter in seventeen years I didn’t feel so cold then
I denna del av texten får jag bilden av att livet i New York kanske inte var så lätt som han trodde, utan att han har stott på en del motgångar. Han ror sig runt i staden utan ett specifikt mål. I Mats Jacobssons avhandling får vi veta att Dylans användning av Snow är ett slaggartat uttryck for att resa med
tunnelbanan.47
I swung onto my old guitar Grabbed hold of a subway car
And after a rocking, reeling, rolling ride
47 Jacobsson, Mats. 2016. s. 45.
I landed up on the downtown side Greenwich Village
I texten är det som att sångaren har två roller, både som berättare men också som deltagare i låtens handling. I den här delen rycks mannen i låten upp och får ny energi och ser mojligheterna igen. Han tar tag i sin gitarr och ger sig ut i storstaden.
I walked down there and ended up
In one of them coffee-houses on the block Got on the stage to sing and play
Man there said, “Come back some other day You sound like a hillbilly
We want folk singers here”
Här går mannen in på ett cafe och ska gora vad jag tolkar som sitt forsta framträdande i den nya staden.
Han får dock inte det välkomnande och hyllningarna som han hade hoppats på. Istället sågas hans framträdande och en man ropar ut att han låter som en lantis och det är inte onskvärt i storstaden.
Denna del i texten associerar jag med samma symbolik som den hogra byggnaden i Dylans verk, vilket är porträtterat i dova morka färger och täcks av skuggor. En plats där man som utomstående lätt kan få ta emot motgångar och svårigheter.
Well, I got a harmonica job, begun to play Blowin’ my lungs out for a dollar a day I blowed inside out and upside down The man there said he loved m’ sound He was ravin’ about how he loved m’ sound Dollar a day’s worth
Texten fortsätter med Dylans berättande om mottagandet han fick i storstaden. Nu borjar motgångarna att vända och han har här fått ett jobb, men samtidigt ett jobb som jag tolkar att han anser sig vara
overkvalificerad for.
And after weeks and weeks of hangin’ around I finally got a job in New York town
In a bigger place, bigger money too Even joined the union and paid m’ dues
Här borjar hans karriär att accelerera när han nu har fått ett jobb på en storre arbetsplats vilket också genererar mer pengar. Livet i storstaden borjar se upp mot honom och mojligheterna sträcker ut sig på samma sätt som han har porträtterat stadssiluetten som fortsätter bortåt mot horisonten.
Now, a very great man once said
That some people rob you with a fountain pen It didn’t take too long to find out
Just what he was talkin’ about
A lot of people don’t have much food on their table But they got a lot of forks ’n’ knives
And they gotta cut somethin’
Forsta raden i den här texten är en hyllning till Dylans stora idol Woody Guthrie och en av hans låtar.
På samma sätt som Guthrie lägger Dylan här en kommentar om hur han avvisar storstaden där
individens utsatthet är stor och det finns en väldigt stor kontrast mellan rika och fattiga. Samtidigt som han också lägger en kommentar kring konsumtionssamhället.48 Låttexten är delad i två delar, den ena står for fascination for storstaden, medans den andra symboliserar forakt. Vilket jag i min bildanalys utläste av bilden. Det finns en ljus och en mork sida med en bro mellan dem och det är med små marginaler som avgor på vilken sida om bron man hamnar på.
So one mornin’ when the sun was warm I rambled out of New York town
48 Jacobsson, Mats. 2016. s. 46.
Pulled my cap down over my eyes And headed out for the western skies So long, New York
Howdy, East Orange49
Slutligen trottnar mannen på de villkor som råder i storstaden, han drar ner kepsen for ogonen och beslutar sig for att lämna den lika snabbt som han anlände.
Blowin' In The Wind – Mondo Scripto Blowin' In The Wind
How many roads must a man walk down Before you call him a man?
Yes, ’n’ how many seas must a white dove sail Before she sleeps in the sand?
Yes, ’n’ how many times must the cannonballs fly Before they’re forever banned?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind The answer is blowin’ in the wind
Texten inleds med tre frågeställningar. Den fosta frågan, ”hur många vägar måste en man färdas på innan han kan kallas for man?”. Frågan speglas tydligt i motivet i verket ”Blowin In The Wind”, där vi ser en man stående vid ett vägskäl. Som jag skrev i bildanalysen tolkar jag inte mannen i sången heller som en specifik person. Utan att denne person kan vara vem som helst och samtidigt alla. I foljande fråga sjunger han om den vita duvan som kan vara en fredssymbol, speciellt om man kopplar den samman med nästkommande fråga som symboliserar krig. Här ställer Dylan frågan hur många gånger måste en kanonkula flyga innan dem forbjuds. Svaret på frågorna blåser i vinden. Mats Jacobsson skriver i sin doktorsavhandling kring textens symbolik att duvan är ett tecken på fred, vägen kan symbolisera erfarenhet eller resan i livet, kanonkulan står for krig och vinden for det andliga, men
49 http://www.bobdylan.com/songs/talkin-new-york/ (Hämtad 2020-12-07)
också det forgängliga.50
How many years can a mountain exist Before it’s washed to the sea?
Yes, ’n’ how many years can some people exist Before they’re allowed to be free?
Yes, ’n’ how many times can a man turn his head Pretending he just doesn’t see?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind The answer is blowin’ in the wind
Texten fortsätter med tre frågeställningar och med att svaret blåser i vinden. På samma sätt som jag diskuterade i min bildanalys att mannen inte hade bråttom med att fatta ett beslut om vilken väg han skulle ta, samt att jag upplevde det som att han väntade på att beslutet skulle tas åt honom. Ser jag på tredje frågeställningen ”hur många gånger kan en man vända bort sitt huvud och låtsas att han inte ser?”. Mannen som vi ser i verket och i sången är passiv och blundar for det som händer omkring honom. Både i bilden och i texten finns berg nämnda, i bildanalysen tolkade jag dem som något fast och beständigt, här ställer sig Dylan fråga ”hur många år kan dem existera innan dem forsvinner i havet?”. Detta skulle kunna vara ett sätt for Dylan att lyfta fram sin tveksamhet till att en forändring någonsin kommer ske. Om vi ser berget som en symbol for evigheten.
How many times must a man look up Before he can see the sky?
Yes, ’n’ how many ears must one man have Before he can hear people cry?
Yes, ’n’ how many deaths will it take till he knows That too many people have died?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind The answer is blowin’ in the wind.51
50 Jacobsson, Mats. 2016. s. 67
51 https://www.bobdylan.com/songs/blowin-wind/ (Hämtad 2020-12-07)
