barnhemmet i muang mai
söndag 6 juli - måndag 29 september, 2014
Nu har det gått alldeles för lång tid sen vårt senaste brev och vi kan bara skylla på att en månad försvann i Sverige och att vi efter en månad i Sverige ligger efter med det mesta här på barnhemmet… men om vi ska vara helt ärliga beror frånvaron av brev från oss mest på att vi efter en månad i Sverige vill ta igen tid med barnen så där försvann med andra ord ännu mer tid. Men nu sätter vi igång.
Vårt förra brev skrevs av härliga Emil och Lina, två av våra återkommare bland volon- tärerna. Strax efter deras brev var det dags för dem att säga hej då och Hans åkte till Sverige samma dag som Emil, den 7/7.
Sussi var kvar i ytterligare två veckor, två veckor som i stora delar handlade om att till- sammans med Wow förbereda vår frånvaro rent praktiskt.
Sussi hann dessutom hälsa Ellinor välkommen, den 18/7, innan det var dag att ge sig av till Sverige den 21/7. Så Ellinor gjorde sig hemmastadd medan vi var i Sverige och det har hon gjort med bravur tack vare Linn, Pauline, Mie, vår personal och så bar- nen såklart.
Sverige var som vanligt helt fantastiskt – vi träffade familj och vänner mest hela tiden men hann även med möte med barnhemmets styrelse och Happy Child. Sussi fick dessutom sitta i morgonsoffan i TV4 för att berätta om och prata med Happy Tour när de befann sig i Iran, om vi mins rätt. De har färdats genom så många länder att vi inte riktigt hänger med.
Under vår tid i Sverige rullade allt på som vanligt på barnhemmet, precis som det ska.
Vi är inte direkt oumbärliga eftersom vi har världens bästa Wow, världens bästa per- sonal och våra fantastiska volontärer på plats.
Hans var tillbaks igen den 8/8 och Sussi den 22/8, och det var som om vi inte varit borta alls.
Hans började sin tid tillbaks med att hämta vår första tyska volontär, Thomas, som anlände Phuket samma dag som Hans. Thomas som har visat sig vara en stor tillgång för barnhemmet, stor och trygg och snäll – kan det bli bättre!
Den första som hände Sussi när hon kom tillbaks var att lilla Ploy kom fram och berättade att hon inte ville gå ut och gå för hon var trött. Okey då, av farmor fick jag en stor varm välkommen hem-kram och kan man egentligen få ett bättre välkomna- de än ett barn som kommer fram och försöker smita från en promenad – det är verk- ligen välkommen hem när det är som bäst.
Vi har i skrivande stund varit hemma i en dryg månad, en månad fylld med vanlig här- lig vardag och en gnutta dramatik.
Vi har haft möte med Barrie och John – två fantastiska engelsmän som har bestämt sig för att de vill hjälpa oss att bygga om barnhemmet. Ja ni hörde rätt!
Barnhemmet, som byggdes väldigt fort efter tsunamin, har nu varit verksamt i snart 10 år och 10 år fyllda med liv och stoj och härliga barn sätter sina spår.
John som är i byggbranschen gjorde en inspektion av barnhemmet och det var efter denna inspektion man kom fram till att det skulle bli både billigare och bättre att bygga om hela stället från grunden istället för att renovera – något vi aldrig skulle kunna dra igång på egen hand. Men dessa två herrar är beredda att försöka och har dessutom fått med sig två thailändska kvinnor i gruppen - Khun Kira vars släkt är från Phuket och Khun Kwan som är arkitekt.
Tanken är att man ska gå ut till byggföretag och hotell på ön och be alla om lite hjälp istället för att vända sig till endast ett företag då det skulle bli ett alldeles för tungt och kostsamt för ett enskilt företag. Projektet går ut på att vi ska be byggföre- tag om material och att andra företag kan hjälpa till med pengar till arbetskraft och så vidare.
I skrivande stund har vi redan nya ritningar framtagna som vi väntar på att få god- kända och arbetsgruppen har börjat kontakta företag på ön och vi har redan fått vår första donation från hotell Pullman.
Vi hade möjlighet att berätta om detta projekt för barnhemmets styrelse och Happy Child när vi var i Sverige så i Happy Child har man bestämt att intäkterna från årets
”En Kväll För Happy Child” ska gå till ombyggnaden. Det kändes väldigt bra att kunna meddela detta till Barrie och John under mötet.
Och när vi ändå är i farten så vill vi bara berätta att årets ”En Kväll för Happy Child”
går av stapeln fredagen den 7 november, vi kommer snart skicka ut mer information om kvällen till er alla.
Denna kväll kommer att bli lite speciell med anledning av att det är 10 år sedan tsu- namin och därför kommer vi åka till Sverige för att närvara, så vi hoppas vi får träffa så många av er som möjligt.
Och med anledning av att det snart är 10 år sedan tsunamin har vi haft en hel del besök av media, den 14 september var Amanda Blue som gör en dokumentär för australiensisk TV på barnhemmet och hälsade på och filmade och i skrivande stund är Folke Rydén här för att spela in delar av sin uppföljare till dokumentärfilmen han gjorde i direkt anslutning till tsunamin.
Samma dag som Amanda var här och hälsade på fick vi förstärkning med ytterligare en volontär från Tyskland, Martin och det blev en favorit i repris så nu har vi två stora, snälla stabila herrar på plats.
Trots att det är lågsäsong så har vi fått uppleva ett kärt återseende när Nelly, tidigare volontär, kom och hälsade på oss. Hon var på Phuket i en vecka och tillbringade stör- re delen av den veckan på barnhemmet. Alla ni fantastiska volontärer ni anar inte hur mycket detta betyder för barnen.
Och var är all utlovad dramatik som utlovades – ja så jättemycket dramatik kanske det inte är men förra helgen fick vi åka in med lilla Via till sjukhuset som hade jätteont i magen. Det visade sig vara blindtarmen, och tack och lov så väntar man inte här i Thailand utan hon opererades direkt samma dag. Det är idag en vecka sedan opera- tionen - hon kom hem efter två dagar och ärret har i stort sett redan läkt så nu ska vi bara försöka hålla henne ifrån att inte klättra för högt upp i träden.
Dramatik nummer två skedde i går – då ramlade Dta på en sten när vi var på stran- den så det blev ytterligare ett söndagsbesök på sjukhuset och Dta fick sy sju stygn på benet. Men även han mår bra.
Känner vi att vi behöver mer dramatik så behöver vi dock inte gå längre än till vår grind då vi har ett kinesiskt tempel som granne och Phuket nu firar den vegetariska festivalen Gin Je och alla kinesiska tempel har Maa Songer som låter sig besättas av kinesiska andar som gör att det sticker saker genom kinderna, hugger sig själva med yxor, går på glas och glödande kol och annat smått och gott – och detta sker precis mitt över vår lilla gata.
Vi vanliga människor kan, om vi vill, ägna de närmaste dagarna med att klä oss i vitt, endast äta vegetarisk mat och avstå från alkohol, droger och onda tankar – vilket känns betydligt enklare och gör mindre ont. Barnen tycker såklart att detta är jättes- pännande och både flera av personalen och en del barn har valt att klä sig i vitt och
endast äta vegetariskt.
Några av våra barn har redan skollov och för resten av barnen börjar lovet nästa vecka. De kommer att vara lediga till slutet av oktober så under lovet ska vi försöka hitta på en massa roliga saker.
Vi har bland annat blivit inbjudna att åka till ett ställe där man kan åka wakeboard efter en kabel, vilket alla kommer att tycka är jätteroligt.
Sist men inte minst måste vi få berätta att vi ikväll ska skypa med Calle, Fredrik, Tomi och Christoffer – Happy Tour - och kanske även deras nya kompanjon Kunn Lee som de har träffat i Kina och som har bestämt sig för att slå följe med dem ända till barn- hemmet.
Är det inte helt fantastiskt – de är redan i Kina! Och om vi kanske trodde att någon skulle ge upp på vägen, vilket skulle ha varit fullständigt naturligt så har de istället bli- vit en till.
Så nu är det snart dags för er som har satsat pengar per mil att betala och ni som ännu inte har satsat något gör det om ni vågar - de är verkligen värda en sista upp- muntran.
Idag är det 6 månader sedan de startade på dessa månader har de tagit sig igenom 15 länder, de är i skrivande stund i Kina och efter Kina har de Laos och hela Thailand kvar innan de kommer till oss.
Vilken fantastisk bedrift! Vi är både stolta och tacksamma.
Vi ses förhoppningsvis den 7 november,
Sussi och Hans
Våra fina härliga ungar. Vår äldsta och ambitiösaste kille - han har satt siktet på en arkitektutbildning.
Opar och Bat. Jack poserar.
Wow får assistens av Bai-Tuy. Läxdags.
Lilla fröken Bow. Finbesök av Bonut...missa inte killen i bakgrun-
den.
Läxor och administration är avklarat. Vira kan också..
Erik som jobbar med Folke blev snabbt väldigt poppis.
Den obligatoriska mys/sovbilden.
