This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Ministern som vägrade att ge upp
Inför det första fria valet lovade ANC sina väljare att bygga en miljon lågkostnadshus på fem år. Inga hus hade då byggts i urbana områden för svarta på över 15 år och det fanns omkring sju miljoner hemlösa.
Utmaningen var enorm för Sankie Mthembi-Mahanyele.
När Sankie blev bostadsminister hade ett år gått sedan ANC kom till makten - och knappt några hus hade byggts. Hennes företrädare, som hastigt insjuknade i cancer och gick bort i början av år 1995, var den politiske tungviktaren Joe Slovo. Det underlättade inte. För om den legendariske socialisten hade svårt att få fart på byggandet hur skulle det då gå för en yngre kvinna som Sankie Mthembi-Mahanyele?
- Det var helt klart ett ofördelaktigt läge. Många tvivlade på riktigheten i att ge en kvinna en ledande position i den traditionellt manliga byggnadssektorn, minns hon, och fortsätter:
- Men jag var tvungen att ta itu med olyckskorparna och sätta igång arbetet. Vi hade ju en miljon hus att leverera.
Det var inte lätt, i synnerhet då uppdraget handlade om så mycket mer än bara själva byggandet. Departementet var nära nog lamslaget av en övervintrande rasism och Sankies första insats var att övertyga personalen att ge henne en chans. Nästa hinder utgjordes av 134 rasistiska bostadslagar från apartheidtiden (som måste avskaffas och ersättas) och av bankerna som av princip inte beviljade lån till byggnationer i kåkstäder. Risken för att amorteringarna skulle utebli ansågs som alltför stor, en farhåga som Sankie för övrigt har viss förståelse för.
- Man måste komma ihåg att vi förespråkade hyres- och avgiftsbojkott under 80-talet för att få systemet på fall.
I kampanjen Masakhane uppmanades folk att börja betala och bankerna gjorde å sin sida vissa eftergifter; 53 000 skuldsatta familjer räddades från vräkning och man lovade dessutom att dra tillbaka utlåningsförbudet.
Nu hade den nya regeringen med andra ord tagit ett första steg mot att normalisera förhållandet med bankväsendet, men problemen var långt ifrån över. Den sydafrikanska byggnadsindustrin domineras av sex stora företag. Inget av dem var intresserade av att bygga RDP-hus; projektet hade låg status och gav alltför klen vinst.
- Så vi bestämde oss för att ge småföretagare en chans. Det fanns många byggnadsarbetare som kunde hantera hammare och spik i sömnen, men som saknade kunskaper om redovisning och byggnadsplaner, berättar Sankie.
Det fanns ingen annan utväg än att "bli barnvakt" som hon uttrycker det, och starta en utbildningsverksamhet som försedde de nyblivna entreprenörerna med en grundkurs i bokföring och arkitektur.
Nya utmaningar
Byggandet kom igång men de nya bostäderna fick motta svidande kritik. De var knappt större än dass och i folkmun kallades de skämtsamt för Mandela-lådor.
Det var på det hela taget en jobbig tid för Sankie som i perioder kände sig förföljd av journalistkåren. Det blev inte bättre av de envisa rykten om korruption som omgav byggnadsbranschen.
RDP-löftet var nu reducerad till ett hånat valfläsk och få, om någon, trodde att det skulle bli något av de storslagna planerna. Men Sankie Mthembi-Mahanyele är emellertid inte den som ger upp i första taget. Hon förklarade krig mot korruptionen och fick ett oväntat stort stöd från allmänheten, som kunde ringa anonymt och anmäla byggherrar som inte höll vad de lovade.
- En annan sak som oroade mig var bristen på kvinnor i sektorn, påpekar hon och berättar hur hon lyckades införa en ny regel på att minst tio procent av bostadsbudgeten måste gå till kvinnliga byggare och entreprenörer.
Snart vände vinden och RDP-hus började dyka upp som svampar ur jorden. Innan Sankie lämnade sin post i februari i år hade hon överträffat löftet om en miljon hus med 400 000 enheter. Programmet hade också skapat 45 000 permanenta jobb och 43 000 tillfälliga, och dessutom har hon hunnit med att instifta en fond för mikrolån som ger de nya husägarna möjlighet att bygga ut.
I framtiden hoppas hon att fler kommuner ska ha möjlighet att bygga flerfamiljshus och införa olika ägarstrukturer, till exempel kommunalt eller kollektivt.
Idag är Sankie vice generalsekreterare i ANC och således en av de mäktigaste personerna i den sydafrikanska politiken. Det är inte heller ett jobb som saknar utmaningar. På Sankies bord ligger bland annat "portföljen" världspolitik och analysen av hur institutioner som Världsbanken och WTO påverkar samhället.
Även om det fortfarande finns de som tvivlar på att kvinnor ska få finnas med i ledarskapet har Sanki Mthembi-Mahanyeles engagemang tystat otaliga kraxande olyckskorpar. Hon är trots allt ministern som överträffade RDP-målet - mot alla odds.
Annika Forsberg Langa, Johannesburg
