Färgstyrning av Kodak Nexpress
på Digital Printing Network
Jesper Möller
Examensarbete i Medieteknik
Grafisk teknik och medieproduktion 180hp Handledare: Paul Lindström
Examinator: Henriette Lucander Vårterminen 2009
Sammandrag
Det här examensarbetet berör ämnet färgstyrning inom digitaltryck. Grundprincipen med
färgstyrning är att få hela den grafiska produktionskedjan att resultera i en förutsägbar och korrekt slutprodukt. Den här styrningen sker i huvudsak med hjälp av ICC-profiler.
Syftet med arbetet var att hjälpa företaget dpn att ta fram ett väl fungerande arbetsflöde för deras två Kodak digitalpressar. Företaget ville dels få en så bra färgmatchning mellan de båda
tryckpressarna som möjligt, och dels få en så bra matchning mot gällande standardvärden för offsettryck som möjligt. Dessutom syftade arbetet till att utveckla min egen kunskap kring arbetet med färgstyrning.
Arbetet utfördes genom instudering av relevant teori i ämnet, vilken sedan applicerades på det praktiska arbetet. Det praktiska arbetet bestod främst i att trycka testkartor som mättes upp och låg till grund för skapande av ICC-profiler.
Arbetet visade sig ge ett positivt resultat. Mätningar gjordes dels innan arbetet påbörjades för att kontrollera hur stor färgavvikelsen var vid det tillfället. Efter skapande och applicering av de nya profilerna visade sig färgavvikelsen ha minskat, både sinsemellan de båda tryckpressarna och mot gällande standard. Avvikelsen hamnade under de målvärden företaget satt upp på förhand, men lämnade samtidigt utrymme för ytterligare förbättringar på sina ställen.
Slutsatser
Rapporten visar att målsättningen att få de båda tryckpressarna på företaget att trycka med en färgavvikelse under de på förhand uppsatta värdena kunde uppnås med god marginal. Vidare konstaterades också att målet att få de båda tryckpressarna att simulera mot standardvärden för offsettryck kunde uppnås, med undantag för några enstaka färgvärden.
Nyckelord
Abstract
Color management of Kodak Nexpress on Digital Printing Network
This thesis concerns the subject of color management in digital printing. The basic principle of color management is to get the entire graphic production to result in a predictable and accurate end product. This control is mainly made by the use of ICC profiles.
The purpose of this work was to help the company dpn to produce a well-functioning workflow for their two Kodak digital presses. The company wanted to get as good color matching between the two printing machines as possible, and get a good match with the existing standard values for offset printing as possible.
The work was carried out by studying of relevant theory on the subject, which then was applied to the practical work. The practical work consisted mainly of printing test charts, which was measured and was the basis for the creation of the ICC profiles.
The work proved to give a positive result. Measurements were made before the work began to control how much color difference was at the time. After the creation and application of the new profiles it was shown that color deviation have declined, both between the two printing presses and with the current standard. Deviation fell below the targets the company had set up in advance, but did allow for further improvements in their places.
Conclusions
The report shows that the objective of the two Kodak Nexpress to print with a color difference under the pre-determined values could be achieved with good margin. Moreover, it was found that the objective of the two Kodak Nexpress to simulate the default values for offset printing was achieved, with the exception of a few color values.
Keywords
Color Management, ICC profile, digital printing, Kodak Nexpress, dpn, achromatic, characterization
Innehållsförteckning
1 Inledning... 6
1.1 Problembeskrivning och frågeställningar ...6
1.2 Syfte och målsättning...6
1.3 Avgränsningar...7
1.4 Målgrupp...7
1.5 Disposition...8
2 Metod... 9
3 Beskrivning av företaget ...10
4 Teori ...11
4.1 Färgstyrning ...11
4.1.1 Färgrymder... 11 4.1.2 Färgkonvertering... 13 4.1.3 Densitet ... 15 4.1.4 Färgavvikelse... 154.2 Akromatik ...16
4.2.1 Gråbalans... 17 4.2.2 Total färgmängd ... 17 4.2.3 Punktförstoring ... 17 4.2.4 Svartgenerering... 184.3 ICC‐profiler...19
4.4 Digitaltryck...20
4.4.1 Kodak Nexpress 2100 ... 204.5 Mätutrustning ...21
4.5.1 ECI2002... 21 4.5.2 Gretag MacBeth ICColor... 214.6 Papper ...22
4.6.1 Optiska vitmedel ... 22 4.6.2 Galerie Art Silk 170 g... 23 4.6.3 Scandia 2000 170 g ... 235 Empiri...24
5.1 Förberedelser...24
5.1.1 Val av testkarta ... 24 5.1.2 Linjärisera Kodak Nexpress ... 24 5.1.3 Tryckning av testkartor ... 25 5.1.4 Uppmätning av testkartor... 255.2 Fel upptäckt i Nexpress 2...26
5.3 Skapande av profiler ...27
5.3.1 Val av inställningar... 27 5.3.2 Skapande av ny profil... 28 5.3.3 Kontroll av ny profil... 285.4 Kontroll av färgmatchning...30
5.4.1 Tidigare matchning mellan Nexpress 1 och 2 ... 305.4.2 Tidigare matchning mellan Nexpress och Fogra... 30
5.5 Kontroll av nuvarande matchning ...30
5.5.1 Nuvarande matchning mellan Nexpress 1 och 2... 30 5.5.2 Nuvarande matchning mellan Nexpress och Fogra ... 31 5.5.3 Redigering i profilerna ... 316 Resultat...33
7 Diskussion ...34
8 Referenslista...36
8.1 Skriftliga källor ...36
8.2 Elektroniska källor...36
8.3 Muntliga källor...37
Bilagor ...38
1
Inledning
1.1
Problembeskrivning och frågeställningar
Problemet med att arbeta med trycksaker är att all utrustning har individuella egenskaper, det vill säga samma originalmaterial kan se olika ut efter tryck på två olika pressar. För att få ett mer pålitligt resultat använder man sig av ICC-profiler, som är en form av informationsfil som talar om vilka individuella egenskaper utrustningen har. På företaget Digital Printing Network – dpn – har man två digitalpressar av typen Kodak Nexpress varav den ena precis blivit installerad. För enkelhetens skull kommer i fortsättningen den tidigare pressen kallas Nexpress 1 och den nya refereras till Nexpress 2. Dpn är intresserade av att använda Nexpress 2 parallellt med Nexpress 1 vid vissa produktioner, eller i vissa fall göra tilltryckningar till en tidigare produktion. Kort sagt vill man att det tryckta resultatet ska bli rätt och se likadant ut vid alla tillfällen, oavsett vilken press som använts.
Eftersom dpn använder sig av en digitalpress med fem färgverk har de möjlighet att trycka i en större färgrymd än traditionell offset-teknik. Dock efterfrågar många kunder att få material tryckt som matchar offsettryckt material, eftersom det är vanligare och därmed sätter en viss standard. För detta finns också standardprofiler; ISOcoated för bestruket papper och ISOuncoated för obestruket papper. På dpn vill man alltså kunna trycka efter denna offset-standard i många lägen, med så små avvikelser som möjligt. Dessa resonemang har lett fram till två primära frågeställningar som examensarbetet ska utformas kring, nämligen:
• Kan dpn med hjälp av ICC-profiler få sina två Kodak Nexpressar att trycka pålitligt, det vill säga få de att trycka med samma slutresultat?
• Kan dpn få sina två Kodak Nexpressar att matcha offsetstandarderna?
1.2
Syfte och målsättning
Examensarbetet har två huvudsyften. Dels syftar det till att utveckla min egen personliga kunskap kring arbete med färgstyrning, ICC-profiler och andra detaljer inom digitaltryck. Jag ska även utveckla min förmåga att koppla tekniska detaljer från vetenskapliga teorier och metoder till praktisk handling. Det andra syftet är att hjälpa dpn ta fram ett väl fungerande arbetsflöde med förutsägbart tryckresultat för deras två digitalpressar. Målet med mitt examensarbete är att med
hjälp av färgprofiler få de båda pressarna att trycka likadant samt att så bra som möjligt simulera offsettryck.
Dpn har som mål att inte ha större färgavvikelse än de värden som är definierade i den
internationella tryckstandarden ISO 12647. Detta gäller både för färgmatchningen mellan de båda tryckpressarna, såväl som matchningen mot offset. Målvärden för offsetmatchning finns
definierade i standarderna Fogra 27 för bestruket papper och Fogra 29 för obestruket papper och är de värden som kommer eftersträvas.
Ämnet är framförallt intressant eftersom färgstyrning, inte bara ligger inom ramen för, utan är en av grundstenarna i utbildningen Grafisk teknik och medieproduktion, vilken är den jag studerar. Studien kan också vara av intresse för andra studenter och lärare på programmet. Vidare är givetvis resultatet av arbetet också intressant för företaget dpn, eftersom det förhoppningsvis hjälper dem i deras produktion och förbättrar arbetsflödet.
1.3
Avgränsningar
Eftersom även olika typer av papper har olika egenskaper krävs i princip en profil för varje papperstyp. I detta arbete hade det blivit allt för omfattande att ta fram profiler för alla tänkbara papper som används på dpn. Därför har jag satt som avgränsning att endast ta fram profiler för deras två typer av ”huspapper”, nämligen det bestrukna pappret Galerie Art Silk 170 gram och det obestrukna Scandia 2000 170 gram. Vidare har jag dessutom valt att endast ta fram profiler för fyrfärgstryck, det vill säga utesluta det femte färgverket. Även detta hade blivit ett för omfattande arbete med tanke på alla de kombinationer av olika färgrymder som det femte färgverket medför. Genom att göra dessa avgränsningar och ta mig an en mindre omfattning av problemet anser jag mig ha möjlighet att nå ett bättre resultat. Detta för att det ger mig möjlighet att fokusera djupare på de punkter arbetet avser, och därmed ger det mig mer tid och kraft att nå syftet och svara på
frågeställningarna.
1.4
Målgrupp
Rapporten riktar sig framförallt till personer inom mediebranschen samt studenter och personal inom Medieteknik. Innehållet är dock anpassat till en sådan nivå att även personer utan någon större tidigare kunskap i ämnet kan ta del av rapporten.
1.5
Disposition
Arbetet är uppdelat i två huvudområden; en teoridel och en empiridel. I empiridelen redogörs för de undersökningar som genomförts samt det praktiska utförandet av arbetet med anknytning till den tidigare presenterade teorin, på en vetenskaplig nivå. Resultatet presenteras i ett avsnitt för sig, följt av en diskussionsdel där även personliga åsikter och reflektioner framförs.
2
Metod
Frågeställningen ska lösas genom att ta del av tidigare utförda studier i ämnet, såsom andra examensarbeten och tekniska tidskrifter. Studier av andra litterära källor ska även genomföras för att få en stabil teoretisk grund innan det praktiska arbetet tar vid. Dels är det av vikt att gå igenom teori kring färgstyrning på djupet för att vara säker på den biten. Detta ska främst ske genom fördjupande studier av boken ”Understanding Color Management” av Abhay Sharma, varvat med andra källor på samma område.
Efter att den teoretiska grunden ligger på en tillfredsställande nivå tar det empiriska arbetet vid, som främst består av undersökningar av arbetet med digitaltryck och färgstyrning i form av praktisk tillämpning. Tester av olika möjliga metoder för att lösa frågeställningen utförs, varefter metoderna utvärderas och vägs mot varandra.
För att lösa frågeställningarna praktiskt spånades ett par olika tillvägagångssätt fram. Att
arbetsflödet skulle styras med hjälp av ICC-profiler beslutades i princip omgående. Hur profilerna skulle tas fram var däremot inte helt självklart. En lösning som övervägdes var att fortsätta använda de befintliga profilerna på företaget, korrigera dem och sedan applicera dem på båda
digitalpressarna som någon slags gemensam profil. En annan möjlig lösning som utvärderades var att skapa helt nya profiler, men fortfarande använda samma, gemensamma profiler för båda pressarna och hoppas att deras individuella egenskaper inte skiljer sig alltför mycket.
Den metod som slutligen valdes var dock lite mer utökad. Dels skapades helt nya, skräddarsydda profiler för de båda pressarna, och dels skapades en gemensam profil för de båda pressarna att simulera mot och därmed förbättra matchningen sinsemellan. För att matcha offsettryck så bra som möjligt beslutades att använda en simulering av standardprofilerna ISOcoated för bestruket papper respektive ISOuncoated för obestruket papper.
Det visade sig slutligen att urvalet av metod inte var så svår. Det tillvägagångssätt som spånades fram och slutligen valdes innan arbetets start visade sig vara väl fungerande och inga större hinder uppkom på vägen. Vid de fåtal tillfällen ett vägskäl uppstod gjordes en snabb övervägning, men i stort har metodtillämpningen varit genomgående stabil.
Ett par mindre problem uppstod under arbetets gång. De löstes dock antingen helt och hållet eller mer eller mindre provisoriskt. Framförallt togs en del saker för givet i förväg vilket ledde till problem då det inte visade sig stämma. Exempel på det är att mätutrustningen saknade UV-filter samt att programvaran för skapande av ICC-profiler saknade funktion för sammanslagning av inläsningsfiler.
3
Beskrivning av företaget
Examensarbetet utfördes på det grafiska produktionsföretaget Digital Printing Network – dpn – i Malmö. På dpn har det under en längre tid funnits en digital tryckpress av typen Kodak Nexpress, men den 21/4 2009 har ytterligare en införskaffats. Tryckpressarna står för den största delen av produktionen och producerar material i A3 arkformat, och kan trycka på båda sidor i 4-färg plus en RGB-färg eller lack. Den nya tryckpressen införskaffades för att avlasta den tidigare tryckpressen, och de används numera parallellt i produktionen. Detta innebär att företaget är intresserade av att de båda pressarna trycker förutsägbart och alltid levererar likadana resultat.
4
Teori
Inom grafisk produktion är färgstyrning och förutsägbarhet genom hela kedjan grundläggande. För att uppnå detta används ofta ett system kallat Color Management System (CMS), som bygger på att ICC-profiler styr den utrustning som ingår i produktionskedjan genom att beskriva utrustningens individuella egenskaper.
4.1
Färgstyrning
Anledningen till att det finns ett behov av färgstyrning är att all utrustning i produktionskedjan har sina egna egenskaper och olika personlighet. Detta innebär att exempelvis två olika digitalkameror som tagit exakt samma bild beskriver bildens pixelvärden lite olika, även om bilderna till synes är helt identiska. Detta gäller för all utrustning i den grafiska produktionen, såsom skanner, bildskärm, skrivare och tryckpressar. Med anledning av detta krävs en kompensering för de individuella egenskaperna hos utrustningen, vilket sker med hjälp av profiler som skapas individuellt till varje enhet. (Sharma 2004, s.1)
En annan aspekt som måste tas i beaktning är att all utrustning inte arbetar i samma färgrymd och ingen enhet kan beskriva alla färger i vår mänskliga varseblivning. Generellt gäller att
digitalkameror arbetar i en större färgrymd än till exempel en tryckpress, vilket innebär att en konvertering mellan färgrymderna är nödvändig för att återskapa en digital bild på ett papper. Hur denna konvertering sker är därför också viktigt att styra, samt att känna till att bilden förmodligen inte kommer att se exakt likadan ut på pappret. (Sharma 2004, s.3)
4.1.1
Färgrymder
För att kunna beskriva alla färger som visas på en bildskärm eller på ett papper använder sig den grafiska utrustningen av olika färgrymder eller kulörsystem. Färgrymderna delas upp i två olika huvudkategorier, enhetsberoende och enhetsoberoende. Exempel på enhetsberoende kulörsystem är CMYK och RGB, som återger kulörtoner genom att blanda olika mängder av processfärgerna (Johansson m.fl. 2006, s.67). Att de är enhetsberoende betyder att färgvärdena de återger är beroende av vilka egenskaper den individuella utrustningen har (Sharma 2004, s. 13). En
enhetsoberoende färgrymd är däremot inte beroende av någon utrustning, utan återger färgvärden helt teoretiskt. En sådan färgrymd, till exempel CIE LAB, är därför lämplig att använda som referens för de andra färgrymderna, bland annat vid konvertering (Sharma 2004, s.14).
RGB
RGB är ett så kallat additativt kulörsystem, vilket innebär att det lägger ihop olika intensitet av färgerna rött, grönt och blått för att skapa olika färgnyanser. Intensiteten går från 0 till 255 där värdet 0 av samtliga färger blir svart och full intensitet av samtliga färger blir vitt. Exempel på utrustning som beskriver kulörer med RGB är bildskärmar, digitalkameror och andra inenheter. (Johansson m.fl. 2006, s.69)
CMYK
Den subtraktiva färgrymden CMYK består av de fyra processfärgerna cyan, magenta, gult och svart. I motsats till RGB som ”tänder” färgerna, utgår CMYK från en vit yta (pappret) som i utgångsläget reflekterar allt ljus. När CMYK-färgerna appliceras filtrerar de i tur och ordning bort en del av det reflekterande ljuset vilket skapar en önskad nyans. CMYK-rymden används av utenheter såsom tryckpressar och skrivare (Johansson m.fl. 2006, s.71).
I teorin ger full blandning av cyan, magenta och gult färgen svart, men i själva verket blir nyansen mörk brungrå. För att ha möjlighet att få till en riktigt djupsvart ton har svart adderats till
kulörsystemet. Den svarta färgen har också praktisk betydelse vid tryck av text, som ofta är svart, eftersom det eliminerar risken för misspass. (Johansson m.fl. 2006, s.72)
LAB
Färgrymden LAB är teoretisk och enhetsoberoende och har arbetats fram av Commision
Internationelle d’Eclairage (CIE), utifrån en omfattande undersökning om hur människor uppfattar färger (Johansson m.fl. 2006, s.78). Systemet beskriver färger med ett tredimensionellt
koordinatsystem där L står för ljushet samt a och b står för kromacitetsaxlarna. LAB-systemet används framförallt som ”kopplingsenhet” vid konvertering mellan olika färgrymder, vilket beskrivs närmare i avsnittet färgkonvertering. De flesta
mätinstrument, bildbehandlingsprogram och program för profilskapande använder sig också av LAB-rymden som bas. (Hansson m.fl. 2005, s.116)
Fördelen med detta är att ett mätinstrument, till exempel en spektrofotometer, inte behöver veta vilka speciella egenskaper utrustningen som mäts har utan endast återger vilken faktisk färg de genererar. (Sharma 2004, s. 14)
Pantone Matching System
Pantone Matching System (PMS) är en färgrymd med något annorlunda egenskaper gentemot RGB och CMYK. PMS-färgerna är uppbyggda av 14 basfärger vilket ger en större färgrymd än CMYK, men färgerna är definierade redan på förhand av speciella pigmentblandningar. Färgrymden är alltså större än CMYK och har en större möjlighet att visa mättade färger, vilket gör att inte alla PMS-färger kan återges i en vanlig tryckpress som bara använder sig av processfärgerna. Vid konvertering från PMS till CMYK bör man därför vara medveten om att inte alla kulörer kan återskapas exakt. (Hansson m.fl. 2005, s.118)
4.1.2
Färgkonvertering
I ett grafiskt produktionsflöde, för till exempel en fotografisk bild, måste alltid en färgkonvertering, även kallat fyrfärgsseparation, göras förr eller senare. Frågan är när och framförallt hur denna separation ska utföras, eftersom slutresultatet är starkt beroende av detta. Färgkonverteringen kan antingen ske i förväg innan själva layoutarbetet tar vid, ett så kallat CMYK-flöde, eller med ett RGB-flöde där konverteringen sker först vid rippningen. (Aviander m.fl. 2008, s.11)
Vid en separation från RGB till CMYK anpassas bilden bland annat för vilken tryckprocess, papperstyp och vilket raster som ska användas. Alla dessa tre aspekter ställer speciella krav på hur konverteringen ska göras, bland annat rörande total färgmängd, gråbalans samt akromatik. En redan separerad bild är därför svår att använda till andra ändamål i fortsättningen än det den var tänkt till från början. (Johansson m.fl. 2006, s.258)
Vid en fyrfärgsseparation går bilden ofta från en större färgrymd till en mindre. Ett färgvärde i bilden kan således förekomma utanför den tryckbara färgrymden, vilket betyder att den
konverteringsmetod som ger det bästa resultatet behöver bestämmas. För detta finns fyra olika typer av huvudmetoder och det är inte alltid självklart vilken som ska användas. För att kontrollera skillnaden mellan de olika metoderna går det i Photoshop att förhandsvisa resultatet av metoderna på skärmen. (Sharma 2004, s. 261, s. 267)
Perceptuell rendering
Denna metod krymper hela den ursprungliga färgrymden så att den passar in i
målfärgrymden, vilket medför att även de färger som redan får plats i målrymden ändå flyttas inåt och reproduceras. I praktiken innebär detta att ingen av de ursprungliga färgerna egentligen återges på ett korrekt
sätt, utan alla görs om. Fördelen är dock att förhållandet mellan alla de olika färgerna bibehålls vilket gör att bilden får naturligare tonövergångar. Perceptuell rendering är den vanligaste metoden för fotografiska bilder. (Sharma 2004, s. 262)
Absolut och relativ kolorimetrisk rendering
Den kolorimetriska separationsmetoden flyttar in all färg som inte får plats i målrymden till närmaste reproducerbara färg i dess utkant. Skillnaden mot de övriga metoderna är att ingen av de färgvärden som redan befinner sig i målrymden förändras. Detta medför att tonskillnader i de mättade, klara färgerna försvinner och bilden kan riskera att upplevas som platt. (Sharma 2004, s. 263)
Skillnaden mellan relativ och absolut kolorimetrisk rendering är huruvida vitpunkten ändras eller inte. Med relativ rendering tillåts vitpunkten att ändras och påverkas därmed av vilken vithet pappret har. I en bild med vitpunkten CMYK 0,0,0,0, får således vitpunkten den nyans
som pappret har. Vid absolut kolorimetrisk rendering görs däremot en kompensering för att behålla originalets vitpunkt. Detta innebär att om pappret för målfärgrymden har en lite blåaktig ton kompenseras det med gul färg i bildens vita ytor vid konverteringen. (Sharma 2004, s. 264) Absolut kolorimetrisk rendering används när en reproduktion måste bli så exakt som möjligt, och innebär att renderingen skapar exakt de färger som fanns i originalet där det är möjligt. Den används därför i situationer där en sida-vid-sida jämförelse ska göras eller när det är viktigt att dekorfärger stämmer exakt överens, till exempel i företags logotyper. (Sharma 2004, s. 265)
Mättnadsrendering
Mättnadsrendering flyttar alla de färger som ligger utanför målfärgrymden till den närmaste reproducerbara färgen, det vill säga till periferin av målfärgrymden. Samtidigt så flyttar den även de färger som redan finns i färgrymden ut mot kanten för att öka mättnaden i bilden.
Denna typ av konvertering är inte så vanlig och används främst inom affärsgrafik där färgers klarhet är viktigare än deras korrekta utseende. (Sharma 2004, s. 266)
4.1.3
Densitet
Densitet definieras som ett mått på tryckets förmåga att absorbera ljus. Ett högt densitetsvärde innebär att trycket absorberar mycket ljus och ett lågt värde indikerar således att mycket ljus reflekteras. Hur mycket ljus som absorberas beror främst på mängden färg i trycket, där mindre ljus reflekteras i takt med att färglagret ökas. Därför kan densitetsvärdet användas för att beräkna färgmängden i en fulltonsplatta, och används också för att mäta punktförstoringen. (Hansson m.fl. 2005, s.128)
För tunt färgskikt, det vill säga låg densitet, gör att trycket ser matt och livlöst ut, bilderna saknar stuns och texten blir inte riktigt svart. För tjockt färglager medför dock risk för att mörka partier slår igen, blir heltäckande och förlorar kontrastverkan. Trycket kan även bli smetigt och ta lång tid på sig att torka. Det gäller därför att hitta en bra balans med lagom färgdensitet. (Johansson m.fl. 2006, s.362)
4.1.4
Färgavvikelse
För att kunna beskriva hur mycket och på vilket sätt ett färgvärde skiljer sig från ett annat är det användbart att kunna specificera avvikelsen med ett numeriskt värde. Därför har ett system baserat på CIE LAB tagits fram, där färgavvikelsen mäts i Delta E (∆E). (Sharma 2004, s. 78)
Som referens för hur mycket som är en stor färgavvikelse kan nämnas att ∆E 1 är definierat som det tröskelvärde där ett vältränat öga har möjlighet att uppfatta en nyansskillnad (Sharma 2004, s. 101). För att beräkna ∆E mäts de två olika nyansernas position i LAB-rymden upp, och avståndet
mellan positionerna är avvikelsen. Genom att avläsa positionernas värden för L, a respektive b kan de sedan sättas in i ekvationen (i sin enklaste form) för detta
€ ΔE = (L1− L2) 2 + (a1− a2) 2 + (b1− b2) 2
Här är L1, a1 och b1 LAB-värdena för originalet och L2, a2 och b2 är värdena för reproduktionen. Ett ∆E-värde är ändå inte alltid det enda som behöver beräknas för att kontrollera färgavvikelse. Ett och samma ∆E-värde kan uppfattas som olika stora nyansskillnader beroende på bild. En färgglad och spräcklig bild är svårare att se nyansskillnad i än i en naturligt neutral bild, till exempel med en hudton. Ett mänskligt öga är dessutom mindre känsligt för förändringar i ljushet än i mättnad, vilket också bör vägas in i åtanke (Sharma 2004, s. 100). Med anledning av detta har ett antal nya sätt att beräkna ∆E tagits fram, bland annat ∆E*ab, ∆ECMC, ∆E*94 och ∆E*00, som tar hänsyn till dessa brister (Sharma 2004, s. 104). Dessa är dock ännu inte allmänt vedertagna och används inte inom ISO 12647 (Aviander m.fl. 2008, s.15).
ISO 12647-7 definierar kraven på provtryck från bland annat en trycksaksleverantör. Här finns angivet vilka färgavvikelser i ∆E som är acceptabla, för ett fullvärdigt förprovtryck enligt en angiven trycksituation. (Aviander m.fl. 2008, s.15)
Maximala toleranser i färgavvikelse enligt ISO 12647-7 Primärfärger (CMYK) ∆E 5
Enskild färgruta ∆E 6
Alla färgfälten (genomsnitt) ∆E 3 Gråbalansfärgrutor ∆H 1,5*
Från pappersvitt ∆E 3
* ∆H står för Delta Hue (kulör). (Aviander m.fl. 2008, s.15)
4.2
Akromatik
Tryck med fyra färger medför i teorin att en total färgmängd på 400% kan användas, det vill säga 100% av varje färg. I praktiken är detta dock omöjligt eftersom färgerna då har svårt att fästa på varandra samt att risken för smetning ökar. I en normal tryckprocess brukar den totala färgmängden begränsas till mellan 240 och 340%. Det finns även en del akromatiska metoder för att ytterligare minska färgmängden utan att sänka kvaliteten på resultatet.
4.2.1
Gråbalans
I teorin ger lika mängd av processfärgerna C, M och Y en neutralt grå ton, men detta stämmer dock inte i praktiken. Vid en lika blandning får den grå blandningen oftast en mer rödaktig ton, det vill säga ett färgstick åt magenta och gult. Det beror främst på papprets kulör, olika mycket
punktförstoring och trappningseffekt. Trappningen i sin tur beror på vilken ordning färgerna trycks i. Detta kompenseras genom att använda lite mer cyan i gråtonerna, tabellen visar hur ISO 12647-2 rekommenderar gråbalansvärden. (Johansson m.fl. 2006, s.259)
Tonvärde Cyan Magenta Gul
Kvartston 25% 19% 19%
Mellanton 50% 40% 40%
Trekvartston 75% 64% 64%
Gråbalans enligt ISO 12647-2 (Aviander m.fl. 2008, s.23)
Gråbalansen är det visuellt viktigaste i de flesta trycksaker, även ett litet färgstick uppfattas lätt av ögat (Aviander m.fl. 2008, s.23). Detta beror på att det är en så naturlig referenskulör för det mänskliga ögat och om balansen är felaktig medför det att många andra objekt såsom gräs och hudtoner inte uppfattas som naturliga (Johansson m.fl. 2006, s.259).
4.2.2
Total färgmängd
De flesta tryckprocesser strävar efter att hålla den totala mängden färg på en så låg nivå som möjligt. Ett sätt att ta reda på den optimala totala färgmängden i en tryckprocess är att använda en färgtäckningskarta. Kartan innehåller steg med ökande färgmängd och olika blandningar av CMY och svart. Kartan kan sedan mätas med instrument eller visuellt för att bedöma var den totala färgmängden är optimal. Exempel på en sådan karta finns i bilaga 5. (Sharma 2004, s. 250)
4.2.3
Punktförstoring
Punktförstoring förekommer i alla typer av tryck och är ett mått på rasterpunktens
storleksförändring från original till färdigt tryck. Att rasterpunktens storlek förändras beror bland annat på ljusets spridning vid plåtframställning och manglingseffekten vid applicering av färg på pappret. Det är viktigt att en kompensering för punktförstoring utförs på ett korrekt sätt, vilket kräver regelbundna kontroller för att hela tiden vara medveten om den aktuella punktförstoringen. (Johansson m.fl. 2006, s.363)
Punktförstoringen beskrivs med en kurva eftersom den variera i de olika tonvärdena. I ISO12647-2 finns en uppsättning standardkurvor anpassade för olika papperstyper och rastertätheter. Kurvorna gäller för CMY-färgerna, men svart kan anta samma värde eller upp till 3% högre (Aviander m.fl. 2008, s.21)
ISO-standarden anger alltså vilka värden på punktförstoring som ska eftersträvas. För att uppnå dessa mäts först vilken total punktförstoring som verkligen förekommer i trycket och därefter skapas en kompensationskurva. Eftersom punktförstoringen både kan vara för stor eller för liten kan således kompensationskurvan vara antingen positiv eller negativ. (www.tu.se 2009)
4.2.4
Svartgenerering
På samma sätt som en ton i svart färg kan byggas upp av motsvarande andel cyan, magenta och gul, fungerar även det omvända. I en bilds pixelvärde förekommer alltid en viss gemensam
gråkomponent för processfärgerna, som då kan ersättas med motsvarande andel svart. Processen kallas svartgenerering och kan delas upp i två huvudgrupper: underfärgsborttagning (eng. Under Color Removal, UCR) och gråkomponentsersättning (eng. Gray Component Replacement, GCR) (Nyman 1997, s.130).
Fördelen med svartgenerering är dels att den totala färgmängden minskas samt att det är lättare att nå en bra gråbalans och därmed en jämnare tryckkvalitet (Johansson m.fl. 2006, s.261). Däremot finns det även risker med att använda för stark svartgenerering. Bland annat kan en ersättning med svart i högdagarna i en bild lätt gett ett smutsigt intryck eller ge upphov till svarta prickar i
UCR
UCR är en äldre metod som går ut på att strypa den gemensamma andelen cyan, magenta och gult i neutrala skuggpartier med svart, till en viss grad. Inställningen på nivån av UCR styrs oftast av två parametrar, den
maximala totala färgmängden och den maximala tillåtna mängden svart. Med dessa värden inställda kan en lämplig ersättning beräknas. Nackdelen med metoden är att den endast arbetar i bildens mörka, neutrala skuggpartier. (Nyman 1997, s.130).
GCR
Till skillnad från UCR kan den mer moderna metoden GCR tillämpas på alla toner på tryckarket som innehåller en gemensam andel CMY. I takt med att datorerna blir kraftfullare har svartgenerering också blivit bättre och kan med hjälp av GCR även användas i de ljusa
gråkomponenterna, vilket minskar den totala färgmängden ytterligare. Förutom samma inställningar som för UCR anges även hur stor procentdel av kulörfärgen som ska ersättas med svart. (Nyman 1997, s.131)
4.3
ICC-profiler
ICC-profiler används för att beskriva utrustningens
individuella egenskaper och avvikelser. ICC står för The International Color Consortium som är en ledande organisation i den grafiska branschen. De hade vid grundandet som mål att ta fram en standard för hur konvertering ska ske mellan olika utrustning och färgrymder, vilket resulterade i ICC-standarden.
ICC-profilen innehåller information om enhetens individuella egenskaper, vilken färgrymd den använder samt hur separationen ska utföras. Profilen skapas utifrån inlästa värden från någon form av testkarta, med hjälp av till exempel en spektrofotometer. Inläsningens värden anges i LAB och importeras till ett program för profilgenerering. Eftersom färgrutorna på testkartan har ett givet värde kan programmet se vilket LAB-värde utenheten genererar för ett specifikt CMYK-värde.
Dessa värden sparas sedan i en tabell som rippen använder för att rendera ett visst LAB-värde till bästa möjliga CMYK-värde för tryckning.
Det finns i huvudsak två typer av ICC-profiler, skräddarsydda och generella. De skräddarsydda profilerna skapas individuellt för varje specifik enhet, vilket ökar exaktheten. De generella profilerna är baserade på medelvärde från ett antal enheter och tar alltså inte hänsyn den specifika enhetens egenskaper. Ett exempel på en sådan profil är ISOcoated för offsettryck. (color.org 2009)
4.4
Digitaltryck
Den stora skillnaden mellan traditionell offsetteknik och digitaltryck är att det inte används några tryckplåtar, utan kan mer liknas vid en vanlig laserskrivare. En av teknikerna i digitaltryck kallas xerografi och innebär att små tonerpartiklar laddas upp och via en trumma överförs till det negativt laddade pappret. Detta innebär en viss begränsning i valet av papper, det vill säga digitaltryck kan inte appliceras på lika stor bredd av olika substrat som vid offsettryckning.
Fördelarna är med digitaltryck är att det är en relativt snabb metod, med korta intagstider och låg startkostnad. Det passar därför bra vid provtryck och små upplagor, men blir ekonomiskt olönsamt vid stora upplagor. I digitaltryck används ofta samma rasterteknik som i offsettryck. Rastreringen sker i pressens ripp vilket innebär att originaltes pixlar görs om till rasterpunkter. (Johansson m.fl. 2006, s.324-326)
4.4.1
Kodak Nexpress 2100
Kodak Nexpress 2100 är en digital arktryckpress med en kapacitet på 2100 enkelsidiga A3-ark i timmen, vid tryck på båda sidorna halveras hastigheten. Tryckpressen har fem färgverk för de 4 traditionella processfärgerna CMYK, samt ett extra för en specialfärg; röd, grön, blå eller klarlack. En femte färg ger möjligheten till en utökad färgrymd, vilket bland annat kan resultera i bättre bild- eller dekorfärgsreproduktion. (graphics.kodak.com 2009)
Nexpress använder sig av en xerografisk teknik där tryckbilden byggs upp av toner där storleken på tonern motsvarar pressens minsta tryckande punkt, med en upplösning på 600 dpi. Tryckning kan ske på de flesta papperstyper med en tjocklek på mellan 80 g/m2 och 300 g/m2. Maximal tryckbar yta är 340 x 460 mm. (graphics.kodak.com 2009)
4.5
Mätutrustning
4.5.1
ECI2002
ECI2002 är en testkarta definierad efter standarden ISO 12642:1996, som behandlar mätproceduren och färgvärden vid karaktärisering och linjärisering i grafisk produktion. Testkartan används som ett första steg för att mäta färgavvikelser vid skapandet av individuella ICC-profiler. (Bestmann 2002, s.1)
En annan typ av testkarta, IT8.7/3, är sedan en tid tillbaka välkänd inom den grafiska branschen och har länge ensam varit standardkarta i ISO 12642. ECI2002 är en nyare, utökad variant som tagits fram av European Color Initiative i samarbete med GretagMacbeth/LOGO och är baserad på IT8.7/3-kartan. Precis som sin föregångare är ECI2002 uppbyggd av en mängd färgrutor med ett unikt ID-nummer och med olika kombinationer av CMYK-värden. Den stora skillnaden är att ECI2002 består av 1485 rutor istället för de 928 som IT8.7/3 har. (www.eci.org 2009) Detta leder till ett mer exakt slutresultat, framförallt eftersom fler färgvärden adderats i högdagarna (Bestmann 2002, s.2).
Exakt vilka färgrutor som ska finnas med på kartan är noga uträknat och är indelade i två
huvudgrupper; värden för profilering och värden för processkontroll. Hur layouten och placeringen av rutorna ser ut är inte förbestämt, men det finns två huvudtyper. Den ena är en karta med en mer visuellt strukturerad layout och den andra är helt slumpmässig. Kartan kan alltså anpassas och byggas upp för att till exempel passa ett unikt mätinstrument. Ett krav är dock att antalet färgrutor anpassas så att en hel rektangel bildas. (Bestmann 2002, s.3)
4.5.2
Gretag MacBeth ICColor
ICColor från Gretag MacBeth är en halvautomatiserad spektrofotometer för inläsning av testkartor. Den är snabb och lätt att använda, samt möter behoven för pålitlig och professionellt prepressarbete och färgstyrning. ICColor har en inbyggd vitpunktsreferens vilket gör att den kan utföra
regelbunden självkalibrering för ökad exakthet (www.globalimaginginc.com 2009)
Inläsningen sker genom manuell inmatning av testkartorna i en öppning på framsidan. Testkartorna är försedda med markeringar efter vilka den beskärs i förväg. Kontrollmärken på testkartorna gör att ICColorn kan positionera sig och därmed lokalisera färgrutorna. Efter inmatning opererar spektrofotometern helt på egen hand vilket ökar precisionen och minimerar risken för fel vid
inläsningen. När inläsningen är klar går det att spara den inlästa datan i en textfil. (www.bodoni.co.uk 2009)
ICColor genomför ett självtest innan varje mätning, som måste vara godkänd för att det ska gå att göra profiler. Tillverkaren kräver också regelbunden service av utrustningen av en certifierad tekniker. (www.cathysprofiles.com 2009)
4.6
Papper
Då ICC-profiler och tryckstandarder skapas är det i första hand pappret som är utgångspunkten. Pappersvalet är helt avgörande för tryckets slutresultat och kallas ofta ”den femte färgen”. En sammanställning av de fem vanligaste paperstyperna har gjorts i ISO 12647-2, där bland annat papprets vithet finns uttryck i CIE LAB. Värdena för papperstyp 1 och 2 brukar slås ihop och således kan samma ICC-profil användas för de båda. (Aviander m.fl. 2008, s. 19)
Papperstyp LAB-värden (vit bakgrund)
Papperstyp 1: Blankt bestruket träfritt 95 0 -2
Papperstyp 2: Matt bestruket träfritt 94 0 -2
Papperstyp 3: Blankt bestruket rulloffset 92 0 5
Papperstyp 4: Obestruket vitt 95 0 -2
Papperstyp 5: Obestruket lätt gulaktigt 90 0 9
Tolerans +/- 3 +/- 2 +/- 2
4.6.1
Optiska vitmedel
För att få ett papper att se vitare ut är det vanligt att tillsätta optiska vitmedel i pappret, särskilt i obestruket papper. Tillsatsen absorberar ultraviolett strålning och gör om det till synligt, blåaktigt ljus vilket gör att pappret ser vitare ut än vad det faktiskt är. Det ultravioletta ljuset uppfattas alltså inte direkt av det mänskliga ögat, men däremot kan ett mätinstrument registrera ljuset. Det gör att till exempel en spektrofotometer som saknar UV-filter kan ange ett pappers färg med en blåare ton än hur den faktiskt upplevs. (www.kodak.com 2009)
Det mänskliga ögat har en förmåga att justera hur papprets vitpunkt upplevs. Oavsett om papprets vithet har en blåaktig eller gulaktig ton upplever ögat alltid det som helt vitt, om ingen annan referenspunkt finns. Det fenomenet finns dock inte i mätinstrument vilket gör att den mätbara vitpunkten för olika papper kan variera samtidigt som ögat inte uppfattar någon skillnad. Just det ultravioletta ljuset från optiska vitmedel kan bidra till problem med detta fenomen. (Sharma 2004, s. 270)
4.6.2
Galerie Art Silk 170 g
Galerie Art Silk är ett högbestruket papper med extra slät och semimatt yta. Det passar bra till allt kvalificerat bildtryck och kvaliteten ligger nära konsttrycksklass. Några fördelar med pappret är dess låga färgförbrukning, att det passar bra för svartgenerering och att det klarar en total maximal färgmängd på 310%. Den silkesbestrukna ytan ger en hög läsbarhet och passar därför även bra för stora textmassor. (epi.mapsverige.se 2009)
4.6.3
Scandia 2000 170 g
Scandia 2000 är ett obestruket papper med ett brett användningsområde och passar för såväl designändamål som direktreklam. Pappret ger en bra bildåtergivning och är extra lämpligt för ljusa kontrastrika bilder och text, samt har en hög opacitet och bulk. Scandia 2000 passar bra för tryck med laser och klarar en total maximal färgmängd på 260%. (epi.mapsverige.se 2009)
5
Empiri
I detta avsnitt redogörs tillvägagångssättet och genomförandet av det praktiska arbetet med att ta fram profiler till dpn.
5.1
Förberedelser
5.1.1
Val av testkarta
Det första steget i processen var att välja testkarta. Det finns ett par olika standardkartor att välja mellan, och mitt val föll slutligen på ECI2002 av ett par olika anledningar. Dels fanns den tillgänglig på företaget och dels är den kompatibel med Print Open, mjukvaran som användes vid profilskapandet. Men framförallt valdes den för att den är nyare, utökad och därmed mer exakt än till exempel IT8.7/3.
Av de två varianterna visuell- och slumpmässig layout valdes den slumpmässiga, med en layout anpassad för Gretag MacBeths spektrofotometer iCColor. Den testkartan är uppdelad i tre mätstrippar placerade på total två A3-ark (bilaga 1).
5.1.2
Linjärisera Kodak Nexpress
Följande procedur utfördes för båda tryckpressarna på företaget, men redogörelse presenteras endast för en av dem då de utförts på samma sätt.
Innan testkartorna trycktes kontrollerades pressens tryckegenskaper i form av en linjärisering. Innan linjäriseringen utförs är det rekommenderat att tryckpressen är varm för bästa och pålitligast resultat (Öberg, 30 april 2009). Därför trycktes 500 ark bestående av olika toner av processfärgerna cyan, magenta, gul och svart för att få samtliga verk varma. Linjäriseringen utfördes med
programmet ”Kodak Linearization Client” med hjälp av densitometern X-RiteColor. Innan
linjäriseringen genomfördes även en kalibrering av densitometern med hjälp av kalibreringsplattan X-Reflection Reference. Ett linjäriseringsark trycktes sedan bestående av 10 mätstrippar (bilaga 2) som lästes av med densitometern. Efter linjäriseringen var pressens tryckegenskaper inom
5.1.3
Tryckning av testkartor
Följande procedur utfördes för båda tryckpressarna på företaget, samt för båda papperstyperna Galerie Art Silk 170 gram/m2 och Scandia 2000 170 gram/m2. En redogörelse presenteras dock endast för en av de fyra procedurerna då de utförts på liknande sätt.
Tryckpressens ICC-profil skapas med en testkarta som grund, tryckt på den aktuella utenheten. Vid den här tryckningen av testkartor trycktes de på bestruket papper först för vardera press, och därefter de på obestruket papper. Det gjordes på grund av att det går åt mer silikon vid tryckning på obestruket papper, vilket kan sätta spår i fusern som visar sig som ränder vid en tryckning direkt efter på bestruket papper (Öberg, 30 april 2009).
För att erhålla så bra mätdata som möjligt bör fler än ett testark tryckas, ju fler desto bättre. För skapandet av ICC-profiler till dpn trycktes därför 100 testkartor för varje tryckpress och papperstyp. Av de 100 plockades 4 ut (nr 20, 40, 60 och 80) för uppmätning, för att senare slås ihop till ett genomsnitt.
5.1.4
Uppmätning av testkartor
De 16 testkartorna (4 för varje papperstyp och tryckpress) mättes upp med spektrofotometern iCColor med hjälp av programmet Color Tuner. Varje inläsning sparades ner i en textfil, med aktuell information om färgvärden. Textfilerna öppnades sedan i Print Open, där bland annat färgrymd, linjäriseringkurva och punktförstoringskurva kontrollerades. De olika uppmätningarna jämfördes godtyckligt sinsemellan för att eventuella uppenbara mätfel skulle kunna identifieras. De fyra uppmätningarna från varje tryckning slogs sedan ihop till en genomsnittlig uppmätning, för att senare ligga till grund för en mer exakt profil.
Här uppstod dock ett problem, det visade sig att det inte gick att slå ihop uppmätningarna i Print Open. Funktionen för sammanslagning finns i programmet men resultatet blev uppenbart fel. Vid närmare kontroll upptäcktes att den referenskarta av ECI2002 som finns i Print Open inte hade samma struktur som den iCColor genererade. Efter vidare kontroll av ECI:s egen standardtabell noterades att iCColors layout följde standarden, medan Print Opens referenskarta hade en avvikande struktur. Detta innebar att färgrutornas id-nummer inte stämde överens mellan
referenskartan och den uppmätta kartan och därmed gjorde en sammanslagning omöjlig med den metoden.
Vid kontakt med Heidelberg bekräftades teorin av Mathias Apelklint. Enligt Apelklint har den version av Print Open som användes sin egen metod att presentera den uppmätta informationen på. Det krävs därmed en inläsning direkt till programmet för att kunna använda sig av
sammanslagningsfunktionen. Apelklint erbjöd sig dock att utföra sammanslagningen i en nyare programvara med stöd för detta, så inom kort var sammanslagna uppmätningar framtagna.
5.2
Fel upptäckt i Nexpress 2
Vid kontroll av de sammanslagna filerna upptäcktes ett avvikande beteende i punktförstorings- och linjäriseringskurvorna för Nexpress 2, både på bestruket och obestruket papper, och särskilt kurvorna för cyan vid 55% ton.
Punktförstoringskurva för Nexpress 2, bestruket papper
Eftersom linjärisering utfördes precis innan tryckning av testkartorna borde avvikelsen ha upptäckts då, vilket den inte gjorde. Det ledde till misstankar om att linjärisering utförts felaktigt, och den gjordes således om. Vid uppmätning av nya testkartor konstaterades dock att avvikelsen fortfarande fanns kvar även efter omgjord linjärisering.
Efter kontakt med Patrik Zetterström på Kodak konstaterade även han att beteendet inte var normalt. Enligt Zetterström är en större svängning av kurvorna i digitaltryck mer vanligt än i offsettryck, på grund av att tonerpartiklarna har större storleksförändring. Det leder till att kurvorna blir svårare att hålla jämna och medför därför en större tolerans i svängning, men Zetterström menade ändå att avvikelsen vid 55% ton låg utanför toleransen.
En felsökning inleddes där en åtgärd i taget utfördes, följt av en ny tryckning av testkartor och uppmätning. Följande åtgärder utfördes:
• Byte av densitometer och kalibreringsstrip • Byte av image-cylinder
• Byte av blanket-cylinder • Byte av plats på tryckbilden
• Byte av testkarta till IT8.7/3, som lästes in på annan mätutrustning
Ingen av åtgärderna ledde till någon förändring i någon av kurvorna, med undantag för byte av testkarta till IT8.7/3. Efter uppmätning av den testkartan noterades ingen avvikelse. Detta betyder förmodligen inte på att felet åtgärdats i pressen, utan beror snarare på att ECI2002 har fler färgrutor och därmed är mer exakt. En möjlighet kan därför vara att den felande tonen inte finns på testkartan IT8.7/3.
5.3
Skapande av profiler
Vid skapandet av ICC-profiler i Print Open finns en rad olika inställningar att välja. Några av de viktigaste tas upp i avsnittet nedan.
5.3.1
Val av inställningar
Inställningar för GCR
I inställningarna för GCR ska black length och black width sättas till ett värde mellan 1-10. Black length beskriver när den svarta färgen börjar användas, där en hög siffra betyder att svart börjar ersätta CMY tidigare i de ljusa partierna än en låg. Black width beskriver hur stor del av CMY-färgerna som ersätts, där en hög siffra betyder att mer svart används än en låg.
I dokumentationen för Kodak Nexpress finns angivet de mest optimala GCR-inställningarna för en profil skapad i Print Open enligt
• Black length: 8 • Black width: 6
Hur de inställningarna tagits fram framgår inte, men det nämns i dokumentationen att det är de som generellt fungerar bäst för en genomsnittlig Kodak Nexpress. I det första skedet valdes de här GCR-inställningarna även för dpn:s profiler.
Inställningar för UCR
I inställningarna för UCR ska framförallt maximal färgmängd och maximal svartmängd anges. I dokumentationen för Kodak Nexpress anges de optimala värdena för UCR-inställningar för en profil skapad i Print Open enligt
• Maximal färgmängd: 280% • Maximal svartmängd: 100%
På dpn har man som delmål att ha en maximal färgmängd på 280%, detta för att försöka hålla färgmängden på en låg nivå. Anledningen är dels ekonomisk och det är dessutom lättare att hålla en bra gråbalans med mer svart och mindre CMY i färgen. I det första skedet valdes därför de här UCR-inställningarna vid skapandet av profiler.
5.3.2
Skapande av ny profil
För skapande av nya profiler användes programmet Heidelberg Print Open. Textfilerna från de tidigare uppmätta testkartorna öppnades i programmet och användes som grund för att skapa profilerna. Total sex olika profiler skapades med de inställningar som presenterats i tidigare avsnitt. Dels skapades två skräddarsydda profiler för varje tryckpress, en för bestruket och en för
obestruket papper. Dessutom skapades två genomsnittliga, generella profiler för bestruket och obestruket papper att användas för simulering mot en gemensam färgrymd för de båda tryckpressarna.
5.3.3
Kontroll av ny profil
En kontroll av profilernas inställningar genomfördes för att säkerställa att de är passande även för tryckpressarna på dpn. Först genomfördes en teoretisk kontroll av gråskalan med hjälp av Adobe Photoshop och Microsoft Excel. En gråskalestripp skapades i Photoshop med tonsteg från 0 till 100 i LAB-färgläge, och separerades sedan med en ICC-profil med de aktuella inställningarna.
Tonvärdena i gråskalestrippen mättes sedan med pipettverktyget och CMYK-värdena noterades i ett Excel-dokument där en kurva skapades.
Notera att x-axeln inte är skalenlig, de mörka tonerna är överrepresenterade. Detta på grund av att de är mer intressanta att studera för att se vad som händer när den totala färgmängden på 280% närmar sig. Som diagrammen visar håller båda profilerna en jämn och fin gråbalans där cyan ligger något över magenta och gul, och följer därmed rekommendationerna i ISO 12647-2. Diagrammen visar även att inställningen för black length, 8, medför att svart färg används sparsamt i de ljusa
tonerna. Ett mål är att använda stark GCR för att hålla nere färgmängden, men samtidigt inte för mycket då de ljusa partierna riskerar att bli smutsiga. Värdet 8 för black length har därför visat sig vara gångbart.
Kontroll av gråbalans med nyskapad profil. Värdena på x-axeln representerar ljusheten. En testtryckning för att kontrollera bildseparationen genomfördes också. En testform skapade med tre olika bilder; en med en klargrön färg innehållande en gråskalestripp, en med hudtoner i LAB-läge och en med blandade, klara RGB-färger (bilaga 4). Profilerna applicerades på bilderna för att studera resultatet, jämfört med de nuvarande profilerna och ISOcoated. Hudtonerna höll sig klara och jämna utan något visuellt intryck av nedsmutsning eller svarta stick, vilket tyder på att inte för stark GCR har använts. I den grönaktiga bilden var den stora skillnaden att en mer naturlig gräsfärg erhölls med de nya profilerna jämfört med ISOcoated där gräset fick en mer blåaktig ton. Enligt produktionsledare Tobias Tunebro beror det förmodligen på att det är skillnad på
pigmentblandningen i gul färg i offset- och digitaltryck. Enligt Tunebro innehåller den gula färgen i offset mer rött, vilket i detta fall troligtvis lett till att profilen har kompenserat bort mer magenta och därmed gjort bilden mer blåaktig. I gråskalestrippen och molnen på samma bild noterades även ett litet magentastick för de nya profilerna.
För att kontrollera om 280% är en lämplig total färgmängd skapades en testform för detta (bilaga 5). Med den kan en kontroll av pressens totala färgmängd i standardläge utföras. Efter tryckning av testformen kontrollerades den visuellt, framförallt i stegen runt 280% färgmängd. I stegen upp till 280% kunde en nyansskillnad urskiljas, i stegen efter 280% kunde däremot ingen nyansskillnad noteras. Av detta kan slutsatsen dras att mer än 280% färgmängd inte ger någon visuell skillnad med tryckpressens grundinställning, och därmed kan profilerna även vara begränsade till det.
5.4
Kontroll av tidigare färgmatchning
5.4.1
Tidigare matchning mellan Nexpress 1 och 2
För kontroll av tidigare färgmatchning mellan Nexpress 1 och 2 trycktes en testform innehållande en Ugra/FOGRA Mediawedge (bilaga 6). Tryckningen utfördes under dpns tidigare förhållanden, det vill säga ingen av de nya profilerna var applicerade. För varje press trycktes en testform för bestruket och en för obestruket papper, total fyra olika testformar. Två ark av varje testform valdes sedan ut för uppmätning för ett mer exakt resultat. Uppmätningen skedde i Profile Maker 5 med en Gretag MacBeth i1 Pro spektrofotometer, totalt 8 uppmätningar. LAB-värdena exporterades till textfiler, som jämfördes i ett excel-dokument för bestruket respektive obestruket papper (bilaga 7 och 8). Delta E avvikelsen för varje färgruta beräknades med formeln
€ ΔE = (L1− L2) 2 + (a1− a2) 2 + (b1− b2) 2
Medelvärden räknades sedan ut och jämfördes med målvärdena. Resultatet visar att färgmatchningen mellan Nexpress 1 och 2 delvis låg inom toleransen och delvis utanför toleransvärdena för både bestruket och obestruket papper.
5.4.2
Tidigare matchning mellan Nexpress och Fogra
För kontroll av tidigare färgmatchning mellan Nexpress och FOGRA-standarden trycktes en testform under samma förhållanden som i tidigare avsnitt. Enda skillnaden var att rippen var inställd på att simulera mot standardprofilerna ISOcoated respektive ISOuncoated. De uppmätta värdena jämfördes sedan mot referensvärdena i Fogra 27 för bestruket papper och Fogra 29 för obestruket papper. Resultatet visar att medelvärdet av färgavvikelsen låg utanför toleransen för båda pressarna och båda papperstyperna (bilaga 9-12). En relativt stor avvikelse i pappersvitheten för obestruket papper noterades också.
5.5
Kontroll av nuvarande matchning
5.5.1
Nuvarande matchning mellan Nexpress 1 och 2
För kontroll av nuvarande färgmatchning mellan Nexpress 1 och 2 valdes de skräddarsydda, nyligen skapade profilerna för respektive papper och tryckpress. Efter det trycktes testformen med Ugra/FOGRA Mediawedge på samma sätt som tidigare, med skillnaden att rippen var inställd på
att simulera mot den gemensamma, generella profilen som skapats för pressarna på dpn.
Förhoppningen med det är att få ner färgavvikelsen mellan pressarna ytterligare. Resultatet visar att samtliga delta E-avvikelser minskat, med undantag för primärfärgerna på bestruket papper (bilaga 13 och 14). Den här relativt lilla avvikelsen kan dock betraktas som mätfel inom
spektrofotometerns tolerans (Lindström, 13 maj 2009).
5.5.2
Nuvarande matchning mellan Nexpress och Fogra
För kontroll av nuvarande färgmatchning mellan Nexpress och Fogra-standarden valdes de skräddarsydda, nyligen skapade profilerna för respektive papper och tryckpress. Efter det trycktes testformen med Ugra/FOGRA Mediawedge på samma sätt som tidigare, med skillnaden att rippen var inställd på att simulera mot standardprofilerna ISOcoated respektive ISOuncoated.
En relativt stor avvikelse för pappersvitheten noterades tidigare, speciellt för obestruket papper. Vid närmare kontroll upptäcktes störst avvikelse på b-axeln där värdet uppgick till under –8 på sina ställen, att jämföra med målvärdet på –2. Att värdet går åt det blåaktiga hållet tyder på att det finns mycket optiska vitmedel i pappret och att spektrofotometern saknar UV-filter. Efter ett samtal med leverantören Thomas Mesan konstaterades att både i1 Pro och iCColor saknar UV-filter.
För att kompensera för det obefintliga UV-filtret vid uppmätningen av Ugra/FOGRA Mediawedge gjordes simuleringen om med renderingsmetoden ”absolut kolorimetrisk” inställd i rippen, då den tillåter en förändring i pappersvitheten. Därefter gjordes uppmätningen om. Resultatet som presenteras i bilagorna 15 till 18 visar att avvikelsen nu blev mindre för båda pressarna och papperstyperna. Några av färgrutorna på bestruket papper hamnade dock utanför toleransen, framförallt de med mycket gult i. Simuleringen med absolut kolorimetrisk rendering innebär också att hela tryckarket beläggs med en gulaktig ton, vilket blir synligt rent visuellt för det mänskliga ögat. Förenklat uttryckt blir alltså trycket i det här läget ”fel” för ögat men ”rätt” för
spektrofotometern.
5.5.3
Redigering i profilerna
På grund av konstaterandet att Gretag MacBeth iCColor saknar UV-filter gjordes en förändring i de tidigare framtagna profilerna. Vid skapandet av profilerna i Print Open kan valet ”Consider optical brightener” väljas vilket innebär att programmet försöker kompensera för den felaktiga
pappersvitheten vid profilgenereringen. De nya profilerna skapades med den inställningen vald, men i övrigt med samma inställningar som tidigare.
För att kontrollera resultatet gjordes en ny tryckning med de nya profilerna applicerade tillsammans med en simulering av ISOcoated respektive ISOuncoated. Efter tryckningen gjordes dock endast en visuell bedömning av resultatet. Simuleringen och uppmätningen som gjordes i förra avsnittet med absolut kolorimetrisk rendering får representera även den nya profilens mätvärden. Detta eftersom en mätning med en spektrofotometer utan UV-filter bevisligen ger ett felaktigt mätresultat. En tryckning av testformen med Ugra/FOGRA Mediawedge utfördes av Wiking Tryck AB i en Heidelberg Speedmaster offsetpress, för att användas som referens vid den visuella bedömningen. Bedömningen utfördes tillsammans med vd Ragnar Andersson och produktionsledare Tobias Tunebro. Samtliga var överrens om att matchningen mot offset på det hela stora var bra. De största skillnaderna kunde framförallt anas i de gula tonerna, där Nexpress-trycken gick åt det röda hållet. En viss skillnad noterades även i gråskalebilderna där offsettryckningen hade ett svagt stick åt cyan och digitaltrycket hade ett svagt magentastick.
6
Resultat
Arbetet med att skapa ett fungerande, färgstyrt arbetsflöde på dpn med hjälp av ICC-profiler har utmynnat i ett antal intressanta resultat. Det primära målet med arbetet var att få de två Kodak Nexpress som finns på företaget att reproducera så lika slutresultat som möjligt, det vill säga ha så liten färgavvikelse i Delta E (∆E) som möjligt. Målet sattes till att ha en genomsnittlig
färgavvikelse på högst ∆E 3. För att uppnå detta skapades dels skräddarsydda ICC-profiler, en till varje tryckpress, och dels en gemensam, generell ICC-profil för de båda pressarna att simulera mot. För att kontrollera färgavvikelsen användes en Ugra/FOGRA Mediawedge som mättes upp med en Gretag Macbeth i1Pro spektrofotometer, där värdena sedan jämfördes mot varandra.
Först gjordes en uppmätning innan arbetet påbörjades, och sedan en mätning efter att nya ICC-profiler skapats för att se om arbetet gett ett positivt resultat. Uppmätningarna visar att den genomsnittliga färgavvikelsen var på ∆E 2,4 för bestruket papper och på ∆E 3,0 för obestruket papper innan arbetet tog vid (bilaga 7 och 8). Efter att profiler till arbetsflödet skapats var den genomsnittliga färgavvikelsen för bestruket papper ∆E 1,4 och för obestruket papper ∆E 2,1 (bilaga 13 och 14), vilket innebär en förbättring. Mätningarna visade också att dpn låg under målvärdet redan innan arbetet tog vid, men en förbättring ändå gick att uppnå.
Dpn hade också som mål att lyckas simulera offsettryck enligt standarderna Fogra 27 för bestruket papper och Fogra 29 för obestruket papper. Även här var målet satt till en genomsnittlig
färgavvikelse på högst ∆E 3. Efter en simulering mot standardprofilerna ISOcoated och
ISOuncoated visade det sig att målvärdena inte uppfylldes. Detta antogs bero på förekomsten av optiska vitmedel i pappret och avsaknaden av UV-filter i mätutrustningen. Eftersom inget UV-filter fanns tillgängligt gjordes simuleringen om med en absolut kolorimetrisk rendering. Det resulterade i att den genomsnittliga färgavvikelsen hamnade under målvärdet på ∆E 3 för båda tryckpressarna och papperstyperna (bilaga 15-18). Däremot hamnade några enstaka färgrutor, framförallt gul, över målvärdet på ∆E 5 för primärfärger. Försök gjordes att få även de under målvärdet utan att lyckas. Även en visuell bedömning av offsetsimuleringen gjordes jämfört med tryck från en tradiotionell offset-tryckpress. Här kunde av naturliga skäl inga målvärden sättas utan en godtycklig
uppskattning fick göras. Resultatet visade på en bra simulering med endast små avvikelser, framförallt i gult och gråskalebilder.
7
Diskussion
Till att börja med känns det bra att konstatera att arbetet gett resultat, merparten av mätvärdena blev betydligt bättre med de nya profilerna. Matchningen mellan de båda digitalpressarna var i och för sig relativt bra redan innan arbetet tog vid, men trots det kunde en förbättring ändå uppnås. Däremot kändes matchningen mot offset-standardvärdena som en större utmaning, vilket det visade sig bli också. Skillnaderna mellan digital tryckteknik och offsettryck är trots allt relativt stora vilket gör det hela lite svårare. Resultaten hamnade trots allt under de satta målvärdena med undantag för några enstaka färgrutor. Det var framförallt de gula fulltonerna som ställde till det, vilket
fortfarande förbryllar lite. Det känns konstigt att just de värdena driver iväg så pass mycket när övriga ligger relativt stabilt. Den troligaste förklaringen jag kunde komma fram till var att det förekommer en viss skillnad i just den gula pigmentblandningen, där den offset-gula har mer inslag av rött än Nexpressens. Vid den visuella jämförelsen visade det sig trots det att dpn:s
offsetsimulering hade mer inslag av rött i de gula tonerna än Wiking Tryck:s ”riktiga”
offsettryckning. Förmodligen beror det på att simulering gör någon form av överkompensering och tar i för mycket rött. Detta är dock bara en fundering och inget som har bekräftats.
Tillvägagångssättet visade sig också fungera bra genom i stort sätt hela arbetsprocessen. Det största problemet som uppstod var när det visade sig att ingen av mätutrustningen hade UV-filter. Vid det tillfället resonerade jag som så att med en absolut kolorimetrisk rendering istället för perceptuell tillåts vitpunkten ändras och profilen kan då kompensera för det blåaktiga sticket som
spektrofotometern tror sig se. Det blåa sticket är dock inget som det mänskliga ögat uppfattar så det visuella intrycket med den profilens rendering blir därmed felaktigt. Med andra ord användes en typ av profil för själva mätningen men ersattes sedan av en annan i det slutliga skedet.
Det fel som upptäcktes i Nexpress 2 angående tryckkurvan för cyan vid 55 procents ton lyckades aldrig helt klaras upp. En rad åtgärdsförsök genomfördes, men till slut var jag tvungen att ge upp då det dels tog för mycket tid och dels kändes jag att det låg utanför mitt kompetensområde. Dock verkar det inte som att felet har påverkat slutresultatet av mitt arbete, inget tyder direkt på det i alla fall. Vidare efterforskningar kommer göras och tekniker från Kodak tittar i nuläget på problemet. Vid arbetet användes standardprofilerna ISOcoated och ISOuncoated för offsetsimulering. Jag är medveten om att det numera finns en nyare standardprofil för bestruket papper, ISOcoated v2 ECI. Anledningen till att denna inte användes vid uppmätningen var att jag inte hade tillgång till de
referensvärden som finns definierade i Fogra 39. Jag resonerade dock fram att skillnaderna mellan den nya och gamla standarden är så pass små att även den gamla kan användas för kontroll av färgmatchningen, för att sedan kunna ersättas av den nyare vid framtida simulering.
Avslutningsvis tycker jag att arbetet har varit givande och mycket lärorikt. En del förvirring och problem har uppstått på vägen men det har enbart lett till ännu mer lärdom. En eventuell
vidarebearbetning av arbetet skulle kunna vara att gå på djupet med att få ännu bättre matchning av värdena för offsetsimuleringen, framförallt genom att undersöka orsaken till och åtgärda de enstaka färgrutors avvikande matchning.
8
Referenslista
8.1
Skriftliga källor
Aviander, Per m.fl, 2008: Certifierad Grafisk Produktion, Andra upplagan, Motala: LiTHO Bestmann, Guenter, 2002: Technical Recommendation Color Characterization Target, Heidelberg Hansson, Rolf m.fl, 2005: Styrt Offsettryck, Femte upplagan, Hammarö: Grafisk Assistans
Johansson, Kaj m.fl, 2006: Grafisk Kokbok 3.0, Tredje upplagan, Malmö: Arena Nyman, Mattias, 1997: Bättre bilder i tryck, Skövde: Rolf Förlag
Sharma, Abhay, 2004: Understanding Color Management, Clifton Park: Thomson Delmar Learning
8.2
Elektroniska källor
Bodoni Systems, 2009: Bodoni Systems Products,
http://www.bodoni.co.uk/product_info.php?manufacturers_id=14&products_id=675, 13 maj 2009 Cathy Stratton, 2009: How I Make Profiles.
http://www.cathysprofiles.com/how_i_make_profiles.htm, 27 maj 2009
European Color Initiative, 2009: New “ECI 2002” target and conversions tools, http://www.eci.org/doku.php?id=en:projects:eci2002, 27 maj 2009
Global Imaging, 2009: GretagMacBeth Spectrolino SpectroScan,
http://www.globalimaginginc.com/image_management/gm_spectrophotometers.shtml, 27 maj 2009
International Color Consortium, 2009: Introduction to the ICC profile format, http://color.org/iccprofile.xalter, 27 maj 2009
Kodak Graphic Communications, 2009: Kodak Nexpress 2100 Digital Production Color Press, http://graphics.kodak.com/US/Product/Printers_Presses/Digital_Color/Kodak_NexPress_2100/defa ult.htm, 27 maj 2009
Kodak Konsumentprodukter, 2009: Measuring Brightness,
http://www.kodak.com/global/en/service/publications/tib4286.jhtml, 27 maj 2009
Map Sverige, 2009: Galerie Art Silk, http://epi.mapsverige.se/templates/ProductPage.aspx?id=733, 27 maj 2009
Map Sverige, 2009: Scandia 2000 vit/white,
http://epi.mapsverige.se/templates/ProductPage.aspx?id=769, 27 maj 2009
Tidningsutgivrna, 2009: Punktförstoring, www.tu.se/document/Punktforstoring.pdf, 27 maj 2009
8.3
Muntliga källor
Apelklint, Mathias, Heidelberg Sverige AB, 2009: Telefonintervju, 29 april 2009 Lindström, Paul, adjunkt Malmö Högskola, 2009: Muntlig intervju, 13 maj 2009 Tunebro, Tobias, produktionsledare dpn, 2009: Muntlig intervju, 12 maj 2009 Zetterström, Patrik, servicetekniker Kodak, 2009: Telefonintervju, 8 maj 2009 Öberg, Peter, Nexpressoperatör dpn, 2009: Muntlig intervju, 30 april 2009
A1 R1
A28 R28
ECI2002CMYK iCColor(A3)
Testchart page 1 of 3, Size: 12.5 x 35.2 cm, complete patch amount: 1512
GretagMacbeth © 2004
S1 2J1
S28 2J28
ECI2002CMYK iCColor(A3)
Testchart page 2 of 3, Size: 12.5 x 35.2 cm, complete patch amount: 1512
GretagMacbeth © 2004
2K1 3B1
2K28 3B28
ECI2002CMYK iCColor(A3)
Testchart page 3 of 3, Size: 12.5 x 35.2 cm, complete patch amount: 1512
5 4 3 2 1
Process Linearization
Black step wedge CMY step wedge
Rear Front 10 9 8 7 6 Rear Front
