Föredragande: Jan SIMONS

(1)

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Partnerskapet EU–Afrika – Länka samman Afrika och Europa –

Stärkt samarbete på transportområdet”

KOM(2009) 310 slutlig (2011/C 18/12)

Föredragande: Jan SIMONS

Den 24 juni 2009 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

«Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: Partnerskapet EU–Afrika – Länka samman Afrika och Europa – Stärkt samarbete på transportområdet»

KOM(2009) 301 slutlig.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 mars 2010.

Vid sin 462:a plenarsession den 28–29 april 2010 (sammanträdet den 29 april) antog Europeiska ekono

miska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1 Kommissionens meddelande ligger i linje med den nuva

rande politiken men kommissionen vill gå längre. Kommissio

nen vill också få i gång diskussioner om hur man kan förbättra de transkontinentala förbindelserna med hjälp av de erfarenheter man skaffat sig inom EU men med hänsyn tagen till förhållan

dena i Afrika.

1.2 Kommittén ställer sig positiv till ett starkare samarbete mellan EU och Afrika, förutsatt att det grundar sig på ett part

nerskap som kännetecknas av jämlikhet i fråga om rättigheter och skyldigheter och inte av ett givar- och mottagarförhållande såsom tidigare.

1.3 Kommittén betonar att infrastruktur och transportsystem är förutsättningar för samhällsekonomisk regional integration, som i sin tur leder till fler arbetstillfällen och bättre tillgång till hälsovård och utbildning och därmed också utgör ett viktigt bidrag till fattigdomsbekämpningen.

1.4 Kommittén beklagar att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning knyter samman sina olika politikområden i med

delandet. Detta gäller framför allt den politik som bedrivs av GD Bistånd och GD Handel och som borde visa samstämmig

heten i EU:s politik gentemot Afrika.

1.5 Kommittén välkomnar det beslut som fattades vid kon

ferensen ”TEN-T-dagarna 2009” i Neapel den 21–22 oktober 2009, att EU tillsammans med sina afrikanska partner ska ut

arbeta en handlingsplan.

1.6 Denna handlingsplan kommer att utarbetas före det kommande informella forumet för transportfrågor inom part

nerskapet EU–Afrika och därefter publiceras, dvs. under hösten 2010. Kommittén kan gå med på ett arbetssätt där det sker en ordentlig övervakning av framstegen i genomförandet, t.ex. ge

nom en gemensamt inrättad kommitté.

1.7 Kommittén anser att bekämpning av korruption och sjöröveri i Afrika uttryckligen bör omnämnas som prioriteringar i handlingsplanen.

1.8 När det gäller framför allt planeringen och finansieringen av transportinfrastrukturnätverket och handlingsplanen som hel

het, måste man undersöka vilken roll de samhällsekonomiska partner som deltar i arbetet med att genomföra Cotonou-avtalet kan spela.

1.9 Kommittén skulle uppskatta om Afrikanska unionens samhällsekonomiska och kulturella kommitté tog ställning till och utarbetade ett yttrande om förslagen i handlingsplanen.

1.10 Kommittén vill påpeka att man vid beviljande av EU- medel bör ställa krav på att genomförandet kommer lokala, officiellt registrerade arbetstagare från Afrikanska unionen till godo.

1.11 I planerna och programmen på TEN-T-området anser kommittén att man bör utgå från driftskompatibilitet, där man utnyttjar de naturliga fördelarna med varje transportsätt med utgångspunkt i den sammodala lösning som EU valt.

19.1.2011 Europeiska SV unionens officiella tidning C 18/69

(2)

1.12 När samarbetet utformas bör man enligt kommittén vidare ta hänsyn till utbildning, arbetsförhållanden, sociala aspekter, säkerhetsaspekter, miljöaspekter och hållbarhetsaspek

ter.

1.13 När väginfrastruktur anläggs och byggs ut bör detta leda till att trenden mot urbanisering vänds på ett dynamiskt sätt. Här kan man dra nytta av en välfungerande kollektivtrafik.

1.14 En viktig förutsättning är att det finns tydliga bestäm

melser som gör det möjligt att spåra och kontrollera hur med

len används och att man i praktiken också noggrant gör detta.

1.15 EU måste inse att Kina har varit verksamt i Afrika i flera årtionden men haft en annan politisk linje och andra avsikter. Kommittén anser att man bör eftersträva ett treparts

partnerskap mellan EU, Kina och Afrika. Ett krav i detta sam

manhang bör vara att varje form av arbete eller investering påverkar sysselsättningen i Afrika positivt.

2. Inledande sammanfattning av kommissionens medde

lande

2.1 I meddelandet KOM(2009) 301 slutlig, som offentlig

gjordes den 24 juni 2009, går kommissionen närmare in på partnerskapet mellan EU och Afrika på transportområdet.

2.2 Kommissionen understryker i detta meddelande att trans

porter och transportinfrastruktur är oumbärliga för den sam

hällsekonomiska integrationen och för varors och personers rörlighet.

2.3 Här måste man tänka på den allt kraftigare urbanise

ringen i Afrika: 40 % av befolkningen bor för närvarande i tätbebyggda områden. Om ingenting görs kommer denna andel att ha fördubblats år 2030.

2.4 Referensramen för samarbetet mellan EU och Afrika på transportområdet är det partnerskap för infrastruktur som ingicks 2006. Syftet med detta har framför allt varit att främja sammankopplingen av infrastrukturnäten i Afrika och på så sätt bidra till regional integration och därmed också till den afri

kanska befolkningens utveckling.

2.5 Finansieringen av transportinfrastrukturprojekt i Afrika sker framför allt genom Europeiska utvecklingsfonden. Denna fond står för 30 % av finansieringen.

2.6 Kommissionen påpekar i sitt meddelande att samarbetet mellan EU och Afrika inte bara omfattar fysisk infrastruktur utan också lagstiftnings- och regleringsaspekter. Genom en bättre infrastruktur stimulerar man på så sätt inte bara handeln

och den ekonomiska tillväxten utan också sysselsättningen. Det förbättrar också möjligheterna att bekämpa fattigdomen.

2.7 Detta är också en av anledningarna till att rådet den 18 maj 2009 antog ett antal slutsatser där man förespråkar stöd till anläggning av regional infrastruktur och till anläggning av den infrastruktur som saknas i länderna söder om Sahara.

2.8 Syftet med meddelandet är att i detta avseende genom

föra det strategiska partnerskapet för infrastruktur som antogs 2007 av EU och Afrikanska unionen.

2.9 Meddelandet är tänkt att leda till en dialog mellan före

trädare för EU och Afrikanska unionen och denna i sin tur till att en handlingsplan med prioriteringar och tillhörande finan

sieringsplan tas med i en gemensam förklaring från EU och Afrikanska unionen.

3. Allmänna kommentarer 3.1 Allmänna frågor

3.1.1 Kommittén ställer sig positiv till ett starkare samarbete mellan EU och Afrika, förutsatt att det grundar sig på ett part

nerskap som kännetecknas av jämlikhet i fråga om rättigheter och skyldigheter. I verkligheten finns det dock också skillnader som måste beaktas. Denna önskan och den konkreta utform

ningen av den framgår av Lissabonförklaringen (8–9 december 2007).

3.1.2 Kommittén anser att det handlar om samhällsekono

misk regional integration, som också omfattar transportresur

serna. Kommittén anser att den regionala integrationen måste stå i centrum när Cotonou-avtalet ses över under 2010.

3.1.3 Att detta är en svår uppgift talar för sig självt. När man utarbetar nya samarbetsplaner måste man se till att det krävs likvärdiga insatser och ett delat ansvar.

3.1.4 Kommittén betonar att samarbetet måste omfatta ett brett spektrum av ämnen, inklusive utbildning, arbetsförhållan

den, sociala aspekter, medborgerliga rättigheter, säkerhetsaspek

ter, miljöaspekter, hållbarhetsaspekter, driftskompatibilitet och kollektivtrafik i städerna, administrativa problem och tullpro

blem och, ej att förglömma, korruptionsbekämpning och Euro

pas erfarenheter av driftskompatibilitet och bästa praxis.

3.1.5 Kommittén beklagar att kommissionen i sitt medde

lande inte tar upp de sociala aspekternas och utbildningsaspek

ternas betydelse för transportsektorn. Kommissionen konstaterar däremot att dessa aspekter tagits med i det infrastrukturpartner

skap som ingicks 2006.

(3)

3.1.6 Vid utformningen av samarbetet måste man tänka på att det, för att de ämnen och åtgärder som omnämns ska lyckas, måste finnas en solid grund i form av välutbildade lokala arbets

tagare.

3.1.7 Samarbetet bör omfatta alla transportsätt och de band som finns mellan dem, och hänsyn måste tas till de särskilda förhållanden som råder i Afrika.

3.1.8 Det är viktigt att vissa centrala villkor är uppfyllda: Det krävs insyn, säkerheten måste vara fullgod och samarbetspro

grammen bör endast genomföras med hjälp av stödåtgärder.

3.1.9 I sitt yttrande om ”Strategin EU–Afrika” (¹ ), som antogs den 18 september 2008, förklarar kommittén att ”Den regio

nala och subregionala ekonomiska integrationen har gjort stora framsteg, men handelspotentialen måste ännu utnyttjas fullt ut.

Det krävs i synnerhet en samordning av de åtgärder som vidtas för att harmonisera tullförfarandena, utveckla infrastrukturen och garantera fri rörlighet för medborgarna”.

3.1.10 Också på konferensen ”TEN-T-dagarna 2009”, som ägde rum i Neapel den 21–22 oktober 2009, tog man vid det euroafrikanska transportforumet upp frågan om hur EU:s erfarenheter av de transeuropeiska nätverken skulle kunna gynna utvecklingen i Afrika och de transafrikanska nätverken.

3.1.11 Ett av resultaten var att kommissionen tillsammans med sina afrikanska partner ska utarbeta en handlingsplan för att kontinuerligt stärka transportnätverken mellan de båda kon

tinenterna. Denna kommer att offentliggöras under andra hälf

ten av 2010.

3.1.12 Kommittén anser att det är viktigt att man vid sidan om de bilaterala ekonomiska partnerskap som redan finns också ingår regionala ekonomiska partnerskap som bidrar till att den regionala integrationen fördjupas.

3.1.13 Utformningen av åtgärderna i handlingsplanen, där man måste tänka på arbetsmarknadsparternas medverkan, bör ske i nära samarbete med Afrikanska unionen.

3.1.13.1 Eftersom Afrika inte har en så utvecklad struktur för att involvera arbetsmarknadsparterna i planerna och arbets

marknadsparterna i praktiken ofta inte ens känner till dem, borde man i dialog med Afrikanska unionen bygga upp denna information och möjlighet till deltagande i diskussionerna.

3.1.14 Om detta sker kommer det att behövas en gemensam strategi där framför allt hållbarhetskriteriet och den afrikanska befolkningens utveckling och välfärd bör ges en framträdande plats.

3.1.15 Även i detta fall kommer det dock att uppstå pro

blem när handlingsprogrammet ska genomföras. Framför allt kommer man att vara tvungen att ta hänsyn till skillnaderna mellan afrikansk och europeisk kultur.

3.1.16 Kommittén anser att Afrikanska unionen borde eta

blera kontakt med den egna samhällsekonomiska och kulturella kommittén för att stödja projekt som ingår i handlingsplanen.

3.1.17 EU har nu beviljat 4,6 miljarder euro från Europeiska utvecklingsfonden för perioden 2007–2013 för att utveckla och förbättra infrastrukturen och transporterna i Afrika.

3.1.18 Vid nästa toppmöte EU–Afrika, som kommer att äga rum i Addis Abeba i slutet av 2010, kommer en utvärdering att företas av alla partnerskap. Under hösten 2010 kommer också det informella transportforumet att fastställa handlingsplanen för genomförandet av projekten. Kommittén anser att arbets

marknadsparterna och andra företrädare för icke-statliga orga

nisationer formellt bör involveras i detta arbete, i linje med den förklaring som toppmötet i Lissabon kom överens om.

3.1.19 Bättre transportnät gör det möjligt för befolkningen att förflytta sig snabbare än tidigare, de minskar transportkost

naderna och gör transporterna mer hållbara och tillförlitliga.

Detta ska framför allt komma de fattiga till godo i form av överkomliga priser. Detta kräver en samordnad strategi när in

frastruktur planeras och anläggs.

3.1.20 Detta är särskilt viktigt eftersom transportkostnaderna i Afrika är bland de högsta i världen (15 % av exportinkoms

terna, att jämföra med 4 % i industriländerna). Behovet är så stort, eftersom det är en förutsättning för integration av regio

nala och nationella marknader.

3.1.21 Dessutom borde ett stärkt samarbete leda till ökad handel, ökad trygghet och säkerhet och ett modernt transport

system bland annat genom tillämpning av ”bästa praxis”.

3.1.22 Slogan ”Arbeta tillsammans för en bättre framtid”

skulle enligt kommittén kunna ses som en ledstjärna.

3.1.23 Detta framgår också av resultaten av toppmötet i Lissabon den 8–9 december 2007, där man lade grunden för det strategiska partnerskap mellan Afrika och Europeiska unio

nen som fastställdes i Lissabonförklaringen den 9 december 2007 och som kännetecknas av jämlikhet.

3.1.24 Detta partnerskap avser följande frågor: fred och sä

kerhet, styresformer och mänskliga rättigheter, migration, energi och klimatförändringar, handel, infrastruktur och utveckling.

( 1 ) EUT C 77, 31.3.2009, s. 148-156.

(4)

3.1.25 Kommittén påpekar att meddelandet endast omfattar partnerskapet EU–Afrika. Samtidigt har Kina haft fotfäste i Af

rika i flera årtionden, framför allt när det handlar om att ut

veckla infrastruktur. Kinas strategi går ut på att ge enskilda afrikanska länder lån mot fördelaktiga villkor, ofta i utbyte mot långtidskontrakt för infrastruktur- och transportprojekt och för exploatering av naturresurser.

3.1.26 Ett sätt att förebygga detta är ett trepartspartnerskap mellan EU, Kina och Afrika. Ett krav i detta sammanhang bör vara att varje form av arbete eller investering måste få positiva konsekvenser för sysselsättningen i Afrika. När det gäller förhål

landet mellan EU, Kina och Afrika antog kommittén den 1 oktober 2009 ett mycket läsvärt yttrande (² ).

3.2 Icke-statliga aktörer

3.2.1 När det gäller planeringen och finansieringen av trans

portinfrastrukturnätverket måste man enligt kommittén under

söka om inte bara staten utan även icke-statliga aktörer kan spela en roll. Å ena sidan behövs statens och invånarnas, där- ibland också de icke-statliga organisationernas, medverkan. Å andra sidan kan vi inte klara oss utan företagens och de stora europeiska fondernas bidrag.

3.2.2 På senare år har framför allt sammanslutningar av jord

brukare, fackförbund, konsumentförbund o. dyl. börjat spela en viktig roll, också på grund av Lomé- och Cotonouavtalens fram

gångar. Kommittén vill betona att denna process måste fortsätta.

3.3 Korruption och sjöröveri

3.3.1 Problemet med korruption och sjöröveri nämns tyvärr endast i förbigående i meddelandet, medan det i Afrika före

kommer på alla nivåer och hämmar den ekonomiska utveck

lingen. Det är också ett hinder för fortsatt regional integration.

3.3.2 Kommittén anser att alla förslag och åtgärder med anknytning till Afrikanska unionen måste innefatta bekämpning av korruption och sjöröveri.

3.3.3 Detta är för övrigt också en av Afrikanska unionens målsättningar och har också fastställts i Cotonou-avtalet.

3.3.4 För EU borde gälla att europeiska medel endast får användas om man kan garantera och kontrollera de finansiella medlens spårbarhet och noggrant kontrollerar hur dessa finan

siella medel används.

3.3.5 Inom transport- och infrastruktursektorn påverkar kor

ruptionen framför allt transporterna på land, och då särskilt vägtransporterna, medan sjöröveriet drabbar sjöfarten.

3.3.6 EESK betonar att fartyg, när de seglar längs med So

maliakusten och i Adenviken, bör följa rekommendationerna i

”Bästa praxis för att undvika, avvärja eller fördröja piratdåd” (FN) och anmäla den planerade seglationsrutten på webbplatsen Eun

avfor/MSC(HOA). I dessa metoder bör även en lista över själv

försvarsåtgärder ombord ingå.

4. Särskilda kommentarer

4.1 Man måste konstatera att alla Afrikas 53 stater har pro

blem med transporter och infrastruktur. År 2006 antogs pro

grammet för utveckling av infrastruktur i Afrika (PIDA), som är tänkt att bidra till en bättre samordning vid planering och anläggning av infrastruktur.

4.2 PIDA-programmet omfattar ett antal utbildningsåtgärder, t.ex. inom flygtrafikledning, säkerhetsrådgivning samt miljö och trafiksäkerhet.

4.3 Nästa steg är att planeringsprocesserna i EU och Afrika stäms av mot varandra. Detta är nödvändigt om man vill skapa ett euroafrikanskt transportnätverk. Framför allt knutpunkterna i hamnar och på flygplatser måste fastställas.

4.4 Bristen på finansiella medel innebär att dessa endast bör användas för de konkreta projekt som gör störst nytta: I trans

porttermer innebär detta en sammodal lösning där man utnytt

jar de unika egenskaperna hos varje aktuellt transportsätt och varje lands kännetecken och särdrag.

4.5 I detta sammanhang vill kommittén också rekommen

dera att korruptionsbekämpningen tas upp i handlingsprogram

met.

4.6 För järnvägarna kommer en förteckning över prioriterade järnvägsförbindelser att behöva upprättas. Järnvägsnätet är ju livsviktigt om man vill öppna upp ”landlåsta” länder. För när

varande finns det 15 länder som saknar järnvägar.

4.7 Afrika står för närvarande endast för 4 % av flygtrafiken i världen. Säkerheten och kvaliteten på flygplanen och tjänsteut

budet inom flygtrafiken motsvarar tyvärr inte på långa vägar mobilitetsbehovet. Säkerhet, skydd och minskade utsläpp av föroreningar står högt upp på dagordningen.

4.8 Sjöfarten står för 92 % av Afrikas internationella handel.

Ett starkare samarbete mellan EU och Afrikanska unionen borde leda till att det skapas logistikcentrum och till att hamnarna fungerar bättre i följande avseenden:

— Förenkling av tull- och registreringsförfaranden.

( 2 ) EUT C 318, 23.12.2009, s. 106–112.

(5)

— Fördjupning av hamnarna för att de fartyg som nu måste kasta ankar utanför kusten, med all den osäkerhet som detta medför, ska få tillgång till hamnarna.

— Skydd av hamnarna genom tillämpning av ISPS-koden (In

ternationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamn

anläggningar).

4.9 En stor del av handeln inom kontinenten sker genom vägtransporter, även om infrastrukturen, vars kvalitet varierar kraftigt från land till land, är fullständigt otillräcklig. Afrika har knappt 7 kilometer väg per 100 km 2 . Dessutom är vänte

tiderna långa vid in- och utklarering, och korruptionen över

skuggar allt.

4.10 Kommissionen avsatte i början av 2009 3 miljarder euro från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för att utveckla transafrikanska transportleder som i framtiden kommer att kopplas samman med de transeuropeiska transportlederna.

4.11 Kommittén vill betona att det vid tilldelning av euro

peiska medel för infrastruktur måste ställas krav på att endast lokala och officiellt registrerade arbetstagare som erhåller lön och kommer från Afrikanska unionen får anlitas, så att projek

ten bidrar till befolkningens utbildning och välfärd.

4.12 Av erfarenhet vet vi att man inte kan bedriva interna

tionella vägtransporter överallt i Afrika, och att det, om det över huvud taget är möjligt, finns andra hinder i form av lösesum

mor och korruption utmed vägen och vid gränsövergångarna.

Ändå finns det ofta inga alternativ till vägtransporterna.

4.13 Enligt kommittén är det ett tecken på realism att Af

rikanska unionen använder EU:s strategi för de transeuropeiska transportnäten som förebild. Här är det viktigt att driftskom

patibilitet som målsättning ligger till grund för planer och pro

gram.

4.14 Det är inte bara finansiella frågor som är viktiga. För genomförandet av stora transeuropeiska infrastrukturprojekt har EU utsett samordnare som hjälper medlemsstaterna att hitta både finansiering för projekten och lösningar på problem som uppstår vid genomförandet av storskaliga projekt. Ett bra alter

nativ vore enligt kommittén att man utser projektsamordnare för de led som saknas i de åtta transafrikanska nätverk som redan valts ut.

4.15 Kommittén vill framhålla att man måste kräva tillräck

liga garantier i fråga om säkerhetsproblemen innan man inve

sterar i infrastruktur i Afrika. När det gäller kampen mot sjö

röveriet finns de stödprogram som Internationella sjöfartsorga

nisationen har utvecklat.

4.16 Vidare borde man ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra trafiksäkerheten. Varje år dör enligt kommissionens meddelande (punkt 3.2.4, första meningen i andra stycket) un

gefär 1 miljon människor i trafikolyckor. 65 % av dessa är fotgängare.

Bryssel den 29 april 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI