Personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp

PERSONERS UPPLEVELSER AV HUR

DET DAGLIGA LIVET PÅVERKAS

EFTER ETT HJÄRTSTOPP

EN LITTERATURSTUDIE

LINA BERGVALL

EMMA FORSBERG

PERSONERS UPPLEVELSER AV HUR

DET DAGLIGA LIVET PÅVERKAS

EFTER ETT HJÄRTSTOPP

EN LITTERATURSTUDIE

LINA BERGVALL

EMMA FORSBERG

Bergvall L, Forsberg E. Personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad, 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2019.

Bakgrund: Hjärtstopp är något som kan drabba vem som helst, när som helst. Varje år drabbas cirka 10.000 personer av hjärtstopp, av dessa inträffar cirka 4.500 på sjukhus. Två övergripande orsaker till hjärtstopp är hjärtfel samt respiratoriska problem. Vid överlevnad av hjärtstopp påverkas överlevaren både psykiskt samt fysiskt. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att beskriva personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp. Metod: Studien är en litteraturstudie där resultatet grundar sig i relevant information som tagits ur tio stycken kvalitativa studier. Resultat: Resultatet har delats upp i tre kategorier vilka är fysisk påverkan i det dagliga livet, psykisk påverkan i det dagliga livet samt

existentiella tankar. Under dessa tre kategorier finns det fem underkategorier vilka är fysisk funktion av det dagliga livet samt att återgå till ett aktivt dagligt liv som tillhör kategorin fysisk påverkan. Oro/rädsla/ ångest, behov av samtal för psykisk återhämtning samt kognitiva begränsningar i det dagliga livet tillhör kategorin psykisk påverkan. Konklusion: Den mest förekommande samt återkommande upplevelsen hos de flesta deltagarna var oro, rädsla samt ångest vilket skulle kunna innebära att fler behöver omvårdnad genom stöttning samt samtal av sjuksköterskan. De flesta kände en stor tacksamhet över att ha fått livet tillbaka men samtidigt drogs med en del negativa konsekvenser vilket hade kunnat förbättras genom erbjudan av gruppsamtal för att få möjlighet att dela sina erfarenheter med andra människor. Många kände sig begränsade i sitt dagliga liv, den fysiska förmågan som fanns där innan hjärtstoppet var inte densamma samt att deltagarna hela tiden drogs med tanken om ett nytt hjärtstopp. Genom att arbeta efter kärnkompetensen, samverkan i team hade sjuksköterskan kunnat erbjuda fysioterapi eller kuratorkontakt för att se till att personens behov uppfylls.

PERSON´S EXPERIENCES OF HOW

THE DAILY LIFE IS IMPACTED BY A

CARDIAC ARREST

A LITERATURE REVIEW

LINA BERGVALL

EMMA FORSBERG

Bergvall L och Forsberg E. Person´s expereinces of how the daily life is impacted by a cardiac arrest. A literature review. Degree project in nursing 15 credtis. Malmö University: Faculty of health and society, Department of health science, 2019.

Background: Cardiac arrest is something that can affect anyone at any time. Each year, about 10.000 suffer from cardiac arrest and about 4.500 of these occur in hospitals. The two major overall causes of cardiac arrest are heart failure and respiratory problems. Of those who survive a cardiac arrest, the survivor is affected both mentally and physically. Purpose: The purpose of this literature study is to describe people’s experiences of how daily life is affected after a cardiac arrest. Method: The study is a literature review were the result is based on relevant information taken from ten qualitative reviews. Result: The result has been divided into three categories which are physical influences in daily life, mental impact in daily life and existential thoughts. Under these three categories there are five subcategories which are physical function in daily life and returning to an active daily life which belongs to the category physical influences. Worry/ fear/ anxiety, the need for conversation for a mental recovery and cognitive limitations in the everyday life belongs to the category mental impact in daily life. Conclusion: The most common and recurring experience in most participants was worry, fear and anxiety which could mean that more people need nursing through support and conversations by the nurse. Most of them felt a great gratitude for having returned to life, but at the same time they were drawn with some negative consequences which could have been improved through the offer of group conversations in order to be able to share their experiences with other people. They felt limited in their daily life, the physical ability they used to have before the cardiac arrest was not the same. The participants were also constantly drawn with the idea of a new cardiac arrest. By working after the core competency,

collaboration in teams, the nurse had been able to offer physiotherapy or curatorial contact to ensure that the person's needs were answered.

Innehållsförteckning

INLEDNING 5

BAKGRUND 5

Sjuksköterskans roll 7

Definition – dagligt liv 7

PROBLEMFORMULERING 8

SYFTE 8

METOD 9

Sökstrategi och urvalsprocess 9

Sökord 9

Inklusions och exklusionskriterier 10

Sökresultat 10

Relevansgranskning 10

Kvalitetsgranskning, innehålls- och analysmetod 11

RESULTAT 11

Fysisk påverkan i det dagliga livet 12

Fysisk funktion av det dagliga livet 12

Återgå till ett aktivt dagligt liv 12

Psykisk påverkan i det dagliga livet 13

Oro/ rädsla/ ångest 13

Behov av samtal för den psykiska återhämtningen 15

Kognitiva och emotionella begränsningar i vardagen 15

Existentiella tankar 16

METODDISKUSSION 17

RESULTATDISKUSSION 18

KONKLUSION 20

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH KVALITETSUTVECKLING 21

REFERENSER 23

BILAGA 1 25

INLEDNING

Vi har valt att skriva om hjärtstopp då det utgör en stor del av vården och många personer drabbas årligen, i alla åldrar. Hjärtstopp är ett tillstånd som är oförutsägbart samt kan inträffa var som helst men även när som helst. Det innebär att oavsett vilken vårdavdelning vi som sjuksköterskor arbetar på kan innebära att vi vårdar en patient som genomgått just detta. Vi upplever att det ofta lyfts fram om bakomliggande orsaker till ett hjärtstopp samt hur vi som sjuksköterskor ska agera vid hjärt- och lungräddning, dock tycker vi att kunskapen brister i hur personen mår efter att ha genomgått och överlevt ett hjärtstopp. Green m.fl. (2015) beskriver att mellan 30 - 50% av personer som överlevt upplever kognitiva brister flera år efter. Det är en anledning till att vi vill studera vidare i hur ett hjärtstopp påverkar personers dagliga liv. Genom att belysa personers upplevelser kan det hjälpa sjuksköterskor att tänka annorlunda men även få bredare kunskap inom det aktuella området. Det kan även bidra till att sjuksköterskan kan hjälpa personer vidare med återhämtningen efter ett hjärtstopp.

BAKGRUND

Hjärtstopp sker när hjärtats pumpförmåga plötsligt upphör utan förvarning, på grund av olika anledningar (Hjärtlungfonden 2018). Retledningssystemet drabbas av ett totalt elektriskt kaos på grund av syrebrist till hjärtat. Impulserna som vanligtvis skickas ut till hjärtat att pumpa upphör vilket leder till att hjärtats kamrar drabbas av flimmer vilket i sin tur leder till att blodcirkulationen upphör helt (a.a).

Varje år drabbas cirka 10 000 personer av plötsligt hjärtstopp i Sverige, 5500 av dessa sker utanför sjukhusmiljö och det är endast cirka 600 personer som överlever (Hjärt-Lungfonden 2018). I en studie skriven av Chois (2014) har man gjort CT av buk och bröst för att

undersöka den underliggande orsaken till hjärtstopp, CT: n gjordes 24 timmar efter HLR var utförd. Resultatet påvisade att av 88 deltagare var det 29 stycken som hade hjärtproblem, hos 28 var orsaken respiratorisk, 11 hade metabola orsaker, 5 hade förlorat för stor mängd blod, 2 hade cerebral skada, 1 person hade sepsis samt hos 6 deltagare gick det inte att identifiera den underliggande orsaken (a.a).

Det finns olika bakomliggande orsaker till hjärtstopp men den dominanta orsaken till ett hjärtstopp är ischemisk hjärtsjukdom (Wallentin 2015). Andra bakomliggande orsaker är klaffsjukdomar, kardiomyopatier samt retledningsrubbningar. Det som också kan leda till ett hjärtstopp som inte har någon direkt koppling till hjärtat är obstruktiva lungsjukdomar, personen kvävs på grund av obstruktion av luftvägar. Skalltrauma samt intoxikationer kan också leda sekundärt till ett hjärtstopp. Det finns tre bakomliggande förklaringar till varför ett hjärtstopp uppstår; kammarflimmer, pulslös elektrisk aktivitet (PEA) samt asystoli. Vid kammarflimmer är det ofta en myokardischemi med plackruptur i ett koronarkärl som i sin tur leder till subtotal eller total ocklusion. Den utlösande faktorn beror oftast på ett enda felslag i kammaren vilket leder till en kammartakykardi som i sin tur övergår i kammarflimmer. Pulslös elektrisk aktivitet är ett slutstadium utav en kardiogen chock. Vänsterkammaren

sviktar vilket leder till ett ohållbart systoliskt tryck där hjärtat inte kan generera en pulsvåg. Fler faktorer som påverkar det systoliska trycket är en hypotension som leder till försämrad perfusion av hjärta. Försämrad perfusion av hjärtat leder till försämrad myokardfunktion vilket i sin tur leder till försämrat systoliskt tryckt. Asystoli är upphörd sammandragning av hjärtmuskulaturen där bakgrunden till detta är ofta ett kammarflimmer (a.a).

Figur 1. Kedjan som räddar liv, hjärtlungfonden (2018).

Vid behandling av ett hjärtstopp är det viktigt med ett snabbt agerande för att personen ska överleva (Persson & Stagmo 2008). En person med hjärtstopp som kan återupplivas inom 1–2 minuter minimerar risken för organskador som följd. Tiden är av högsta prioritet både för överlevnad men även för att minska risken för avancerade organskador på exempelvis hjärnan. Vid ett hjärtstopp som pågått i över en kvart är chansen för överlevnad liten. Det beskrivs framförallt om “kedjan som räddar liv” (Figur 1) vilket innebär att larma i tid, starta hjärt- och lungräddning, använda defibrillator samt vid behov utföra en avancerad hjärt och lungräddning (a.a). I studien av Espina och Varon (2011) belyses hjärt- och lungräddning som en teknik som använts sedan 1960-talet för att rädda människor med hjärtstillestånd. Hjärt- och lungräddning håller igång det arteriella blodflödet till vitala organ samt hjälper kroppen att återfå den spontana cirkulationen. I artikeln presenteras rekommenderade riktlinjer för utomstående av vården att påbörja hjärt- och lungräddning med endast bröstkompressioner. Många hjärtstopp sker utanför sjukhus så om fler av befolkningen skulle utföra kompressioner skulle det öka chansen att fler överlever ett hjärtstopp. Att endast utföra bröstkompressioner ökar överlevnaden från 1-2 till 8 % (a.a). Personer som har överlevt ett hjärtstopp får oftast en implanterbar defibrillator (ICD) inopererad under huden då det visat sig ha stor effekt för att undvika död efter ett hjärtstopp (Persson & Stagmo 2008). ICD är en apparat som kopplas via kablar till hjärtat som i sin tur känner av dess rytm. Den kan på så sätt reagera vid en allvarlig hjärtrytm genom att sända ut elektroniska signaler för att hjälpa hjärtat att återgå till normal sinusrytm (a.a). I studien skriven av Winther-Jensen m.fl. (2017) beskrivs att personer som drabbats av hjärtstopp på grund av hjärtinfarkt hade fem procents högre chans att överleva efter med en inopererad ICD. Studien visade att ju tidigare insättningen av implanterbar defibrillator gjordes efter ett hjärtstopp desto större chans att överleva en längre tid (a.a). I studien av Chieng (2019) presenteras att dödligheten har minskat kring 28 % tack vare användning av ICD som prevention vid hjärtfel samt att även äldre personer med svåra

kardiomyopatier hade fördel av att ha en ICD. Det finns mer forskning idag om defibrillatorer samt att teknologin har blivit mer avancerad med resultat av flera varianter av ICD. Det

underlättar valet av vilken ICD som är lämplig för vilken person beroende på hjärtfel eller hjärtsjukdom samt vilka riktlinjer som styr det valet. Den utvecklade tekniken och avancerade vårdplanen innebär att fler personer kommer att erbjudas en ICD som prevention. På längre sikt innebär det fler överlevare av hjärtstopp och personer som kommer leva med en ICD (a.a).

I artikeln av Haywood m.fl. (2018) presenteras hur lite forskning samt mätvärden som finns som är trovärdiga för att beskriva hur deltagarnas liv påverkas efter ett hjärtstopp. 25 artiklar har granskats och analyserats enligt mätvärden för att bedöma kvalitén samt bevis för hur överlevares hälsa påverkas av ett hjärtstopp. I bedömningarna ingick symtom, fysisk funktion, kognitiv påverkan, psykisk påverkan, funktion i det sociala livet samt avslutningsvis hälsa i allmänhet. Det nämns att det finns grundläggande information om hur överlevares hälsa påverkas efter ett hjärtstopp men att det brister i perspektivet kring hur det dagliga livet fungerar efter att ha överlevt. Det finns alltså inget specifikt mätvärde som kan bekräfta resultatet av välmående efter hjärtstopp samt på vilket sätt det påverkar det dagliga livet efter (a.a).

Sjuksköterskans roll

Det är viktigt att vårdpersonal kan tillämpa omvårdnad för personer som överlevt ett

hjärtstopp genom att ge information samt stöttning (Hjärt- och lungfonden 2018). Det bidrar till att personerna under den första svåra fasen efter ett hjärtstopp kan förstå vad personen har upplevt samt att finna sammanhang igen (a.a). En legitimerad sjuksköterska arbetar efter sex kärnkompetenser som ingår i sjuksköterskans huvudområde omvårdnad (Svensk

sjuksköterskeförening 2017). Den första kärnkompetensen är att arbeta personcentrerat vilket innebär att både patienter samt anhöriga ska bli sedda men även bemötta utefter deras behov. Den personcentrerade vården kan därmed bidra till en snabbare återhämtning både fysiskt och psykiskt. Samverkan i team handlar om att sjuksköterskan ska kunna arbeta i samverkan med andra inom sin yrkeskategori samt komplettera varandra för att skapa en kontinuitet i arbetet. Det leder till att patienten kan bli bemött på ett jämlikt sätt samt känna sig tryggare i vården eftersom alla yrkeskategorier har en kontinuerlig kontakt. Evidensbaserad vård innebär att arbeta med metoder som är evidensbaserade samt har en beprövad erfarenhet vilket försäkrar om att rätt vård ges i rätt situation t.ex. att kuratorkontakt sätts in om behovet finns.

Förbättringskunskap tillsammans med kvalitetsutveckling handlar om att se hur

organisationer utvecklas samt se hur systemen är utformade för att hela tiden arbeta med den senaste forskningen samt ta del av andra organisationers erfarenheter av omvårdnad vid hjärtstopp. Säker vård är en annan kärnkompetens som lyfts fram genom att arbeta

patientsäkert samt förebygga vårdskada genom att arbeta efter riktlinjer vilket bidrar till att främja god hälsa vid omvårdnad efter hjärtstopp för att återgå till sitt dagliga liv. Den sista kärnkompetensen är informatik vilket innebär att som legitimerad sjuksköterska kunna hantera men även behärska e-hälsoverktyg samt e-hälsotjänster vilket är viktigt för att se till att patienten får rätt samt förståelig information kring hjärtstoppet för att kunna återhämta sig både psykiskt och fysiskt (a.a).

Definition – dagligt liv

Dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd är två begrepp som hör ihop (Carnevali 1999). Det dagliga livet ställer krav på den funktionella förmågan samtidigt som den funktionella förmågan har betydelse för hur man kan leva sitt dagliga liv. Det kan sägas att den ena föder den andra. Sjuksköterskan har omvårdnad som huvudområde vilket innebär att dagligt liv

samt funktionalitet går hand i hand. Det dagliga livet påverkas ständigt utefter hur individen har förmåga att fungera både fysiskt och psykiskt samt att det ställer krav på den individuella funktionen. Det innebär att det behövs kunskap om personens dagliga liv för att kunna koppla det funktionella tillståndet. En viktig aspekt gällande personens hälsotillstånd handlar om att olika aktiviteter kan påverka den enskilde individen på olika sätt. Efter ett hjärtstopp får personen ett helt nytt hälsotillstånd i sitt dagliga liv vilket kan innebära nedsatt funktion både psykiskt och fysiskt med ett stort omvårdnadsbehov (a.a). Vilka dessa omvårdnadsbehov är kan belysas genom att studera personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp och på så sätt kunna peka på var det finns brister i omvårdanden.

Figur 2. Modellen över dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd (Carnevali 1999).

PROBLEMFORMULERING

Det här arbetet kommer att studera hur personer upplever det dagliga livet efter ett hjärtstopp. Kunskap om HLR utvecklas hela tiden samtidigt som det finns undervisning i skolor men även på arbetsplatser vilket resulterar i fler överlevare av hjärtstopp. Som presenterat i

artikeln Haywood m.fl (2018) finns det däremot inget trovärdigt mätvärde samt lite forskning som presenterar hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp därför kan en kvalitativ ansats belysa personers berättelser kring påverkan av det dagliga livet. Det är samtidigt fler som överlever samt som får en inopererad ICD. Det är ett viktigt ämne att belysa för att sjuksköterskor ska få ökad kompetens och förståelse för området. Det finns idag mycket kunskap samt forskning kring orsaker och medicinska aspekter vid hjärtstopp. Utbildning om omvårdnad efter ett hjärtstopp är bristande och förhoppningen med det här arbetet är därmed att få fram hur det dagliga livet påverkas av hjärtstoppet för att vidare kunna se behovet av omvårdnaden. Blir det fler överlevare innebär det att kunskapen måste breddas angående omvårdnaden från ett sjuksköterskeperspektiv för att hjälpa personer med återhämtning. Breddas sjuksköterskans kunskap om hur personer upplever ett hjärtstopp kan det leda till ett förbättrat arbete efter kärnkompetenserna, vilket bland annat stärker den personcentrerade samt den evidensbaserade vården.

SYFTE

Syftet med denna studie är att sammanställa kvalitativ litteratur för att beskriva personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp.

METOD

Arbetet grundas i en kvalitativ litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar samt relevant litteratur. En kvalitativ litteraturstudie beskrivs som en studie med ett holistiskt synsätt där forskaren har avsikt att studera erfarenheter från olika personer (Henricson & Billhult 2012). I denna studieform finns det inget rätt eller fel utan kunskapen grundar sig i personers

upplevelser (a.a). En kvalitativ litteraturstudie ger möjligheten att få en tydligare samt bredare uppfattning av personers egna upplevelser istället för att svaren ska framkomma genom t.ex. formulär. Litteraturen som använts till bakgrunden handlar framförallt om akuta hjärt- & kärlsjukdomar samt litteratur som stödjer skrivprocessen med hur en kvalitativ studiedesign utformas. Genom att söka i olika databaser kunde artiklar användas som bedömdes vara relevanta för resultatet efter att ha blivit kritiskt granskade av två oberoende läsare. Resultatet grundar sig i tio kvalitativa litteraturstudier medan bakgrunden grundar sig i fem

vetenskapliga litteraturstudier med blandad studiedesign.

Sökstrategi och urvalsprocess

För att strukturera upp samt underlätta litteratursökningen användes modellen POR (Willman 2011). Där definieras P för population, O för område samt R för resultat.

Tabell 1. POR-modellen (willman 2011).

Population Område Resultat Personer som överlevt ett

hjärtstopp

Hjärtstopp Hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp

Utifrån POR-modellen kunde de viktigaste sökorden definieras för studiens område för att få fram artiklar i databaserna som kunde besvara syftet (a.a). Genom flera preliminära sökningar på engelska med fritext samt ämnesord kunde relevanta synonymer tas fram, samt antal träffar i databaserna granskas. Varje sökord söktes en i taget för att bedöma antal träffar och rätt stavning, därefter inkluderades alla synonymer med varandra för att sammanställa ett sökblock för varje område enligt POR-modellen. Sökorden kombinerades med booleska termen OR och varje sökblock kopplades ihop med booleska termen AND för att få maximalt antal träffar samt ett brett resultat med artiklar att granska. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt Psycinfo. PubMed användes för att hitta den medicinska forskningen om hjärtstopp. CINAHL användes för att hitta omvårdnadsforskningen vid ett hjärtstopp samt Psychinfo för att få fram resultat om psykologisk forskning kring omvårdnad samt medicin vid hjärtstopp.

Sökord

• “Cardiac arrest” OR “Heart arrest” OR “Out-of-Hospital Cardiac Arrest” OR “Sudden Cardiac Arrest” OR OCHA

• Survivors OR Survival OR Survive

• Experience* Or Perspective* OR Attitude* OR “Life Change Events” OR “Life Experiences” OR “Life style”

Dessa sökord användes i PubMed, CINAHL och Psycinfo. Booleska termer samt mesh termer användes för att bredda sökningen.

Inklusions och exklusionskriterier

Inklusions och exklusionskriterier är stödkriterier för forskaren för att kunna avgränsa populationen som ingår i studierna (Polit & Beck 2014).

Inklusionskriterier:

• Personer som har överlevt ett hjärtstopp.

• Både män och kvinnor i vuxen ålder, dvs. från 18 år och äldre.

• Kvalitativa studier.

Exklusionskriterier:

• Personer som inte kan deltaga i studien på ett korrekt sätt på grund utav för stor skada kognitivt och fysiskt efter hjärtstoppet.

• Hjärtstopp inom 6 månader.

• Multisjuka personer som har påtagliga sjukdomar sedan tidigare som påverkar deras dagliga liv.

Sökresultat

Tabell 2, Sökresultat för databaser.

Databas Sökblock Antal

träffar Lästa abstract Lästa i fulltext Granskade med protokoll Använda till resultat CINAHL Cardiac Arrest + Survivor + Experiences 285 97 10 8 8 PubMed Cardiac Arrest+ Survivor + Experiences 544 103 5 2 2 Psycinfo Cardiac Arrest + Survivor+ Experiences 47 35 3 0 0 Relevansgranskning

Vid varje sökning lästes flera abstrakt för att granska om artiklarna skulle kunna vara relevanta samt svara på syftet för arbetet. Relevansgranskningen gjordes enligt inklusions- och exklusionskriterier ovan för att se till att studierna representerade rätt population. Val av metod samt artiklarnas syfte granskades för att kunna besluta vilka studier som kunde sammanställa ett resultat enligt detta arbetets syfte. Det resulterade i att tio artiklar valdes ut samt kunde vidare kvalitetsgranskas.

Kvalitetsgranskning, innehålls- och analysmetod

Kvalitetsgranskningen utfördes enligt SBU:s granskningsmall ”Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser”, bilaga 5 (SBU 2019). Denna mall används för att bedöma artiklarnas kvalité efter hög, medel eller låg kvalité. För att utläsa att artiklarna är högkvalitativa ska svaret ”ja” vara angivet på de flesta frågorna i mallen (a.a). Mallen bestod av 21 frågor och var svaret ”ja” angivet på mer än 12 godkändes den för studien. För att sedan bedöma om studien var medelhög eller hög kvalité gick författarparet igenom pålitligheten i urvalet, antalet deltagare samt använd metod. Ingen av artiklarna som granskades bedömdes vara av låg kvalité. De tio artiklarna granskades enligt protokollets kriterier vilket bland annat innefattar kvalité av syfte, metod samt resultat. Artiklarna bedömdes vara av medel samt hög kvalité så dem kunde därmed användas för resultatdelen (a.a).

Vid analys av innehållet av de utvalda artiklarna användes Forsbergs och Wengströms analysmetod (Forsberg & Wengström 2016). Analysen grundar sig i fem punkter vilka presenteras här nedan (a.a).

1. Bli bekant med materialet, läs igenom det flertalet gånger. 2. Urskilj vad texten handlar om, finns där koder till texten. 3. Omformulera koderna till kategorierna.

4. Sätt ihop kategorierna, finns det tydliga likheter, skillnader eller andra mönster. 5. Dra slutsatser samt tolka det sammanställda resultatet.

När tio artiklar granskats samt valts ut till resultatet analyserades innehållet genom två

oberoende läsare för att sammanställa ett dokument med text som kunde besvara syftet, texten kunde sedan kopplas samman med olika koder. Koderna gjordes därefter om till

gemensamma kategorier för att kunna urskilja likheter och skillnader inom artiklarna. Dessa kategorier sammanställdes därefter i ett resultat med flera underkategorier som besvarar arbetets syfte ur olika perspektiv.

RESULTAT

Studiens resultat grundas i tio kvalitativa studier. Studierna har kritiskt granskats för att sedan kunna ta användning utav den relevanta informationen till resultatet. Sex av artiklarna

bedömdes som högkvalitativa, de övriga fyra bedömdes som medel högkvalitativa. Fyra av artiklarna genomfördes i Sverige, två utfördes i USA, en i Kanada, en i Nederländerna, en på Island och en i Spanien. I studierna inkluderas som högst 196 deltagare samt lägst 7 deltagare. Sammanlagt deltog 303 personer i studierna. Åldersspannet av deltagarna var 18-81+ år, däremot var de flesta deltagarna mellan 30-50 år. Resultatet har delats upp i tre kategorier med fem underkategorier. Första kategorien belyser den fysiska påverkan i det dagliga livet med underrubriken funktionen av det dagliga livet samt att återgå till ett aktivt dagligt liv. Den andra kategorien belyser hur det dagliga livet påverkas ur ett psykiskt perspektiv.

Underkategorierna till denna kategori är oro/ rädsla/ångest, behov av samtal för den psykiska återhämtningen, samt kognitiva brister i det dagliga livet. Den tredje kategorin belyser existentiella tankar.

Fysisk påverkan i det dagliga livet

Under denna kategori presenteras följande artiklar, Palacios-cena m.fl. (2011), Ketilsdottir m.fl (2013), Sawyer m.fl. (2016), Forslund m.fl. (2017), Bremer m.fl. (2019), Bremer m.fl. (2009), McDonough (2009), Kamphuis m.fl. (2004), Forman m.fl. (2004).

Fysisk funktion av det dagliga livet

Palacios-cena m.fl. (2011) nämnde olika begränsningar som deltagarna upplevde i det dagliga livet efter ett hjärtstopp. Det handlade om att prestationen på arbetet försämrades, möjligheten till att bibehålla samma relation med sin partner som fanns där innan hjärtstoppet var en svårighet samt att förmågan att på egen hand ta hand om barnen var nedsatt (a.a). Ketilsdottir m.fl. (2013) beskrev en annan sorts begränsning som deltagare upplevde där det främst togs upp om förmågan till aktiviteter samt ork att prestera fysiskt. Personerna kände att det behövdes längre tid för aktiviteter som tidigare inte varit några problem samt att orken men även styrkan som tidigare funnits där inte var samma som innan hjärtstoppet. En så enkel sak som att ta en dusch ledde till andfåddhet samt utmattningar (a.a). Att sätta sig i bilen för att köra till affären eller till en släkting var en begränsning (Sawyer m.fl. 2016). Forslund m.fl. (2017) beskrev kroppsliga hinder i det dagliga livet, personer som upplevt ett hjärtstopp vågade inte delta i aktiviteter som kunde vara smärtsamt för kroppen. Det var även vanligt att känna efter om det uppkom eventuella symtom vid en aktivitet. Bremer m.fl. (2019) nämnde även att personer upplevde fysiska begränsningar i det dagliga livet samt att kroppen inte ville samarbeta på samma sätt som den tidigare gjort. Det blev en utmaning i det dagliga livet för deltagarna att anpassa sig samt att acceptera den nya situationen för att lära sig att leva med den (a.a). Bremer m.fl. (2009) talade om hur personer uppfattade kroppen som begränsad samt sårbar vilket förklarades genom svårigheter att gå samt nedsatt funktion i händerna. Det var en tydlig skillnad för många deltagare hur kroppen hade förändrats samt upplevelsen av att hjärtat var skadat. Relaterat till ilska men även sorg över att inte kunna utföra kroppsliga aktiviteter som tidigare varit möjliga innebar att flera isolerade sig hemma istället för att leva ett fysiskt liv (a.a). Kamphuis m.fl. (2004) och McDonough (2009) belyste om hur flera deltagare upplevde att ICD:n påverkade deras fysiska tillstånd i det dagliga livet. Deltagare i studierna berättade om besvikelsen över att kroppen inte fungerade som den hade gjort innan händelsen med hjärtstopp samt insättningen av ICD. Kamphuis m.fl. (2004) beskrev även hur personer accepterade de fysiska begränsningarna som uppkommit, samt såg det ur ett positivt perspektiv. Deltagare utvecklade den fysiska förmågan så mycket som möjligt samt tog tillvara på möjligheter som fanns kvar kunde begränsningarna vändas till något positivt i vardagen (a.a). Kamphuis m.fl. (2004) och McDonough (2009) presenterade att tankar på en ICD chock begränsade deltagarna i sitt dagliga liv från att leva som tidigare genom att stanna hemma. Ett annat perspektiv som presenterades i Kamphuis m.fl. (2004) var deltagare som upplevt en ICD chock vilket gav känslor av besvikelse över att kroppen inte fungerade som den skulle utan behövde förlita sig på en elektrisk apparat. Enligt McDonough (2009)

upplevde deltagarna att den fysiska känslan av en elektrisk chock inte var så farlig som en del personer hade sagt. Det gav biverkningar av ökad andning, yrsel samt mer ångest vilket kändes som en lättnad jämfört med förväntningar som deltagarna hade haft innan chocken (a.a).

Återgå till ett aktivt dagligt liv

Ketilsdottir m.fl. (2013) nämnde en del i sin studie angående viktiga aspekter för att återgå till ett aktivt liv igen. En del personer nämnde hur viktigt arbetet var för att återgå till det dagliga livet med fysisk funktion som det var innan hjärtstoppet. Deltagarna förklarade även att det var viktigt att fokusera på sig själv samt det som hade betydelse för personen i det dagliga livet. En del förklarade det som att sluta slösa tid på personer som inte hade någon betydelse

för sitt eget mående och spenderade istället tid med sina närmsta. Det kunde vara till hjälp i den fysiska återhämtningen samt att komma tillbaka till det dagliga livet (a.a). Sawyer m.fl. (2016) beskrev det som att hitta en ny nivå av vad som är normalt i det dagliga livet. Från att aldrig ha varit sjuk, missat arbete eller skola, till att inte kunna arbeta med samma kapacitet, vara emotionellt instabil samt att personerna runt omkring var rädda samt varsam om dig beskrevs som en omställning för en del personer i det dagliga livet samt påverkade för dagliga aktiviteter (a.a). Forslund m.fl. (2017) nämnde att några deltagare upplevde att det var lättare att återgå till det dagliga livet när blodprovsvar visade ett bra värde samt när läkarna

konstaterade att allt såg bra ut. Andra personer kände lättnad trots att hjärtstoppet alltid skulle vara en del utav livet. Genom att se händelsen som en del av livet kunde deltagarna fortsätta att blicka framåt. Flera personer förklarade även att genom att återgå till arbete och att klara av det fysiskt var ett kvitto på att det dagliga livet hade återgått till det normala. En av

nycklarna som beskrevs för att återgå till ett aktivt dagligt liv handlade om att lita på både sig själv samt kroppen. Lita på att förmågan samt kapaciteten fanns där för att klara av samt orka med det dagliga livet. Det presenterades även att familjen hade en stor betydelse i processen för återhämtningen. En del utav deltagarna valde att flytta närmre familj samt släkt för att det ansågs betydelsefullt för situationen (a.a). Ett sätt att återgå till ett aktivt dagligt liv var beskrivet ur Bremer m.fl. (2009) vilket innebar att utforska kroppens förmåga samt lyssna på dess signaler. Det medförde en ökad självsäkerhet men även på längre sikt mod att återgå till en vardag igen (a.a). I Studien av McDonough (2009) beskrev deltagare om en lång process av återhämtning för att återgå till tidigare fysiskt tillstånd samt att en del personer behövde begränsa aktiviteter som simning men även skidåkning som innebar fara om en elektrisk chock av ICD:n inträffade. En del deltagare uttryckte svårigheter med aktiviteter på grund av symtom som andfåddhet, hjärtklappning eller svimningskänsla vilket medförde en rädsla för att något var fel. Andra deltagare berättade att känslan av att kunna återgå till sitt normala liv genom att arbeta samt gå till skolan gjorde att flera kunde känna en kontroll över livet för att glömma ICD:n för en stund (a.a). Forman m.fl. (2018) nämnde i en studie hur deltagarna kunde återgå till att utföra fysiska aktiviteter igen då ICD:n hade gjort deltagarna mer säkra att utföra aktiviteter. ICD:n hade gjort deltagarna bekväma med att apparaten skulle skydda vid eventuellt nya komplikationer vid ett hjärtfel (a.a). I artikeln av Forman m.fl. (2018) och Kamphuis m.fl. (2004) berättade deltagarna om upplevelsen av otillräcklig information angående att leva med en ICD samt hur det påverkade för att återgå till aktiviteter i det dagliga livet. Forman m.fl. (2018) nämnde att deltagarna ansåg att information angående att köra bil, smärta, allmän information kring ICD såväl hälsa inte hade presenterats från sjukvårdspersonal. Information kring hur ICD:n påverkade för fysiska aktiviteter samt att återgå till vardagliga aktiviteter ansågs vara bristfällig vilket ledde till att flera deltagare upplevde en osäkerhet för att återgå till det dagliga livet för att våga leva som förut (a.a).

Psykisk påverkan i det dagliga livet

Under denna kategori presenteras följande artiklar, Palacios-Cena m.fl. (2011), Ketilsdottir m.fl. (2013), Sawyer m.fl. (2016), Forslund m.fl. (2017), Bremer m.fl. (2019), Brännström m.fl. (2018), Bremer m.fl. (2009), Forman m.fl. (2004), McDonough (2009), Kamphuis m.fl. (2004).

Oro/ rädsla/ ångest

Ketilsdóttir m.fl. (2013) behandlade området oro samt rädsla. En del personer kände osäkerhet kring att få återkommande symtom samt kände ett behov av att veta sin förmåga samt funktion, särskilt när det handlade om aktiviteter samt motion (a.a). Palacios-Cena m.fl.

(2011) beskrev rädsla som en stor aspekt i livet efter ett hjärtstopp. Flera deltagare uttryckte mer rädsla än tacksamhet efter att ha överlevt. Rädsla var en känsla som dagligen fanns med deltagarna på grund av att första tanken på morgonen var hjärtstopp, trots att fokus låg på att blicka framåt för att ta sig vidare (a.a). Ketilsdóttir m.fl. (2013) lyfte rädslan för att drabbas av ett nytt hjärtstopp. En deltagare delade med sig av en situation där personen låg på golvet av smärta, trots att anhöriga ville kontakta sjukvården tog det ett bra tag innan deltagaren gick med på detta, just på grund av rädslan av att drabbas av ett nytt hjärtstopp (a.a). Forslund m.fl. (2017) beskrev samtidigt att en del av deltagarna medvetet valde att inte berätta om sina symtom på grund av en egen rädsla samtidigt som de inte ville oroa andra i sin närhet. Bremer m.fl. (2009) belyste även deltagarnas rädsla för att drabbas av ett nytt hjärtstopp samt hur rädslan uttryckte sig som en känsla av att befinna sig i ett utsatt läge samt maktlöshet över sitt eget liv. Det skapade en osäkerhet i det dagliga livet, en rädsla för fysisk funktion samt även förmågan att åstadkomma saker senare i livet. En känsla av oro dök upp när deltagarna

pratade om hur deras nedsatta fysiska förmåga eller eventuell död skulle kunna påverka familj men även vänners framtid samt mående (a.a).

Ångesten blev en ny vardag för personer som drabbats av ett hjärtstopp. Palacios-Cena m.fl. (2011) belyste ångest som en känsla som påverkade den drabbade dagligen. Att drabbas av ett hjärtstopp innebar att det fanns risk för att drabbas igen vilket gav en intensiv ångest med känsla av att luften skulle ta slut. Många av deltagarna fick en tankeställare och lämnade inget projekt i vardagen halvgjort samt kände ett behov att be om ursäkt för tidigare handlingar som inte bett om ursäkt för, vilket även var ångestframkallande (a.a). Ketilsdóttir m.fl. (2013) beskrev tankar på att situationen hade kunnat utvecklas på ett annat sätt vilket skapade mycket ångest för deltagarna. Deltagarna berättade det som tankar på vad som hade hänt om ingen hade varit i närheten när hjärtstoppet inträffade eller tankar på att inte ha överlevt (a.a). Bremer m.fl. (2019) diskuterade ångesten som kom hand i hand med rädslan. Ångest för att gå till sängs, ångest för mörkret, ångest för att känna sig hopplös, ångest samt rädsla för att hjärtat skulle stanna igen. Ångesten blev mer påtaglig när sjukhusbesöken samt

läkarkontakten inte var lika frekventa, känslan av att inte vara under uppsyn ofta beskrevs som ångestframkallande (a.a). Sawyer m.fl. (2016) beskrev tankar hos en deltagare, glädjen att överleva ett hjärtstopp övervann inte rädslan samt ångesten av att drabbas av ett nytt hjärtstopp. Bremer m.fl. (2009) tog upp hur personer som överlevt ett hjärtstopp upplevde ångest på grund av tanken på det okända samt hur framtiden skulle bli. McDonough (2009) och Kamphuis m.fl. (2004) skrev hur det psykiska måendet påverkades av att leva med en ICD efter ett hjärtstopp. McDonough (2009) nämnde hur unga personer mellan 18–40 år upplevde oro för att bli gravid såväl föra deras hjärtsjukdom vidare till barnet. Det var ett vanligt ämne både bland män samt kvinnor som deltog i studien. Det handlade om en osäkerhet för att klara av att bära ett barn under graviditeten samt förmågan att ta hand om barnet. En deltagare kände både oro men även rädsla för sin familj vilket bidrog till att personen förberedde barnet för risken att ett nytt hjärtstopp kunde inträffa (a.a). Kamphuis m.fl. (2004) beskrev att flera deltagare upplevde blandade känslor kring att få en ICD vilket gav känslor av både ångest, rädsla samt tacksamhet vilket gjorde intryck i det dagliga livet. Det kunde framkalla tankar om risken för ett nytt hjärtstopp samt hur det skulle påverka familjen ifall en deltagare inte överlevde nästa gång. Det kunde vara en livslång process för flera personer att mentalt acceptera en ICD men även att det var en del av det nya dagliga livet att hantera oro samt tankar som uppkom med en ICD (a.a). I artiklarna av Kamphuis m.fl. (2004) och McDonough (2009) skrevs om känslor inför att uppleva en ICD chock. Flera deltagare som inte upplevt en stöt av ICD:n nämnde rädsla som vanligt förekommande på grund av att inte veta hur det skulle kännas, andra kunde känna en osäkerhet för att inte veta vad som väntade. Många deltagare fick ångest för att vistas utanför hemmet eller i sociala

sammanhang. Det innebar att personer kände rädsla för att ICD:n skulle avge en elektrisk stöt när personen inte kände sig trygg eller hade familj eller vänner nära omkring. Det gav även rädsla för hur det skulle kännas efter att ha upplevt en chock (a.a). Kamphuis m.fl. (2004) tog upp hur flera personer upplevde ovisshet kring flera ämnen angående livet med en ICD samt att det var svårt att ta upp det med läkarna. Det ansågs vara en begränsad kontakt med läkarna vilket ledde till att flera frågor inte blev besvarade. Det presenterades att flera personer

upplevde att det fanns frågor kring döden, medicinanvändning, möjliga biverkningar, trötthetskänslor samt upplevelse av depression (a.a).

Behov av samtal för den psykiska återhämtningen

Att dela med sig utav tankar samt dela erfarenheter med personer som befunnit sig i samma situation kändes betydelsefullt för många utav deltagarna för den psykiska återhämtningen. Ketilsdottir m.fl. (2013) berättade hur personer lyfte fram behovet av att få träffa andra människor som upplevt ett hjärtstopp för att tillsammans dela erfarenheter samt hjälpa varandra vidare i livet. Palacios-Cena m.fl. (2011) tog upp hur hjärtstoppet förändrade dig som person. Att hitta andra som befunnit sig i samma situation samt någon som besuttit samma erfarenheter var en svårighet men något som många önskade (a.a). Bremer m.fl. (2019) sa att för att hitta ny styrka samt att acceptera sin nya identitet krävdes det stöd samt att kunna identifiera sig med personer som delade samma erfarenhet. Deltagarna beskrev det även som en känsla av att få känna tillhörighet samt en känsla av säkerhet genom att dela sina erfarenheter genom att prata med varandra (a.a). Sawyer m.fl. (2016) belyste även önskemålet av att kunna dela erfarenheter samt att hjälpa varandra vidare med den psykiska

återhämtningen. Deltagarna ville prata om hjärtstoppet men upplevde att personer som var utomstående ofta inte ville eller förstod varför (a.a). Bremer m.fl. (2009) talade om betydelsen av att dela upplevelsen samt att få stöd av anhöriga eller vänner. Det skapade en mening samt gjorde det lättare att acceptera händelsen som inträffat för att kunna återgå till ett dagligt liv med ett psykiskt välmående (a.a).

Kognitiva och emotionella begränsningar i vardagen

Sawyer m.fl. (2016) lyfte fram kognitiva brister som deltagarna valt att framföra. En av de brister som det talades mest om var minnet. Forslund m.fl. (2017) talade även om minnet som en kognitiv brist. Deltagarna kunde uppleva ett stort problem med att föra konversationer då flera ansåg det svårt att hålla koncentrationen eller försvann bort i andra tankar för att sedan återgå till konversationen igen. Att bli arg lätt, lätt för att gråta samt att tappa tålamodet för minsta lilla var fler kognitiva brister som deltagarna lyfte fram (a.a). Bremer m.fl. (2009) nämnde också om minnesförlust samt vilken tomhetskänsla det lämnade hos deltagarna. Det togs först upp om små minnesluckor kring händelsen efter hjärtstoppet för att med tidens gång utvecklas det till en större minneslucka. Deltagarna beskrev att det var omöjligt att återberätta händelsen kring hjärtstoppet samt att vissa deltagare endast kunde beskriva livet fram till händelsen. Det lämnade en del av livet blankt vilket innebar svårigheter att finna mening samt svar kring vad som hände vid hjärtstoppet men även att finna förmågan att gå vidare i livet. Ett annat perspektiv kring minnesförlusten presenterades då vissa deltagare ansåg att det var accepterat samt förståeligt eftersom det symboliserade att livet hade blivit avbrutet av händelsen. Genom att deltagare berättade om minnesförlusten eller fick berättat från andra vad som hände vid hjärtstoppet kunde personerna få förståelse samt ett sammanhang i livet (a.a).

Existentiella tankar

Under denna kategori presenteras följande artiklar: Palacios-Cena m.fl. (2011), Forslund m.fl. (2017), Ketilsdottir m.fl. (2013), Bremer m.fl. (2019), Bremer m.fl (2009), Brännström m.fl. (2017) samt Kamphuis m.fl. (2004)

Palacios-Cena m.fl. (2011) beskrev tankar från deltagarna om den nya synen på livet. Det handlade om att lära sig att leva igen, med tankar som varför mig, hur kunde detta hända samt kunde jag gjort något annorlunda för att förhindra hjärtstoppet satte stopp för många från att få en ny syn på livet. En del utav deltagarna beskrev det som att få lära sig leva med det samt att behöva möta den nya verkligheten (a.a). Forslund m.fl. (2017) berättade att efter ett hjärtstopp såg personer allt ur ett annat perspektiv samt förstod innebörden av att vara odödlig. Att ta en dag i taget samt inte planera för mycket framåt eftersom det aldrig går att veta vad som kan hända eller vad som väntar runt hörnet (a.a). Ketilsdóttir m.fl. (2013) nämnde hur en del personer beskrev om att göra det bästa av situationen istället för att se på hjärtstoppet som något negativt vilket innebar att en del deltagare firade tillsammans med sina närmsta sin nya födelsedag, det vill säga dagen personen blev återupplivad (a.a). Bremer m.fl. (2019) talade om att livet är primärt samt viktigt och belyste om vikten att lära sig att leva med en ny identitet. Genom att lära sig prioritera i livet kunde deltagarna ta vara på det som var viktigt (a.a). Bremer m.fl. (2009) nämnde hur flera deltagare fick en ny syn på livet samt kände tacksamhet samt glädje för att få fortsätta livet. Många kände tacksamhet för att ha överlevt ett hjärtstopp vilket inte många människor gör men även för att händelsen kunde upplevas som ett mirakel som skett. Att överleva ett hjärtstopp innebar för många personer att få ett nytt liv. Synen på lidande samt välmående hade för många deltagare fått en ny betydelse där lidande som tidigare upplevts inte längre ansågs vara ett problem jämfört med ett

hjärtstopp. Flera personer kunde finna mening samt få en ny syn på livet genom att dela upp livet i dåtid, nutid samt en framtid. Det gjorde det lättare att distansera hjärtstoppet för att fortsätta leva ett välmående liv. Upplevelsen av ett hjärtstopp innebar en vändning i livet. En deltagare berättade hur livet förändrades till det positiva samt hur livet innan hjärtstoppet var stressigt samt fullt av arbete. Det nya livet innebar att personens dagliga liv var mindre stressigt där personen prioriterade aktiviteter som gav känsla av gott välmående (a.a).

Brännström m.fl. (2017) talade om att hjärtstoppet väckte tankar om meningen med livet samt döden. Tankar dök upp om vad som kunnat hända om situationen hade sett annorlunda ut när hjärtstoppet inträffade. En del utav deltagarna kände tacksamhet samt beskrev det som att leva med en skyddsängel på lånad tid (a.a). Forslund m.fl. (2017) nämnde att deltagarna berättade om tankar på döden ur ett nytt perspektiv. Deltagarna beskrev om att få en annan förståelse för att dö, inte inom den närmsta tiden men att döden är något som drabbar alla. Att dö var inget som gav deltagarna ångest utan beskrevs som en känsla av att svimma alternativt somna (a.a). Palacios-Cena m.fl. (2011) behandlade området att förbereda sig för döden. För en del utav deltagarna kändes detta inte som något avvikande, döden var något verkligt samt konkret som alla någon gång når i sitt liv. Deltagarna berättade om att lära sig att ha en annan attityd gentemot döden samt medvetenheten om att kunna drabbas av ännu ett hjärtstopp fanns med i tankarna. Det lyftes även fram att genom lära sig leva med döden kunde det vara ett sätt att acceptera den (a.a). Kamphuis m.fl. (2004) berättade hur några deltagare upplevde tacksamhet kring att livet gett en ny chans samt fick ett nytt perspektiv på livet. En annan deltagare

METODDISKUSSION

Vald metod till arbetet är en kvalitativ studiedesign vilket innebär att forskaren fokuserar på att belysa om förståelsen av människan samt dess förmåga att skapa egna upplevelser (Henricson & Billhult 2012). En kvalitativ studiedesign bygger på att resultatet formas efter en sammansättning av olika personers upplevelser av ett fenomen. Data som samlas in genom personers berättelser måste därefter tolkas samt analyseras av forskaren (a.a). Det här arbetet har genomförts med hjälp av en kvalitativ studiedesign eftersom syftet med arbetet är att belysa om personers upplevelser av hur det dagliga livet påverkas efter ett hjärtstopp. Genom att därmed använda en kvalitativ design kunde resultatet sammanställas utifrån flera personer i olika åldrar samt med olika bakgrund som berättade om sina upplevelser av ett hjärtstopp. Det bidrog till att resultatet kunde representera en bredare population men även beskriva flera olika perspektiv av hur det dagliga påverkas efter ett hjärtstopp.

Under arbetets process har sökorden ändrats ett antal gånger eftersom de första preliminära sökningarna inte gav tillräckligt bra träffar eller för många träffar i databaserna. Artiklarna som dök upp vid första sökningarna matchade inte syftet som skulle besvaras samt handlade om andra områden för hjärtstopp. En utmaning var att få fram rätt sökord för att finna resultat om just personers upplevelser samt hur det har förändrat deras dagliga liv. Många av träffarna var kvantitativa studier vilket resulterade i att det fanns ett begränsat antal kvalitativa studier som kunde besvara syftet. Genom att däremot söka separat för varje ord i databaserna och lägga ihop med synonymer kunde det ge större chans att hitta fler artiklar och bredda sökresultatet. Genom att skriva upp inklusions- och exklusionskriterier begränsades arbetet till en viss population som kunde representera resultatet. Arbetet inkluderade personer i åldrarna 18 år och uppåt vilket innebar att det fanns större chans att hitta artiklar och samla in data. Att arbetet exkluderade personer som fått alltför stor kognitiv svikt eller var multisjuka sedan tidigare ledde till ett mer tillförlitligt resultat eftersom dessa personer redan har

sjukdom eller för nedsatt förmåga för att delta och ge ett trovärdigt svar för syftet. Däremot gav det ett begränsat resultat där inte alla personer som har överlevt får möjlighet att dela sin berättelse och arbetet representerar därför inte alla överlevare av ett hjärtstopp. Av artiklarna som granskades framkom det ingen information om att deltagarna var multisjuka sedan innan. Artiklar som ej var tillgängliga i fulltext men som kändes relevanta för syftet valde vi att köpa för max 20 kr stycket.

En annan begränsning med vald studiedesign är att arbetet endast använder artiklar som fanns i fulltext på databaserna eller som var tillgängliga via Malmö Universitet. Det innebar att andra artiklar som skulle kunna besvara syftet föll bort och att uppsatsen möjligen inte får bästa möjliga resultat. Valet av databaserna PubMed, CINAHL samt Psycinfo valdes eftersom det är databaser med inriktning på omvårdnad och medicin vilket underlättade i sökningen för att hitta rätt artiklar för vårt område. Dock användes inga artiklar från databasen Psycinfo till resultatet då träffarna i sökningarna inte var relevanta för resultatet. Två av artiklarna hade samma författare vilket kan ses som en styrka eftersom den författaren redan har tidigare kunskap om området. Studierna McDonough (2009) och Sawyer (2016) använde sig av annorlunda datainsamlingssätt jämfört med de andra artiklarna. McDonough (2009) använde sig av ett datorprogram som analyserade material från deltagarna. Detta skulle kunna påverka resultatet negativt genom att information som vi hade ansett vara relevant hade kunnat tolkas som ej relevant av datorn. Sawyer (2016) hade för det första många deltagare jämfört med de

andra studierna samt att datainsamlingen gjordes genom öppna svar i enkäter. Efter

granskningen av artiklarna bedömdes att artiklarna inte skulle påverka arbetets resultat samt att metod kändes relevant.

Nackdelen med att ha en kvalitativ studiedesign skulle kunna vara att personers upplevelser blir feltolkade samt att resultatet representerar deltagares upplevelser på ett annat sätt än vad de tänkt. Efter att ha kvalitetsgranskat arbetets artiklar upplevde vi att forskarna för studierna hade tagit hänsyn till deltagarnas berättelser samt analyserat resultaten genom en noggrann process med flera steg. En svaghet som uppstod under kvalitetsgranskningen var att några av artiklarna hade ett fåtal deltagare vilket kan minska pålitligheten samt överförbarhet för en större befolkning. Artiklarna ansågs däremot efter kvalitetsgranskning hålla medel samt hög kvalité trots mindre andel deltagare. Resultatet som studierna presenterade beskrev tydligt deltagarnas upplevelser samt ansågs kunna föras vidare till liknande eller andra sammanhang. Genom att vara två forskare som kvalitetsgranskade studierna kunde bedömningen bli mer pålitlig samt bidra till en gemensam förståelse för artiklarnas för- och nackdelar. SBU:s granskningsmall underlättade för kvalitetsgranskningen samt bidrog till att alla artiklar bedömdes utifrån samma kriterier och därmed kunde jämföras med varandra (SBU 2019).

Forsbergs och Wengströms (2016) analysmetod användes vilket var en styrka i processen för att analysera studierna. Det bidrog till att vi kunde strukturera upp arbetet samt göra koder för de olika kategorierna samt underkategorierna som var gemensamma för artiklarna. Genom att vara två oberoende läsare bidrog det till en större förståelse för resultatet samt en noggrann bedömning av berättelsernas innehåll. Därefter kunde resultatet sammanställas i flera underrubriker för att visa på olika perspektiv hur det dagliga livet påverkade deltagarna.

RESULTATDISKUSSION

Resultatet presenterade olika perspektiv hur det dagliga livet påverkas efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Det var framförallt två övergripande kategorier som handlade om den fysiska funktionen samt den psykiska påverkan. Vid tanke på att ha överlevt ett hjärtstopp kan det upplevas att det psykiska måendet är det som påverkas mest i det dagliga livet. Det som däremot framgick av flera artiklar vara att många deltagare upplevde en fysisk begränsning samt svårighet att återgå till det liv som varit innan hjärtstoppet. Palacios-cena m.fl. (2011) nämnde bland annat att personer som överlevt ett hjärtstopp upplevde flera begränsningar med den fysiska funktionen i livet. Det kunde handla om förmågan om att prestera på arbetet försämrades, att kunna ta hand om sin familj samt barn blev en utmaning (a.a). McDonough (2009) beskrev även personers berättelser av en lång återhämtning efter hjärtstoppet för att komma tillbaka till ett aktivt liv igen. Det påverkade flera deltagares förmåga att utföra aktiviteter som simning, skidåkning eller vanliga enkla aktiviteter i vardagen på grund av rädsla för att känna nya symtom för hjärtstopp eller rädsla för en ICD chock (a.a).

En legitimerad sjuksköterska har omvårdnad som huvudområde vilket både handlar om den vetenskapliga kunskapen samt det patientnära arbetet (Svensksjuksköterskeförening 2017). En sjuksköterska arbetar enligt sex kärnkompetenser för att kunna bedriva en säker vård samt utvecklas i sitt yrke. Personcentrerad vård är en utav de sex kärnkompetenserna som handlar om omvårdnad som drivs tillsammans med patienten och eventuellt dess anhöriga för att på så sätt kunna utföra bästa möjliga vård. Det handlar om att känna av patienten, dess behov samt

vilka förutsättningar som finns. Att fånga patientens berättelse samt ge möjlighet för en individuell vård med ett gemensamt mål (a.a). Genom att lyfta fram personers berättelser efter att ha överlevt ett hjärtstopp kan det bidra till en förbättrad vård. Genom att ge information om kroppen samt dess fysiska funktion efter ett hjärtstopp hade fler förmodligen vågat utföra aktiviteter som kändes skrämmande. Problemet som även lyfts i bland annat artikeln av Forslund m.fl. (2017) är att flera personer hade kognitiva brister och därmed problem med minnesförlust efter händelsen av ett hjärtstopp. Det kan resultera i att mycket av den

information som ges vid vårdtillfället samt vid uppföljningar månader efter inte uppfattas och tas emot av personen. Genom att erbjuda uppföljning under en längre tid och därmed ge information om träning samt fysisk funktion hade det kunnat bidra till en snabbare återhämtning. Ett alternativ hade varit att erbjuda fysioterapi vilket kan leda till en

personcentrerad träning och öka möjligheten att fler känner sig säkra att testa samt att utföra aktiviteter under uppsikt. I artikeln av Kamphuis m.fl. (2004) framgick det även att deltagare upplevde att det fanns en begränsad läkarkontakt, det ledde till att många hade frågor

angående ICD:n samt om deras hälsa generellt som blev obesvarade. Det kan på sikt leda till att fler blir rädda och upplever oro i onödan. En av punkterna som står skrivet enligt den personcentrerade vården innebär att ta tillvara på patientens behov och rättigheter till

vårdkontakt samt vidare uppföljning (Svensksjuksköterskeförening 2017). Det innebär på så vis att många inte har fått den vårdkontakt som skulle behövas efter ett hjärtstopp. Genom att erbjuda en längre vårdkontakt skapar det bättre kontinuitet för personen. Det skulle leda till förbättrad möjlighet att få frågor besvarade samt få information för det behov som uppstår för stunden i det dagliga livet. Genom att erbjuda en kontaktsjuksköterska för varje överlevare av hjärtstopp. Det hade kunnat bidra till en tryggare vardag där personer som upplever ångest, oro eller rädsla hade kunnat höra av sig till sin kontaktperson och på så sätt få hjälp. Det hade kunnat handla om att få frågor besvarade eller få lugnande råd samt bara känslan av att ha kvar vårdkontakten på hemmaplan.

Palacios-Cena m.fl. (2011) nämnde hur många överlevare fick hantera mycket ångest i sitt dagliga liv när tankar kring hjärtstoppet dök upp eller när personen skulle gå och lägga sig på kvällen. McDonough (2009) tog upp ångest samt oro kring att skaffa barn och hur familjen skulle bli påverkade av ett nytt hjärtstopp. Bremer m.fl. (2019) presenterade hur deltagarna upplevde ångest och rädsla som gick hand i hand. Ångesten blev påtaglig framförallt när sjukhusbesöken upphörde samt upplevdes som mest vid sänggående eller vid mörker (a.a). För många var det en stor del av det nya livet att behöva hantera dessa känslor. Det krävs mycket stöttning samt att lyssna på patienten i det här läget för att kunna förstå vad personen känner samt om det behövs vidare hjälp. Om det hade erbjudits tillräcklig med information samt en längre vårdtid hade det kunnat bidra till att fler personer kände sig bekväma med att börja sitt liv hemma. Genom att samverka i team med andra professionella yrken kan

sjuksköterskan se till att främja den goda vården samt ta tillvara på omvårdnadskompetensen på flera nivåer (Svensksjuksköterskeförening 2017). En person som upplever mycket ångest, oro samt rädsla efter ett hjärtstopp är ett naturligt förlopp men som kan minskas om personen får vård och stöd i rätt riktning. Att uppleva ett hjärtstopp är inget någon kan föreställa sig, för en utomstående kan det upplevas svårt att förstå den känslomässiga berg och dalbana som en överlevare går igenom. Om fler personer hade fått möjligheten att erbjudas stödsamtal eller få tillgång till kurator när det dagliga livet kom tillbaka hade det kunnat göra det lättare att hantera alla känslor som uppkom. Därför är samverkan i team en stor del av omvårdnaden för att kunna fånga in de pusselbitarna som ska falla på plats i personens liv.

Hjärt- och lungräddning ska utföras vid alla fall där det råder cirkulationsstillestånd, däremot kan vissa undantag göras om patienten har en känd obotlig sjukdom med en dålig prognos.

Målet med hjärt-lungräddning är framförallt att föra tillbaka personen till ett liv med mening och i många fall kan personen återgå till arbete samt ett dagligt liv igen (a.a). I både Persson och Stagmos litteratur (2008) samt resultatet framgår det att personer kan återgå till ett dagligt liv igen. Det är däremot vanligt med komplikationer som följd vilket påverkar hur det dagliga livet blir. Bremer m.fl. (2009) beskrev däremot den positiva synen på hjärtstoppet och hur personer kunde se händelsen som en ny chans i livet samt förmågan att acceptera döden. Hjärtstoppet behövde inte bara innebära en negativ påverkan på personens liv utan snarare att livet hade förändrats till det positiva (a.a). Forslund m.fl. (2017) nämnde även hur personer hade förändrat sina levnadsvanor genom att leva en dag i taget samt att ta det lugnt. Det hade även förändrat många deltagares syn på döden genom att förstå att människan är odödlig samt att kunna acceptera det (a.a). Bremer m.fl. (2009) nämnde tacksamheten som en stor del av det nya dagliga livet. Tacksamhet för att ha överlevt och att prioritera de viktiga sakerna i livet (a.a). För att nå målet att ge patienten ett meningsfullt liv efter ett hjärtstopp behöver sjuksköterskor samt övrig vårdpersonal fånga upp patienten i det tidiga skedet. Genom att skapa kontakt med patienten tidigt kan det leda till att fler öppnar upp sig samt känner att de blir lyssnade på. Genom att prata mer om döden samt känslor som personen har efter ett hjärtstopp kan det på så sätt göra det enklare att hantera men också för att gå vidare i livet. Många personer har kanske inte haft tankar på döden innan och helt plötsligt har döden varit väldigt nära för dessa personer.

Det framgick även i resultatet att många av deltagarna hade ett behov av att dela med sig om sina erfarenheter till andra. Ketilsdóttir m.fl. (2013) nämnde hur samtal med andra personer i samma situation kunde bidra till en förståelse samt gemenskap. Det gjorde att fler kunde få hjälp i sin återhämtning (a.a). Ett alternativ hade varit att erbjuda gruppträffar för personer som överlevt vilket hade kunnat öka känslan av en tillhörighet. Det hade kunnat leda till en större förståelse för de känslor som dök upp när det dagliga livet återvände samt en förståelse för att andra överlevare kände likadant. Det framgick av resultatet att många av personerna som överlevt ett hjärtstopp hade liknande tankar samt känslor. Att därmed få höra liknande tankar samt förstå att det finns en gemenskap med andra personer kan göra skillnad. Bremer m.fl. (2019) beskrev det som att gemenskapen gjorde att fler kunde finna sin identitet samt bli stärkta psykiskt.

KONKLUSION

Resultatet visade på en stor påverkan i det dagliga livet efter ett hjärtstopp. Flera deltagare påverkades fysiskt vilket presenterades genom att många upplevde det svårt att återgå till det dagliga livet de hade innan hjärtstoppet. Det kunde begränsa deltagare i aktiviteter som de utfört tidigare samt arbete och familjerelationer. Många deltagare kände ilska och sorg över försämringen samt att vänja sig vid en ny identitet både emotionellt och socialt. För många är ICD:n orsaken till en begränsning av det aktiva livet. Det presenterades även att flera

deltagare kände stort behov av att få samtala och dela med sig av sina erfarenheter med personer som befunnit sig i samma situation. Den psykiska påverkan var den största

förändringen med framförallt oro, ångest samt rädsla för t.ex. återkommande symtom, rädsla för ICD chock samt så enkla saker som att gå och lägga sig på kvällen med rädslan för att få ytterligare ett hjärtstopp. Tankar på döden är vanligt förekommande efter ett hjärtstopp. En del kände ingen rädsla för döden utan kunde acceptera att döden är en naturlig gång i livet samt att det är något som alla personer drabbas av. Dock var tacksamheten väldigt stor för att ha överlevt vilket resulterade i att vissa deltagare firade sin nya födelsedag, alltså dagen de

överlevt ett hjärtstopp. En annan förmåga som påverkades var minnet vilket innebar att många hade svårt att koncentrera sig, svårt att föra en enkel konversation samt hade lätt för gråt och ilska. Oavsett återhämtningen påverkades alla överlevare både fysiskt samt psykiskt på något sätt vilket kunde innebära både positiva samt negativa konsekvenser.

FÖRSLAG TILL FÖRBÄTTRINGSARBETE OCH

KVALITETSUTVECKLING

Genom att få fram ett resultat om hur personer upplever det dagliga livet efter ett hjärtstopp kan sjuksköterskor ta del av den kunskapen för att utvecklas i sin profession. Det ökar förståelsen för hur personer upplever ett hjärtstopp och på vilket sätt det påverkar livet på olika sätt. Kunskap om hur patientens dagliga liv förändras kan bidra till att förbättra

omvårdnaden framförallt med sjuksköterskans sex kärnkompetenser. Det stärker bland annat den evidensbaserade omvårdnaden eftersom det ger ökad evidens för att fler överlevare upplever flera olika brister i det dagliga livet efter.

Genom att fler studier görs om detta ämne kan det bidra till ett förbättringsarbete med tidigare insatser på sjukhus för att stötta patienter med återhämtningen. Tidigare insatser skulle kunna vara att erbjuda samtal för att se till att patienten följs upp samt har möjlighet att berätta om sina känslor och eventuella behov. Genom att planera gruppträffar med överlevare skulle det kunna vara ett forum med möjlighet att dela erfarenheter samt att ta hjälp av varandra. Många gånger kanske det inte är sjuksköterskan som har svaret på frågorna utan de personer som har upplevt samma händelse. Att få kontakt med personer som gått igenom samma sak kan leda till en känsla av välbehag samt gemenskap för att främja en stärkt identitet. En annan insats hade kunnat vara att erbjuda tidigare kontakt med fysioterapeut för att skapa en snabbare återhämtning med den fysiska funktionen. För många personer hade det nog uppskattats med hjälp och stöttning för att kunna komma tillbaka till ett dagligt liv. Det är däremot troligt att flera personer tar del av det som erbjuds från vården och när vårdkontakten upphör förväntas man att klara sig själv. Det är därför ytterst viktigt att sjuksköterskan har förmågan att lyssna på patienten och bedriva en personcentrerad vård för att ta tillvara på personens förmågor samt behov för att återhämta sig. Det kan vara en fördel att erbjuda en kontaktsjuksköterska för varje överlevare och på så sätt öka vårdkontinuiteten. Framgått av resultatet behövde många personer ytterligare stöttning när det dagliga livet började. Det var inte så enkelt som att livet var tillbaka som det varit innan hjärtstoppet bara för att vårdkontakten hade upphört. En annan viktig del av förbättringsarbetet är att fördjupa sjuksköterskor i arbetet med att prata om döden. Det är nog för många ett tufft ämne att ta vid och något som ofta kan falla bort med tron om att det är något varje person hanterar själv. I vården av ett hjärtstopp är det framförallt viktigt eftersom varje person har upplevt döden runt hörnet. Det kan innebära en stor kris att inse det. Om sjuksköterskan hade samtalat med överlevare om döden samt om personen hade fått dela med sig av sina känslor kring döden hade det möjligtvis varit lättare att förstå samt acceptera.

Bemötandet har också en stor inverkan i kontakten mellan sjuksköterska samt patient. Genom att sjuksköterskan samt övrig vårdpersonal har mer kunskap inom området kan det ge ett säkrare intryck samt garantera att personer får rätt kunskap för återhämtning. Det här arbetet skulle kunna leda till vidare forskning om vilka strategier sjuksköterskan kan använda för att stötta patienter efter en traumatisk situation. Om hur en sjuksköterska når patienten på bästa

sätt för att få rätt information om vad patienten behöver, samt hur en sjuksköterska ska bemöta en patient. Det kan leda till en förbättrad vård, inte bara för överlevare av hjärtstopp men även patienter i alla möjliga vårdsammanhang.

REFERENSER

Bremer A, Dahlberg K, Sandman L, (2009) To survive out-of-hospital cardiac arrest: a search for meaning and coherence. Qualitative Health Research, 19, 323-338.

Bremer A, Dahné T, Stureson L, Årestedt K, Thylén I, (2018) Lived experiences of surviving in-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 33, 156-164.

Brännström M, Niederbach C, Rödin A.C, (2017) Experiences of surviving a cardiac arrest after therapeutic hypothermia treatment. An interview study. International emergency

Nursing, 36, 34-38.

Chieng D, Paul V, Denman R, (2019) Current Device Therapies for Sudden Cardiac Death Prevention - The ICD, Subcutaneous ICD and Wearable ICD. Heart, Lung and Circulation,

28(1), 65-75.

Chois, S. J. et al. (2014) ‘Thoraco-abdominal CT examinations for evaluating cause of cardiac arrest and complications of chest compression in resuscitated patients’, Emergency Radiology,

21(5), 485 - 490.

Espina M.I, Varon J, (2011) Hands-only CPR: a literature review on the benefits of chest compression-only CPR for out-of-hospital cardiac arrest. Crit Care & Shock, 14, 28-33.

Forsberg C, Wengström Y, (2016) Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys

och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm, Natur & kultur.

Forman J, Baumbusch J, Jackson H, Lindenberg J, Shook A, Bashir J, (2018) Exploring the patients’ experiences of living with a subcutaneous implantable cardioverter defibrillator.

European Journal of Cardiovascular Nursing, 17(8), 698-706.

Forslund A-S, Jansson J-H, Lundblad D, Söderberg S, (2017) A second chance at life: people's lived experiences of surviving out-of-hospital cardiac arrest. Scandiavian Journal of

Caring Sciences, 31, 878-886.

Green R C, Botha A J, Tiruvoipati R, (2015) Cognitive function, quality of life and mental health in survivors of out-of-hospital cardiac arrest: a review. Anaesth Intensive Care, 43 (5), 568-576.

Haywood L.K, Pearson N, Morrison J.L, Castrén M, Lilja G, Perkins D. G, (2018) Assesing health-related quality of life (HRQoL) in survivors of out-of-hospital cardiac arrest: A systematic review of patient-reported outcome measures. Resuscitation, 123, 22-37.

Henricson M, Billhult A, (2012). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom

omvårdnad. Lund, Studentlitteratur.

Hjärt Lungfonden, (2018) Livet efter hjärtstopp. >https://hjart-lungfonden.se<HTML (2019-03-29)

Hjärt-Lungfonden, (2018) Plötsligt hjärtstopp. >https://hjart-lungfonden.se<HTML (2019-03-13)

Kamphuis H.CM, Verhoeven N.WJM, De Leeuw R, Derksen R, Hauer R.NW, Winnbust J.AM, (2004) ICD: a qualitative study of patient experience the first year after implantation.

Journal of clinical nursing, 13, 1008-1016.

Ketilsdottir A, Albertsdottir H-R, Akadottir S-H, Gunnarsdottir T-J, Jonsdottir H, (2013) The experience of sudden cardiac arrest: Becoming reawakened to life. European journal of

cardiovascular nursing, 13(5), 429-435.

McDonough A, (2009) The experiences and concerns of young adults (18-40 years) living with and implanted cardioverter defibrillator (ICD). European journal of cardiovascular

nursing, 8, 274-280.

Palacios-Cena D, Losa-Iglesias M-E, Salvadores-Fuentas P, Fernandez-de-las-Penas C, (2011) Sudden cardiac death: the perspective of spanish survivors. Nursing and health

science, 13, 149-155.

Persson J, Stagmo M, (2008) Perssons kardiologi - hjärtsjukdomar hos vuxna. Lund, Studentlitteratur.

Polit D.F, Beck C.T, (2014) Essentials of nursing research - appraising evidence for nursing

practice. Lippincott Williams & Wilkins

Sandman L, Kjellström S, (2018) Etikboken: etik för vårdande yrken. Lund, Studentlitteratur.

Sawyer K, Brown F, Christensen R, Damino C, Newman M, Kurz M, (2016) Surviving sudden cardiac arrest: a pilot qualitative survey study of survivors. Therapeutic hypothermia

and temperature management, 6,

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2019) Mall för kvalitetsgranskning

av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser. >https://www.sbu.se< PDF

(2019-03-29)

Svensk sjuksköterskeförening (2017) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

>https://swenurse.se< HTML (2019-03-14).

Wallentin L, (2005) Akut kranskärlssjukdom. Författarna och Liber AB.

Willman A, Stoltz P, Bahtsevani C, (2011) Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan

forskning & klinisk verksamhet. Lund, Studentlitteratur.

Winther-Jensen M, Kjaergaard J, Lassen F J, Kober L, Torp-Pedersen C, Hansen M S, Lippert F, Kragholm K, Christensen F E, Hassager C, (2017) Implantable cardioverter defibrillator and survival after out-of-hospital cardiac arrest due to acute myocardial infarction in Denmark in the years 2001-2012, a nationwide study. European Heart Journal: Acute Cardiovascular

Care, 6(2),144-154.