de Facto
F
:
I många fall har tillståndet
i miljön ännu inte förbättrats märkbart, trots att långtgående åtgärder vidtagits. Det kan bero på
att trögheten i ekosystemen är stor; naturen har inte hunnit reagera på minskad påverkan.
de Facto 2001 ger en sammanfattande bild av miljösituationen och av när miljömålen kan väntas
uppnås. de Facto-serien är ett resultat av ett regeringsuppdrag att översiktligt följa upp miljömålen.
ISBN 91-620-1221-5 ISSN 0282-7298
m i l j ö m å l e n o c h d e g r u n d l ä g g a n d e v ä r d e n a
Innehåll
Miljömålen och de grundläggande värdena
1
Människors hälsa
3
Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena
9
Den biologiska mångfalden och naturmiljön
14
Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
20
God hushållning med naturresurserna
23
Måluppfyllelse
29
de Facto
F
:
I många fall har tillståndet
i miljön ännu inte förbättrats märkbart, trots att långtgående åtgärder vidtagits. Det kan bero på
att trögheten i ekosystemen är stor; naturen har inte hunnit reagera på minskad påverkan.
de Facto 2001 ger en sammanfattande bild av miljösituationen och av när miljömålen kan väntas
uppnås. de Facto-serien är ett resultat av ett regeringsuppdrag att översiktligt följa upp miljömålen.
ISBN 91-620-1221-5 ISSN 0282-7298
m i l j ö m å l e n o c h d e g r u n d l ä g g a n d e v ä r d e n a
Innehåll
Miljömålen och de grundläggande värdena
1
Människors hälsa
3
Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena
9
Den biologiska mångfalden och naturmiljön
14
Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
20
God hushållning med naturresurserna
23
Måluppfyllelse
29
Ingen entydig förändring har inträffat
Realistiskt inom tidsramen,
men det kräver att fler åtgärder vidtas Ja, vi är på rätt väg
Nej, vi är inte på rätt väg
Ej realistiskt inom tidsramen Svårt inom tidsramen, trots att fler åtgärder vidtas
2. frisk luft
9. grundvatten av god kvalitet
8. levande sjöar och vattendrag
11. myllrande våtmarker
10. hav i balans samt levande kust och skärgård
7. ingen övergödning
3. bara naturlig försurning
12. levande skogar
13. ett rikt odlingslandskap
14. storslagen fjällmiljö
15. god bebyggd miljö
4. giftfri miljö
6. säker strålmiljö
5. skyddande ozonskikt
1. begränsad klimatpåverkan
M I L J Ö K V A L I T E T S M Å L N U V A R A N D E U T V E C K L I N G F O R T S A T T A Å T G Ä R D E R
FÖRUTSÄTTNINGAR ATT NÅ MÅLET KAN SKAPAS till 2010? till 2020?
MILJÖPÅVERKAN 1996–2001
MILJÖTILLSTÅND 1991–2001
ÅTERHÄMTNINGSTID EFTER ATT FÖRUTSÄTTNINGARNA UPPFYLLTS 0–5 år 5–30 år >30 år N U V A R A N D E U T V E C K L I N G M I L J Ö N S R E S P O N S F O R T S A T T A Å T G Ä R D E R M I L J Ö N S R E S P O N S (målår 2050) 1.1 MI 24 SM 0001,
Statistiska centralbyrån och Naturvårdsverket
1.2 Boverket
1.3 Produktregistret, Kemikalieinspektionen
1.4 Statens strålskyddsinstitut
1.5 Sveriges Geologiska Undersökning
1.6a Nationella miljöhälsoenkäten 1999, Socialstyrelsen
1.6b Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag
om riktvärden för buller, 2001
1.7 Statistiska centralbyrån
2.1a Riksantikvarieämbetet
2.1b Naturvårdsverket
2.2 Statistiska centralbyrån
2.3a Fiskestatistiken, Statistiska centralbyrån
2.3b Fiskestatistiken, Statistiska centralbyrån
2.4 Riksantikvarieämbetet
2.5 Jordbruksverket
3.1 Kemikalieinspektionen
3.2 Svensk miljöövervakning, ITM, Stockholms universitet
3.3 Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut
3.4 Naturvårdsverket
3.5a Naturvårdsverket
3.5b Inst. för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet
3.6 Riksskogstaxeringen 1995–1999, Sveriges lantbruksuniversitet
3.7 Riksskogstaxeringen 1995–1999, Sveriges lantbruksuniversitet
3.8 Rödlistade arter i Sverige 2000, Sveriges lantbruksuniversitet
4.1 IVL Svenska Miljöinstitutet AB
4.2 Svensk miljöövervakning, IVL
4.3 Svensk miljöövervakning,
Stockholms Marina Forskningscentrum
4.4 Jordbruksverkets årsredovisning 2000
5.1 NA 22 SM 9701 och MI 22 SM 9901,
Statistiska centralbyrån
5.2 Svenska Renhållningsverksföreningen
5.3a MI 25 SM 0101, Statistiska centralbyrån
5.3b MI 25 SM 0101, Statistiska centralbyrån 5.4 Skogsstyrelsen 5.5 Havsfiskelaboratoriet, Fiskeriverket 5.6 Naturmiljön i siffror 2000, EN 20 SM 0003, Statistiska centralbyrån 5.7 Landstinget Gävleborg
Artiklarna i de Facto 2001 baseras i huvudsak på texter skrivna av Michael Ressner, Socialstyrelsen (avsnittet Människors hälsa), Ann Mari Westerlind, Riksantikvarieämbetet (avsnittet Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena), Hans Hellberg och Andreas Nilsson, Vetenskapsjournalisterna (avsnitten
Den biologiska mångfalden och naturmiljön, Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga, God hushållning med naturresurserna).
Synpunkter på materialet har lämnats av Boverket, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen, Strålskyddsinstitutet, Sveriges Geologiska Undersökning och Naturvårdsverket. Skriften ges också ut på engelska.
beställningsadress:Naturvårdsverket, Kundtjänst, 106 48 Stockholm
telefon:08 698 1200 telefax: 08 698 1515 e-post: kundtjanst@environ.se internet: www.miljobokhandeln.com isbn:91-620-1221-5 issn: 0282-7298
© Naturvårdsverket grafisk form: AB Typoform / Marie Peterson tryck: Elanders Gummessons AB, Falköping, 2001-12 upplaga: 1 500 ex.
Källor till figurer
mil
jöm
ålen och de grundlä
gg
ande
v
ärdena
1
I april 1999 antog riksdagen mål för miljökvaliteten inom fem-ton områden. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö och dess natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Denna miljökvalitet ska upp-nås till år 2020 för fjorton av målen. För det femtonde, klimat-målet, ska den uppsatta miljökvaliteten nås 2050.
För att konkretisera miljöarbetet har regeringen satt upp delmål på vägen till miljömålen. De anger inriktning och tids-perspektiv. Riksdagen antog propositionen om delmål, åtgärder och strategier i november 2001.
Enligt riksdagsbeslutet uppnås ekologisk hållbarhet genom att miljön skyddas så att föroreningar inte skadar människors hälsa, kulturarvet eller naturens förmåga att ta emot och bryta ner föroreningarna, genom att energi och andra resurser används effektivt, genom att ekosystemens långsiktiga produktionsför-måga säkras och genom varsamt brukande av vår kulturmiljö.
Regering och riksdag slår fast att arbetet för att uppnå miljökvalitetsmålen bör utformas med utgångspunkt i fem grundläggande värden. Dessa innebär:
• att främja människors hälsa
• att ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena • att värna den biologiska mångfalden och naturmiljön • att bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga • att trygga en god hushållning med naturresurserna. De fem grundläggande värdena för miljökvalitetsmålen över-ensstämmer med definitionen på ekologisk hållbarhet, och de krav som ställs på miljöbalkens tillämpning utgår från motsva-rande värden. Av denna anledning presenteras uppföljningen av miljökvalitetsmålen i de Facto 2001 i fem avsnitt enligt de grund-läggande värdena.
Hälsa och kulturmiljö jämställs med naturen
Ekologiskt hållbar utveckling ska tillgodose inte bara giftfri miljö för växter och djur och ansvarsfull förvaltning av natu-ren. Även människornas rätt till en hälsosam omgivning, giftfri föda och ostörda naturupplevelser ska försvaras. Dessutom ska vårt kulturarv skyddas och bevaras, och verksamheter som tar hänsyn till vår kulturmiljö stödjas. De kulturhistoriska värdena påverkas på många sätt i det moderna samhället.
Genomgripande samhällsförändringar krävs
Värnet av de fem grundläggande värdena kräver att de femton miljökvalitetsmålen uppfylls. Tack vare de åtgärder som hit-tills har vidtagits har påverkan på miljön minskat inom många områden under de senaste årtiondena. Men de åtgärder och åtaganden vi har gjort räcker inte för att vi ska nå miljömålen; för det krävs en grundläggande omställning av hela samhället.
Återhämtningstiden kan vara lång
Trots att åtgärder vidtas kan det dröja innan tillståndet i miljön förbättras. Det beror på att naturen inte genast kan reagera på minskad påverkan; trögheten i ekosystemen är för stor. Ett sådant exempel är markförsurningen, som inte upphör fastän utsläppen av försurande ämnen har minskat avsevärt. Däremot svarar vattenmiljön genast på åtgärden då en försurad sjö kalkas.
Ett annat problem är mängden av miljögifter som finns inbyggda i teknosfären – i våra byggnader, varor och produk-ter – och de gifproduk-ter som ligger i marken på tidigare industri-tomter och andra förorenade områden. Även om direktutsläp-pen av kända giftiga och hälsoskadliga ämnen har minskat något, kan halterna i miljön påverkas av utsläpp av ämnen, ofta med okända egenskaper, från dessa diffusa källor.
Miljömålen och
mil
jöm
ålen och de grundlä
gg
ande
v
ärdena
2
Den fördröjda verkan av åtgärder är särskilt tydlig då det gäller ozonskiktet och klimatpåverkan. Både de ämnen som påverkar ozonskiktet och de som driver klimatprocesserna kan ligga kvar i atmosfären i hundratals år – och några till och med i tusentals år. Vi kan därför inte vänta oss någon snabb reak-tion då utsläppen minskar. I stället kommer miljöpåverkan att fortsätta i ytterligare ett antal decennier. Desto viktigare är det att utsläppen av ämnen som påverkar ozonskiktet och klima-tet reduceras kraftigt så snart som möjligt.
Nationella och internationella beslut avgör
Vi bestämmer i stor utsträckning själva över utvecklingen för flera av målen, till exempel de miljömål som rör grundvattnet, våtmarkerna och fjällen. För flera andra fordras att åtgärder vid-tas både i Sverige och utomlands. Det gäller bland andra de mil-jömål som rör luftkvaliteten, övergödningen och försurningen. För att komma till rätta med uttunningen av ozonskiktet och de hotande klimatförändringarna krävs internationella överenskom-melser på det globala planet, även om åtgärderna måste vidtas i varje land för sig – och till och med av varje enskild individ!
Miljömålen följs upp
I tablån härintill ger de Facto 2001 en sammanfattande bedöm-ning av om miljökvalitetsmålen nås till 2020 (2050 för klimat-målet). Bedömningen av miljöpåverkan avser utvecklingen de fem senaste åren. Miljötillståndets utveckling bedöms för de tio senaste åren. Ett antal åtgärder för att skapa förutsättningar att nå miljömålen har redan beslutats och genomförts, men fort-satta åtgärder krävs. Tablån visar om sådana förutsättningar kan ha skapats till år 2010 respektive 2020 (2050). I bedöm-ningen har vi vägt in om de nödvändiga åtgärderna överhu-vudtaget kan vidtas med tanke på de ekonomiska och sociala konsekvenser detta skulle medföra. I en del fall är det tek-niskt möjligt att vidta åtgärder inom angiven tid, men enligt vår bedömning inte realistiskt att så sker med tanke på de stora kostnader eller de omfattande ingrepp i befolkningens livsstil som skulle krävas. En bedömning av de viktigaste fak-torerna för måluppfyllelse för varje mål finns på sid. 29–32.
Vi har också bedömt hur lång miljöns återhämtningstid är efter det att förutsättningarna att nå miljömålen har uppfyllts. Detta kallar vi miljöns respons på åtgärderna. I fråga om skogen, till exempel, bedömer vi att utvecklingen vad gäller påverkan och åtgärder är positiv. Dock visar sig inte förändringarna i miljön fullt ut förrän flera decennier senare, eftersom en skogs-generation är 80–100 år lång.
I tablån används symbolen för Ingen entydig förändring, en ”neutral gubbe”, även då bedömningen är att en positiv utveckling (t.ex. den minskade försurningen av sjöar och vattendrag) motverkas av en negativ trend (t.ex. bestående/ ökande markförsurning). En ”glad gubbe” vid påverkan inne-bär att påverkan har minskat betydligt, och att vi är på rätt väg.
Miljökvalitetsmålen delas in i mål där bedömningen gäller kemisk påverkan och mål som avser fysisk eller biologisk påverkan. För många naturtyper, t.ex. sjöar, hav, skog och jordbruksmark, måste målen om övergödning, försurning och miljögifter nås för att miljöproblemen ska anses lösta och miljökvalitetsmålet uppnått. Samma sak gäller den bebyggda miljön i förhållande till målen om frisk luft och säker strålmiljö.
Indikatorer visar utvecklingen
I Miljömålskommitténs slutbetänkande, juni 2000, föreslogs 159 indikatorer för uppföljning av miljömålen. En indikator kan vara kopplad till ett eller fler miljömål. Dess primära uppgift är att förmedla ett budskap. Den signalerar utveck-lingen för miljömålet genom att redovisa t.ex. hur vårt behov att förflytta oss mellan olika orter driver omsättningen av hälso- och miljöfarliga produkter, hur utsläppen av kväveoxi-der påverkar känsliga byggnadsdetaljer i stäkväveoxi-derna, hur före-komsten av hård död ved i skogen kan erbjuda livsutrymme för den biologiska mångfalden, hur tångens utbredning i havet kan spegla ekosystemens produktionsförmåga, eller hur fosfor kan återföras till jordbruksmark för att upprätthålla markens produktionsförmåga efter skördeuttaget. För de Facto 2001 har vi bland de 159 indikatorerna valt ut ca 35, som redovisas i figurer.
m ä nnisk ors häl s a
3
m ä nnisk ors häl s aMänniskors hälsa
Regeringen har poängterat att människors hälsa är ett av de fem grundläggande värden som bör beaktas i arbetet för att nå en ekologiskt hållbar utveckling.
I arbetet med hälsan i miljökvalitetsmålen kan tre perspek-tiv urskiljas:
1. Skyddet av hälsa och miljö sammanfaller. Detta gäller för de flesta av delmålen. Till exempel innebär en minskning av hälso-skadliga svavel- och kväveföreningar i luften att luftkvalite-ten förbättras och försurningen i mark och vatluftkvalite-ten minskar, vilket i sin tur förbättrar livskvaliteten för vattenlevande djur och organismer samt kvaliteten på dricksvattnet.
2. Åtgärder för hälsoskyddet överväger, och miljön påverkas positivt i mindre omfattning: t.ex. åtgärder mot radon, fuk-tiga och dåligt ventilerade byggnader, smittspridning från vatten och avlopp, buller.
3. Skyddet för människors hälsa riskerar att försämras vid miljö-skyddsåtgärder. Exempel är övergång till vedeldning, som kan öka utsläppen av hälsoskadliga ämnen då eldningen sker på felaktigt sätt, och trafikprojekt som stoppas av hänsyn till miljö- och naturvärden, trots att de skulle minska luftföro-reningar och bullerstörning.
I arbetet med att minska hälsoskador och risker för ohälsa är det sex områden som är speciellt angelägna: 1) överkänslighet med astma och allergi, 2) lungsjukdomar som cancer eller bronkit, 3) hudcancer, 4) sjukdomar som beror på upplagring av svårnedbrytbara ämnen som kan ge hormonförändringar, utvecklingsstörningar och cancer, 5) buller, 6) att förhindra uppkomsten av lämpliga miljöer för hälsoskadliga bakterier och andra hälsoskadliga mikroorganismer.
Överkänslighet med allergier som astma, hösnuva och eksem har ökat kraftigt, och miljöpåverkan kan vara en av orsakerna. En mycket viktig uppgift är att minska besvären för personer som redan är överkänsliga. Besvären förvärras kraftigt av olika faktorer i miljön,
där ökade halter av vissa luftföroreningar innebär ökad dödlighet för astmatiker och personer med bronkit och lungemfysem. Cancer-sjukdomar totalt har ökat under de senaste fem åren. Bröst- och prostatacancer är exempel på ökande cancerformer som misstänks ha visst samband med miljöpåverkan. Antalet hudcancerfall ökar kraftigt beroende på ökad exponering för UV-strålning. Även om människor radikalt skulle minska sin vistelsetid i solen kommer effekten inte att synas förrän om ca 20 år p.g.a. att cancer har lång latenstid. Av samma skäl kommer minskningen av lungcancer till följd av lägre radonhalter inomhus att synas tydligt först om ca 50 år.
Försämrad hörsel och förekomsten av tinnitus har ökat bland befolkningen. Orsaken är inte helt klarlagd, men ökad förekomst av hörselskadligt buller kan vara en orsak. Exempel på smittor som har ökat är campylobacter från livsmedel samt legionärssjuka, en allvarlig lunginfektion som beror på att legionellabakterien ges möjlighet att växa till eller överleva i uppvärmt vatten med tem-peraturer under 65 grader. Vid aerosolbildning i luften som vid duschning kan bakterierna följa med inandningsluften. En mycket oroande faktor är den ökade förekomsten i miljön av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Detta beror på en för stor allmän användning av antibiotika. Faran är stor att resi-stenta bakteriestammar inte kommer att försvinna även om användningen av antibiotika minskas kraftigt. Det är viktigt att se till att nya resistenta bakteriestammar inte uppkommer.
Det är inte bara den direkta påverkan av luftföroreningar, buller, strålning, miljögifter etc. som har betydelse för människors hälsa. Även andra faktorer är viktiga för livskvaliteten och därmed för hälsan. Upplevelsen av en ren miljö och möjlighet till rekrea-tion, friluftsliv och turism är betydelsefulla. Exempel är: tillgång till grönområden, sjöar och skogar nära bostadsområden, infra-struktur som uppmuntrar till ett aktivt liv som inte ger skadliga luftföroreningar och levande kulturbygder till lands och till sjöss.
m ä nnisk ors häl s a
4
m ä nnisk ors häl s a1.1 Vägtrafikens utsläpp bidrar till allvarliga sjukdomar
Tillsammans med ineffektiv småskalig vedeldning är trafiken den största källan till utsläpp av partiklar, polyaromatiska kolväten och flyktiga organiska ämnen som bensen, eten, tolu-en och xyltolu-en. Trafiktolu-en är också dtolu-en klart största källan till utsläpp av kväveoxider.
Höga halter av kvävedioxid leder till att luftvägarnas allmänna känslighet ökar. Astmatiker hör till de mest känsliga och kan reagera vid låga halter. Luftföroreningar kan också förstärka pollenallergiska reaktioner. Med varje ökning av partikelhalten i utomhusluften med 10 µg/m3ökar sjukhusinläggningarna med 0,4–0,9 %.
Förekomsten av luftföroreningar som bensen, eten, butadien och propen uppskattas tillsammans orsaka närmre 100 cancerfall per år i Sverige. De cancerframkallande ämnena bildas framför allt vid ofullständig förbränning.
I Stockholms stad beräknades utsläppen av bensen till totalt 2 000 ton år 1998, varav avgaser från vägtrafiken stod för ca 70 %. Avdunstning från fordon bidrog med ytterligare ca 8 %, och vedeldning med ca 15 %. Vid kall väderlek ökar utsläppen, både vid kallstar-ter och till följd av mer eldning. Efkallstar-tersom vedeldning är vanligt i mindre städer ska ben-sen inte ses som enbart ett storstadsproblem.
På regeringens uppdrag utreder Naturvårdsverket en miljökvalitetsnorm (MKN) för bensen. Verkets förslag är att halten av bensen i utomhusluften inte bör överskrida 2,5 µg/m3. Lågrisknivån 1 µg/m3kommer att överskridas i hela landet fortfarande år
2010.
1.2 Hälsofarliga utsläpp från vedeldning kan minska
Småskalig vedeldning i olämpliga förbränningsanläggningar orsakar utsläpp av bl.a. polyaromatiska kolföreningar (PAH), flyktiga organiska ämnen (VOC) och partiklar, som har stor påverkan på människors hälsa. Utsläppen av PAH uppskattats till ca 60 % komma från småskalig vedeldning och till ca 30 % från trafiken. Av bensenutsläppen i Stockholm kommer cirka 15 % från vedeldning.
I den nationella miljöhälsoenkäten 1999 undersöktes hur många vuxna som minst en gång per vecka känt sig besvärade av vedeldningsrök i eller i närheten av bostaden: • 6–8 % i Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Norrbottens län
• 4–6 % i Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Västernorrlands län • lägst besvärsfrekvens i Stockholms län.
Småskalig vedeldning står för 25 % av den totala energianvändningen för uppvärm-ning av småhus. 1999 fanns det ca 275 000 pannor som eldades med ved. Till detta kommer ca 300 000 som kan användas för vedeldning. Dessutom finns det ca 250 000 spisar, kakelugnar och kaminer (lokaleldstäder). Av totalt 6 257 000 vuxna personer bor
Allt eftersom nya vedpannor installeras, ökar andelen miljögodkända pannor. Boverkets byggregler som reglerar utsläpp från mindre vedeldade pannor m.m. ställer krav på dessa bara i tätorter. Vedeldning ger stora utsläpp av olika kolväten. Detta är inte enbart ett tätortsproblem.
Utsläppen av bensen har minskat med kata-lysatorrening på bilar och lägre bensenhalt i bensin. Även ökad användning av miljögod-känd teknik vid småskalig vedeldning har bi-dragit till minskningen.
4 6
µg/m3
figur 1.1 Bensen i tätortsluft, vinterhalvårsmedelvärden 1 5 3 2 7 8 92/9 3 93/9 4 94/9 5 95/9 6 96/ 97 97/ 98 98/ 95 99/ 00 Lycksele Östersund Göteborg Stockholm Älmhult Kristianstad 1997 1998 1999 40 %
figur 1.2 Andel miljögodkända vedeldade villapannor 10 30 20 föreslagen miljökvalitetsnorm f r i s k lu f t, g o d b e byg g d m i l j ö f r i s k lu f t lågrisknivå
m ä nnisk ors häl s a
5
ca 524 000 i hus som värms med enbart ved, flis, pellets eller liknande fast bränsle. Av dessa bor 9,5 % i storstadsområden.
Ca 30 % av pannorna för fast bränsle har ackumulatortank, vilket både minskar antalet eldningstillfällen och tillåter effektiv förbränning. Då en vedpanna av föråldrad teknik kompletteras med ackumulatortank beräknas utsläppen av t.ex. flyktiga orga-niska ämnen och tjära reduceras med 60–70 %. Investeringskostnaden för att komplet-tera en gammal vedpanna med en ackumulatortank för en normalstor villa är 30 000– 50 000 kronor. Pelletsbrännare kan vara alternativ till ackumulatortank. Pellets har många fördelar; det är bl.a. ett torrt och homogent bränsle, som ger jämnare förbrän-ning och högre verkförbrän-ningsgrad än vid vedeldförbrän-ning.
Huvuddelen av de pannor som nyinstalleras uppfyller miljökraven för vedeldade anläggningar inom tätort. Boverkets byggregler om krav på ”miljögodkännande” vid nyinstallation väntas komma att gälla överallt, och inte enbart inom tätort som idag.
1.3 Kemiska produkter klassificeras efter farlighet
För många av de kemiska ämnen som används i samhället är hälsoeffekterna fortfaran-de okända. För att minska riskerna behöver klassificeringen och märkningen av kemis-ka produkter efter farliga egenskemis-kaper förbättras. Till grund för klassificeringen ligger bl.a. cancerframkallande och allergiframkallande egenskaper. Utförlig varuinformation krävs för att användaren ska kunna undvika eller byta ut varor med hälsoskadliga ämnen mot mindre skadliga. För de allra farligaste ämnena handlar det om att begrän-sa eller förbjuda förekomsten. Detta gäller t.ex. klorerade lösningsmedel, kvicksilver och kadmium.
Under 1998 omsattes ca 75 000 000 ton kemiska produkter på den svenska markna-den, varav ca 14 000 000 ton exporterades. Mängden produkter som bedömdes som icke hälsofarliga var knappt en femtedel av den totala mängden. Nära hälften av kvan-titeten bestod av giftiga produkter, d.v.s. sådana kemiska produkter som ska vara märkta med dödskalle. De är till största delen drivmedel och bränslen. Övriga kemiska produkter är inte giftiga, men hälsoskadliga på annat sätt, t.ex. allergiframkallande eller frätande.
Stor uppmärksamhet har riktats mot svårnedbrytbara organiska miljöföroreningar som DDT, PCB, bromerade flamskyddsmedel och dioxin, som sätts i samband med cancer och störningar på olika kroppsfunktioner som immunsystemet, fortplantningen och hormonsystemet. Metaller som t.ex. nickel och krom kan orsaka allergi, eksem och andra hudbesvär.
Både i Sverige och bland många internationella organisationer pågår arbete med att konstruera nyckeltal för att enkelt kunna följa om utvecklingen går mot ett samhälle med större eller mindre risker för skador p.g.a. kemikalier. Ett förslag till svenskt nyckeltal är omsättningen av hälsofarliga kemiska produkter per person och år.
g o d b e byg g d m i l j ö, g i f t f r i m i l j ö
hälsofarligt utom bränsle bränsle
1996 1997 1998 1999
4 6 ton/person
figur 1.3 Omsatt mängd hälsofarliga kemiska produkter per person och år
1 5
3 2 8
Mängden hälsofarliga kemiska produkter har inte förändrats nämnvärt de senaste åren. Påverkan på människors hälsa beror dels på produkternas innehåll, dels på hur de hanteras. Om det har förbättrats eller försämrats går inte att utläsa av statistiken.
m ä nnisk ors häl s a
6
m ä nnisk ors häl s a1.4 Radon i bostäder orsakar lungcancer
Den genomsnittliga stråldosen i Sverige är cirka 4 millisievert per år. Ungefär hälften orsakas av radon i bostäder. Radon är en radioaktiv ädelgas som ingår i en sönderfalls-kedja som börjar med uran-238. Det är sönderfallsprodukterna efter radon, ”radondött-rar”, som ger den största delen av stråldosen vid exponering för radon i inomhusluften. Radon inomhus kan komma från marken under byggnaden, från byggnadsmaterialet eller i vissa fall från hushållsvattnet.
Sverige har idag cirka 4,3 miljoner bostäder: närmare 2 miljoner i småhus och 2,3 miljoner i flerbostadshus. Landsomfattande undersökningar av radon i bostäder pre-senterades 1984 och 1993. Utifrån den senaste undersökningen uppskattar Statens strålskyddsinstitut att omkring 100 000 småhus (5 % av småhusbeståndet) och 50 000 lägenheter i flerbostadshus (2 %) har radonhalter som överstiger riktvärdet 400 bec-querel per kubikmeter luft, Bq/m3. Antalet småhus och lägenheter i flerbostadshus där
radonhalten överstiger 200 Bq/m3uppskattas till 300 000 (15 %) respektive 200 000
(10 %). Riktvärdet för radonhalten i befintlig bebyggelse är 400 Bq/m3. För nybyggnad
gäller ett gränsvärde i Boverkets byggregler på 200 Bq/m3.
Varje år kan omkring 500 dödsfall i lungcancer vara orsakade av radon i bostäder i Sverige. Samverkan mellan radonexponering och tobaksrökning gör att närmare 90 % av dödsfallen inträffar bland rökare.
1.5 Dricksvattnets kvalitet
är viktig för frisk befolkning
En miljöfaktor av stor betydelse för människors hälsa är dricksvatt-nets kvalitet. Det är framför allt genom att dricksvatten kan förore-nas med avloppsvatten som smitta med olika mikroorganismer kan spridas med dricksvatten. Eftersatt underhåll av avloppslednings-nät med läckage av avloppsvatten är ett ökande problem. Från 1995 till 1999 insjuknade nästan 20 000 personer av vattenburen smitta i Sverige.
Drygt 5 miljoner människor i Sverige använder grundvatten för sin vattenförsörjning. Här finns ca 400 000 brunnar på fastig-heter för permanentboende och lika många för fritidsboende. Höga radonhalter kan förekomma i dricksvattnet från borrade brunnar. Den övervägande hälsofaran med radonhaltigt vatten är att radon avges till inomhusluften och med inandningsluften kommer ner i lungorna. I en nyligen genomförd genomgång av risker hittades inget samband mellan förtäring av radonhaltigt vatten och hälsoskador.
g o d b e byg g d m i l j ö, sä k e r st r å l m i l j ö
1984 1993
%
figur 1.4 Procent bostäder med radonhalter i olika intervall 40 100 60 20 80
Andelen bostäder med radonhalt över 400 Bq/m3 har inte förändrats mellan de båda undersökningstillfällena. Andelen bostäder i intervallet 201–400 Bq/m3 tycks ha ökat något, vilket kan tyda på att gränsvärdet på 200 Bq/m3
vid nybyggnation inte kontrolleras i tillräcklig utsträckning. Behovet av åtgärder är stort.
401– Bq/m3
0–200 Bq/m3
201–400 Bq/m3
g r u n d vat t e n av g o d k va l i t e t
Områdena med stor andel brunnar som har nitratkvävehalter över 5 mg/l har minskat, men det är fortfarande ett problem i Sveriges jordbruksbygder. Förbättringen beror främst på ändrade bruknings-metoder inom jordbruket och bättre ordnade avloppssystem.
figur 1.5 Områden där halten av nitratkväve överstiger 5 mg/l i mer än 5 % av brunnarna
m ä nnisk ors häl s a
7
m ä nnisk ors häl s aI områden med intensivt jordbruk utgör nitrat i grundvattnet en hälsorisk, särskilt för barn. Användningen av bekämpningsmedel, främst för att hålla ogräs borta från asfalterade, stenlagda och grusade ytor och vägar men även inom jordbruket, kan för-sämra kvaliteten hos yt- och grundvatten. Avfallsdeponier, luftföroreningar och användningen av vägsalt är andra faktorer som försämrar vattenkvaliteten.
Både ytvatten- och grundvattentäkter har påverkats av försurande luftföroreningar. I försurade områden ökar utlakningen av lättrörliga metaller som t.ex. aluminium. Försurat vatten höjer dessutom korrosionen på ledningssystemet, vilket bidrar till högre halter av tungmetaller i hushållsvattnet.
1.6 Buller berör störst antal människor
Med ”buller” avses oönskat ljud, som kan komma från många olika källor, alltifrån mänskligt tal till fordon och fläktar. Cirka två miljoner människor beräknas utsättas för trafikbuller som överskrider gällande riktvärden, och som kan påverka deras hälsa. Exempel på påverkan av hälsan är försämrad hörsel, försämrad förmåga att uppfatta och förstå tal, sömnstörningar, besvärsupplevelser, aktivitetsstörningar. Dessutom finns tecken på att buller kan orsaka blodtryckssjukdomar. Särskilt oroande är att barn och ungdomar utsätts för hörselskadande buller i en utsträckning som aldrig förr. Hörselskador kan uppstå vid mycket höga ljudtrycksnivåer eller efter lång tids expo-nering vid höga ljudtrycksnivåer.
Även ljudvågor som inte kan uppfattas med hörseln kan påverka hälsan via stress och irritation. Lågfrekvent buller från fläktar och kompressorer skapar ljudproblem som har uppmärksammats på senare tid. Buller med lågt ljudtryck ger inte direkta hälsoskador men försämrar kraftigt livskvaliteten för drabbade individer och kan orsa-ka sekundära sorsa-kador eller sjukdomar. Risken för hälsoproblem öorsa-kar med öorsa-kat ljud-tryck och med längre tids påverkan.
I den nationella miljöhälsoenkäten 1999 (NMHE 99) angav 12 % av männen mel-lan 19 och 29 år att de hade nedsatt hörsel. Andelen ökade för varje åldersgrupp till 55 % för män mellan 70 och 81 år. Nedsatt hörsel är ett stort socialt handikapp. Vid förhöjt bakgrundsbuller, som kan förorsakas av exempelvis trafiken, försämras kom-munikationsförmågan mer för denna grupp än för normalhörande.
Ingen större förändring beräknas ha inträffat de senaste fem åren vad gäller andel människor som besväras av ljud minst en gång i veckan i eller i närheten av bostaden. Under den perioden har många fastigheter för de mest utsatta ljudisolerats. Sådana åtgärder får dock inget genomslag på utomhusmiljön. Målet är att antalet människor som störs av trafikbuller över riktvärdena för buller i bostäder ska minska med 5 % från 1998 till 2010.
andel besvärade (%)
5 10 25
figur 1.6a Andel människor som besväras av olika ljud minst en gång/vecka i eller i närheten av bostaden 15 20 bes värad a v minst en a v ovanstående ljudtyper ljud fr ån gr annar vägtr afikbuller tågbuller fly
gbuller buller fr ån industrier fläktbuller i f astigheten buller fr ån nöjeslok aler anna t buller antal, tusentals 400 800 2000
figur 1.6b Antal personer som exponeras för buller från olika trafikslag över gällande riktvärde (55 dBA dygnsekvivalent ljudtrycks-nivå) utomhus vid bostad 2001
1200 1600 vägtr afik spårbur en fly gtr aik totalt trafik män kvinnor
Bullernivån påverkas av mängden trafik och hur stor andel som utgörs av tung trafik. Nivån på-verkas också av hur bostadsområden skyddas av olika typer av bullerskyddsåtgärder. När infra-struktur för trafik byggs eller byggs om vidtas nor-malt sådana åtgärder att riktvärdena för trafik-buller inte överskrids. För att förbättra trafik- bullersitua-tionen i andra bostadsområden byggs bullerplank, isoleras fasader etc. Bullersituationen i anslutning till bostäder kommer att förbättras inom ett an-tal år. Det finns dock ingen tidsserie som visar om bullret har ökat eller minskat de senaste åren.
g o d b e byg g d m i l j ö g o d b e byg g d m i l j ö
m ä nnisk ors häl s a
8
m ä nnisk ors häl s a1.7 Lättåtkomliga grönområden behövs för god hälsa
I tättbebyggda områden är det viktigt att förutsättningar för motion och återhämtning finns nära vår bostad. Ett aktivt leverne och möjligheter att koppla av från vardagens stress är två viktiga förutsättningar för ett friskt liv. Lämpligt lokaliserade och gestalta-de grönområgestalta-den kan erbjuda plats för många olika aktiviteter, allt från lugna promena-der och naturupplevelser till lekar och lagspel.
Grönområden i stadsbebyggelse ger också ett behagligare klimat och bättre miljö. Förekomsten av luftföroreningar minskar, dels genom att grönområden blir en ”frizon” från luftförorenande verksamhet, dels genom att vegetationen, speciellt stora träd, till en del kan rena och filtrera luften från stoft och avgaser. Vegetationen dämpar också omgiv-ningsbullret. Grönytorna erbjuder möjlighet för människorna att vistas i områden som inte ansluter direkt till de förorenande och störande verksamheterna på gatan.
De allmänt tillgängliga grönområdena inne i tätorterna minskar stadigt. Förtätningen av bebyggelsen i städerna tar i anspråk små skogsdungar, gräsytor och annan öppen mark; främst går marken till bebyggelse och vägar. År 1970 utgjorde grönytorna 33 % av tätorts-ytan, men 25 år senare hade de minskat med 3,5 procentenheter. Andelen grönytor mins-kar mest i tätorter med fler än 10 000 invånare. I sådana tätorter ömins-kar befolkningen mer än i mindre orter. De nya bostäder som behövs byggs då ofta där avloppsnät, elnät och annan service redan är utbyggda, d.v.s. i befintlig bebyggelse. För förtätningen tas de öppna ytor-na i anspråk. År 2000 bodde 84 % av befolkningen i tätorter.
10 15 20 35 25 30 5
När människorna flyttar från landbygd och småsamhällen till större tätorter får grön-områdena i tätorterna ge vika för bebyggelse och infrastruktur i allt större omfattning. Andelen grönytor är ändå stor i jämförelse med förhållandena i andra europeiska länder.
g o d b e byg g d m i l j ö
1970 1980 1990 1995
%
figur 1.7 Grönytor i tätorter, procent av tätortsytan
k u l t urmil jön och de k u l t urhis t orisk a v ärdena
9
Kulturmiljön och de
kulturhistoriska värdena
Ett av de fem grundläggande värden som ska tillgodoses genom miljökvalitetsmålen är kulturmiljön och de kulturhisto-riska värdena.
För att målen för kulturarvet ska kunna uppnås måste det om en generation finnas kvar kulturmiljöer och karaktärsdrag som kan förmedla olika trakters och bygders historia. Identiteten och tidsdjupet i miljön måste tas tillvara vid förändringar, och de kul-turhistoriska värdena måste vårdas och hävdas så att de tidstypis-ka egenstidstypis-kaperna bevaras.
Kulturarvet tillhör både det förgångna och framtiden – det är både en icke förnybar resurs och en utgångspunkt för utveckling. Om det nya utformas med omsorg kan det bli nästa generations goda kulturmiljöer. Genom utvecklingsmål för förändringar kan kulturhistoriska värden tas tillvara som en resurs för framtiden.
Under hela efterkrigstiden har småskaliga och hantverks-mässigt bedrivna verksamheter ersatts av storskaliga och ratio-nella. Strukturrationaliseringar har medfört att många äldre anläggningar eller markområden av olika slag förlorat den tidi-gare och kanske ursprungliga verksamheten; de har förfallit, försvunnit eller anpassats till nya användningssätt. Kulturarvet har också skadats av olika kemiska och biologiska föroreningar eller ovarsam markanvändning i t.ex. jord- och skogsbruk eller för infrastrukturbyggen.
En allmän och positiv trend är idag att kulturarvet och kul-turmiljön på olika platser ses som en utgångspunkt för regional och lokal utveckling. Föroreningarna i luften har minskat, och försurningen avtar långsamt. Men känsliga byggnadsmaterial
och hällristningar fortsätter att vittra p.g.a. den ackumulerade effekten av föroreningarna. Ett omfattande arbete för att få kunskaper om forn- och andra kulturlämningar i skogen har startat. Stora miljöstöd betalas för att hävda olika kulturbärande element i odlingslandskapet. Kunskaperna om fjällvärldens kul-turvärden är fortfarande otillräckliga, men åtgärder har vidtagits för att skydda och bruka samernas kulturarv. Ökad hänsyn tas till kulturvärden då vägar planeras och byggs, och då äldre bebyggelseområden omvandlas.
Det är ännu långt kvar till full insikt om den ekologiska, sociala och ekonomiska betydelsen av en varsam hantering av kulturarvet för att nå en långsiktigt hållbar utveckling. För att vårt kulturarv ska kunna bevaras och utvecklas är det viktigt att ägare och brukare har kunskaper om de kulturhistoriska värdena på platsen och tar vara på dem genom varsamt och omsorgsfullt bruk. Formerna för inflytande och medansvar i planeringen måste utvecklas. Dessutom krävs att utsläppen av försurande ämnen och andra luftföroreningar minskar ytterli-gare. Lagstiftning och bidrag är ännu en väg att skydda och bevara kulturarvet.
Hittills har data om tillståndet i kulturmiljöer och för kul-turföremål samlats in systematiskt enbart i anslutning till pro-jekt som t.ex. livsmedelspolitikens miljöeffekter och luftföro-reningars påverkan på hällristningar. Indikatorer för att följa upp utvecklingen i kulturmiljön har tidigare inte använts. Det finns således inga uppföljningsserier. Därför kan än så länge enbart allmänna uttalanden göras om utvecklingen. Metoder för att följa upp kulturmiljön håller på att utvecklas.
k u l t urmil jön och de k u l t urhis t orisk a v ärdena
10
2.1 Stenbyggnader skadas av luftföroreningar
Sten i byggnader både i städerna och på landsbygden skadas av väder och vind, luftens och regnvattnets kemiska innehåll, beväxning och temperaturvariationer förutom av människans påverkan. Skadorna beror på luftkvaliteten och trafikförhållandena på platsen, men också på vilken typ av sten som används; kalksten och sandsten är känsligare än granit. Stenen kan pulvriseras, vittra, sprängas i skikt, spricka, miss-färgas, nötas och få gropar eller saltutfällningar. En del av skadorna kan lagas, men det kulturhistoriskt värdefulla ursprungliga materialet och utseendet är för alltid förstört.
En riksomfattande skadeinventering genomfördes i början av 1990-talet. Totalt inventerades 4 750 byggnader, varav ca 40 % var skadade. Av 14 550 detaljer eller objekt hade nära 50 % skador. Skulpturer och ornament är mer angripna än släta fasader. I storstäderna är skadorna koncentrerade till starkt trafikerade platser. Kyrkportaler skulpterade i gotländsk kalksten är ofta skadade på kyrkor byggda före 1550. Många figurrika portaler huggna i gotländsk sandsten under åren 1550–1750 har angripits, dels på profana hus i Stockholms stad, dels på adelns rikt utsmyckade gravkor i Södermanlands län. Skadade byggna-der uppförda 1750–1860 är slott, kyrkor och offentliga byggnabyggna-der, bl.a. militära anläggningar i Skåne, Västra Götalands och Örebro län. Skada-de hus byggda 1860–1910 är banker, bostadshus, stationshus och andra offentliga byggnader i Stockholms stad och Västra Götalands län. De skadade byggnaderna från perioden 1910–1940 är mest bostadshus med utsmyckningar i kalksten i Västra Götalands län.
Hällristningar och runstenar har också drabbats. På 1960-talet fanns vittringsskador på ca 30 % av hällristningarna i Bohuslän, och i början av 1990-talet på ca 74 %. Skade-orsakerna är nedfall av luftföroreningar, vägtrafik, vatten- och väderförhållanden samt stenens kvalitet förutom mänsklig påverkan. Vissa hällar täcks nu över för att hejda påverkan från nederbörd och temperaturväxlingar.
I områden där luften innehåller höga halter av föroreningar är det stora skador på kulturföremål och byggnadsdetaljer tillverkade av alla typer av sten. I andra områden är det skador då mycket känslig sten har använts, t.ex. jämtländsk kalksten. Utsläppen av luftföroreningar minskar nu i Sverige, men många skador orsakas av att föroreningar har lagrats inne i stenen under flera år.
Stockholms stad Stockholms län
Uppsala län Södermanlands län Öster götlands län Jönk öpings län Kr onober gs län Blekinge län K almar län Gotlands län Hallands län V ästr a Götalands län V ärmlands län Ör ebr o län V ästmanlands län Dalarnas län Sk åne län Gä vlebor gs län V ästernorrlands län Jäm tlands län V ästerbottens län Norrbottens län
I områden där luften innehåller höga halter av föroreningar är det stora skador på kulturföremål och byggnadsdetaljer tillverkade av alla typer av sten. I områden där mycket känslig sten har använts, t.ex. jämtländsk kalksten, kan skadorna vara betydande trots att halten av luftföroreningar inte är så hög. Kalksten och sandsten är känsligare än granit.
frisk luft
byggnader med skador
40 60 %
figur 2.1a Skador på natursten i byggnader 1992–96
10 50 30 20 70 f r i s k lu f t, i n g e n öve r g ö d n i n g , ba r a n at u r l i g f ö r s u r n i n g 1990 1993 1996 1999 ton, tusentals
figur 2.1b Utsläpp av kväveoxider i Sverige
Utsläppen av kväveoxider minskar. Utsläppen i Sverige och övriga Europa behöver minska ytterligare för att kulturföremål, hälsa och miljö inte ska skadas.
260 320 290 230 200 350 170 140 110 föreslaget delmål, år 2010
k u l t urmil jön och de k u l t urhis t orisk a v ärdena
11
2.2 Städernas årsringar blir otydliga när byggnader rivs
Då byggnader rivs försvinner en del av det byggda kulturarvet och därmed en betydelse-full del av platsens kulturhistoriska identitet och karaktär. Byggnader rivs av olika anled-ningar. I städer och tätorter värderas tomtmarken i förhållande till möjligheten att bygga för andra ändamål som ger högre avkastning. På landsbygden ersätts en del gamla hus av nya, medan andra förfaller och ramlar ihop när de inte behövs längre.
Under 1960- och 70-talen omvandlades de centrala delarna av våra städer och tätorter kraftigt. En småskalig och varierad bebyggelse från 1700- och 1800-talen med en bland-ning av bostäder och verksamheter ersattes av enhetligt byggda kvarter med varuhus, kontor och stora bostadshus. Ringleder och parkeringshus planerades för att klara biltra-fiken. I en stad som Göteborg försvann det mesta av den gamla arbetarbostadsbebyggel-sen i s.k. landshövdingehus, och i Norrköping många av stenhuarbetarbostadsbebyggel-sen med arbetarbostäder från slutet av 1800-talet. I andra städer, t.ex. Nyköping och Uppsala, försvann mängder av låga trähus och ersattes av längor av bostadshus i tre eller fyra våningar. På gårdarna revs många lokaler för hantverkare och småindustrier.
Rivningsstatistik finns endast för lägenheter i flerbostadshus. Bostadshus byggda före 1920 dominerade rivningarna före 1985. De representerade ett historiskt arv men ansågs ha en alltför låg teknisk standard för att kunna byggas om. Fram till 1995 revs en mängd hus byggda 1930–50, som då inte ansågs ha ett tillräckligt stort kulturhisto-riskt värde. Efter 1995 har ”miljonprogrammets” bostadshus rivits. Fram till idag har 2 % rivits.
I en del kommuner genomförs projekt för att komma tillrätta med sociala och tek-niska problem och åstadkomma ekologiskt anpassade bostadsområden. I ”Storstads-projektet” har de tre storstadslänen under ledning av Riksantikvarieämbetet genomfört inventeringar för att kunna beskriva områdenas kulturhistoriska värden inför eventuell framtida omvandling.
2.3 Många fiskesamhällen omvandlas till sommarorter
Längs kusterna och i skärgårdarna har fisket under årtusenden varit ett viktigt närings-fång. Namn på grund, farleder och vikar minner om hur fiskare och andra sjöfarare utnyttjat vattnen, medan tomtningar (husgrunder), fiskarhemman och fiskesamhällen berättar om hur fiskarbefolkningen under olika tider har inrättat sig på land. Ett fort-satt fiske är en av förutsättningarna för att fiskenäringens kulturmiljöer i kust-, skär-gårds- och insjöområden ska kunna leva vidare.
Fisket har under 1900-talet förändrats kraftigt. År 1915 bestod saltsjöflottan till största delen av små öppna båtar utan motor. De blev successivt större, överdäckade och motordrivna. Fiskarna måste anlita statlig hjälp för att anlägga hamnar och kajer till båtarnas skydd och förtöjning. Tidigare användes enkla bryggor i lä av holmar och skär.
före 1901 1901 –20 1921 –30 1931 –40 1941 –50 1951 –6 0 1961 –70 efter 1970 uppgif t saknas
Olika tiders byggnader är en viktig del av kultur-arvet. Rivningsstatistiken visar tydligt hur nader från olika epoker försvunnit från den bygg-da miljön. Antalet byggnader från tiden före 1900 är procentuellt sett mycket litet i vårt land, och efter 1995 har även moderna bygg-nader rivits. För en mer heltäckande bild krävs också en redovisning av hur stor andel av byggnadsbeståndet från olika år som återstår respektive försvinner under varje tioårsperiod.
g o d b e byg g d m i l j ö
hav i balans samt levande kust och skärgård, levande sjöar och vattendrag
8 12
rivna, tusentals
figur 2.2 Antal lägenheter i flerbostadshus efter husens byggnadsår, rivna 1961–2000
4 16
byg går
yrkesfiskare i saltvattensfiske yrkesfiskare i de fyra stora sjöarna 1915 1930 1945 1965
4
antal, tusentals
figur 2.3a Antal yrkesfiskare
8 16 12 1979 1985 1999 10 8 6 4 2 1915 1920 1970 1976 1979 1985 1999
k u l t urmil jön och de k u l t urhis t orisk a v ärdena
12
Antalet båtar steg i stort sett fram till 1945. Därefter har antalet minskat kraftigt beroen-de på förändringar i fiskbestånberoen-det, krav på dryga investeringar i redskap och båtar och rationaliserad fångsthantering. År 1915 var fångsten 75 000 ton. Idag är den 400 000 ton.
Det största antalet båtar och fiskare i saltsjöfiske har alltid funnits i Göteborgs skär-gård och Bohuslän, men fisket har haft stor betydelse även i Östergötland, Småland, Blekinge, Skåne, Gästrikland och Hälsingland samt på Öland och Gotland. Förändring-arna i fiskenäringen har bidragit till att fiskesamhällen med hamnar anpassade till små, grundgående öppna båtar i stort sett blivit sommarorter. Fiske bedrivs fortfarande från orter med hamnar och service anpassade till stora fiskebåtar med toppmodern utrust-ning och med möjligheter till snabba transporter av fångsten med lastbilar.
Även i de stora insjöarna har fisket varit betydelsefullt. Öppna mindre båtar används huvudsakligen fortfarande, även om de nu har motor. Hamnarna har därför inte förändrats på motsvarande sätt som längs havskusterna. De senaste trettio åren har antalet yrkesfiskare i insjöarna ökat något, med undantag för Vättern.
2.4 Gamla jordbruksbyggnader står ofta tomma
Den traditionella bebyggelsen i jordbrukslandskapet har stor betydelse för upplevel-sen och förståelupplevel-sen av det svenska kulturlandskapet. Men det äldre byggnadsbe-ståndet uppfyller sällan nutidens krav och regler om djurskydd, miljöskydd och arbets-miljö. Redan idag är drygt 20 % av jordbrukets byggnadsbestånd s.k. överloppsbyggna-der, och ca 0,5 % av ekonomibyggnaderna beräknas gå förlorade varje år.
Ett exempel på en by med ett värdefullt men hotat byggnadsbestånd är Vängsbo by i Ovanåkers kommun i Gävleborgs län. På bondgårdarna finns oftast ett stort antal byggnader: 13 är ett medeltal. På soldattorpen och småjordbruken är antalet byggnader betydligt mindre, och på en vanlig bostadsfastighet finns bara bostadshus, uthus och garage. Nästan hälften av fastigheterna i Vängsbo by
anses vara kulturhistoriskt värdefulla. En tredjedel består av bondgårdar, en fjärdedel är soldattorp, egna-hem eller småbruk och resten är övriga verksamheter, vanliga bostads- eller fritidshus.
Totalt finns ca 340 byggnader i byn. De flesta bostadshusen eller mangårdsbyggnaderna har tillkom-mit under 1900-talet. På bondgårdarna finns nästan alltid en byggnad som varit brygghus, bagarstuga och sommarhus. Drygt två tredjedelar byggdes under 1800-talet, och drygt en tredjedel står tomma liksom hälften av ladugårdarna. De ladugårdar som fortfaran-de används är byggda efter 1950. Det största antalet byggnader – ca 150 stycken– är bodar, härbren, lador
Fisket har varit en viktig näring längs kusterna och i skärgårdar och insjöar. Under 1900-talet har fisket förändrats kraftigt. Både antalet fiskare och antalet båtar har minskat. Detta innebär att många kulturmiljöer uppbyggda kring fisket har förlorat sin funktion, och att värdefulla kulturhistoriska karaktärsdrag där-med successivt försvinner. Ett fortsatt fiske är en förutsättning för levande kulturmiljöer.
e t t r i k t o d l i n g s l a n d s ka p
fiskebåtar i saltvattensfiske fiskebåtar i de fyra stora sjöarna 20 antal, tusentals 5 25 15 10
figur 2.3b Antal fiskebåtar
1915 1925 1935 1945 1955 1965 1976 1990 1999 1915 1920 1979 användingssätt: ej i bruk byggnadsår: före 1900 bostad, 50 70 antal
figur 2.4 Byggnaderna i Vängsbo by 1998
10 60 40 20 80 30 fritidshus bry gghus m.m. ladugår d, bod, häbr e, lada, loge verk stad m.m. jordk ällar e gar age
totalt antal byggnader i byn
stall m.m. mangår
d
uthus
hav i balans samt levande kust och skärgård, levande sjöar och vattendrag
Det karaktäristiska för byarna i norra Hälsingland, varav Vängsbo är en, är de ståtliga mangårds-byggnaderna och det stora antalet byggnader på bondgårdarna. Bostadshusen används fortfarande, och kommer troligen att använ-das och underhållas även i fort-sättningen. Hur många av de idag tomma, kulturhistoriskt värde-fulla och mycket gamla bygg-nader som inte längre behövs i det moderna jordbruket som kommer att förfalla inom 50 år är osäkert.
k u l t urmil jön och de k u l t urhis t orisk a v ärdena
13
och logar. Ca 40 % av bodarna och 65 % av ladorna saknar användning. Hälften av dem byggdes före 1800. Den äldsta är från 1480-talet.
Ängslador är karaktäristiska för odlingslandskapet i Norrland. De berättar om en tid då ängsmarkerna hade avgörande betydelse för foderproduktionen, samtidigt som långväga transporter kunde ske endast vintertid. Eftersom ängslador numer saknar funktion förfaller de successivt. Vid inventeringar i Norrbottens län 1996–97 noterades 1 077 kvarvarande ängslador i nio byar. En jämförelse med 1950-talets ekonomiska karta visade att antalet ängslador hade minskat med i genomsnitt 85 %.
2.5 Miljöstöd bevarar kulturvärden i odlingslandskapet
Den jordbruksomvandling som pågått under efterkrigstiden har i hög grad påverkat odlingslandskapet. Stora arealer har skogsplanterats eller lämnats att växa igen. Mindre torp och gårdar har lagts ner och införlivats i större gårdar. Kulturhistoriskt vär-defulla inslag i landskapet, som t.ex. alléer, öppna diken, gärdesgårdar och ekonomi-byggnader, har i stor utsträckning försvunnit.
I och med Sveriges inträde i EU och den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, inför-des bl.a. miljöersättning för skötsel av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Denna har inne-burit att skötselåtgärder som gynnar bevarandet av bl.a. kulturhistoriskt betingade element i landskapet har genomförts i en omfattning som annars inte hade varit fallet. Åtgärden har också varit betydelsefull för att den på ett generellt sätt uppmärksammat lantbrukarna på landskapselementens och jordbrukets kulturvärden.
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka med ca 70 % till år 2010 jämfört med programperioden 1995–99. Under programperioden 2000–06 ska 18 000, eller 20–25 %, av landets jordbruksföretag kunna erhålla miljöersättning för skötsel av värdefulla natur- och kulturmiljöer (s.k. kulturmiljöstöd). Det innebär att ambitionsnivån vad gäller den areella omfattningen har ökat, men skötselkraven har samtidigt sänkts jämfört med tidigare.
Kulturmiljöstödet är helt inriktat på åkermark och landskapselement i och i anslut-ning till åkermarken. Byggnader omfattas inte av stödet. Det finns stora regionala skillnader i odlingslandskapet. Skogsbygder och Norrland, där de kulturbetingade landskapselementen i första hand är knutna till betesmarker, får litet utrymme i stö-det. För landskapselement i betesmarker finns dock en möjlighet till ersättning inom betesmarksstödet.
I augusti 2001 hade ansökan om miljöstöd inkommit från 13 300 företag. I Svealands och Norrlands skogslän är anslutningsgraden så låg som 8 %, medan den i övriga delar av landet rör sig kring 20 %. Detta är i stort sett samma fördelning som tidigare.
Många kulturbetingade landskapselement, som en gång tillkommit som en del av jord-brukets markanvändning,har i och med den förändring som jordbruket genomgått förlorat sin ekonomiska betydelse och därmed margi-naliserats i jordbruksdriften. Den långvariga trenden för landskapselementen har brutits i och med att särskild miljöersättning har införts. Eftersom ansökningarna för år 2001 är under beredning saknas just nu direkta uppgifter om antalet skötta element. Därför får antal brukningsenheter och areal med detta stöd utgöra en indikator på utvecklingen.
brukningsenheter areal åker
500 700
hektar, tusentals
figur 2.5 Anslutning till miljöersättningen för skötsel av värdefulla natur- och kultur-miljöer (2001 avser ansökningar)
100 600 400 200 800 300 1998 2001 10 14 2 12 8 4 16 6 antal, tusentals 1998 2001 e t t r i k t o d l i n g sl a n d s ka p
Ett grundläggande kriterium på hållbar utveckling är att den biologiska mångfalden bevaras. Med växter, djur och fungeran-de ekosystem bevarar vi även en god livsmiljö för människan. Möjligheten att uppleva olika naturvärden ger oss rekreation och skönhetsupplevelser och är en del av vår välfärd.
Det handlar inte om att antalet arter ska vara så stort som möjligt; naturligt artfattiga miljöer bidrar också till variations-rikedomen. Ett exempel är Östersjön, världens största brack-vattenshav, som på grund av sin speciella utvecklingshistoria har förhållandevis få arter. Östersjön bidrar till variationen bland ekosystem på global nivå.
Dock ligger tyngdpunkten för arbetet för den biologiska mångfalden på att skydda de alltfler arter och biotoper som hotas av människans verksamhet. Ungefär 10 % av landets växt- och djurarter bedöms vara hotade i den bemärkelsen att deras överlevnad i livskraftiga bestånd inte är säkerställd på längre sikt. Den främsta orsaken till att biotoper förstörs och arter hotas är de förändringar i jord- och skogsbruk och fiske som genomförts under efterkrigstiden. För sjöar och vatten-drag tillkommer effekter av reglering och utbyggnad av vat-tenkraft. Fiskeflottan består nu av ett litet antal fartyg med mycket effektiva fångstredskap. I jordbruket har sambandet mellan växtodling och djurhållning försvagats. Användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel har ökat. Åkrarna har blivit större, variationen av grödor mindre, och småbioto-per har gått förlorade.
De senaste åren har starkt ökade resurser anslagits för att skydda skogar med hög biologisk mångfald, och även de fri-villiga avsättningarna ökar. Hänsynen till naturmiljön vid t.ex. avverkning har förbättrats. Också i odlingslandskapet har åtgär-der vidtagits. Genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, och främst miljöstöden har den negativa trenden för olika land-skapselement och betesmarker bromsats upp. Dessa är mycket viktiga för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.
Våtmarker är miljöer med rik biologisk mångfald. En undersökning i det kustnära odlingslandskapet i Halland har visat att fler småvatten har försvunnit än vad som har tillkom-mit i regionen de senaste tjugo åren. Positiva förändringar finns dock i landet: bl.a. har de lokala investeringsprogram-men (LIP) inte sällan omfattat insatser i våtmarker, t.ex. restaurering, och inom miljöstödsprogrammet har våtmarker anlagts. En viktig aspekt är att förståelsen för behovet att bevara våtmarker ökar.
Främmande arter eller genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden ska inte introduce-ras. Då den nordamerikanska signalkräftan, som är bärare av kräftpest, sattes ut i svenska vatten, slogs många bestånd av flodkräfta ut. Det beräknas att det finns ca 850 icke inhemska arter i Sverige.
För vissa hotade arter krävs specifika åtgärder för att beståndet ska kunna återhämta sig. Naturvårdsverket har t.o.m. november 2001 tagit fram åtgärdsprogram för 24 arter och en biotop.
Den biologiska mångfalden
och naturmiljön
den biol ogisk a m ångf alden och na t u rmil jön14
3
den biol ogisk a m ångf alden och na t u rmil jön
15
3.1 Användningen av bekämpningsmedel i jordbruket ökar igen
Det svenska jordbruket har sedan 1950-talet använt sig av bekämpningsmedel i stor skala mot ogräs, svamp och insekter för att förbättra skördarna. Användningen av dessa växtskyddsmedel minskade från mitten av 1980-talet och tio år framåt med närmare 60 % som en följd av bl.a. åtgärdsprogram, utfasning och ökad rådgivning från myndig-heterna till lantbrukarna. Nya spruttekniker och effektivare preparat bidrog också till minskningen. Beräkningar som Kemikalieinspektionen gjort visar att den minskade användningen inte kompenserades med mer riskfyllda medel.
Från och med 1996 har användningen av bekämpningsmedel ökat igen. Ökningen beror bl.a. på att större spannmålsarealer har tagits i bruk sedan Sverige blev medlem i EU. Spannmålsodling medför mer kemisk bekämpning än t.ex. vallodling. Dessutom används mer bekämpningsmedel per ytenhet. År 1998 användes ogräsmedel på 80 % av spannmålsarealerna och på hälften av arealerna för andra grödor. 15 % av den totala grödarealen behandlas med svampmedel och 10 % med insektsmedel.
Målet har varit att försäljningen av växtskyddsmedel (aktiv substans) skulle minska till 25 % av den genomsnittliga försäljningen 1981–85 under 1996. År 2000 låg den på 38 %.
Bekämpningsmedel som hamnar i fältkanter och läcker ut till vattendrag skadar såväl växter som större och mindre djur. Flera växter i jordbrukslandskapet är idag hotade bl.a. på grund av spridning av bekämpningsmedel. Genom att undvika att bespruta åkrarnas kantzoner kan man reducera miljöriskerna betydligt. Obesprutade kantzoner innebär ökad tillgång på föda för fältvilt som rapphöns och fasaner. Även förekomsten av rov-levande insekter ökar, vilket i sin tur kan minska behovet av bekämpningsmedel.
Den indirekta effekten av bekämpningsmedel är att de gör det möjligt att intensi-fiera växtodlingen, vilket minskar livsrummet för den vilda floran.
3.2 Lägre halter av miljögifter i djur
Halterna av miljögifterna PCB och DDT har minskat kontinuerligt i miljön sedan användningen av ämnena inskränktes i Sverige för 30 år sedan. De hade visat sig ge fortplantningsskador hos däggdjur och fåglar. I sillgrissleägg och fisk från svenska hav har DDT-halterna sjunkit med 10 % per år sedan dess. Mängden PCB har minskat med ungefär 5 % varje år. Miljögiftshalterna har även minskat hos de däggdjur och rovfåglar som lever på fisk, vilket gjort att stammarna av havsörn och gråsäl återigen ökar.
Bromerade flamskyddsmedel, som används i plast, gummi och textilier, började öka i miljön på 1970-talet. Sedan mitten av 1980-talet har förekomsten av dessa ämnen minskat hos sillgrissla, medan halten varit oförändrad hos gädda.
Men trots att halterna av de mest kända miljögifterna minskar är det ännu för tidigt att blåsa faran över. Fortfarande används ämnena globalt. Stora mängder PCB och
bro-100 % av medelvärdet 1981–85
25 % av medelvärdet 1981–85
PCB-förbudet har haft effekt. Stora mängder PCB och andra miljögifter finns dock kvar i bl.a. byggnader.
ett rikt odlingslandskap, giftfri mil jö
hav i balans samt levande kust och skärgård, giftfri miljö 80 60 40 20 1988 1990 1992 1998 ton, tusentals
figur 3.1 Försäljning av växtskyddsmedel mätt som miljöriskindex i % av användningen 1981–85
1994 1996
µg/g
figur 3.2 Halt av PCB i sillgrissleägg från Stora Karlsö 100 350 200 150 50 300 250 2000 1995 1990 1985 1980 1975 1969 2000 ton verksamt ämne
miljöriskindex, % miljöriskindex, % 100 3 4 1 2 5
Försäljningen har ökat efter 1995 till följd av att spannmål har odlats på större arealer och mer bekämpningsmedel använts per hektar. Den högre försäljningen 1994 beror på ham-string inför höjd skatt på bekämpningsmedel.
den biol ogisk a m ångf alden och na t u rmil jön
16
merade flamskyddsmedel finns inbyggda i till exempel hus och teknisk utrustning. För att halterna i naturen inte ska stiga igen i framtiden måste denna utrustning tas om hand på ett miljöriktigt sätt när den har tjänat ut. Redan i dag finns tecken på att PCB på nytt läcker ut till centrala Östersjön.
Många organiska miljögifter är cancerframkallande, påverkar arvsmassan eller stör hormonsystemet. T.ex. har forskare kunnat visa på förändringar i fiskars fortplant-ningsorgan redan vid låga halter av vissa miljögifter. Särskilt oroande är det stora antal kemiska ämnen vilkas effekter vi ännu vet mycket lite om.
3.3 Övergödningen påverkar livet i haven
Övergödningen är ett av de största hoten mot svenska hav. Den orsakas av höga halter av kväve och fosfor i vattnet. Den största tillförseln av växtnäring från människans verksamhet sker via vattendragen. Betydande bidrag kommer också från punktkällor vid kusten och via nedfall från luften. Lokalt bidrar även fiskodlingar. Utsläppen kom-mer framförallt från jordbruket, kommunala och enskilda avlopp, industrier och trafi-ken. Tillförseln varierar mellan åren beroende på väderleken; regniga år ökar belast-ningen betydligt, medan den minskar under torra år. Bottenviken är det enda havs-område kring Sveriges kuster som inte visar tecken på övergödning. Värst är situa-tionen i södra Östersjön, Öresund och Kattegatt.
Övergödningen förändrar livsmiljöerna för många arter. Ökad planktonproduktion grumlar vattnet, och fintrådiga grönalger ökar vid kusterna. Tångbältena, som är vikti-ga uppväxtplatser för fiskyngel, minskar däremot i omfattning. Större och oftare åter-kommande algblomningar leder till ökad syrebrist och förändrar konkurrenssituationen mellan arterna. Bottendjur på djupare bottnar slås ut. Därmed försvinner födan för många fiskarter. Att tillgången på fisk i svenska hav har minskat på senare år beror tro-ligen främst på överfiskning, men övergödningen antas inverka i flera fall.
Halterna av kväve och fosfor i havet sjönk i slutet av 1990-talet, och då förbättrades också syresituationen under några år. När tillgången på syre blir bättre i bottenvattnet binds framförallt fosfor effektivare i sedimenten. När syretillgången nu minskat har näringshalterna återigen stigit.
3.4 Livet återvänder i kalkade sjöar
Sverige har de senaste åren satsat omkring 200 miljoner kronor årligen på kalkning för att återställa försurade sjöar och vattendrag. 17 000 svenska sjöar och 100 000 km vat-tendrag har påverkats av försurning. Av dessa ingick ca 13 000 km rinnande vatten och 7 000 större sjöar – motsvarande ca 90 % av den försurade sjöarealen – i kalkningspro-grammet 2000. Verksamheten domineras av omkalkning, och effekten av varje insats är avsedd att räcka i 2–3 år.
Höga fosfor- och kvävehalter i havet förändrar artsammansättningen. Det är svårt att utläsa någon trend i halterna de senaste åren. Varia-tionen beror till stor del på mängden nederbörd.
fosfat nitrat l e va n d e s j öa r o c h vat t e n d r ag , ba r a n at u r l i g f ö r s u r n i n g 1960 1970 1980 1990 8 12 µmol/l
figur 3.3 Halter av nitrat och fosfat i Egentliga Östersjön, station Gotlandsdjupet
2 10 6 4 14 2000 79/80 84/85 89/90 2000 150 200 miljoner kronor
figur 3.4 Anslaget för kalkning av sjöar och vattendrag 100 50 250 94/95 anslag
anslag, fast penningvärde juli 2001
Trots att utsläppen av försurande ämnen har minskat måste kalkningen av sjöar och vatten-drag fortsätta. Fortfarande är många försur-ningspåverkade rinnande vatten okalkade.
hav i balans samt levande kust och skärgård, ingen övergödning
not: figur 3.3 Algblomningens omfattning regleras av det näringsämne som det ur algernas synvinkel råder störst brist på. För varje fosforatom algerna tar upp behöver de 16 kväveatomer. I figuren har fosfathalten multiplicerats med 16. På så sätt blir det lätt att se vilket av näringsämnena som sätter gränsen för blomningens omfattning.
den biol ogisk a m ångf alden och na t u rmil jön
17
Målet med kalkningen är att återställa det försurade vattnets ursprungliga kvalitet så att de växter och djur som funnits i vattnet kan leva vidare eller återvända. För det krävs att vattnets surhetsgrad håller sig över pH 6 och att alkaliniteten (vattnets förmåga att motstå försurning) inte understiger en viss nivå. Det målet har nåtts i nästan alla kalkade sjöar och vattendrag. De studier som gjorts av försurade sjöar som kalkats visar på bety-dande förbättringar för växt- och djurlivet. I takt med att vattnets surhet minskar – och då även metallhalterna – ökar antalet försurningskänsliga bottendjur och fiskar.
De statliga anslagen till kalkning har fördubblats sedan 1990 (löpande priser). År 2002 anslås ytterligare 15 miljoner kronor. De ökade anslagen ska bland annat användas till att ta bort vandringshinder och skapa yngellokaler för fiskar så att de lättare kan återvända till kal-kade vatten. Dessutom ska uppföljningen av kalkningsinsatserna förbättras.
3.5 Kalfjället hotas av varmare klimat
Sedan början av 1900-talet har trädgränsen för björk, tall och gran höjts i genomsnitt över hundra meter i södra delen av fjällkedjan. När träden i ett varmare klimat etable-rar sig högre upp minskar kalfjällets areal. Vårt sydligaste fjäll, Tandövala i Dalarna, är i dag helt skogklätt. Samma effekt syns på fler håll, och den skandinaviska fjällkedjans höga naturvärden håller snabbt på att förändras.
Inte på 4 000 år har trädgränsen gått så högt som den gör idag, och inte sedan förra istiden har det funnits små trädplantor på så hög höjd som idag. Att träden breder ut sig på kalfjället beror delvis på att temperaturen stigit: under det senaste seklet med ca 0,6 grader.
Sedan förindustriell tid har mängden koldioxid i atmosfären ökat. Koldioxid är en av de s.k. växthusgaser som släpps ut till atmosfären genom människans olika verk-samheter, och som förstärker den växthuseffekt som värmer jorden. Koldioxid från för-bränning av gas, olja och kol står för 80 % av utsläppen av sådana klimatpåverkande ämnen i Sverige. Andra växthusgaser är metan och lustgas från jordbruket samt freoner och andra fluorerade gaser.
Växter och djur i den svenska fjällvärlden är anpassade för att leva i ett näringsfattigt landskap med kalla vintrar och korta somrar. När träden breder ut sig följer buskar och gräs med. Livsutrymmet för de djur och växter som lever i fjällvärlden minskar. Till exempel har gräsarten kruståtel på flera håll trängt undan blåbärsris och renlav, vilket för-ändrar renarnas bete. Ett varmare klimat ger också fler skadeinsekter i björkskogen.
Under de senaste tio åren har utsläppen av klimatpåverkande gaser varit relativt konstanta i Sverige. Enligt Klimatkommittén bör utsläppen halveras till år 2050. Liknande åtgärder är nödvändiga i hela västvärlden. Den globala uppvärmningen kommer dock att fortsätta även med minskade utsläpp. Till år 2100 väntas temperatu-ren stiga med 1,4–5,8 grader. I Norden kan klimateffekterna bli omfattande, eftersom temperaturökningen här blir ca dubbelt så stor som den globala.
1992 1994 1996 1998
miljoner ton
figur 3.5a Utsläpp av växthusgaser räknat som CO2-ekvivalenter 70 74 78 1990 björk gran 1915 600 1 000 m.ö.h. figur 3.5b Förändring av höjd för trädgräns i södra delen av fjällkedjan
800 400 200 1 200 tall -74 -99 1915 -74 -99 1915 -74 -99 66 62 58
föreslagen minskning till 2010
Utsläppen från energianvändningen inom bostads- och servicesektorn har minskat till följd av ökad användning av biobränslen. Sam-tidigt ökar utsläppen från transportsektorn med ca 2 % varje år. Toppen 1996 beror på den dåliga tillgången till vattenkraft det året, vilken medförde högre förbrukning av olja.
Utsläppen av växthusgaser har höjt tempera-turen, vilket i sin tur har lett till att kalfjället krymper genom att trädgränsen förskjuts upp-åt. Detta medför förändringar i faunan och floran.
b e g r ä n sa d k l i mat påve r ka n sto r s l ag e n fjä l l m i l j ö, b e g r ä n sa d k l i mat påve r ka n
