Fysisk aktivitet, befolkningstillväxt och förtätning

Samhällsplanerarprogrammet 180hp Kandidatuppsats i kulturgeografi 15hp

Institutionen för geografi Vårterminen 2020

Handledare: Örjan Pettersson

Fysisk aktivitet, befolkningstillväxt

och förtätning

– en studie om idrottsytor i planeringen

Jonas Öhlund

FÖRORD

Jag vill börja med att tacka informanter från Skellefteå kommun, RF- SISU Västerbotten och idrottsföreningar som har ställt upp på intervjuer och gjort denna studie möjlig. Tack även till min handledare Örjan Petterson för rådgivning. Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till lärare och medstudenter för tre lärorika år vid Umeå universitet.

Jonas Öhlund

Skellefteå, juni 2019

I

ABSTRACT

The purpose of this essay has been to highlight how a municipality, with a target of population growth, is planning and working with areas and spaces for physical activity. The method used to conduct this research has been a qualitative interview- and content study.

To include spaces for physical activity in the planning phase has shown to have positive effects on people’s health which also can results in a positive impact on the wider society. Like many other municipalities in Sweden Skellefteå is working towards a population growth target. The development strategy to reach this target has a focus on densification.

Densification can have several positive effects, but densification processes in cities can also lead to increased pressure on the remaining areas for physical activity.

The results of the study have shown that Skellefteå municipality hasn’t had any tangible conflicts regarding how to use existing areas for physical activity, although some tendencies of potential future conflicts have started to emerge. The results of the study have also shown that several different factors impact people’s access and possibility to engage in psychical activity and that the access to areas for sports activities is dependent on what sport activity is being discussed.

Keywords: Physical activity, Densification, Municipal planning, Sports facilities

II

Innehållsförteckning

FÖRORD………I ABSTRACT……….II

1 INLEDNING ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Avgränsning ... 3

1.3 Centrala begrepp ... 3

1.4 Disposition ... 4

2 BAKGRUND ... 5

2.1 Skellefteå kommun ... 5

3 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8

3.1 Fysisk aktivitet i ett folkhälsoperspektiv ... 8

3.2 Befolkningstillväxt och förtätning... 8

3.3 Idrottsytors utveckling, lokalisering, tillgänglighet och användarbarhet ... 9

3.3.1 Idrottsytors närhet, tillgänglighet och användarbarhet ... 10

3.4 Planprocessen och aktörer ... 12

3.4.1 Kritik från idrottsrörelsen ... 12

4. LAGSTIFTNING OCH VÄGLEDNING ... 13

4.1 Plan- och Bygglagen ... 13

4.2 Miljöbalken ... 14

4.3 Boverket ... 15

5 METOD ... 15

5.1 Val av material ... 15

5.2 Val av metod ... 16

5.3 Kvalitativ innehållsanalys ... 16

5.4 Kvalitativ intervjustudie ... 17

5.5 Urval ... 17

5.6 Metoddiskussion ... 18

6 RESULTAT ... 19

6.1 Kvalitativ innehållsanalys ... 19

6.1.1 Befolkningstillväxt, förutsättningar och förtätning... 19

6.1.2 Tillgänglighet, närhet och användarbarhet ... 21

6.2 Kvalitativ intervjustudie ... 22

6.2.1 Befolkningstillväxt och förtätning ... 22

6.2.2 Planprocessen och dialog ... 23

6.2.3 Närhet, tillgänglighet och användarbarhet ... 24

6.2.4 Ekonomiska faktorer ... 26

7 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 27

7.1 Diskussion ... 27

7.1.1 Hur planerar och arbetar en kommun vars mål är att växa, för idrottsytor? ... 27

7.1.2 Hur behandlas idrottsytor i den fördjupade översiktsplaneringen för Skelleftedalen?... 28

7.1.3 Hur ser tillgången till idrottsytor ut i kommunen idag? ... 29

7.1.4 Vilka faktorer påverkar och främjar möjligheter till fysisk aktivitet? ...30

7.1.5 Rekommendationer ...30

7.2 Slutsats ... 31

7.2.1 Fortsatta studier ... 32

8 REFERENSER ... 32

BILAGA 1 ... 37

BILAGA 2 ... 38

BILAGA 3. ... 38

BILAGA 4. ... 39

BILAGA 5. ... 39

Figur och tabellförteckning Figur 1 - Karta över Skellefteå kommun och närliggande kommuner………...5

Figur 2 - Kartan visar Skellefteå tätort där Skellefteälven passerar……….6

Figur 3 - De blåa prickarna visar lokaliseringen och antalet idrott- och ishallar i Skelleftedalen……….…20

Tabell 1 - Befolkningsutveckling i Skellefteå……….…….…7

1

1 INLEDNING

Enligt Boverket (2013) finns en brist på anläggningar både för organiserad idrottsverksamhet, egen organiserad motion och spontanidrott i Sverige samtidigt som ett folkhälsoproblemen är att vi rör oss för lite. För att uppmuntra en fysiskt aktiv livsstil är tillgång och närhet till idrottsytor avgörande faktorer (Faskunger 2007; Limstrand 2008). Även om ordet idrott inte finns inskrivet i plan- och bygglagen, har kommunerna genom det svenska planmonopolet en viktig roll för planeringen av idrottsytor och att säkerställa möjligheter till fysisk aktivitet (Boverket 2013). Det svenska planeringssystemet utgörs enligt plan- och bygglagen av regionplaner, översiktsplaner, områdesbestämmelser och detaljplaner. Frågor gällande användningen av mark- och vattenområden, lokalisering av byggnader och vägar är exempel på fysisk planering som Sveriges kommuner arbetar med (Boverket 2019a).

Sverige passerade år 2004, 9 miljoner invånare. I januari år 2017 blev Sverige fler än 10 miljoner invånare och år 2029 beräknas befolkningen passera 11 miljoner invånare (SCB 2020a). Samtidigt som befolkningen i Sverige ökar växer många av våra städer i invånarantal. Idag bor 85 procent av befolkningen i Sverige i städer eller tätorter. För 200 år sedan var fördelningen nästan den omvända, då 90 procent av befolkningen bodde på landsbygden (SCB 2015). Även om det idag inte är en utflyttning från landsbygden som är orsaken, då omflyttningen från landsbygd till stad i hög grad har avstannat, så fortsätter många städer att växa och med befolkningstillväxten följer utmaningar inom samhällsplaneringen (Boverket 2019b).

I Skellefteå kommun i Västerbottens län bor idag lite drygt 72 500 invånare och det officiella målet är att växa till 80 000 invånare till år 2030 (Skellefteå kommun 2020a). Även om inget officiellt beslut har tagits rapporterar tidningen Norran, att kommunen enligt planeringschefen Lars Hedqvist börjat planera för 100 000 invånare, bland annat som en följd av att en större industrietablering av batteritillverkaren Northvolt pågår i staden (Westerlund 2018). I många av de kommuner som har en befolkningstillväxt finns en trend där man vill förtäta de centrala delarna av städerna, vilket kan ses i många kommuners översiktsplaner (Naturvårdsverket 2015). Även Skellefteå kommun har förtätning som en del av sin utbyggnadsstrategi (Skellefteå kommun, 2020b). Målsättningen är att förtätning kan bidra till levande och blandande stadsmiljöer och vara resurseffektivt (Naturvårdsverket 2015). Diskussioner gällande både befolkningstillväxt och förtätningsprocesser av städer kommer ofta att handla om

2

bostadsbyggande och bostadsfrågor. Utmaningar kan även uppstå bland annat gällande att fler skolor och förskolor kan behövas, försämringar av luft- och bullernivåer samt att säkerställa möjligheter för invånarna till fysisk aktivitet i takt med att ytor för sådana ändamål exploateras (Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling 2018).

I Boverkets rapport Samhällsplanering som stimulerar till fysisk aktivitet (2012) så beskrivs det att vid förtätning av städer krävs att det finns tillräckligt stora ytor för möjligheter till motion och annan utevistelse.

Analyser visar att det helt saknas ytor för fysisk aktivitet i exploaterade områden i storstäder (Boverket 2013). Utvecklingen för landets kommuner och förutsättningar för dessa ser dock olika ut beroende på om kommunerna växer eller minskar. Enligt Sveriges kommuner och landsting (2014) så placeras de större idrottsanläggningarna i tillväxtkommuner oftare i utkanten där marken är billigare, vilket påverkar barn och ungdomars avstånd och tillgänglighet till dessa platser.

Dessutom har andelen grönytor i städer och tätorter minskat över tid och riskerar att skapa färre områden som möjliggör för fysisk aktivitet (Boverket 2007). Avvägningar måste ofta göras mellan ekonomi, miljö, folkhälsa och vad som är praktiskt genomförbart, men enligt Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling (2018) är det i viss mån möjligt att med en omsorgsfull planering förtäta städer och samtidigt behålla eller öka andelen grönytor. Således står växande kommuner inför en utmaning att fortsatt tillgodose möjligheter för fysisk aktivitet till sin befolkning, framförallt i städers centrala delar där förtätningsprocesser pågår. Frågor man kan ställa sig är om de positiva effekter som olika former av idrottytor bidrar med till samhället, står i konflikt med andra intressen när städer planerar att växa? Hur värderas platser som möjliggör för fysisk aktivitet och hur behandlas idrottsytor i kommunal planering?

1.1 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att genom en kvalitativ innehållsanalys och intervjustudie belysa hur en kommuns vars mål att växa planerar och arbetar med idrottsytor.

• Hur behandlas idrottsytor i den kommunala översiktsplaneringen?

• Hur ser tillgången till idrottsytor ut i kommunen idag?

• Vilka faktorer påverkar och främjar möjligheter till fysisk aktivitet?

3

1.2 Avgränsning

Studien har geografiskt avgränsats till att undersöka hur Skellefteå kommun planerar för idrottsytor. Studien kan dock anses vara relevant för många av Sveriges växande kommuner där förtätningsprocesser är ett vanligt inslag i den översiktliga planeringen. En analys har genomförts av den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen. Planen innefattar ett område från Myckle i väster till Skelleftehamn i öster. En karta över områdets stadsdelar kan ses i Bilaga 1. Tyngdpunkten i studien ligger på Skelleftedalen då stora delar av befolkningstillväxten fram till år 2030 beräknas ske inom detta område. Andra delar av kommunen har även beaktats i studien.

1.3 Centrala begrepp

Definitionen av idrott och ytor som används i ändamål för idrott kan ibland vara diffusa och tolkas olika. I denna studie har idrottsytor definierats som grönytor, grön- och rekreationsområden, idrottsanläggningar, idrottsplatser, bostadsnära idrottsplatser, spontanidrottsplatser och motionsområden. Nedan presenteras ett antal centrala begrepp som är relevanta i studien. Definitionerna som används i denna studie har hämtats från Faskungers bok (2011) Spontanidrottsanläggningar och miljöer. Definitionen ”idrottsytor” har i studien använts som ett samlingsnamn för de olika begreppen. Utöver detta presenteras ett antal övriga begrepp som är centrala för studien.

Motion - Något som en individ utövar med syfte att upprätthålla eller förbättra hälsan, fysiskt eller mentalt.

Spontanidrott - Spontanidrott kan vara motion, men kan även innebära att aktiviteten utförs i vanliga kläder. Nära förknippat med lek, träning, idrott och friluftsliv. Kan ske i både natur, på idrottsanläggningar eller i exempelvis i staden på hårdgjorda ytor och som inte är förknippat med traditionella idrottsanläggningar.

Bostadsnära idrottsplats - Permanent yta belägen i eller i närheten av en boendemiljö, exempelvis ett bostadsområde. Utformad för olika former av fysisk aktivitet. Platsen är öppen för alla och är varken avgiftsbelagd eller reserverad för föreningsdriven aktivitet.

Idrottsanläggningar - Anlagt eller anvisat område för någon form av tävlingsidrott, spontanidrott eller motion oavsett ägarförhållanden, till exempel elljusspår, idrottshall eller gym.

4

Idrottsytor – Det samlingsnamn som används i studien gällande ytor för spontanidrott, bostadsnära idrottsplatser, motion- och

idrottsanläggningar.

Grönområde – Enligt Boverket (2020) definieras grönområde som

”Naturmark i tätortsmiljö och närrekreationsområden med en viss skötsel som har betydelse för ett stort omland och bör skiljas ut från övrig bebyggelsemiljö.”

Grönytor – Enligt SCB (2019) definieras grönytor som ”Alla typer av gröna ytor som bygger upp den samlade grönstrukturen inom tätortsgränsen”

I ett idrottsperspektiv kan grönområden och grönytor ses som en viktig del för exempelvis spontanidrott och motion.

Översiktsplan - Översiktsplanen beskriver hela kommunens framtida planering gällande mark- och vatten (Boverket 2019a).

Fördjupad översiktsplan – En fördjupad översiktsplan beskriver framtida planering gällande mark- och vatten inom ett begränsat geografiskt

område i kommunen (Boverket 2019a).

1.4 Disposition

En introduktion och studiens syfte och frågeställningar finns i kapitel ett (1). I kapitel två (2) ges en bakgrundsbeskrivning av den studerade kommunen. Sedan följer det tredje kapitlet (3) där teori, tidigare forskning samt planeringsrelaterade faktorer kring idrottsytor presenteras. I kapitel fyra (4) ges en övergripande sammanfattning av lagstiftning och vägledning kopplat till idrottsytor. Därefter beskrivs och diskuteras studiens metod i kapitel fem (5). I kapitel sex (6) presenteras studiens resultat i form av en kvalitativ innehållsanalys av den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen samt en kvalitativ intervjustudie med analys och kopplingar till studiens teoretiska ramverk. Kapitel sju (7) innehåller en slutsats och diskussion utifrån egna reflektioner och tidigare forskning.

5

2 BAKGRUND

En övergripande presentation av Skellefteå kommun ges i detta kapitel. En beskrivning ges av hur markanvändningen ser ut i de centrala delarna av staden samt vilka mål och strategier kommunen har när den planerar att växa.

2.1 Skellefteå kommun

Skellefteå kommun är belägen i norra Västerbotten och gränsar mot Robertsfors, Norsjö, Arvidsjaur, Vindeln, Umeå och Piteås kommuner (Se figur 1). Det är Sveriges åttonde största kommun sett till ytan med sina 9 944 kvadratkilometer inklusive hav (SCB 2020b). Även tätorten (Se figur 2) är geografiskt relativt vidsträckt och delas upp av Skellefteälven.

Figur 1: Karta över Skellefteå kommun och närliggande kommuner. Källa: SCB 2010.

6

Figur 2: Kartan visar Skellefteå tätort där Skellefteälven passerar. Källa: Skellefteå kommun© u.å.-a

I kommunen finns även ett antal serviceorter såsom Jörn, Boliden och Burträsk och en stor mängd mindre samhällen och byar som är utspridda över stora arealer. Därav behöver kommunen säkerställa service för invånare över ett stort geografiskt område, vilket skiljer Skellefteå från många andra kommuner i landet.

Enligt den fördjupade översiktsplanen (Skellefteå kommun 2020a) växer andelen äldre i kommunen. Medelåldern är relativt hög 43,6 år i jämförelse med det övriga riket 41,3 år (SCB 2020c). Sedan år 2000 har invånarantalet varit relativt konstant. Det lägsta invånarantalet uppmättes år 2011 och uppgick till 71 580 invånare. Det högsta invånarantalet sedan år 2000 var år 2017 då det bodde 72 723 invånare i kommunen. År 2019 uppgick befolkningsmängden till 72 589 invånare (SCB 2020d). I tätorten har det dock skett en befolkningstillväxt och sedan år 2000 har invånarantalet ökat från 31 742 invånare till 36 142 fram till år 2019 (SCB 2020e). I tabell 1 visas befolkningsutvecklingen i kommunen och tätorten mellan år 2000 och år 2019.

7

Tabell 1 – Befolkningsutveckling i Skellefteå. Källa: SCB 2020d; SCB 2020e.

År Skellefteå kommun Skellefteå tätort

2000 72476 31742

2005 71910 32425

2010 71641 32775

2015 72031 35516

2016 72266 35660

2017 72723 35852

2018 72467 35882

2019 72589 36142

Skillnad mellan år 2000 och år 2019 113 4400

Kommunen har som officiellt mål att nå 80 000 invånare år 2030 (Skellefteå kommun 2020b). Enligt den fördjupade översiktsplanen för centrala stan ska utvecklingen av stadsbyggandet i första hand ske genom komplettering av befintliga byggnader och förtätning. De centrala delarna av staden har i dag en påtaglig kvartersstruktur och möjligheterna till förtätning anses goda. Bostäder, service, restauranger, handel och kontor samt olika typer av verksamheter dominerar idag markanvändningen (Skellefteå kommun 2016). I den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen, ett område som sträcker sig från Myckle i väster till Skelleftehamn i öster längs med Skellefteälven, beräknar man att den största befolkningstillväxten kommer att ske inom några kilometer från stadens centrum (Skellefteå kommun 2020a). En karta över Skelleftedalen och dess stadsdelar kan ses i bilaga 1.

Skellefteå har under en lång tid haft en stark tradition av olika typer av industriverksamheter. Bland annat inom trä- och gruvindustrin, där Martinsons, Boliden och Rönnskärsverken är några exempel på industrier som har sysselsatt många invånare i kommunen. Under de senaste åren har det även planerats för och påbörjats att bygga en batterifabrik som kan komma att förstärka bilden av Skellefteå som en stark kommun inom industrisektorn ytterligare. Bygget av Northvolts fabrik påbörjades under år 2018, några kilometer öster om Skellefteås stadskärna. Den första etappen av fabriken beräknas vara klar under år 2020 och fabriken ska vara helt utbyggd år 2023 (Skellefteå kommun u.å.-b). Katarina Borstedt, Growth Manager hos Northvolt säger till tidningen Norran att man räknar med att anställa mellan 2500 – 3000 personer (Westerlund 2019). Som nämnts tidigare har kommunen ett officiellt befolkningsmål att nå 80 000 invånare till år 2030. Lokaltidningen Norran har dock rapporterat att kommunen börjat planera för 100 000 invånare och en stor anledning till det anses vara Northvolts etablering. För att klara av ett sådant

8

invånarantal säger kommunens planeringschef Lars Hedqvist att 7000–

14 000 bostäder kommer att behövas (Westerlund 2018). Eftersom Skellefteå under en lång tid haft ett relativt konstant befolkningsantal, framstår kommunen med den planerade höga befolkningstillväxten och framtida planeringsutmaningar som ett intressant val för denna studie.

3 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

3.1 Fysisk aktivitet i ett folkhälsoperspektiv

Flera av problemen kring folkhälsan är kopplade till fysisk inaktivitet (Boverket 2013). Samtidigt som levnadsstandarden är högre än någonsin, så kräver våra liv idag för många mindre fysisk aktivitet än tidigare.

Merparten av många människors tid tillbringas med underhållning vid skärmar, transporter med motordrivna fordon och många har dessutom relativt stillasittande arbeten (Faskunger 2011). Samtidigt som våra liv idag kräver mindre fysisk aktivitet än tidigare, så har olika former av träning, rörelse och motion en påvisad positiv effekt ur både ett individuellt och samhälleligt perspektiv, exempelvis för att förebygga olika former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, depression samt en påvisad positiv effekt på inlärningsförmågan (Statens folkhälsoinstitut 2010). En god hälsa hos befolkningen bidrar således med exempelvis mindre sjukskrivningar och högre skatteintäkter. En ökad fysisk aktivitet hos människor gynnar inte bara folkhälsan utan kan även bidra till att förbättrad social sammanhållning och integration (Boverket 2012).

3.2 Befolkningstillväxt och förtätning

Sverige har de senaste 100 åren utvecklats från ett land bestående av ett utpräglat landsbygdssamhälle till ett mer urbant land där en majoritet av befolkningen bor i våra städer och tätorter. Idag arbetar många av landets kommuner också med utbyggnadsstrategier som betonar vikten av förtätning i den översiktliga planeringen (Naturvårdsverket 2015). Att förtäta kan ses som ett steg i att använda redan ianspråktagen mark mer resurseffektivt när städer planerar att växa, exempelvis genom att använda sig av redan befintlig infrastruktur, avstånden till service minskar och därmed transportbehoven. Med förtätningsprocesser följer dock utmaningar såsom luftföroreningar, buller samt att säkerställa kvaliteter i den byggda miljön för behovet av lek, motion och utevistelse (Boverket 2012). Förtätningsprocesser i städer leder emellertid till ett ökat tryck på de områden för idrott som finns kvar. Många bostadsområden utformas även utan, eller med bristfällig tillgång till miljöer för idrott och fysisk

9

aktivitet (Boverket 2013). Platser för fysisk aktivitet behöver inte vara motions- eller idrottsanläggningar utan kan även vara grönytor och andra naturmiljöer som kan ses som en viktig del för att både spontanidrott och motion. Sådana aspekter är viktiga för att bidra till en miljö som långsiktigt stimulerar till fysisk aktivitet och även bidrar till miljömålet God bebyggd miljö. Tillgängliga gröna ytor i städer har dock minskat över tid och riskerar att skapa färre områden för dessa ändamål (Boverket 2012; Boverket 2007).

3.3 Idrottsytors utveckling, lokalisering, tillgänglighet och användarbarhet

Fram till 1800-talets mitt existerade i princip ingen idrott eller något som kunde liknas vid idrott i allmänhet i Sverige. Ett förstadie till dagens idrottsanläggningar var de grönområden i form av parker som anlades, men parkerna var dock ofta till för ett mer passivt utnyttjande (Moen 1992). Idag kan dock grönytor ses som en viktig del för möjligheter till exempelvis spontanidrott och motion. Idrotten utvecklades under 1900- talet från en relativt liten fritidsaktivitet till att idag vara en av våra största folkrörelser. Några av de faktorer som bidragit till denna utveckling var när en större skillnad uppstod mellan befolkningens fritid och arbetsliv, då exempelvis femdagars arbetsveckor blev standard och betald semester under fler veckor blev allt vanligare. Under flera årtionden har idrottsanläggningar fyllt en funktion som en plats för möjligheter till fysisk aktivitet, men det har även i många fall fungerat som en social mötesplats för ortens eller stadens invånare (Moen 1992). I takt med att levnadsstandarden i Sverige har höjts finns idag större möjligheter för individer till olika fritids- och idrottsaktiviteter (Faskunger 2011).

En stor del av de idrottsanläggningarna i Sverige, som är i drift tillkom under 1960- och 70-talet (Zethrin 2018). I Sveriges kommuner och landstings anläggningsenkät från år 2014 konstateras att det totala antalet anläggningar för idrott varit relativt oförändrat under en längre tid, samtidigt som Sverige har haft en befolkningstillväxt. Enkäten inkluderade dock inte anläggningar för exempelvis gym, löpning eller kampsport vilket är viktigt att påpeka, då anläggningar likt dessa nyttjas kontinuerligt av många människor. För att se vilka idrottsanläggningar som ingick i undersökningen se Bilaga 2. Enkäteten visade även att den största andelen av anläggningarna ägdes av kommuner samt att de kommunala verksamhetskostnaderna för anläggningar de senaste 25 åren har ökat avsevärt (SKL 2014). Enligt Boverket (2013) finns det idag en brist på idrottsytor. Några av de orsaker som i praktiken kan anses att begränsa och påverka ny- och återinvesteringar av idrottsytor är bland

10

annat stigande driftkostnader, begränsade kommunbudgetar och ekonomiska konjunkturer (Faskunger & Sjöblom 2017).

3.3.1 Idrottsytors närhet, tillgänglighet och användarbarhet

Idrottsytor har, förutom att de möjliggör för människor att vara aktiva goda förutsättningar att stimulera möten mellan individer i samhället, vilket kan ses som en del i strävan efter ett socialt hållbart samhälle (Boverket 2013). Enligt Schantz (2012) är närliggande grönytor vid bostäder omtyckta områden som stimulerar till fysisk aktivitet. Studier har visat att grönytor nära boenden dessutom ökar välbefinnandet och motverkar sjukdomar samt har ekologiska viktiga funktioner. Schantz (2012) menar därför att kombinationen av grönytors funktioner kan vara bidragande till beslutsunderlag som stärker en hållbar utveckling.

Ett vanligt hinder för att nyttja idrottsytor kan vara långa avstånd (Limstrand 2008). Faskunger (2011) beskriver tre faktorer som påverkar nyttjandet av idrottsytor. Även han framhåller närhet, men beskriver också tillgänglighet som betydelsefullt och gör en skillnad mellan de två begreppen. Faskunger (2011) framhäver att människor som har ett kort avstånd och därmed närhet till en idrottsyta ändå kan ha en begränsad tillgängligheten i form av olika barriärer. Sådana barriärer kan vara att tryggheten upplevs som låg eller att en väg med få förbindelser är lokaliserad emellan bostaden och idrottsytan. En tredje faktor som påverkar nyttjandet är enligt Faskunger (2011) användarbarhet. Med det menas att den faktiska idrottsytan ska uppnå en viss grad av trygghet, säkerhet och kvalité för att kunna nyttjas som tänkt. Även i internationell forskning beskrivs att flera faktorer påverkar hur och om människor är fysiskt aktiva. I en studie av Giles-Corties och Donovan (2002) som handlar om sambandet mellan fysisk aktivitet och den byggda miljön, individuella beteenden och den sociala miljön, genomfördes en undersökning med invånare i staden Perth i Australien. Resultatet visade att stödjande fysiska miljöer är nödvändigt men inte tillräckligt för att uppnå rekommenderade nivåer av fysisk aktivitet. Giles-Cort och Donovan (2002) menar att kompletterande strategier som påverkar sociala och individuella faktorer därav krävs. Således är det viktigt med ett utbud gällande idrottsytor som tar hänsyn till både psykiska och fysiska förmågor hos individer.

I en studie av Karusisi, Thomas, Méline och Chaix (2013) definieras tillgänglighet som ett begrepp som integrerar utbildningsnivå,

ekonomiska och geografiska aspekter. I studien så undersöktes individers tillgång till olika sporter och idrottsanläggningar. För att öka deltagandet i idrottsaktiviteter drogs i studien slutsatsen att strategier behövs för att förbättra den ekonomiska och rumsliga tillgången, även till specifika

11

anläggningar som exempelvis gym. Gällande ökade möjligheter för unga personer att utnyttja traditionella idrottsanläggningar kan enligt en studie av Limstrand och Rehrer (2008) förbättringar uppnås genom att bygga mer multifunktionella anläggningar, som är avgiftsbefriade och öppna för allmänheten.

Att det finns en påvisad skillnad mellan könen angående

trygghetsaspekter som påverkar den fysiska aktivitetsnivån visar tidigare forskning (Faskunger 2007). Hur man upplever tryggheten på en plats kan påverkas av individuella förutsättningar. En faktor som kan bidra till att öka tryggheten är att områden som är avsedda för fysiska aktiviteter har en tillfredställande belysning (Faskunger 2007). Book (2007) skriver att flickor nyttjar näridrottsplatser i lägre grad än pojkar och nämner att det bland annat kan bero på aspekter som trygghet, utbud och

utestängande. Book (2007) betonar dock att ökade kunskaper behövs för att skapa idrottsytor som når en tillgänglighet som är likvärdig för båda könen. Nyttjandet av idrottsanläggningar påverkas även av

socioekonomiska faktorer som exempelvis utbildning- och inkomstnivå, då låginkomsttagare och lågutbildade i lägre grad utnyttjar

idrottsanläggningar (Faskunger & Sjöblom, 2017).

I en studie av ungdomar mellan 11–14 år har Book (2012) studerat geografisk rörlighet kopplad till fysisk aktivitet i tre områden i Malmö.

Möllevången, Hermodsdal och Bunkeflostrand, ur flertalet perspektiv som kan kopplas till rumsliga, ekonomiska och sociala förutsättningar. Studien visade att en jämförelsevis begränsad rörlighet kunde ses hos ungdomarna i Hermodal, exempelvis att få har tillgång till bil. Platserna i närområdet upplevdes som tillgängliga för de boende i Hermodal, men övriga delar av staden upplevdes inte lika tillgängliga. Situationen för ungdomar boende i områden där andelen förvärvsarbetande och inkomstnivån var högre, som Bunkeflostrand, visade att fler hade tillgång till bil, information och stadens utbud i stort. Som en följd av detta påpekar Book (2012) att utgångspunkten i planeringen måste vara att ungdomars mobilitet varierar och att det därför är viktigt att värdesätta de vardagliga och enkla miljöerna som exempelvis näridrottsplatser. För andra grupper i samhället såsom äldre är ett sätt att främja fysisk aktivitet enligt Faskunger (2011) att spontanidrott varvas med sociala aktiviteter. En relativt låg andel äldre är aktiva medlemmar i idrottsföreningar, därför anses att kompletteringar av de traditionella anläggningarna med spontanidrottsplatser kan öka möjligheterna att fler äldre ska uppmuntras att röra på sig. Att ägna sig åt spontanidrott kan även vara ett sätt att öka den sociala samvaron bland äldre, då det finns en risk att många äldre förlorar en del av sitt sociala sammanhang när det slutar att arbeta. Att idrottsytor finns lokaliserade nära områden där det finns en hög andel

12

äldre är ur ett mobilitetsperspektiv även betydelsefullt då äldre grupper generellt har sämre mobilitet än många andra grupper i samhället.

3.4 Planprocessen och aktörer

I Sverige har kommunerna det övergripande ansvaret för den fysiska planeringen och frågor gällande exempelvis användningen av mark- och vattenområden, lokalisering av byggnader och vägar (Boverket 2019a).

Kommuner har därmed både ett ansvar och möjligheter att påverka den byggda miljöns utformning och strukturer för att stödja möjligheter till fysisk aktivitet. I planeringsprocesser är det därför av betydelse att frågor kring fysisk aktivitet kommer in ett tidigt skede (Boverket 2013). Viktiga aktörer i kommunala planeringsprocesser kring idrottsytor är bland annat motions- och idrottsföreningar samt olika organisationer såsom idrottsförbund. I planeringen är även en dialog mellan föreningar och kommuner kring frågor gällande lokal- och markbehov, drift och underhåll av betydelse (Boverket 2013). Enligt Faskunger och Sjöblom (2017) finns en brist gällande medverkan i dialogen från utövare och möjliga utövare av idrottsanläggningar i kommunernas planeringsprocesser.

3.4.1 Kritik från idrottsrörelsen

Från idrottsrörelsen har det riktats kritik mot samhällsplaneringen gällande planering av idrottsytor. Björn Eriksson, ordförande för riksidrottsförbundet, skriver i en debattartikel i Dagens samhälle att många barn i större och växande städer står i kö för att få vara med i idrotten men att anläggningarna inte räcker till. Han hävdar att idrottsytor nedprioriteras i samhället när befintliga bostadsområden förtätas.

Riksidrottsförbundet vill därför att ordet idrott tydligare ska skrivas in i Plan- och Bygglagen, vilket i sin tur skulle leda till att kommunerna skulle säkerställa att idrotten får plats i samhällsplaneringen när nya bostadsområden byggs eller befintliga områden utvecklas. Eriksson påtalar också att det är svårt att bygga in plats för idrott och rörelse i efterhand och hävdar att idrottsytor glöms bort när fokus ofta ligger på att bygga bostäder. Han ser som en följd av detta en risk att man bygger in segregation och ohälsa i samhället (Eriksson 2018). I en debattartikel från 2017 tas ett exempel upp från Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Enligt Eriksson planerades det endast för en idrottshall i ett område med drygt 30 000 nya invånare (Eriksson 2017).

I en debattartikel från 2019 i tidningen Norran uttrycker Åsa Ögren, ordförande för Västerbottens idrottsförbund och Nicklas Bromark, distriktsidrottschef för Västerbotten idrottsförbund liknande åsikter (Bromark & Ögren 2019). De skriver att de vill att kommunerna samråder

13

med idrottsförbundet vid arbetet av översiktsplaner, fördjupade översiktsplaner och detaljplaner. De eftersträvar en möjlighet till formell kommunikation mellan kommuner och idrottsförbundet och att sakkunskap gällande idrott inhämtas hos idrottsförbundet. De ser i Västerbotten stora utmaningar för de kommuner som inte gjort någon analys eller har någon utvecklingsplan av idrottsytor eller fysiska aktivitetsytor i närheten av bostadsområden. De påtalar även, precis som Björn Eriksson, att idrottsytor riskerar att glömmas bort när fokus riktas på att bygga fler bostäder.

4. LAGSTIFTNING OCH VÄGLEDNING

I Sverige har kommuner som tidigare nämnts det övergripande ansvaret för stora delar av den fysiska planeringen, inte minst hur mark och vatten skall användas. Ordet idrott eller idrottsytor finns inte inskrivet i Plan- och Bygglagen [PBL] eller Miljöbalken [MB], därför har kommunerna ingen lagstadgad skyldighet att avsätta plats för idrottsytor eller hur långt avståndet ska vara till sådana platser.

4.1 Plan- och Bygglagen

Mark, vatten och byggande regleras av PBL (2010:900). Lagen trädde i kraft år 1987 men har under årens lopp reviderats och gällande lag är från år 2010. Även om ordet idrott inte finns inskrivet i PBL finns det delar som kan kopplas till idrotten. I 1 kap 1 § står följande.

Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. (SFS 2010:900 1 kap. 1 §).

Ur ett idrottsperspektiv kan även 2 kap. 3 § i PBL vara relevant.

Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja

1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,

2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,

3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,

14

4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och 5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

I 2 kap 7 § fastslås att grönområden och lämpliga platser för motion ska finnas inom eller nära bostadsområden.

Vid planläggning enligt denna lag ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns

1. gator och vägar, 2. torg,

3. parker och andra grönområden,

4. lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse, och

5. möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service^. (SFS 2010:900).

4.2 Miljöbalken

I MB (1998:808) återfinns bestämmelser hur planeringen ska främja en hållbar utveckling och även i MB finns det delar som kan kopplas till idrottsytor. I 1 kap. 1§ står följande.

Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras,

4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och

5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås (SFS 1998:808).

Även i 3 kap. 6§ finns kopplingar till idrottsytor, bland annat i form av grönområden.

15

Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket

4.3 Boverket

Vägledningen Planera för rörelse togs fram av Boverket år 2013 och syftar till att stimulera, stödja och bidra med kunskap till kommuner i den fysiska planeringen. Boverket skriver att en byggd miljö som stödjer till fysisk aktivitet bidrar till att skapa attraktiva städer och orter. Det konstateras att PBL inte reglerar vilket avstånd boende ska ha till grönområden- eller idrottsytor men att kommuner på frivillig grad kan ta fram sådana riktlinjer i sin översiktsplanering.

5 METOD

Kapitlet inleds med en beskrivning av valet av material och metod.

Därefter redogörs tillvägagångsättet, analysmetoden och urvalet.

Avslutningsvis sker en metoddiskussion.

5.1 Val av material

Syftet med uppsatsen har varit att belysa hur kommuner arbetar med idrottsytor i planeringen. Utgångspunkterna i studien har varit sekundärdata från den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen som redogör för kommunens vision för områdets framtid. Anledningen till att detta plandokument valdes berodde på att det täcker stora delar av de områden där kommunen planerar för fler bostäder. Kommunens övergripande översiktsplan är från år 1991 och därav ansågs att den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen som vann laga kraft år 2020, ge en avsevärt mer aktuell bild av hur kommunen beskriver och behandlar idrottsytor. Utöver detta har empiri samlats in i form av semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän, respondenter från idrottsföreningar och en respondent från RF-SISU Västerbotten.

Riksidrottsförbundet och Svenska Idrottsrörelsen Studieförbund i Västerbotten representerar specialdistriktsförbund och idrottsföreningar i länet och är en av SISU Idrottsutbildarnas och Riksidrottsförbundet regionala organisationer. Intervjustudien genomfördes för att skapa en

16

ökad förståelse för kommunens arbete och vilka åsikter representanter från idrottsrörelsens har kring kommunens idrottsytor.

5.2 Val av metod

I studien har ett kvalitativt angreppssätts valts. Enligt Denscombe (2009) har kvalitativ forskning ofta ord eller bilder som den centrala analysenheten, vilket stämmer väl överens med denna studie då analysen består av ord från intervjuer och dokument. Gällande både den kvalitativa innehållsanalysen och den kvalitativa intervjustudien har analysen av data utgått från fyra steg. En kort sammanfattning av hur de fyra stegen genomförts presenteras nedan. Kvalitativa data har förberetts och organiserats innan analys. Därefter har en noggrann genomläsning av materialet skett för att sedan koda data och kategorisera materialet till olika teman. Genomläsningen har sedan upprepats för att utveckla insikter och förståelse för att kunna göra generaliseringar och presentera materialet (Denscombe 2009).

5.3 Kvalitativ innehållsanalys

Utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar har metoden kvalitativ innehållsanalys valts ut för att analysera den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen. En kvalitativ innehållsanalys passar metodansatsen väl när skriftliga dokument ska analyseras (Widen 2015). Innehållsanalysen ansågs därför som ett bra val för att kunna belysa hur kommunen behandlar och beskriver idrottsytor och dess funktion i den fördjupade översiktsplanen. Den fördjupade översiktsplanen är ett officiellt dokument från kommunen som redogör för den långsiktiga planeringen av markanvändningen. Därav ansågs det vara en relevant och tillförlitlig källa till hur kommunen planerar för idrottsytor.

De som inte har ansetts ha en koppling till idrottsytor i plandokumentet har inte analyserats. I studien har fokus riktats mot grön– och rekreationsområden, bostadsnära idrottsplatser och idrottsanläggningar.

Det finns givetvis även andra områden som kan stimulera till fysisk aktivitet och fungera som idrottsytor och därav främja folkhälsan såsom älvar, hav och vägar men dessa har inte inkluderats i studien. Efter noggrann genomläsning kodades materialet till övergripande teman som exempelvis grönområden. Sedan till mer specifika teman såsom närhet.

Resultatet av analysen presenteras i två samlade teman.

”Befolkningstillväxt, förutsättningar och förtätning” samt ”närhet, tillgänglighet och användarbarhet”.

17

5.4 Kvalitativ intervjustudie

Intervjuer är en bra metod för att producera data som baseras på respondentens prioriteringar, åsikter och idéer och det finns även möjligheter att utveckla och förklara sina synpunkter. Intervjuer är dessutom en flexibel metod där justeringar av undersökningens inriktning kan göras under intervjun (Denscombe 2009). Nackdelar med intervjuer kan vara att analysen av materialet kan tidskrävande. En annan nackdel är att de insamlade data i viss mån är unika på grund av den specifika kontexten och individen (Denscombe 2009). Intervjuerna i denna studie har genomförts med respondenter från föreningar, förbund och kommun och det anses att tillförligheten varit hög, då respondenterna inte har framfört sina individuella åsikter utan de organisationer de företräder.

För att komma i kontakt med respondenterna togs en första kontakt via e- mail eller telefon där de tillfrågades om de var intresserade av att delta i studien. Intervjuerna genomfördes sedan via antingen telefon eller videosamtal. Totalt sex intervjuer genomfördes. Intervjuerna har varit semistrukturerade. Det innebär att en färdig lista (Bilaga 3, 4 och 5) fanns med frågor och ämnen som skulle besvaras och behandlas, men att följdfrågor har anpassats efter intervjuobjektet. Enligt Denscombe (2009) kännetecknas semistrukturerade intervjuer av att man låter den intervjuade personen utveckla sina idéer och synpunkter och det ansågs passa bra för studien. Det anses att med mer strukturerade intervjuer hade inte samma flexibilitet kunnat uppnås.

Efter medgivande från respondenterna spelades intervjuerna in för att sedan transkriberas och omvandlas till text för att ta ut de väsentliga delarna för studiens syfte och frågeställningar. Innehållet kodades sedan i övergripande kategorier. Efter detta har teman identifierats tex närhet till idrottsytor. Dessa kategoriserades sedan till ett antal samlade teman och generella slutsatser har gjorts baserade på samband, mönster och teman i datamaterialet. De fyra teman som presenteras i intervjustudien är

”befolkningstillväxt och förtätning”, ”planprocessen och dialog”, ”närhet, tillgänglighet och användarbarhet” samt ”ekonomiska faktorer”.

5.5 Urval

För att kunna svara på studiens frågeställningar och få ett helhetsperspektiv kring idrottsytor i kommunen var det av betydelse att få med representanter från olika håll. Därmed valdes representanter selektivt ut vilka dels arbetar med kommunens översiktsplanering, dels förvaltning av idrottsytor samt representanter från idrottsföreningar och idrottsförbund. Totalt genomfördes sex intervjuer som varade mellan 15 och 45 minuter. Utöver intervjuerna så analyserades den fördjupade

18

översiktsplanen för Skelleftedalen. Valet av plandokumentet grundades på att det omfattar områden där kommunen planerar för en betydande byggnation av bostäder under de kommande åren. Ett alternativ hade varit att välja kommunens översiktsplan men eftersom planen vann laga kraft för nästan 30 år sedan ansågs att den fördjupade översiktsplanen för Skellefteådalen var ett lämpligare underlag.

5.6 Metoddiskussion

Studien haft en begränsad tidsram och en brist kan anses vara dess omfattning. Antalet intervjuade respondenter har varit sex till antalet. Ett större intervjuunderlag med fler idrottsföreningar skulle kunna leda till att andra åsikter framkommit om idrottsytor i kommunen. Intervjuer med invånare i allmänhet i kommunen skulle även ge en förbättrad bild av hur tillgången till idrottsytor uppfattas, inte minst för spontanidrott, vardagsmotion och rekreation. En annan brist kan anses vara att studien endast omfattar en av Sveriges 290 kommuner. Målet med studien har varit att belysa hur en kommun vars mål är att växa planerar för idrottsytor och studiens anses ändå ha relevans för andra växande kommuner i Sverige där förtätningsprocesser förekommer som strategi. Genom att visa på utmaningar och konflikter i planeringen för idrottsytor kan studien även bidra till att belysa om och i så fall varför en sådan planeringen är viktig.

Vid intervjuer finns en risk att människor anpassar sina svar beroende på hur de uppfattar forskaren. Kön, ålder och etniskt ursprung är faktorer som inverkar. Därav kan data påverkas beroende på vem som ställer frågorna. Både den som intervjuas och den som intervjuar har personliga preferenser som kan påverka relationen och förtroendet under intervjun (Denscombe 2009). Det går därför inte helt att utesluta att svaren har anpassats. Intervjuerna genomfördes anonymt och med representanter från föreningar, förbund och kommun och svaren anses som tillförlitliga.

Forskningsetiska principer har tillämpats i studien. Vid de intervjuer som har genomförts i studien har respondenterna informerats om att de är och ska förbli anonyma. Respondenterna har givit samtyckte till att delta och att materialet kan användas i studien. När det gäller den fördjupade översiktsplanen är det officiellt dokument som finns tillgängligt för allmänheten, via bland annat kommunens hemsida.

19

6 RESULTAT

Syftet för denna studie är att belysa hur en kommuns vars mål att växa planerar och arbetar med idrottsytor. En innehållsanalys har genomförts av den fördjupade översiktsplanen för Skellefteådalen. Det som har ansetts vara av relevans för studiens syfte och frågeställningar har analyserats. Resultatet av detta presenteras i kapitlet i olika teman. I kapitlet presenteras även den kvalitativa intervjustudien.

6.1 Kvalitativ innehållsanalys

Skellefteå kommuns fördjupade översiktsplan för Skelleftedalen vann laga kraft i februari år 2020. Det är en uppdatering av en tidigare plan för Skelleftedalen från år 2011 och beskriver den önskade utvecklingen samt ställningstaganden som ska vägleda kommunen i frågor gällande exploatering och bevarande fram till år 2030. I planen görs en tydlig koppling mellan människors omgivning och fysisk aktivitet.

”Fysisk aktivitet är en viktig förutsättning för en god hälsa och vår omgivning har stor inverkan på hur fysiskt aktiva vi är”. (Skellefteå kommun 2020a, 20)

I planen beskrivs att de centrala delarna bland annat ska uppmuntra till fysisk aktivitet och att detta kan uppnås genom funktionsblandning med fokus på form och estetik (Skellefteå kommun 2020b). Gällande skrivningar kring idrottsytor återkommer att idrottsytor har sociala värden, att de fungerar som mötesplatser, är viktiga ur ett hälsoperspektiv och de beskrivs karaktärisera vissa platser. Genom att främja och tillgängliggöra områden som ses som betydelsefulla områden för rekreation skrivs att det bidrar till att hela stadens attraktivitet ökar.

6.1.1 Befolkningstillväxt, förutsättningar och förtätning

Kommunen skriver att förtätning av bostäder främst kommer ske inom några kilometer från stadens centrum fram till år 2030. Som en följd av att nya arbetstillfällen beräknas uppstå i områden österut från stadskärnan, antas att efterfrågan på bostäder kommer att öka i de närliggande stadsdelarna (Skellefteå kommun 2020b). I flera områden framgår att en stor försiktighet ska tillämpas vid förtätning för att bland annat bevara sociala värden och områdens karaktär. Som en följd att staden förtätas skriver kommunen att avstånden till grönområden riskerar att öka och frågor kring tillgängligheten blir mer aktuell. En utveckling och förädling av det som benämns som de sociala stråken, vilket innefattar grönområden framhålls därför vara av betydelse.

20

”Tanken med de gröna stråken är att få en rörelse genom stadsdelarna mot centrum, älven och värdefulla grönområden. Deras sammanlänkande funktion gör att de är mycket värdefulla eftersom tillgängligheten till grönområdena är avgörande för nyttjandet”

(Skellefteå kommun 2020a, 31)

Det konstateras att idrottsanläggningar är viktiga för både allmänheten och föreningslivet i Skelleftedalen. I figur 1 visas lokaliseringen av nuvarande idrottshallar och spårsystem i planområdet. En majoritet av spårsystemen är belägna i de norra delarna. Att kommunen äger många lokaler, anläggningar samt mark framhålls som bidragande till att goda möjligheter för friluftsliv och rekreation kan uppnås (Skellefteå kommun, 2020a).

Figur 3. De blåa prickarna visar lokaliseringen och antalet idrott- och ishallar i Skelleftedalen. (Skellefteå kommun 2020d).

Av det som benämns som idrottsplatser påpekas att de flesta av dessa ska bevaras, med några undantag. Det sistnämnda gäller till exempel en omvandling av en idrottsplats till en aktivitetspark i stadsdelen Anderstorp, vilket ska öka attraktiviteten för aktiviteter och rekreation.

Bostäder planeras i den närliggande omgivningen av aktivitetsparken.

Genom att fler individer finns i närområdet är förhoppningen att rörelsen

21

ska stärka närvaron och tryggheten på platsen (Skellefteå kommun 2020b). På en idrottsyta i stadsdelen Sjungande Dalen föreslås en exploatering med bostäder. Det skrivs att idrottsytor ska säkerställas men att ersättningsytor kan bli aktuella på en annan plats. Området är lokaliserat relativt centralt i staden (Skellefteå kommun 2020b).

6.1.2 Tillgänglighet, närhet och användarbarhet

För att främja möjligheter till idrottande återkommer framförallt närhet som en faktor, men även tillgänglighet och användarbarhet framgår vara av betydelse, även om inte de specifika begreppen används. Målet år 2030 är att Skelleftedalen ska ha ett sammanhängande nät av grönområden och att det ska vara enkelt att nå dessa. Den gröna infrastrukturen där grönområden inkluderas ska ge möjligheter till aktiviteter. Det beskrivs att tillgång till grönområden är betydelsefulla, särskilt i de bostadsnära områdena.

”Boende i tätorter måste ha tillgång till grönområden som ger utrymme för såväl naturkontakt och aktiviteter till vardags, som för långpromenader och helgutflykter. Det är de bostadsnära grönområdena som spelar störst roll för vardagslivet och det är dessa som, då de fungerar bra, blir mest nyttjade.” (Skellefteå kommun 2020a, 30).

Skrivningen ger en uppfattning om att närheten till grönområden för invånare är av särskild betydelse i planeringen. Kommunens mål är att invånare ska ha maximalt 300 meter till grönområden. Det beskrivs vara särskilt viktigt för människor med begränsad mobilitet såsom äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning. Kommunen skriver även att grönytor och grönområden är betydelsefulla för boende i flerbostadshus som inte har privata trädgårdar att vistas i (Skellefteå kommun, 2020a).

Det belyses att hinder av olika slag kan riskera att områden inte nyttjas, exempelvis barriärer i form av vägar och järnvägar, att vägen till området eller området känns otrygg eller är i dåligt skick samt bristande kännedom.

Det skrivs att potential för utveckling finns kring detta, bland annat genom uppmärkta stigar och tydligare entréer till elljusspår och motionsområden. Ovan nämnda hinder är kopplade till den byggda miljön, sociala miljön och individuella preferenser.

22

6.2 Kvalitativ intervjustudie

Det som har ansetts vara relevant för studiens syfte och frågeställningar har valts ut ur intervjuerna och presenteras nedan i olika teman som skapats när intervjuerna kodats. Intervjuerna har genomförts med representanter från tre idrottsföreningar i Skellefteå kommun, en fysisk planerare från Skellefteå kommun, en tjänsteman från kommunens kultur- och fritidsförvaltning samt en representant från RF-SISU Västerbotten, det för att få fram vilka åsikter som finns kring idrottsytor i kommunen.

6.2.1 Befolkningstillväxt och förtätning

De båda tjänstemännen från kommunen förklarar att en relativt snabb befolkningstillväxt är en ovan situation för kommunen och att nya utmaningar följer med det. Planeraren beskriver att det tidigare inte gjorts någon utförlig planering kring idrottsytor och att inga påtagliga konflikter uppstått gällande förtätning och bevarande av idrottsytor. Dock beskrivs att man ser tendenser för ett större behov för en sådan planering genom att exempelvis tydligare peka ut grönytors framtida användningsområden.

” Det finns mycket som behöver undersökas exempelvis om social

hållbarhet, rekreationsytor och mer nyanser kring sådana ytor. Om det fortsätter växa ytterligare (utöver de 80 000 invånarna) kommer det att bli ett större tryck på sådana ytor och det blir en helt annan

planering”. (Respondent, fysisk planerare)

Tjänstemannen från kultur- och fritidsförvaltningen berättar att många idrottsytor kan vara lockande för andra användningsområden då flertalet av ytorna de förvaltar är lokaliserade centralt. Respondenten påpekar att man försöker lära sig från lyckade och mindre lyckade exempel gällande idrottsytor av andra växande städer.

”Många av våra ytor är centrala och är attraktiva för annat än för idrottsaktiviteter. Vi har ju exempel från andra städer både där man missat och där man gjort bra saker som vi följer”. (Respondent, kultur- och fritidsförvaltning)

I många städer ökar trycket på grönområden (Boverket, 2013). Detta kan ses som naturligt i förtätningsprocesser men det kan därav diskuteras om en långsiktig strategi för idrottytor skulle kunna behövas i kommunens planering för att säkerställa att idrottsytor fortsatt är tillgängligt för så många som möjligt av kommunens invånare även i framtiden. I handlingsplanen för Skelleftedalens fördjupade översiktsplan står att vid en ökande befolkning ska det långsiktiga behovet av rekreationsytor utredas (Skellefteå kommun 2020c). Att man glömmer att behålla

23

grönytor och att planera för idrottsytor vid nybyggnation hävdar respondenten från RF-SISU Västerbotten. Hen menar att det bland annat beror på att exploatörer bygger bostäder och vill maximera den ekonomiska vinsten. Respondenten framhåller att för samhället i stort, är vinsten större om det planeras för fler idrottsytor och att detta kan uppnås genom en tydlig reglering i kommunernas planering kring vilka idrottsytor som behövs.

”I många fall glömmer man bort att behålla gröna ytor och man glömmer bort att planera in platser för rörelse, aktivitet och idrott. Det är en dålig avkastning för de som äger marken men långsiktigt är det ju precis tvärtom för samhället”. (Respondent, RF-SISU Västerbotten) Schantz (2012) menar att förutom att grönytor stimulerar till fysisk aktivitet dessutom är ekologiskt betydelsefulla kan vara ett motiv för att behålla sådana områden när städer växer.

6.2.2 Planprocessen och dialog

Planeraren förklarar att de i översiktsplaneringen inte har arbetat med idrott eller idrottsytor som en enskild del i planeringen, men att de i arbetet med olika planer kopplar in exempelvis kultur- och fritidsförvaltningen som experthjälp och stöd i den fysiska planeringen gällande idrottsfrågor, något som även tjänstemannen från ovan nämnda förvaltning berättar. Utöver detta finns bland annat andra dokument vilka ligger till grund för planeringen kring frågor som berör olika former av idrottsytor. Att kunskap inhämtas från andra förvaltningar gällande frågor som behandlar fysisk aktivitet bidrar till att de kommer in i ett tidigt skede i planeringen vilket anses vara viktigt enligt Boverkets rapport Planera för rörelse (2013). Det framgår av tjänstemannen från kultur- och fritidsförvaltningen att kommunen inte har någon form av idrottsstrategiskt dokument som de arbetar efter, men hen beskriver att det i budgetarbetet och den långsiktiga ekonomiska planeringen finns en slags strategi där det framgår vilken typ av idrottsytor som det behöver planeras för. Respondenten berättar att vid nybyggnation har förekommit ett samarbete mellan olika avdelningar för att kunna nyttja lokaler för varierande ändamål och vid olika tider. Skolor är ett sådant exempel där föreningslivet kan använda lokalen på kvällstid. En sådan samverkanstrategi mellan det offentliga och privata med krav på det som Faskunger och Sjöblom (2017) benämner som ”en motprestation” i form av en hyresintäkt kan öka tillgängligheten till lokaler för föreningslivet.

Tjänstemannen beskriver att dialogen om vilka idrottsytor som önskas främst sker mellan fritidsförvaltningen och föreningslivet. För att nå användare som inte är aktiva i någon förening och nya invånare i

24

kommunen påpekas att dialogen bör utökas. Faskunger och Sjöblom (2017) hävdar att delaktigheten i dialogen kring idrottsytor är bristfällig från potentiella utövare i kommunernas planering. Att dialogen kring idrottsytor utökas är således önskvärt för att sträva efter ett utbud som tillgodoser och representerar en så stor del av befolkningen som möjligt.

” Vilka idrottsytor som önskas förs främst med föreningslivet men vi diskuterar ju hur vi ska nå de framtida användarna och då tänker vi att vi måste utöka dialogen med ungdomar framförallt. Så tittar man där finns ju risken att det blir samma anläggningar som redan finns. Det är en utmaning som vi ser.” (Respondent, kultur- och fritidsförvaltning) Respondenten från RF-SISU Västerbotten lyfter fram stadsdelen Tomtebo i Umeå kommun som ett negativt exempel gällande brister i planprocesser och dialogen gällande idrottsytor.

”Tomtebo är ett exempel och där har det verkligen gått helt snett. Där har man träffat helt fel, det är en stadsdel som växt flera gånger om men ytorna för rörelse, idrott och aktivitet, de har inte alls hängt med”.

(Respondent, RF-SISU Västerbotten)

Vidare berättar respondenten att det nu i efterhand dock har påbörjats byggen av idrottsytor i stadsdelen. Hen betonar även att idrottsrörelsen generellt börjat få en tydligare roll i planeringen och att dialogen har förbättrats med kommuner och framhåller exemplet ”rörelserikedom”.

Det är ett koncept som ingick i planering för Norra Ön i Umeå kommun och hade rörelse och fysisk aktivitet som ett ledord i planprocessen. De idrottsföreningar som intervjuats framhåller att det finns en dialog med kommunen om idrottsytor.

” Vi har en ständig dialog med kommunen, och är inte intresserade av att föra någon konfrontationsdialog. Vi har framfört vad vi vill och vi har gjort det i samarbete med andra föreningar.”

(Respondent 1, idrottsförening)

Åsikterna går dock isär hur väl dialogen fungerar. En respondent beskriver att dialogen främst handlar om kortsiktiga frågor gällande driften, medan en annan förklarar att dialogen förs men är bristfällig 6.2.3 Närhet, tillgänglighet och användarbarhet

Även om ordet idrott inte finns inskrivet i PBL står det i 2 kap. 7 § (SFS 2010:900) att hänsyn ska tas till behovet att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse ska finnas lämpliga platser för motion. I forskningen återkommer att avståndet till idrottsytor påverkar människors möjligheter till fysisk aktivitet (Limdstrand 2008; Faskunger 2007; Giles-Cort & Donovan 2002). I

25

Books (2012) studie om ungdomars rörelse och användning av idrottsytor i Malmö framhålls att det är viktigt att det i planeringen tas hänsyn till att ungdomars möjligheter till rörelse varierar, vilket också kan kopplas till andra grupper i samhället. Respondenten från RF-SISU Västerbotten och de båda kommunala tjänstemännen betonar precis som i den fördjupade översiktsplanen för Skelleftedalen, vikten av närhet till idrottsytor.

”Vi tror att det är viktigt del är att vi har närheten till aktivitetsytorna och grönområden”. (Respondent, kultur- och fritidsförvaltning)

Planeraren beskriver att social hållbarhet är av betydelse kring idrottsytor och betonar att idrottsytor ska vara tillgängliga för alla. Forskning har visat att tillsammans med den byggda miljön är sociala och individuella faktorer de som påverkar den fysiska aktivitetsnivån i högst grad (Giles- Cort & Donovan 2002). Att endast ha miljöer som möjliggör för fysisk aktivitet är således otillräckligt. Giles-Cort och Donovan (2002) och Faskunger (2007) menar exempelvis att individers fysiska och psykiska förmågor påverkar om man ser en plats som användbar, därav bör utbudet av motion vara varierat för att så många individer som möjligt för att platsen ska vara användbar.

Enligt Boverkets rapport Planera för rörelse (2013) finns det generellt en brist på anläggningar för organiserad idrott, egenorganiserad motion och spontanidrott i Sverige. Vad som framkommit i de intervjuer som har genomförts är att behoven och synen på anläggningar i Skellefteå kommun går isär. De idrottsföreningar som intervjuats har påpekat att det finns en brist av idrottsytor i någon form för deras verksamheter. Att olika idrottsföreningar önskar fler ytor för idrotter som de bedriver kan förvisso anses som högst förväntat. Behovet beskrevs dock bland annat som ”ett måste” och ”akut”. De nämndes samtidigt att nyttjandet skiftar under året då idrotterna ofta är säsongsbetonade

”Det är en katastrof där” (Angående bristen på idrottsytor i ett visst område) (Respondent 1, idrottsförening)

Den fysiska planeraren förklarar att kommunen överlag har ett bra utbud av idrottsytor och att främst förvaltning varit aktuellt. Tjänstemannen från kultur- och fritidsförvaltningen beskriver dock att det finns en efterfrågan för idrottsytor. Jag tolkar i intervjuerna att planeraren framförallt åsyftar grönytor, rekreations- och motionsområden och tjänstemannen från kultur- och fritidsförvaltningen idrottsanläggningar som till exempel en fotbollshall. Tjänstemannen lyfter fram att det främsta behovet är en inomhusanläggning för rörelseidrott såsom gymnastik, parkour och cheerleading. Respondenterna från idrottsföreningar har alla påtalat att deras anläggningar ofta nyttjas för spontanidrottande när ytorna inte är schemalagda. Det har framkommit att kommunen äger många av