http://www.diva-portal.org
This is the published version of a chapter published in Vänbok till Ulf Israelsson.
Citation for the original published chapter:
Edström, Ö. (2020)
Teori metod och perspektiv: erfarenheter från examensarbeten på juristprogrammet In: Mattias Derlén, Lena Landström, Nina Nilsson Rådeström (ed.), Vänbok till Ulf Israelsson (pp. 43-52). Umeå: Juridiska institutionen, Umeå universitet
N.B. When citing this work, cite the original published chapter.
Permanent link to this version:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-175514
Vänbok till Ulf Israelsson
Juridiska institutionen
Umeå 2020
Redaktörer
MATTIAS DERLÉN LENA LANDSTRÖM
NINA NILSSON RÅDESTRÖM
Ett stort tack till
Linda Andersson och Thomasine Francke Rydén för all hjälp med vänboken.
© Författarna 2020
Detta verk är skyddat av svensk upphovsrätt (Lag 1960:729) ISSN: 1404-9198
ISBN: 978-91-7855-317-4
Omslag: Maria Lindhgren
Tryck: Cityprint i Norr AB
Umeå, Sverige 2020
Teori, metod och perspektiv
Erfarenheter från examensarbeten på juristprogrammet
ÖRJAN EDSTRÖM
11 Inledning
Jag har under årens lopp ofta haft anledning att diskutera frågor om kursers innehåll, bedömningsfrågor och diverse praktiska problem kring olika kurser. I min egenskap av kursansvarig för termin 9 på juristprogrammet vid Umeå universitet under åren 2005–2018, har det alltid varit värdefullt att diskutera med Ulf kring sådana frågor som rör juriststudenternas examensarbeten.
Just examensarbetena på juristprogrammets avslutande termin är också föremålet för mina reflektioner i det här bidraget. Jag kommer att särskilt diskutera frågor om teori, metod och perspektiv samt delge några tankar och intryck kring utvecklingen av examensarbetena på juristprogrammet i Umeå.
2 Yrkesutbildning och vetenskaplighet
Rättsvetenskapen har en nära koppling till juridisk yrkesverksamhet och ämnet har en praktisk inriktning. Rättsvetenskap i traditionell mening är också inriktad mot det normativa "börat", det vill säga vad som utgör gällande rätt vid ett givet tillfälle.
Detta är givetvis en fullt legitim uppgift och för avnämare bland praktiskt verksamma jurister, domstolar med flera är det en i högsta grad relevant frågeställning.
Från allmänna vetenskapliga utgångspunkter kan en normativt inriktad rättsvetenskap för företrädare inom särskilt andra samhällsvetenskaper framstå som ovetenskaplig. Hur kan en normativ teori som säger hur något bör vara ligga till grund för en slutsats om hur något är och därmed kunna bli föremål för prövning? Något som kan användas för att undersöka hur verkligheten är eller hur saker och ting hänger samman och därmed kan bidra till att förklara världen?
I princip arbetar man emellertid delvis normativt också inom flera andra vetenskapsdiscipliner. Inom exempelvis de ekonomiska ämnena är det inte ovanligt
1
Örjan Edström är professor i arbetsrätt vid juridiska institutionen vid Umeå universitet. Detta bidrag
är en uppdaterad version av ett muntligt anförande som hölls vid ett seminarium 2013 i samband med
ett forskningsinternat arrangerat av den juridiska institutionen vid Umeå universitet.
44
att man ger sig in på att förklara hur en framgångsrik ekonomisk politik bör vara utformad eller hur en företagsledning bör agera för att nå olika mål. Sådana utsagor grundar sig typiskt sett på empiriska data och teorier som är förankrade i studier av beteenden i samhället.
Det som i det perspektivet är särskiljande för rättsvetenskapen är att det är rätten som är den ”verklighet” som står i centrum för undersökning. Rättsvetenskap i en mer begränsad mening är i hög grad inriktad mot att fastställa och elaborera gällande rätt, det vill säga hur något bör vara med siktet inställt på hur rätten bör tillämpas för att stå i överensstämmelse med gällande rätt.
3 Bruket av teorier och metodval
Inledningsvis kan påpekas att när det gäller begreppet teori så förväxlas eller sammanblandas begreppet inom rättsvetenskapen ofta med filosofi. En bidragande orsak är förekomsten av begreppet ”allmänna läror” vilket är förvillande i sammanhanget. Allmänna läror – och för den delen även rättsprinciper – är dock generellt sett extraherade ur rättstillämpningen och utgör grundläggande fundament eller rättsgrundsatser för rätten (exempelvis principen att avtal ska hållas som kan utläsas ur regler som riktar sig mot avtalsbrott i form av bland annat regler om skadestånd).
Det finns också en omfattande teoretisk eller egentligen filosofisk diskussion om rätten och rättssystemets uppbyggnad, dess hierarkiska struktur och legitimitet. Här kan nämnas exempelvis Hans Kelsens tanke om grundnormen som den yttersta giltighetsgrunden för den positiva rätten i ett monistiskt rättssystem.
Ett annat exempel är H. L. A. Harts indelning av regler i primära och sekundära där den så kallade ”igenkänningsregeln” fyller en särskild funktion för att legitimera giltigheten av rättsregler. Dessutom fyller hos Hart även ”sociologiska fakta” en funktion för att bedöma rättens innebörd och giltighet.
Utan att närmare gå in på dessa frågor kommer jag här att använda begreppet teori i en mer samhällsvetenskaplig mening, där teorier används som en måttstock i den rättsliga undersökningen och där bruket av empiri är centralt.
För att diskutera användningen av teorier och valet av metod i examensarbeten finns ett behov av att strukturera upp dessa frågor. En utgångspunkt är en indelning i ett internt respektive externt perspektiv på rätten. Kortfattat innebär det förstnämnda perspektivet att de forskningsfrågor som ställs i princip kan antas bli besvarade med utgångspunkt i vedertagna rättskällor och annat rättsligt relevant material inklusive doktrin.
Det externa perspektivet innebär att man även inkluderar frågor som rättens
funktioner och roll i olika samhälleliga sammanhang. Relevanta frågor i ett sådant
perspektiv kan vara om den gällande rätten i sin tillämpning uppfyller vad som är den uttalade avsikten med en reglering eller vilka konsekvenser rättens utformning har för exempelvis fördelning av makt och ekonomiska resurser i samhället.
3.1 Internt perspektiv
Här rör vi oss på den traditionella rättsvetenskapens hemmabana och här kan vi placera sökandet efter den "gällande rätten". För att använda Jürgen Habermas term kunskapsintresse så kan man här – som Niklas Bruun och Thomas Wilhelmsson – tala om ett "rättsdogmatikens kunskapsintresse".
Då rättsdogmatisk metod är ett vanligt förekommande begrepp i examensarbeten när författaren ska beskriva sin metod, så använder jag det också här i min framställning. (Valet av terminologi kan givetvis diskuteras; varför inte helt enkelt använda sig av begreppet juridisk metod som får anses vara ett något vidare begrepp i sammanhanget om vi jämför med mer ursprungliga rättspositivistiska förhållningssätt till vad som utgör rätten?)
Är då ett rättsdogmatiskt kunskapsintresse och en därmed förknippad rättsvetenskaplig metod för undersökningar av den positiva rätten verkligen så teorilöst som man kan få intryck av när man läser arbeten som av författaren själv kort och gott beskrivs som rättsdogmatiska? Termen i sig indikerar vad jag ovan betecknat som rättsvetenskap i en mer begränsad mening och signalerar ofta mer eller mindre medvetet hur författaren uppfattar den rättsvetenskapliga uppgiften.
En inriktning på den positiva rätten som den uppfattas allmänt idag – inkluderande exempelvis rättsprinciper – utesluter inte användandet av teoretiska antaganden. Exempelvis kan den teoretiskt formulerade föreställningen om den ideala rättsstaten användas som en weberianskt inspirerad idealtyp i en undersökning av den gällande rätten och en kritisk granskning som identifierar avvikelser i rättens tillämpning.
En modell av likabehandlingsprincipen innefattande varianterna formell likabehandling och en materiell likabehandling med avseende på resultatet av en regeltillämpning kan användas som en teoretisk grund för rättslig analys, rättslig monism som utgångspunkt kan användas i en analys av förekomsten av motstridiga mål inom rätten och så vidare. I examensarbeten på juristprogrammet här i Umeå har studenterna under senare år i ökad utsträckning knutit an till dylika teoretiska frågor i sina arbeten.
Inte heller arbeten som kortfattat och utan närmare förklaring av författaren
anges att tillämpa den rättsdogmatiska metoden i en undersökning av ett visst lagrum
eller begrepp är utan metodologisk och teoretisk förankring.
46
Jag menar att exempelvis rättskälleläran med den bland jurister förankrade rättskällehierarkin i princip fungerar som en teori. Den hjälper till att peka ut vilken källa som ska tillmätas särskild vikt framför en annan när innebörden av rättsläget ska fastställas. Den utgör därmed en del i en teoretisk modell för juridiskt beslutsfattande.
Rättskällehierarkin som teori bygger på relativt fasta konsensusbaserade kriterier och anknyter till metodologiskt relevanta verktyg för att tillgodose ett rättsdogmatiskt kunskapsintresse. Men den ger samtidigt dålig vägledning när det handlar om att tillämpa eller sammanväga olika rättsprinciper eller i användningen av olika tolkningsmetoder som i princip kan leda till olika resultat.
I vårt rättsrealistiska paradigm är vi dessutom i hög grad intresserade av själva handlandet, det vill säga domstolens handlande som leverantör av juridiska beslut konkretiserade i rättspraxis. Vad som enligt doktrin och andra undersökningar är gällande rätt är i ett sådant perspektiv en hypotes om hur domstolen ska döma. Det är då också naturligt att undersökningar ofta bedrivs ur ett domarperspektiv.
Genom att analysera domstolens handlande med de metodologiska analysredskap som står till buds, försöker vi förutsäga framtiden och domstolens handlande i kommande fall och rikta kritik mot tidigare praxis. I linje med detta kan – som Claes Sandgren skrivit om – det sedvanliga rättskällematerialet utgöra empiriskt material.
Synen på det rättsliga materialet och i synnerhet rättspraxis som empiriskt material anknyter till ett samhälls- och naturvetenskapligt ideal. Man kan i det sammanhanget lyfta fram den danske rättsvetaren Alf Ross och prognosteorin. I princip går denna teori ut på att vad som är gällande rätt egentligen bara är en välgrundad förutsägelse om vilka beslut som domstolen kommer att fatta snarare än ett fastslående av vilket juridiskt beslut som är det korrekta i enlighet med gällande rätt.
En sådan förutsägelse utgör ett teoretiskt antagande eller prognos om ett framtida handlande av domstolen, som är det agerande subjektet vars verksamhet den teoretiska utsagan försöker förutsäga. Empirin – eller det juridiska beslutet och argumentationen – används då för att verifiera om teorin är sann eller falsk. Att prognosen kan påverka utfallet genom att domstolen kan läsa och ta intryck av den är en invändning som rests mot prognosteorin, men detta är inget unikt problem inom samhällsvetenskapen.
Metodologiskt har examensarbeten som bygger på ett internt perspektiv på rätten efterhand utvecklats till att utförligare behandla metodfrågor. Till detta bidrar också den internationella rätten som inte kan behandlas på samma sätt som ”vanlig”
svensk rätt bland annat ifråga om rättskällor (som exempelvis svenska lagförarbeten
utan motsvarigheter i internationell rätt) och principer för tolkning.
Inte minst har den Europeiska unionsrätten (EU-rätten) medfört en ökad betoning av principer och ett ökat utrymme för domstolar med flera att från den utgångspunkten göra avvägningar mellan olika principer för att komma fram till ändamålsorienterade juridiska domslut och avgöranden som grundas på konkret lagstiftning. Metodologiskt är det också vanligt att man använder sig av begreppet EU-rättslig metod för att därigenom markera att det inte är fråga om att tillämpa svensk rättskällelära eller den därmed nära förknippade rättsdogmatiska metoden.
I många studentuppsatser nöjer sig emellertid författaren med att sätta en etikett på den metod man använder – rättsdogmatisk, EU-rättslig metod och så vidare – utan att närmare behandla vad denna metod innebär för den specifika undersökningen och hur metoden används för att söka svar på forskningsfrågorna.
Inte sällan består metodavsnitten i dessa fall mestadels av en redovisning av vilket material som författaren använt sig av.
3.2 Externt perspektiv
Framväxten av välfärdsstaten, moderna styrningsideologier, den snabba samhällsutvecklingen inte minst i teknologiskt avseende, demokratiseringen av samhället och utvecklingen av rätten, har inneburit en lagstiftningsteknik med användning av normer som förutsätter ett externt perspektiv på rätten. Det rättsdogmatiska kunskapsintresset kvarstår men betydligt mer begränsat när ett samhälls- eller naturvetenskapligt kunskapsintresse samtidigt gör sig gällande.
Med det vill jag fästa uppmärksamheten på regleringstekniker och regeltyper som förutsätter en användning av fakta och förhållanden utanför rätten för att bestämma en korrekt tillämpning av rätten. Rättsreglerna framstår som vaga och obestämda och anvisar i sig inte lösningen på det juridiskt formulerade problemet. Därmed kommer också användandet av en rättsdogmatisk metod enligt det positivrättsliga tankesättet till korta eftersom det här är fråga om ett annat kunskapsintresse.
Två typer av lagregler som bygger på ett sådant synsätt kan – som Håkan Hydén pekat på – kategoriseras som avvägningsnormer respektive målnormer. Det är regler som begränsas till att ange hur olika intressen ska vägas mot varandra respektive regler som enbart anger vilka som det juridiska beslutet ska bidra till att uppfylla.
Dessa typer av regler skiljer sig på ett avgörande sätt från pliktnormer och ett normrationellt beslutsfattande, där fakta subsumeras under rekvisiten i en rättsregel som också anger en konkret rättsföljd.
Ett exempel på en avvägningsnorm är 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
(LAS) och regeln om tillräckliga kvalifikationer. Regeln anger att en förutsättning för
fortsatt anställning vid uppsägningar på grund av arbetsbrist är att arbetstagaren har
tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som ska ingå i arbetsgivarens
48
verksamhet. Regelns tillämpning förutsätter en intresseavvägning och en analys av förhållanden och omständigheter utanför rätten som fyller regeln med ett konkret innehåll.
Vilka arbetsuppgifter som fortsättningsvis ska finnas i verksamheten – och vilka kvalifikationer som krävs för att utföra dem – är nämligen en fråga som arbetsgivaren i princip har att bestämma i kraft av sin ledningsrätt. Arbetsgivarens uppfattning blir därmed bestämmande för rättens innehåll så länge krav på en konsekvent tillämpning, likabehandling, icke-diskriminering, eventuella regler om behörighet och dylikt beaktas.
Regeln i 22 § LAS pekar enbart ut vilka intressen som skall vägas mot varandra:
arbetstagarens intresse av anställningsskydd och fortsatt anställning mot arbetsgivarens primära intresse av att kunna bedriva en rationell och effektiv verksamhet. Begreppet tillräckliga kvalifikationer har i sammanhanget en funktion som en markör på det centrala kriteriet när turordningen i samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist ska fastställas.
På många områden där lagstiftningen begränsas till att uppställa mål för olika verksamheter, blir ett fastställande av rättens innehåll beroende av expertkunskap från andra vetenskaper. När rätten på detta sätt reduceras till att fastställa mål för en samhällelig verksamhet, blir det en empirisk fråga att avgöra vilka medel som är de effektivaste och lämpligaste för att uppfylla de rättsligt bestämda målen. Det juridiska beslutet är i sådana situationer inte normrationellt till sin karaktär utan det är i stället målrationellt.
Exempel på sådan lagstiftning som ofta är föremål för undersökning i studentuppsatser är olika typer av offentligrättslig lagstiftning med målsättningar på välfärdsområdet, naturskyddslagstiftning med mera. Det är lagstiftning som dessutom understöds av konkretiserande föreskrifter, allmänna råd och riktlinjer med mera från myndigheter, som har särskild samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller medicinsk expertis på sina respektive områden. En fråga som här infinner sig är också vilken status som rättskälla dylika allmänna råd, riktlinjer med mera ska tilldelas.
Vid tillämpningen av den typ av rättsregler som jag här har pekat på utvecklas i rättspraxis ofta metaregler som konkretiserar rättsligt gångbara typer av argument, på vilket sätt intressen ska sammanvägas och principer för hur olika avvägningar ska göras och så vidare. Sådana metaregler ger emellertid inte ett substantiellt svar på den rätta tolkningen av en rättsregel.
Även om det – utöver olika filosofiska tankar om rättens legitimitetsgrunder med
mera – finns rättsvetenskaplig litteratur om olika typer av rättsregler och hur de
påverkar innebörden av vad som är gällande rätt, så är mitt intryck att det är ovanligt
att författare till examensarbeten anknyter till mer teoretiskt förankrade reflexioner
eller diskuterar de metodologiska konsekvenserna av på vilket sätt regler är utformade.
Det är samtidigt vanligt att studenter väljer uppsatsämnen som anknyter till dagsaktuella problem i samhället. Valet av ämne innebär då i regel att studenten har en bakomliggande men teoretiskt icke formulerad uppfattning om samspelet mellan rätten och samhället. Empiriskt material från andra vetenskapsområden eller offentliga utredningar får i dessa fall ofta tjäna som belysande bakgrundsmaterial som ger legitimitet åt ämnesvalet som definieras som en mer snäv juridisk frågeställning.
Det förekommer också att studenter insamlar empiriskt material genom enkäter och intervjuer i syfte att närmare belysa hur rätten tillämpas i praktiken. Sådant material kan fördjupa förståelsen av hur handläggare, företrädare för företag och organisationer med flera i olika situationer tillämpar och nyttjar rätten och inte minst vilka tillämpningsproblem som uppträder i ett användarperspektiv.
En förklaring till att mer teoretiskt utvecklade utgångspunkter för hur rätten förhåller sig till samhället sällan framträder i examensarbeten på juristprogrammet, kan vara att sådana teorier ligger utanför de traditionella rättsvetenskapliga tankemönstren. Dylika teorier är i stället desto vanligare i undersökningar inom ramen för det rättssociologiska perspektivet där kunskapsintresset explicit är att undersöka hur rätten förhåller sig till samhället.
Det rättssociologiska kunskapsintresset konkretiseras – som den norske rättsvetenskapsmannen Ragnar Knoph formulerade det – i tre frågeställningar: (i) hur påverkar rätten samhället? (ii) hur påverkar samhället rätten? samt (iii) hur samverkar samhället och rätten?
Oavsett vilken av dessa frågor som står i centrum för en undersökning så förutsätter en utvecklad rättssociologisk undersökning en teoretisk föreställning om hur förhållandet mellan rätt och samhälle gestaltar sig. Rättssociologisk forskning står också med ett ben i vardera sociologisk respektive rättsvetenskaplig forskning.
Man kan exempelvis fråga sig vilken funktion avtalet fyller i ett samhälle, hur regler i avtalsrätten och inskränkningar i avtalsfriheten påverkar aktörer som sluter avtal och hur detta inverkar på samhällsekonomin. Skatterättslig lagstiftning är ett annat område i centrum för en ständig politisk debatt och antas ha en stark påverkan på människors beteenden och preferenser. (Här är också ett rättsekonomiskt angreppssätt näraliggande, men då med fokus på ekonomiska faktorer.)
Dessa exempel på områden som lämpar sig för rättssociologiska undersökningar
är viktiga för samhällets styrning och utveckling och de är därmed centrala för
politiskt beslutsfattande. Inom juridiken liksom inom politiken fattas oavsett detta
en mängd beslut som bygger på inte sällan mycket bristfälliga och grumliga
50
antaganden om lagstiftningens instrumentella användning och potential som styrmedel.
Den återkommande debatten om betydelsen av turordningsreglerna i LAS är exempelvis en fråga som – måhända överdrivet i ett kunskapssamhälle – utan tillförlitligt empiriskt stöd tillskrivs stor betydelse för näringslivets utveckling respektive anställningstryggheten.
Även föreställningar om individ- respektive allmänprevention inom ett klassiskt rättsområde som straffrätten bygger på en idé om rättens externa funktion att förhindra respektive avskräcka från brottslig verksamhet i samhället. Inom vetenskapen brukar särskilt kriminologer intressera sig för denna typ av frågor; hur påverkas människors beteenden av höjda straff eller olika former av tvång?
Exempel på teorier som är inriktade på hur rättsregler är utformade och deras funktion i ett samhällsperspektiv är Günther Teubners reflexiva rätt, Philippe Nonet
& Philip Selznicks idéer om en responsiv rätt och Niklas Luhmanns tankar om samspelet mellan rätten och andra samhälleliga system. Det handlar om bland annat lämpligheten att reglera utvecklingen i ett mer komplext samhälle på ett sätt som medger en flexibilitet i tillämpningen, involvering av olika grupper och ett undvikande av detaljreglering.
Såväl teoretiskt som metodologiskt är uttalade rättssociologiska angreppssätt – i den meningen att man använder sig av teorier som handlar om sambandet mellan rätt och samhälle och vilken betydelse en reglering verkligen har – mycket ovanliga i examensarbeten på juristprogrammet och relativt ovanliga inom den forskning som bedrivs vid de juridiska institutionerna.
4 Teori och perspektiv
Jag har ovan använt begreppet perspektiv i samband med uppsatsskrivande. Vad innebär det och på vilket sätt skiljer sig en teori från ett perspektiv?
En teori utgör på ett allmänt vetenskapsteoretiskt plan – och här finns det många olika uppfattningar – ett hypotetiskt antagande om olika orsakssamband, eventuellt i form av en modell för hur olika samband ser ut. En teori kan också efter undersökningar ha blivit bekräftad som en rimlig eller sannolik modell av de förhållanden som varit föremål för undersökning. I det senare fallet kan teorin användas för deduktiva slutsatser som kan ligga till grund för fördjupade undersökningar.
Ett vanligt använt kriterium på att en teori är vetenskaplig är att den ska gå att
pröva, testa eller falsifiera. I en undersökning hjälper teorin till att peka ut vad
forskaren ska observera eller söka efter och vilka faktorer som är av särskild
betydelse för att teorin ska kunna användas som en förklarande (bevisad, bekräftad eller sannolik) teori om vissa samband.
Även om ett påstående inom juridiken skulle kunna testas så är avsikten inte alltid att göra detta. Påståendet kan i sådana fall vara en normativ utgångspunkt som uttrycker ett värde som ska främjas. Ett exempel är påståendet att alla människor har
”lika värde”. Förutsatt en operationalisering av begreppet "lika värde" så är risken uppenbar att detta påstående inte skulle kunna verifieras empiriskt; det vill säga man skulle inte finna empiriskt stöd i det rättsliga materialet för denna sats.
En vanlig kritisk ansats i uppsatser är också den motsatta till sådana värdefrämjande påståenden. Man undersöker om och på vilket sätt olika grupper inte behandlas utifrån det normativa påståendet om allas ”lika värde”. Utgångspunkten för en sådan ansats är då den normativa utsagan att alla människor bör ha ett ”lika värde”.
Till skillnad från en teori är ett perspektiv en utgångspunkt för en undersökning, den infallsvinkel man väljer för att studera något. En viktig skillnad jämfört med en teori är att ett perspektiv inte prövas. Ett perspektiv måste dock vara "rimligt" eller meningsfullt som en utgångspunkt för en undersökning. I en undersökning där syftet är att så objektivt som möjligt fastställa gällande rätt, kan perspektivet i regel definieras som ett domarperspektiv.
Inom exempelvis arbetsrätten kan man också välja att ha ett arbetstagar- eller arbetsgivarperspektiv, ett samhälls- eller användarperspektiv eller dylikt, som fokuserar på problem avseende rättens betydelse för en särskild kategori eller för samhällets utveckling i något avseende.
Ett annat exempel är ett genusperspektiv som inriktas mot skillnader mellan kön eller genus och deras betydelse för hur rätten är konstruerad eller tillämpas, ett maktperspektiv där man särskilt studerar något med inriktning på maktförhållanden, ett socialkonstruktivistiskt perspektiv et cetera. Ett perspektiv har då inte sällan en nära koppling till bakomliggande icke rättsliga teorier om vad som är bestämmande för exempelvis en genuskategorisering, olika aktörers handlande, funktionella teorier med mera.
Frågan är då primärt inte om de bakomliggande teorierna är sanna eller sannolika
antaganden om samband, förhållanden och relationer. Utgår man från exempelvis
Michel Foucault så är det en central föreställning att subjektet konstrueras genom
maktutövning där makt kan utövas genom språk, åtbörder eller liknande där
subjektet (till exempel brottsoffret) tilldelas vissa egenskaper och rättsligt definierade
positioner. Frågan är då hur en rättslig diskurs bidrar till specifika föreställningar om
det ideala brottsoffret. Sådana föreställningar innebär samtidigt en exkludering av
grupper som faller utanför en sådan kategorisering.
52
