Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Vt 2019
Handledare: Roujman Shahbazian
Syskonordning och personlighet
En kvantitativ studie relaterad till femfaktormodellen
Denise Gahnberg
Sammanfattning
Syskonrelationer är ett ämne som de flesta individer kan relatera till. Det vanligaste antalet syskon i Sverige är två till tre.
Enligt tidigare forskning gynnas förstfödda av sin position i syskonskaran när det gäller socioekonomiska utfall. Vidare ses förstfödda genom sin position förvärva högre grad av intelligens, men också personlighetsdrag som anses vara eftertraktade på arbetsmarknaden till exempel social förmåga, uthållighet och initiativförmåga.
Denna studie undersöker om en individs position i syskonskaran har en påverkan på
mekanismen personlighet. Studien undersöker om skillnader föreligger mellan förstfödda och senare födda i personlighet enligt femfaktormodellens mått; grad av öppenhet, grad av
utåtriktning, grad av samarbetsvillighet, grad av samvetsgrannhet och grad av emotionell instabilitet. Endast ett fåtal studier har undersökt syskonordning och personlighet enligt femfaktormodellen och därmed bidrar denna undersökning till forskningen.
Studien baseras på ett nationellt stickprovsdata från Levnadsnivåundersökningen 2010, med ett urval om 2157 individer. Individerna ingår i en syskonskara om två till tre och utgör ett avgränsat urval.
Resultaten indikerar att det inte förekommer några signifikanta skillnader mellan förstfödda och senare födda individer i personlighet baserat på positionen i syskonskaran.
Nyckelord
Positionen i syskonskaran, förstfödd, senare född, personlighet, femfaktormodellen, grad av öppenhet, grad av utåtriktning, grad av samarbetsvillighet, grad av samvetsgrannhet, grad av emotionell instabilitet, arbetsmarknad
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Disposition ... 2
2. Teori och tidigare forskning ... 3
2.1 Teoretisk bakgrund ... 3
2.1.1 Resource dilution modellen ... 3
2.1.2 Confluence modellen ... 4
2.1.3 Femfaktormodellen ... 5
2.2 Tidigare forskning ... 7
2.2.1 Syskonordning och personlighet ... 7
2.2.2 Syskonordning, genus och personlighet ... 9
2.3 Hypoteser ... 10
3. Metod och data ... 11
3.1 Datainsamling ... 11
3.2 Etik ... 12
3.3 Urval och bortfall ... 12
3.4 Operationaliseringar ... 12
3.4.1 Beroende variabel ... 13
3.4.2 Oberoende variabler ... 13
3.5 Analysmetod ... 14
4. Resultat och analys ... 16
4.1 Univariat analys ... 16
4.1.1 Beroende variabel ... 16
4.1.2 Oberoende variabler ... 17
4.1.3 Tabell 1: Deskriptiv data av variabler... 19
4.2 Multivariat analys ... 21
4.2.1 Grad av öppenhet ... 21
4.2.2 Grad av utåtriktning ... 23
4.2.3 Grad av samarbetsvillighet ... 24
4.2.4 Grad av samvetsgrannhet ... 26
4.2.5 Grad av emotionell instabilitet ... 27
4.2.6 Tabell 2: Multivariat regressionsanalys ... 29
5. Diskussion ... 30
5.1 Slutsats ... 31
5.2 Avslutande kommentar ... 32
5.3 Framtida forskning ... 32
6. Referenser ... 33
1. Inledning
Syskonrelationer är ett ämne som de flesta individer kan relatera till. Flertalet personer, oavsett om det rör sig om barn, föräldrar eller partners, har minst ett syskon. Enligt data sammanställd av Statistiska Centralbyrån 2017 är det vanligaste antalet syskon i en
syskonskara två till tre i Sverige (Statistiska Centralbyrån 2017). Vidare utgör syskonskapet en position i syskonskaran som biologiskt tilldelas individen, positionen kan individen själv inte välja.
Positionen i syskonskaran kan påverka kausala samband mellan individen och
socioekonomiska utfall. Enligt tidigare forskning gynnas förstfödda individer genom sin position. Studier har visat att förstfödda tenderar att ha högre utbildning och högre intelligens (IQ) än senare födda (Sulloway 1997 s. 74; Härkönen 2014, s. 2).
En mekanism som kan påverka socioekonomiska utfall hos förstfödda respektive senare födda är personlighet. Frank Sulloway (1997) har forskat om syskonordning och personlighet. Hans studier pekar på att förstfödda tenderar vara mer prestationsinriktade, dominanta och
samvetsgranna i jämförelse mot senare födda syskon. Senare födda har en benägenhet att vara mer empatiska, rebelliska, äventyrslystna och öppna för erfarenheter än förstfödda (Sulloway 1997 s. 21, s. 68 – 70). Sandra E. Black, Erik Grönqvist och Björn Öckert (2016) har
undersökt syskonordningens betydelse för personlighet och yrkesval. Black et. als studie indikerar att förstfödda gynnas på arbetsmarknaden på grund av personliga egenskaper som värderas högt i arbetslivet. Black et. als resultat pekar på att förstfödda har starkare social kompetens, uthållighet, stresstålighet och initiativförmåga än senare födda. Vidare har förstfödda högre emotionell stabilitet än senare födda (Black, Grönqvist & Öckert 2016, s.
24). Förstfödda individer arbetar i större utsträckning som chefer och ledare än senare födda.
De senare födda inriktar sig mer mot kreativa yrkesval och eget företagande än förstfödda, en tendens som är extra framträdande hos yngre systrar (Black et. al 2016, s. 1, s. 3, s. 17).
Personlighet utgör en fallenhet till att tänka, uppleva och handla enligt vissa mönster. Inom personlighetspsykologi används femfaktormodellen för att bäst beskriva personlighet.
Modellen kallas också Big 5 och undersöker de fem faktorerna grad av öppenhet, grad av utåtriktning, grad av samarbetsvillighet, grad av samvetsgrannhet och grad av emotionell instabilitet (Gunnarsson et. al 2014, s. 51). Det finns, enligt egna efterforskningar, endast ett fåtal studier som undersökt syskonordning och personlighet utifrån femfaktormodellen.
Denna studie ämnar bidra till forskningen genom att använda ett nationellt stickprovsdata från Levnadsnivåundersökningen 2010 för att ta reda på om det finns ett samband mellan
positionen i syskonskaran och personlighet enligt femfaktormodellen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka om en individs position i syskonskaran påverkar personligheten. Studien avser jämföra utfall i personlighet utifrån ett avgränsat urval som avser en syskonskara om två till tre då detta är vanliga konstellationer i Sverige enligt data från Statistiska Centralbyrån 2017. Studien jämför förstfödda individer mot senare födda vilket innebär att position 1 jämförs mot position 2 och 3.
Studien undersöker syskon från olika familjer på grund av begränsningar av inom-familj data i urvalet.
Uppsatsens frågeställning lyder; Finns det en skillnad mellan förstfödda och senare födda individer vad beträffar personlighet?
1.2 Disposition
Denna uppsats disponeras med en inledning av teori och tidigare forskning av ämnet
syskonordning och personlighet. Därefter utmynnar uppsatsen i avsnittet metod och data som beskriver datainsamling, variabler och dess operationalisering samt analysmetod. Resultat och analysavsnittet presenterar uppsatsens resultat koncist med en univariat- och multivariat analys i tabell och textform. I diskussionsavsnittet knyts resultaten an till uppsatsens
hypoteser. Vidare diskuteras resultatens utfall i en slutsats. Uppsatsen avslutas med förslag till framtida forskning.
2. Teori och tidigare forskning
2.1 Teoretisk bakgrund
Det finns ett flertal teorier som ämnar förklara hur syskonordning kan påverka livsutfall.
Detta kapitel avgränsar sig till att förklara två teorier som båda har som utgångspunkt att förstå hur hemmiljön formar positiva förutsättningar för barnen i en syskonskara; resource dilution modellen och confluence modellen.
Med förutsättningar kan personlighet ses som en mekanism. Med hänvisning till denna mekanism, och uppsatsens frågeställning, presenterar detta kapitel en teori som ämnar förklara personlighet som begrepp. Enligt Gunnarsson et. al (2014) råder relativ ömsesidig förståelse inom personlighetspsykologin att femfaktormodellen är lämpligast för att mäta personlighet (Gunnarsson 2014, s. 51).
2.1.1 Resource dilution modellen
Resource dilution modellen, förespråkad och utvecklad av Blake, Lindert, Downey och Powell & Steelman under 1970/1980-talet, ämnar beskriva hur resurser som fördelas mellan syskon inom samma familj kan påverka förutsättningar för positiva livsutfall. Modellen hänvisar till att familjens uppbyggnad påverkar för- och nackdelar gällande fördelning av resurser till barnen vilket skapar förutsättningar för att det ska gå bra i livet (Downey 2001, s.
497).
Resource dilution modellen avser att familjestrukturens syskonskara är grundläggande för hur förutsättningarna ges till syskon. Med det menas att den förstfödda missgynnas av att det andra barnet delar på resurserna. Likaså missgynnas de två första barnen av att behöva dela resurser om ett tredje barn föds och så vidare. Därmed säger teorin att ju färre syskon som finns i syskonskaran desto bättre förutsättningar kan oftast ges (Downey 2001, s. 498). Teorin säger också att ju närmre syskonen är i åren desto mer negativa effekter för individerna.
Därför gynnas syskonen av att ha fler år mellan sig (Downey 2001, s. 499).
Med resurser ses bland annat fysiska miljöer så som hemmet och skolan, artefakter, förälderns uppmärksamhet och tid, samt ekonomi (Blake 1981 i Downey 2001, s. 498). Resurserna är olika exempelvis är pengar känsligare än leksaker som barnen kan dela på. Resurserna delas in i basbehov och priviligierade resurser. Det innebär att de resurser som tillhandahålls till barnen kan se olika ut i olika familjer (Downey 2001, s. 498 - 499). Downey nämner att de flesta föräldrar inte behöver fundera på basbehoven, utan det är de priviligierade resurserna som de planerar mest för. Teorin talar om att hur föräldrar väljer att disponera resurser påverkar barnets kognitiva förmågor och framgångar i skolan (Downey 2001, s. 503).
Modellen kan inte säga något om hur föräldrar väljer att disponera sina resurser. Det är olika inom alla familjer hur föräldrar prioriterar och en del föräldrar väljer att investera i sådant som inte gynnar barnen till exempel golflektioner till sig själva vilket innebär att barnen får färre resurser att dela på (Downey 2001, s. 498).
Resource dilution modellen är relevant i form av att titta på hur resurser kan fördelas och hur den fördelningen relaterar till syskonordningen och antalet år mellan syskon. Fördelningen skulle kunna påverka livsutfall för barnen beroende på hur föräldrarna disponerat sin tid och ekonomi (Downey 2001, s. 497 - 503).
2.1.2 Confluence modellen
Robert Zajonc och Gregory Markus har utvecklat teorin confluence modellen (1975) vilken ämnar förklara hur kognitiva förmågor kan påverkas av syskonordningens struktur inom en familj. Confluence modellen beskriver hur individuella kognitiva skillnader mellan syskon skulle kunna förklaras (Zajonc 1976, s. 227).
Teorin utgår från att familjedynamiken påverkar den intellektuella miljön i hemmet och varje individ inom familjen påverkar varandra på det mentala planet genom utbyte av kunskap.
Grundtanken är att intellektuella förutsättningar inverkar på syskon i en syskonskara på olika sätt. Syskonskaran utgör en struktur inom familjen och ser olika ut inom alla familjer vilket beror på åldersgapet mellan syskonen men också på antalet syskon (Zajonc 1976, s. 227).
Enligt Zajonc och Markus gynnas syskonen intellektuellt om de är födda med fler år mellan sig och om de inte är alltför många. Det gynnsamma innebär att om det är fler år mellan syskonen så växer den förstfödda upp i en miljö präglad av ensamrätt till uppmärksamhet från föräldrarna vilket skapar kognitiv stimulans. När det andra barnet föds så har det första hunnit mogna och kan dela kunskap till sitt yngre syskon. Detta kunskapsgivande fortsätter genom
syskonskaran och gynnar också det yngsta barnet om åldersskillnaden är stor till de äldre barnen (Zajonc 1976, s. 227).
Teorin säger att om barnen är för nära i åldrarna, eller många, så påverkas den intellektuella miljön negativt. Detta beror på exempelvis om barn nummer två föds nära den förstfödda så delas föräldrarnas uppmärksamhet och tid till båda barnen vilket minskar den kognitiva stimulansen till den förstfödda (Zajonc 1976, s. 227). Studier har dock visat att de förstfödda ändå gynnas av sin placering då de oftast intar en ”lärarroll” gentemot sina yngre syskon.
Denna lärarroll kompenserar negativa kognitiva effekter av att vara nära i åldrarna i
syskonskaran. Den förstfödda lär sig genom att axla lärarrollen ett ansvarstagande beteende och utvecklar kognitiva förmågor som de får nytta av i vuxen ålder (Sulloway 1997 i Zajonc
& Sulloway 2007, s.1191 - 1193).
Confluence modellen tar inte hänsyn till hur den sociala interaktionen mellan familjens medlemmar ser ut, vilken är en bidragande faktor till främjande intellektuell miljö (Zajonc 1976, s. 228).
2.1.3 Femfaktormodellen
Enligt femfaktorteorin består personlighet av sammanhängande mönster i att tänka, känna och handla. Personlighet beskrivs som en komplex hierarkisk struktur vars komplexitet består av en dualitet mellan biologiska egenskaper och sociala beteenden. Enligt teorin består de biologiska egenskaperna (basic tendencies/traits) av nedärvda egenskaper. De
anpassningsbara sociala beteendena (characteristic adaptions) består av bland annat
utvecklade strategier, mål, vanor, värderingar och anknytningsmönster. De sociala beteendena utgör manifestationer av basegenskaperna enligt teorin (Costa & McCrae 2017, s. 11, s. 25, s.
28).
Femfaktorteorin tar sin utgångspunkt i femfaktormodellen, vilken är en modell utvecklad av Paul T. Costa och Robert McCrae under 1970-talet med syfte att mäta personlighet (Costa &
McCrae 2017, s.12). Femfaktormodellen består av de fem faktorerna grad av öppenhet, grad av utåtriktning, grad av samarbetsvillighet, grad av samvetsgrannhet och grad av emotionell instabilitet. Faktorerna mäter bland annat emotionella, uttryckande och motiverande
personlighetsdrag (Costa & McCrae 2017, s. 24, Gunnarsson et. al 2014, s. 51).
Grad av öppenhet uttrycker personlighetsdrag som mäts som en öppenhet för erfarenheter.
Personer som har en hög grad av öppenhet har en tendens att variera sig, vara kreativa och de skapar lättare intuitiva kopplingar mellan idéer (Sutin 2017, s.84). Grad av öppenhet
definieras som ett personlighetsdrag som uttrycker en bred fantasi, ökad uppskattning för konst och skönhet, emotionellt djup, viljan att prova nya saker, intellektuell nyfikenhet och liberalistisk inställning (Costa & McCrae 1997 i Sutin 2017, s.84). Motsatsen till hög grad av öppenhet är personlighetsdrag som uttrycker en vilja att inte förändra, att ha mer rutiner, att tänka mer konkret och linjärt (Sutin 2017, s.84).
Grad av utåtriktning är ett personlighetsdrag som definieras som varm, sällskaplig,
självsäker, aktiv, spänningssökande och optimistisk. Femfaktormodellen utgår från att dessa personlighetsdrag handlar om graden av engagerande i sociala beteenden (Costa & McCrae 1997 i Wilt & Revelle 2017, s. 59 - 60). Motsatsen till hög grad av utåtriktning är en individ som karakteriseras av mer introspektion, reflektion och med en preferens för att rikta
uppmärksamheten inåt mot sig själv och sina egna tankar. (Wilt & Revelle 2017, s.57 - 58).
Grad av samarbetsvillighet handlar om hur vi interagerar med andra människor. En person som har en hög grad av samarbetsvillighet är mån om att skapa och bibehålla positiva relationer (Graziano & Tobin 2017, s. 105). Personlighetsdraget definieras som varm, medkännande, sympatisk och generös. Motsatsen till hög grad av samarbetsvillighet innebär en preferens för att vara kritisk, skeptisk och visa negativa attityder gentemot andra.
Personlighetsdraget mäts som socialt beteende utifrån motiv, emotioner och attityder gentemot andra. (Costa & McCrae 2003 i Graziano & Tobin 2017, s. 105).
Grad av samvetsgrannhet definieras som ett personlighetsdrag som består av bland annat hög kompetens, ansvarskänsla, självkontroll, disciplin, målmedvetenhet och ordningsamhet.
(Costa & McCrae 1992 i Jackson & Roberts 2017, s. 137). Egenskaperna som ingår i en hög grad av samvetsgrannhet anses vara en korrelerande faktor till positiva livsutfall när det gäller bland annat högre utbildning (Noftle & Robbins 2007 i Jackson & Roberts 2017, s. 133), karriär (Dudley et.al 2006 i Jackson & Roberts 2017, s. 133), och ekonomiskt välstånd (Mroczek et. al 2015 i Jackson & Roberts 2017, s. 133).
Grad av emotionell instabilitet är ett personlighetsdrag som definieras utifrån emotionella aspekter; grad av ilska, ångest, depressioner, känslomässig sårbarhet, självmedvetenhet och impulsivitet. (Costa & McCrae 1992 i Tackett & Lahey 2017 s.40). En hög grad av emotionell instabilitet anses vara förknippad med ökad risk för psykisk ohälsa bland annat på grund av ökad känslighet för stress (Contrada et. al 1999; Holt-Lunstad et. al 2008; Smith &
MacKenzie 2006 i Tackett & Lahey 2017 s. 46).
2.2 Tidigare forskning
Nedan presenteras tidigare forskning som studerat syskonordning och personlighet. Resource dilution modellen och confluence modellens teorier kan ses genomsyra forskningen.
2.2.1 Syskonordning och personlighet
Frank Sulloway (1997) har undersökt om syskonordning påverkar personlighet. För att testa sambanden har Sulloway utgått från att mäta personlighet enligt femfaktormodellen.
Enligt Sulloway är ärftlighetsgraden för personlighetsdrag ca 30 - 40 procent. Den resterande delen förklaras av externa miljöfaktorer (Sulloway 1997, s. 20). Sulloway utgår från att personlighet kan förklaras främst ur ett evolutionärt perspektiv. Han hänvisar till
Darwinismen som anser att det råder dualitet i mänsklig utveckling baserat på både ärvda gener och miljöfaktorer (Sulloway 1997, s. 88 - 89).
Enligt Sulloway är det strategier som utgör personlighet, och han förklarar dem som manifestationer av både genetik och miljö. Strategierna bygger på en verktygslåda av nedärvda personlighetsdrag, vilka syskon delar hälften av, och de formas och anpassas efter miljön (Sulloway 1997, s. 85 – 89).
Kampen om överlevnad skapar en syskonrivalitet om föräldrars tid och resurser, detta ses som en förklaring till att syskon utvecklar olika strategier för att vinna fördelar hos föräldrarna.
Syskonets ålder och fysiska förutsättningar påverkar olika taktiker för resursvinster, och positionen i syskonskaran är en av de mest relevanta faktorer som förklarar strategierna enligt Sulloway (Sulloway 1997, s. 67 - 68, s. 79, s. 86).
Enligt Sulloway har förstfödda naturliga förmåner och kan därför känna sig mer självsäkra än sina yngre syskon. Förstfödda vinner fördelar i syskonrivalitet genom att dominera sina yngre syskon, vilket leder till att de är mer bestämda och självsäkra. De nämnda personlighetsdragen mäts som grad av utåtriktning i femfaktormodellen. Graden av utåtriktning mäts utifrån två aspekter där den ena står för aktivitet, spänningssökande och positiva känslor så som
självsäkerhet. Den andra aspekten mäts som sällskaplighet vilket inkluderar värme,
vänskaplig attityd och trivsamhet i sociala sammanhang. Yngre syskon anses ha en högre grad av sällskaplighet än förstfödda. Sulloway uttrycker att de olika personlighetsdrag som
tillsammans utgör graden av utåtriktning är spretiga så är det svårt att relatera syskonordning till faktorn (Sulloway 1997, s.55 - 69).
Vad gäller grad av samarbetsvillighet är förstfödda mer aviga och mindre konflikträdda än sina yngre syskon enligt Sulloway. De yngre syskonen har genom sitt förhållningssätt till förstföddas dominans lärt sig att acceptera sin underordning, lösa konflikter samt vädja till föräldrarna för stöd. Strategierna som de senare födda barnen använder i syskonrivaliteten skapar beteenden av empatisk och osjälvisk natur (Sulloway 1997, s. 69).
Enligt Sulloway erhåller förstfödda en högre grad av samvetsgrannhet än sina yngre syskon.
Detta kan bero på förstföddas placering i syskonskaran där den äldsta försöker vinna fördelar genom att inta en ”vuxenroll” gentemot sina yngre syskon. Därmed är förstfödda mer benägna att gå med på föräldrarnas önskningar och krav. Sulloway menar att denna benägenhet att visa sig ”duktig” formar förstärkta beteenden som bidrar till positiva livsutfall så som hög
prestation i skolan och andra former av intellektuella prestationer. Enligt Sulloway har tidigare studier visat att förstfödda har en tendens att acceptera föräldrarnas auktoritet mer än sina yngre syskon (Sulloway 1997, s. 69).
Grad av emotionell instabilitet har att göra med negativa emotioner, och avundsjuka är en framstående emotion som syns mellan syskon enligt Sulloway. Han menar att avundsjuka hänger ihop med syskonrivaliteten och resursfördelningen. Han menar att negativa emotioner är ett naturligt tillstånd med tanke på att hotet om resurser ökar med fler syskon. Enligt Sulloway är det förstfödda som oftast uppvisar en högre grad av avundsjuka gentemot sina yngre syskon. Sulloway benämner att detta kan påverkas av hur de förstfödda från början hade föräldrarnas fulla uppmärksamhet, vilket de sedan behövt anpassa och dela med sig av till yngre syskon. Vidare anses förstfödda vara mer intressebejakande, statusfixerade, emotionellt intensiva och långsinta än sina yngre syskon (Sulloway 1997, s. 55 - 70).
Grad av öppenhet är en faktor som mäter öppenhet för erfarenheter och enligt Sulloway har de yngre syskonen en högre grad av öppenhet än förstfödda. Sulloway hänvisar till tidigare studiers resultat om att graden av öppenhet anses vara starkare hos yngre syskon då de oftast är mer rebelliska och äventyrslystna än de förstfödda. De förstföddas dominanta
personlighetsdrag, acceptans av auktoriteter, samt strävande efter att anpassa sig till regler gör att de hamnar längre ned i skalan som mäter graden av öppenhet (Sulloway 1997, s. 70).
Sulloway har testat sina hypoteser mot en meta-studie publicerad av Cecilé Ernst och Jules Angst år 1983. Meta-studien baserades på ett stort dataset av tidigare forskning som undersökt
syskonordningseffekter på bland annat personlighet. Ernst och Angst hävdar, utifrån sina resultat, att syskonordningseffekter är en produkt skapad av svag forskningsdesign och att det istället är familjens storlek och socioekonomiska bakgrund som är den främsta faktorn till samband. Ernst och Angst hävdar vidare att syskonordningseffekternas påverkan på personlighet är överskattad (Sulloway 1997, s. 71 – 75). Sulloway har utmanat Ernst och Angst i sin undersökning av syskonordningens påverkan på personlighet och han presenterar resultat som tyder på signifikant data att trender råder mellan syskonordning och personlighet.
Sulloway hänvisar till 196 väldesignade studier från det dataset som Ernst och Angst studerat, studier som kontrollerat för socioekonomiska faktorer och familjestorlek, och kopplar dem till femfaktormodellen. 72 av de 196 studierna säkerställer signifikanta resultat som indikerar att syskonordningseffekter har en påverkan på personlighet. Sulloway menar att trots bortfallet på 124 negativa resultat kvarstår trender i de 72 som uppvisar signifikans mellan
syskonordning och personlighet. I två av fem faktorer påvisas signifikanta trender; grad av öppenhet och grad av samvetsgrannhet. Grad av utåtriktning är den faktor som inte relaterar betydligt till syskonordning. Grad av samarbetsvillighet och grad av emotionell instabilitet relaterar mer till syskonordning än vad grad av utåtriktning gör, men mindre än grad av öppenhet och grad av samvetsgrannhet enligt Sulloway (Sulloway 1997 s. 71 - 75).
Sandra E. Black, Erik Grönqvist och Björn Öckert (2016) har också undersökt hur
syskonordningen påverkar personlighet. Deras resultat visar att syskonordningen spelar roll i utformningen av personlighet. (Black et. al 2016, s. 1). Black et. al studie visar att förstfödda har starkare social förmåga än sina yngre syskon. Resultatet visar negativa effekter på den sociala förmågan ju längre ner i syskonskaran individen är född (Black et. al 2016, s. 13, s.
24). Black. et als rapport mäter personlighetsdraget social förmåga som en förmåga till social mognad, uthållighet, initiativförmåga och känslomässig stabilitet. Egenskaperna relateras till ledarskapsförmågor då dessa anses vara sammankopplade (Black et. al 2016, s. 8 - 9). Black et. al utgår inte från femfaktormodellen och därmed kan resultaten inte härröras till en särskild faktor eftersom de mäter personlighet utifrån andra aspekter.
2.2.2 Syskonordning, genus och personlighet
Helen Koch på 1950-talet studerat syskonordning och psykologiska egenskaper. Hennes studier visar ett samband mellan syskonordning, genus och personlighet. Enligt Koch uppvisar förstfödda pojkar starkare grad av ilska, hämndlystnad och dominans än yngre
bröder. För flickor visar resultatet på icke signifikans mellan två systrar däremot spelade syskonordningen roll för systrar när det gäller andra typer av gräl och konflikttendenser. Där visar det sig att den förstfödda har tendens att vara mer stridsbenägen att verbalt uttrycka sin dominans. Sulloway benämner Kochs relaterande mellan syskonordning och genus. Enligt Koch har syskonen en förförståelse av vad genusnormer innebär och de använder dessa normer för att forma konkurrerande strategier. Genusnormer förutsäger att manliga normer av strategier är att dominera, medan kvinnliga normer är att kompromissa (Koch i Sulloway 1997, s. 75 - 78). Kochs studier har testats av Orville Brim och han har kommit fram till att förstfödda, oavsett kön, använder dominanta strategier. Vidare visar Brims studie att förstföddas dominanta strategier förstärks om syskonskaran innehåller minst en bror.
Ytterligare resultat visar att förstfödda flickor anses utveckla mer dominanta
personlighetsdrag än senare födda bröder. Senare födda bröder och systrar visar upp mer samarbetsstrategier, femininitet och flexibilitet. Brims studie visar att genus kan relateras till syskonordning och personliga strategier och egenskaper, vilka kan relateras till genusnormer om vad som anses vara manligt och kvinnligt (Brims i Sulloway 1997 s. 77 - 78).
2.3 Hypoteser
Utifrån teori och tidigare forskning om syskonordning och personlighet (med utgångspunkt i femfaktormodellens mått) har fem hypoteser utformats. Hypoteserna ämnar besvara
uppsatsens frågeställning; Finns det en skillnad mellan förstfödda och senare födda individer vad beträffar personlighet?
H1: Förstfödda har lägre grad av öppenhet än senare födda.
H2: Förstfödda har likvärdig grad av utåtriktning som senare födda.
H3: Förstfödda har lägre grad av samarbetsvillighet än senare födda.
H4: Förstfödda har högre grad av samvetsgrannhet än senare födda.
H5: Förstfödda har högre grad av emotionell instabilitet än senare födda.
3. Metod och data
Denna studie föranleds av en kvantitativ ansats för att ta reda på om syskonordningen påverkar personlighet. Metod och genomförande har utformats för att på mest adekvata sätt undersöka uppsatsens frågeställning. Detta kapitel beskriver hur datainsamlingen gått till och vilka avgränsningarna är gällande urvalet. Vidare beskriver avsnittet de variabler som
operationaliserats, samt den analysmetod som använts för att analysera data. Avslutningsvis problematiseras metodval och data för att kritiskt granskas.
3.1 Datainsamling
Denna uppsats grundar sig på ett datamaterial insamlat från Levnadsnivåundersökningen från år 2010. Undersökningen är ett samarbete mellan Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms Universitet och Statistiska centralbyrån (SCB). Ändamålet med undersökningen är att se hur levnadsförhållanden ser ut i Sverige över tid (Göransson & Johansson 2012, s. 5).
Levnadsnivåundersökningen omfattar frågor som rör bland annat sociala relationer,
arbetsmarknadsutfall, familjeförhållanden, hälsa, ekonomi, utbildning med mera. (Institutet för social forskning, 2018). Levnadsnivåundersökningen 2010 utgår från ett riksrepresentativt urval om 7 404 individer mellan 18 - 75 år födda 1935 - 1991. 151 personer inom urvalet ansågs inte räknas med för tidpunkten vilket inneburit ett bortfall om dessa individer. Därmed utgår urvalet till 7253 individer, varav 4415 intervjuats. Det innebär ytterligare bortfall om 2838 individer. Svarsandelen uppgår således till 60,9 procent (Institutet för social forskning 2018; Institutet för social forskning LNU kodbok 2010, s. 2).
I Levnadsnivåundersökningen 2010 personlighetsenkät är det ett större svarsbortfall från 4415 personer till 3864. Svarsandelen på personlighetsenkäten är alltså 53,3 procent, vilket innebär ett bortfall på 551 individer (Institutet för social forskning LNU kodbok 2010, s. 2).
3.2 Etik
För att få nyttja Levnadsnivåundersökningen 2010 data har etiska principer tillgodosetts.
De etiska riktlinjerna omfattar Vetenskapsrådets etiska principer för god forskningssed.
Vetenskapsrådets riktlinjer innefattar det grundläggande individskyddskravet. Identiteter behandlas med fullaste respekt och ska inte gå att identifiera av utomstående. Detta är en del av konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2017, s. 13, s. 40 - 41). Åtgärder för att skydda deltagarna har därmed vidtagits vilket innebär ett omöjliggörande till identifiering. Vidare ansvarar studiens författare för analys och tolkning av datamaterialet (Vetenskapsrådet 2017, s. 55). Författaren ser också till att information inte faller i tredje persons förfogande.
3.3 Urval och bortfall
Denna uppsats utgår från ett avgränsat urval från Levnadsnivåundersökningen 2010 vilket innefattar individer som ingår i en syskonskara om två till tre syskon. Av 4415 intervjuade respondenter är det 2643 respondenter som ingår i en syskonskara om två till tre syskon. När syskon födda samma år i syskonskaran räknas bort utgör urvalet 2604 respondenter. Det innebär ett bortfall på 39 respondenter (2643 – 2604).
Urvalet till denna undersökning begränsar sig vidare till de respondenter, av 2604 individer, som angivit giltiga svarsalternativ. Av 2604 respondenter är det 2157 som svarat adekvat på vilket utgör bortfall om 447 respondenter (2604 - 2157).
Sammanfattningsvis behandlar denna studie en avgränsning av data från 2157 respondenter som ingår i en syskonskara om två till tre, som är födda olika år och som svarat adekvat på uppsatsens urval av variabler från Levnadsnivåundersökningen 2010.
3.4 Operationaliseringar
Nedan presenteras ett urval av variabler som har till avsikt att svara på frågeställningen.
Information om variabler hittas i Levnadsnivåundersökningen 2010 års kodbok vilken går att hitta på Institutet för Social forsknings hemsida. Variablerna beställs utifrån information i kodboken, med ett undantag från personlighetsenkäten vilken beställs separat.
Hur variablernas sammansättning ser ut presenteras nedan, vidare presenteras hur variablerna operationaliserats och konstruerats. Syftet med en ingående beskrivning av variabler har som utgångspunkt att studien ska kunna replikeras för framtida forskning.
3.4.1 Beroende variabel
Eftersom denna studie ämnar undersöka syskonordningens påverkan på personlighet är den beroende variabeln knuten till personlighet enligt femfaktormodellen. Den beroende variabeln är kontinuerlig och har operationaliserats till ett personlighetsindex om de fem faktorerna grad av öppenhet (z903), grad av utåtriktning (z905), grad av samarbetsvillighet (z906), grad av samvetsgrannhet (z904) och grad av emotionell instabilitet (z907).
Den beroende variabeln grad av öppenhet är skapad av Levnadsnivåundersökningen 2010 variabler ”Jag gillar inte att ändra på invanda rutiner” (z877), ”Jag har en livlig fantasi”
(z881) och ”Jag har inga konstnärliga intressen” (z885). Den beroende variabeln grad av utåtriktning är skapad från variablerna ”Jag visar inte känslor inför andra” (z865), ”Jag är utåtriktad och social” (z886), ”Jag håller mig helst i bakgrunden” (z889) och ”Jag är reserverad” (z893). Den beroende variabeln grad av samarbetsvillighet baserar sig på variablerna ”Jag hittar oftast fel hos andra” (z890), ”Jag brukar lita på folk” (z892) och ”Jag är nästan alltid på gott humör” (z894). Den beroende variabeln grad av samvetsgrannhet baserar sig på variablerna ”Jag gillar ordning och reda” (z864), ”Jag brukar vara lat” (z867) och ”Jag gör saker grundligt” (z888). Den beroende variabeln grad av emotionell instabilitet grundar sig på variablerna ”Jag blir lätt nervös” (z870) och ”Jag är bra på att hantera stress”
(z874) (Institutet för social forskning kodbok LNU 2010, s. 26). Svarsalternativen för alla variabler är baserar sig på en skala mellan 1 - 5 där 1=stämmer inte alls till 5=stämmer helt.
Levnadsnivåundersökningen 2010 har skapat och standardiserat svarsalternativen ovan till variablerna z903, z905, z906, z904 och z907.
3.4.2 Oberoende variabler
Den oberoende variabeln positionen i syskonskaran, z91, är en kvotvariabel som mäter positionen i syskonskaran från 1 till 12. Vidare mäter variabeln syskon födda samma år med decimalvärde för varje position upp till position 10 (Bryman 2011, s. 320 - 321). För få svar på uppsatsens frågeställning har den oberoende variabeln positionen i syskonskaran
avgränsats till att omfatta svarsalternativen position 1 - 3. Vidare har decimalvärdena för syskon födda samma år tagits bort. Variabeln har omvandlats till en dummyvariabel som antar
två värden; positionerna två och tre (senare födda) har kodats om till 0 och utgör referenskategorin. Position 1 (förstfödd) har kodats om till 1.
Den oberoende variabeln Kön, z11, kontrollerar för intervjupersonens kön. Variabeln är en dikotom variabel som antar två svarsalternativ; man= 1 och kvinna= 2 (Bryman 2011, s. 321).
Den oberoende variabeln Födelseår, z12, kontrollerar för intervjupersonens ålder. Variabeln är en kvotvariabel som antar födelseår mellan 1935 och 1991 (Bryman 2011, s. 321).
Variabeln har gjorts om till Ålder genom formeln 2010-Födelseår (z12). Åldersspannet antar värden mellan 19 - 75år.
Den oberoende variabeln IP:s utbildningsnivå, z352, ställer frågan om intervjupersonens utbildningsnivå. Variabeln är en ordinalvariabel som rangordnas efter utbildningsnivå indelad i åtta kategoriska svarsalternativ (Bryman 2011, s. 321). Variabeln har gjorts om till
dummyvariabler med fyra kategorier; grundskola, gymnasium, högskola/universitet och övrigt. Varje kategori har två värden 0=nej, 1=ja.
Den oberoende variabeln hel uppväxtfamilj, z92, är en variabel på nominalskalenivå vilken omfattar 12 kategorier som inte kan rangordnas (Bryman 2011, s. 321). Den ställer frågan om intervjupersonen bodde hos sina biologiska föräldrar under hela uppväxttiden, fram till 16 års ålder. Variabeln har kodats om till en dummyvariabel där de respondenter som svarat ja på frågan har kodats till 1. Övriga respondenter har kodats om till 0 som referenskategori.
De oberoende variablerna faderns utbildning, z105, och moderns utbildning, z106, ställer frågor om intervjupersonens faders och moders högsta utbildning. Variablerna är på
nominalskalenivå med nio kategoriska svarsalternativ (Bryman 2011, s. 321). Variablerna har gjorts om till dummyvariabler med fyra kategorier; grundskola, gymnasium,
högskola/universitet och övrigt. Varje kategori har två värden 0=nej, 1=ja.
3.5 Analysmetod
Denna undersökning använder linjär regressionsanalys, också kallas Ordinary Least Squares (OLS). Regressionsanalysen lämpar sig när den beroende variabeln är kontinuerlig (Edling &
Hedström 2003, s. 87 - 88, s. 95). För att uppsatsens frågeställning ska kunna besvaras på ett tillförlitligt sätt används en multipel regressionsanalys som testar fler oberoende variablers påverkan på den beroende variabeln.
Vidare, för att besvara uppsatsens hypoteser behöver signifikansnivån av
regressionskoefficienterna testas för att se om hypotesens riktning, hög eller låg grad av ett personlighetsdrag, går att generalisera på en hel population. Ett dubbelsidigt p-värde på 0.05 betyder en tillförlitlighet på 95% signifikansnivå vilket innebär att resultatet kan generaliseras på populationen (Edling & Hedström, 2003, s. 120 - 125). Om signifikansnivån överstiger 0.05 kommer resultatet inte gå att generalisera och uppsatsens hypoteser blir därmed falska.
Regressionskoefficienterna i den multipla regressionsmodellen tolkas som den genomsnittliga förändringen i den beroende variabeln när den oberoende variabeln förändras med en enhet.
R2 värdet tolkas som andelen av total varians i den beroende variabeln som kan förklaras av sambandet mellan variablerna. Värdet går mellan 0 till 1 där 0 beskriver låga samband mellan variabler och 1 beskriver starka samband mellan variablerna i modellen (Edling & Hedström 2003, s. 95 - 97).
4. Resultat och analys
Undersökningen redogörs först med en univariat analys av variabler. Den univariata analysen utgår från att beskriva och sammanfatta variablerna som används i undersökningen. Analys av relevanta variabler är grundläggande för att undvika problem med modellen (Edling &
Hedström 2003, s. 15 – 16, s. 141 - 145). Vidare följer en multivariat analys som redogör för två multipla regressionsmodeller som konstruerats för att testa sambanden mellan de
oberoende variablerna och dess påverkan på varje enskild personlighetsfaktor.
4.1 Univariat analys
Tabell 1 (sidan 19 - 20) delger resultatet att det totala antalet respondenter utgör 2157 individer. Totalt står kvinnor för 1058 respondenter i det totala urvalet (49%) och männen utgör 1099 respondenter (51%). Deltagarna är mellan 19 och 75år. Medelåldern utgör 46,20 år.
Förstfödda utgör 985 individer (46%) och de senare födda utgör 1172 individer (54%).
4.1.1 Beroende variabel
Tabell 1 visar medelvärden i urvalet vad gäller de fem personlighetsfaktorerna. Det generella medelvärdet för graden av öppenhet är 0,0439. Svarsalternativen går från min. -2,46 till max.
2,18. Bland förstfödda är medelvärdet för öppenhet 0,0226 (min. -2.24 till max 2,18). Bland senare födda är medelvärdet 0,618 (min. -2,46 till max. 1,94). Resultatet visar
sammanfattningsvis en högre grad av öppenhet bland senare födda individer.
Det generella medelvärdet för graden av utåtriktning är 0,3824. Svarsalternativen går från min. -2,08 till max. 1,95. Bland förstfödda är medelvärdet för utåtriktning 0,3826 (min. -2,08 till max 1,95). Bland senare födda är medelvärdet 0,3823 (min. -2,04 till max. 1,86).
Resultatet visar sammanfattningsvis en högre grad av utåtriktning bland förstfödda individer.
Det generella medelvärdet för graden av samarbetsvillighet är 0,3874. Svarsalternativen går från min. -3,40 till max. 2,18. Bland förstfödda är medelvärdet för samarbetsvillighet 0,3985 (min. -3,40 till max 2,08). Bland senare födda är medelvärdet 0,3781 (min. -1,91 till max.
2,18). Resultatet visar sammanfattningsvis en högre grad av samarbetsvillighet bland förstfödda individer.
Det generella medelvärdet för graden av samvetsgrannhet är 0,5681. Svarsalternativen går från min. -2,23 till max. 1,93. Bland förstfödda är medelvärdet för samvetsgrannhet 0,5502 (min. -2,08 till max 1,84). Bland senare födda är medelvärdet 0,5832 (min. -2,23 till max.
1,93). Resultatet visar sammanfattningsvis en högre grad av samvetsgrannhet bland senare födda individer.
Det generella medelvärdet för graden av emotionell instabilitet är -0,5879. Svarsalternativen går från min. -2,59 till max. 1,84. Bland förstfödda är medelvärdet för emotionell instabilitet - -0,6145 (min. -2,59 till max 1,83). Bland senare födda är medelvärdet -0,5656 (min. -2,34 till max. 1,84). Resultatet visar sammanfattningsvis en högre grad av emotionell instabilitet bland senare födda individer.
4.1.2 Oberoende variabler
Tabell 1 visar fördelningen av förstfödda respektive senare födda individer. De förstfödda utgör 985 individer (46%) och de senare födda utgör 1172 individer (54%). Medelåldern för förstfödda individer är 46,77år. Medelåldern för senare födda individer är 45,72 år. De förstfödda består av 466 kvinnor (47%) och 519 män (53%). De senare födda består av 592 kvinnor (51%) och 580 män (49%).
Vidare redovisas respondenternas högsta utbildningsnivå i tabell 1. Sammanlagt är det 161 (7.5%) som har högst grundskoleutbildning, 1010 (47%) har högst gymnasieutbildning, 457 (21%) har högskole- eller universitetsexamen och 529 (24.5%) står för övriga kategorier.
Bland förstfödda är det 70 (7%) respondenter som har grundskoleutbildning, 437 (44%) har gymnasieutbildning, 215 (22%) har högskole- eller universitetsexamen och 263 (27%) står för övriga kategorier. Bland senare födda är det 91 (7.7%) respondenter som har
grundskoleutbildning, 573 (49%) har gymnasieutbildning, 242 (20.6%) har högskole- eller universitetsexamen och 266 (22.7%) står för övriga kategorier.
I tabell 1 kan vi se att 1840 respondenter har vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar under uppväxttiden fram till 16 års ålder. Det motsvarar 85% av det totala urvalet
respondenter. 317 respondenter har vuxit upp i andra familjeförhållanden, de motsvarar 15%
av det totala urvalet.
817 (83%) av de förstfödda som vuxit upp med en hel uppväxtfamilj, medan 168 (17%) vuxit upp under andra familjeförhållanden. 1023 (87%) respondenter av de senare födda har vuxit upp i en hel uppväxtfamilj, medan 149 (13%) har vuxit upp under andra förhållanden.
Vidare redovisar tabell 1 respondentens svar på sin far och mors högst utbildning. 1002 (46%) av totala antalet respondenter har svarat att faderns högsta utbildning är grundskola. 985 (46%) av totala antalet respondenter har svarat att moderns högsta utbildning är grundskola.
Vidare har 426 (20%) en far med högst gymnasieutbildning, motsvarande för modern är 507 (23%). 375 (17.5%) respondenter har svarat att fadern har högskole- eller universitetsexamen, motsvarande för modern är 364 (17%). De som svarat övrigt på faderns utbildningsnivå uppgår till 354 (16.5%). De som svarat övrigt på moderns utbildningsnivå uppgår till 301 (14%).
Vid indelning av position i syskonskaran är det 416 (42%) av de förstfödda som har en far med högst grundskoleutbildning. Motsvarande för modern är 410 (42%). 219 (22%) av de förstfödda har en far med högst gymnasieutbildning, motsvarande för modern uppgår till 254 (26%). Vidare är det 186 (19%) av de förstfödda som har en far med högskole- eller
universitetsexamen, motsvarande för modern är 181 (18%). 164 (17%) av de förstfödda har svarat övrigt på faderns utbildning, motsvarande är 140 (14%) för modern. 586 (50%) av de senare födda har en far med högst grundskoleutbildning. Motsvarande för modern är 575 (49%). 207 (18%) av de senare födda har en far med högst gymnasieutbildning, motsvarande för modern uppgår till 253 (22%). Vidare är det 189 (16%) av de senare födda som har en far med högskole- eller universitetsexamen, motsvarande för modern är 183 (15%). 190 (16%) av de senare födda har svarat övrigt på faderns utbildning, motsvarande är 161 (14%) för
modern.
4.1.3 Tabell 1: Deskriptiv data av variabler
Position i syskonskaran Förstfödd (1) Senare född (2,3) Total (1,2,3) 985 (46%) 1172 (54%) 2157 (100%)
Grad av öppenhet
Medelvärde 0,0226 0,618 0,0439
Standardavvikelse 0,90203 0,89146 0,8963
Min/Max -2,24/2,18 -2,46/1,94 -2,46/2,18
Grad av utåtriktning
Medelvärde 0,3826 0,3823 0,3824
Standardavvikelse 0,69569 0,75107 0,72614
Min/Max -2,08/1,95 -2,04/1,86 -2,08/1,95
Grad av samarbetsvillighet
Medelvärde 0,3985 0,3781 0,3874
Standardavvikelse 0,66726 0,64307 0,65415
Min/Max -3,40/2,08 -1,91/2,18 -3,40/2,18
Grad av samvetsgrannhet
Medelvärde 0,5502 0,5832 0,5681
Standardavvikelse 0,63665 0,63067 0,63347
Min/Max -2,08/1,84 -2,23/1,93 -2,23/1,93
Grad av emotionell instabilitet
Medelvärde -0,6145 -0,5656 -0,5879
Standardavvikelse 0,71898 0,75510 0,73906
Min/Max -2,59/1,83 -2,34/1,84 -2,59/1,84
Tabell 1: Fördelning i antal samt procentandelar
Positionen i syskonskaran Förstfödd (1) Senare född (2,3) Total (1,2,3)
985 (46%) 1172 (54%) 2157 (100%)
IP kön
Kvinna 466 (47%) 592 (51%) 1058 (49%) Man 519 (53%) 580 (49%) 1099 (51%)
IP ålder
Medelvärde 46,77år 45,72år 46,20år
Standardavvikelse 15,37 15,10 15,23
Min/Max 19/75år 19/75år 19/75år
IP Utbildningsnivå
Grundskola 70 (7%) 91 (7.7%) 161 (7.5%)
Gymnasium 437 (44%) 573 (49%) 1010 (47%)
Högskola/Universitet 215 (22%) 242 (20.6%) 457 (21%)
Övrigt 263 (27%) 266 (22.7%) 529 (24.5%)
Hel uppväxtfamilj 817 (83%) 1023 (87%) 1840 (85%)
Ej hel uppväxtfamilj 168 (17%) 149 (13%) 317 (15%)
Faderns utbildning
Grundskola 416 (42%) 586 (50%) 1002 (46%)
Gymnasium 219 (22%) 207 (18%) 426 (20%)
Högskola/Universitet 186 (19%) 189 (16%) 375 (17.5%)
Övrigt 164 (17%) 190 (16%) 354 (16.5%)
Moderns utbildning
Grundskola 410 (42%) 575 (49%) 985 (46%)
Gymnasium 254 (26%) 253 (22%) 507 (23%)
Högskola/Universitet 181 (18%) 183 (15%) 364 (17%)
Övrigt 140 (14%) 161 (14%) 301 (14%)
Tabell 1: Fördelning i antal samt procentandelar
4.2 Multivariat analys
För att testa sambanden mellan positionen i syskonskaran och graden av ett personlighetsdrag enligt femfaktormodellen används två regressionsmodeller för varje faktor. Modell 1 testar det direkta sambandet mellan position (skillnaden att vara förstfödd mot senare född) och personlighet. Modell 2 testar om sambandet mellan position och personlighet kvarstår vid kontroll av intervjupersonens kön, ålder och högsta utbildning. Vidare kontrolleras i modell 2 uppväxtförhållanden och högsta utbildning för intervjupersonens fader och moder.
Regressionskoefficienter redovisas i tabell 2 (sidan 29) för varje oberoende variabel som kontrolleras mot en personlighetsfaktor. Nedan beskrivs resultaten.
4.2.1 Grad av öppenhet
Modell 1: I tabell 2 (sidan 29) redovisas regressionskoefficienter och vi kan se att det
förekommer en skillnad i graden av öppenhet mellan förstfödda och senare födda. Förstfödda visar en regressionskoefficient på -0,039, det innebär att förstfödda ligger 3,9% lägre på skalan av öppenhet än senare födda när vi kontrollerar det direkta sambandet. Resultatet är inte signifikant vilket innebär att den oberoende variabeln inte kan relateras till att ha en tillförlitlig effekt på graden av öppenhet. R2 värdet är lika med 0 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln inte kan förklaras av modellen.
Modell 2: I tabell 2 (sidan 29) redogörs regressionskoefficienter när värdena från modell 1 hålls konstanta. I modellen adderas faktorerna kön, ålder, högsta utbildning, uppväxtfamilj samt faderns- och moderns högsta utbildning. Vid kontroll för dessa variabler kan vi se att förstföddas grad av öppenhet minskar från -0,039 till -0,067.
Regressionskoefficienten för kön uppgår till 0,231 vilket innebär att kvinnor har en högre grad av öppenhet på 23,1% i jämförelse mot referenskategorin män. Resultatet för kön är signifikant på 0,001 nivån vilket innebär 99,9% säkerhet att resultatet går att generalisera till den större populationen. När vi kontrollerar för ålder kan vi se att regressionskoefficienten uppgår till -0,002 vilket innebär att när det skiljer ett år mellan intervjupersonerna så är det 0,2% mindre sannolikhet för den äldre individen att ha en högre grad av öppenhet än den yngre. Resultatet är inte signifikant vilket innebär att det inte går att uttala sig om att det
existerar ett faktiskt samband av negativ effekt mellan stigande ålder och hög grad av öppenhet.
Regressionskoefficienten för uppväxtfamilj visar -,106 vilket indikerar att graden av öppenhet är 10,6% lägre för de som vuxit upp i en hel uppväxtfamilj än referensgruppen; de som vuxit upp under andra förhållanden. Resultatet är signifikant på fem procent nivån och går därför med 95% säkerhet att generalisera på populationen.
Vid kontroll för högsta utbildning redovisas gymnasium med regressionskoefficienten 0,092 vilket indikerar 9,2% högre sannolikhet att ha en hög grad av öppenhet än för referensgruppen grundskola. Resultatet är dock inte signifikant. Universitet- och högskolenivå som högsta utbildning visar 0,392. Det innebär att sannolikheten för att ha en hög grad av öppenhet ökar med 39,2% för de som har högre utbildning i jämförelse med referensgruppen grundskola.
Resultatet är signifikant med 0,001 och kan generaliseras till 99,9% i populationen. Övriga kategorier visar regressionskoefficienten 0,358 vilket innebär en ökad sannolikhet för en högre grad av öppenhet med 35,8% i jämförelse med referensgruppen grundskola. Resultatet är signifikant med 0,001, alltså 99,9%, vilket visar att det finns ett starkt samband i
populationen.
Regressionskoefficienterna för faderns högsta utbildning visar 0,193 för gymnasium, 0,180 för universitet- och högskola och 0,059 för övriga kategorier i jämförelse med
referensgruppen grundskola. För modern visar regressionskoefficienterna 0,040 för
gymnasium, 0,065 för universitet- och högskola samt 0,041 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen grundskola. Graden av öppenhet ökar med 19,3% för de individer som har en far med gymnasium som högsta utbildning, motsvarande för modern är 4% ökning.
Graden av öppenhet ökar med 18% för de som har en far med universitet -
högskoleutbildning, motsvarande för modern är 6,5% ökning. Graden av öppenhet ökar i kategorin övrigt hos fadern med 5,9%, motsvarande för modern är 4,1% ökning. Resultaten för faderns gymnasie- och universitet – högskoleutbildning är signifikanta på en 0,01 nivån och går att generalisera med 99% säkerhet. Övriga resultat är inte signifikanta vilket innebär att de inte går att säkerställa för en hel population.
Sammanfattningsvis minskar förstföddas grad av öppenhet från -3,9% till -6,7% vid kontroll för andra faktorer. Resultatet är inte signifikant och därmed går det inte att säkerställa
skillnaden mellan förstfödda och senare födda enbart på grund av positionen. Däremot kan vi
se att signifikanta resultat påvisats från kön, uppväxtfamiljen, intervjupersonens gymnasie-, universitetsutbildning, övriga kategorier och faderns gymnasie- och universitet-
högskoleutbildning. Signifikanta faktorer indikerar störst påverkan på positionen i
syskonskarans effekt på graden av öppenhet. Modellens R2 värde är 0,076 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras till 7,6% av de oberoende variablerna.
4.2.2 Grad av utåtriktning
Modell 1: I tabell 2 (sidan 29) vi kan se att det inte förekommer en skillnad i graden av utåtriktning mellan förstfödda och senare födda. Förstfödda visar en regressionskoefficient på 0,000, det innebär att förstfödda ligger på samma nivå på skalan av utåtriktning som senare födda. Resultatet är inte signifikant; den oberoende variabeln kan inte relateras till att ha en tillförlitlig effekt på graden av utåtriktning. R2 värdet är lika med 0 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln inte kan förklaras av modellen.
Modell 2: I tabell 2 (sidan 29) ser vi att värdena från modell 1 hålls konstanta. Vid kontroll för fler faktorer kan vi se att förstföddas grad av utåtriktning minskar från 0,000 till -0,003.
Regressionskoefficienten för kön uppgår till 0,179 vilket innebär att kvinnor har en högre grad av utåtriktning på 17,9% i jämförelse mot referenskategorin män. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån. För ålder kan vi se att regressionskoefficienten är 0,000 vilket innebär att det finns ingen skillnad i grad av utåtriktning när det skiljer ett år mellan intervjupersonerna. Resultatet är inte signifikant.
Regressionskoefficienten för uppväxtfamilj visar -,004 vilket indikerar att graden av
utåtriktning är 4% lägre för de som vuxit upp i en hel uppväxtfamilj än för referensgruppen som vuxit upp under andra förhållanden. Resultatet är inte signifikant.
Vid kontroll för gymnasium som respondentens högsta utbildning visar
regressionskoefficienten 0,123, det är 12,3% högre sannolikhet att ha en hög grad av utåtriktning vid gymnasieutbildning än för referensgruppen grundskola. Resultatet är signifikant på 0.05 nivån. Universitet- och högskolenivå som högsta utbildning visar 0,316.
Det innebär att sannolikheten för att ha en hög grad av utåtriktning ökar med 31,6% för de som har högre utbildning i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån. Övriga kategorier visar regressionskoefficienten 0,263 vilket innebär en ökad
sannolikhet för en högre grad av utåtriktning med 26,3% i jämförelse med referensgruppen.
Resultatet är signifikant på 0,001 nivån.
Regressionskoefficienterna för faderns högsta utbildning visar 0,012 för gymnasium, -,013 för universitet- och högskola och 0,010 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen grundskola. För modern visar regressionskoefficienterna 0,007 för gymnasium, -,004 för universitet- och högskola samt 0,037 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen.
Graden av utåtriktning ökar med 1,2% för individer som har en far med gymnasieutbildning, motsvarande för modern är 0,7% ökning. Graden av utåtriktning minskar med 1,3% för de som har en far med universitet - högskoleutbildning, motsvarande för modern är 0,4%
minskning. Graden av utåtriktning ökar i kategorin övrigt hos fadern med 1%, motsvarande för modern är 3,7% ökning. Resultaten för faderns och moderns utbildning är inte
signifikanta.
Sammanfattningsvis minskar förstföddas grad av utåtriktning från att ha befunnit sig på en likvärdig nivå som senare födda till -0,3% lägre. Resultatet är inte signifikant. Däremot kan vi se att signifikanta resultat påverkat utfallet och det är kön och intervjupersonens egen
utbildningsnivå som uppvisar sig ha en faktisk inverkan på grad av utåtriktning. Modellens R2 värde är 0,035 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras av 3,5% av de oberoende variablerna i modellen.
4.2.3 Grad av samarbetsvillighet
Modell 1: I tabell 2 (sidan 29) kan vi se att det förekommer en skillnad i graden av samarbetsvillighet mellan förstfödda och senare födda. Förstfödda visar en
regressionskoefficient på 0,020, det innebär att förstfödda ligger 2% högre på skalan av samarbetsvillighet än senare födda när vi kontrollerar det direkta sambandet. Resultatet är inte signifikant. R2 värdet är lika med 0 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln inte kan förklaras av modellen.
Modell 2: Tabell 2 (sidan 29) ser vi att värdena från modell 1 hålls konstanta. Vidare visas modellens regressionskoefficienter när fler faktorer adderas. Vid kontroll för andra faktorer kan vi se att förstföddas grad av samarbetsvillighet minskar från 0,020 till 0,017.
Regressionskoefficienten för kön uppgår till 0,117 vilket innebär att kvinnor har en högre grad av samarbetsvillighet på 11,7% i jämförelse mot referenskategorin män. Resultatet för
kön är signifikant på 0,001 nivån. När vi kontrollerar för ålder kan vi se att
regressionskoefficienten uppgår till 0,008 vilket innebär att när det skiljer ett år mellan intervjupersonerna så är det 0,8% större sannolikhet för den äldre individen att ha en högre grad av samarbetsvillighet. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån.
Uppväxtfamilj visar regressionskoefficienten 0,032 vilket indikerar att graden av samarbetsvillighet är 3,2% högre för de som vuxit upp i en hel uppväxtfamilj än
referensgruppen; de som vuxit upp under andra förhållanden. Resultatet är inte signifikant.
Vid kontroll för gymnasium som respondentens högsta utbildning visar
regressionskoefficienten 0,094 vilket indikerar 9,4% högre sannolikhet att ha en hög grad av samarbetsvillighet än för referensgruppen grundskola. Resultatet är inte signifikant.
Universitet- och högskolenivå som högsta utbildning visar 0,204. Det innebär att
sannolikheten för att ha en hög grad av samarbetsvillighet ökar med 20,4% för de som har högre utbildning i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån.
Övriga kategorier visar regressionskoefficienten 0,247 vilket innebär en ökad sannolikhet för en högre grad av samarbetsvillighet med 24,7% i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån.
Regressionskoefficienterna för faderns högsta utbildning visar -,031 för gymnasium, -,129 för universitet- och högskola och -,038 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen grundskola. För modern visar regressionskoefficienterna -,008 för gymnasium, -,075 för universitet- och högskola samt -,008 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen.
Graden av samarbetsvillighet minskar med 3,1% för de individer som har en far med
gymnasieutbildning, motsvarande för modern är 0,8% minskning. Vidare minskar graden av samarbetsvillighet med 12,9% för de som har en far med universitet - högskoleutbildning, motsvarande för modern är 7,5% minskning. Grad av samarbetsvillighet minskar även i kategorin övrigt hos fadern med 3,8%, motsvarande för modern är 0,8% minskning.
Resultaten för faderns universitet – högskoleutbildning är signifikanta på 0,01 nivån.
Sammanfattningsvis minskar förstföddas grad av samarbetsvillighet med små marginaler, från 2% till 1,7% när vi kontrollerar för flera faktorer. Resultatet är inte signifikant. Däremot kan vi se signifikanta resultat påvisas från kön, ålder, universitets-högskoleutbildning, övriga utbildningar och faderns gymnasie- och universitet-högskoleutbildning. Dessa faktorer indikerar ha en påverkan på samarbetsvillighet, om än i liten grad. Modellens R2 värde är
0,071 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras till 7,1% av de oberoende variablerna.
4.2.4 Grad av samvetsgrannhet
Modell 1: Tabell 2 (sidan 29) redovisar regressionskoefficienter och vi kan se att det förekommer en skillnad i graden av samvetsgrannhet mellan förstfödda och senare födda.
Förstfödda visar en regressionskoefficient på -0,033, det innebär att förstfödda ligger 3,3%
lägre på skalan än senare födda när vi kontrollerar det direkta sambandet. Resultatet är inte signifikant. R2 värdet är lika med 0,001 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras av 0,1% av de oberoende variablerna.
Modell 2: Tabell 2 (sidan 29) redogör för regressionskoefficienter när värdena från modell 1 hålls konstanta. I modellen adderas fler faktorer, vid kontroll för dessa kan vi se att
förstföddas grad av samvetsgrannhet minskar från -0,033 till -0,035.
Regressionskoefficienten för kön uppgår till 0,103 vilket innebär att kvinnor har en högre grad av samvetsgrannhet på 10,3% i jämförelse mot referensgruppen män. Resultatet för kön är signifikant på 0,001 nivån. När vi kontrollerar för ålder kan vi se att
regressionskoefficienten uppgår till 0,007 vilket innebär att när det skiljer ett år mellan intervjupersonerna så är det 0,7% större sannolikhet för den äldre individen att ha en högre grad av samvetsgrannhet. Resultatet är signifikant på 0,001 nivån.
Uppväxtfamilj visar regressionskoefficienten 0,054 vilket indikerar att graden av samvetsgrannhet är 5,4% högre för de som vuxit upp i en hel uppväxtfamilj än
referensgruppen; de som vuxit upp under andra förhållanden. Resultatet är inte signifikant.
Vid kontroll för gymnasium som respondentens högsta utbildning visar
regressionskoefficienten 0,043 vilket indikerar 4,3% högre sannolikhet att ha en hög grad av samvetsgrannhet än för referensgruppen grundskola. Resultatet är inte signifikant.
Universitet- och högskolenivå som högsta utbildning visar 0,149. Det innebär att
sannolikheten för att ha en hög grad av samvetsgrannhet ökar med 14,9% för de som har högre utbildning i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är signifikant på 0,01 nivån.
Övriga kategorier visar regressionskoefficienten 0,087 vilket innebär en ökad sannolikhet för en högre grad av samvetsgrannhet med 8,7% i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är inte signifikant.
Regressionskoefficienten för faderns högsta utbildning visar -,006 för gymnasium, -,017 för universitet- och högskola och -,006 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen grundskola. För modern visar regressionskoefficienterna -,015 för gymnasium, -,059 för universitet- och högskola samt -,026 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen.
Graden av samvetsgrannhet minskar med 0,6% för de individer som har en far med
gymnasium som högsta utbildning, motsvarande för modern är 1,5% minskning. Graden av samvetsgrannhet minskar med 1,7% för de som har en far med universitet -
högskoleutbildning, motsvarande för modern är 5,9% minskning. Vidare minskar graden av samvetsgrannhet i kategorin övrigt hos fadern med 0,6%, motsvarande för modern är 2,6%
minskning. Resultaten är inte signifikanta.
Sammanfattningsvis minskar förstföddas grad av samvetsgrannhet med 2 procentenheter, från -3,3% till -3,5% vid kontroll av andra faktorer. Resultatet är inte signifikant. Däremot kan vi se att signifikanta resultat påvisats från kön, ålder och högre universitetsutbildning.
Signifikanta faktorer visar en mindre påverkan på graden av samvetsgrannhet. Modellens R2 värde är 0,046 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras till 4,6% av de oberoende variablerna.
4.2.5 Grad av emotionell instabilitet
Modell 1: Tabell 2 (sidan 29) redovisar regressionskoefficienter och vi kan se att det förekommer en skillnad i graden av emotionell instabilitet mellan förstfödda och senare födda. Förstfödda visar en regressionskoefficient på -,049, det innebär att förstfödda ligger 4,9% lägre på skalan av emotionell instabilitet än senare födda när vi kontrollerar det direkta sambandet. Resultatet är inte signifikant. R2 värdet är lika med 0,001 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras av 0,1% av de oberoende variablerna.
Modell 2: I tabell 2 (sidan 29) redogörs regressionskoefficienter när värdena från modell 1 hålls konstanta. I modellen adderas fler faktorer och vid kontroll för dessa kan vi se att förstföddas grad av emotionell instabilitet minskar från -,049 till -,042.
Regressionskoefficienten för kön uppgår till 0,347 vilket innebär att kvinnor har en högre grad av emotionell instabilitet på 34,7% i jämförelse mot referenskategorin män. Resultatet för kön är signifikant på 0,001 nivån. När vi kontrollerar för ålder kan vi se att
regressionskoefficienten uppgår till 0,002 vilket innebär att när det skiljer ett år mellan
intervjupersonerna så är det 0,2% större sannolikhet för den äldre individen att ha en högre grad av emotionell instabilitet. Resultatet är inte signifikant.
Vid kontroll av uppväxtfamilj visar regressionskoefficienten -,060 vilket indikerar att graden av emotionell instabilitet är 6% lägre för de som vuxit upp i en hel uppväxtfamilj i jämförelse mot referensgruppen som vuxit upp under andra förhållanden. Resultatet är inte signifikant.
Vid kontroll för gymnasium som respondentens högsta utbildning visar
regressionskoefficienten 0,044 vilket indikerar 4,4% högre sannolikhet att ha en hög grad av emotionell instabilitet i jämförelse med referensgruppen grundskola. Resultatet är inte signifikant. Universitet- och högskolenivå som högsta utbildning visar 0,034. Det innebär att sannolikheten för att ha en hög grad av emotionell instabilitet ökar med 3,4% för de som har högre utbildning i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är inte signifikant. Övriga kategorier visar regressionskoefficienten 0,001 vilket innebär en ökad sannolikhet för en högre grad av emotionell instabilitet med 0,1% i jämförelse med referensgruppen. Resultatet är inte signifikant.
Regressionskoefficienterna för faderns högsta utbildning visar 0,083 för gymnasium, 0,090 för universitet- och högskola och 0,034 för övriga kategorier i jämförelse med
referensgruppen grundskola. För modern visar regressionskoefficienterna -,033 för
gymnasium, -,122 för universitet- och högskola samt -,038 för övriga kategorier i jämförelse med referensgruppen. Graden av emotionell instabilitet ökar med 8,3% för de individer som har en far med gymnasieutbildning, motsvarande för modern är en minskning på 3,3%.
Graden av emotionell instabilitet ökar med 9% för de som har en far med universitet -
högskoleutbildning, motsvarande för modern är en minskning med 12,2%. Vidare ökar graden av emotionell instabilitet i kategorin övrigt hos fadern med 3,4%, motsvarande för modern är en minskning med 3,8%. Resultaten för moderns universitet – högskoleutbildning är
signifikanta på 0,05 nivån. Övriga resultat visar ingen signifikans.
Sammanfattningsvis minskar förstföddas grad av emotionell instabilitet från -4,9% till -4,2%
vid kontroll av andra faktorer. Resultatet är inte signifikant. Däremot kan vi se att signifikanta resultat påvisats för kön och moderns universitet- och högskoleutbildning vilket innebär en påverkan på emotionell instabilitet. Modellens R2 värde är 0,062 vilket innebär att variansen i den beroende variabeln kan förklaras till 6,2% av de oberoende variablerna.
