H
IV
-
POSITIVA KVINNORS UPPLEVELSER AV
VÅRD I
S
UBSAHARISKA AFRIKA
- EN LITTERATURSTUDIE
H
IV
-
POSITIVA KVINNORS UPPLEVELSER AV
VÅRD I
S
UBSAHARISKA AFRIKA
- EN LITTERATURSTUDIE
SOFIE OLSSON
Olsson S. Hiv-positiva kvinnors upplevelser av vård i Subsahariska Afrika. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad. 15 högskolepoäng. Malmö Universitet. Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2020.
Bakgrund: 68 % av alla människor i världen som lever med hiv bor i
Subsahariska Afrika och 70 % av dem är kvinnor. Kvinnor i delar av den här regionen löper större risk att bli smittade då de bland annat har en lägre status än männen i samhället. Med rätt medicin och behandling kan sjukdomen hållas på ett stadie där den inte längre är dödlig, utan kronisk.
Syftet: Syftet med den här studien var att belysa de faktorer som är av betydelse för om hiv-positiva kvinnor får vård eller inte, i Subsahariska Afrika.
Metod: En litteraturstudie utfördes med 12 vetenskapliga kvalitativa artiklar inkluderade. Studierna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU’s mall. Studierna som presenterades i artiklarna ägde rum i Uganda, Malawi, Tanzania, Swaziland, Guinea-Bissau, Zimbabwe och Sydafrika.
Resultat: Fyra kategorier skapades ur analysen: Strukturella faktorer, Stigma och att utsättas för diskriminering, Att inte fullfölja behandling samt Brister inom sjukvården. Studien visar att de största orsakerna till att hiv-smittade kvinnor har svårigheter med att ta del av vård var ekonomiska faktorer, att inte våga/vilja avslöja sin hiv-status, stigmatisering och diskriminering, svårigheter med
biverkningar, för stora tabletter samt bristfällig personal och resurser på sjukhuset. Konklusion: Studien visar vilka negativa effekter bland annat stigmatisering och ojämlikheter mellan könen kan få för en kvinna som lever med hiv, bortsett från var hon lever, om hon inte får ta del av adekvat vård. Följderna kan bli
livshotande på grund av sjukdomens aggressivitet och kvinnor i reproduktiv ålder riskerar även at föra visare smittan till sina barn vid förlossning.
E
XPERIENCES OF CARE FOR
HIV-
POSITIVE
WOMEN IN
S
UB
S
AHARAN
A
FRICA
.
- A LITERATURE REVIEW
SOFIE OLSSON
Olsson S. Experiences of care for HIV-positive women in Sub Saharan Africa. A literature review. Degree project in nursing. 15 högskolepoäng. Malmö
University: The faculty of Health and Science, department of care science, 2020.
Background: 68 % of all people living with HIV today live in the Sub Saharan Africa and 70 % of them are women. Women in some parts of this region are at higher risk to get infected than men as they have a lower status in the society. HIV has before been a deadly disease but has now developed to be a chronic one if the right treatment and medication is given.
Purpose: The aim of this study was to highlight the factors that is the reason to if HIV-positive women get the chance to receive HIV-care or not, in Sub Saharan Africa.
Method: This was a literature study that analysed 12 articles with qualitative methods. The studies were made in Uganda, Malawi, Tanzania, Swaziland, Guinea-Bissau, Zimbabwe and South Africa.
Result: Four categories were created from analysing the results of the articles; Structural barriers, Stigma and to be exposed to discrimination, Loss to follow up of treatment, Inadequate health care. The result of the study shows that barriers for HIV-positive women to attend care in Sub Saharan Africa are economic factors, no disclosure of HIV/status to family/partner, stigma and discrimination, difficulties with side effects and large pills, inadequate health care staff and lack of resources at the hospital.
Conclusion: This study shows what negative effect stigma and gender inequalities can have if a HIV-positive woman does not attend the correct care that is needed, no matter where she lives. The consequences may be deadly because of the aggressivity of the illness and women in reproductive age may transmit the infection to their child through childbirth
Innehåll
ABSTRAKT ... 2 ABSTRACT ... 3 INLEDNING ... 5 BAKGRUND ... 5 Humant immunbristvirus ... 5Diagnostik och Behandling ... 6
Hiv i Subsahariska Afrika ... 7
Transkulturell Omvårdnad ... 7 PROBLEMFORMULERING ... 8 SYFTE ... 9 METOD ... 9 Design ... 9 Litteratursökning ... 10
Granskning och analys ... 11
RESULTAT ... 11
Strukturella faktorer ... 12
Stigma och att utsättas för diskriminering ... 14
Att inte fullfölja behandling ... 14
Brister inom sjukvården ... 15
DISKUSSION ... 16
Metoddiskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 17
KONKLUSION ... 19
FORSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE BILAGA 1 ... 25
I
NLEDNINGGrundidén till litteraturstudien med att belysa vilka faktorer som påverkar hiv-positiva kvinnors tillgång till vård, utvecklades utav ett intresse för framtida tjänstgöring i Subsahariska Afrika, där utbredningen av hiv/aids är vanligare än i västvärlden. Samtidigt är två av de totalt 17 globala hållbarhetsmålen, för 2030, att utrota aids-epidemin och att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta i kombination med att hiv en av huvudorsakerna till varför kvinnor i reproduktiv ålder dör i världen idag, visar att ämnet är av stor betydelse i vår nutid. För att kunna uppnå de här målen behöver vi identifiera och förstå de utmaningar som finns gällande hiv, samt understryka de ojämlikheter som finns mellan män och kvinnor idag. Leininger (2002) tar upp i sin teori om kulturrelaterad omsorg hur sjuksköterskor behöver kunna se varje patient som en individ, förstå olika kulturer samt vara kapabel att anpassa sig själv och sitt arbete, för att lindra smärta och främja hälsa. För att kunna göra det behöver vi studera olika kulturer och människor för att få ett universellt perspektiv på vårt arbete inom omvårdnad.
B
AKGRUND37, 9 miljoner människor i världen lever med hiv idag (Avert, 2020a) och enligt Unicef (2020a) är mer än 60 % av dem kvinnor. Statistiken säger även att kvinnor i åldern 15-24 år har dubbelt så stor risk att få hiv än män i samma åldersgrupp. Flickor och kvinnor har, i många låginkomstländer, en lägre status än män i samhället vilket leder till att de löper större risk att bli smittade. Fattiga barn befinner sig i en utsatt position där de tvingas in i prostitution eller måste byta sexuella tjänster mot mat och boende (a.a.). Samtidigt är unga kvinnor, som har sitt första samlag, i ytterligare en riskgrupp för hiv-infektion på grund av biologiska faktorer. Deras slemhinnor i vaginan är tunna och känsliga och kan lätt gå sönder och sår kan bildas, vilket gör att viruset kan spridas lättare. En annan biologisk faktor som bidrar till att kvinnor är mer utsatta för smitta än män är att viruset lättare passerar genom cellerna i vaginan samt att
upptagningsytan för smitta är större i vaginan jämfört med penis (Unaids, 2020a).
För att de globala hållbarhetsmålen 2030, gällande aids-epidemin, ska vara möjliga att uppnå har UNAIDS (2020b) implementerat 90-90-90 målen. Det innebär att minst 90 % av människor som lever med hiv ska vara medvetna om sin hiv-status, minst 90 % av de personerna har tillgång och får medicinsk behandling samt att 90 % av dem uppnår en minskad nivå av viruset i kroppen. UNAIDS menar att för att det ska vara möjligt att utrota aids-epidemin måste alla människor med hiv få tillgång till adekvat behandling.
Humant immunbristvirus
Hiv (humant immunbristvirus) är ett virus som angriper och förstör CD4-cellerna i immunförsvaret (WHO, 2020a). CD4-celler är vita blodkroppar som är en del av immunförsvaret. Överföringen av viruset kan ske vid oskyddat sex, från mamma till barn under graviditet och förlossning, genom att smittan finns i blod som används vid blodtransfusion samt genom användning av samma nålar när droger injiceras. Majoriteten av alla människor som smittas av hiv sker genom oskyddat
sex, då detta inte anses som en risk på grund av bristande kunskap inom ämnet (a.a.) Risken för smitta är som högst precis när en person blivit smittad och inte själv vet om att hen bär på viruset, eller när en smittad person inte använder preparat (Kjällquist-Petrisi & Resmen, 2018). Vanliga första symptom vid en hiv-infektion kan vara feber, halsont, svullna lymfkörtlar och utslag men hos en del patienter uteblir första symptom helt (Folkhälsomyndigheterna, 2020).
Diagnostik och Behandling
Hiv-diagnos ställs med hjälp av ett blodprov som visar på specifika antikroppar eller antigener för hiv (Folkhälsomyndigheterna, 2020). Sjukdomen behandlas med antiretroviral behandling (ART) som är en sammansättning av minst tre olika antiretrovirala medel (WHO, 2020). ART, som är en bromsmedicin, utrotar inte Hiv, men gör så att CD4-cellerna slutar brytas ner och sjukdomen stannar upp i utvecklingen (Pau & George, 2015). Viruset försvinner inte helt ut kroppen men finns i så liten skala att det inte är skadligt. Detta har gjort att hiv, med rätt behandling, inte är en dödlig sjukdom utan en kronisk som går att leva med. Målen med antiretroviral medicin för hiv/aids är bland annat att öka
immunförsvarets funktion, förlänga livslängden för patienten, reducera
dödligheten i relation till hiv, öka livskvalitén samt minska risken att föra vidare sjukdomen till andra. För att behandlingen ska lyckas krävs det ett engagemang från både sjukvårdspersonal och patienten i fråga (a.a.)
Patienten måste ta medicinen regelbundet och på rätt sätt (behandlingen innehåller flera olika kombinationer av mediciner) för att inte sjukdomen ska fortsätta
utvecklas eller för att patienten inte ska utveckla en resistens mot preparatet. Om en patient missar att ta sin medicin ett flertal gånger kommer viruset återigen börja förstöra CD4-cellerna och immunförsvaret bryts ner (Pau & George, 2015). En person som har blivit smittad av hiv och inte tar någon medicin kommer att utveckla aids (acquired immunodeficiency syndrome). Aids är ett stadie där kroppens immunsystem inte längre kan skydda kroppen från infektioner och patienten kan därför dö av sjukdomar som en frisk person hade överlevt. (Kjällquist-Petrisi & Resmen, 2018).
Förebygga hiv-smitta från mamma-till-barn (PMTCT)
Majoriteten av alla barn, mellan 0-14 år, som blir smittade av HIV blir det av sin egen mamma vid födseln. Risken att bli smittad vid födseln som barn, om kvinnan är hiv-positiv, är mellan 15 %-45 % (Avert, 2020b). Enligt WHO’s (2020)
rekommendationer ska alla hiv-positiva gravida och ammande, kvinnor behandlas med ART. Internationella program som är skapade för att förebygga smitta från mamma-till-barn förkortas PMTCT (prevention of mother-to child transmission) internationellt.
PMTCT rekommenderas att erbjudas för hiv-positiva kvinnor innan graviditet samt genom hela graviditeten, förlossningen och amningen. Programmet
innehåller diagnostisering av nyfött barn, ett hiv-test för barnet vid 18 månaders ålder och/eller när barnet slutat amma. Det inkluderar även uppstart av ART om barnet visar sig vara smittad av hiv (Avert, 2020b).
Hiv i Subsahariska Afrika
68 % av alla människor i världen, som lever med hiv, bor i Subsahariska Afrika (Avert, 2020a). Sjukdomen är utspridd över stora delar av kontinenten och varierar i utbredning i olika länder. Till exempel är den nationella utbredningen av hiv i Botswana cirka 22 % medan i Tanzania ligger spridningen på cirka 3.9 % (Dwyer- Lindgren m. fl. 2019). 70 % av alla människor som lever med hiv i Subsahariska Afrika är kvinnor och flickor i åldern 15-19 år står för fyra av fem nydebuterade infektioner. Samtidigt löper kvinnor i åldern 15-24 år dubbelt så stor risk att få hiv som män i samma region och ålder (Unicef, 2020a).
En studie (Sia m. fl. 2017) som gjordes i 21 olika länder i Afrika visade att hiv hade en större utbredning bland kvinnor än män i de flesta av de aktuella länderna samt att riskfaktorerna för hiv/aids var olika hos kvinnor och män. Kvinnor är ofta yngre än män vid giftermål och har generellt sätt lägre utbildning, vilket resulterar i att kvinnorna hamnar i en ekonomisk beroendeställning. Kvinnor hade även sämre kunskaper än män gällande hiv/aids i många av länderna (a. a.).
Transkulturell Omvårdnad
Madeleine Leininger var en sjuksköterska och forskare som trodde på multikulturell värld. Hon belyser i sitt arbete hur viktigt det är för arbetande sjuksköterskor att förstå olika kulturer för att kunna förstå sina patienter. Leininger utvecklande studien etnonursing, där hon tittade på skillnader och generalitetet i olika kulturer och hur det visar sig i sjukvården. Genom sin studie upprättade hon även en teori som hon kallade för transkulturell omvårdnad. Meningen med Leininger’s studie var att hjälpa sjuksköterskor att navigera iu sitt arbete, när de vårdar människor från olika delar av världen och har olika förståelse och syn på sjukvård (Leininger 2002).
Leininger’s (2002) vårdteori om transkulturell omvårdnad förklarar vikten av att förstå människors syn på sjukvård i relation till den kultur som de kommer ifrån. I dagens samhälle i både Sverige samt i andra länder, bor det människor från olika delar av världen som söker vård och som har olika uppfattningar om vad en god omvårdnad är. För att kunna ge en professionell och individanpassad vård behöver sjuksköterskan ha en förståelse samt vara kapabel till att navigera i olika kulturer. Förståelsen och kunskapen är viktig för att inte förutfattade meningar och
fördomar ska uppstå. Sjuksköterskan behöver bland annat kunskap om vilken livsstil patienten har, vilka normer och uppfattningar som finns gällande hälsa och ohälsa samt om det finns förbud eller heliga uppfattningar inom den levda
kulturen. Leininger kallar detta för ”kulturkompetens”, vilket hon menar kräver att sjuksköterskor aktivt tränar för att lära sig (a.a.). Kanshana m. fl. (2016) definierar kulturkompetens som något som uppstår när medvetenhet utvecklas av ens egna tankar och värderingar, utan att behöva överföra eller påverka människor som inte delar samma uppfattningar. Det innebär även att förstå och lära sig om andra människors kulturer, samt att acceptera de olikheter som finns mellan olika kulturer för att kunna anpassa omvårdnaden så att den främjar patienten och den kultur hen lever i.
Centrala begrepp i Leininger’s teori
Leininger menade att synen på hälsa grundas i den kultur som människor lever i. Människor värdesätter olika saker i livet och därför betyder hälsa olika för olika
människor. Genom att studera transkulturell omvårdnad utvecklas en kunskap och förståelse för hur olika människor ser på hälsa och ohälsa, kulturella uttryck för omvårdnad samt om hur människor olika beteendemönster uttrycker sig i relation till hälsa och ohälsa (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012).
Kultur är, enligt Leininger, något som går i arv och med tiden utvecklas och lärs in. Hälsa, sjukdom och döden är saker som människor uppfattar och förhåller sig till efter vilka normer och vanor som de har ärvt av tidigare generationer. Omsorg är mittpunkten i omvårdnad enligt Leininger. Omsorg förklaras som något som utvecklas när människor främjar hälsa genom att stötta och hjälpa. Sjuksköterskan utvecklar sina egna beteenden för omsorg i sitt omvårdnadsarbete med sina
patienter (Wiklund Gustin & Lindwall, 2012). The Sunrise Model – Soluppgångsmodellen
Leininger uppfann en modell (se figur 1) för att beskriva och utveckla meningen av omvårdnad och hälsa i olika kulturer som hon kallade ”The sunrise model” (soluppgångsmodellen). Modellen skapades som en guide för sjukvårdspersonal, för att underlätta förståelsen för varje enskild patients behov i relation till deras kultur, i vårdprocessen. Den övre delen av modellen ger sjukvårdspersonalen en förståelse för patientens kultur och världsbild samt hur detta tillsammans skapar patientens individuella förväntningar av vad sjukvård innebär. Kulturanalysen används sedan som bas för den fortsatta planeringen, utförandet samt
utvärderingen av den professionella vård där sjukvårdspersonalen har möjlighet att ta hänsyn till kulturella strukturer och värderingar under hela vårdprocessen (Leininger, 2002).
PROBLEMFORMULERING
För att nå upp till de globala hållbarhetsmålen 2030 behöver vi förstå de
utmaningar som vårdpersonal möter i sitt dagliga arbete. Den här studien gynnar arbetande sjuksköterskor i Sverige men även i andra delar av världen då den ger en ökad kunskap gällande de faktorer som påverkar hiv-positiva kvinnors tillgång till vård i Subsahariska Afrika. Studien bidrar även till att öka kunskapen
gällande de kulturella strukturer och normer som människor från andra delar av världen kan leva efter. Leininger (2002) menar att vi behöver studera andra kulturer för att utveckla kulturkompetens, vilket är en kompetens vi som blivande sjuksköterskor behöver för att vårda och lindra lidande hos patienter från andra kulturer.
Enligt Sida (2020) bidrar ojämlikheter mellan könen till att kvinnor löper större risk att drabbas av hiv än män, särskilt i Subsahariska Afrika. Detta
överensstämmer med UNAIDS’ (2020c) påstående att ojämlikhet mellan könen förvärrar kvinnor och flickors utsatthet gällande hiv samt försvårar deras chans till vård. Genom att belysa frågan gällande hiv-positiva kvinnors svårigheter med att ta del av sjukvård, i Subsahariska Afrika, uppmanas debatten om jämställdhet att fortsätta samtidigt som kunskapen gällande omvårdnad av hiv-positiva
SYFTE
Syftet med studien är att belysa de faktorer som är av betydelse för om kvinnor med hiv får vård eller inte, i relation till den kulturella och sociala kontexten, i Subsahariska Afrika.
METOD
Design och frågeställning
En litteraturstudie har utförts för att svara på valt syfte och problemformulering. Ett induktivt förhållningssätt har eftersträvats. Henricson och Billhult (2018) förklarar att ett induktivt förhållningssätt används när forskaren utgår från deltagarnas egna upplevelser av ett specifikt fenomen (a.a.). För att kunna belysa de faktorer som är av betydelse för om hiv-positiva kvinnor får tillgång till vård eller inte har empiriska studier med kvalitativ ansats använts. Polit och Beck (2020) redogör för hur kvalitativ ansats används när avsikten är att studera människors upplevelser och innebörd av ett fenomen, samt skapa förståelse eller mening. En kvalitativ studiedesign utvecklas under studiens gång och har ett flexibelt tillvägagångssätt som konstrueras under datainsamlingen.
Studiens frågeställning utformades enligt POR-modellen som tillämpas för att formulera en frågeställning när en kvalitativ metod används. Population står för den aktuella grupp som står i fokus. Området/fenomenet som ska undersökas är upplevelser, erfarenheter och uppfattningar. Resultatet är baserat på gruppens beskrivningar av de upplevda händelserna (Willman m. fl. 2016). I den här studien var populationen hiv-positiva kvinnor. Området var faktorer som bidrar till om kvinnorna får ta del av vård/behandling eller inte och resultatet inkluderade beskrivningar och upplevelser av de bidragande faktorerna (se Tabell 1).
Tabell 1. POR-modell Strukturerad frågeställning
Population Område/Fenomen Resultat Hiv-positiva
kvinnor i Afrika.
Faktorer som bidrar till tillgången av vård.
Beskrivningar och upplevelser av de bidragande faktorerna. Inklusions- och exklusionskriterier valdes innan litteratursökningen för att ringa in samt avgränsa syftet (se Tabell 2).
Tabell 2. Inklusion- och exklusionskriterier
Inklusionkriterier Exklusionkriterier
- Hiv-positiva kvinnor över 18 år. - Peer-reviewed artiklar
- Artiklar skrivna på engelska - Artiklar som finns tillgängliga i
full text
- Artiklar som är publicerade år
- Kvantitativa studier - Icke-vetenskapliga artiklar - Artiklar som inte svarar på
2010-2020
- Artiklar som är genomförda i länder som ingår i Subsahariska Afrika.
Litteratursökning och urval
Först gjordes en inledande informationssökning för att få en förståelse för vad för information det fanns att hämta om det valda ämnet samt utveckla ett funktionellt ämnesområde som var sökbart på en bra nivå för arbetets storlek. Sökningen gjordes i facklitteratur och sökmotorer på internet och skapade en överblick över tillgänglig forskning. Efter det gjordes den egentliga informationssökningen, den så kallade systematiska litteratursökningen (Friberg, 2017).
Databasen CINAHL (Cumulative Index to Nursing and Allied Health Litterature) valdes ut då den innehåller artiklar inom omvårdnad. Även databasen PubMed användes i litteratursökningen då den innefattar artiklar om medicinsk forskning vilket bidrog till en mer omfattande litteratursökning. Fyra sökblock skapades; HIV, kvinnor, Afrika och omvårdnad. En systematisk litteartursökning gjordes i CINAHL med sökorden; Human Immunodeficiency virus, women, africa, nurs*, medical care och antiretroviral therapy, highly active. Sökningen i CINAHL gav 107
artiklar. Ett sökblock lades till i sökningen i PubMed, ”utmaningar”, och en systematisk litteratursökning gjordes med orden HIV, HIV infections/transmission, women, africa,
nurs*, care, antiretroviral therapy, challenge och difficulties. Sökningen gav 407 träffar.
Trunkering användes på sökordet “nurs” för att få med olika böjningsformer. Boolesk söklogik användes för att bestämma sökordens samband mellan varandra (Willman m. fl. 2016). Operatorn OR användes inom sökblocken och AND användes mellan sökblocken.
Sökningarna gjordes i både fritext samt MeSH-termer och Headings och skedde separat i de olika databaserna då de aktuella ämnesorden skiljde sig åt en del (Willman m. fl. 2016). I CINAHL användes avancerad sökning och ”peer-reviewed”, “full text” och “publikationsår 2015-2020”. I PubMed användes publikationsår 2015-2020 som sökhjälp. 514 artiklar identifierades totalt i de systematiska litteratursökningarna, PubMed och CINAHL, samt två artiklar genom manuell sökning i referenslistorna från artiklarna: Interventions to significantly improve service uptake and retention of HIV-positive pregnant women and HIV-exposed infants along the prevention of mother-to-child transmission continuum of care: systematic review (Vrazo m. fl. 2018) och Lessons learned from the PMTCT program in Swaziland: challenges with accepting lifelong ART for pregnant and lactating women - a qualitative study (Katirayi m. fl. 2016). Enligt Willman m. fl. (2016) bör en manuell sökning av litteratur göras som en komplement till den systematiska litteratursökningen. Totalt identifierades 516 artiklar. Samtliga artiklarnas titlar och abstrakt lästes för att exkludera artiklar som inte svarade på syftet. Sedan lästes återstående
artiklarnas resultat och till slut valdes 12 artiklar till studiens resultat. Resterande artiklar exkluderats på grund av att de inte motsvarade studiens syfte, eller var gjort med kvantitativ ansats.
Granskning och analys
För att litteraturstudier ska upprätthålla en kvalitetssäker nivå och utveckla säker evidens används ett granskningsprotokoll (Willman m. fl. 2016). Artiklarna i den här studien kvalitetsgranskades med hjälp av SBU’s (2017) mall ”Kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet”. Där kvaliteten på studierna kan resultera i låg, medelhög, hög kvalitet. Kvaliteten på artiklarna bestämdes med hjälp av SBU’s mall samt med hjälp av Willman m. fl. (2016) granskningsfrågor för studier med kvalitativ metod. För att artiklarna skulle inkluderas krävdes det att de hade medelhög eller hög kvalitet.
Samtliga artiklar analyserades med hjälp av Friberg’s (2017) struktur. Först lästes artiklarna igenom flertalet gånger med fokus på studiernas resultat, nyckelfynd identifierades och kategorier och teman skapades. Enligt Danielson (2017) beskriver en kategori vad en text innehåller medan ett tema beskriver textens betydelse och bildar en röd tråd mellan kategorierna (a.a.). En artikelmatris gjordes (se bilaga 3) för att skapa en översikt och de olika studiernas resultat jämfördes därefter med varandra. Artikelmatrisen presenterade information om studien i kategorierna författare, publiceringsår, land, syfte, metod, deltagare (ålder, kön, bortfall), resultat, kvalitet. Till sist utformades ett färdigt resultat där de kategorier och teman presenterades. Kategorier och teman utvecklades under analysen och ändrades vid behov för att rama in resultatet på bästa sätt.
RESULTAT
Resultatet baserades på 12 vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Två av studierna bedömdes med medel kvalitet och 10 med hög kvalitet. Fem studier gjordes i Uganda, en i Malawi, två i Tanzania, en i Swaziland, en i Guinea-Bissau, en i Zimbabwe, en i Sydafrika och en i Uganda och i Malawi. Antalet
medverkande i studierna varierade mellan 10 och 159 personer. Samtliga studier baserades på hiv-positiva kvinnors upplevelser. Tre av studierna fokuserade på gravida kvinnor, tre studier på gravida och/eller ammande kvinnor, två studier på kvinnor som hade barn, två studier på kvinnor som var gravida eller hade barn, en studie baserades på ammande kvinnor och en studie fokuserade på hiv-positiva kvinnor som även upplevt fysiskt eller psykiskt våld i hemmet.
Av de 12 studierna utvecklades fyra kategorier (strukturella faktorer, stigma och att utsättas för diskriminering, att inte fullfölja behandling samt brister inom sjukvården). 11 teman skapades till kategorierna (möjligheten att ta sig till sjukvården, bristande support från familjen, psykiskt och fysiskt våld, en kultur där kvinnor inte är självständiga, hiv-status, stigma och diskriminering i
samhället, stigma och diskriminering inom sjukvården, följsamhet och biverkningar, kunskap, bemötande samt resurser). Se tabell 3 för översikt av resultatet inklusive samtliga kategorier.
Tabell 3. Resultatöversikt
Kategorier
→
Strukturella faktorer
Stigma och att bli utsatt för diskriminering Att inte fullfölja behandling Brister inom sjukvården
Studier ↓ Aschaba S. m. fl (2017) X X Buregyeya E. m. fl. (2017) X X X Duff P m. fl. (2010) X X X X Flax L V. m. fl. (2017) X X X Gugsa A m.fl. (2017) X X X X Habedi D. S. K. m. fl. (2016) X Iroezi N m. fl. (2013) X X X Katirayi L m. fl. (2016) X X Kosia A. m. fl. (2016) X X Nyati-Jokomo Z m. fl (2019) X X Sariah A. m. fl.. (2019) X X X Vieira N. m. fl. (2017) X X X Strukturella faktorer
Resultatet visade på olika typer av strukturella faktorer som bidrog till om hiv-positiva kvinnor fick ta del av sjukvård, i Subsahariska Afrika, eller inte. Möjligheter att ta sig till sjukvården
Brist på ekonomiska tillgångar bidrog till att en del kvinnor inte kunde ta sig till sjukhuset/kliniken för att hämta medicin eller närvara vid återbesök och
behandling. Kvinnorna är många gånger ekonomisk beroende av sina manliga partners och måste be om pengar vid behov (Duff m. fl. 2010; Flax m. fl. 2017; Gugs m.fl. 2017; Iroezi m. fl. 2013; Kosia m. fl. 2016; Sariah m. fl. 2019). För en del kvinnor fanns det inga pengar i familjen för att betala för transporten och de tvingades stanna hemma istället då det var för långt att gå till fots (Iroezi m. fl. 2013). En studie rapporterade om att kvinnor inte hade råd med mat och därmed inte kunde ta sin medicin då de inte vågade ta den på fastande mage (Sariah m. fl. 2019). Det fanns även kvinnor som inte kunde ta sig till sjukhuset på grund av deras hiv-infektion hade blivit för allvarlig för att de skulle kunna göra resan till sjukhuset (Duff m. fl. 2010).
En av artiklarna (Gugsa m. fl. 2017) visade på att kvinnor som bodde i avlägsna byar inte kunde delta i behandling på grund av bristande tillgångar till transport
till och från sjukhuset. De kvinnor som flyttade ofta och levde ett mobilt liv och inte hade fått en remiss från sjukhuset där de startade sin behandling, hade sedan svårt att fortsätta behandlingen på ett annat sjukhus. För många besök på kliniken innan insättning av medicin kunde även avskräcka patienterna från att starta hiv-behandling, då transporten blev för dyr (Katirayi m. fl. 2016). Flera kvinnor rapporterade att de förbjöds arbeta för sina män vilket gjorde att de förblev ekonomiskt beroende från sin partner (Aschaba m. fl. 2017). Kvinnor som hade ett arbete spenderade ibland den största delen av sin tid på arbetet och hade därför inte tid att delta i behandling (Aschaba m. fl. 2017).
Bristande support från familj
Flera kvinnor vittnade om polygami, där mannen hade flertalet fruar och kvinnan inte hade något att säga till om gällande relationen eller var resurserna skulle spenderas. Brist på manlig support på grund av månggifte kombinerat med instabila relationer där tillit saknades gjorde det svårt för kvinnorna att manövrera situationen i hemmet. En redan instabil relation kunde förvärras när kvinnan avslöjade sin hiv-status och i värsta fall upphöra. Utan sin partners support fanns det ofta inte tillräckligt med ekonomiska resurser för att till exempel betala medicin eller behandling (Aschaba m. fl. 2017; Flax m. fl.2017). Kvinnor rapporterade även att de inte fick påbörja behandling, eller var tvungna att
avbryta, för att deras män förbjöd dem att ta del av hiv-behandling (Aschaba m. fl. 2017) eller slängt deras medicin i latrinen så de inte skulle kunna ta den (Kosia m. fl. 2016). Även brist på emotionell support från partner och familj kunde göra det svårt för en del kvinnor att stanna kvar i behandlingen då det är en krävande och svår tid att genomgå (Sariah m. fl. 2019). Familjekonflikter visade sig även vara en anledning till att kvinnor slutade med hiv-behandling (Sariah m. fl. 2019). Psykiskt och fysiskt våld
En studie som bland annat intervjuat hiv-positiva kvinnors, vars partners avlidit, visade att de upplevde våld i hemmet på grund av sjukhusbesökens oregelbundna och bristfälliga framföranden. Långa väntetider, bristande testapparater och att medicinen var slut i lagret gjorde att kvinnorna kom hem sent på kvällen och ibland utan medicinen som de skulle hämtat. Detta gjorde att deras partner blev misstänksam mot kvinnans trovärdighet och utsatte dem för psykisk och fysiskt våld. Samma studie rapporterade även om kvinnor som upplevde våld i hemmet i samband med när de måste fråga sin manlige partner om ekonomisk hjälp för att kunna betala sin behandling (Kosia m. fl. 2016).
En rädsla för att bli utsatt för våld av sin partner bidrog till att en del kvinnor inte vågade avslöja sin hiv-status (Aschaba m. fl. 2017). I en annan studie (Gugsa m. fl. 2017) rapporterade kvinnor om psykisk och fysisk misshandel efter att deras partner fått reda på deras hiv-status.
En kultur där kvinnor inte är självständiga
Kvinnor rapporterade om svårigheter gällande kulturella normer där de inte själva fick bestämma över sin reproduktiva hälsa, vilket gjorde att de inte kunde ta kontroll över när och hur de ville genomgå hiv-behandlingen (Aschaba m. fl. 2017). Kvinnans roll i familjen är främst att vara mamma och fru (Flax m. fl. 2017), vilket bidrog till att kvinnan tar hand om sjuka familjemedlemmar, sköter hushållet och tar hand om barnen. Det gör att det blir svårt att hinna med att åka till sjukhuset för att ta del av behandling (Buregyeya m. fl. 2017; Flax m. fl. 2017;
Gugsa m. fl. 2017; Kosia m. fl. 2016). Tro och religion kunde också bidra till att en del kvinnor valde bort behandling och medicinering då de trodde att det enda botemedlet mot HIV var att be (Flax m. fl. 2017; Gugsa m. fl. 2017; Sariah m. fl. 2019; Vieira m. fl. 2017).
Stigma och att utsättas för diskriminering
Resultatet visade att hiv-positiva kvinnor upplevde svårigheter med stigma och diskriminering vilket bidrog till att deras sjukvård påverkades negativt. En rädsla för att avslöja sin HIV-status i relation till stigma och utanförskap var
förekommande och påverkade behandlingen. Hiv-status
Rädsla för att avslöja sin hiv-status för sin manliga partner var återkommande i flertalet studier då kvinnorna var rädda för att deras partner skulle lämna dem (Aschaba m. fl 2017; Buregyeya m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Flax m. fl. 2017; Nyati-Jokomo m. fl 2019; Iroezi m. fl. 2013; Sariah m. fl. 2019). När en hiv-positiv kvinna inte avslöjar sin hiv-status för sin partner eller familj blir det svårt att fullfölja behandlingen på grund av att kvinnan många gånger är beroende av sin partner ekonomiskt (Flax m. fl. 2017, Gugsa m. fl. 2017).
Stigma och diskriminering i samhället
Hiv-relaterat stigma och diskriminering från samhället var en anledning till att kvinnor inte vågade ta del av hiv-behandling då de var rädda att deras hiv-status skulle avslöjas och att de kommer bli utstötta och/eller diskriminerade (Aschaba m. fl. 2017; Buregyeya m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Flax m. fl. 2017; Nyati-Jokomo m. fl. 2019; Sariah m. fl. 2019; Vieira m. fl. 2017). Till exempel hade en del kvinnor upplevt att de inte fått tillgång till de förnödenheter, (som till exempel kuponger och gödsel) som delades ut i samhället, på grund av sin hiv-status (Iroezi m. fl. 2013).
Stigma och diskriminering inom sjukvården
Bristfälligt bemötande samt upplevelser av hiv-relaterad stigma från
sjukvårdspersonal upplevdes även som en orsak till att en del kvinnor inte ville gå till sjukhuset/kliniken för att få vård för sin hiv-diagnos (Aschaba m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Iroezi m. fl. 2013; Nyati-Jokomo Z m. fl. 2019). Stigman och utsattheten utvecklades bland annat från att sjukvårdspersonalen ansåg att det var en skam att bli gravid samtidigt som kvinnan testat positivt för hiv (Aschaba m. fl. 2017).
Att inte fullfölja behandling
Resultatet visar på att kvinnor hade svårigheter med att ta del av behandling på grund av följsamhet, biverkningar och bristande kunskap gällande hiv och behandling.
Följsamhet och biverkningar
En studie visade att det är svårt för en del kvinnor med följsamhet när det gäller sin hiv-behandling. Bland annat hade kvinnorna svårt att ta medicinen på rätt tid och dag och ibland missade de att ta medicinen helt. Detta berodde på att
kvinnorna inte vågade berätta för sin partner om sin hiv-status, och därmed inte kunde ta medicinen när partnern var hemma. En del kvinnor ville inte påbörja behandling på grund av att de tyckte att tabletterna varv för stora att svälja, vilket
skrämde dem (Buregyeya m. fl. 2017).
En del studier visade att kvinnor avstod eller avbröt sin behandling på grund av att de inte klarade av biverkningarna från medicinen (Buregyeya m. fl. 2017; Flax m. fl. 2017; Gugsa m. fl. 2017). Biverkningarna av medicinen har en del kvinnor uppgett vara så svåra att de slutade med sin behandling. Ibland blev kvinnorna så påverkade av biverkningarna att de inte kunde gå till sitt arbete, vilket i sin tur gör att kvinnan förlorar sin ekonomiska inkomst, vilket gör att hon avbryter
medicineringen (Sariah m. fl. 2019).
Även rädsla inför att ta medicin och vilka biverkningar det kunde medfölja var en orsak till att kvinnor inte vill börja med behandling (Gugsa m. fl. 2017, Katirayi m. fl. 2016; Nyati-Jokomo m. fl. 2019; Sariah m. fl. 2019). En del kvinnor oroade sig även för att inte kunna fullfölja sin medicinering fullt ut, på grund av bristande ekonomi eller rädsla att avslöja sin HIV-status, vilket kunde bidra till att deras sjukdom blir värre och de kommer dö tidigare (Buregyeya m. fl. 2017, Katirayi m. fl. 2016; Nyati-Jokomo m. fl. 2019). En studie visar på att kvinnor med hiv
upplevde en hopplöshet och därför inte tyckte det fanns någon mening att delta i behandlingen. Hopplösheten kunde komma från att bli utstött, lämnad av sin partner eller ekonomisk utsatthet (Sariah m. fl. 2019).
Kunskap
Bristande kunskap, hos hiv-positiva kvinnor, gällande hiv och hiv-behandling var en anledning till att kvinnor inte engagerade sig i behandlingen (Buregyeya m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Vieira m. fl. 2017). Otillräcklig kunskap hos män i ämnet bidrog även till att det blev svårt för kvinnorna att ta del av behandlingen, då deras manlige partner motsätter sig på grund av att vetskapen om de positiva effekterna inte fanns (Katirayi m. fl. 2016). Tre av studierna visade även att om den smittade kvinnan inte kände sig sjuk, eller hade några typiska symptom för HIV, var hon ibland inte motiverad till att börja med behandling (Duff m. fl. 2010; Sariah m. fl. 2019; Katirayi m. fl. 2016).
Brister inom sjukvården
Brister inom sjukvården bidrog till att hiv-positiva kvinnor upplevde olika svårigheter som bidrog till att de inte kunde ta del av den sjukvård som de behövde.
Bemötande
En studie visade på att kvinnor upplevde att de blev sämre bemötta och fick vänta längre än kvinnor utan en hiv-diagnos. De upplevde även att deras integritet och konfidentialitet inte var respekterade av sjukvårdspersonalen. En del kvinnor berättade även att de inte vågade gå tillbaka till kliniken om de uteblivit från föregående återbesök, då de var rädda att bli förolämpade och utskällda av sjukvårdspersonalen (Gugsa m. fl. 2017).
Resurser
Studier visade även på personalbrist, små utrymmen och en avsaknad av integritet för de vårdsökande kvinnorna (Habedi m. fl. 2016) samt bristande provtagning av
bidra till att nödvändig behandling startade för sent eller inte startade alls (Iroezi m. fl. 2013). En del kvinnor berättade att de var tvungna att ta en del tester på ett sjukhus som låg långt bort från deras hemby, vilket i sin tur gjorde att de
tvingades fråga sin manlige partner om ytterligare ekonomisk hjälp (Kosia m. fl. 2016). Långa väntetider var även en anledning till att en del kvinnor avslutade sin behandling. Kvinnor rapporterar om att de kunde vänta flera dagar på kliniken utan att få träffa sjukvårdspersonal eller få sin medicin (Duff m. fl. 2010).
DISKUSSION
Diskussionen är uppdelad i metod- och resultatdiskussion. För och nackdelar av metodvalet vägs med grund i vetenskaplig litteratur. Resultatets centrala upptäckter får stöd av forskning som styrker och bestrider fynden (Henricson, 2018).
Metoddiskussion
I metoddiskussionen diskuteras studiens design, litteratursökning samt granskning och analys.
Design och frågeställning
Litteraturstudiens syfte var att belysa de faktorer som bidrar till om hiv-positiva kvinnor får ta del av sjukvård eller inte, i Subsahariska Afrika. Detta gjordes genom att analysera 12 kvalitativa intervjustudier med en induktiv ansats. Enligt Henricson & Billhult (2018) är det en styrka att använda sig av kvalitativ metod när upplevelser av ett fenomen ska undersökas. Intervjuer bidrar till att deltagarna och forskaren kan tillsammans fördjupa sig i ämnet och utveckla en förståelse och kunskap för det aktuella ämnet (a.a.). Litteraturstudiens frågeställning utformades enligt POR-modellen som enligt Willman m. fl. (2018) bidrar till att sökningen avgränsas och blir mer preciserad.
Litteratursökning och urval
Författarens ursprungliga frågeställning utgick ifrån sjuksköterskors perspektiv och vad de ansåg att det fanns för svårigheter för hiv-positiva kvinnor att ta del av vård, i Subsahariska Afrika. Under den inledande informationssökningen fanns det inte tillräckligt med material för att besvara syftet och problemformuleringen och perspektivet ändrades därför till att belysa de faktorer som påverkar hiv-positiva kvinnor att ta del av vård i Subsahariska Afrika, ur ett patientperspektiv. Litteratursökningen gjordes i två olika databaser vilket ökar arbetets trovärdighet då sökningen skett över ett bredare spektrum och möjligheten att hitta artiklar med rätt betydelse ökar (Karlsson, 2018). Endast artiklar som var peer-reviewed togs med i det slutgiltiga urvalet av artiklar, vilket stärker trovärdigheten av resultatet då materialet värderas som vetenskapligt (Henricson, 2018). En brist i
litteratursökningen var att författaren endast sökte artiklar i CINAHL som fanns tillgängliga utan kostnad. Detta kan ha bidragit till att artiklar som varit bättre lämpade till syftet valdes bort. Ett sökblock (utmaningar) lades till i sökningen i PubMed för att ringa in syftet ytterligare men gick inte att ta med i sökningen i CINAHL då det gjorde att det blev för få artiklar i det slutliga sökresultatet. Sökningarna genomfördes både i fritext samt med ämnesord för att inkludera de artiklar som inte hittades via ämnesord, vilket stärker sökningen då fler artiklar inom ämnet inkluderas (Henricson, 2018). Sökningen i PubMed resulterade i 407
artiklar vilket utgjorde ett stort arbete för författaren på grund av dess kvantitet. Ämnet var svårt att ringa in ytterligare utan att förlora för mycket data. Det hade eventuellt varit till författarens fördel att ändra sökblock och/eller sökord för att få en infallsvinkel i litteratursökningen som hade resulterat i ett mindre antal
vetenskapliga artiklar i den slutliga sökningen. Granskning och Analys
Enligt Willman m. fl. (2016) blir granskningen av högre kvalitet när minst två oberoende personer tar del av och kontrollerar materialet. Artiklarna granskades endast utav en person då författaren utförde arbetet enskilt, vilket kan påverka granskningens kvalitet (a.a.). Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av SBU’s mall samt kompletterande frågor från Willman m. fl. (2016) vilket stärkte
bedömningen av artiklarna. Enligt Forsberg och Wengström (2015) krävs det att studier har medelhög eller hög kvalitet för att vara en del av resultatet i en litteraturstudie. Två artiklar hade medelhög kvalitet och tio artiklar hade hög kvalitet. De artiklar som resulterade i medelhög kvalitet hade otydliga beskrivningar av praktiska åtgärder till studiens resultat.
Studieresultatets generaliserbarhet visar om studien går att applicera på andra kontexter (Henricson, 2018). Subsahariska Afrika består av 42 länder samt sex önationer. Studierna som analyserades var gjorda i sju olika länder i Subsahariska Afrika vilket betyder att arbetets resultat inte går att applicera på alla länder som ingår i Subsahariska Afrika då författaren inte har tillräcklig kunskap om de kulturella och strukturella skillnaderna i samtliga länder. Länder kan även skilja sig åt beroende på var i landet människor bor och vilken socioekonomisk situation de lever i. Analysen ger dock en bild av hur en del kvinnor som lever i de här länderna upplever vården och de svårigheter som kan uppkomma för en hiv-positiv kvinna i relation till behandling och medicin.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen kommer att ta upp de mest förekommande faktorerna som bidrar till om hiv-positiva kvinnor i Subsahariska Afrika får ta del av vård eller inte.
Ekonomiska svårigheter
Flertalet studier i resultatet visade på att kvinnor i Subsahariska Afrika är
ekonomiskt beroende av sina manliga partner, vilket kan bidra till att de inte får ta del av den hiv-behandling de behöver, om inte deras partner samtycker och accepterar den ekonomiska kostnaden som det innebär. Detta stämmer överens med en studie (Lubega, 2013) som gjordes i Uganda där kvinnor i intervjuer berättat om att de blivit förbjudna av sina män att ta del av behandlingen eller inte fått pengar till resan till kliniken. Även en annan litteraturstudie (Omanaiye, 2018) visade på kvinnors svaga ställning till sin partner där kvinnan inte får bestämma över sina ekonomiska tillgångar och därmed inte kan fullfölja sin behandling. Rädslan för att avslöja sin hiv-status hänger ihop med rädslan att förlora sin ekonomiska support då kvinnorna ibland inte har eller förbjuds att ha ett arbete. Utan sin partner har kvinnan ingen inkomst och kan inte betala behandling och
medicin, och har dessutom inga pengar till mat och andra nödvändigheter. I en studie (Kiweewa, 2015) från Uganda hade endast 36 % av 85 intervjuade kvinnor med HIV avslöjat sin HIV-status för sin sexpartner. Orsaken var att de inte ville avslöja sin status då de var rädda för att bli lämnade och därmed förlora sin ekonomiska support.
Kvinnans roll i samhället
Kvinnans roll och låga status i samhället blir ett problem för deras tillgång till adekvat vård. De hamnar som vi ser i ett dilemma där de tvingas välja att berätta om sin hiv-status för att kunna ta del av behandling, men samtidigt riskerar att förlora sin partner som i vissa fall är deras enda ekonomiska trygghet (Buregyeya m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Lubega, 2013; Sariah m. fl. 2019)
I den transkulturella omvårdnaden som Leininger (2002) studerade ser man till varje individs förutsättningar för hälsa och sjukdom utifrån kultur och generation. Kulturella normer och strukturer kan vara ett hinder för en hiv-positiv kvinna att få ta del av vård. Buregyeya m. fl. (2017); Flax m. fl. (2017); Gugsa m. fl. (2017); Kosia m. fl. (2016) pratade samtliga om kvinnans roll i samhället och hur normen om en kvinnans uppgifter förhindrar kvinnan att delta i behandling. Flax m. fl. (2017) visade i sin studie att kvinnor inte hinner delta i sin behandling på grund av att de tar hand om familj och hushåll. Detta bekräftar Kiplagat (2019) som såg liknande resultat i sin studie. Enligt WHO’s (2020b) bidrar jämställdhet och att stärka kvinnor till en förbättrad hälsa. WHO arbetar för att utrota genusrelaterade svårigheter för att förbättra omvårdnaden. Kvinnans roll i samhället försvårar utrotningen av aids-epidemin och strävan efter ett jämställt samhälle år 2030 motarbetas. För att de globala hållbarhetsmålen gällande jämställdhet och aids-epidemin ska vara genomförbart krävs det att kvinnor har lika möjligheter till vård som män (a.a.).
Stigma och bemötande
Resultatet visade att bemötande och omhändertagande av sjukvårdspersonal var en bidragande faktor till att patienter inte deltog i behandling (Gugsa m. fl. 2017; Habedi m. fl. 2016; Nyati.Jokomo m. fl. 2019). Strukturella och kulturella normer (Flax m. fl. 2017) i kombination med sjukvårdspersonalens oförmåga att behandla patienterna med värdighet och respekt, samt utsätta dem för stigmatisering på grund av sin HIV-status (Aschaba m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Iroezi m. fl. 2013; Nyati-Jokomo Z m. fl. 2019) bidrar till att patienterna inte får den
individanpassade vård som de behöver. Detta stämmer överens med Mbonu m. fl. (2009) som visar på samma resultat i sin litteraturstudie (a.a.). En hiv-positiv patient är i beroendeställning till vårdpersonalen, då det är vårdpersonalen som har kunskapen och resurserna. Vårdpersonal är i en maktposition gentemot sina patienter och det är därför viktigt att den ställningen inte utnyttjas. Patientens omvårdnad kan bli drabbad och lidandet öka.
Resultatet visade att många kvinnor inte ville avslöja sin hiv-status för sin partner, familj eller samhälle på grund av rädsla för att bli stigmatiserade (Buregyeya m. fl. 2017; Duff m. fl. 2010; Nyati-Jokomo m. fl. 2019; Vieira m. fl. 2017). Detta stämmer överens med en kvalitativ och kvantitativ studie som gjordes i Botswana (Weiser, 2003) där 109 patienter och 60 sjukvårdare svarade på enkäter och intervjuades. 69 % av patienterna höll sin hiv-status hemlig för sin familj och 94
% undanhöll sin status för samhället de levde i. Azia (2016) menar också att detta är en anledning till att kvinnor slutar sin behandling för hiv. När en patient inte vågar eller kan berätta om sin hiv-status för sin partner sätts patienten i en känslig situation. Utan ekonomisk och emotionell support är kvinnorna helt utelämnade till vårdpersonalen, vilket visar ytterligare vikten av att vårdpersonalen behandlar sina patienter med respekt.
För att kunna bemöta utsatta kvinnor i vårdarbetet behöver vårdpersonalen besitta kulturkompetens (Leininger, 2002) för att kunna sätta sig in i patientens livsvärld. Patienten behöver känna sig respekterad och trygg för att våga anförtro sig åt vårdpersonalen. Enligt Leininger har människor olika uppfattningar av vad hälsa och välmående är och detta måste sjukvårdspersonalen vara ödmjuka inför. Genom att använda sig av Leininger’s soluppgångsmodell i sitt omvårdnadsarbete och ta hänsyn till bland annat religion, sociala faktorer, kulturella värderingar, politiska åsikter och ekonomiska resurser, kan sjuksköterskor bidra till en omvårdnad som är anpassningsbar för varje individ (a.a.). Genom att förstå patientens bakgrund är det även lättare att förstå patientens agerande i olika situationer. När förståelse för patienten har utvecklats är det även lättare att bemöta patienten på ett sätt som gör att hen känner sig förstådd och respekterad, vilket eliminerar maktmissbruk och skapar en säkrare och mer effektiv vård. Enligt ICN’s etiska kod för sjuksköterskor är det en skyldighet för legitimerade sjuksköterskor att arbeta på ett sätt som främjar etiska förhållningssätt och respekterar människors olika värderingar, trosuppfattningar och kulturer.
Sjuksköterskan ska även arbeta för jämlikhet när det kommer till fördelningen av resurser inom vården (Swenurse, 2020). Att utsätta patienter för stigmatisering strider mot den etiska koden och bidrar till ett ökat lidande för patienten. Stigmatiseringen och diskriminering kan undvikas genom att sjuksköterskan är medveten om sin omgivning och sina patienters behov och förväntningar. Våld i hemmet
Resultatet visar på att kvinnor med hiv utsattes för fysisk och psykiskt misshandel i relation till sin hiv-status (Aschaba m .fl. 2017; Gugsa m. fl. 2017; Kosia m. fl. 2016). I en studie (Meskele m. fl. 2019) som gjordes i Etiopien visade det sig att våld i hemmet var en aning vanligare bland kvinnor med hiv än kvinnor som inte hade sjukdomen. Studien visar dock även att våld i hemmet förekommer i hög utbredning även hos kvinnor som inte är hiv-positiva (a.a.). Psykiskt och fysiskt våld förekommer i stora delar av världen och enligt Avert (2020c) är våld mot kvinnor en bidragande orsak till att kvinnor inte får ta del av vård (a.a.). Som föregående resultat visat är många kvinnor beroende av sin manliga partner och det blir därför svårt att bryta sig loss från den utsatta situation som de lever i.
KONKLUSION
Den här studien belyser hiv-positiva kvinnors svårigheter med att få ta del av behövlig sjukvård och behandling, i Subsahariska Afrika. Hiv är inte längre en dödlig sjukdom om rätt behandling och medicin sätts in. Den här studien visar vilka negativa effekter bland annat stigmatisering och ojämlikheter mellan könen kan få för en kvinna som lever med hiv, bortsett från var hon lever, om hon inte får rätt vård. Samtliga orsaker i den här studien, som bidrar till att kvinnor inte får
sjukdomens aggressivitet. Kvinnor i reproduktiv ålder riskerar även att föra vidare smittan till sina barn vid förlossning. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete kan få betydande konsekvenser för sina patienter om inte arbetet görs på rätt sätt och med rätt inställning. Kultur, normer, värderingar, relationer och förväntningar är något som alla patienter bär med sig, oberoende på var de kommer ifrån.
FORTSATTA KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE
Den första litteratursökningen, som författaren gjorde, visade på att det inte fanns tillräckligt med forskning gällande sjuksköterskans perspektiv på hiv-positiva kvinnors svårigheter att ta del av vård och är därför ett perspektiv som skulle behöva utvecklas vidare. Vidare forskning gällande kulturer som skiljer sig från den vi lever i är ett måste för att legitimerade sjuksköterskor ska kunna ge individanpassa säker vård. Människor emigrerar på grund av jobb, krig och intresse och tar kultur, tro och normer med sig. Leininger’s (2002) strävan efter kulturkompetens grundar sig i just detta vilket hon menar är ett måste för att lindra lidande. För att lindra lidande, bota sjukdomar och främja hälsa måste
sjuksköterskans och dess profession besitta kulturkompetens, det vill säga, ha en förståelse för att olika människor ser på hälsa och sjukdom på olika sätt, beroende på varifrån i världen dem kommer ifrån. Kulturkompetens uppnås genom träning, ödmjukhet och nyfikenhet och borde vara något som varje sjuksköterska strävar efter i sitt arbete.
REFERENSER
Aschaba S, Kaida A, Coleman J N, Burns B F, Dunkley E, O’Neil K, Kastner J, Sanyu N, Akatukwasa C, Bangsberg D R, Matthews L T, Psaros C, (2017) Psychosocial challenges facing women living with HIV during the perinatal period in rural Uganda. PLoS ONE, 2017, 12:5.
Avert, (2020a) Global HIV and AIDS statistics. >https://www.avert.org< HTLM (2020-07-26)
Avert (2020b) Prevention of mother-to-child transmission (PMTCT) of HIV. >https://www.avert.org< HTLM (2020-07-26)
Avert (2020c) Gender Inequality and HIV. >https://www.avert.org< HTLM (2020-07-27).
Azia I N, Mukumbang F C, van Wyk B (2016). Barriers to adherence to antiretroviral treatment in a regional hospital in Vredenburg, Western Cape, South Africa. Southern African Journal of HIV Medicine. 2016, 17:1.
Buregyeya E, Naigino R, Mukose A, Makumbi F, Esiru G, Arinaitwe J, Musinguzi J, Wanyenze R K (2017) Facilitators and barriers to uptake and adherence to lifelong antiretroviral therapy among HIV infected pregnant women in Uganda: a qualitative study. BMC Pregnancy Childbirth. 2017, 17:94.
Danielson E (2018) Kvalitativ innehållsanalys I: Henricson M (Red.) Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom
omvårdnad. Lund. Studentlitteratur AB.
Duff P, Kipp W, Wild T C, Rubaale T, Okech-Ojony J (2010). Barriers to accessing highly active antiretroviral therapy by HIV-positive women attending an antenatal clinic in a regional hospital in western Uganda. Journal of the International AIDS Society. 2010, 13:37 Dwyer-Lindgren L, Cork M A, Sligar A, Steuben K M, Wilson K F, Provost N R, Mayala B K, VanderHeide J D, Collison M L, Hall J B, M H Biehl, Carter A, Frank T, Douwes-Schultz D, Burstein R, Casey D C, Deshpande A, Earl L, El Bcheraoui C, Farag T H, Henry N J, Kinyoki D, Marczak L B, Nixon M R, Osgood-Zimmerman A, Pigott D, Reiner R C, Ross J M, Schaeffer L E, Smith D L,Davis Weaver N, Wiens K E, Eaton J W, Justman J E, Opio A, Sartorius B, Tanser F, Wabiri N, Piot P, Murray C J L, Hay S I (2019). Mapping HIV prevalence in sub-Saharan Africa between 2000 and 2017. Nature. 2019. 570:7760: 189-193.
Flax V L, Yourkavitch J, Okello E S, Kadzandira J, Ruhweza Katahoire A, Munthali A C (2017). If my husband leaves me, I will go home and suffer, so better cling to him and hide this thing”: The influence of
gender on Option B+ prevention of mother-to-child transmission participation in Malawi and Uganda. PLoS ONE. 2017, 12(6).
Folkhälsomyndigheterna (2020). Sjukdomsinformation om hivinfektion. >www.folkhalsomyndigheten.se<HTLM. (20-08-13).
Forsberg C, Wengström Y (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm. Natur Kultur Akademiskt.
Friberg F (2017). Att göra en litteraturöversikt. I: Friberg F (Red.) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund. Studentlitteratur AB.
Gugsa S, Potter K, Tweya H, Phiri S, Sande O, Sikwese P, Chikonda J, O’Malley G (2017) Exploring factors associated with ART adherence and retention in care under Option B+ strategy in Malawi: A qualitative study. PLoS ONE. 2017; 12(6).
Habedi D S K, Nolte A G W, Temane A (2016) Factors affecting the availability of the prevention of mother-to-child transmission of HIV programme at rural health care facilities of Madibeng sub-district. Africa Journal of Nursing and Midwifery. 2016. 18(1):91-102.
Henricson M (2018) Diskussion I: Henricson M. (Red.) Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. Lund. Studentlitteratur AB.
Henricson M och Billhult A (2018) Kvalitativ metod I: Henricson M. (Red.) Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. Lund. Studentlitteratur AB.
Iroezi N, Mindry D, Kawale P, Chikowi G, Jansen P, Hoffman R
(2013). A qualitative analysis of the barriers and facilitators to receiving care in a prevention of mother-to-child program in Nkhoma, Malawi. African Journal of Reproductive Health. 2013. 17(4 0 0): 118–129.
Kanchana M N and Sangamesh N (2016). Transcultural nursing: Importance in Nursing Practice. International Journal of Nursing Education. 2016. 8:1.
Karlsson E K (2018) Informationssökning I: Henricson M. (Red.) Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. Lund. Studentlitteratur AB.
Katirayi L, Chouraya C, Kudiabor K, Ali Mahdi M, Kieffer M P, Moland K M & Tylleskar T (2016). Lessons learned from the PMTCT program in Swaziland: Challenges with accepting lifelong ART for pregnant and lactating women – a qualitative study. BMC Public Health. 2016, 16:1119.
Kiplagat J, Mwangi A, Chasela C, Huschke S (2016). Challenges with seeking HIV care services: perspectives of older adults infected with HIV in western Kenya. BMC Public Health. 2019, 19:929.
Kiweewa F M, Bakaki P M, McConnell M S, Musisi M, Namirembe C, Nakayiwa F, Kusasira F, Nakintu D, Mubiru M C, Musoke P, Glenn Fowler M (2015). A cross-sectional study of the magnitude, barriers, and outcomes of HIV status disclosure among women participating in a perinatal HIV transmission study, “the Nevirapine Repeat Pregnancy study”. BMC Public Health. 2015, 15:988.
Kjällquist-Petrisi A, Resmen F, (2018) Infektionssjukdomar. I: Ekwall A, Jansson M. A, (Red.) Omvårdnad och medicin. Upplaga 1:2. Lund. Studentlitteratur AB.
Kosia A, Kakoko D, Emilius Semakafu A M, Nyamhanga T, Frumence G (2016). Intimate partner violence and challenges facing women living with HIV/AIDS in accessing antiretroviral treatment at Singida Regional Hospital, central Tanzania. Glob Health Action. 2016. 9:10
Leininger M, (2002). Culture Care Theory: A Major Contribution to Advance Transcultural Nursing Knowledge and Practices. Journal of Transcultural Nursing. 2002. 13:3, 189-192.
Lubega M, Musenze I, Joshua G, Dhafa G, Badaza R, Bakwesegha C J, Reynolds S J (2013). Sex inequality, high transport costs, and exposed clinic location: reasons for loss to follow-up of clients under prevention of mother-to-child HIV transmission in eastern Uganda – a qualitative study. Patient
Preference and Adherence. 2013, 7:447-454.
Mbonu N C, van den Borne B, De Vries N K (2009). Stigma of People with HIV/AIDS in Sub-Saharan Africa: A Literature Review. Journal of Tropical Medicine. 2009, 145891:14
Meskele M, Khuzwayo N, Taylor M (2019). Intimate partner violence against women living with and without HIV, and the associated factors in Wolaita Zone, Southern Ethiopia: A comparative cross-sectional study. PLoS One. 2019. 23:14(8).
Nije-Carr V P, Adeyeye O, Zhu S, Sanneh K (2018). Evaluating relevance of nursing theories in cross-cultural and international contexts. Journal of National Black Nurses Association: JNBNA. 2018. 20(1):13.
Nyati-Jokomo Z, Chitsike I, Mbizvo E, January J (2019). ‘If nurses were in our shoes would they breastfeed their own babies?’ A qualitative inquiry on
challenges faced by breastfeeding mothers on the PMTCT programme in a rural community in Zimbabwe. BMC Pregnancy and Childbirth. 2019. 19:191. Pau K A and George M J (2014) Antiretroviral Therapy: Current drugs. Infect Dis Clin North Am. 2014. 28(3), 371-402.
Polit D F, Beck C T (2016). Nursing research: Generating and assessing evidence for nursing practise. Wolters Kluwer Health.
Sariah A, Rugemalila J, Protas J, Aris E, Siril H, Tarimo E, Urassa D (2019). Why did I stop? And why did I restart? Perspectives of women lost to follow-up in option B+ HIV care in Dar es Salaam, Tanzania. BMC Public Health. 2019. 19:1172.
SBU (2017). Värdering och syntes av studier utförda med kvalitativ analysmetodik. <www.sbu.se> HTLM 20-07-15.
Sia D, Onadja Y, Hajizadeh S, Heymann J, Brewer F T, Nandi A, (2016) What explains gender inequalities in HIV/AIDS prevalence in sub-Saharan Africa? Evidence from the demographic and health surveys. BMC Public Health. 2016. 16 Unicef, (2020a). Barn och Aids. >www.unicef.se< HTLM (2020-07-13).
Unaids, (2020a). When women lead change happens. >www.unaids.org< PDF (20-07-26).
Unaids, (2020b). 90-90-90: Treatment for all. >https://www.unaids.org< PDF (20-07-20).
Unaids, (2020c). Gender. >www.unaids.org< HTML (20-07-20).
Vieira N, Nggida Rasmussen D, Oliveira I, Gomes A, Aaby P, Wejse C, Sodemann M, Reynolds L, Unger H W (2017). Awareness, attitudes and perceptions regarding HIV and PMTCT amongst pregnant women in Guinea-Bissau- a qualitative study. BMC Womens Health. 2017. 17(1):71.
Vrazo A C, Firth J, Amzel A, Sedillo R, Ryan J, Ryan Phelps B (2018) Interventions to significantly improve service uptake and retention of HIV-positive pregnant women and HIV-exposed infants along the prevention of mother-to-child transmission continuum of care: systematic review. Trop Med Int Health. 2018;23(2):136-148.
Weiser S, Wolfe W, Bangsberg D, Thior I, Gilbert P, Makhema J, Kebaabetswe P, Dickenson D, Mompati K, Essex M, Marlink R (2003). Barriers to Antiretroviral Adherence for Patients Living with HIV
Infection and AIDS in Botswana. Journal of acquired immune deficiency syndrome. 2003, 34:281-288.
WHO, (2020a) HIV/AIDS. >https://www.who.int< HTML (20-07-26) WHO (2020b) Gender. >www.who.int<HTLM (20-08-13).
Wiklund Gustin L, Lindwall L (2012) Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. Stockholm. Natur & Kultur.
Willman A, Bahtsevani C, Nilsson R, Sandström B (2016). Evidensbaserad omvårdnad. En bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund. Studentlitteratur AB.
BILAGA 1
Sökschema: CINAHL
Söknr: Sökterm Resultat Sökblock
#1 Human Immunodeficiency Virus 114 338 HIV
#2 Human Immunodeficiency Virus (MH) 5122 #3 Women 427 777 Kvinnor #4 Women (MH) 19329 #5 Africa 45464 Afrika #6 Africa (MH) 8132 #7 Nurs* 8780611 Omvårdnad #8 Nurs* (MH) 411678 #9 Medical Care 636 383 #10 Medical Care 5926
#11 Antiretroviral therapy, highly active
7551
#12 Antiretroviral Therapy, highly active 6381 #13 #1 OR #2 114 453 #14 #3 OR #4 428 306 #15 #5 OR #6 45 528 #16 #7 OR #8 OR #9 OR #10 OR #11 903 901
#17 #13 AND #14 AND #15 AND
#16
Peer-reviewed Full text
Publication year: 2015-2020
BILAGA 2
Sökschema: PubMed
Söknr: Sökterm Resultat Sökblock
#1 HIV 366 202 HIV #2 HIV (Mesh) 98709 #3 HIV infections/transmission 35801 #4 Women 1 363 184 Kvinnor #5 Women (Mesh) 36496 #6 Africa 366 047 Afrika #7 Africa (Mesh) 266 155 #8 Nurs* 965 985 Omvårdnad #9 Nurs* (Mesh) 500 476 #10 care 2 581 443 #11 Antiretroviral therapy 99 975
#12 Antiretroviral Therapy (Mesh) 21 259
#13 challenge 822 336 Utmaningar #14 difficulty 257 165 #15 #1 OR #2 OR #3 370 687 #16 #4OR #5 1 363 627 #17 #6 OR #7 365 958 #18 #8 OR #9 OR #10 OR #11 OR #12 3 207 582 #19 #13 OR #14 24 313
#20 #15 AND #16 AND #17 AND
#18 AND #19 5 years
Författare År, land Titel Syfte Metod: Dataanalys Datainsamling Deltagare Ålder Kön (bortfall) Resultat Kvalitet Aschaba S m. fl. 2017, Uganda Psychosocial challenges facing women living with HIV during the perinatal period in rural Uganda
“The goal of this study was to explore
psychosocial challenges experienced by women living with HIV
(WLWH) during pregnancy and the postpartum.” Qualitative study In-depth interviews n = 20 28-35 years old Women (0)
HIV-positive women experience stigma, discrimination, fear of being rejected, gender inequality, intimate partner violence, economic difficulties, and lack of transportation to the clinic. Those challenges prevented the women from testing from HIV as well as continuously commit to needed treatment, which may lead to affect the women and their children's health negatively.
High Buregyeya E. m. fl. 2017, Uganda Facilitators and Barriers to Uptake and Adherence to Lifelong Antiretroviral Therapy Among HIV Infected
“This study explored experiences of HIV infected pregnant and breastfeeding women regarding barriers and facilitators to uptake and adherence to lifelong ART.” Qualitative study In-depth interviews n = 57 15-24 years old women (3)
Many women felt that counseling was inadequate and was reserved when it came to ART.
Difficulties with ART was compliance, not taking the medication at the right time, miss taking medications or show up for appointments. Support from male partner and family favoured compliance. Fear for disclosure of HIV diagnose, side effects and HIV related stigma were the biggest block for starting with ART.
Pregnant Women in Uganda: A Qualitative Study Duff P m. fl. Uganda, 2010 Barriers to accessing highly active antiretroviral therapy by HIV-positive women attending an antenatal clinic in a regional hospital in western Uganda.
“The aim of this study was to describe barriers to accessing and
accepting highly active antiretroviral therapy (HAART) by HIV-positive mothers in the Ugandan Kabarole District's Programme for the Prevention of Mother to Child Transmission-Plus (PMTCT-Plus).” Qualitative study In-depth interviews n = 45 > 18 years old Women (0)
Major barriers for HIV-positive mothers to attend treatment were as follow; economic factors, HIV-related stigma, fear of disclosure HIV-status to male partners, inadequate service and interaction with health providers, lack of knowledge about HIV/AIDS and treatment.
High
Flax L V. m. fl. 2017, Malawi and Uganda If my husband leaves me, I will
“To assess gender-related facilitators and barriers to PMTCT participation under Option B+ in two countries” Qualitative study In-depth interviews Focus group discussions n =159 >18 years old Women and men (28)
The main reason for women to participate in PMTCT were if they had knowledge of how ART, social support and self-efficacy benefited their health. The main reasons for not participating in PMTCT were fear of HIV-disclosure, HIV-related stigma, shortage of social support, involvement
go home and suffer, so better cling to him and hide this thing”: The influence of gender on Option B+ prevention of mother-to-child transmission participation in Malawi and Uganda
from men and self-efficacy.
Gugsa A m.fl. 2017, Uganda Exploring factors associated with ART adherence and retention in care under Option B+ strategy in Malawi: A qualitative study
“This qualitative study examines women’s experiences with ART adherence and retention in care.” Qualitative study In-depth interviews n = 39 <25 years old (n=18) ≥25 years old (n=20) Age unknown (n=1) Women (0)
Factors that made it difficult for the women to access treatment was mobility, lacking
family/partner support, gender inequality, living in a rural setting, lacking a health passport.
Habedi D. S. K. m. fl. 2016, South Africa Factors affecting the availability of the prevention of mother to-child transmission programme at rural health care facilities of Madibeng Sub-district.
“The purpose of the study was to determine the availability of the PMTCT programme for HIV-positive
pregnant women at rural health care facilities of Madibeng sub-district.” Qualitative study Semi-struct-ured interviews n = 10 >18 years old Women
Main difficulties for women with HIV to attend PMTCT was lack of resources at health clinics. This led to long waiting periods before getting health care, lack of privacy when getting treatment/care and poor health facilities.
High Iroezi N m. fl. Malawi, 2013 A qualitative analysis of the barriers and facilitators to receiving care in a prevention of
“The goal of this study was to identify
interventions to improve access to care for
women not qualifying for longitudinal follow-up in ART clinics. “ Qualitative study In-depth interviews n = 22 22-39 years old Women (0)
HIV-positive pregnant women in Malawi faces a number of barriers to accessing PMTCT care such as transportation problems when going to health clinics, HIV-related stigma from the community, inadequate treatment from health providers because of their HIV-status.
mother-to-child program in Nkhoma, Malawi Katirayi L m. fl. 2016, Swaziland Lessons learned from the PMTCT program in Swaziland: challenges with accepting lifelong ART for pregnant and lactating women - a qualitative study.
“This study provides insight into the challenges of lifelong ART initiation among pregnant women under Option A in Swaziland.” Qualitative study Short-answer interviews Focus group discussions n = 83 Interviews Women 21-45 years old (0)
Women feel overwhelmed by committing to a lifelong treatment (like ART), some don’t feel sick and don’t feel that they need treatment, some are scared of the side effects and prefer a prophylaxis with a much shorter use (that at least will protect their unborn baby from being transmitted).
High Kosia A. m. fl. 2016, Tanzania Intimate partner violence and challenges
“This study examined the challenges facing women LWHA
attending CTC clinics in the Singida Regional Hospital in Tanzania.” Qualitative study In-depth interviews n = 35 20-79 years old women (0)
Women with HIV face difficulties attending to HIV-care because of physical abuse from their male partner.
facing women living with HIV/AIDS in accessing antiretroviral treatment at Singida Regional Hospital, central Tanzania Nyati-Jokomo Z m. fl. 2019, Zimbabwe ‘If nurses were in our shoes would they breastfeed their own babies?’ A qualitative inquiry on challenges faced by breastfeeding mothers on the PMTCT programme in a
“The aim of this study was to explore the challenges faced by breastfeeding mothers on the PMTCT programme.” Qualitative study In-depth interviews n= 15 19-35 years old Women (0)
Breastfeeding positive women face HIV-related stigma when participating in PMTCT. They have mixed feelings when it comes to letting their partners and family know about their HIV status.
