Fondförvaltningens inverkan på avkastningen - en studie av tillväxtfonder i BRIC-länderna

Uppsala universitet

Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats

Höstterminen 2010

Handledare: Karin Brunsson Datum: 2011-01-12

Fondförvaltningens inverkan på avkastningen

Författare: Erik Hjertberg Niklas Berggren

Sammanfattning

Vi har i vår studie granskat sex olika tillväxtfonder som är inriktade på BRIC-länderna. BRIC är ett uttryck som myntades av den välkända investmentbanken Goldman Sachs och står för världens största tillväxtmarknad i form av; Brasilien, Ryssland, Indien och Kina.

Syftet med studien var att undersöka om den aktiva förvaltningen av dessa sex tillväxtfonder med inriktning mot BRIC-länderna har tillfört en proportionerlig avkastning till investerarna. Vi har undersökt det genom att relatera fondernas avkastning till de risker som tagits genom förvaltningen samt de avgifter som förvaltarna tagit ut. För en investerare är det av vikt att veta hur stor del av avkastningen som egentligen har berott på den aktiva förvaltningen och därför inkluderades det i studien . Den aktiva förvaltningen är ofta anledningen till de höga avgifter som dessa fonder tar ut. Vidare undersöktes om fonderna i studien överhuvudtaget gav en avkastning som var större än jämförelseindex vilket många förvaltare påstår i marknadsföringen.

Vi har genom att använda oss av olika typer av riskmått, riskjusterande avkastningsmått samt genom att undersökt fondernas avgifter kommit fram till att de flesta av fonderna i urvalet inte har gett investerarna god avkastning i förhållande till de risker som tagits och de avgifter som fondförvaltarna tagit ut.

Innehållsförteckning

1. FONDER - FÖRVALTNING, RISKER, AVKASTNING OCH AVGIFTER ... 3

1.2KOSTSAMMA AVGIFTER OCH HÖGA RISKER, MEN ÄR FÖRVALTNINGEN EFFEKTIV? ... 5

1.3HAR FONDFÖRVALTNINGEN GENERERAT GOD AVKASTNING? ... 5

2. FÖRKLARANDE MODELL SAMT PRESENTATION AV STUDIEN OCH DESS FONDER. ... 6

2.1FÖRKLARANDE MODELL ... 6

2.2STUDIENS FONDER ... 7

2.3URVAL AV FONDER SAMT VAL AV TIDSPERIOD ... 8

2.4STUDIENS GENOMFÖRANDE ... 10

3. FONDERNAS AVKASTNING SAMT AVGIFTER UNDER STUDIEPERIODEN ... 11

3.1AVKASTNING ... 11

3.2AVGIFTER -TOTAL EXPENSE RATIO ... 12

4. HUR MARKNADSFÖRS FONDERNA AV FÖRVALTARNA? ... 13

4.1TEMPLETON BRIC ... 13

4.2SCHRODER ISFBRIC ... 13

4.3FIMBRIC+ ... 14

4.4HSBCGIFBRIC&HSBCGLOBAL BRIC ... 14

4.5GOLDMAN SACHS BRIC ... 15

5. BRIC-FONDERNAS AVKASTNING KONTRA RISKER OCH FÖRVALTNING ... 16

5.1SAMMANSTÄLLNING AV RISKER SAMT RISKJUSTERANDE AVKASTNINGSMÅTT ... 16

5.2RISKER ... 16 5.2.1 Standardavvikelse ... 16 5.2.2 Marknadsrisk ... 18 5.2.3 Aktiv risk ... 20 5.3RISKJUSTERANDE AVKASTNINGSMÅTT ... 22 5.3.1 Sharpekvot ... 22 5.3.2 Treynors kvot ... 24 5.3.3 Jensens alfa ... 26 5.3.4 Informationskvot ... 28 5.3.5 Förklaringsgrad ... 30

6. SLUTSATSER – HAR FONDFÖRVALTNINGEN GENERERAT GOD AVKASTNING? ... 32

1

Ordlista

En fond är en sammansättning bestående av olika värdepapper. Värdepapperna förvaltas av fondförvaltare som tar en avgift från investeraren. En investerare som köper fondandelar investerar inte direkt i värdepapper utan köper en andel i fonden. Fondens värde styrs av marknadsvärdet på de underliggande värdepapperna. Varje fondandel är lika stor och ger en lika rätt till förmögenheten i fonden. Liksom det finns fonder med olika placeringsinriktningar har fonder olika grad av risk. Enligt branschpraxis klassificeras fonder in i låg-, medel- eller högriskfonder. (Wilke 2005:99–101, Oxenstierna 2008:67–68)

Avkastning:

Avkastning definieras som den procentuella lönsamheten som investerare erhåller för sina placeringar. Avkastningen beror på hur de underliggande värdepapperna i fonden har

utvecklats. Med underliggande avses alltså inte fondandelar utan de värdepapper som fonden placerar i. Avkastning kan variera och fluktuera kraftigt beroende på placeringsinriktning och fondtyp. Avkastningen kan vara både positiv och negativ. (Alfredsson 2002:153)

Avgift:

En fond är förenad med en rad olika kostnader som investeraren årligen får betala till fondförvaltaren. Avgiften kan variera stort mellan fonder beroende på placeringsinriktning och hur pass aktivt förvaltad fonden är. (Oxenstierna 2008:82)

Risk:

Alla fonder är förenade med någon form av risk. Graden och vilken typ av risk som en fond har kan beskrivas genom olika mått. Denna grad av risk beror till stor del på vilken

placeringsinriktning fonden har. Kortfattat kan risken för en investerare beskrivas som risken för att fondens värde går ner, (Oxenstierna 2008:80).

Aktiv förvaltning:

Aktiv förvaltning innebär att fondens förvaltare ständigt utvärderar och omplacerar investeringskapitalet, med syfte att maximera avkastningen för fonden. Motsatsen till en aktivt förvaltad fond är en indexfond som passivt följer marknadsutvecklingen på sin valda marknad. Tillväxtfonder är ofta förknippade med en aktiv förvaltning. (Morningstar, 2010)

2

Marknadsindex:

För att kunna jämföra och utvärdera hur en fond med en viss placeringsinriktning presterar i förhållande till snittet mot den valda marknaden används ett marknadsindex, vilket är en vägning av alla aktier på den eller de aktuella marknaderna. Enligt Oxenstierna (2008) är marknadsindex ett användbart mått för att utvärdera en fond och mäter den genomsnittliga utvecklingen för värdepapper på den marknad som en fond investerar i. Index mäter på så sätt också utvecklingen av fondförvaltarens handlingsalternativ. Fondbolagen (2010) menar att marknadsindex ger investeraren en bild av hur fondförvaltarens val av investeringar står sig gentemot den övriga marknaden där investeringarna sker. I en fonds faktablad går det att finna vilket marknadsindex som fonden jämför sig med, alltså vilket specifikt jämförelseindex som fonden har. I studien förekommer både begreppet marknadsindex och jämförelseindex men alltså med den definitionsskillnaden att marknadsindex är en generell term medan

3

1. Fonder - förvaltning, risker, avkastning och avgifter

I detta avsnitt ges först en inledning till ämnet. Vidare ges en problemformulering och syfte, detta för att ge läsaren en korrekt uppfattning om vad studien handlar om.

Utvecklingen på den svenska fondmarknaden har varit händelserik. I början av1970-talet värderades fondmarknaden till ungefär 300 miljoner kronor att jämföra med dryga 1600 miljarder kronor 2006. Fondsparandets andel av de svenska hushållens totala sparande har stigit kraftigt och 2009 utgjorde fonder 30 % av hushållens finansiella tillgångar.

(Fondbolagens Förening, 2010)

Enligt Fondbolagens förening (2010) sparar ungefär 94 % av alla svenskar mellan 18 och 74 år i fonder. Fondsparandet fick sitt stora genombrott på 1980-talet då många så kallade allemansfonder startades. Den största ökningen av antalet investerare i fonder skedde år 2000 i och med bildandet av Premiepensionsmyndigheten (PPM), som förvaltar en del av den allmänna pensionen i fonder. Ytterligare orsaker som har bidragit till tillväxten i fondsparande är att antalet förvaltare har stigit markant, vilket har ökat möjligheten för investerare att placera en del av sitt sparande i fonder. Ett bredare utbud av fonder är en annan faktor som bidragit till ökningen. Under lång tid fanns det endast fonder inriktade på den svenska marknaden. På senare år har det dock bildats en mängd specialfonder med olika geografiska eller branschmässiga inriktningar som lockat med möjligheten för fondspararna att investera i fonder med inriktning på bland annat tillväxtmarknader. (Fondbolagens Förening 2010, Morningstar 2010)

BRIC är ett uttryck som myntades av den välkända investmentbanken Goldman Sachs och står för världens fyra största tillväxtmarknader; Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Gemensamt för dessa länder är att de kännetecknas av en snabbt ökande handel, där framför allt Kina inom kort förväntas vara världens ledande exportör av varor. Goldman Sachs förutspår att dessa länder år 2040 kommer att utgöra 70 % av världens BNP vilket skulle innebära en större andel än vad dagens G6-länder skulle stå för. (Affärsvärlden 2010, Kommerskollegium 2009:1)

När det gäller fondplacering bedöms dessa länder av fondexperter vara några av de mest intressanta att investera i, såväl kort- som långsiktigt. Fondexperter tror att BRIC-länderna förblir den starkaste regionen när det gäller aktieutveckling. Detta framgick av en

4 undersökning av fondmarknaden där 25 representanter från storbanker, försäkringsbolag och andra finansiella aktörer ingick. (E24, 2010)

2010 uppgick utbudet på den svenska fondmarknaden till över 3000 fonder. Enligt

branschpraxis delas fonder huvudsakligen in i fyra olika kategorier: räntefonder, blandfonder, indexfonder och aktiefonder. Sedan finns det olika typer av till exempel aktiefonder, så som länderfonder, branschfonder och tillväxtmarknadsfonder. Vidare kan fonder klassificeras efter låg, medel och hög risk. Avgifterna som fondförvaltaren tar ut brukar också delas in efter dessa tre kategorier, där räntefonder och indexfonder har de lägsta avgifterna och aktiefonder ofta är associerade med höga avgifter. (Aktiespararna, 2010)

De avgifter som är förknippade med respektive fond spelar stor roll för hur stor den framtida avkastningen blir. Enligt en undersökning från år 2000 som kommunernas pensionsanstalt har utfört visar det sig att skillnaden i avgift på 0,4 % jämfört med 1,2 % blir 153 160 kronor för en investerare som placerar 1000 kronor i månaden i en fond under 30 års tid. (KPA Pension, 2010)

I och med att intresset för fondsparande har ökat hos de svenska hushållen har möjligheten för banker och andra fondförvaltare att öka sina intäkter. Det finns förutom de svenska bankerna en rad fondförvaltare som erbjuder olika typer av fonder. När vi under studiens gång har undersökt olika fondförvaltares webbplatser är det ofta aktiefonder med inriktning mot tillväxtmarknader som är de tydligast marknadsförda fonderna gentemot investerarna.

Fondernas respektive faktablad visar också att dessa fonder är de som inbringar störst intäkter, i form av avgifter, för förvaltarna. Förvaltarna marknadsför tillväxtmarknadsfonder som en möjlighet till god framtida avkastning och möjlighet att över tiden överträffa marknadsindex. Vanliga indexfonder, vars målsättning är att deras fondutveckling ska följa marknadsindex, marknadsförs inte alls i samma utsträckning av fondförvaltarna. Då indexfonder syftar till att följa marknadsindex är de ofta passivt förvaltade och därmed belagda med lägre avgifter. Skillnaden i avgifter för en aktivt förvaltad aktiefond med inriktning på tillväxtmarknader och en indexfond kan vara stor. De senaste åren har dock andelen investerare i aktiefonder med inriktning mot tillväxtmarknader ökat, från 2006 då omkring 16 % sparade i sådana fonder till 25 % år 2009. (Fondbolagen, 2010)

Även fast tillväxtmarknader av fondexperter bedöms som intressanta att investera i och att antalet investerare i sådana fonder har ökat så riktas ofta kritik i media mot denna typ av fonder. Kritiken handlar om att dessa fonders avkastning inte alltid står i proportion till den

5 höga risk och de höga avgifter som dessa fonder har. Vidare handlar kritiken om att fonderna i sina faktablad anses vara aktivt förvaltade, när de i praktiken fungerar som indexfonder och passivt köper de aktier som ingår i jämförelseindex. (Morningstar 2010, E24 2010) 1.2 Kostsamma avgifter och höga risker, men är förvaltningen effektiv? Att som enskild investerare veta hur pass god avkastning som uppnås i förhållande till den risk som tas är svårt. Dessutom utvärderar ofta investerare sina fonder gentemot andra fonder istället för gentemot index.Diskussionen i studien kommer att koncentreras kring sambandet mellan parametrarna avgifter, risk och avkastning för tillväxtfonder inriktade på

BRIC-länderna. På så sätt vill vi undersöka om fonder med placeringsinriktning mot BRIC-länderna ger god avkastning i förhållande till den risk och de avgifter dessa fonder är förknippade med. Denna typ av tillväxtfonder har ofta höga avgifter och då avgifterna påverkar storleken på fondens avkastning är det av intresse ur ett investerarperspektiv att i studien undersöka de avgifter som är förknippade med dessa fonder. Anledningen till att avgifterna är höga kan förklaras med att dessa fonder är aktivt förvaltade. Aktiv förvaltning ska enligt

fondförvaltarnas mål och marknadsföring leda till att fonden över tiden överträffar . Därför är det intressant att i studien även undersöka hur stor del av avkastningen som egentligen beror på den aktiva förvaltningen. Vidare undersöks om fonderna i studien överhuvudtaget har gett en avkastning som är större än jämförelseindex för att på så sätt kunna utröna om den aktiva förvaltningen, i enlighet med förvaltarnas marknadsföring, har tillfört värde i form av avkastning.

1.3 Har fondförvaltningen genererat god avkastning?

Syftet med studien är att undersöka om den aktiva förvaltningen av tillväxtfonder med inriktning mot BRIC-länderna har givit investerarna den avkastning som kunde förväntas utifrån förvaltarnas marknadsföring och fondernas beskrivning, detta genom att vi i studien relaterar fondernas avkastning till de risker och avgifter som dessa fonder har.

6

2. Förklarande modell samt presentation av studien och dess fonder.

2.1 Förklarande modell Investerare kapital Fond Avkastning Aktiv förvaltning Placeringar Risker F ör va lt are Ka pit al Riskjusterande avkastningsmått Riskmått Utvärderar Utvärderar Mäter Marknadsföring

7 Investerare köper fondandelar i syfte att försöka få avkastning på sitt placerade kapital.

Genom marknadsföring kan fondförvaltare locka och förmå investerare att placera i just deras fond. Fondens förvaltare ska genom att förvalta fonden generera god avkastning på det investerade kapitalet. För detta tar fondförvaltarna ut en årlig avgift ur fondförmögenheten. I den här studien är alla fonder förknippade med aktiv förvaltning, det betyder att förvaltarna aktivt utvärderar och omplacerar fondens värdepapper med syfte att maximera avkastningen för investerarna. Den aktiva förvaltningen ämnar leda till att investerare får god avkastning på sitt placerade kapital, dock leder en aktiv förvaltning också till att det uppstår risker för investerarna.

Standardavvikelsen, marknadsrisk och aktiv risk är de riskmått som används för att mäta riskerna för fonderna i urvalet. Riskmåtten ger en uppfattning om vilken risk en fond har. De är också komponenter i uträkningarna för de riskjusterande avkastningsmåtten.

I och med att fonderna är förknippade med risker och att en aktiv förvaltning förhoppningsvis ska leda till en god avkastning behöver investeraren mått som sätter den uppnådda

avkastningen i relation till de risker som har tagits. Det är de riskjusterande avkastningsmåtten så som Sharpekvoten, Treynorkvoten, Jensens Alfa, Informationskvoten och

förklaringsgraden som mäter detta och utvärderar den aktiva förvaltningen. En fond kan ha en positiv avkastning, men för att kunna avgöra hur väl fondförvaltarna har lyckats med sin förvaltning krävs en djupare analys. Utan att använda olika riskjusterande avkastningsmått är det svårt att avgöra vilken inverkan fondförvaltaren har haft på avkastningen då olika fonder exponeras mot olika risker.

2.2 Studiens fonder

Alla studiens fonder har minst varit verksamma sedan 2006 och är tillväxtfonder som till stor del består av aktier. Förvaltarna placerar i aktier i bolag vars verksamhet bedrivs i något av BRIC-länderna. Fondernas jämförelseindex är MSCI-BRIC index. (Morningstar, 2010)

8 En sammanfattning av studiens fonder presenteras i tabell 2.1

Tabell 2.1 Fond Fondförmögenhet Avkastning för perioden 2006-2009 Årlig avgift (TER) Templeton $2 611,05 milj. 63 % 2,50 % Schroder $4 399,33 milj. 84 % 2,04 % FIM €83,41 milj. 17 % 3,31 % HSBC GIF $1 999,03 milj. 89 % 6,20 %

Goldman Sachs $1 238,25 milj. 62 % 2,65 %

HSBC Global $693,71 milj. 47 % 1,81 %

(Morningstar, 2010)

2.3 Urval av fonder samt val av tidsperiod

Då vi begränsade urvalet av tillväxtfonder till fonder knutna till världens fyra största tillväxtländer, de så kallade BRIC-länderna, påbörjade vi arbetet med att identifiera den svenska fondmarknadens utbud av dessa fonder. Detta skedde genom en sökning i Morningstars databas.

Morningstar är en oberoende tillhandahållare av fondinformation. De tillhandahåller

information om alla svenska och utländska värdepappersfonder som finns tillgängliga på den svenska marknaden. Morningstar Sweden drivs med licens från det amerikanska bolaget Morningstar Inc. Morningstar Inc. är världens största oberoende utgivare av fondinformation och rating av värdepappersfonder och hade år 2008 verksamhet i 19 länder (Reuters, 2010). Morningstar är inte någon fondförvaltare och har på så sätt inget incitament att vinkla informationen eller framställa den på ett opartiskt sätt. Dessutom använder sig en del fondförvaltare av Morningstar som källa av fondinformation på deras webbplats. Detta kan ses som ytterligare bevis på att Morningstar är ett respekterat och tillförlitligt företag. Även Bodie et al. (2008:114–117,125–129) nämner Morningstar som en av de tillförlitligaste källorna av fondinformation.

Resultatet av sökningen på BRIC-fonder i Morningstars databas blev ett fondutbud bestående av tjugo enskilda fonder. Av dessa var sex dubbletter av samma fondförvaltare med

9 Vidare skiljde sig tidsperioden för hur länge fonderna hade varit verksamma. Sex av fonderna hade varit verksamma i fyra år eller drygt fyra år. Sju hade varit verksamma mellan tre och två år medan en fond endast hade varit verksam sedan 2009. Studiens olika riskjusterande avkastningsmått får större tillförlitlighet om fonderna varit verksamma under längre tid. För att undvika tillfälliga fluktuationer som kan snedvrida utvärderingen av fondförvaltningen valde vi de fonder som funnits i minst fyra år. Det resulterade i sex fonder som blev studiens objekt. Då dessa fonder skulle jämföras med ett marknadsindex tillämpades deras

jämförelseindex, MSCI BRIC Index i USD samt euro. Det är en fördel att alla fonder i urvalet har samma typ av jämförelseindex, vilket annars skulle kunna ge problem vid en analys om fonderna och deras förhållning till index.

MSCI står för Morgan Stanley Capital International och är en ledande leverantör när det gäller globala och inhemska aktieindex. MSCI, med huvudsäte i USA, har funnits i över 40 år och dess index fungerar som riktmärke för investerare och kapitalförvaltare med

uppskattningsvis 3 miljarder amerikanska dollar världen över. MSCI BRIC index skapades 2005 och är ett index som är sammanvägt av aktiemarknaden i tillväxtländerna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Syftet med indexet är att förmedla en rättvis presentation av resultatet på aktiemarknaden i dessa fyra länder. (MSCI, 2010)

Valet av tidsperiod har präglats av den information och de data som fanns tillgänglig om de valda fonderna vilket kan kritiseras då det enligt Fondbolagen (2010) ger ett mer tillförlitligt resultat om en fond studeras under fem år eller mer. Eftersom vi i vår studie eftersträvar att få så rättvisa mått som möjligt var det inte aktuellt att undersöka en fond med historik på ett eller två år. Vidare rekommenderar Fondbolagens förening (2010) tillsammans med

Konsumentverket att fem år är den period som banker och fondförvaltare minst borde använda sig av vid marknadsföring av aktiefonder vad gäller avkastningen och andra mått. Det är också ofta under femårsperioder som banker redovisar sina mått för fonder i

informations- och marknadsföringsblad. Dock är fonder med inriktning på BRIC relativt nytt och antalet fonder med den inriktningen är än så länge relativt begränsad för svenska

investerare.

Vi har valt att visa den totala avkastningen för hela fyraårsperioden och inte år för år. Att redovisa varje år för sig skulle inte innebära någon relevans för den här studiens syfte. Riskmåtten och de riskjusterande måtten beräknas alla under fyra år och kortare perioder

10 riskerar att snedvrida resultaten. Vidare visar vi avkastningen för hela perioden då det är så banker och fondförvaltare marknadsför sina fonder vilket också ligger i linje med vår studie. 2.4 Studiens genomförande

Modellerna och måtten som används i studien är utvalda efter genomgång av teorier inom det valda området. Inspiration har även tagits från Morningstar. De valda riskmåtten och

riskjusterande avkastningsmåtten är sedan länge väl förankrade inom studiens område. Vissa av måtten mäter ungefär samma sak och antalet mått hade kunnat göras färre. Vi anser dock att det kan vara fördelaktigt med flera indikatorer som mäter samma sak. Enligt Eliasson (2006:16–17) blir validiteten hög om flera indikatorer mäter och antyder samma sak.

Skillnaden mellan de olika måtten presenteras löpande i texten.

Angående uträkning av fondernas avkastning har vi, precis som Wilke (2005:113) föreslår, använt de olika fondernas nettoandelsvärde, de så kallade NAV-kurserna. NAV är fondens andelskurs, det vill säga det totala fondvärdet delat med antalet fondandelar, och den kurs som dagligen rapporteras i media. Värdet på alla fondandelar är lika stora och beräknas varje dag som fondens förmögenhet efter kostnader dividerat med antalet fondandelar som finns. För att kunna räkna ut avkastningarna från fonderna och index behövde vi alltså få tillgång till NAV-kurserna. Vi erhöll NAV-kurserna från Morningstar och utvecklingen av vårt

jämförelseindex, MSCI BRIC, erhölls via MSCI. Den totala avkastningen räknades sedan ut i enlighet med Fondbolagens förenings riktlinjer för avkastning. (Morningstar, 2010)

(Fondbolagen, 2010)

För att kunna jämföra de olika fonderna med index och för att kunna räkna ut betavärdet och andra mått är det viktigt att antalet handelsdagar stämmer överens mellan fond och index. När vi matchade fondernas datum och kurser mot indexdatum och kurser visade det sig att index varit verksamt vissa dagar då fonderna inte varit aktiva på handelsmarknaden. Det kan till exempel bero på tillfälliga handelsstopp för fonderna eller att förvaltaren har valt att inte handla under vissa dagar. Vi har då gått igenom data och tagit bort kurserna för index de datum som fonden inte har handlats. Detta för att det är fondens avkastning vi är intresserade av i jämförelse med index. Det ger en minimal inverkan på studiens resultat men är nödvändig då till exempel uträkningen av betavärdet kräver att vi matchar exakt lika antal dagar mot varandra.

11 Fonden FIM är noterad och handlad i euro till skillnad från de andra fonderna som är noterade och handlade i amerikanska dollar (USD). För fonden som är i euro går det således inte, att som för de andra fonderna använda index i USD då det skulle innebär valutadifferenser och därmed snedvridna mått. Vi jämförde istället den fonden mot samma index, MSCI BRIC, fast där utvecklingen har mäts och presenterats i euro.

3. Fondernas avkastning samt avgifter under studieperioden

3.1 Avkastning

Alla studiens fonder hade under fyraårsperioden genererat en positiv avkastning. HSBC GIF och Schroder var de fonder som hade åstadkommit de högsta avkastningarna på totalt 89% respektive 84%. Därefter följde Templeton och Goldman Sachs med 63% respektive 62%. HSBC hade under perioden åstadkommit en avkastning på 47% och slutligen kom FIM som under perioden hade presterat lägst avkastning, 17%.

Avkastningen bör inte enbart presenteras i nominella termer utan bör jämföras med hur marknaden i snitt har presterat. Det görs, som nämnts, genom att sätta fondernas avkastning i relation till dess jämförelseindex. Detta då fonders avkastning inte enbart beror på

förvaltningen utan på marknadsutvecklingen samt de risker som är förenade med den aktuella marknaden.

Utvecklingen för fondernas jämförelseindex skiljde sig åt, trots att alla jämförde sig med samma marknadsindex, MSCI BRIC index. Detta berodde på att fonderna inte har haft samma startdatum för handel under studieperiodens första år. Även om datumen var snarlika hade det betydelse då fondernas olika totalavkastningar mättes genom att sätta fondvärdet på

startdatumet i relation till värdet vid fondens slutdatum. Att de olika fonderna under mätperiodens gång hade handlats under olika datum hade ingen betydelse då det endast är startdatum och slutdatum som medför en inverkan på totalresultatet. Däremot att fonderna hade olika slutdatum, även om dessa också var snarlika, under studieperiodens sista år medförde skillnader i de olika jämförelseindexen. FIM var noterad i euro och jämfördes då med MSCI BRIC index för euro vilket innebar en annan totalavkastning för

jämförelseindexet. Dock hade det ingen betydelse för den relativa avkastningen eller för de riskmått samt riskjusterande avkastningsmått som inkluderades i studien .

12 I den här studien var det två fonder som hade presterat bättre än sitt jämförelseindex. I relation till index hade HSBC GIF presterat den högsta avkastningsavvikelsen genom att generera en avkastning som var 22 procentenheter högre än index. utöver den presterade även Schroder bättre än sitt jämförelseindex, 5 procentenheter. FIM var den fond som hade genererat lägst relativ avkastning, en avkastning som understeg index med 30 procentenheter. Även

Templeton presterade klart under index med 14 procentenheter medan Goldman Sachs och HSBC Global genereade en avkastning som endast var marginellt lägre.

Tabell 3.1 Templeton BRIC Schroder ISF BRIC FIM BRIC+ HSBC GIF BRIC Goldman Sachs BRIC HSBC Global BRIC Fondens avkastning 63% 84% 17% 89% 62% 47% Index avkastning 79% 79% 47% 67% 64% 48%

3.2 Avgifter - Total Expense Ratio

Enligt Oxenstierna (2008:83) är total expense ratio (TER) ett passande jämförelsemått

gällande avgifter för fonder. Avgiftsmåttet TER innehåller förvaltningskostnad, räntor, skatter m.m. Total expense ratio innehåller inte fondens transaktionskostnader. Anledningen till att TER inte innehåller transaktionskostnader är att det finns olikheter i hur transaktionskostnader debiteras från fond till fond. Det skulle därför inte vara rättvisande att inkludera

transaktionskostnader som andra avgiftsmått gör. Oxenstierna menar vidare att aktivt förvaltade aktiefonder är de som har högst avgifter på fondmarknaden. TER på mellan 2 – 2,5% anses för dessa vara en hög avgift.

Vi har med TER i studien därför att vi vill undersöka relationen mellan BRIC-fondernas avkastning, risker och avgifter. Vidare är det i enlighet med vår problemformulering att

presentera avgifterna. Uppgifterna om respektive fonds TER har hämtats från Morningstar. En aspekt angående TER och som också har kritiserats ibland är att om fondens förmögenhet är liten kan måttet indikera på höga avgifter eftersom fasta kostnader procentuellt sett då kan vara stora.

Överlag hade alla fonderna i vår studie varit förknippade med höga avgifter. Förvaltarna försvarar de höga avgifterna med en förvaltning som övertid ska uppnå en avkastning som minst ska motsvara index. Det gick också att utröna detta genom att läsa informationen och marknadsföringen om fonderna att så var målet. En fonds avgift ska naturligtvis inte bara jämföras med en annans fond avgift utan avgiften bör ställas i relation till avkastningen.

13 Investerare bör fundera över hur mycket det är värt att betala i avgifter. Avgifter kan urholka avkastningen och uppnås enbart en avkastning som är i likhet med index bör man som

investerare reflektera över om avgiften är motiverad i förhållande till den risk och avkastning som fonden har. Fondförvaltare vars mål, enligt fondinformationen, är att långsiktigt skapa en hög och stabil tillväxt som minst motsvarar index tar många gånger ut väldigt höga avgifter. Tabell 3.2 Templeton Bric Schroder ISF BRIC FIM BRIC+ HSBC GIF BRIC Goldman Sachs BRIC HSBC Global BRIC TER 2,5% 2,04% 3,31% 6,20% 2,65% 1,81%

4. Hur marknadsförs fonderna av förvaltarna?

I detta kapitel presenteras fondernas marknadsföring. I anslutning till respektive fonds marknadsföring analyseras hur väl fondutvecklingen stämmer överens med hur den har marknadsförts.

4.1 Templeton BRIC

Fondförvaltaren Templeton beskriver på sin hemsida att en investering i dess BRIC-fond är en möjlighet att investera på tillväxtmarknader med hög avkastning. Fonden marknadsförs med målsättning att skapa högre avkastning till lägre risk än sitt jämförelseindex. På så sätt ska bolaget lyckas upprätthålla en långsiktig kapitaltillväxt. Templeton beskriver att denna långsiktiga kapitaltillväxt ska uppnås genom en god aktiv förvaltning som sker genom att tillväxtmarknaderna ständigt utvärderas och att investeringar sker först när marknadsvärdet anses vara gynnsamt. (Templeton, 2010)

Templetons marknadsföring får enligt oss anses vara tveksam på vissa punkter. Tveksam på så sätt att det som skrivs inte stämmer överens med vad som uppnåtts. Fonden har förvisso haft något lägre marknadsrisk än index, men samtidigt har den haft liknande risk så som index i form av standardavvikelse. Gällande marknadsrisken kan också tilläggas att Templeton i den här studien uppnådde den näst högsta risken av de sex fonderna. Avkastningen som uppnåtts har inte varit högre än jämförelseindexet. Det är tveksamt om fonden ständigt har utvärderats på ett produktivt vis och hur effektiv den aktiva förvaltningen har varit.

4.2 Schroder ISF BRIC

Schroders plc som är ett brittiskt investmentbolag marknadsför sin BRIC-fond med att flertalet av bolagets övriga fonder anses vara de bästa på marknaden. Vidare så ämnar

14 Schroder genom sina placeringar att uppnå maximal avkastning till deras investerare i

förhållande till risknivå. Schroder beskriver i fondens faktablad att bolaget är ett av få fondbolag som har förutsättningar att täcka hela BRIC-marknaden och att de på så sätt kan extrahera värde genom förvaltningen. Vidare beskrivs att fonden syftar till att förse sina investerare med en god kapitaltillväxt. Detta ska ske genom noggrant utvalda

investeringsstrategier, utvecklade av specialister inom området. (Schroder, 2010)

Vi anser att Schroders marknadsföring av sin BRIC-fond är rättvisande i förhållande till det som har uppnåtts. Förvaltningen har skapat ett värde för investeraren och det har uppnåtts en god avkastning i förhållande till risknivå.

4.3 FIM BRIC+

Förvaltningen sköts av den finländska finanskoncernen FIM, som främst är verksamma i Finland och Sverige. FIM beskriver på sin webbplats att bolagets ledmotiv och fokus ligger på god avkastning som uppnås genom en aktiv förvaltning. Genom den aktiva förvaltningen skapas, enligt FIM, ett mervärde för investeraren. FIM marknadsför sina fonder genom att belysa att fondförvaltningen genomsyras av kvalitetsanalyser av de olika

investeringsalternativen. Bolaget belyser även att merparten av dess fonder har överträffat sina jämförelseindex. FIM marknadsför specifikt BRIC-fonden i dess faktablad med att de genom aktiv kapitalförvaltning ska uppnå en avkastning för de placerade tillgångarna som på lång sikt klart överstiger jämförelseindexets avkastning. (FIM, 2010)

Enligt oss får marknadsföringen av FIM:s BRIC fond anses innehålla en del tveksamheter och rentav felaktigheter. Avkastningen har i och för sig till viss del varit oberoende av index, dock inte på det sätt som marknadsföringen vill mena att den ska vara. Den avkastningen som har skapats för investeraren är långt ifrån index och det är till och med så att den klart understiger jämförelseindexets avkastning. FIM:s marknadsföring har därmed avvikit markant från det verkliga utfallet. Vi undrar hur de kvalitetsanalyser som utlovas i marknadsföringen har utförts.

4.4 HSBC GIF BRIC & HSBC Global BRIC

Förvaltaren HSBC marknadsför sina BRIC-fonder som en möjlighet att på sikt investera till långsiktigt gynnsam avkastning. På hemsidan beskrivs hur HSBC som fondförvaltare ämnar uppnå konsekvent god avkastning vars storlek dock är beroende av hur den rådande

15 marknadssituationen lyder. HSBC marknadsför sig som en av världens största

kapitalförvaltare när det gäller tillväxtmarknader. Vidare beskriver HSBC i fondernas faktablad att fondförvaltningen är utformad så att fonderna ska prestera bättre än BRIC-marknaden som helhet. (HSBC, 2010)

HSBC: s marknadsföringen av sina två BRIC-fonder är försiktig och de reserverar sig för att storleken på den konsekvent goda avkastningen som ämnas uppnå är beroende av

marknadssituationen. Tillväxten för hela BRIC regionen har varit mycket god, med undantag för 2008. För ena fonden är marknadsföringen mer rättvisande än för den andra. Den ena fonden, HSBC ISF, har lyckats skapa en god avkastning till investerarna som är större än jämförelseindex. Den andra fondens, HSBC Global, utfall stämmer inte alls överens med marknadsföringen. Den fonden har inte presterat bättre än marknaden som helhet och den konsekvent goda avkastningen har med andra ord inte uppnåtts.

4.5 Goldman Sachs BRIC

Goldman Sachs BRIC-fond är en aktiefond som förvaltas av investmentbanken Goldman Sachs. Goldman Sachs marknadsför sin BRIC-fond som en möjlighet att investera i världens snabbast växande marknader och möjligheter att utnyttja unika fördelar, kunskaper och analyseringsverktyg som bolaget besitter. Goldman Sachs beskriver att de har som målsättning att genom förvaltningen prestera goda resultat som ska tillgodose dess

investerare. Detta ska uppnås genom fondförvaltarnas goda erfarenheter inom området och möjligheten att allokera och utvärdera olika investeringsstrategier. (Goldman Sachs, 2010)

De goda resultat som Goldman Sachs skriver om i sin marknadsföring har enligt oss ej uppnåtts. Nu definierar inte Goldman Sachs exakt vad som avses med goda resultat men vi anser och tror att det i alla fall bör menas att ska skapa en avkastning för investeraren som minst motsvarar jämförelseindex. Det är i alla fall så att med goda resultat inte bör menas att prestera sämre än jämförelseindex. Goldman Sachs BRIC-fond har presterat sämre än jämförelseindex och då anser inte vi att goda resultat, i enlighet med marknadsföringen, har uppnåtts.

16

5. BRIC-fondernas avkastning kontra risker och förvaltning

5.1 Sammanställning av risker samt riskjusterande avkastningsmått

I tabell 5.1 presenteras studiens resultat avseende risker samt riskjusterande avkastningsmått. Detta presenteras med syfte att ge läsaren en överskådlig bild av resultatet för att på ett enklare sätt kunna överblicka studiens utfall och hur de olika resultaten hänger ihop. I kommande avsnitt i detta kapitel följer en presentation av varje enskilt resultat. Tabell 5.1

Risker Standardavvikelse Marknadsrisk Aktiv risk

Templeton Bric 35,0% 0,90 4,4% Schroder ISF BRIC 33,0% 0,76 3,3% FIM BRIC+ 21,0% 0,48 12,1% HSBC GIF BRIC 38,0% 0,84 9,7% Goldman Sachs BRIC 35,0% 0,91 8,0% HSBC Global BRIC 33,0% 0,79 2,9%

Riskjusterande

avkastningsmått Sharpekvot Treynorkvot Jensens alfa Informationskvot Förklaringsgrad

Templeton Bric 1,27 0,50 -0,10 -3,64 0,78 Schroder ISF BRIC 1,98 0,87 0,20 1,6 0,63 FIM BRIC+ -0,69 -0,02 -0,15 -2,47 0,61 HSBC GIF BRIC 1,88 0,85 0,30 2,26 0,61 Goldman Sachs BRIC 1,23 0,48 0,02 -0,25 0,76 HSBC Global BRIC 0,88 0,37 0,05 -0,32 0,63

5.2 Risker

I det här avsnittet presenteras resultaten av riskmåtten och i samband med presentationen förs en diskussion om utfallet. Standardavvikelse, marknadsrisk och aktiv risk är de riskmått som vi i studien har valt att tillämpa när vi undersöker fondernas risker.

5.2.1 Standardavvikelse

Enligt Wilke (2005:114–115) är standardavvikelsen ett vanligt mått när risken i en fond studeras. Standardavvikelsen mäter volatiliteten. Med volatilitet avses hur mycket en fonds avkastning i snitt har avvikit från medelavkastningen under en vald tidsperiod. I denna studie är det under en fyra års period som standardavvikelsen studerats. Enligt Oxenstierna

(2008:128) betyder en hög volatilitet att kursutvecklingen varierar starkt, vilket innebär hög total risk. Om det är små variationer i fondens kurs betyder det en låg risk. Teoretiskt sett säger standardavvikelsen, utifrån antagandet att avkastningen är normalfördelad och beräknad på den historiska avkastningen, att om den förväntade avkastningen på en marknad är 5 % och fondens standardavvikelse är 25 % så kommer avkastningen med 68 % sannolikhet att hamna

17 mellan – 20 % och 30 %. Enligt Oxenstierna (2008:128) innebär en standardavvikelse över 20 % för aktiefonder hög risk.

Standardavvikelsen () mäts genom följande beräkning (Körner och Wahlgren, 2006:80):

FA = Fondens avkastning

FMA = Fondens medelavkastning n = antalet observationer

Vi har valt att ha med standardavvikelsen som ett riskmått i vår studie då det är ett av de vanligaste måtten när fondrisken studeras. Standardavvikelsen ger enkelt en uppfattning om svängningarna som kan förekomma i fondkursen och på så sätt ger det en indikation om vilken risk man som investerare tar. Det är viktigt för en investerare att veta om

standardavvikelsen är 2 % eller 30 %, då en standardavvikelse på 30 % betyder att risken är stor och att det förekommer stora svängningar i avkastningen. Riskmåttet standardavvikelse är också en komponent i beräkningen av vissa riskjusterande mått.

I vår studie uppvisade alla utom FIM en standardavvikelse på över 30 %. Det gjorde att fonderna i denna studie hade hög risk som kan leda till hög avkastning men det är som sagt också förenat med osäkerhet och risk. För att få större förståelse för denna risk i fonderna redovisade vi även standardavvikelsen för index då det enligt oss är viktigt att se hur

standardavvikelsen för index varit. Genom att jämföra med index får man som investerare en uppfattning om marknaden som helhet är förenad med hög risk eller om det bara är de fonder som förvaltarna har investerat i som har hög risk. Om marknadsindex har en

standardavvikelse på 2 % och den fonden som man har investerat i har en standardavvikelse på 25 % så bör en investerare fundera över risken som dennes placering omfattas av.

Alla fonder i vår studie utom en hade en liknande standardavvikelse som index. Det var enbart FIM som hade en markant lägre standardavvikelse än index. Sammanfattningsvis går det att säga att BRIC -marknaden som helhet hade en relativt hög risk och att ingen av fondernas standardavvikelse avvek från index i någon större utsträckning. Det var alltså inte enbart fonderna i urvalet som hade hög risk utan marknaden som helhet har bidragit till att fonderna var förenade med hög risk.

18 0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30 0,35 0,40

Standardavvikelse 2006-2009

Schroder ISF BRIC Index

FIM BRIC+ Index

HSBC GIF BRIC Index

Goldman Sachs BRIC Index

HSBC Global BRIC

Vidare innebär det att fluktuationerna i NAV-kurserna för fonderna ofta beror på

svängningarna i index. Vi undrar hur pass mycket fonderna i studien egentligen endast följer index och hur gynnsam den aktivt förvaltningen egentligen har varit angående att generera avkastning. En större skillnad i standardavvikelse mellan fonderna och index hade indikerat att förvaltarna gjort mer aktiva val för att skapa en god avkastning utöver index till

investerarna. Diagram 5.2.1

5.2.2 Marknadsrisk

Marknadsrisk innebär kortfattat risken för att en investerare kan förlora pengar om de värdepapper som fonden har placerat i tappar i värde. Det går aldrig att bli av med

marknadsrisken, den risken förekommer alltid för en investerare när denne placerar i fonder. Marknadsrisken mäts genom betavärdet. Betavärdet visar hur fonden påverkas av en

förändring i sitt jämförelseindex. En fond som har ett betavärde på ett har en neutral

marknadsrisk och alltså lika hög risk som sitt jämförelseindex. Ett betavärde under ett innebär en lägre marknadsrisk och ett betavärde över ett, en högre marknadsrisk. En fond som innehar ett betavärde på mer än ett väntas ha bättre avkastning än index om index stiger och väntas således också sjunka mer än index när index sjunker. (Oxenstierna 2008:134, Bodie et al, 2005:238)

19



IA: Index avkastning

²: Marknadens varians

Anledningen till att vi inkluderat betavärdet som ett riskmått i den här studien är att marknadsrisken är något som en investerare alltid omfattas av och visar på ett enkelt sätt risken i förhållande till marknaden som helhet. Om betavärdet för en fond är exempelvis 1,5 vet förvaltaren att om index sjunker kommer fondens värde troligtvis att sjunka relativt mer. Vidare är också betavärdet en komponent i uträkningarna av de riskjusterande

avkastningsmåtten och behövs för att kunna besvara studiens problemformulering.

Genom beräkningar av betavärden för de sex olika fonderna i studien fick vi fram värden på mellan 0,48 och 0,90. Det innebar att alla fonder under mätperioden har haft lägre

marknadsrisk än snittet för BRIC- marknaden. Utfallet var intressant i och med att en fond som innehar ett betavärde på mer än 1,0 väntas ha en högre avkastning än index om det sistnämnda stiger. Tillväxten för BRIC-länderna har varit mycket hög under perioden bortsett från 2008. Det kan vara så att fondförvaltarna inte velat riskera för mycket trots att

sannolikheten för god avkastning talat för det. FIM var den fond som hade lägst betavärde, 0,48, vilket innebar att fonden hade hälften så stor risk som marknaden. Samtidigt innebar det också att FIM hade mindre förutsättningar än övriga fonder att generera en avkastning lika stor som ökningen i marknadsindex om marknaden går upp. Ur ett investerarperspektiv kan det anses bra att riskerna i fonden är små, då det minskar sannolikheten för kapitalförlust, men det bör enligt oss också belysas att ett visst risktagande är nödvändigt för att öka

20 0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00

Beta 2006-2009

Diagram 5.2.2

5.2.3 Aktiv risk

Enligt Oxenstierna (2008:30) ska en fondförvaltare redovisa fondens aktiva risk. Den aktiva risken är ett mått på en fonds tendens att avvika i avkastning från sitt jämförelseindex. En förvaltare av en aktivt förvaltad tillväxtfond har ofta i uppdrag att skapa en avkastning som minst motsvarar den avkastning som en investerare hade fått vid en investering i en fond som följer index på den valda marknaden. Det innebär till exempel att en förvaltare av en aktivt förvaltad tillväxtfond ofta måste ta risker för att uppnå en avkastning som är högre än index. Det är storleken på dessa risker som mäts genom en fonds aktiva risk. Risken mäts genom standardavvikelse och presenteras i procent. Ju högre tal desto större risker har tagits. Det innebär att om fondens aktiva risk är 5 % kan man som investerare vänta sig att fondens avkastning två av tre år kommer avvika från index med +/- 5 %. (Oxenstierna 2008:80) Enligt Oxenstierna (2008:80) har passivt förvaltade indexfonder ett värde på den aktiva risken som ligger nära noll,då dessa fonder förväntas följa index. Ju högre den aktiva risken är desto mer aktivt förvaltad är fonden. Aktivt förvaltade aktiefonder kan ha värden på allt från två procent och uppåt.

Den aktiva risken räknas ut genom följande formel, som standardavvikelsen av differensen mellan fondens och jämförelseindexets avkastning:

21

FA = Fondens avkastning IA = Index avkastning

n = antalet dagar (avkastningsperioder)

Vi motiverar valet av aktiv risk som ett riskmått i vår studie med att aktiv risk kan påvisa två saker som är centrala för vår problemformulering och vårt syfte. Dels om fonderna verkligen är så pass aktivt förvaltade som tillväxtmarknadsfonder ska vara, med tanke på de höga avgifterna och dels hur stora risker förvaltarna tar för att slå index. Den aktiva risken visar hur mycket fondförvaltaren har vågat frångå index. För att kunna överträffa utvecklingen för index går det inte att ha en utveckling som ligger allt för nära index. Då skapas inga

förutsättningar för god avkastning och det är även tveksamt om fonden skall ses som aktivt förvaltad.

Resultatet, gällande aktiv risk, för fonderna i vår studie visade ett relativt spritt spann på 2,9 % till 12,1%. Att ha en risk på till exempel 2,9 % eller 12,1%, som var de lägsta och högsta värdena, innebar att dessa fonder löpte risken att under två av tre år avvika 2,9 % respektive 12,1% från index. Templeton, Schroder och HSBC GIF var de fonder i studien som hade de lägsta aktiva riskerna då alla hade värden under 4,5 %. Det var en relativt stor skillnad mot de övriga tre, FIM, HSBC ISF och Goldman Sachs som hade aktiva risker på 8 % till 12,1%. Det går inte att dra några slutsatser om huruvida det för en fond är gynnsamt eller missgynnsamt med en viss procent aktiv risk enbart med den aktiva risken som grund, utan andra faktorer såsom förvaltarens placeringsskicklighet spelar in. En fondförvaltare i en aktivt förvaltad fond måste ta risker för att kunna möjliggöra en avkastning som är högre än index. Som jämförelse av dessa resultat kan nämnas att en indexfond normalt har en aktiv risk nära 0 %. Enligt Fondbolagen (2010) bör aktivt förvaltade aktiefonder ha värden på 2 % och uppåt, vilket alla i studien hade. De tre fonder som hade de lägsta aktiva riskerna kommer på lång sikt ha svårt att slå index och det kan indikera att dessa fonder inte är särskilt väl aktivt förvaltade. Med så pass låga aktiva risker kan det tolkas som att fondförvaltarna inte velat avvika från index i någon större utsträckning och då blir det svårare att skapa god avkastning till investerarna.

22 0,0% 2,0% 4,0% 6,0% 8,0% 10,0% 12,0% 14,0%

Aktiv risk 2006-2009

En viss grad av aktiv risk är nödvändigt för att kunna åstadkomma en avkastning som är bättre än index. Ur ett investerarperspektiv finns det dock inte bara positiva möjligheter med att inneha en hög aktiv risk. En hög aktiv risk innebär också att risken att fonden presterar sämre än index ökar. Det kan illustreras genom att titta på studiens fond med den högsta aktiva risken, FIM, med en aktiv risk på 12,1%. Det var också denna fond som hade presterat sämst i jämförelse med marknadsindex. Vi anser att en hög grad av aktiv risk måste

kombineras med förvaltarskicklighet, vilket alltså inte varit fallet med FIM.

Diagram 5.2.3

5.3 Riskjusterande avkastningsmått

I det här avsnittet presenteras resultaten av de riskjusterande avkastningsmåtten och i samband med presentationen förs en diskussion om utfallet. Sharpekvot, Treynors kvot, Jensens alfa, Informationskvot samt förklaringsgrad är de riskjusterande avkastningsmått som vi i studien har valt att tillämpa när vi utvärderar fondernas avkastning.

5.3.1 Sharpekvot

Sharpekvoten är ett riskjusterande avkastningsmått som mäter hur stor avkastning en förvaltare har lyckats åstadkomma för investeraren i förhållande till den risk som tagits. Riskmåttet som Sharpekvoten använder sig av är standardavvikelsen. Beräkningen av Sharpekvoten görs genom att justera avkastningen med den riskfria räntan och därefter dividera med fondens standardavvikelse. En negativ Sharpekvot visar ett dåligt utbyte mellan risk och avkastning. Ju högre Sharpekvot desto högre avkastning har förvaltaren lyckats åstadkomma för investeraren. En hög kvot kan innebära att fonden har gett en god avkastning i förhållande till rådande riskexponering. Eftersom Sharpekvoten visar förhållandet mellan avkastning och risk kan den också påverkas av båda. (Sharpe, 1994: 49-58)

23 Sharpekvoten räknas ut genom följande formel:

FA= Fondens avkastning RF = Riskfria räntan

FS= Fondens standardavvikelse

Sharpekvoten är relevant i förhållande till vår problemformulering och vårt syfte, då den visar hur bra avkastning en fond har gett i förhållande till rådande riskexponering. Måttet är viktigt då bedömningen av en fonds avkastning bör göras med hänsyn till den risk som har tagits. Vidare visar Sharpekvoten om fondens avkastning beror på förvaltningen eller ett högt risktagande. Till skillnad från studiens övriga riskmått så subtraheras inte fondens avkastning med marknadens avkastning utan istället med den riskfria räntan och i relation till riskmåttet standardavvikelse. Vi använder alltså den riskfria räntan i relation till fondens avkastning. På så sätt får vi reda på hur mycket mer eller mindre fonden har avkastat jämfört med ett riskfritt alternativ och sedan sätts det i relation till den risk som fonden har tagit för att uppnå den avkastningen.

Enligt Oxenstierna (2008:20–21) definieras den riskfria räntan som den avkastning som går att få utan att ta någon risk under en period. Utgångspunkten är att den riskfria räntan, om möjligt, ska ha en lika lång löptid som den aktuella tidsperioden för det som behandlas i studien. Oxenstierna (2008:20–21) menar vidare att denna ränta ofta baseras på en

statsskuldväxel eller obligation med samma löptid som den aktuella tidsperioden för det som undersöks. Statsskuldväxlar och obligationer ges ut av Riksbanken och är ett alternativ för en investerare som inte vill ta någon risk.

Den riskfria räntan, för denna undersökning, är hämtad från Riksbanken och är räntan för en svensk statobligation under den valda tidsperioden. Valet av riskfria räntan kan tyckas märklig då majoriteten av fonderna i studien är utlandsförvaltade. Vi motiverar valet av riskfria räntan med att fonderna i urvalet är tillgängliga på den svenska marknaden. Resultatet för studiens fonder gällande Sharpekvoten visade på ett spann från -0,6 till 1,98. Alla fonder utom en hade en positiv och relativt hög Sharpekvot vilket betydde att de har genererat en bättre riskjusterad avkastning till investerarna än den riskfria räntan. De fonder

24 -1,00 -0,50 0,00 0,50 1,00 1,50 2,00 2,50

Sharpekvot 2006-2009

som hade lyckats åstadkomma bäst avkastning i relation till risken var Schroder och HSBC ISF med Sharpekvoter på 1,98 respektive 1,88. Det indikerar på god förvaltning för dessa fonder där mervärde har skapats för investeraren. För den fonden som hade ett negativt värde, FIM, är det tydligt att det har skett ett dåligt utbyte mellan avkastning och risk. FIM:s

Sharpekvot kan till största delen förklaras av den dåliga avkastning som åstadkommits till investerarna men även av dess risk, i form standardavvikelsen. Att som FIM ha en negativ Sharpekvot betyder att fonden inte har genererat mer avkastning till investeraren än den riskfria räntan. Det är anmärkningsvärt att en aktivt förvaltad tillväxtfond som över tiden, enligt fondinformationen, ska överträffa index i avkastning inte ens har klarat av att ge investerarna större avkastning än den riskfria räntan.

Diagram 5.3.1

5.3.2 Treynors kvot

Treynors kvot är i grunden lik Sharpekvoten då avkastningen först subtraheras med den riskfria räntan, men skiljer sig genom vilket riskmått den ställs i relation till. Till skillnad från Sharpekvoten som baseras påstandardavvikelsen, så använder Treynorkvoten marknadsrisken som riskmått. I slutändan påvisar kvoten hur stor en fonds överavkastning har varit i

förhållande till marknadsrisken och om det beror på en god förvaltning eller ökat risktagande. Storleken på Treynorkvoten påverkas av både avkastningen och risken. En fond som har en avkastning på 20 % med högre marknadsrisk får en lägre Treynorkvot än en fond med 20 % avkastning och med lägre marknadsrisk. På så sätt innebär en hög kvot att hög riskjusterad avkastning har skapats för investeraren. (Bodie et al. 2008: 856-859, 868)

25 Treynorkvoten räknas ut genom följande formel:

FA= Fondens avkastning RF= Riskfria räntan B= Fondens betavärde

Treynorkvoten är med samma motivering som Sharpekvoten relevant för vår studie. De är som tidigare nämnt lika och skiljer sig på vilken risk som ställs i relation till avkastningen utöver den riskfria räntan. Anledningen till att vi även har med Treynorkvoten är just att den ställs i relation till en annan risk än Sharpekvot. Det finns inget heltäckande mått som inkluderar alla risker som en fond har utan vi måste genom olika mått ställa olika risker i relation till den avkastning som har uppnåtts.

Fem av sex fonder i studien hade en positiv Treynorkvot. Den sjätte var FIM som hade en kvot på -0,02. Att inneha en negativ Treynorkvot innebar att den riskfria räntan har varit högre än fondens avkastning. Med andra ord har FIM:s värdeutveckling under mätperioden varit sämre än om dess investerare skulle ha placerat sitt kapital i en statsskuldväxel eller obligation utan risk. Det var ett resultat som om det hade varit känt på förhand givetvis skulle ha inneburit att ingen rationell investerare hade placerat sitt kapital i den fonden, även om den negativa kvoten nu är relativt liten.

De två fonder med de högsta Treynorkvoterna var Schroder samt HSBC GIF, som hade kvoter på 0,87 respektive 0,85. Dessa fonder hade alltså presterat bäst i förhållande till den riskfria räntan och riskexponeringen, i form av marknadsrisken. Den höga Treynorkvoten indikerar på att dessa fondförvaltare har bidragit till att ge sina investerare hög riskjusterad avkastning. Dessa två fonder var även de enda två som hade slagit index vilket också visar på deras goda aktiva förvaltning.

Resterande tre fonder presterade ungefär lika väl enligt det här avkastningsmåttet med kvoter i intervallet 0,37 till 0,50. Alla dessa tre fonder hade högre betavärden än Schroder och två av tre hade högre än HSBC ISF, vilket till viss del förklarar dessa fonders lägre kvoter.

26 -0,20 0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00

Treynorkvoten 2006-2009

Diagram 5.3.2

5.3.3 Jensens alfa

Jensens alfa kan användas för att mäta det värde fondens förvaltare tillför. Utgångspunkten är att fonder med hög risk förväntas få en högre avkastning. Alfa uttrycker hur mycket fondens faktiska avkastning har avvikit från den marknadsriskjusterande förväntade avkastningen i det aktuella jämförelseindexet. Ett alfavärde över 0 visar att fondens avkastning inte enbart beror på marknadsindexets utveckling och avkastningen har således varit bättre än angivet av betavärdet. Vidare innebär ett värde över 0 att fondförvaltaren varit skicklig i sin förvaltning. Värdet bör, ur en investerares synpunkt, alltså vara minst noll då ett negativt alfa indikerar att fondens utveckling har varit sämre än angivet av betavärdet och då har förvaltaren

misslyckats med ett åstadkomma avkastning. Ju större positivt alfa, desto bättre har fonden utvecklats i förhållande till riskexponeringen. Ett alfavärde på – 2 % visar att fonden gav 2 % sämre utveckling än vad betavärdet förutsagt. (Morningstar, 2010)

I vår studie använde vi Jensens alfa, då det kan användas för att mäta det värde som fondförvaltaren har tillfört. Det går således genom detta mått att utröna hur stor del av

avkastningen som faktiskt beror på aktiv förvaltning och hur mycket mer avkastning som ges än vad marknadsrisken förutsagt. På så sätt får investerarna en känsla för om förvaltningen som de betalat för har gett något tillbaka eller inte.

27

FA – (RF+B(IA-RF))

Resultat av den här studien visade att två av fonderna, Templeton och FIM, uppvisade ett negativt alfa på - 0,1 respektive - 0,15. Med andra ord hade dessa fonder utvecklats sämre än index med hänsyn till den riskexponering, i form av marknadsrisk, som dessa fonder hade varit utsatta för. Dessa fonder hade alltså haft en sämre utveckling än angivet av betavärdet. Därefter följde Goldman Sachs och HSBC GIF som bägge hade relativt låga alfan, 0,02 och 0,5. Orsaken till dessa låga och till och med negativa alfan skiljde sig dock. I FIM uppstod det negativa alfat till största delen av att fonden presterat så pass mycket sämre än index. FIM hade ju faktiskt innehaft det lägsta betavärdet, med andra ord lägsta risken. Anledningen till att Goldman Sachs uppvisade ett lågt alfa berodde delvis på att fonden presterat dåligt, men även att denna fond hade ett högt betavärde. Med andra ord ett typiskt exempel på mindre gynnsam riskjusterad avkastning.

I likhet med resultatet av övriga avkastningsmåttet presterade Schroder och HSBC ISF även bäst enligt Jensens alfa. Schroder hade ett alfa på 0,2 medans HSBC GIF uppnådde ett värde på 0,3. Med andra ord så hade den aktiva förvaltningen av dessa fonder genererat en

avkastning på 20 % respektive 30 % bättre än vad betavärdet förutsagt. Det ska jämföras med övriga fonder som då tillfört ytterst marginellt värde och i två fall till och med haft en sämre utveckling än vad betavärdet förutsagt. För fonderna med alfa värden på 0,2 och 0,3 hade förvaltarna tillfört ett relativt bra värde för investerarna. Dessa fonder var exempel på där aktiv förvaltning lyckades skapa en god avkastning för investerarna. Det motsatta gällde för fonderna med negativa alfavärden där förvaltarna inte lyckats med sin aktiva förvaltning och investerarna inte hade fått tillräcklig avkastning i förhållande till de avgifter som hade betalats.

28 Diagram 5.3.3

5.3.4 Informationskvot

Enligt Oxenstierna (2008:82) kan informationskvoten användas för att sätta avkastningen i relation till fondens risknivå. Kvoten hänger samman med riskmåttet aktivrisk, som tidigare nämnt visar en fonds tendens att avvika från sitt jämförelseindex. Skillnaden mellan

informationskvoten och till exempel Treynor- och Sharpekvoten är att informationskvoten ställer fondens avkastning jämförs med indexets avkastning, istället för den riskfria räntan, samt att informationskvoten ställs i förhållande till den aktiva risken och inte marknadsrisken eller standardavvikelsen.

Oxenstierna (2008:82) och Bodie et al. (2008:854,868) menar att informationskvoten mäter fondförvaltarens skicklighet och definieras som den aktuella fondens avkastning jämfört med den aktuella fondens jämförelseindex dividerat med den aktiva risken. Det betyder att en hög kvot tyder på skicklig förvaltning i förhållande till risken för fonden och att man som

investerare genom detta mått får en indikation på hur mycket av avkastning som förvaltaren har skapat jämfört med marknaden. För att få en rättvisande bild av en förvaltares skicklighet via informationskvoten krävs det att fonden studeras under en längre period, då

informationskvoten under en kortare kan tid fluktuera kraftigt. Vidare menar Oxenstierna (2008:82) att informationskvoten är ett användbart verktyg för att utvärdera investeringar i fonder med aktiv förvaltning.

-0,20 -0,15 -0,10 -0,05 0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30 0,35

Jensens Alfa 2006-2009

Schroder ISF BRIC

FIM BRIC+

HSBC GIF BRIC Markets Equity AC

Goldman Sachs BRIC:s Portfolio Base A

HSBC Global Investment Funds BRIC Markets Equity A Acc

29 En indexfond har normalt en informationskvot på 0. En negativ informationskvot visar att fonden har presterat sämre än sitt jämförelseindex och ett värde på över 0 visar att fonden har presterat bättre än sitt jämförelseindex. Oxenstierna (2008:82) menar att en informationskvot på över 0,5 kan tyda på god förvaltarskicklighet. Hur hög informationskvoten är beror på två faktorer, dels på hur fonden har presterat gentemot index och dels på vilken aktiv risk som fonden är exponerad för. (Oxenstierna, 2008: 82, Bodie et al. 2005: 868)

Informationskvoten för en fond erhålls genom följande beräkning (Goodwin 1998:34):

FA = Fondens avkastning IA = Index avkastning AR = Aktiv risk

Vi anser att informationskvoten är ett passande verktyg för att utvärdera investeringar i fonder med aktiv förvaltning därför att investeraren blir varse vilken avkastning förvaltaren har skapat i förhållande till index och relativt den risk som fonden innehar, i form av den aktiva risken. Informationskvoten kan bli missvisande om en fond studeras under en kortare period, detta på grund av att informationskvoten kan fluktuera kraftigt. Det är inte fastställt om informationskvoten hade varit annorlunda om studieperioden omfattat fem år som tidigare nämnt är rekommenderat, men fyra år får ändå anses vara en relativt lång period i

sammanhanget.

I resultatet för fondernas informationskvot framgick det att fyra av sex fonder hade en negativ informationskvot. Resultatet var intressent då informationskvoten enligt teorin är ett mått som mäter fondförvaltarens skicklighet och anses vara ett lämpligt verktyg för att utvärdera fonder med aktiv förvaltning, vilket alla fonder i studien hade. Att fyra av fonderna hade en negativ kvot förklaras av att förvaltningen av dessa fonder under mätperioden inte hade genererat en avkastning som varit högre än deras jämförelseindex. Templeton var den fond som uppvisar den mest negativa kvoten, - 3,6. Det var en kombination av att fonden hade haft en lägre avkastning än index men också en låg aktiv risk. Då fonden hade en låg aktiv risk borde den inte ha presterat så pass mycket lägre än index. FIM, vars avkastning relativt sett avvikit mest

30 -4,00 -3,00 -2,00 -1,00 0,00 1,00 2,00 3,00

Informationskvoten 2006-2009

Schroder ISF BRIC

FIM BRIC+

HSBC GIF BRIC Markets Equity AC

från index, hade en högre informationskvot än Templeton, -2,5, och det förklaras med att den fonden också hade en högre aktiv risk. De två fonder som uppvisade en positiv

informationskvot är Schroder samt HSBC ISF som under perioden också hade presterat bättre än index. Dessa två hade en informationskvot på 1,6 respektive 2,3 och hade alltså genom den aktiva förvaltningen tillfört avkastning till investerarna som var större än index relativt den aktiva risken. Det indikerar på god förvaltarskicklighet och att investerarna fått det som de har betalat för. Att fyra av fonderna hade en negativ informationskvot innebar att förvaltarna inte ens hade lyckats skapa en avkastning som var större än index och en investerare borde då se sig om efter andra alternativ.

Diagram 5.3.4

5.3.5 Förklaringsgrad

Enligt Wilke (2005:114) beskriver förklaringsgraden sambandet mellan en fonds utveckling i avkastning och ett index utveckling i avkastning. Förklaringsgraden varierar mellan 0 och 1. En indexfond har en förklaringsgrad nära 1. Om en fond har en förklaringsfond nära 1 så innebär det i princip att all förändring i avkastningen beror på variationen i index avkastning. En förklaringsgrad på 0 innebär att det inte finns något samband mellan fondens avkastning och index avkastning. En förklaringsgrad på 0,45 innebär att 45 % av en fonds svängningar förklaras av svängningar i index.

En förklaringsgrad indikerar också hur mycket beta förklarar, med andra ord hur tillförlitligt betavärdet för fonden är (Morningstar, 2010). Förklaringsgraden räknas ut genom en enkel regressionsanalys. En regressionsanalys förklarar hur en beroende variabel (fond), påverkas

31 av den oberoende variabeln (index). På så sätt går det att dra slutsatser angående beroende variabeln och vad den påverkas av. (Körner och Wahlgren, 2006:359–361)

Om till exempel beroende variabeln (fond) har en förklaringsgrad på 0,83 så påverkas den till 83 % av den oberoende variabeln (index) och till 17 % av fondförvaltarens handlingar. Då studien bland annat velat påvisa om det funnits något mervärde att placera sina pengar i aktivt förvaltade tillväxtmarknadsfonder anses förklaringsvärdet vara relevant för

problemformuleringen. Förklaringsvärdet indikerar på så sätt också hur pass aktivt förvaltad en fond verkligen är eller om den endast rättar sig efter index.

Alla fonderna i studien hade en förklaringsgrad på över 0,6 och vissa ända uppemot 0,8. Templeton som hade ett förklaringsvärde på nästan 80 % hade i stor utsträckning följt index vilket kan indikera på att fonden inte kan anses ha varit vidare aktivt förvaltad. Syftet med att betala höga avgifter för en väl förvaltad fond är att den inte ska vara alltför beroende av index utan genom förvaltningen prestera bättre än det. Därför kan det diskuteras huruvida fonder med högt förklaringsvärde men också höga förvaltningsavgifter verkligen tillför extra värde, genom den aktiva förvaltningen, i form av avkastning för investeraren.

Vidare var resultat av förklaringsvärdet intressant då fyra av studiens sex fonder under studiens period inte har lyckats slå index. Dessa fyra; Templeton, FIM, Goldman Sachs och HSBC Global har haft en varierande förklaringsgrad mellan 0,61 och 0,78. Det betyder som tidigare nämnts att dessa fonders avkastning kan förklaras mellan 61 % och 78 % av sitt jämförelseindex utveckling. Med andra ord har förvaltningen till den del den har haft ett eget inflytande över avkastningen, mellan 22 % och 39 %, lyckats prestera sämre än om de passivt skulle ha förvaltat fonden och rättat sig efter marknaden så som en indexfond. Förvaltarna av dessa fonder har med andra ord inte lyckats tillföra något vidare värde för dess investerare. Likväl måste HSBCs andra fond, HSBC ISF BRIC och Schroder nämnas som motsatsen då de genom en förklaringsgrad på 0,63 respektive 0,61 genom den aktiva förvaltningen har lyckats åstadkomma en avkastning som har varit bättre en index. Dessa fonder har de lägsta förklaringsvärdena i studien. Det visar att det kan krävs en hög grad av framgångsrik aktiv förvaltning för att lyckas bättre än marknaden som helhet.

32 0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90

Förklaringsgrad 2006-2009

6. Slutsatser – har fondförvaltningen genererat god avkastning?

Alla fonder har under studien period haft en positiv avkastning. Det var dock bara två av studiens sex fonder som under mätperioden hade lyckats prestera bättre än deras

jämförelseindex. Att som förvaltare i sin placeringsstrategi involvera ett visst risktagande är av vikt för att möjliggöra en god avkastning. Ett ökat risktagande kan dock innebära att den goda avkastningen blir lidande. Det innebär att ett ökat risktagande ställer höga krav på den aktiva förvaltningen och förvaltarens skicklighet ställs då på prov.

Av studien framgick att det inte går att avgöra hur bra förvaltningen har varit genom att endast ta hänsyns till fondernas avgifter. För en investerare är storleken på avgifterna viktig att tänka på. Avgifter eliminerar en del av avkastningen och att som investerare betala höga avgifter för en fond som inte klarar av att slå index är helt enkelt inte en bra rationell placering ur ett investeringsperspektiv.

De flesta förvaltare hade marknadsfört sina fonder som en möjlighet att över tid överträffa index, dock har förvaltningen av majoriteten av fonderna inte genererat en avkastning som