veckobrev 10.
barnhemmet i muang mai
torsdag 16 juni - torsdag 23 juni
Vi har haft Brigette Delay från Unicef och Jörgen från Ringar på Vattnet på besök. Vår nya volontär Kia har kommit, det har badats och volontärer och thailändsk personal har planerat och förberett för midsommar.
Engelsklektionerna ute på skolorna går bättre och bättre ju ”varmare i kläderna” vi volontärer blir och alla skolor är så otroligt tacksamma för att vi kommer till dem. Det gör det verkligen värt varenda liten fjäril i magen man kan ha inför mötet med en ny klass. För att inte tala om ”våra” barns stolthet och glädje när vi dyker upp i deras skola och deras klass. Engelskundervisnigen är dessutom ett bra sätt för oss att få lite koll på hur ”våra” barn klarar sig i skolan.
Med största sannolikhet kommer vi dessutom, tack vare Ringar på Vattnet, att kunna hjälpa Muang Mai skolan med två nya lärartjänster. Dessa lärare anställs på skolan men barnhemmet betalar ut deras löner. Toy kom på den eminenta idén att det ska ingå läxläsning på barnhemmet i deras tjänst. Många av våra barn har ju inte haft möjligheten att gå i skolan som de ska tidigare så många ligger efter och behöver extra hjälp. Toy är smart hon.
Brigette Delay kom förbi i torsdags på sin väg till Bangkok. Hon ska vara hos oss i två hela dagar den 26 och 27 juni så vi pratade lite om dessa två dagar. Vi ska tillsammans med henne sätta igång vårt ”researcharbete” på alla barnen och deras bakgrund mm.
Vi tror hon kan vara till stor hjälp och det känns tryggt att ha stöd av en kvinna med hennes bakgrund och det faktum att hon är från stora Unicef.
I lördags kom Kia till oss. Så nu har barnen Sofia, Nathalie och Kia att gulla, leka och busa med. Och det är inte svårt att komma hit som ny volontär. Barnen välkomnar alla med öppna armar och fullt förtroende. Det tar bara några sekunder så har de satt ett badmintonrack i händerna på än eller visat hur lego fungerar. Ja, vad ska man säga – det är en bunt fantastiska ungar! Vi tror också att tidigare volontärer har lagt en bra grund till detta förtroende.
Vi har haft besök av polisen Poa som hjälper oss med det praktiska på konsulatet för att eventuellt lyckas få in containern utan att betala tull. En container som vi längtar mycket efter. Tänk att få se barnens miner när det börjar monteras upp gungor, klät- terväggar och allt annat roligt containern innehåller!
Det nya andehuset växer och växer. Det har hänt mycket på bara den här veckan.
Det är intressant att studera bygget, för den platsen som det gamla andehuset stod på får inte röras så man bygger det nya andehuset runt marken där det gamla stod.
Vi tror att det kommer bli jättefint när det är klart.
Vi var och badade både i lördags och i söndags. I lördags var vi vid poolen. Det var en fröjd att se Dung, som för bara två “badningar” sedan inte kunde simma alls. Nu säger han glatt ”may pen vai-nam” (jag kan inte simma) och simmar iväg stolt som en tupp.
Det kanske inte är den absolut snyggaste simningen vi har sett. Men han tar sig fram utan att sjunka.
Vearn och Maen (våra stora killar) gillar att låna Sussis armband kasta ner det till botten för att dyka och leta efter det. Det är extra roligt att retas och låtsas att man inte hittar det så klart.
Lilla Nook är en liten fisk. En fisk som inte kan simma ännu, men med hennes iver så lär hon inte ha några problem att lära sig – fram och tillbaks, fram och tillbaks i barnpoolen hela tiden.
Vi försöker som sagt hjälpa alla att lära sig simma så gott det går utan att bada ska bli något tråkigt. Så det får ta den tid det tar.
I söndags var vid Nai Yang Beach och badade. Det var lite för blåsigt för att det skulle vara jätteroligt, i alla fall för oss volontärer som skulle hålla koll på alla barn som skulle slänga sig i vågorna. Alla hade badringar på sig, men ändå. Vår vistelse på
stranden blev inte så lång för det började dessutom spöregna och även om man redan är blöt så är det inte roligt att bli ännu blötare. Vi tror ni förstår vad vi menar.
Sussi mötte dessutom en Jelly-fish (sa någon att den heter). En sån där rolig manet som bränns något så in i…… Det visade sig att det inte vara en tillfällighet. På kväl- len när vi var och åt med Kia på Nai Yang Beach träffade vi en svensk man som hade haft samma roliga möte.
Det blir nog inte stranden på ett tag. Det var ju tur att det var Sussi och inte någon av småbarnen. Den tog på Sussis skenben men det hade varit på halva kroppen på exempelvis lilla Don. Även om nu Sussi inte är den längsta människan på jorden.
När vi inte har lekt och badat med barnen, eller tjatat dem i eller ur säng så har det pågått stora planeringar inför midsommar. Det har inhandlats träpålar till midsom- marstången, meny har planerats, lekar och tävlingar har tagits fram och barnen och de vuxna har delats upp i lag.
Vi har dessutom översatt våra svenska midsommarsånger från svenska till thai – tror vi. Vi misstänker att vi kommer få se en massa thailändare bli hälften så långa när skrattattackerna sätter igång – hoppas vi. Det värsta som kan hända är ju egentligen att vi har en hord av tysta frågetecken framför oss när vi framför exempelvis Gåb lék, lék. Gåb lék, lék sanuk puud (små grodorna, små grodorna är roliga att se).
Nästa gång får ni höra hur det gick med våra thai-svenska sånger och allt annat.
Midsommarhälsningar,
Sussi och Hans
Andehuset i början på veckan. Andehuset i slutet av veckan.
Kia har precis landat! Och så här har man det efter två och en halv vecka. Nathalie med våra stora killar Vearn, Maen och Prund.
Två små herrar diskuterar cyklar. Don och Nun i farten, än så länge är det sams.
Tae, Bonut och Noon lär Sofia göra fiskar av palmblad.
Pick-upen på service. I väntan på att den ska bli klar passar Hans och Toy på att gå igenom lite ekonomi och inköp till midsommar.
Läxorna är klara. Dags för badminton. Jum väntar på en motspelare.
