veckobrev 49
barnhemmet i muang mai
tisdag 3 juli - onsdag 25 juli
Veckorna som har gått har bestått av mycket vardag med inslag av ”Julafton mitt i somma- ren” vid ett tillfälle och dessvärre besked om att Nicos hälsotillstånd har förvärrats.
Och så kom då dagen till sist, då det var dags för Emma att lämna oss. Emma har varit här i drygt sex månader och med andra ord knutit starka band med både barn och per- sonal. Så det blev en hel del tårar när hon gav sig iväg lördagen den 7 juli. Men hon har sagt att hon vill komma tillbaks som volontär i framtiden – så nu får vi bara hop- pas på det!
Måndagen den 9 juli kom vår fantastiska vän Ulf Nilsson och hans flickvän Nattha och det var dags för ”Julafton mitt i sommaren”.
Ulf har åter igen har haft en egen insamling i Sverige – denna gång i form av en auktion. Han har fått kända fotbollslag att skänka signerade tröjor som sedan auktio- nerats ut. Med i auktionen var även en tavla från en känd konstnär. Det som slog mest hos barnen hos oss var dock Tottis signerade tröja. Man får väl förlåta dem för att de inte har så bra koll på våra svenska fotbollsstjärnor, eller?
Auktionen drog in en himla massa pengar och med dessa på fickan tog Ulf och Nattha sig till Thailand för att inhandla saker till barnhemmet. Och mycket saker blev det. Shoppingen inleddes på morgonen och var färdig först sen kväll några resor tur och retur Phuket Town och 5 fullastade flakbilar senare. De inhandlades bland mycket annat två nya tvättmaskiner, byrålådor, fläktar, fotbollar, badmintonrack, spel, filmer på engelska, köksutrustning, tvättmedel, schampo och mat, mat, mat, mat!
Vilken fest! Tänk att vi har sådan tur att vi har eldsjälar som Ulf i vår värld.
Den 17 juli var det dags för ett annat kärt besök. Då kom Jenny och Lena tillbaks och hälsade på. Två volontärer uppskattade både av barn och av arbetskamrater. Vi visste om att de skulle komma men berättade inget för barnen utan lät det bli en överrask- ning. Det är så otroligt gulligt att se när barnens ansikten lyser upp av glädje och lite blyghet när någon de tycker mycket om kommer tillbaks. Härligt!
I måndags, den 23 juli, kom vår nya volontär Ulrika och till helgen kommer Sophie.
De kommer få en rätt så annorlunda start på sitt volontärskap. Ulrika hinner gå dub- belt med våra gamla rutinerade volontärer Ulla och Nathalie en knapp vecka innan de försvinner. Sophie får gå dubbelt med Ulrika som själv precis har kommit. Jag (Sussi) finns här för dem fram till och med den 3 augusti, sedan åker jag till Sverige för en månads umgänge med familj och vänner. Hans har redan åkt, han åkte den 20 juli och kommer tillbaks den 22 augusti. Så lite drygt två veckor får de klara sig “själva”. Jag vet dock att Ulrika och Sophie kommer få minst lika bra ledsagning av Tae, Wow, Boo och alla andra som har lovat att se till att de ska trivas, känna sig hemma och känna sig nyttiga. Våra thailändska arbetskamrater är riktiga klippor och är Sophie lika bra och trygg som Ulrika verkar vara så kommer det att gå galant.
Vardagen har varit rätt så vanlig. Med mycket fokus på läxor och extraundervisning- en som nu på förslag av Eek och Dtee även har utökats med extraundervisning i matte på onsdagar. Nu har vi med andra ord, extra thai på tisdagar, extra matte på onsdagar och extra engelska på torsdagar. Och det fungerar riktigt bra! Det var lite segt att få barnen motiverade i starten, men nu kommer faktiskt de flesta till extra undervisning- en och tycker dessutom att det är rätt så kul.
När det gäller extraundervisningen i engelska föreslog Ulla, som har lång erfaren- het att arbeta med barn, att det vid vissa tillfällen skulle dyka upp en liten överrask- ning i form av något gott eller liknande. Absolut inte varje gång, men tillräckligt ofta för att man inte ska vilja missa engelskan och eventuell överraskning. Volontärerna har dessutom gått in för att göra undervisningen rolig med inslag av tävlingar och lek.
Allvaret och grammatiken kan de få i skolan vi ska försöka skapa lust till engelskan.
Och det gör våra nuvarande volontärer med bravur.
Men livet här på barnhemmet är ju inte bara frid och fröjd.
Under veckorna som har gått har vi kämpat med att få så mycket information om Nicos hälsotillstånd som möjligt. Vi har ju sedan hon flyttade in på barnhemmet med storebror, lillebror, mamma och pappa vetat att Nico och lillebror Saman har en blodsjukdom som de har ärvt av sin mamma. Vi har inte förstått oss på sjukdomen när våra thailändska vänner och kollegor har försökt förklara och eftersom de har verkat må bra har vi inte rotat för mycket i det hela.
Dessvärre har Nico blivit mycket sämre. Vi har därför följt med Nico till sjukhuset tillsammans med Wow för att få träffa läkare som kan förklara mer om sjukdomen och hennes status för oss. Det var dock först när vi fick reda på vad sjukdomen hette och Hans började söka information om den på internet som vi verkligen började förstå mer och dessutom började förstå varför vi tidigare inte hade förstått. Sjukdomen heter Thalassemia och finns i stort sett inte i Europa!
Enligt en kort skriftlig information på thailändska som vi har fått från en läkare på Vachira Hospital och sedan har fått översatt har Nico Thalassemia Hb E Trait och har behandlats för detta med blodtransfusioner sedan år 2000. Dessvärre har hennes blodvärden försämrats trots blodtransfusioner och därför ska hon nu skickas till Prince Of Songkhla Hospital i Hat Yai där det finns specialister på sjukdomen. Där ska det göras mer undersökningar, ställas mer diagnoser och ges mer och bättre behandling. Hon åker dit den 5 augusti som det är planerat nu.
Det enda vi kan göra i dagsläget är att hjälpa henne och hennes föräldrar ekono- miskt så de kan ta sig till Hat Yai och stå för deras omkostnader under tiden hon måste vara där. Vi kommer dessutom skickat med henne och hennes föräldrar ett brev som berättar att hon bor på Barnhem Thai-Swedish Foundation och att vi behöver all information om hennes hälsotillstånd som vi kan få så att vi i framtiden vet vad vi kan göra för att se till att hon får den hjälp och den vård hon behöver.
Snälla alla ni som läser detta, om någon av er känner till mer om denna sjukdom och och vet vilka behandlingar vi bör se till att hon får tveka då inte att höra av er. Det är inte lätt för oss icke sjukvårdskunniga att försöka förstå sjukdomstermer framförd av thailändska läkare på ”thaienglish” - det skulle i ärlighetens namn vara svårt att förstå även om det framfördes på svenska. Vi bifogar därför det brev vi fick från läkaren på Vachira Hospital översatt till engelska. Om ni vill läsa mer om sjukdomen i största all- mänhet så kan ni gå in på www.thalassemia.org.
Vi kommer att hålla oss själva och med andra ord alla er uppdaterade så fort vi får veta mer.
Varma hälsningar,
Sussi (Hans hälsar från regniga Sverige)
Det är inte alla som får fira Julafton mitt i sommaren, men det får vi! Leverans av de första omgångarna och redan då har det shoppats till de har blivit mörkt.
Nästan midnatt och så mycket mat att all mat inte får plats på bilden. I hörnet står jag och Hans och trycker med Jultomten Ulf och hans flickvän Nattha.
Tidig morgon och Boo delar ut skolpeng till bar- nen.
Sen bär det av till skolan.
Läxor och pyssel och knåp med Eek och Nathalie. Sen tar Neng över och gör “Hänga gubben” med engelska ord.
Söndag och storstädning av rummen. Och som belöning pick-nick på gården med egen gjord Somtam.
Svårt att tro kanske, men här pågår lektion i engelska. Barnen är sakletare och ska hitta saker som de har fått höra ordet för på engelska.
Tae och barnen rensar ogräs vid andehuset.
Pyssel och knåp efter skolan. Här tillverkas det gipsfigurer på löpande band.
Men det leks vanligt också.
