veckobrev 95
barnhemmet i muang mai
måndag 25 juli - söndag 11 september 2011
Några veckor sedan sist, eller rätt så många om vi ska vara ärliga. Som vi skrev i förra bre- vet så har vi spenderat vår årliga månad i Sverige så det här brevet kommer handla lite om Sverige, skrivet av oss - och mycket om barnhemmet, skrivet av vår härliga volontär David.
Och vad kan det ha hänt för spännande i Sverige kan man fråga sig?
Barnhemmet drivs, som ni kanske redan vet, av en thailändsk stiftelse - Barnhem Thai-Swedish Foundation.
Trots att det är en thailändsk stiftelse så är de flesta styrelsemedlemmarna svenskar alla utom Wow faktiskt. Så vi har av förklarliga skäl passat på att ha årsmöte och sty- relsemöte med styrelsen. Vi hade väldigt konstruktiva och bra möten och la upp pla- nerna för kommande år.
Vi tänkte passa på att presentera vilka vi är som sitter i styrelsen.
Lars Fryklund är styrelsens ordförande – Lars är Tjänstgörande Exstorsire i Odd Fellow och en av initiativtagarna till att Odd Fellow har varit med och stöttat barn- hemmet sedan start.
Styrelsens viceordförande och kassör är Susanne, Sussi, Janson – ja just det hon som
veckobrev 95
skriver det här brevet just nu.
Övriga medlemmar är Lars Ilstam, även han Odd Fellow broder och tillika initiativ- tagare till att Odd Fellow har varit med och stöttat barnhemmet sedan start.
Eva Petterson som förutom att hon sitter med i barnhemmets styrelse är medlem och kassör i Happy Child som jobbar hårt för att samla in pengar till barnhemmet.
Mia Bodén som var en av initiativtagarna till Mitt i Hjärtat. Mitt i Hjärtat var ett stort stöd för barnhemmet under våra första år. Även om Mitt i Hjärtat har lagts ner så har inte engagemanget från dem som var med försvunnit så bland mycket annat så sitter Mia nu med i barnhemmets styrelse.
Hans Forssell – japp ni gissade rätt alla barnen på barnhemmets ”pappa”.
Och sist men inte minst Yaninee, Wow, Saisrikoson som är styrelsen sekreterare.
Wow kunde dessvärre inte vara med på möte i år då vi måste ha någon kvar hemma som tar hand om alla våra härliga busungar och inte riktigt har kommit på hur vi ska lösa det om vi alla tre försvinner samtidigt.
Sussi var med i Nyhetsmorgon TV4 för att berätta om vad Svenska Hjältar har inne- burit för barnhemmet då de nu startar upp Svenska Hjältar 2011.
Och gissa om hon hade mycket att berätta om – allt stöd och all fantastisk upp- märksamhet vi har fått som resultat av Svenska Hjältar. Att vi har nominerat till CNN Heroes. Alla fantastiska ungdomar som genom olika projekt har samlat in pengar till våra barn. Om Happy Walk - gänget som ska promenera från Bangkok till Phuket - läs gärna mer på happywalk.se. Och om lilla Jacob Ullsten som nu har fått med sig Johanna Larsson, en av Sveriges bästa tennisspelare, i sitt engagemang att hjälpa oss.
Johanna har bestämt sig för att skänka 20 USD för varje servess hon gör till barnhem- met ni kan läsa mer om Johanna på johannalarsson.se.
Hmmmm vet inte om det inte är dags att sluta kalla Jacob ”lilla” han är ju en stor hjälpare med stort hjärta. Och vet ni vad – det tycker fler än vi. Jacob Ullsten är nu nominerad till Svenska Hjältar 2011. Om ni vill läsa mer om Jacob Ullstens nomine- ring så har ni länken här: www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article13562656.ab Om ni vill se inslaget på Nyhetsmorgon så har ni den länken här:
www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon
Sussi har även haft möte med Happy Childs styrelse och även där händer det mycket spännande saker. Bland annat så planeras det en ny ”En kväll för Happy Child” till den 10 november. Nu måste vi bara hitta en bra lokal som kan ta in så mycket männi- skor som möjligt eftersom det blev en sådan succé sist.
Och det var väl vad vi hade att berätta om Sverige och nu lämnar vi med varm hand över ordet till allas vår David…….
veckobrev 95
Jag vet inte hur lång tid det har gått sedan förra gången det ploppade upp ett nyhets- brev i er inkorg. Vanligtvis är det ju, som ni redan vet, Sussi och Hans som skriver nyhetsbreven. Som många av er också vet har de spenderat en månad “hemma” i Sverige och har därför inte kunnat följa vad som har hänt på barnhemmet,
Jag som skriver detta nyhetsbrev heter David Wagner och jag har sedan fyra månader tillbaka varit volontär på barnhemmet i Muang Mai.
Under dessa fyra månader (med två månaders arbete kvar) har jag välkomnat ett antal volontärer men vinkat av desto fler. För tillfallet så består volontärstyrkan av mig, Jennifer, Lina och senaste tillskottet Majken. Jennifer har nu varit på barnhem- met i drygt två månader och det är inte bara vi volontärer som är glada for hennes när- varo. Det skadar aldrig att ha en halv-thai-halv-svensk trygg brud I volontärstyrkan som kan agera tolk både för barnens och för volontärernas skull.
Förutom den nuvarande volontärstyrkan har vi hunnit vinka av fyra volontärer sedan förra nyhetsbrevet.
Vi började med att vinka av Jenny som för tredje gången var volontär på barnhem- met. Nästa volontär vi fick vinka av kunde skryta med hela fyra tidigare perioder på barnhemmet och det tog verkligen emot att vinka av stål-Ulla när hon med väskorna fullpackade med dåliga kopior från lokala marknader skulle bege sig hem till arbete, barn och barnbarn i Sverige.
Sedan var det Idas tur att lämna barnhemmet för att köra flyttlasset till Patong på södra Phuket for Thai-studier.
Den senaste volontären vi vinkade av var på barnhemmet för andra gången och den här gången fick barnen glädjen att ha Marcus på besök i drygt två månader.
Marcus var en strålande lekfarbror som har lovat mig, och nu även alla er som läser detta att återvända till barnhemmet en tredje gång senare i livet.
Nu ska vi prata barn!
Jag tänkte börja med att berätta lite om hur fantastiskt det är att se barnens utveckling här på barnhemmet. Under min tid på barnhemmet har det hunnit komma ett antal nya barn och i alla fall har det sett nästan likadant ut.
Till en början är barnen väldigt tillbakadragna och det ser ledsna och oroliga ut.
De flesta barn som har kommit till oss under min tid som volontär drar sig till en bör- jan undan de andra barnen och gömmer sig för oss västerlänningar. Men långsamt börjar det anpassa sig, det kan räcka att det får kontakt med ett av de andra barnen för att de ska känna sig lite mer som hemma. Med tiden så blir de lugnare och tryggare och en efter en börjar de kunna skratta och vara glada igen, till och med hälsa på och sitta i knäet på oss stora läskiga västerlänningar.
veckobrev 95
Det har inte hänt något stort sedan sist och livet på barnhemmet har flytigt på i van- lig ordning.
Barnen går i skolan från 8 – 16 tiden lite beroende på ålder och när det kommer hem är det läxläsning som står på schemat. Då sitter barnen ofta i lekrummet och har ofta hjälp av vår fantastiska lärarinna och är det engelska som står på schemat kanske också en och annan volontär kan bidra med något.
När läxorna är färdiga är det lek som gäller för de flesta, eftermiddagsvila är inget som hör vardagen till och är också ytterst sällsynt på barnhemmet.
Vid sex snåret far man ofta höra både på thailändska och svenska att det vankas middag. Många av barnen har lärt sig att säga “äta mat” så att de kan vara med och informera hungriga volontärer om att väntan är över.
När barnen är mätta och tallrikarna diskade får de se på TV och använda datorn (som tyvärr strejkar för tillfället) och vissa återupptar lekarna som avbröts före mid- dagen. När klockan slår 21.00 är det läggdags och barnen går då oftast lite motvilligt in på sina rum, många vill gärna leka vidare och stanna uppe längre.
Måndag till fredag är det som sagt läggdags vid 21.00 så man hinner inte med så mycket mer än att göra läxorna, äta och lite lek på barnhemmet.
På helgerna däremot kan man passa på att åka på utflykt med barnen. Populära res- mål brukar vara Dream Village där det finns en pool som barnen älskar att bada i och vill man ha djupare vatten kan man åka till närmaste strand.
På söndagarna kan det också hända att Hans motiverar barnen att gå på långpro- menad på lämplig plats. Senaste tiden har vi både hunnit gå i bergen, längs med en lång strand samt i en stor park inte långt utanför barnhemmets murar. Vi åkte även och tog en titt på den nybyggda bron från Phuket till fastlandet. Vi brukar även passa på att åka till Nightmarket på fredagskvällarna så att de barn som har hållit hårt om sin veckopeng kan köpa något gott.
Så nu fick ni, som utlovat, mycket barnhem av David.
Men vi har ju varit här i några veckor redan och måste bara få berätta att vi i torsdags fick besök av Noon och hennes dotter Plae-wa samt Gae och hennes son Gaem.
Noon och Gea är några av våra gamla ”barn” som lämnade oss för drygt två år sedan och nu har de alltså blivit mammor båda två… och vad gör det oss och Wow till då kan man ju fråga sig. Vi vill nog gärna kalla oss mormor, mormor och morfar…kanske inte helt äkta men i alla fall lite grann. Hur som haver var det fantas- tiskt att se hur bra både Noon och Gea mår och vilka små sötisar de nu är mammor till.
Samtidigt har båda två berättat för Wow att de idag önskar att de inte hade haft så bråttom att bli vuxna och flytta hemifrån. Att de, trots att de älskar sina barn, önskar att de hade givit sig själva lite mer tid och tagit chansen att studera vidare.
Vi funderar faktiskt på att be dem komma och prata om just detta med barnen som bor hos oss här och nu. Kanske de kan hjälpa nuvarande barn att verkligen ta vara på sin tid här genom att de berättar hur de själva känner inför det val de gjorde. Vi hop- pas att de vill och orkar.
Oavsett om de vill komma och prata med barnen hoppas vi, och kommer vi se till att de kan komma och hälsa på oss oftare. De bor ju kvar på Phuket fast lite väl långt ifrån oss för att kunna ta sig till oss på egen hand ofta.
Sist men inte minst vill vi avsluta med att tacka Sandra Bergqvist och hennes lag på Fångarna på fortet, som vann över sina föräldrar och valde att skänka pengarna till barnhemmet.
TACK som bara den!
Varma hälsningar från ett regnigt Phuket,
David, Sussi och Hans
veckobrev 95
Owen och Jack trippelskatar. Rockringsdags.
Lek och mellis i lekrummet. Fröken Jennifer i skolan.
veckobrev 95
“Och fisken var så hääääär stor”. Vattenlekar är aldrig fel.
David hjälper Lan att flyyyyyga. Kvällsbus!
veckobrev 95
Dags för lekar och stafetter. Barnhemmet blir fotograferat för Det Bästa.
Utflykt till nya Sarasin Bridge. Kärt besök av Noon, Gae och deras små sötisar.
