Skillnaden i porträttering av kvinnliga
och manliga idrottare i svensk
populärmedia
− En kvantitativ studie om bristande
jämställdhetsrapportering
Johanna Lagus
Sandra Eriksson
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete grundnivå 73:2020
Tränarprogrammet 2018-2021
Handledare: Erik Hemmingsson
Examinator: Abram Katz
Sammanfattning
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna kandidatexamensuppsats är att belysa skillnaden mellan hur kvinnliga och manliga idrottare framställs i media genom fotografier och hur det påverkar konstruktionen och/eller förstärkningen av könstereotyper och könsroller, vilket i sin tur försvårar arbetet för en jämställd idrott; utifrån RF:s jämställdhetsmål för 2025. Studien ämnar svara på följande frågeställningar: 1) Förekommer manliga idrottare i större omfattning än kvinnliga idrottare i media? 2) Blir kvinnliga idrottare marginaliserade i media genom att placeras senare i tidningen och på färre första sidor än manliga idrottare? 3) Porträtteras kvinnliga idrottare oftare på bilder i mindre storlek än manliga idrottare? 4) Framställs kvinnor på ett
könsstereotypiskt sätt i media som begränsar möjligheter för en jämställd idrott? 5) Förekommer manligt kodade idrotter i större omfattning än kvinnligt kodade idrotter i media?6) I vilken utsträckning får kvinnligt kodade idrotter utrymme i media och vilket kön representeras mest i respektive kodad idrott?
Metod
Undersökningen genomfördes genom en kvantitativ innehållsanalys på 3153 bilder på idrottare i Sportbladet. Ett kodningsschema konstruerades där faktorer som kön, placering i tidningen, storlek på bilden, om idrottaren framställdes i eller utanför en idrottskontext och i idrottskläder eller civila kläder. Något som också noterades var om idrotten var manligt, neutralt eller kvinnligt kodad. En pilottestning genomfördes för att testa
interbedömarreliabiliteten och därefter kodades de 3153 bilder som studien avser.
Resultat
Manliga idrottare porträtteras på 75% av alla bilder jämfört med 25% på kvinnliga idrottare (p = <.001). Manliga idrottare förekom även tidigare i tidningen än kvinnliga idrottare (p= <.001). Det fanns ingen skillnad mellan könen gällande storlek på bild (p <.184). Resultatet visar även att kvinnliga idrottare oftare framställs utanför en idrottskontext än manliga idrottare (p= <.002). Däremot framställs både manliga och kvinnliga idrottare i idrottskläder 90% (p= <.34). Resultatet visar att 97% av bilder på kvinnliga idrottare var i en manligt kodad idrott. Endast elva bilder föreställde en idrott som var kvinnligt kodad.
Slutsats
Resultaten indikerar att kvinnliga idrottare är tydligt marginaliserade i media och kvinnligt kodade idrotter är obefintligt rapporterade. Studien drar slutsatsen att media i nuläget inte
utnyttjar möjligheten att främja jämställdhet vilket i sin tur har konsekvenser för att riksidrottsförbundet ska nå jämställdhetsmålen för 2025.
Abstract
Aim
The purpose of this study is to examine and illustrate the way female and male athletes are portrayed in media through photographs and how that in turn affects the construction and/or the reinforcement of gender stereotypes and gender roles, which in turn obstruct the strive for equality in sports; regarding the Swedish Sports Confederations goals for equality to be met 2025. The study presents six questions of issue: 1) Are male athletes portrayed to a larger extent than female athletes in media? 2) Are female athletes marginalized in media by being systematically placed later in the paper and in less first pages than male athletes? 3) Are female athletes portrayed in smaller pictures more often than male athletes? 4) Are female athletes portrayed in a gender stereotypical way in media that limits the possibilities for equality in sports? 5) Are masculine sports portrayed to a larger extent than feminine sports in media? 6) To what extent are feminine sports portrayed in media and what gender is most prominent in feminine sports?
Method
The study performed a quantitative content analysis on 3153 pictures in Sportbladet. A coding scheme was designed where factors such as, gender, placement in the paper, size of picture, if the athlete was portrayed in or outside of an athletic context, if the athlete was portrayed in athletic or civilian clothes. It was also noted if the sport was masculine, neutral or feminine. A pilot test was conducted to test for interrater reliability. Thereafter the main analysis of the study was conducted on 3153 pictures.
Results
Male athletes are portrayed in 75% of all pictures compared to female athletes who is portrayed in 25% (p = <.001). Male athletes also occurred earlier in the paper than female athletes (p= <.001). There were no differences between male and female athletes regarding the size of the picture (p <.184). The results indicate that female athletes more often were portrayed outside an athletic context than male athletes (p= <.002). On the contrary, both male and female athletes are portrayed in athletic clothes in 90% of all pictures (p= <.34). Results also indicate that 97% of pictures portraying female athletes were athletes competing in a masculine sport. Eleven pictures in total portrayed feminine sports.
Conclusions
Results indicate that due to the evident marginalization of female athletes and feminine sports the study leads to the conclusion that media in the present situation does not take advantage of the possibility to promote an equal representation of female athletes which in turn implicate the Swedish Sport Confederations goals for equality to be met 2025.
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 1
2. Kunskapsöversikt och tidigare forskning ... 3
2.1 Centrala begrepp ... 3
2.1.1 Kön, genus och maktstrukturer ... 3
2.1.2 Foucaults diskursteori ... 4
2.1.3 Jämställdhet- och idrottspolitiska visioner ... 4
2.1.4 Media och sociala konstruktioner ... 5
2.2 Tidigare forskning ... 6
2.2.1 Svensk forskning ... 6
2.2.2 Forskning med analys av bilder ... 8
2.2.3 Övriga relevanta studier ... 9
2.3 Teoretiskt ramverk ... 10
2.3.1 - Socialkonstruktivistisk perspektiv ... 10
2.3.2 Poststrukturalism ... 11
2.3.3 Intersektionalitet ... 11
3. Syfte och frågeställningar ... 12
4. Metod ... 13
4.1 Kvantitativ Innehållsanalys ... 13
4.2 Procedur ... 13
4.3 Urval ... 15
4.3.1 Etiska överväganden ... 16
4.4 Reliabilitet & Validitet ... 16
4.5 Statistisk analys ... 17
5. Resultat ... 19
5.1 Könsfördelning av totala antalet bilder ... 19
5.2 Bildens placering sett från första sida till sista sida ... 20
5.2.1 Sportbladets förstasida ... 21
5.3 Bildens storlek ... 21
5.4 Bildkontext och kläder ... 22
5.5 Förekomst av manligt och kvinnligt kodade idrotter ... 23
5.5.1 Omfattning av kvinnligt kodade idrotter ... 24
5.6 Lagidrott och individuell idrott ... 25
6. Diskussion ... 26
6.2 Spelar media en central roll i riksidrottsförbundets och samhällets strävan mot jämställdhet? ... 29 6.3 Utvärdering ... 30 6.4 Slutsats ... 31 7. Referenser ... 33 8. Bilagor ... 37 Bilaga 1. Sökordsbilaga. ... 37
Bilaga 2. Utdrag ur kodningstabell ... 39
Tabell- och figurförteckning
Tabeller
Tabell 1 - Organiserad tabell över kodningskategorier samt koder för varje kategori (sida 15) Tabell 2 - Klassifikationstabell över manligt, kvinnligt eller neutralt kodade idrotter utifrån andelen aktiva inom idrottsföreningarna 2019 (sida 15)
Tabell 3 - Cohens Kappa Tolkningstabell (sida 18)
Figurer
Figur 1 - Stapeldiagram som illustrerar könsfördelningen av det totala antalet kodade bilder i sportbladet (sida 20)
Figur 2 - Stapeldiagram av antalet bilder i respektive kvartilplacering (sida 21) Figur 3 - Stapeldiagram av antal bilder på förstasida baserat på kön (sida 22) Figur 4 - Stapeldiagram över fördelningen av bilder baserat på storlek (sida 23)
Figur 5 - Stapeldiagram som illustrerar könsfördelningen av bilder i de tre största storlekskategorierna (sida 23)
Figur 6 - Stapeldiagram över fördelning gällande kontext och kläder mellan kvinnor och män (sida 24) Figur 7 - Stapeldiagram över de 20 mest representerade idrotterna med könsfördelning (sida 25) Figur 8 - Stapeldiagram över idrotter med fler kvinnor än män representerade (sida 26)
Figur 9 - Stapeldiagram över fördelningen mellan lag och individuell idrott för män respektive kvinnor (sida 26)
1
1. Introduktion
I Peking år 1995 hölls den fjärde världsomfattande konferensen för kvinnor om kvinnliga rättigheter i alla delar av samhället. Med 17 000 deltagare och 30 000 aktivister pågick konferensen i två veckor och resultatet blev en deklaration samt handlingsplan som nu, 25 år senare, fortfarande ligger till grund för och leder vägen i kvinnofrågor runt om i världen. Peking deklarationen och Plan of Action består av ett ramverk innehållande 12 kritiska problemområden, varav kvinnor och media är en särskild del som diskuteras, problematiseras och konkretiseras. En viktig del i Plan of Action är den åtgärdsplan som utarbetats där
strategiskt objekt J.2är av extra stor betydelse för denna studies ansats.Objekt J.2 uttrycker följande:”Promote a balanced and non-stereotyped portrayal of women in the media” är av extra betydelse. Där tillkännages också att både regeringen och massmedia har ett ansvar i att nå detta mål (UN Women, 2014). I deklarationen diskuteras även vikten av att flickor och kvinnor får samma möjligheter att delta i idrott som män på alla nivåer i samhället. Det sistnämnda återfinns även i Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål för 2025.
Riksidrottsförbundet uttrycker följande: ”Det ska finnas lika möjligheter för alla, oavsett kön, att utöva och leda idrott samt kvinnors och mäns, flickors och pojkars idrottsutövning
värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt” (Riksidrottsförbundet, 2020).
För att kontextualisera idrott ur ett jämställdhetsperspektiv, så finns det ett behov av att förstå att idrott ur ett könsperspektiv, har en långtgående historia av kontroverser som innefattar exkludering, sexism och ojämställdhet. Män och kvinnor har deltagit i olika idrottsaktiviteter sedan slutet av 1800-talet och under början av 1900-talet började föreningsidrotten att ta form och på allvar expandera och befästas i det svenska samhället. Idrotten växte till att uppfattas och omfamnas som en folkrörelse och det svenska Riksidrottsförbundet fick en unik
särställning i världen som ett organ som samlar idrott för alla samhällets medborgare, oavsett ålder och ambitionsnivå. 1980 räknade man med att en tredjedel av 2-3 miljoner medlemmar i RF var kvinnor, en siffra som idag är utjämnad till 44 %, eller 1 470 920 (Olofsson, 1989). Anledningen till att dessa siffror är spekulativa är att man först 1993 började registrera aktiva och ledare utifrån kön (Riksidrottsförbundet, 2020). Att det dröjde ända tills 1993 innan man inkluderade kvinnor i statistikföringen är en av flera indikationer på att det inte var en
självklarhet att idrottsarenan var tillgänglig för både män och kvinnor på ett likvärdigt sätt. Det var länge otänkbart att kvinnor skulle idrotta överhuvudtaget. Att dessutom vilja delta i en idrott som ansågs mer fysiskt krävande samt i lagsporter var inte önskvärt; mycket för att det
2
stred mot dåvarande könsroller och förväntningar på kvinnor (Norberg & Ljunglöf, 2003). Har dessa könsroller och förväntningar förändrats sedan dess, eller ser vi fortfarande en liknande konstruktion av vår sociala tillvaro inom idrotten och även i media? Att
kontextualisera den idrottsliga arenan ur ett historiskt perspektiv är centralt för att till exempel förstå hur kön tar uttryck i dagens idrottsliga sammanhang. Det kontext vi upplever idag är en kombination av sociohistoriska händelser där kvinnor blivit marginaliserade i varierande utsträckning beroende på bland annat klass och geografi (Lindroth, 2011). Ur ett
jämställdhetsperspektiv är vikten av att kontextualisera central då jämställdhet är ett normativt begrepp. Detta innebär således att definitionen och förfarandet av jämställdhet bestäms utifrån vad enskilda situationer kräver. (Svender & Nordensky, 2020). Den första sociohistoriska avhandlingen om kvinnor inom idrott i Sverige gjorde av Olofsson (1989). En viktig aspekt gällande avhandlingens teoretiska ramverk är citatet: ”mål och handlingsplaner som sätts upp och de verksamheter som bedrivs måste, enligt min mening, sättas i relation till idrottens samhällsfunktion. Studier av kvinnans situation inom idrotten måste vidare relateras till kvinnans roll i samhället” (Olofsson, 1989). Det citatet ligger även tillgrund för denna studies ansats att kontextualisera jämställdhet och kvinnor inom idrott utifrån de behov, krav och förutsättningar som existerar för närvarande. Studien avser att visa, analysera och bevisa hur media påverkar en rad olika aspekter som är centrala i samhällets strävan mot jämställdhet. Analysen är gjort mot bakgrund av Riksidrottsförbundets jämställdhetsmål för 2025 och även regeringens samt jämställdhetsmyndighetens definition av vad jämställdhet betyder.
Avslutningsvis är följande citat hämtat från Peking-deklarationen:
The media have a great potential to promote the advancement of women and the equality of women and men by portraying women and men in a
non-stereotypical, diverse and balanced manner, and by respecting the dignity and worth of the human person (UN Women, 2014).
3
2. Kunskapsöversikt och tidigare forskning
2.1 Centrala begrepp
2.1.1 Kön, genus och maktstrukturer
Idrotten, likt samhället i stort, är byggd på könsindelande strukturer som introduceras redan från en väldigt tidig ålder och upprätthålls genom barndom, tonår och inte minst i vuxenlivet. Denna könsindelande struktur vilar på uppfattningen om att kön är en binär funktion med enbart två kategorier; man och kvinna. Denna dikotomi är djupt förankrad inom
idrottsrörelsen och det anses i aktuell forskning vara begränsande för jämställdhetsarbetet (Svender & Nordensky, 2020). Därför har idrottsforskning mer och mer inriktat sig mot genusvetenskap som istället studerar kön som en social konstruktion och är en vetenskaplig disciplin som introducerades i Sverige av Yvonne Hirdman (1988). Hon argumenterar för att den socialt konstruerade aspekten av kön, genus, är relaterat till makt och maktstrukturer. Om man ser på kön utifrån detta kommer man även ifrån den binära inledning av män och kvinnor och belyser därmed personer som marginaliserats både på grund av könsidentitet och även gällande sexualitet; då heteronormativitet länge dominerat idrottsvärlden (Larsson, 2001). Enligt Hirdman så har människor en tendens att kategorisera biologiska skillnader mellan varandra och det resulterar i hierarkier mellan män och kvinnor där två huvudsakliga system har definierats. Dessa är könens isärhållande och den manliga normens primat; att det som är manligt alltid står över det som är kvinnligt (Hirdman, 1988). Denna maktstruktur blir tydlig inom idrotten när man begrundar den strikta idén om könsuppdelande struktur samt att majoriteten av alla ledande positioner i hela idrottsrörelsen utgörs av män
(Riksidrottsförbundet, 2019). Uttryck som ”damidrott” är ett tydligt exempel på hur det direkt tar uttryck och befäster sig i den sociala konstruktionen av idrott, där deltagarna inom idrott enbart kan vara män; för annars utövar man damidrott. Det är ett av många exempel på hur idrottande kvinnor formas och marginaliseras av sin omgivning på grund av den maktobalans som råder inom idrottsvärlden mellan könen. Intersektionalitet är ett analysverktyg som har utvecklats som ett svar på framförallt dualistiska dilemman. Intersektionalitet används ofta i framförallt feministisk forskning för att belysa orättvisor och maktrelationer ur ett perspektiv som beaktar strukturer mellan två grupper men även inom en och samma grupp (Mansfield., et al, 2018) (Hargreaves, 1994). Queerteorin som kom att utvecklas på 1990-talet med rötter i poststrukturalismen, utmanar normativa perspektiv på kön, genus och sexualitet (Hunter, 2018). Det saknas forskning inom idrotten där queerteori är en ledande ansats, vilket Håkan
4
Larsson (2001) även nämner i sin avhandling. Queerteorin kan vara ett användbart verktyg för att hantera dikotomier som exempelvis kön.
2.1.2 Foucaults diskursteori
För att utveckla perspektivet på makt, har feministiska idrottsvetenskapliga forskare anammat uppfattningen om maktstruktur utifrån Michel Foucaults diskursteori. Ett citat av MacDonald et al (2012) refererat från (Beal, 2018) beskriver diskursteorins begrepp om social
konstruktion enligt följande: "Systems of belief and values that produce particular social practices and social relations. Discourses are not "objects" but processes by which identities and power relations are formed". Vidare menar Markula & Silk (2011) att eftersom diskurser är en process som alla individer är involverade i, kommer makt att definieras ur det kontext man befinner sig i (Mansfield et al., 2018). Foucaults begrepp om diskurs öppnar upp för ett poststrukturalistiskt förhållningssätt till samhället, där det är möjligt att utmana rådande maktstrukturers binära uppdelning i ex kön, sexualitet och etnicitet. Olika diskurser inom idrotten samexisterar och förstärker ytterligare idén om att identitet, könsroller och könstereotypiskt beteende är konstruerat ur olika kontext, beroende på vilka som innehar makten i respektive diskurs (Beal, 2018).
2.1.3 Jämställdhet- och idrottspolitiska visioner
2018 inrättades en ny myndighet i Sverige som har i uppdrag att säkerställa att regeringens jämställdhetspolitiska prioriteringar får genomslag. Jämställdhetsmyndigheten (2019) presenterade följande definition av jämställdhet: ”Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet”. Utifrån det har Riksidrottsförbundet genomdrivit en rad olika jämställdhetsinterventioner. Vid RF-stämman 2017 antogs nya reviderade jämställdhetsmål som planeras vara uppfyllda 2025. Målen berör bland annat deltagandet i idrott samt den organisatoriska utformningen i beslutande organ, föreningsliv och på andra poster inom idrottssektorn. Studien lägger extra vikt vid målen: ”Det ska finnas lika möjligheter för alla, oavsett kön, att utöva och leda idrott samt kvinnors och mäns, flickors och pojkars idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt” (Riksidrottsförbundet, 2020). Regeringen beslutar varje år om finansiellt stöd till RF. Även om regeringen inte har bestämmanderätt gentemot RF så riktas de finansiella medlen mot delar av idrottsrörelsen som anses av extra vikt, till exempel jämställdhet. Detta framgår av förordningen om statsbidrag till idrottsverksamhet. Där
5
framgår det att syftet med statsbidraget är att det ska ge flickor och pojkar respektive kvinnor och män lika förutsättningar att delta i idrottsverksamhet (Förordning (1999:1177) om
statsbidrag till idrottsverksamhet, 1999). Regeringens finansiella stöd för 2019 uppgick till 1,9 miljarder kronor. Denna omfattande summa påvisar möjligtvis regeringens tilltro till
idrottsrörelsen som en plattform drivande för jämställdhetsutvecklingen i Sverige. Utifrån jämställdhetsmyndighetens definition, samt Riksidrottsförbundets uttalade strategi för att uppnå jämställdhet, kommer vi att analysera mediarepresentationen och framställandet av kvinnliga idrottare ur ett genus- & intersektionellt perspektiv.
2.1.4 Media och sociala konstruktioner
Sociala konstruktioner upprätthålls via olika funktioner i samhället. En av dessa funktioner är digital media. Under 2019 uppger Myndigheten för press, radio och tv (2020) att varje svensk i genomsnitt konsumerar runt 6 timmar digital media per dag. Under 2019 har 77% av
svenska internetanvändare någon gång läst dagstidningen på internet och 37% gör det dagligen. 8 av 10 i åldern 65+ läser dagstidningen på nätet jämfört med 4 av 10 i åldrarna 12-15 år. Den åldersgrupp som konsumerar mest digitala nyheter i form av dagstidningar är 36-45 åringar, där hela 89% talt sett konsumerat nyheter på internet det senaste året
(Internetstiftelsen, 2019). Detta betyder att digitala medier har en räckvidd och tillgänglighet som interagerar med en stor andel av alla individer dagligen. Självklart har det då ett
inflytande på hur vi uppfattar olika fenomen och händelser, hur vi reagerar på och värderar olika situationer och även hur våra egna identiteter skapas och ständigt förändras (Gauntlett, 2008). Vilken roll spelar media i samhällets strävan mot jämställdhet och gör den ett bra jobb?
Som en samhällsviktig funktion har media ett inflytande och kontroll över diskurser i samhället (Gauntlett, 2008). Med detta inflytande kommer även makt och möjligtvis ett ansvar i skapandet av ett samhälle som är hållbart och inkluderande. Viktigt att notera är att makt inte är institutionaliserad i media, men media kontrollerar i mångt och mycket narrativet i och mellan sociala processer och interaktioner hos de individer som konsumerar den
information som produceras av media (Gauntlett, 2008). Uppfattningen om att media spelar en central roll i samhällets jämställdhetssträvan stödjs även av FN och har som tidigare nämnts konkretiserats i plan of action; som intygar medias centrala roll och vikten av riktade insatser och ansvarstagande av massmedia (UN Women, 2014).
6
2.2 Tidigare forskning
Det har gjorts en hel del forskning med syftet att påvisa skillnaden mellan hur kvinnliga och manliga idrottare framställs i media och hur det i sin tur förstärker eller påverkar
könsstereotyper. Majoriteten av forskningen är gjord på 2010-talet. De forskningsartiklar vi har fördjupat oss i har fokuserat på hur kvinnor framställs i både tv-sänd media, digitala medier samt i tryckta medier. Analyserna har gjorts genom liknande kodningsscheman och kommit fram till liknande resultat; att manliga idrottare får betydligt större utrymme i media och att idrottande kvinnor och män framställs på olika sätt, vilket i sin tur leder till att den könsstereotypa bilden av hur idrottande kvinnor ska vara stärks.
Utifrån den socialkonstruktivistiska och poststrukturalistiska ansatsen som vår uppsats ämnar förhålla sig till, råder det brist på forskning som tagit hänsyn till transpersoner och icke-binära. Det saknas även analyser på mediarepresentationen utifrån till exempel queer-teori (Norberg & Ljunglöf, 2003). Detta har medfört en svårighet i analysen att kategorisera bilder bortom den binära könsuppdelningen på ett etiskt sätt. För att komplettera existerande
forskning vill vi hålla en progressiv analys, och känna vid samt bekräfta det forskningsgap som finns, samt problematisera kring konsekvenserna av isärhållande av kön och det nuvarande marginaliserandet av grupper av människor beroende av kön.
2.2.1 Svensk forskning
I Sverige är utbudet av studier kring framställandet av idrottskvinnor i media begränsat och det har inte gjorts någon studie som enbart har fokuserat på bilder. Däremot har studierna fokuserat på hur idrottskvinnor framställs i olika medier och hur det påverkar och/eller förstärker könsstereotyper.
Studien Gender stereotyping in televised media sport coverage (Koivula, 1999), publicerades 1999 och har analyserat tv-sända sportnyheter från 1995-1996 och gjort en uppföljning 1998. Syftet med studien var att bilda sig en uppfattning om hur idrottskvinnor framställs i svensk media, i det här fallet SVT och TV4. Eftersom en stor del av idrottspubliken upplever idrotten genom massmedia ville man med studien ta reda på vilka eventuella effekter massmedierna kunde ha på upplevelser av könsbaserat beteende inom idrotten. Resultatet visade att av de 1998 minuter som analyserats handlade mindre än 10% om kvinnliga idrottare och mindre än 2% om kvinnliga idrottare inom maskulina idrotter, vilket tyder på att massmedia stärkte de traditionella uppfattningarna om vad som är maskulint och feminint (Koivula, 1999). Då
7
studien gjordes för över 20 år sedan finns det ett intresse i att se om framsteg har skett inom framställandet av idrottare ur ett jämställdhetsperspektiv.
En nyare studie som gjorts i Sverige är The Olympic games in London 2012 from a Swedish media perspective (Hedenborg, 2013). I den studien granskades sportnyhetstexter som publicerats under OS i London i Aftonbladet och Dagens Nyheter. Studiens syfte var att analysera innehållet som presenterades i media om de olika idrotterna. Fokus låg på vilka idrotter, kön och nationaliteter artiklarna handlade om, utan att lägga någon vikt vid resten av innehållet. Även i denna studie utgick man från att media påverkar uppfattningarna om vad som är manligt och kvinnligt.
Studien beskriver bland annat att svenska idrottskvinnor förekom medialt i större omfattning under OS i London jämfört med tidigare olympiska spel. En möjlig anledning kan vara att den svenska jämställdhetsdiskursen hade nått media och lett till att idrottskvinnorna hade fått mera utrymme. Enligt studien var det framför allt manlig fotboll och ishockey som fick mest
synlighet på sportsidorna, men under OS fick flera idrotter och också fler idrottskvinnor utrymme i tidningarna. Både innan och under OS var fördelningen mellan idrottsmän och idrottskvinnor i artiklarna relativt jämn, ungefär 50% av artiklarna handlade enbart om män och ungefär 35% enbart om kvinnor. Det förekom även, enligt studien, mer innehåll om de sporter där svenska idrottare presterade bra, till exempel tog medaljer, jämfört med andra idrotter (Hedenborg, 2013).
Trots att dessa två studier har haft olika fokus ser man en stor signifikant skillnad i
fördelningen av medieutrymmet mellan idrottsmän och idrottskvinnor. Nyheter om kvinnliga idrottare, som utgjorde mindre än 10% av sportnyheterna år 1995-1998, utgjorde under OS år 2012 istället nästan hälften av sportnyheterna (Koivula, 1999, Hedenborg, 2013). Även om sportnyhetsrapporteringen var mera jämställd under OS så bör det också nämnas att även 1996 gick ett OS av stapeln. Detta innebär att nyhetsrapporteringen om kvinnliga idrottare ökat med 40% mellan OS 1996 och OS 2012.
Då ingen mer omfattande studie har gjorts med fokus på medias framställande av
idrottskvinnor i bilder i Sverige, blir vår studie mer relevant. Det finns också ett intresse i att se om framsteg har skett inom medias bevakning av idrotten ur ett jämställdhetsperspektiv, eller om den mera jämställda medierapporteringen under OS 2012 endast var en tillfällighet.
8
2.2.2 Forskning med analys av bilder
Det finns en del utländska studier där man har valt att fokusera på hur idrottare framställs genom bilder. De flesta studier har använt liknande kodningsscheman med fokus på hur idrottare framställs inom olika kategorier.
I studien The ball game is for the boys: the visual framing of female athletes on national sports network’s instagram accounts (Romney & Johnson, 2019), fokuserade man på hur kvinnor framställdes på ESPN, Fox Sports, NBC sports och CBS sports instagram-konton. Resultatet visade att 1441 av 1587 bilder var på enbart män. Det fanns 94 bilder med både män och kvinnor på och endast 52 bilder med enbart kvinnor. Detta innebär att
idrottskvinnors prestationer marginaliseras och att det är svårare för dem att bygga en supportergrupp.
Vid de få tillfällen som kvinnor syntes på bilder syntes de framför allt tillsammans med män, vilket möjligen kan uppfattas som att kvinnliga idrottare bekräftas genom män. Av de få bilder som fanns med enbart kvinnor på var 40% av bilderna tagna utanför idrottsplanen, medan motsvarande siffra för män var 20%. Även i denna studie nämns det att idrottskvinnor och framför allt mer kvinnligt kodade idrotter får större synlighet under Olympiska spel, men att media sedan går tillbaka till att fortsätta fokusera på nästan enbart idrottsmännen.
En studie med ännu mera fokus på skillnaden i framställningen av idrottskvinnor och -män är Gender stereotypes in the Olympic games media? A cross-cultural panel study of online visuals from Brazil, Germany and the United States (Petca et al., 2013). Studien syftar på att ta reda på hur idrottande män och kvinnor under OS 2004 och 2008 framställdes i media i USA, Brasilien och Tyskland. Totalt 60 bilder analyserades utifrån ett kodningsschema där man bland annat utgick från ifall det var en eller flera på bilden, kameravinkel, vilka känslor som visades och hur mycket hud man såg.
Resultaten visade bland annat att kvinnor ofta framställdes som glada medan män ofta framställdes som beslutsamma. Män fotograferades ofta nerifrån medan bilderna på kvinnor oftast var tagna rakt framifrån eller uppifrån. På bilderna av idrottskvinnor syntes mycket hud, jämfört med bilderna av män. Enligt artikeln menade man att digital media förstärker
könsstereotyper, men att det ändå har blivit bättre med tiden (Petca et al., 2013).
Ytterligare ett exempel på att sportmediaframställningen är mer jämställd under OS är The photographic representation of female athletes in the British print media during the London 2012 Olympic games (Godoy-Pressland & Griggs, 2014). Studien syftar på att med
9
hänvisning till att OS i London kallades Women’s games, ta reda på hur jämställt det var i brittisk tryckt media, genom att analysera 787 bilder i The Times utifrån ett kodningsschema. Resultatet visade att skillnaden mellan antal bilder på män respektive kvinnor var ovanligt låg. Endast 53% av bilderna föreställde män och 41,4% kvinnor. På framsidan av tidningen var det lika många bilder på män och kvinnor men på baksidan var det tre gånger fler bilder på män än på kvinnor (Godoy-Pressland & Griggs, 2014). Men som tidigare studier också har påvisat så är det vanligt med mer jämställd medierapportering under Olympiska spel än mellan spelen.
En väldigt omfattande studie som har gjorts på idrottsbilder i media är Photographic Images in Sports Illustrated for Kids: An Analysis of Sport Coverage and Gender Representation (Armentrout et al, 2014). Även inom denna studie har ett kodningsschema använts och 4205 bilder från Sports illustrated for kids mellan år 2006-2008 har analyserats. Endast 12% av de analyserade bilderna föreställde kvinnor och endast ett av omslagen, mindre än 1% föreställde en kvinna.
De vanligaste sporterna på bilderna av män var baseboll, basket och amerikansk fotboll, medan det bland bilderna på kvinnor var vanligast med basket, fotboll och icke idrottare, dvs fans. Bilderna på kvinnor var oftare inom feminina idrotter, tagna utanför idrottsplanen, mer ofta poserande och i mindre och tightare kläder än män. En högre andel av bilderna på kvinnor (46,2%) än bilderna på män (12,6%), föreställde en individuell idrott. Enligt studien är det troligt att detta påverkar barn i deras beslut om vilka idrotter som är acceptabla för flickor respektive pojkar (Armentrout et al, 2014).
Dessa studier är relevanta då de har valt att analysera bilder genom att koda dem på liknande sätt och har också varit till stor hjälp i skapandet av vårt kodningsschema. Detta gör också att det kommer att vara enkelt att jämföra dessa studier med vår.
2.2.3 Övriga relevanta studier
En studie som inte har fokuserat på skillnaden mellan kvinnor och män utan enbart på framställandet av idrottskvinnor ärNBC’s televised media portrayal of female athletes in the 2016 Rio summer Olympic games: a critical feminist view (Villalon & Weiller-Abels, 2018). Studien har fokuserat på hur kvinnor framställdes i tv-sänd media (NBC) under OS i Rio
10
2016, ur ett feministiskt perspektiv. Flera idrottskvinnor som gjorde i intervjuer direkt efter deras idrottsprestationer hade fått frågor om helt andra ämnen än deras idrottsprestation. Slutsatsen var att små framsteg faktiskt hade skett ur ett jämställdhetsperspektiv. Bland annat hade media under OS 2016 oftare använt det könsneutrala uttrycket “idrottsutövare”, än vid idrottssändningar innan OS. Fler kvinnor började också stå upp för sig själva som idrottare och inte bara kvinnliga idrottare. Men oftast så varar dessa framsteg bara under själva spelen och försvinner sedan fram tills nästa Olympiska spel (Villalon & Weiller-Abels, 2018). Trots att den här studien är gjord i USA och fokuserar på tv-sändningar under OS, vilket skiljer sig mycket från vår metod, så är den relevant då den har utgått från ett kritiskt feministiskt perspektiv.
Samtliga artiklar ovan är relevanta i vår studie då de fokuserar på hur idrottande kvinnor framställs i media samt hur det påverkar könsstereotyper. Det finns däremot väldigt begränsad forskning kring hur det ser ut i Sverige idag. Därför vill vi fokusera på att analysera
Sportbladet, som är Sveriges ledande sporttidning i räckvidd. Dessutom, visar majoriteten av de forskningsstudier som har gjorts inom ämnet utomlands att idrotten fortfarande är väldigt ojämställd. Därför upplever vi det som relevant att i vår studie ta reda på hur det ser ut i Sverige idag och hur det påverkar könsstereotypa uppfattningar om hur kvinnliga idrottare ska vara.
2.3 Teoretiskt ramverk
2.3.1 - Socialkonstruktivistisk perspektiv
Det socialkonstruktivistiska perspektivet grundar sig i idén om att vi formas av vår
omgivning, att alla delar av vårt samhälle, såsom idrott och media är med och skapar samt formar individer och grupper (Hogg & Vaughan, 2010). Idrottens diskurser skapas och
upprätthålls, som tidigare nämnts, i olika kontexter där normer och förväntningar på deltagare bestäms både utifrån ett sociohistoriskt perspektiv på kön inom olika idrotter. Vidare så är konstruktionen av idrottskvinnan och dess accepterade beteende ett sätt att uppnå följsamhet. Att passa in i den normativa uppfattningen om vad det är att vara idrottskvinna är ibland ett bättre alternativ än att vara utanför narrativet, eftersom du då ofta inte existerar alls. Därför upprätthålls också dessa smala normativa ideal av kvinnliga idrottare inom en viss idrottslig diskurs för att få fortsätta att existera i den (Kristi Treadway, 2018). Vidare så kan man, utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, argumentera för att idrottens könsrelaterade struktur ligger till grund för hur vi uppfattar manligt och kvinnligt idrottande idag. Utifrån
11
antagandet att det finns socialt konstruerade kön, genus, skapat utifrån den kontext man befinner sig, baserat på förväntningar, stereotyper och könsrelaterade attribut; kommer kvinnliga och manliga idrottare att uppfattas på olika sätt beroende på vilka attribut man tillskriver dem (Larsson, 2001). Med föregående synpunkter bör media vara särskilt medvetna om den position av makt dom sitter i gällande konstruktionen av kön.
2.3.2 Poststrukturalism
Denna ansats öppnar upp för ett nytt förhållningssätt till maktrelationer och könsindelande strukturer som även stödjer idén om att diskurser är processer och att de sociokulturella förväntningarna inom en grupp inte gäller i en annan (Treadway, 2018) (Pirkko Markula, 2018). Man kan säga att idrotten har genom sitt patriarkala arv och historiska
marginaliserande av kvinnor och femininitet, skapat en viss typ av diskurs, som upprätthålls av individer inom denna rörelse (Beal, 2018) (Markula, 2018). Detta gynnar dem vars attribut uppskattas och uppmanas men förtrycker dem vars attribut i diskursen inte anses vara
önskvärda. Även de individer som inte gynnas av en viss typ av diskurs förstärker ändå dessa attribut och agerar på det sättet man förväntas agera, för att inte störa ordningen och därmed få existera, om än på extremt villkorade termer (Knoppers & McLachlan, 2018). Detta kontraproduktiva och självdestruktiva fenomen kallas hegemonisk maskulinitet. Ett
poststrukturalistiskt förhållningssätt kan fungera som en bidragande faktor i omställningen mellan att vara kvinnlig idrottare till att enbart få vara idrottare.
2.3.3 Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett feministiskt analysverktyg som används för att synliggöra orättvisor och skillnader mellan och inom grupper samt möjliggör för nyansering av strukturella
problem (Watson, 2018). Intersektionalitet bidrar till att belysa orättvisor kopplade till en eller flera diskrimineringsgrunder såsom till exempel kön, sexualitet, etnicitet och
funktionsvariation. För vissa personer kan fler faktorer än en vara avgörande för om du till exempel blir marginaliserad i din idrott eller inte. För att maktanalysen inte enbart ska handla om en binär uppdelning av till exempel kön utan även ta hänsyn till fler möjliga
kategoriseringar som i sin tur verkar som begränsande och marginaliserande beroende av vilket kontext dessa verkar i (Watson, 2018).
12
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med vår kandidatexamensuppsats är att belysa skillnaden mellan hur kvinnliga och manliga idrottare framställs i media genom fotografier och hur det påverkar konstruktionen och/eller förstärkningen av könstereotyper och könsroller, vilket i sin tur försvårar arbetet för en jämställd idrott; utifrån RF:s jämställdhetsmål för 2025. Studien ämnar svara på flera frågeställningar som ligger till grund för det kodningsschema som innehållsanalysen kommer att följa samt de hypoteserna vi senare kommer att presentera. Frågeställningarna är enligt följande:
1) Förekommer manliga idrottare i större omfattning än kvinnliga idrottare i media?
2) Blir kvinnliga idrottare marginaliserade i media genom att placeras senare i tidningen och på färre första sidor än manliga idrottare?
3) Porträtteras kvinnliga idrottare oftare på bilder i mindre storlek än manliga idrottare? 4) Framställs kvinnor på ett könsstereotypiskt sätt i media som begränsar möjligheter för en jämställd idrott?
5) Förekommer manligt kodade idrotter i större omfattning än kvinnligt kodade idrotter i media?
6) I vilken utsträckning får kvinnligt kodade idrotter utrymme i media och vilket kön representeras mest i respektive kodad idrott?
13
4. Metod
4.1 Kvantitativ Innehållsanalys
Studien genomfördes med metoden kvantitativ visuell innehållsanalys. Definitionen av
innehållsanalys är hämtad från boken samhällsvetenskapliga metoder av Alan Bryman (2016). Där presenteras följande citat: ”Innehållsanalys utgör en forskningsteknik som rör en objektiv, systematisk och kvantitativ beskrivning av det konkreta eller manifesta innehållet i
kommunikation” (Berelson, 1952). De grundläggande principerna i en innehållsanalys är systematiken och objektiviteten i analysen, som ligger tillgrund för den validitet och reliabilitet som datan ämnar erhålla efter slutförd analys. Vidare så ska detta säkerställa att analytikerns egna personliga värderingar inte tas i beaktning i kodandet, då strukturen och reglerna är så pass välgjorda att varje analys blir lika oberoende av vem som genomför den (Bryman, 2016).
4.2 Procedur
Kodningsschemat konstruerades med hjälp av de variabler vi på förhand valt att belysa utifrån de frågeställningar studien ämnar svara på. Varje bild kodades utifrån sex olika variabler (tabell 1). Innehållsanalysen inleddes med en pilottestning, där utformningen av
kodningsschemat testades. Denna bedömning gjordes enskilt, men på samma bilder för att kunna diskutera eventuella situationer där bedömningen går isär. Det blir också underlaget för den interbedömarreliabilitetsanalys som genomfördes för att statistiskt säkerställa en
signifikant överenstämmelse mellan bedömarna. Därefter delades antalet veckor upp lika mellan de båda författarna för att kodas enskilt men med möjlighet för diskussion vid oklarheter. Kodningen genomfördes på Kungliga bibliotekets mikrofilmläsesal. Kodningen pågick under sammanlagt 5 dagar mellan 10:00-16:00.
Strukturen bakom kodningsschemat hämtades från en vetenskaplig artikel som har analyserat bilder ur Sports Illustrated for Kids (Armentrout et al, 2014). Vi kodade varje enskilt fotografi i Sportbladet utifrån två huvudsakliga teman. Tema 1 innehåller kategorierna: kön, placering, storlek, kontext och kläder samt typ av idrott. Dessa kategorier ingår i kodningsschemat och bedömes för varje aktuell bild (Tabell 1).
14
Tabell 1. Organiserad tabell över kodningskategorier samt koder för varje kategori. Notering. Siffror inom parentes är respektive kategoris kod.
Tema 2 kopplas ihop med frågeställning fem och sex och innefattade en klassificering av om idrotten anses vara manligt, kvinnligt eller neutralt kodad. För att avgöra det hade vi RF:s egen statistik på utövarantal som vi utgick ifrån (tabell 2). Till sist noterades det om det var en lag eller individuell idrott. Kategori 1-5 i tema 1 har formaterats så att det ska gå att utvinna ordinal data ur varje bild. Resterande information har noterats i textform.
Tabell 2. Klassifikationstabell över manligt, kvinnligt eller neutralt kodade idrotter utifrån andelen aktiva inom idrottsföreningarna 2019 (Riksidrottsförbundet, 2019).
Varje bild kodades utifrån kategori 1-6 innan man gick vidare till nästa bild. Tema två registrerades i efterhand efter att en sammanställning över alla idrotter gjorts. Först kodades könet. Det gjordes enligt vilket kön som ansågs vara mest framträdande i bilden. Var båda könen lika framträdande kodades bilden två gånger. Om det var en grupp människor av samma kön och alla porträtterades likadant gällande resterande kategorier så kodades det som en person. Idrottsbilder utan idrottare, publikbilder, bilder på tränare och ledare samt bilder
Kodningskategorier Kategori 1 Man (1) Kvinna (2)
Icke-binär (3)
Kategori 4 På planen/arenan (1) Utanför planen/arenan (2)
Kategori 2 Placering (1-4) Kategori 5 Idrottskläder (1) Civila kläder (2) Kategori 3 Storlek (1-7) Kategori 6 Typ av Idrott
Andel män Andel kvinnor Kodning
0-35% 65-100% Kvinnlig
36-64% 36-64% Neutral
15
där man inte kan avgöra idrottarens kön kodades ej. Därefter kodades storleken. Den bedömdes utifrån sju värden där ett är det största och sju är det minsta: helsida, halv till hel sida, halv sida, en fjärdedel till en halv sida, en fjärdedels sida, en åttondel till en fjärdedels sida samt mindre än en åttondels sida. Därefter kodades placeringen. Den kvantifierades utifrån att varje upplagas totala antal sidor delades in i fyra kvartiler; första, andra, tredje och fjärde kvartilen. Till exempel, var en upplaga totalt 20 sidor så bestämdes varje kvartil att vara fem sidor. Därefter placerades bilderna in under respektive kvartil och kunde således
kvantifieras utifrån placering. Om en bild var placerad över två sidor och därmed också två olika kvartiler räknades bildens placering i den kvartilen där den började.
Därefter kodades graden av idrottslig relevans. Bilden kodades utifrån om personen var framställd i en idrottskontext, det vill säga i direkt anslutning till plan/arena eller utanför en idrottskontext och om hen hade idrottskläder eller civila kläder (Armentrout et al., 2014). När alla bilder hade kodats så genomfördes en analys av vilka idrotter som identifierats och dessa kategoriserades sedan in under subkategorierna: manligt kodad, kvinnligt kodad och neutralt kodad (tabell 2) samt om det var lag eller individuell idrott som representerades.
4.3 Urval
Studien analyserade bilder ur Sportbladet från perioden 2019-01-01 till och med 2019-12-31. Urvalet gjordes jämnt fördelat över ett helt kalenderår för att utesluta en snedfördelning gällande rapporteringen av idrotter, på grund av mästerskap och säsonger. Var femte vecka under hela året analyserades löpande, vilket resulterade i totalt sju utgåvor gånger elva veckor. Totalt analyserades 77 utgåvor. Sportbladet är Sveriges mest lästa sportupplaga, samt har störst räckvidd både sett till antalet läsare per dag och vecka samt en hög grad av
heterogenitet i målgruppen. Sportbladets totala nettoräckvidd för både den tryckta och den digitala upplagan är 1 394 000 (Orvesto, 2020). Medelåldern för tryckta tidningen är 51 år och för den digitala 42 år. Könsfördelningen är för den tryckta tidningen är 75% män och 27% kvinnor och för den digitala tidningen 66% män och 34% kvinnor (Schibsted, 2020). Det var bara bilder på idrottare, aktiva eller pensionerade, som analyserades. Bilder på till exempel ledare, tränare, supportrar och andra personer som inte är aktiv eller pensionerad idrottare valdes bort.
16
4.3.1 Etiska överväganden
Vi har kritiskt resonerat kring huruvida studien kan genomföras på ett forskningsetiskt korrekt och säkert sätt. Det relativt nya forskningsetiska området rör forskning gällande material på internet. Där är det viktigt att hela tiden ha ett medvetet förhållningssätt och förståelse för sekretess av allt som publiceras och eventuellt ska analyseras och användas i studien. Databasen som vi använde oss av finns tillgänglig för allmänheten på Kungliga biblioteket och är inte lösenordskyddad. Därför anser vi att materialet kunde användas utan att erhålla samtycke från utgivare, förutsatt att hanteringen av informationen efter analysen sker på ett korrekt sätt.
Den data som undersökningen genererade, har uteslutande hanterats i ett delat
Excel-dokument som studiens båda författare har haft tillgång till. Det finns ingen möjlighet att via kodningen av respektive bild förstå vilken person som bilden föreställer och det refereras inte heller i texten direkt till specifika bilder. Därav har anonymitet av personerna som
porträtterats i bilderna säkerställts. Kodningsdokumentet kommer att sparas tills det att uppsatsen är godkänd av både handledare och examinator. Därefter kommer dokumentet att raderas
4.4 Reliabilitet & Validitet
Det finns några viktiga aspekter att ta hänsyn till gällande validitet och reliabilitet i en
kvantitativ innehållsanalys. För att säkerställa en hög interbedömarreliabilitet mellan studiens båda författare genomfördes en pilottestning av kodningsschemat där de båda författarna kodade samma bilder (n=21) enskilt. Därefter analyserades interbedömarreliabiliteten i kodningen med hjälp av Cohens viktade Kappametod. Det är en icke-parametrisk metod för att analysera överenstämmelsen mellan två bedömare. Analysen gjordes på graden av överenstämmelse mellan bedömarna och hur storlek kodades.
17 Tabell 3. Cohens Kappa Tolkningstabell (Altman, 1990).
På grund av upphovsrättsliga skäl saknas tabellen i den elektroniska utgåvan.
Resultatet påvisar en viktad kappa-koefficient på κ=0.94 för storlekskategorin. För
placeringskategorin var kappa-värdet dock något lägre: κ=0.56 (tabell 3). Detta gjorde att vi diskuterade hur vi eventuellt hade bedömt olika och kom fram till en del avgörande
förbättringar för att effektivisera bedömningen. I både kontext och kläder hade vi ett kappa-värde på 1.0, vilket innebär 100% överenstämmelse. Ett större urval under pilottestningen hade varit att föredra, för att få tillräckligt många bilder där kodningen till exempel gränsar mellan olika kategorier.
Validiteten i en innehållsanalys kommer generellt sett att vara hög. Det är en subjektiv bedömning där validiteten i bedömningen också blir högre ju fler bilder som har analyserats eftersom analysen utvecklas allt eftersom.
4.5 Statistisk analys
För att testa om våra resultat var statistiskt signifikanta genomfördes två huvudsakliga
hypotesprövande tester. Den rådata som utvanns ur innehållsanalysen var av skalnivå nominal och ordinal. Datan var dessutom inte normalfördelad i flera av variablerna. I regel så kan inte heller deskriptiv statistik såsom aritmetiskt medelvärde och standardavvikelse rapporteras för ordinaldata. Detta gjorde att vi definierade vår data som icke-parametrisk och vi valde således ett chi-2 test för att avgöra om resultatet var statistiskt signifikant. Ett chi-2 test prövar om frekvenserna av ett antal olika utfall eller observationer liknar hypotesen om en
sannolikhetsfördelning (Borg & Westerlund, 2006). Alfanivån för chi-2 testerna beslutades om p <.05. Får man ett värde under alfanivån betyder det att H0 kan förkastas och forsknings
hypotesen (H1) är sann. I denna studies fall har resultaten testats för att se om skillnaderna
mellan könen är statistiskt signifikanta eller inte. Chi-2 testet genomfördes för att testa både könsskillnader gällande fördelning av antal bilder, totalt antal första sidor samt
18
könsfördelningen i lag och individuell idrott. Det andra testet som genomfördes på variablerna kön-storlek, kön-placering, kön-kontext samt kön-kläder var ett Mann-Whitney U test. Det är ett icke-parametriskt test för att identifiera statistiskt signifikanta skillnader i en variabel mellan två oberoende grupper. Mann-Whitney U-test är också ett hypotesprövande test där noll-hypotesen kan förkastas om p-värdet är <.05 (Thomas et al., 2015).
19
5. Resultat
Totalt analyserades 3153 bilder i Sportbladet. Resultaten av studien påvisar att det finns omfattande könsskillnader gällande flertalet parametrar, som bidrar till en ökad
marginalisering av kvinnliga idrottare i media. Resultaten har tolkats utifrån studiens frågeställningar och presenteras nedan i fem övergripande områden som har funnits särskilt intressant för studiens slutsats och framtida relevans.
5.1 Könsfördelning av totala antalet bilder
Den första frågeställningen var om manliga idrottare förekom i större omfattning än kvinnliga idrottare i media. Av de 3153 bilder som kodades var 75% (n=2356) bilder på män och 25 % (n=797) bilder på kvinnor (figur 1). För att testa om det fanns en statistisk signifikant skillnad mellan könen genomfördes ett chi-2 test. Alfa-nivån bestämdes till p <.05. Testet indikerade att skillnaden mellan könen var signifikant, X2 (1, N=3153) = 1539,7171) p = <.001.
Kategorin icke-binär fanns tillgänglig för kodning, emellertid var det ingen bild av de som analyserades där det framgick att personen var öppet icke-binär. Därför finns det inget resultat för bilder av icke-binära att presentera. Två bilder porträtterade en transperson, en bild med könsidentiteten som kvinna och med nästföljande könsidentitet som man. Bilderna kodades som det kön som personen definierade sig i för tillfället vilket resulterade en bild i
könskategori ett och en bild i könskategori två.
Figur 1. Stapeldiagram som illustrerar könsfördelningen av det totala antalet kodade bilder i sportbladet. 2356 797 0 500 1000 1500 2000 2500 A n tal b il d er Kön
Könsfördelning
Män Kvinnor20
5.2 Bildens placering sett från första sida till sista sida
Studiens andra frågeställning var om kvinnliga idrottare blir marginaliserade i media genom att placeras senare i tidningen samt på färre förstasidor än manliga idrottare. Sett till det totala antalet bilder (n=3153) så påvisar resultatet att män är överrepresenterade i samtliga kvartiler avseende hur bilderna är placerade (figur 2). Med kvartiler menas som tidigare nämnts att tidningens antal sidor delades på fyra och på så vis fick vi fram fyra kvartiler med lika många sidor i varje.
Den största andelen bilder av både män och kvinnor förekom i kvartil två (n=1172). Trots att kvartil två var den kvartil som representerade flest kvinnor, var det totala antalet bilder på kvinnor i denna kvartil bara 29%. Av 791 bilder i den första kvartilen av varje upplaga var totalt 236 på kvinnor. Det motsvarar 30% av det totala antalet bilder i början tidningen. Den minsta andelen av det totala antalet bilder förekom i kvartil fyra (n=367). Av dessa bilder föreställde 18% kvinnor. Av det totala antalet bilder (n=823) i kvartil tre var 158 på kvinnor. Det motsvarar 19%.
Ett Mann-Whitney U test genomfördes för att undersöka om skillnaden mellan könen var statistiskt signifikant. Resultatet påvisar att män (Mdn=2) förekom tidigare i Sportbladet än kvinnor (Mdn=2) i större utsträckning. Mann-Whitney testet indikerade att skillnaden är statistiskt signifikant. U=715 969 ,50, Z= -6,072, p = <.001.
Figur 2. Stapeldiagram av antalet bilder i respektive kvartilplacering.
555 835 665 301 236 337 158 66 0 200 400 600 800 1000 Q1 Q2 Q3 Q4 A n tal b ild er
Kvartil avseende placering
Bildplacering
Män Kvinnor
21
5.2.1 Sportbladets förstasida
Av samtliga analyserade förstasidor var 71% på män (n=124) och 29% på kvinnor (n=24) (figur 3). Ett Chi2 test genomfördes för att testa om skillnaden mellan könen var statistiskt signifikant. Testet indikerade på att skillnaden mellan könen är statistiskt signifikant. X2
(N=174) = 61,2529, p= <.001.
Figur 3. Stapeldiagram av antal bilder på förstasida baserat på kön.
5.3 Bildens storlek
Studiens tredje frågeställning var om kvinnliga idrottare oftare porträtteras på bilder av mindre storlek än manliga idrottare. Av totalt 3153 bilder var 2469 kodade som mindre än en åttondels sida. Detta utgör nästan 80 % av alla bilder, vilket innebär att få bilder på både kvinnor och män föll under resterande storlekskategorier. Skillnaden i omfattningen av bilder i alla storlekskategorier på män respektive kvinnor var fortsatt till stor fördel för män (figur 4). I de tre största storlekskategorierna kodades totalt 231 bilder varav 59 bilder föreställde kvinnor (figur 5).
För att avgöra om kvinnor systematiskt porträtteras genom bilder i mindre storlek än män genomfördes ett Mann Whitney U test för skillnader mellan könen i samtliga
storlekskategorier. Resultatet visar på att män (Mdn =7) inte förekommer i större utsträckning på större bilder än kvinnor (Mdn=7). Mann-Whitney testet indikerar att skillnaden inte var statistiskt signifikant U = 916441,00 Z= -1,327, p <.184. Ett Mann Whitney U test
genomfördes även för att testa om skillnaden mellan män och kvinnor i de största
storlekskategorierna var signifikant. Resultatet visar att skillnaden mellan män (Mdn=2) och kvinnor (Mdn=2) inte var statistiskt signifikant U= 4713,50, Z= -.087, p <.382.
124 50 0 20 40 60 80 100 120 140 A n tal b ild er Kön
Bildplacering förstasida
Män Kvinnor22
Figur 4. Stapeldiagram över fördelningen av bilder baserat på storlek.
Figur 5. Stapeldiagram som illustrerar könsfördelningen av bilder i de tre största storlekskategorierna.
5.4 Bildkontext och kläder
Studiens fjärde frågeställning var om kvinnor framställs på ett könsstereotypiskt sätt i media som begränsar möjligheter för en jämställd idrott. Med ett könsstereotypiskt sätt avser den här studien i vilket kontext idrottaren befann sig i samt vilka kläder idrottaren på bilden hade på sig. Tre av 3153 bilder kunde inte kodas gällande idrottskontext och kläder, då det inte gick att utläsa av det som syntes på bilden.
Gällande om idrottaren på bilden var i en idrottskontext så konstaterades det att 88% av bilderna på män (n=2063) och 83% av bilderna på kvinnor (n=664) var tagna i en idrottskontext vilket innebär att idrottare sällan porträtteras utanför en idrottskontext i
64 73 35 85 54 186 1859 28 18 13 31 28 69 610 0 500 1000 1500 2000
1 sida 1/2-1 sida 1/2 sida 1/4-1/2 sida 1/4 sida 1/8-1/4 sida <1/8 sida
A n tal b ild er
Bildstorlek
Män Kvinnor 172 59 0 50 100 150 200 A n tal b ild erKönsfördelning av bilder på halvsida och större
Män Kvinnor
23
Sportbladet (figur 6). Ett Mann-Whitney U test genomfördes ändå för att se om skillnaden mellan grupperna var statistiskt signifikant. Mann-Whitney testet indikerade att skillnaden mellan könen var statistiskt signifikant. U=896 761 ,00, Z= - 3,122, p <.002.
Gällande vilka kläder idrottaren var porträtterad i så konstaterades det att av totalt 3153 bilder var 2864 bilder på idrottare porträtterade i idrottskläder. Detta innebär att Sportbladets
rapportering sällan avviker från att publicera bilder på personer i idrottskläder. 10 % (n=79) av bilder på kvinnor samt 9% (n=207) av bilder på män var i civila kläder. För att testa om det fanns någon statistiskt signifikant skillnad mellan män och kvinnor i vilka kläder de
porträtterades i gjordes ett Mann-Whitney U-test. Alfa-nivån var fortsatt p <.05. Testet indikerade att skillnaden mellan män och kvinnor inte var statistiskt signifikant. U=927 216 ,50, Z=-.947, p <.34. Detta innebär att det inte finns någon skillnad mellan könen i vilka kläder de framställs i.
Figur 6. Stapeldiagram över fördelning gällande idrottskontext och kläder mellan kvinnor och män.
5.5 Förekomst av manligt och kvinnligt kodade idrotter
Studiens femte frågeställning var om manligt kodade idrotter förekommer i större omfattning än kvinnligt kodade idrotter i media. Med manligt och kvinnligt kodade idrotter avser den procentuella könsfördelningen av idrotten totala antal aktiva. Är något kön representerat med mer än 65% av alla aktiva idrottare anses det könet vara dominant och det kodas därefter. Är antalet aktiva mellan 36-64% kodades idrotten som neutral. Se tabell 2.
2063 290 2146 207 664 133 718 79 0 500 1000 1500 2000 2500 På idrottsplanen/arenan Utanför idrottsplanen/arenan
Idrottskläder Civila kläder
A n tal b ild er
Könsfördelning av idrottskontext och kläder
Antal män Antal kvinnor
24
De enda idrotter i Sverige som enligt denna studies definition kunde klassas som kvinnligt kodade var cheerleading, draghund, gymnastik, konståkning och ridsport. Exempel på manligt kodade idrotter är fotboll, ishockey och motorsport och neutralt kodade idrotter är bland annat skidsport, simning och friidrott. Av totalt 92 idrotter så gjordes ett urval av de 20 vanligast förekommande idrotterna (figur 7). Urvalet kvantifierades som idrotter med>10 bilder. Resultatet påvisar att av dessa 20 idrotter kunde 13 kodas som manliga, sju som neutrala och noll som kvinnliga. Det totala antalet bilder på män (n=2341) i någon av de 20 mest
förekommande idrotterna motsvarar totalt 99% av alla bilder på män totalt (n=2356). 97% av alla bilder föreställande kvinnor var också på en idrott som var manlig eller neutral.
Figur 7. Stapeldiagram med könsfördelning över de 20 mest representerade idrotterna.
5.5.1 Omfattning av kvinnligt kodade idrotter
Studiens sjätte frågeställning var i vilken utsträckning kvinnligt kodade idrotter får utrymme i media samt vilket kön som representeras mest i respektive kodad idrott. Av samtliga kodade bilder (n=3153) föreställde endast elva bilder kvinnligt kodade idrotter. Av dessa bilder föreställde nio kvinnor och två män. Gällande kvinnliga representation inom de 20 mest förekommande idrotterna så fanns det fler bilder på kvinnor än män i sju av dessa 20 (figur 8). Av dessa sju var tre manligt kodade, fyra neutralt kodade och noll kvinnligt kodade.
83% 83% 66% 63%60% 59% 52%44% 38% 36% 27% 25% 25% 24% 6% 5% 3% 3% 0% 0% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
20 mest förekommande idrotterna med könsfördelning
Kvinnor Män
25
Figur 8. Stapeldiagram över idrotter med fler kvinnor än män representerade.
5.6 Lagidrott och individuell idrott
Ett ytterligare resultat av studien var att största delen av det totala antalet bilderna föreställde en lagidrott. Av bilderna på män (n=1807) kategoriserades 77% som lagidrott. Motsvarande siffra för bilderna på kvinnor (n=454) var 57%. Inom individuell idrott var 43% av bilderna på kvinnor (n=343) och 23 % av bilderna på män (n=549) (figur 9). För att testa om det fanns en statistisk signifikant skillnad mellan könen genomfördes ett chi-2 test. Alfa-nivån
bestämdes till p <.05. Testet indikerade att skillnaden mellan könen var signifikant, X2 (1,
N=3153) = 113,975) p = <.001.
Figur 9. Stapeldiagram över fördelningen mellan lag och individuell idrott för män respektive kvinnor.
76 31 9 6 23 16 6 146 44 44 29 25 24 10 0 20 40 60 80 100 120 140 160
Skidsport Skidskytte Basket Simning Innebandy Golf Curling
A n tal id ro tter
Idrotter med fler kvinnliga än manliga utövare
Män Kvinnor 1807 454 549 343 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 2000 Män Kvinnor
Könsfördelning inom lag och individuell idrott
Lag Individuell
26
6. Diskussion
Syftet med studien är att belysa skillnaden mellan hur kvinnliga och manliga idrottare representeras och framställs i media genom fotografier och hur det påverkar konstruktionen och/eller förstärkningen av könstereotyper och könsroller, vilket i sin tur försvårar arbetet för en jämställd idrott; utifrån RF:s jämställdhetsmål för 2025. Resultatet av studien påvisar en omfattande marginalisering av kvinnliga idrottare i Sportbladet på olika sätt. Det resultat som påvisar störst skillnad mellan könen är omfattningen av exponering beroende på om du är man eller kvinna. Eftersom endast 25% procent av alla bilder är av kvinnor, ger det en tydlig indikation på att det återigen är männen som äger det sportsliga utrymmet även i media. Resultatet visar att dessa 25% innehåller en övervägande del manligt kodade idrotter, där könstereotyper gällande både uppförande, identitet och kultur förstärks och begränsar utövare i denna marginaliserade del av mediautrymmet som inte identifieras som en del av normen för vad som förväntas i en manligt kodad idrott. Det fanns även en systematisk skillnad i hur tidigt i tidningen som respektive kön förekom, vilket också bidrar till en mindre jämställd rapportering av idrott än vad som behövs och är önskvärt ur ett jämställdhetsperspektiv. Med tanke på den ojämna könsfördelningen domineras även resterande resultat av män sett till antalet bilder. Vidare så kommer resultatet att diskuteras i jämförelse med tidigare forskning samt även mot det teoretiska ramverket för att belysa medias roll i strävan mot en jämställd idrott.
6.1 Har framsteg skett jämfört med tidigare forskning?
Gemensamt för all tidigare forskning är en manlig dominans inom idrottsnyheter, både i tv-sänd, tryckt och digital media och denna studie är inget undantag. Den påvisar att
idrottsmedia fortfarande inte är en jämställd plattform.
Då övriga svenska studier gjorts inom andra medier kan man inte dra några slutsatser om att medierapporteringen har blivit mera jämställd. I jämförelse med studien kring tv-sända sportnyheter i Sverige i slutet av 90-talet då mindre än 10% av sportnyheterna handlade om kvinnor (Koivula, 1999), ser det ändå ut som att medierapporteringen har nått en del framsteg med tanke på att Sportbladets rapportering innehållande kvinnliga idrottare uppgick till 25%. Det bör dock tilläggas att siffrorna var betydligt med jämställda under OS-rapporteringen 2012 (Hedenborg, 2013) vilket var ett trendbrott gällande rapporteringen kring idrottande kvinnor sen 1990 talet. Men, som tidigare nämns har sportnyhetsrapporteringen ofta varit
27
klart mer jämställd under OS än innan och efter, vilket tyder på att media gör ett tillfälligt uppsving för att sedan sjunka till samma nivå som tidigare.
I jämförelse med de utländska studier där man har fokuserat på visuell framställning av idrottare ser man ändå en stor skillnad i denna studies resultat. I flera tidigare studier har minst 90% av bilderna föreställt män (Armentrout et al, 2014; Koivula, 1999; Romney & Johnson, 2019) till skillnad från 75% i vår studie. Det har också påvisats att kvinnor oftare än män framställs poserande, i civila kläder och utanför idrottsplanen. Även i vår studie fanns sådana skillnader, dock så pass små att inga slutsatser kan dras.
Fördelningen mellan respektive kön inom lag och individuell idrott skiljde sig inte nämnvärt i vår studie jämfört med tidigare forskning. Lagidrott är fortsättningsvis den typ av idrott som får störst synlighet i media för både män och kvinnor. En väldigt stor del av männen (77%) handlade om lagidrott medan det för kvinnorna var en mera jämn fördelning mellan lag (57%) och individuell idrott (43%). Det bör också nämnas att de största lagidrotterna är manligt kodade och de lite mindre är neutrala. Den enda kvinnligt kodade lagidrotten är cheerleading. De trycka medier som tidigare forskning analyserats har till större del varit reportage och intervjuer till skillnad från Sportbladet, som till största delen enbart haft artiklar kopplade till tävling och prestation. Därför tror vi att skillnaden i hur män och kvinnor framställs inte blev lika tydlig i denna studie eftersom möjligheten till att framställa kvinnor utanför en
idrottskontext och som mer civila än män helt enkelt inte fanns.
Som tidigare nämnts, har framställningen av idrottsmän och kvinnor i media varit relativt jämställd under Olympiska spel, då även fler idrotter som det normalt sett inte rapporteras om, fått synlighet. Samtliga bilder vi kodade var publicerade år 2019, vilket inte var ett OS-år, det innebär att resultatet inte har påverkats av ett mästerskap där rapporteringen tillfälligt är mer jämställd.
Eftersom det under OS har varit en mer jämställd media-rapportering, mycket på grund av att flera idrotter har fått synlighet, bör man också nämna att då vi endast kodat bilder från var femte vecka under ett år, kan ha missat eventuella mästerskap och stora tävlingar som skulle ha gett flera idrotter större synlighet.
Då vi i vår studie endast fokuserade på bilder, kunde vi utifrån dessa inte på ett fullvärdigt sätt avgöra om någon av personerna definierade sig som icke-binär eller hbtq-person, utan
28
Studien hade för avsikt att även ta icke-binära personer i beaktning, men för att detta ska kunna göras på ett så etiskt och korrekt sätt som möjligt bör man analysera bild och bildtext tillsammans. Det skulle även vara mer gångbart att låta det teoretiska resonemanget
domineras starkare av till exempel queer-teori i kombination med denna studies
poststrukturalistiska ansats vilket fungerar som ett effektivt verktyg när det kommer till att kringgå klassifikationen av kön (Hunter, 2018). I en bildtext nämndes det att personen på bilden i fråga var transperson, och hen framställdes på en bild som kvinna och på en annan bild som man, och blev därför inte avvikande i kodningen.
Då nästan all idrott är könsuppdelad har vi i kodningen helt enkelt kunnat utgå från att
idrottarna tävlar i herr- eller damklass, på grund av att det från en bild inte alltid går att avgöra kön. En vidare reflektion gällande den omfattande binära könsuppdelningen inom all form av idrott är att det dels bidrar till homogena grupperingar inom idrottsamhället vilket leder till att pojkar och flickor tävlar om, istället för att samsas om resurser och utvecklingsmöjligheter (Svender & Nordensky, 2020). Det bidrar även till att förankra uttrycket damidrottytterligare, vilket föreslår att idrottande kvinnor på något sätt har en särställning inom idrottandet. Ett poststrukturalistiskt perspektiv hade bistått med en inkluderande funktion i både media och inom idrott (Markula, 2018).
Sportbladet hade en vecka med Pride-tema, man valde att framställa detta genom svenska manliga hockeyspelare. Inom ishockeyn i Sverige är heteronormativitet djupt förankrad i kulturen och det finns ännu ingen öppet manlig ishockeyspelare som inte är heterosexuell. Det är inte problematiskt i sig att SHL tar ställning i HBTQ-frågor, snarare är det definitivt
nödvändigt och välbehövligt. Att däremot enbart ge utrymme till personer vars identiteter inte inkluderas i HBTQ-spektrumet och låta heteronormativa personer driva narrativet i media gällande dessa frågor är däremot kränkande och destruktivt för de personer inom
idrottsvärldens som faktiskt lever och identifierar sig utanför normen. En trolig bakgrund till att det trots allt får utrymme är att hockeyn är en sport dominerad av cis-män, där det
efterfrågas förbättring ur ett inkluderingsperspektiv.
För att utveckla detta inkluderingsarbete bör man som en stor organisation med mycket makt istället amplifiera marginaliserade personer som inte tidigare inkluderats och jobba för att säkerställa en hållbar framtid för alla inom ishockeyn i Sverige.
