”POKERFACE”
EN KVALITATIV UNDERSÖKNING AV
STÖDPERSONALS UPPLEVELSER AV ATT
ARBETA MED INDIVIDER SOM HAR ETT
UTMANANDE BETEENDE
LANEMAR, HANNA
Examensarbetearbete i
[handikapp- och rehabiliteringsvetenskap] Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socialpedagogiskt arbete inom 205 06 Malmö Funktionshinderområdet
1
FÖRORD
Jag vill tacka de informanter som har medverkat i undersökningen, utan er hade detta examensarbete inte varit möjligt att genomföra.
Jag vill även tacka min handledare Jack Lukkerz för värdefulla tips och råd under processens gång.
Hanna Lanemar 2018-05-23
2
”POKERFACE”
EN KVALITATIV UNDERSÖKNING AV
STÖDPERSONALS UPPLEVELSER AV ATT ARBETA
MED INDIVIDER MED ETT UTMANANDE BETEENDE
LANEMAR, HANNA
Lanemar, H. ”Pokerface” En kvalitativ undersökning av stödpersonals upplevelser av att arbeta med individer som har ett utmanande beteende. Examensarbete i
handikapp och rehabiliteringsvetenskap, 15 högskolepoäng. Malmö universitet:
Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2018. Tidigare forskning visar att stödpersonal till brukare som har ett utmanande beteende har en komplex och ibland svår arbetssituation och yrkesroll.
Stödpersonalen upplever känslor som rädsla, maktlöshet, sorgsenhet, ilska och tidlöshet i mötet med en brukare som har ett utmanande beteende. Utmanande beteende hos brukare har identifierats som en anledning till att stödpersonal blir utbränd. Stödpersonal kan tillskriva brukarna intentionen att de vill skada andra eller sig själv och att det är möjligt att kontrollera detta beteende.
Utbildningsnivån hos stödpersonalen påverkar attityden till brukare som har ett utmanande beteende. Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för hur stödpersonal upplever och ser på individer med ett utmanande beteende samt upplever sin arbetssituation. Med fokus på stödpersonalens känslor och yrkesroll. För att besvara syfte och frågeställningar har kvalitativ metod med
semistrukturerad intervju används. Empirin har analyserats med tematiskanalys metod. Hochschilds teorier om emotionellt arbete, känsloregler och socialt utbyte har använts för att skapa förståelse. Resultatet tyder på att det troligtvis är svårt att uppnå ett djupagerande emotionellt arbete i de situationer där brukare har ett utmanande beteende och att en emotiv dissonans uppstår. Det fanns känsloregler på arbetsplatsen skapad av utbildning, kurser, diskussioner och handlingsplaner. Informanterna hade en god människosyn likt en humanistisk människosyn. Outbildad personal har ofta ett annat tankesätt. Denna kunskap, eller brist på kunskap, kan tänkas påverka stödpersonalens syn på och attityd till brukaren. Arbetssituationen beskrevs som jobbig, påfrestande, utmanande men även bra, kul, omväxlande och positiv. En del informanter ansåg att stödet de fick från chefer inte var tillräckligt. Det kan tänkas att det är lättare för chefer att ge stödpersonalen stöd i form av utbildningar, handlingsplaner, teammöten och uppföljningar än att ge stöd i emotionshantering. Ett bra stöd innehåller även ett stöd i emotionshantering, då det är en stor del av arbetet med brukare som har ett utmanande beteende.
Nyckelord: Autismspektrumtillstånd, emotionellt arbete, intellektuell funktionsnedsättning, LSS-verksamhet, utmanande beteende, stödpersonal
3
“POKERFACE”
A QUALITATIVE STUDY OF CARE STAFF’S
EXPERIENCES OF WORKING WITH INDIVIDUALS
WHITH A CHALLENGING BEHAVIOR
LANEMAR, HANNA
Lanemar, H. “Pokerface” A qualitative study of care staff’s experiences of
working with individuals with a challenging behavior. Degree project in disability
and rehabilitations science 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and
Society, Department of social work, 2018.
Previous research shows that care staff for individuals who have challenging behavior have a complex and sometimes difficult work situation and professional role. Care staff experience feelings like fear, powerlessness, sadness, anger and timelessness in the encounter with an individual who has a challenging behavior. Challenging behavior by clients has been identified as a reason why the care staff burns out. Care staff can assign clients the intention that they want to hurt others or themselves and that it is possible to control this behavior. The education level of care staff affects the attitude towards clients who have a challenging behavior. The purpose of this study is to create an understanding of how care staff
experience and see individuals with a challenging behavior and experience their work situation. Focusing on the care staff's emotions and professional role. To answer purpose and questions, qualitative method with semi structured interview has been used. Hochschild's theories about emotional labor, feeling rules and emotions as social exchanges have been used to create understanding. Empire has been analyzed with the thematic analysis method. The result suggests that it is probably difficult to achieve a deep acting emotional labor in those situations where clients have challenging behavior and that an emotive dissonance occurs. There are feeling rules in the workplace created by education, courses, discussions and action plans. The informants have a good view of human beings, similar to a humanistic view of humanity. Uneducated staff often have a different mindset. This knowledge, or lack of knowledge, may affect the support staff's views and attitude towards the client. The work situation is described as difficult, stressful, challenging but also good, fun, varied and positive. Some informants felt that the support they received from managers wasn’t enough. It might be that its easier for the managers to support care staff in the form of education, action plans, theme meetings and follow-up than support them in emotion management. A good support also includes support in emotion management, as it is a major part of the work with users who have a challenging behavior.
Keywords: Autism spectrum, care staff, challenging behavior, emotional labor, intellectual impairment, LSS-functions
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Introduktion ...6 1.1 Problemformulering... 6 1.2 Syfte ... 7 Frågeställningar ... 71.3 Begrepp och definitioner ... 7
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ... 8
Autismspektrumtillstånd ... 8
Intellektuell funktionsnedsättning ... 8
Utmanande beteende ... 8
2. Tidigare forskning ...9
2.1 Stödpersonalens yrkesroll ... 10
2.2 Stödpersonals känslor och upplevelse av att arbeta med brukare som har ett utmanande beteende ... 11
2.3 Risker med att arbeta som stödpersonal till brukare som har utmanande beteende ... 11
2.4 Stödpersonalens attityd till brukaren ... 13
3. Teori ... 14
3.1 Arlie Russell Hochschild ... 14
Emotionellt arbete ...14
Känsloregler ...15
Socialt utbyte ...15
4. Metod ... 15
4.1 Kvalitativ metod ... 15
4.2 Population och urval ... 16
4.3 Semistrukturerade intervjuer ... 16 4.4 Vinjetter ... 17 Genomförande ...17 4.5 Tematiskanalys ... 17 Analysgenomförande...18 4.6 Förförståelse ... 18 4.7 Forskningsetiska principer ... 18 Informerat samtycke ...18 Nyttjandekravet ...19 Konfidentialitetskravet ...19 Etiska överväganden ...19 4.8 Tillförlitlighet ... 20 4.9 Litteratursökning ... 20
5. Resultat och analys ... 21
5.1 Upplevelser ... 21 Stödpersonalens känslor ...21 Sammanfattning ...23 Misslyckande ...23 Sammanfattning ...24 5.2Syn på brukaren ... 25 God människosyn ...25 Sammanfattning ...26 Behovet av kunskap ...26 Sammanfattning ...27 5.3 Arbetssituation ... 28
Yrkesroll, arbetskrav och trygghet ...28
5 Behov av stöd ...29 Sammanfattning ...31 6. Diskussion ... 31 6.1 Sammanfattning ... 31 6.2 Metoddiskussion ... 32 6.3 Resultatdiskussion ... 32 6.4 Vidare forskning ... 34 7. Referenser ... 35 Bilaga 1 - Informationsbrev ... 38 Bilaga 2 – Verksamhetschefstillstånd ... 39 Bilaga 3 – Samtycke ... 40 Bilaga 4 – Intervjuguide ... 41
6
1. INTRODUKTION
1.1 Problemformulering
För 100 år sedan bodde individer med intellektuell funktionsnedsättning på institutioner segregerade från samhället (Lindqvist 2012). Den rådande synen på dessa individer var att de hållas avskilda från andra människor. När dessa institutioner startades på 1800-talet utvecklades en ny yrkesroll som innebar att personalen skulle uppfostra individerna till att bli lyckliga och helst ”normala”. De skulle skydda individerna mot andra människors elakheter. Det fanns en tro att individerna kunde utvecklas. Med tiden förändrades denna syn på individerna till en mer pessimistisk inställning. De ansågs vara farliga och yrkesrollen gick ut på att vakta och ha pli på individerna, individerna skulle ha respekt för personalen och lyda dem. På 1960-talet förändrades yrkesrollen och synen på individerna igen och nu skulle de tränas av personalen i praktiska och sociala färdigheter. Fram tills 1990-talet var det många individer som sysselsattes med att diska, städa, laga mat och så vidare (Söderman & Nordlund 2007). År 1994 trädde Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i kraft. Året innebar ett skifte i människosyn av dessa individer, som nu ses som individer med rättigheter, rätt till jämlikhet, delaktighet, och rätt till självbestämmande. Det har alltså har skett en tydlig förändring i hur samhället ser på individer med intellektuell funktionsnedsättning samt en tydlig utveckling av stödpersonalens yrkesroll och de normer som styr stödpersonalens praktik (Socialstyrelsen 2011). LSS värdegrund är en grund för alla LSS verksamheter och deras personal att arbeta efter. LSS värdegrund innebär att individer som berörs av lagen har rätt till goda levnadsvillkor. Det innebär att verksamheterna ska arbeta för full delaktighet i samhällslivet, främja jämlikhet i levnadsvillkor och målet är att individen ska få möjlighet att leva som alla andra. Individens insatser ska vara samordnade och varaktiga, de ska anpassas efter individens behov och utformas så att de är lättillgängliga för individen och stärker dem i förmågan att leva ett självständigt liv. Lagens mål ska förverkligas genom att verksamheterna har god kvalitet och samarbetar med andra berörda myndigheter och samhällsorgan. Verksamheterna ska vara grundade på respekt för individens självbestämmanderätt och integritet. Individen ska i största utsträckning få möjlighet till inflytande och
medbestämmande över de insatser som ges. Insatserna som ges enligt lagen är frivilliga. Självbestämmande och integritet anses vara de viktigaste värdena i förverkligandet av lagen. LSS lagens värdegrund förverkligas genom
stödpersonalens bemötande gentemot brukaren. Stödpersonal som arbetar på verksamheter enligt LSS ska ha en humanistisk människosyn då det är det grundläggande värdet bakom lagen (Lewin 2012). Grundantagande i den humanistisk människosyn är att människan har ett medfött jag och detta jag är gott, att människan är fri och har ett förnuft samt att det finns en
framtidsoptimism. Människans medfödda jag utgörs av hennes personlighetsdrag och de individuella anlagen. Alla människor föds även med basbehov och dessa är lika för alla. Exempel på basbehov är fysiologiska behov som mat, syre vätska o.s.v. men även trygghetsbehov, gemenskapsbehov, självuppskattningsbehov och ett självförverkligandebehov. När ett basbehov inte tillfredsställs kan aggression uppstå som en reaktion. När människan får sina basbehov tillfredsställda
utvecklas de personliga egenskaperna och det medfödda jaget (Thorsen 2013). Enligt Björne m.fl. (2012) ställs de grundläggande antaganden som utgör en humanistisk människosyn ofta på sin spets när stödpersonal arbetar med individer
7
som utvecklat ett utmanande beteende. Det kan vara lätt att uppleva att beteendet måste hanteras oavsett medel så att ingen kommer till skada. Detta kan leda till att åtgärder tas som inte är tillåtna enligt lag och inte stämmer överens med en
humanistisk människosyn. När stödpersonal möter individer som på grund av sina svårigheter utmanar, är det viktigt att möta individens behov och inte enbart fokusera på att hantera individens utmanande beteende (a.a.).
Individer med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning löper större risk att utveckla ett utmanande beteende. Utmanande beteende kan innebära ett självskadebeteende, det kan vara riktat mot andra människor eller mot föremål, det kan upplevas som aggressivt eller våldsamt. Det utmanande beteendet orsakar bekymmer för både individen och omgivningen. En individ har vanligtvis inte intentionen att skada sig själv eller andra, utan beteendet är ofta en reaktion på att individen hamnat i en situation som hen inte kan hantera. Det är verksamheternas ansvar att tillgodose individens behov och därför måste personalen ha tillräckligt med kompetens för att kunna ansvara för god kvalité på det stöd som ges (Björne, m.fl. 2012).
Att en människa ska ha självbestämmande och få leva som alla andra, oavsett diagnos låter självklart. Men att balansera LSS värdegrund om självbestämmande och att få leva som alla andra tillsammans med en individs utmanande beteende kan tänkas vara en komplex arbetssituation för den stödpersonal som arbetar med dessa individer. Det behövs bland annat kunskap, stöd och rätt värderingar. Personalen har ofta en viktig roll i individens liv, vilket innebär att hur de arbetar med LSS värdegrund och upplever och hanterar en individs utmanande beteende har en direkt påverkan på individens liv. Det är alltså viktigt att personalen mår bra för att kunna hantera sin arbetssituation på bästa sätt för brukaren (Björne m.fl. 2012). Men hur hanterar stödpersonalen att arbeta på en arbetsplats där risken finns att man blir slagen, biten eller riven? Vad skapar det för känslor hos dem? Förståelse för hur yrkesverksamma upplever sin arbetssituation kan tänkas generera kunskap om hur ett arbete för stödpersonalens arbetsmiljö kan utvecklas, vilket i sin tur kan leda till bättre livskvalitet för brukarna.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för hur stödpersonal upplever och ser på individer med ett utmanande beteende på verksamheter inom LSS samt upplever sin arbetssituation. Med fokus på stödpersonalens känslor och yrkesroll.
Frågeställningar
• Hur upplever stödpersonalen brukares utmanande beteende?
• Hur ser stödpersonalen på brukare som har ett utmanande beteende? • Vilka upplevelser har stödpersonalen av sin arbetssituation?
1.3 Begrepp och definitioner
Relevanta begrepp för undersökningen kommer under följande stycke att definieras för att öka läsarens förståelsemöjligheter. Stycket inleds med en kort beskrivning av Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Sedan en kort redogörelse för begreppen autismspektrumtillstånd,
intellektuell funktionsnedsättning och utmanande beteende. Det är även viktigt att veta att oavsett om en individ har en diagnos inom autismspektrumtillstång och/eller en intellektuell funktionsnedsättning tillhör de inte en homogen grupp.
8
De är alla olika individer med egna personligheter och intressen. Hur deras funktionsnedsättning yttrar sig kan variera stort (Winlund 2011).
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
År 1994 trädde Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i kraft. LSS är en rättighetslag, vilket innebär att individer med vissa
funktionsnedsättningar har rätt till stödinsatser som enligt §5 ska främja delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor med målet att individerna ska ha möjlighet att leva som alla andra. Insatserna enligt LSS är frivilliga och individen ska få inflytande och självbestämmande över hur stödet utformas och ges. För att som individ omfattas av LSS ska individen tillhöra en av de tre personkretsar som lagen beskriver. Denna studie är begränsad till att
undersöka stödpersonal på verksamheter som arbetar med individer som tillhör personkrets 1. Enligt §1 så ska individer som tillhör personkrets 1 ha diagnos inom autismspektrumtillstånd eller intellektuell funktionsnedsättning. I detta examensarbetet kommer begreppen individ eller brukare fortsättningsvis användas för att definiera de individer som tillhör personkrets 1.
Autismspektrumtillstånd
Autismspektrumtillstånd är ett paraplybegrepp och innebär att individen har begränsningar i kommunikation, samspel, beteende, intressen och/eller aktivitet. Graden av funktionsnedsättning och hur stora begränsningar individer med autism har är olika (Dammert 2013). Att en individ har begränsningar i kommunikation kan innebära att hen har svårt att förstå det talade språket och tolkar det som sägs bokstavligt. Begränsningar i samspel kan innebära att individen har svårt för den ömsesidighet som ofta uppstår i ett socialt samspel, det innebär däremot
nödvändigtvis inte en oförmåga att ge eller ta kontakt med andra människor. Individen kan utveckla rutiner som för människor utan autism kan verka
besvärliga. Individen kan vara fäst vid föremål eller uppleva det stressande med miljöombyte. Individen kan ha motoriska stereotypier som innebär att hen upprepar rörelser (Dahlgren 2011).
Intellektuell funktionsnedsättning
Intellektuell funktionsnedsättning innebär att individens intellektuella utveckling är påverkad av en medfödd eller förvärvad skada (Dammert 2013). En
intellektuell funktionsnedsättning ska ha uppstått innan individen fyllt 16 år individen ska ha ett IQ under 70 tillsammans med nedsatt adaptiv förmåga. Individens nedsatta adaptiva förmågan ska vara inom två av de tre följande områdena, praktiska-, sociala och/eller akademiska färdigheter (Granlund & Göransson 2011). Intellektuell funktionsnedsättning finns i tre nivåer, A- B- och C-nivå. A-nivå innebär att individen befinner sig på en tidig utvecklingsnivå vilket motsvarar en kognitiv utveckling som hos ett barn från 0år upp till 2 år. B-nivå innebär en måttlig intellektuell funktionsnedsättning och motsvarar en kognitiv utveckling som ett barn mellan 2 år och 7 år. C-nivå innebär en lindrig intellektuell funktionsnedsättning och motsvarar en kognitiv utveckling som ett barn mellan 7 år och 12 år (Söderman & Nordlund 2007).
Utmanande beteende
Exempel på ett utmanande beteende kan vara ett utåtagerande beteende, ett självskadande beteende och/eller ett socialt problematiskt beteende. Ett
9
människor. Ett självskadebeteende kan innebära att individen river eller biter sig själv eller dunkar huvudet. Ett socialt problematiskt beteende kan innebära att individen skriker ihållande, onanerar offentligt eller kletar avföring
(Socialstyrelsen 2015).
Socialstyrelsen har valt att använda begreppet ”utmanande beteende” för att definiera ett beteende som är av en sådan intensitet, svårighetsgrad, varaktighet eller frekvens att det innebär att livskvaliteten eller den fysiska säkerheten för individen själv eller andra människor i närheten riskeras. Socialstyrelsen betonar att försöka förstå beteendet utanför den kontext det uppkommer i inte är
meningsfullt. Beteendet är en signal på att individen inte får sina behov tillgodosedda och lösningen ligger i samspelet med individen. Det är omgivningen, bland annat stödpersonal, som utmanas av beteendet. Det är omgivningens ansvar att finna sätt så att en individ som har ett utmanande beteende kan leva ett gott liv (Socialstyrelse 2015). En individ som har utvecklat ett utmanande beteende riskerar minskad livskvalitet i form av medicinering, risk för övergrepp, fysiska skador och isolering från samhället (Björne, m.fl. 2012). Ett utmanande beteende är inte en personlig egenskap, diagnos eller ett tillstånd. Alla människor kan agera på ett utmanande sätt, speciellt om vi är rädda, oroliga, slutkörda, stressade, frustrerade, upprörda eller arga. För en individ som har kognitiva svårigheter kan en situation som är övermäktig eller obegriplig leda till ett utmanande beteende. Beteendet kan se som en indikation på att individens förmågor inte matchar situationens krav. Det finns ett starkt samband mellan kommunikationssvårigheter och ett utmanande beteende. Ett utmanande beteende kan vara individens sätt att kommunicera i den situationen. Om en individ ges anpassade möjligheter att kommunicera och förstå minskar ofta förekomsten av det utmanande beteendet (Socialstyrelsen 2015).
2. TIDIGARE FORSKNING
I följande kapitel kommer relevant tidigare forskning för denna undersökning att redogöras för. Fyra olika teman i den tidigare forskningen har valts för att belysa de olika relevanta delarna. Första temat belyser stödpersonalens yrkesroll, delen innehåller en redogörelse av stödpersonalens yrkesroll. Detta stycke visar att stödpersonalen har en komplex och ibland svår arbetssituation och yrkesroll. Andra temat belyser stödpersonals känslor och upplevelser av att arbeta med brukare som har ett utmanande beteende. Denna del innehåller en redogörelse för de känslor och upplevelser som ett utmanande beteende hos en brukare kan skapa hos stödpersonal. Upplevelser och känslor som rädsla, maktlöshet, sorgsenhet, ilska och tidlöshet men även de positiva aspekterna kring samspelet tas upp. Tredje temat belyser risker med att arbeta som stödpersonal till brukare som har ett utmanande beteende. Inledningsvis kommer ett stycke som visar att utmanande beteende hos brukare har identifierats som en anledning till att stödpersonal blir utbränd. Efter det redogörs andra faktorer som påverkar stödpersonalens
arbetsmiljö, som ökande arbetskrav, ålder, utbildningsnivå, arbetsklimat och ledarensroll och stöd. Det sista, och fjärde, temat behandlar Stödpersonalens attityd till brukaren. Denna del belyser att stödpersonal kan tillskriva brukarna intentionen att de vill skada andra eller sig själv och att det är möjligt att
10
redogörelse för hur utbildningsnivån påverkar attityden samt ett stycke som belyser maktdimensionen mellan stödpersonal och brukare.
2.1 Stödpersonalens yrkesroll
Stödpersonal som arbetar med individer som har en intellektuell funktionsnedsättning har ofta en yrkesroll som omfattar många olika
arbetsuppgifter. Exempel på arbetsuppgifter kan vara att ge brukarna medicin, stödja i aktiviteter gällande individernas dagliga livsföring, hantera utmanande beteende och främja individernas deltagande i samhället. Stödpersonalen måste alltså ha en förmåga att kunna arbeta med många olika och ibland konkurrerande värden (Outar & Rose 2017). Stödpersonal som arbetar inom omsorgen för personer med funktionsnedsättningar har en viktig roll i deras liv. Stödpersonalen har ofta ett stort inflytande i en brukares liv och kan ibland utöva en stark
styrning. En styrning som både kan bara önskvärd och ifrågasatt beroende på vilken situation de befinner sig i. Detta kräver att stödpersonalen ständigt reflekterar kring sin yrkesroll (Socialstyrelsen 2011).
Ett arbete för att främja en individs självbestämmande kan innebära att
stödpersonalen i längden utför mindre arbetsuppgifter. Att uppmuntra individen att vara självständig så de genomför mycket själv innebär även mindre arbetskrav för personalen i längden. Men även individens utvecklingsnivå och behov av stöd påverkar hur självständig hen kan bli. Stödpersonal som arbetar för individens rättigheter upplever att de presterar bättre på arbetet, och ser sig själva som skickliga i sin arbetsroll (Outar & Rose 2017). Schelly (2008) ifrågasätter att självbestämmande skulle öka alla individer med autism och intellektuell
funktionsnedsättning livskvalitet. Han menar att det inte är alla som kan ta sådana beslut som kan öka den subjektiva livskvaliteten i längden då de inte kan tänka på det sättet. Självbestämmande för dessa individer är komplicerat och
förverkligandet av självbestämmande är vanskligt menar Lewin (2012). Lewin (2012) beskriver den svårfångade viljan som ett problem i arbetet med att förverkliga självbestämmande för brukare. För att förtydliga vad Lewin (2012) menar med den svårfångade viljan har hon delat upp utmaningen i tre punkter: förmågan att bestämma, ramarna för självbestämmande och olika uppfattningar om goda levnadsvillkor. Förmågan att bestämma innebär att alla brukare inte har möjligheten att kommunicera vad de vill på grund av sin funktionsnedsättning. Andra faktorer som kan påverka förmågan att bestämma är rädsla för nya erfarenheter, att individen inte förstår sammanhanget eller en skör självkänsla. Ramarna för självbestämmande handlar om de begränsningar som
verksamhetsorganisationen och resurserna står för. Exempel på detta är att individerna ofta bor tillsammans med andra brukare. Det innebär att individen måste samsas om gemensamma utrymmen och umgås med andra brukare, något individen ofta inte kan påverka. Ett annat exempel är att stödpersonal kan arbeta med fler än en individ samtidigt och då är det svårt att tillgodose allas önskemål. Sista punkten handlar om att stödpersonal och brukaren kan ha skilda
uppfattningar om vad goda levnadsvillkor innebär. Exempel på detta är livsstil, brukaren kan leva ohälsosamt och stödpersonalen kan tycka att detta är olämpligt. Stödpersonalen har rätt till sina åsikter, men det ska mycket till om stödpersonalen ska ha rätt att förvandla det till handling (a.a.).
11
2.2 Stödpersonals känslor och upplevelse av att arbeta med brukare som har ett utmanande beteende
Lindström (2006) har studerat stödpersonal på gruppboenden för individer med intellektuell funktionsnedsättnings upplevelser och utsatthet i samband med våldsamma situationer. De vanligaste känslorna som stödpersonalen rapporterade var maktlöshet, otillräcklighet och ilska. De minst vanliga känslorna var skam och skuld. Enligt Lindström (2006) beskriver stödpersonalen sina upplevelser av att vara utsatt för våld genom två metaforer. Den första metaforen är att ”falla i bitar” och den andra är att ”hålla ihop”. Att falla i bitar innebär att stödpersonalen upplever rädsla, maktlöshet, sorgsenhet, ilska och tidlöshet. Att hålla ihop handlar om känslor som glädje, självreflektion, respekt och tillvänjning. I upplevelsen av att falla i bitar finns det en strävan hos stödpersonalen att hålla ihop sig själv, brukaren och situationen. Enligt Lindström (2006) beskriver stödpersonalen att det finns en rädsla över att bli skadad i våldsamma situationer, det finns även en rädsla över att tappa kontrollen så att det utmanande beteendet stegras och någon blir skadad. Enligt Rose & Cleary (2007) har den stödpersonal som arbetar med brukare som i hög grad har ett utmanande beteende en rädsla för att bli utsatta för ett överfall. Att ha en rädsla för att hamna i våldsam situation kan vara en
förklarande faktor i hur personalen agerar i situationen. Det behövs mer forskning om hur rädsla påverkar detta agerande (a.a.).
Enligt Lindström (2006) är stödpersonalen orolig för att brukaren inte ska känna tillit till att stödpersonalen kan bemästra situationen. Stödpersonalen känner sig ledsen när de inte kan förstå vad det är brukaren kommunicerar samt över de situationer de själv tappat tålamodet. Stödpersonalen upplever att de ibland inte orkar med brukaren så som de skulle önskat, stödpersonalen måste sätta sina egna känslor åt sidan. Ilska är den känsla som stödpersonalen upplever när de uppfattar att brukaren avsiktligt använder våld enligt Lindström (2006). Stödpersonalen kan ha svårt att uppfatta tid i situationer där en brukare har ett utmanande beteende. Stödpersonalen beskriver även positiva känslor kring samspelet mellan dem och brukarna. De beskriver en känsla av omedelbar glädje som kan uppstå i mötet med brukaren, denna känslan är en anledning till att de stannar kvar på sin arbetsplats trots att det kan innebära risker för dem. Det finns en vilja hos stödpersonalen att ta ansvar för både sitt eget och brukarens handlande, samt en strävan att
upprätthålla respekten för brukaren och sin egen självkänsla. Stödpersonalen arbetar genom att reflektera över hur de kan hantera våldsamma situationer bättre nästa gång. De anstränger sig för att anpassa sitt handlande så att samspelet ska fungera med brukarna. Det utmanande beteendet är ett av stödpersonalen accepterat beteende utifrån brukarens funktionsnedsättning. Stödpersonalen kan enligt Lindström (2006) även se positiva aspekter av ett våldsamt innehåll i ett samspel mellan dem och brukaren, det kan ses som ett tecken på att relationen mellan dem är tillitsfull.
2.3 Risker med att arbeta som stödpersonal till brukare som har utmanande beteende
Hot och våld är ett betydande problem för stödpersonalen inom vård och omsorgsarbete och en hög andel utsatt personal löper risk att bli utbränd
(Socialstyrelsen 2011). Utmanande beteende är den mest rapporterade stressoren inom verksamheter som arbetar med individer som har en
intellektuellfunktionsnedsättning och har identifierats som en orsak till att personal blir utbränd (Outar & Rose 2017). Även i Lindström (2006) studie var stödpersonal som var utsatt för utmanande beteende i risk för att bli utbränd. Det
12
fanns en koppling mellan risk för utbrändhet och stödpersonalens känslomässiga påfrestning i arbetet och arbetsklimatet för den stödpersonal som var utsatt för våld i arbetet. Utbrändhet är vanligt förekommande hos personer som arbetar inom yrken där de investerar känslomässigt och inom yrken där den
känslomässiga investeringen uppfattas som större än den de får tillbaka enligt Outar och Rose (2017). Utbränd kan förklaras som en process som uppkommer efter en period av långvarig stress. Psykisk stress är ett problem för personal som arbetar med individer som har en intellektuell funktionsnedsättning (a.a.). Att ha många olika arbetskrav har även identifierats som en bidragande orsak till att stödpersonal som arbetar med personer som har en intellektuell
funktionsnedsättning kan bli utbrända. Det finns ett samband mellan ökande arbetskrav och graden av utbränd stödpersonal. Det första steget av utbrändhet, emotionell utmattning, ses arbetskraven som en viktig bidragande faktor till. Stödpersonal som i hög grad identifierar sig i rollen som vårdgivare, kan ha svårare för att be om hjälp av sina medarbetare och riskerar i större grad att bli utbrända än de som identifierar sig i en rådgivande roll. De som identifierar sig i en rådgivande roll upplever att de har större förmåga att hantera arbetskraven effektivt och presterar bättre (Outar & Rose, 2017).
Lindströms (2006) studie visar att yngre stödpersonal var mer utsatt för våld än äldre. En möjlig orsak till det kan vara att yngre stödpersonal har mindre
erfarenhet av att arbeta med individer som har ett utmanande beteende vilket kan påverka förmågan att förstå och hantera en brukares utmanande beteende. En annan möjlig orsak är att yngre stödpersonal har lägre toleransnivå för våld och därför rapporterar i högre grad än mer erfaren stödpersonal. Erfaren äldre personal kan se det som en del av arbetet och anser inte att det ger något av värde att rapportera en våldsam situation. Även utbildningsnivån verkar ha betydelse för i vilken grad en stödpersonal blir utsatt för en våldsamsituation. Längre utbildning resulterade i större utsatthet av våldsamma situationer än kortare utbildning, en möjlig förklaring till detta kan vara att mer utbildning genererar större benägenhet att rapportera en våldsam situation (a.a.).
Enligt Lindström (2006) kan arbetsklimatet påverka stödpersonalen risk för att bli utbänd, stödpersonalen har ofta behov av stöd i sin arbetsmiljö där situationer med utmanande beteende av brukare förekommer. Brist på stöd ifrån ledningen och medarbetare är en orsak till att personal blir utbrända enligt Outar och Rose (2017). Att som ledare i en verksamhet fokusera på och uppmärksamma stödpersonalens dagliga upplevelser går enligt (Deveau & McGill 2014) att koppla samman med lägre stress och större positiva arbetserfarenheter hos stödpersonalen. Att som personal inte vara delaktig i omorganisationer och förändringar utan bli tilldelade beslut ifrån ledning kan vara en bidragande orsak till sjukskrivningar (Eriksson m.fl. 2003). För att stödpersonal ska kunna ge individer med ett utmanande beteende anpassat stöd är det enligt Broadhurst och Mansell (2007) positivt om verksamheten har en nedskriven plan för stödet som är väl genomarbetad, regelbundet gås igenom, uppdaterad och används i arbetet med brukaren. Stöd ifrån ledningen är viktigt för att stödpersonalen ska få bättre möjlighet att arbeta framgångsrikt med brukarna. Stödet från ledaren kan vara uppföljningar, teammöten och utbildningar. Det är positivt om stödpersonalen erbjuds professionellt stöd. Efter en situation där en brukare haft ett utmanande beteende är det även positivt om händelsen dokumenteras noggrant och
13 2.4 Stödpersonalens attityd till brukaren
Stödpersonal som arbetar med brukare som har ett utmanande beteende kan tillskriva dessa individerna intentionen att de vill skada andra eller sig själv och att det är möjligt att kontrollera detta beteende. Detta kan leda till minskad empati för individernas svårigheter vilket i sin tur leder till minskad vilja att hjälpa dem (Björne m.fl. 2012). En studie av Jahoda och Wanless (2005) visar att en del av stödpersonalen tog brukarens utmanande beteende personligt. De ansåg att
brukarna visade en brist på respekt för dem och ville nedvärdera dem. Majoriteten av stödpersonalen tog däremot inte det utmanande beteendet personligt, och en del såg sig själv som ett bollplank för brukarens emotioner och någon som brukaren kunde ventilera sina emotioner genom. Det finns en risk att stödpersonalens reaktion på brukarens beteende kommer att bidra till att beteendet upprätthålls (a.a.).I en verksamhet som är av god kvalitet tolkar stödpersonalen brukarens utmanande beteende som något brukare inte kan kontrollera. Om
verksamhetsstrukturens ändamål är att erbjuda stöd till individer med utmanande beteende, och om miljön är anpassad efter brukarens behov antar stödpersonalen i mindre grad att brukaren kan kontrollera sitt beteende (Dilworth, m.fl. 2011).Har stödpersonalen en positiv attityd till brukarens och verksamheten är
ändamålsenlig kommer brukaren med ett utmanande beteende få ett bättre stöd (Björne m.fl. 2012).
Heaton och Whitaker (2012) har undersökt variationen i utbildad och outbildad personals attityder av hanterandet av brukares utmanande beteende. I
undersökningen finner de att utbildad personal signifikant har en positivare syn på brukare med ett utmanande beteende jämfört med personal med lägre utbildning. Till skillnad mot Lindströms (2006) resultat som visar att högre utbildad
stödpersonal var mer utsatt för våldsamma situationer än lägre utbildad personal, visar Heaton och Whitakers (2012) undersökning motsatsen. Undersökningen visar att personal med lägre utbildning i högre grad fick skador i arbetet med brukare som har ett utmanande beteende. Att arbeta med brukare som har ett utmanande beteende upplevdes som stressfullt, mer av stödpersonal med lägre utbildning än de med högre utbildning. Resultatet av deras studie föreslår att bättre utbildning för stödpersonal kan öka deras förståelse för individerna de arbetar med vilket kan resultera i en mer positiv attityd mot brukare som har ett utmanande beteende. Socialstyrelsens (2011) forskningsöversikt visar att det i ökad utsträckning efterfrågas akademisk utbildning vilket innebär att det pågår en kompetenshöjning inom den praktiska omsorgen.
Samtidigt som LSS-verksamheten är ett boende eller daglig verksamhet för brukaren är det även en arbetsplats för stödpersonalen. Det finns en risk att verksamheten kommer att genomsyras av arbetslivets rationalitet vilket kan innebära att stödpersonalen tar för stor plats och utövar makt mot brukarna (Socialstyrelsen 2011). Insatser enligt LSS styrs av lagar och regler men även av hur stödet organiseras. Dessa villkor innebär att det finns maktdimensioner i stödet. Makt ingår som en aspekt i relationer som utgörs av personliga möten. För en brukare kan det vara svårt att värja sig ifrån beroendet av omsorgsmakten och hävda sitt självbestämmande och inflytande. I relationen mellan stödpersonalen och brukaren kan makt döljas som vård och omsorg. Exempel på detta kan vara om stödpersonalen har en god avsikt med stödet och inte observerar att stödet har en kontrollerande funktion och därmed finns det ett maktperspektiv i relationen (Giertz 2012).
14
3. TEORI
Hochschilds teorier är ledande inom emotionssociologins utveckling och emotionellt arbete. Hennes grundläggande teoretiska fråga är hur vi människor förhåller oss till våra egna och andras känslor. Hon undersöker hur människors emotioner och identitet förändras och förhandlas i det kapitalistiska systemet (Bergman Blix 2013). Då undersökningens fokus berör arbetstagares emotioner i förhållande till brukarens emotioner anses det vara en lämplig teoretisk referens. 3.1 Arlie Russell Hochschild
Hochschilds väljer en interaktiv definition av emotion. Det innebär att människors emotioner är ett samspel mellan människans biologiska förutsättningar och sociala influenser. Hochschild fokus ligger på de emotioner vi använder i interaktionen. Hochschilds teorier bygger bl.a. vidare på Goffman och hans dramaturgiska teori. Hon poängterar att människan inte bara försöker uttrycka en känsla, vi försöker även känna rätt. Vi förhåller oss till känsloregler. Hon poängterar även att vi måste arbeta för att känna rätt, det innebär att vi utför ett emotionellt arbete både i vårt privata liv och i vårt yrkesliv (Bergman Blix 2013). I Hochschilds teori är emotionellt arbete, känsloregler och socialt utbyte tre byggstenar som tillsammans bildar människans emotionella system (Dahlgren & Starrin 2004).
Emotionellt arbete
Emotionellt arbete kräver att människan trycker bort sin egentliga känsla och framkallar en annan känsla som vi sedan ger uttryck för, för att upprätthålla eller skapa rätt känsla hos andra människor (Hochschild 2012). Hochschild skiljer på det emotionella arbetet som människan gör privat och det emotionella arbetet som utförs i yrkeslivet och genererar en inkomst. Det privata emotionella arbetet definierar hon som ”Emotional work” och det emotionella arbete som utförs i arbetslivet definierar hon ”Emotional labor” (Bergman Blix 2013). I denna studie ligger fokus på det som Hochschild definierar som ”Emotional labor”.
Enligt Hochschild har alla de arbeten som kräver ett emotionellt arbete tre gemensamma egenskaper. Arbetet ska utföras ansikte mot ansikte eller röst mot röst. Den anställde förväntas producera eller skapa en önskad känsla hos den andra människan, exempelvis ett lugn eller glädje. Den anställde tillåter att arbetsgivaren har kontroll över deras känslomässiga aktiviteter genom exempelvis, utbildning och övervakning (Hochschild 2012).
Det emotionella arbetet kan vara ytagerande eller djupagerande. Ytagerande emotionella arbetet innebär att människan skapar ett emotionellt uttryck utan att detta uttryck stämmer överens med människans faktiska emotionella upplevelse (Bergman Blix 2013). Människan har lyckats skapa de yttre kroppsliga
förutsättningarna för känslan som ett leende utan att känna sig glad (Dahlgren & Starrin 2004). Djupagerande emotionellt arbete innebär att det emotionella uttryck som människan uppvisar stämmer överens med den faktiska känsloupplevelsen (Bergman Blix 2013). Känslan som människan uttrycker är upparbetad genom ett aktivt känsloarbete. Människan har lyckats skapa de inre förutsättningar för känslan och ett lyckat emotionellt arbete (Dahlgren & Starrin 2004).
15
Emotionshanteringen som krävs för ett emotionellt arbete är oftast inte ett problem i sig, utan det är de strukturella förutsättningarna, som resursbrist och höga kontrollkrav från arbetsgivaren. Det emotionella arbetet kräver att
verksamheten ger utrymme för känslohantering, då kan det skapa både stolthet och tillfredställelse (Bergman Blix 2013).
Känsloregler
Hochschild har studerat människor som arbetar med olika arbeten som har uttalade krav på emotionshantering. Det finns manualer i, och kurser ges i hur de ska bemöta andra människor. De utgår ifrån olika sorters känsloregler.
Känsloregler kan liknas vid riktlinjer som talar om för människan hur hen bör känna i en situation (Bergman Blix 2013). Känsloregler är det som styr det emotionella arbetet (Dahlgren & Starrin 2004). Dessa känsloregler finns både i yrkeslivet och i privatlivet. Genom de normer som finns i samhället talar
känsloregler om hur vi bör känna i olika situationer. Normerna använder vi som riktlinjer för att känna rätt och sedan uttrycka detta på ett trovärdigt sätt (Bergman Blix 2013). Men vad händer när ledningen bestämmer hur människan ska känna, när arbetstagaren har mindre rättigheter än kunden, när människans empati och värme används av verksamheten. Det är svårt att upprätthålla en separation mellan den känsla man känner och den som ska uttryckas under en längre tid (Hochschild 2012). Hochschild (2012) definierar denna skillnad mellan känslan vi uttrycker och känslan vi upplever som emotiv dissonans. Detta brukar människan hantera genom att föra uttrycket och upplevelsen närmre, antingen genom att anpassa uttrycket av känslan eller anpassa känslan vi upplever (a.a.).
Socialt utbyte
Människans försök att känna eller låtsas känna sker ofta i interaktionen med andra människor (Dahlgren & Starrin 2004). Det sker ett socialt utbyte i alla våra
interaktioner, tillfälliga som långvariga. Hochschild talar om ett rakt socialt utbyte och ett improviserat socialt utbyte av emotioner. Ett rakt utbyte innebär att
människan följer de känsloregler som finns. Här kan missuppfattningar uppstå om inte båda parterna har samma uppfattning om vilka känslor som ska uttryckas. I ett improviserat utbyte driver eller leker människan med känsloregeln (Bergman Blix 2013). I nära relationer behöver inte utbytet av känslor vara ömsesidigt eller jämlikt, utan det förväntas jämna ut sig över tid. I relationer mellan människor som har olika status, förväntas ofta den med lägre status att utföra mer arbete (Bergman Blix 2013).
4. METOD
För att besvara undersökningens syfte och frågeställningar används kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. För att fånga informanternas upplevelser, känslor, erfarenheter och värderingar har vinjetter använts i de semistrukturerade intervjuerna. Empirin har sedan analyserats genom tematisk analys.
4.1 Kvalitativ metod
I kvalitativa studier ligger tonvikten på ord. Det är en forskningsstrategi vars epistemologiska ståndpunkt vanligtvis är tolkningsinriktad d.v.s. att tyngden ligger på deltagarnas förståelse av den sociala verkligheten i en viss miljö. Den ontologiska ståndpunkten kan vara konstruktivistisk. Detta innebär att människors
16
sociala egenskaper är resultatet av ett samspel med andra människor (Bryman 2011). I konstruktivistiska undersökningar är ambitionen att påvisa den instabilitet, komplexitet och mångtydighet som finns i den sociala verklighet (Justesen & Mik-Meyer 2013). Justesen & Mik-Meyer (2013) beskriver kvalitativa undersökningar som undersökningar som använder metoder som är lämpliga för att beskriva fenomen i dennes kontext, för att sedan presentera en tolkning som ger en ökad förståelse för detta fenomen. En tolkning som ger ökad förståelse för en kontext är däremot inget som kan generaliseras, det innebär att resultatet inte är applicerbara på alla individer i den sociala kontext som studerats (Bryman 2011). Kvalitativ forskningsstrategi är en lämplig strategi för att besvara examensarbetets syfte och frågeställningar eftersom förståelse söks för hur
informanterna uppfattar och tolkar sin sociala verklighet i en viss miljö. 4.2 Population och urval
För att få relevant empiri till denna undersökning behövdes informanter som var yrkesverksamma på olika LSS-verksamheter. För att hitta informanter med relevans inför för studien har ett målinriktat urval använts. Ett målinriktat urval beskrivs som ett urval som används när forskaren har en önskan om att intervjua de personer som är relevanta inför undersökningens syfte och frågeställningar (Bryman 2011). I det inledande skedet av att få tag på lämpliga informanter kontaktades ca 15st enhetschefer på olika LSS verksamheter för personkrets 1 via mejl. I mejlet bifogades mitt informationsbrev och en förfrågan om att intervjua stödpersonal. De enhetschefer som var intresserade ställde sedan frågan vidare till sin stödpersonal, som sedan kontaktade mej eller via enhetschefen gav mig
tillåtelse att kontakta dem. Totalt var 5 personer intresserade av att bli intervjuade. Informanter var av olika kön, varierande ålder och utbildning samt arbetar i olika kommuner och på olika sorters LSS-verksamheter. De hade olika yrkestitlar, en del hade mer personalansvar eller brukaransvar än deras resterande arbetsgrupp. Gemensamt för alla informanter var att de arbeta på verksamheter för individer tillhörande personkrets 1 där det fanns brukare som hade ett utmanande beteende. 4.3 Semistrukturerade intervjuer
För att besvara examensarbetets syfte och frågeställningar har empiri inhämtats genom den kvalitativa intervjumetoden, semistrukturerad intervju. Enligt Bryman (2011) är intresset i kvalitativa intervjuer riktat mot informantens ståndpunkter och det är önskvärt att intervjun rör åt lite olika håll, då det kan fånga vad informanten upplever som viktigt. För att försöka fånga informanternas
upplevelser, känslor, erfarenheter och värderingar har semistrukturerade intervjuer kompletterats med vinjetter. I en semistrukturerad intervju har forskaren ofta en intervjuguide med de olika teman och huvudfrågor som hen vill beröra,
intervjuguiden är utformad så att informanten har stor frihet i att svara på sitt eget sätt (Bryman 2011; Justesen & Mik-Meyer 2013). Det går att avvika från
intervjuguiden och kvalitativa intervjuer tenderar att vara flexibla och följer intervjupersonens riktningar. Skulle informanten ta upp intressanta ämnen så finns det utrymme för det. Målet med semistrukturerad intervju är att informanterna ska reflektera över samma frågor (Justesen & Mik-Meyer 2013). Flexibiliteten i semistrukturerad intervju betyder att det blir en låg grad av standardisering vilket innebär att det kan finnas en stor variation i informanternas svar (Trost 2014). Inför intervjuerna skapades en intervjuguide, denna guide var uppdelad i fyra teman. Inledningsfrågor, vinjetter, ett tema som berörde yrkesroll och
arbetssituation och till sist ett tema som berörde vad informanterna ansåg var ledarensroll. Till vinjetterna fanns följdfrågor som främst berörde deras upplevda
17
känslor och syn på brukaren. Att prata om upplevelsen av känslor och känsliga saker menar Trost (2014) är något som är individuellt för alla. Vi kan alla tänka olika om känslor, något som är känslig för den ene behöver inte vara det för det andre.
4.4 Vinjetter
En vinjett är en beskrivning av konkreta och realistiska scenarion. I kvalitativa intervjuer går det att använda vinjetter för att få fram informanternas upplevelser av situationer och sammanhanget samt hur situationen formar hur informanterna agerar (Bryman 2011). Det är viktigt att vinjetterna är realistiska och typiska för de situationer forskaren vill avspegla. Det går att se det som ett kvalitetstecken om informanterna börjar associera till verkliga fall som de själv har upplevt i sitt arbete. Vinjetter rekommenderas när forskaren vill fånga informanternas normativa bedömningar av problemprofiler hos exempelvis brukare, och informantens motiv till åtgärder och interventioner. Risken med vinjetter är att man endast fångar vad informantens föreställning om vad hen vill göra i en liknande situation men inte hur informantens svar motsvarar hens handlingar. Detta är något kvalitativa inslag i datainsamlingen kan korrigera (Egelund 2008). Därför innehåller intervjuguiden vinjetter med följdfrågor samt ytterligare två teman med vanliga frågor, se bilaga 4.
Genomförande
Under genomförandet av intervjun befann vi oss på informantens arbetsplats. Informanten fick först läsa informationsbrevet och skriva under samtycket. Intervjun inleddes med en kort beskrivning av undersökningens syfte och intervjuns upplägg. Information gavs även om konfidentialitetskravet, det vill säga att ingen obehörig kommer att få ta del av materialet, allt material kommer att avidentifieras, det som sägs är anonymt och kommer inte kunna kopplas till enskilda personer. Intervjun spelades in via dator, vilket alla informanterna gav medgivande till. Vid intervjuerna följdes intervjuguiden med vinjetterna, men utrymme gavs till informanterna att prata om det som de ansåg vara relevant och viktigt. Vinjetterna berörde situationer där brukare hade ett utmanande beteende. Intervjuernas längd varade mellan 35 minuter och 1 timme och 20 minuter. 4.5 Tematiskanalys
Trost (2014) menar att analysen och tolkningarna börjar redan när forskaren samlar in sin data, alltså under intervjuerna. När forskaren sedan arbetar med materialet så sker automatiskt analyser och tolkningar. Alla bra idéer inför analysarbetet ska antecknas när de dyker upp. Tematiskanalys är den valda analysmetoden för denna undersökningen. Enligt Bryman (2011) är
tematiskanalys ett av de vanligaste sätten att angripa kvalitativdata.
Tematiskanalys innebär att forskaren söker efter teman och koder. För vissa forskare är detta samma sak, men för andra består ett tema av en grupp koder, vilket innebär att ett tema är mer än en kod (Bryman, 2011). När forskaren läser igenom sitt material förhåller hen sig nyfiket för att hitta sånt som är värt att fundera vidare på eller är intressant (Trost 2014). I arbetet med tematiskanalys letar forskaren i den data som uppkommit efter intervjuerna efter återkommande teman. Teman kan bestå av återkommande repetitioner, lokala uttryck och metaforer. Forskaren söker efter övergångar, likheter och skillnader mellan de olika informanternas material, språkliga kopplingar som ”därför att” då dessa kan innebära att informanten lyft en kausal koppling. Kritik som riktats mot kodning
18
av data är att det finns en risk att den fragmentiseras och att kontexten går förlorad (Bryman 2011).
Analysgenomförande
Kort efter intervjuerna var genomförda påbörjade jag transkriberingen. Först lyssnades de inspelade intervjuerna igenom, för att sedan skrivas ned ordagrant, och till sist skrivas ut på papper. Jag började fundera på resultat och analys redan under intervjuerna och transkriberingen. Men valde att inte börja arbeta med det förrän alla intervjuerna var klara. När jag har analyserat empirin har jag valt att utgå ifrån frågeställningarna för att inte förlora fokus och behålla en struktur. Jag har använt frågeställningarna som huvudtema, alltså stödpersonalens upplevelser, syn på brukaren och arbetssituation. Jag har sedan letat efter underteman och koder till huvudtemana i materialet. Jag har letat efter likheter och skillnader mellan de olika informanternas beskrivningar. Jag har tittat efter metaforer, övergångar, och kausala kopplingar. Mina teman består av återkommande beskrivningar av olika fenomen. Jag har sedan jämfört mina teman med tidigare forskning och försökt förklara fenomenen med hjälp av teorin.
4.6 Förförståelse
Min förförståelse består av arbete på olika LSS-verksamheter under kortare perioder. Jag har egen erfarenhet att möta brukare i situationer där de har ett utmanande beteende, och upplevde att det skapade många känslor och tankar hos mig. Denna förförståelse har jag ständigt reflekterat över under processen, och den har underlättat för mig vid skapandet av vinjetter. Min förförståelse består även av att ha studerat på programmet Socialpedagogiskt arbete inom
funktionshinderområdet på Malmö Universitet. Under analysen har jag distanserat mig från min förförståelse för att inte färga resultatet med mina värderingar. 4.7 Forskningsetiska principer
Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor anger vilken typ av forskning som kräver etikprövning. Enligt §3 handlar det om forskning som rör lagöverträdelse och behandling av känsliga personuppgifter. Lagen gäller enligt §4 även forskning som innebär fysiskt eller psykiskt ingrepp på människor och forskning där det finns en risk att skada människor fysiskt eller psykiskt. Dessa typer av forskning kräver en etikprövning (Vetenskapsrådet 2011). Denna undersökning syftar inte till att behandla något som Lagen om etikprövning av forskning som avser människor tar upp, och behöver därför inte etik prövas. Däremot blir alltid de personer som är direkt inblandade i forskning berörda av grundläggande etiska frågor som rör frivillighet, integritet,
konfidentialitet och anonymitet. I min undersökning blir alltså de personer jag har intervjuat berörda av de etiska frågorna. För svensk forskning finns det etiska principer och några av dessa är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjande kravet (Bryman 2011).
Informerat samtycke
Informerat samtycke innehåller två krav, informationskravet och samtyckeskravet. Informationskravet innebär att forskaren måste informera de personer som berörs av forskningen om studiens syfte. Informanterna måste dessutom ha information om att det är frivilligt att delta, att det går bra att avsluta sitt deltagande när som helst och om de moment som ingår i undersökningen. Samtyckeskravet innebär att de som deltar i forskningen själv ska kunna bestämma att de vill delta (Bryman
19
2011). Informanten har rätt att avbryta sitt deltagande i studien närsomhelst och utan motivation. Ett informerat samtycke betyder att informanterna ska få sanningsenlig information om undersökningen utan att informationen är så omfattande att informanterna inte kan ta den till sig. Det är en fördel om informationen som ges till informanten är både muntlig och skriftlig (Forsman 2012). Alla informanter har fått skriftlig och muntlig information om
undersökningen och syftet med den samt att ingen obehörig får ta del av
materialet och att allt material kommer att avidentifieras. Informanterna blev även informerade om att examensarbetet eventuellt kommer att publiceras på MUEP. De har skriftligen undertecknat ett samtycke.
Nyttjandekravet
Vetenskapsrådet (2011) lyfter nyttjandekravet som särskilt viktigt att ta hänsyn till. Nyttjandekravet innebär att det material som samlas in om och genom informanterna endast får nyttjas i den aktuella forskningen (Bryman 2011). Det som sägs i intervjuerna och det transkriberade materialet nyttjar enbart jag i min undersökning.
Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet innebär att allt det material som samlas in genom informanterna måste behandlas med konfidentialitet och förvaras så att det inte hamnar i fel händer (Bryman 2011). Forsman (2012) lyfter däremot att det är viktigt som forskare att inte lova informanterna för mycket. Upptäcker forskaren exempelvis missförhållande på ett boende för personer med intellektuell
funktionsnedsättning så är det rimligt att forskaren ingriper (a.a.). Jag informerade om att jag eftersträvar konfidentialitet, att ingen obehörig får ta del av materialet samt att materialet kommer att avidentifieras i framställningen. Materialet
spelades in på min dator som inte hade internetuppkoppling tills inspelningen var transkriberad. När intervjuerna var transkriberade fördes ljudfilerna över på ett USB-minne som förvaras inlåst.
Etiska överväganden
I ett inledande skede av undersökningen process tog jag kontakt med enhetschefer för olika LSS verksamheter, för att genom dem få kontakt med relevanta
informanter och ett tillstånd att genomföra intervjuer med deras anställda. Anställda har sedan själv fått ta kontakt med mig eller genom sin chef ta kontakt med mig om intresse fanns att bli intervjuad. Chefen har inte valt ut lämpliga informanter och jag har inte direkt ställt frågan till någon, alltså bör deltagandet varit högst frivilligt. För att tillgodose de etiska principerna har informanterna tagit del av ett informationsbrev. I informationsbrevet presenterade jag mig själv och studiens syfte. Jag beskrev också hur jag planerade att genomföra studien och vad informanterna behövde avsätta tidsmässigt. Sedan tog jag upp att det är helt frivilligt att delta och informanten kan avbryta när som helst. Avslutningsvis frågade jag om personen vill delta i undersökningen och de skrev under ett
samtycke. Även enhetscheferna har skrivit under ett verksamhetschefstillstånd. Se bilaga 1,2 och 3.
I framställningen av undersökningen resultat är det viktigt att värna om och respektera informanternas identitet, ingen skall ha möjlighet att identifiera vilken informant som sagt vad, materialet ska avidentifieras i framställningen. Det kan även uppfattas av informanten som kränkande med direkta citat från talspråket. (Trost 2014). I framställningen av resultat och analys har jag valt att använda få
20
citat för att värna om informanternas anonymitet. Jag har även valt att inte koppla de citat som används till fingerade personer eller liknande för att värna om
anonymiteten. För läsvänligheten och möjlighet till avidentifiering har vissa citat redigerats.
4.8 Tillförlitlighet
Validitet och reliabilitet är två begrepp som avser att kontrollera kvaliteten i en undersökning. Validitet handlar om att forskaren mäter det hen har för avsikt att mäta. Reliabilitet handlar om mätningarna är pålitliga eller inte. Denna metod är vanlig för att kontrollera kvaliteten i kvantitativa studier. Ett sätt att bedöma kvaliteten i kvalitativa studier är att kontrollera tillförlitligheten. Tillförlitligheten består av fyra delkriterier, trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet innebär att den beskrivning forskaren gör av personers sociala verklighet är trovärdig för andra människor. Detta kan forskaren säkerställa genom att rapportera resultatet av studien till personer som tillhör samma sociala verklighet som informanterna och följa de regler som finns för forskning (Bryman, 2011). Forskaren måste visa alla som använder och läser studien att forskningsresultatet och analysen är trovärdig. Det innebär att
forskaren måste visa att data är insamlad på ett sätt som är seriöst och relevant för syfte och frågeställningar. En öppenhet kring frågor och följdfrågor gör att läsaren kan avgöra om intervjumaterialet är trovärdigt (Trost 2014) En etiskreflektion över datainsamlingen menar Trost (2014) är viktigt för trovärdigheten.
Överförbarhet innebär att forskaren gör en fyllig redogörelse för den kontext som studerats så att andra personer kan avgöra om resultaten är överförbara till en annan kontext. Pålitlighet innebär att det finns en fullständig redogörelse av hela forskningsprocessen. Möjlighet att styrka och konfirmera innebär att forskaren försöker säkerhetsställa att hen har agerat i god tro, med insikten om att det inte går att få någon fullständig objektivitet. Forskaren får inte låta sina värderingar eller teoretiska inriktningar påverka forskningen (Bryman 2011). Trost (2014) diskuterar objektivitet och menar att det är svårt att vara helt objektiv, men forskarens åsikter får inte ha någon betydelse när hen intervjuar.
För att uppnå tillförlitlighet i undersökningen har jag gjort en del överväganden. Jag har under undersökningsprocessen dokumenterat de olika momenten för att kunna göra en redovisning av momenten under metodkapitlet. Informationsbrev, samtycke och intervjuguide finns tillgängliga under bilagor så att läsare kan få möjlighet att avgöra om resultatet är trovärdigt. Jag har tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna och gjort en etiskreflektion. Jag har genom att redovisa relevant tidigare forskning försökt få en fyllig kontext. Min förförståelse har jag använt begränsat, endast för att utforma vinjetterna. Vid resultat och analys har jag enbart utgått ifrån tidigare forskning, teori och empiri. De som är berörda av min undersökning, chefer och informanter, får ta del av uppsatsen. 4.9 Litteratursökning
För att få material till min studie har jag använt mig av Libserch. Jag valde bort artiklar äldre än 10 år och de sökord jag använde var ”challenging behavior” and ”care staff” som genererade 58 träffar samt ”challenging behavior” and ”care staff” and ”emotions” som genererade 4 träffar. Samma sökord har använts i databaser som swepub och sociological abstracts vilket har genererat 4 respektive 18 träffar. Jag har även genom referenslistor på b.l.a. socialstyrelsens
forskningsöversikt, artiklar, FOU-rapporter och andra liknande uppsatser hittat lämplig litteratur för min undersökning.
21
5. RESULTAT OCH ANALYS
Tre huvudteman identifierades: Upplevelser, syn på brukaren och arbetssituation. Första huvudtemat upplevelser, handlar om informanternas känslor i förhållande till brukares utmanande beteende samt deras upplevelse av att ha misslyckats i sitt arbete när dessa situationer uppstår. Andra huvudtemat är Syn på brukaren och handlar om stödpersonalens syn på och attityd till brukaren samt behovet av kunskap inom området. Tredje huvudtemat Arbetssituation, handlar om hur informanterna ser på sin arbetssituation samt vad som skapar trygghet på
arbetsplatsen och om det stöd som informanterna får och de stöd de önskar ifrån ledningen i arbetet med brukare som har ett utmanande beteende
5.1 Upplevelser
Inom huvudtemat upplevelser identifierades två underteman. Det första undertemat, stödpersonalens känslor, handlar om de känslor informanterna upplever i arbetet med brukare som har ett utmanande beteende och hur de hanterar dem. Det andra undertemat, Misslyckande, berör de känslor av misslyckande som informanterna upplever i förhållande till en brukares utmanande beteende.
Stödpersonalens känslor
Detta undertema handlar om de känslor informanterna upplevde i arbetet med brukare som har ett utmanande beteende och hur de hanterar känslorna. Informanterna beskrev olika känslor som stress, oro, rädsla, maktlöshet,
nervositet, svårt att hantera, ledsen, frustrerad och arg, misslyckande. De vanligast rapporterade känslorna var oro, stress, maktlöshet och misslyckande. Lindströms (2006) har studerat stödpersonal på gruppboenden för individer med intellektuell funktionsnedsättnings upplevelser och utsatthet i samband med våldsamma situationer. Personalen i hans studie beskrev känslor som maktlöshet,
otillräcklighet, rädsla, sorgsenhet, ilska och tidlöshet. Det är samma känslor som informanterna i denna undersökning beskrev, känslan av otillräcklighet kan likställas med misslyckande och svårt att hantera. Informanterna i denna
undersökningen beskrev även känslor som stress, nervositet och frustration. Det som personalen i Lindströms (2006) studie beskriver som tidlöshet, en känsla av att inte uppfatta tid, är inte något informanterna i denna undersökningen beskriver. Informanterna beskrev en känsla av oro. Det kunde handla om oro över att det utmanande beteendet skulle eskalera från ett självskadebeteende till våld mot personal, en oro över att brukaren skulle skada sig själv eller någon annan illa, eller en oro över hur brukaren mår. Det var inte många informanter som talade om känslan av att vara rädd för att bli utsatt för våld, samtidigt går det att utläsa i deras oro över att bli utsatt för våld eller att någon ska bli skadad att det finns en viss rädsla hos dem. Detta stämmer överens med Lindström (2006) studie och Rose och Cleary (2007) studie som visar att stödpersonalen upplever en rädsla för att bli utsatt för våld eller att någon ska bli skadad. Lindström (2006) menar att detta kan vara en förklarande faktor i hur stödpersonalen agerar i dessa
situationer. En del av informanterna beskrev att de kan uppleva sig stressade. Det kunde handla om en stress över att hantera sina egna känslor samtidigt som de
22
måste hantera brukarens känslor. Upplevelsen av misslyckande visade sig genom att informanterna ofta beskrev att det utmanande beteende berodde på att
stödpersonalen inte gjort tillräckligt för att förebygga. Denna beskrivning uppkom så frekvent att det är ämnet för nästa undertema. Vissa situationer kunde vara svåra att hantera och personalen beskrev känslor som kan liknas vid maktlöshet. Det kunde handla om när en brukare slår en annan brukare, när stödpersonalen och brukaren är i en annan miljö när det utmanande beteendet uppstår, eller när en brukare har självskadebeteende.
”man känner någon slags vanmakt samtidigt som man vet att biter hon sig i handen så kan det vara någon slags strategi för henne”
De situationer som informanterna beskrev som mest ledsamma var när en brukare hade ett självskadebeteende. I Lindströms (2006) studie var det istället när de inte förstod vad brukaren ville kommunicera eller när de själv tappade tålamodet som gjorde att stödpersonalen kände sig ledsna. En del informanter beskrev att de kan känna ilska eller bli arg på brukaren om hen upplevde att brukaren använde fysiskt eller psykiskt våld avsiktligt, detta stämmer överens med de fynd som Lindström (2006) gjort i sin studie.
Majoriteten av informanterna beskrev en känsla av att det inte fanns något utrymme för deras egna känslor utan deras prioritet var att ta hand om brukarens känslor. De berättar att de är tvungna att neutralisera sina egna känslor så att deras känslor inte ska påverka brukaren. Så trots att de alla, mer eller mindre, upplever de känslor som beskrivits ovan, gör de sitt yttersta för att det inte ska synas eller märkas i arbetet med brukaren. Även i Lindströms (2006) studie upplever
stödpersonalen att de måste sätta sina egna känslor åt sidan. En informant beskrev det som att hen måste använda sitt ”pokerface” i arbetet med brukare som har ett utmanande beteende.
”här inne är jag lite stressad, javisst, men jag försöker använda pokerface, som om det inte påverkar mig”
En annan informant beskriver det som att stödpersonalens känslor kommer på andra plats i en situation där en brukare har ett utmanande beteende som har resulterat i en våldsamsituation mot stödpersonalen.
”.. jag måste på något vis lägga band på mina egna känslor för att kunna sköta det
professionellt.”
En del av informanterna beskrev att brukarna är duktiga på att läsa
stödpersonalens kroppsspråk. Vilket kan innebära en extra utmaning i att sätta sina egna känslor åt sidan. Det som informanterna beskrev, att de måste trycka bort sina egna känslor för att arbetet med brukaren ska fungera är i linje med det som Hochschild (2012) kallar för emotionellt arbete ”emotional labor”.
Stödpersonalen trycker bort sina egna känslor för att skapa en annan känsla hos brukaren, exempelvis ett lugn. Arbetet utförs i ett möte med brukaren, d.v.s. ansikte mot ansikte och utförs under kontroll av en arbetsgivare. Det uppfyller därmed Hochschild (2012) kriterier för ett emotionellt arbete. Hochschild skiljer
23
på ett ytagerande emotionellt arbete och ett djupagerande emotionellt arbete. Där ett ytagerande innebär att människan visar en annan känsla än den som hen upplever, alltså visar sig lugn men är stressad eller orolig. Ett djupagerande innebär att den känslan som uppvisas är samma som den som upplevs. Ett lyckat emotionellt arbete är ett djupagerande (Dahlgren & Starrin 2004). Informanterna beskrev ofta att det finns en skillnad mellan deras egna känslor och den känslan de uppvisar i situationer där en brukare har ett utmanande beteende, exempel är informanten som uppvisar ett ”pokerface” eller informanten som berättar att hen måste lägga band på sina egna känslor. Det som informanterna beskrev är det som Hochschild (2012) anser är ett ytagerande emotionellt arbete. Detta innebär att det troligtvis är svårt att som stödpersonal uppnå ett djupagerande emotionellt arbete i de situationer som brukare har ett utmanande beteende. Det som Hochschild (2012) definierar som emotiv dissonans uppstår när känslan som informanter känner inte stämmer överens med den som hen uttrycker. En längre period av emotiv dissonans brukar människan hantera genom att föra uttrycket närmare sin egen känsla, eller anpassa sin känsla efter uttrycket (Hochschild 2012). En informant beskrev att det inte alltid går att vara helt i rollen som personal, för att man är människa. Kanske är att arbeta med brukare i situationer där de har ett utmanande beteende en extra utmaning i det emotionella arbetet.
”Egentligen så ska man, när man kommer till jobbet vara i den rollen, personal, och kunna hantera olika situationer, men samtidigt är man människa, kanske man bara inte orkar”
Däremot beskrev informanterna att i det vardagliga arbetet med brukare som har ett utmanande beteende, alltså inte i situationer där ett utmanande beteende uppstår, inte lika mycket av denna skillnad i känslor. Det går att anta att det är lättare för dem att nå ett djupagerande emotionellt arbete i det vardagliga arbetet med brukare som har ett utmanande beteende. Informanterna beskrev även positiva känslor i arbetet med och relationen till brukare som har ett utmanande beteende. De pratar om utmaningen, glädje, lycka och tillfredställelse. Lindström (2006) fick liknande resultat i sin studie, dessa känslor var en anledning till att stödpersonalen stannade kvar i arbetet trots att det kunde innebära risker för dem.
Sammanfattning
Informanterna beskrev känslor som stress, oro, rädsla, maktlöshet, nervositet, svårt att hantera, ledsamhet, frustration, ilska, misslyckande i arbetet med och i situationer där brukare har ett utmanande beteende. Informanterna beskrev en känsla av att det inte fanns något utrymme för deras egna känslor, utan att de måste sätta sina egna känslor åt sidan. Detta är i linje med det som Hochschild (2012) kallar för emotionellt arbete ”emotional labor”. Resultatet visar att det troligtvis är svårt att som stödpersonal uppnå ett djupagerande emotionellt arbete i de situationer där brukare har ett utmanande beteende och att en emotiv dissonans uppstår.
Misslyckande
Detta undertema handlar om de känslor av misslyckande som personalen upplevde i förhållande till en brukares utmanande beteende. Informanterna beskrev återkommande en känsla av att en brukares utmanande beteende ofta är något som de borde ha förebyggt. Att det är på grund av stödpersonalens brister som det utmanande beteende har uppstått. Detta går att tolka som att
