Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivåHälsofrämjande och förebyggande
elevhälsoarbete - olika perspektiv
Health promoting and preventive pupil health work - different
perspectives
Sara Bengtsson
Specialpedagogexamen 90 hp Examinator: Marie Jedemark Slutseminarium 2020-05-19 Handledare: Lisa Hellström
Förord
Det här examensarbetet har varit en intensiv utmaning men också en väldigt lärorik process. Jag har läst, analyserat, reflekterat över och bearbetat både forskning, litteratur och mitt empiriska underlag och äntligen kommit till en slutprodukt som jag är väldigt stolt över.
Ett stort tack till Lisa Hellström som som stöttat mig i hela processen och väglett mig igenom varje moment. Jag vill även rikta ett tack till min familj, släkt och vänner som varit ett stort stöd i diskussioner och som även fått ta del av min frustration när det har varit kämpigt.
Sara Bengtsson Maj 2020
Sammanfattning/Abstract
Bengtsson, Sara. (2020). Hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete - olika
perspektiv. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap,
Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Guvå (2009) och Hylander (2011) menar att när personalen som arbetar i skolan har olika synsätt och förväntningar på vad ett hälsofrämjande och förebyggande arbete innebär kan detta orsaka onödiga konflikter i elevhälsoarbetet, som i värsta fall resulterar i att professionerna drar på olika håll. Det är därför intressant att undersöka vad det finns för likheter och skillnader i hur lärare och elevhälsan ser på detta arbete. Vidare är det viktigt att belysa vad lärare anser att de behöver för slags stöd i sin vardag för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka och jämföra vilket synsätt lärare och personal inom elevhälsan har på sitt uppdrag att bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete.
De frågeställningar som studien bygger på är:
-
Vilka faktorer anser lärare och personal inom elevhälsan som viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete?-
Vilket stöd önskas av lärarna för att de ska kunna bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete?Teori
Resultaten från enkäterna har sammanställts och tolkats med stöd utifrån systemteorin som bygger på att se händelser utifrån ett helhetsperspektiv. Grundläggande i det systemteoretiska tänket är förståelse för problem som uppstår kan förklaras utifrån att det finns samspelande faktorer i omgivningen som bidrar på olika sätt. Skolan betraktas som ett system där olika nivåer, organisation, grupp och individ, samspelar med och påverkar varandra.
Metod
Studien bygger på enkätfrågor som besvarats av totalt 100 personer. Urvalsgruppen består av lärare som undervisar i grundskolan samt personal som ingår elevhälsoteam. Enkäten skickades via mail till en låg-, och mellanstadieskola och en högstadieskola i en mellanstor kommun i södra Sverige samt till personal inom elevhälsan. För att få högre svarsfrekvens delades enkäten även via sociala medier till personer inom samma yrkeskategorier som enkäten skickats till ursprungligen. Enkäten innefattar totalt tio frågor (se bilaga 1) och består av främst slutna, kryss- och flervalsfrågor. Sista frågan är en öppen fråga då man får beskriva sin drömbild gällande elevhälsoarbete.
Resultat
Studiens resultat visar att goda relationer mellan lärare/elever/vårdnadshavare är det som anses som den allra viktigaste faktorn i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Ett nära samarbete mellan elevhälsan och lärare är något som efterfrågas från båda håll, men hur samarbetet bör se ut skiljer sig åt mellan yrkeskategorierna. Det framkommer även att det finns olika syn på hur viktigt uppföljning och utvärdering av verksamheten är i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.
Specialpedagogiska implikationer
Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ska enligt Skolverket (2011) bedrivas av all personal som arbetar i verksamheten, varför ett samarbete mellan elevhälsans personal och övrig personal är av stor betydelse. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv är helhetsbilden otroligt viktig, eftersom det ingår i uppdraget att kartlägga och genomföra utvecklingsarbete av skolans verksamhet på organisations-, grupp- och individnivå. En del av specialpedagogens uppdrag är att vara en samtalspartner till lärare och motivera till reflektion kring den egna professionen. Det är då specialpedagogens uppgift att utifrån systemteoretiskt förhållningssätt och relationellt perspektiv vara med och utveckla verksamheten och lärmiljöer så att undervisningen blir tillgänglig för alla elever.
Nyckelord
Innehållsförteckning
INLEDNING ...6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...8
CENTRALA BEGREPP ...9
TIDIGARE FORSKNING ...11
HÄLSOFRÄMJANDEOCHFÖREBYGGANDEARBETSSÄTT...11
ÅTGÄRDANDEARBETSSÄTT...12
SAMSYNOCHSAMARBETEMELLANOLIKAYRKESKATEGORIER...12
FRAMGÅNGSFAKTORERFÖRETTHÄLSOFRÄMJANDEOCHFÖREBYGGANDEARBETE...15
TEORETISK FÖRANKRING ...16
SYSTEMTEORI...16
METOD ...19
URVALSGRUPP...19
GENOMFÖRANDE...19
ANALYSOCHBEARBETNING...20
ETISKAÖVERVÄGANDEN...21
METODDISKUSSION...21
RESULTAT OCH ANALYS ...23
VIKTIGAFAKTORERIETTHÄLSOFRÄMJANDEOCHFÖREBYGGANDEARBETE...23
LÄRARNASEFTERFRÅGADESTÖD...31
DISKUSSION ...36
RESULTATDISKUSSION...36
SPECIALPEDAGOGISKAIMPLIKATIONER...41
FÖRSLAGPÅFORTSATTFORSKNING...43
REFERENSER ...44
BILAGA 1, ENKÄTFRÅGOR ...47
Inledning
I mitt arbete möter jag dagligen frustrerade pedagoger, elever som mår dåligt och elevhälsoteam som sliter sitt hår för att stötta och hjälpa på bästa sätt. Ett vanligt scenario är att en pedagog uttrycker sin frustration ”Jag vet inte vad jag ska göra!” som resulterar i en åtgärdande insats, i form av en så kallad brandkårsutryckning, som innebär att man tar till en snabb lösning som kan underlätta för både pedagog och elev för stunden. Sådana ärenden är sällan något som tas upp i elevhälsoteamet för en diskussion mellan olika professioner för att gemensamt komma fram till en hållbar lösning i ett långsiktigt perspektiv. Inte heller syns de hälsofrämjande och förebyggande samtalen där man utifrån ett helhetsperspektiv diskuterar hur ett mer långsiktigt arbete kan se ut för att skapa en mer harmonisk och lustfylld miljö i skolan.
Hälsa och lärande går hand i hand. Forskning visar att elevers mående påverkar deras förmåga att ta till sig kunskap (Guvå, 2009; Nilsson, 2014; Skolinspektionen, 2015). Enligt skollagen (SFS, 2010:800) ska elevhälsa finnas för alla elever. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Skollagen poängterar även att elevhälsan främst ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande för att stötta eleverna i deras utveckling mot kunskapsmålen. Trots detta visar en studie från Folkhälsomyndigheten (2018) att barn och unga mår allt sämre psykiskt. I deras rapport visas samband mellan elevers prestationer och en ökad skolstress som kan vara en bidragande orsak till elevers dåliga psykiska mående. De sämre resultaten i nationella och internationella mätningar och den ökade skolstressen kan därför ses som tecken på att skolan som helhet fungerar sämre än den gjort tidigare (Folkhälsomyndigheten, 2018). I en granskning från Skolinspektionen (2015) presenteras bland annat att 50% av eleverna som deltagit i studien upplevt känslor som stress, otrygghet och nedstämdhet under det senaste året. Skolinspektionens rapport påtalar stora brister inom elevhälsans arbete på många skolor och att det även finns skillnader i struktur och genomförande. Rapporten visar att det hälsofrämjande och förebyggande arbete som utförs på många skolor ofta är i form av årliga temadagar eller dylikt som initieras av lärare och omfattas inte av vare sig tydlig strategi eller systematiskt kvalitetsarbete. Dessutom visar granskningen att elevhälsans tillgänglighet ofta
är otillräcklig och att den inte används som en resurs i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet (Skolinspektionen, 2015).
Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ska enligt Skolverket (2011) bedrivas av all personal som arbetar i verksamheten. Därför är ett samarbete mellan elevhälsans personal och övrig personal av stor betydelse. Vad beror det på att det finns så stora brister inom ett så betydelsefullt område som elevhälsa? Ur ett specialpedagogiskt perspektiv är denna fråga otroligt viktig, eftersom det ingår i uppdraget att kartlägga och genomföra utvecklingsarbete av skolans verksamhet på organisations-, grupp- och individnivå. Eftersom ett utvecklingsarbete ska ske på alla nivåer och elevhälsoarbete ska bedrivas av såväl elevhälsans personal som lärare på skolan är det också av vikt att undersöka vilka tankar som finns kring ett hälsofrämjande och förebyggande arbete och om det skiljer sig mellan olika yrkeskategorier. Guvå (2009) och Hylander (2011) menar att olika synsätt mellan personer eller yrkeskategorier kan orsaka onödiga konflikter i elevhälsoarbetet som kan resultera i att professionerna drar på olika håll. Det är därför intressant att undersöka vad det finns för likheter och skillnader i hur lärare och de olika professionerna inom elevhälsan ser på detta arbete. Vidare är det intressant att undersöka vad lärarna anser att de behöver för slags stöd i sin vardag för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka och jämföra vilket synsätt lärare och personal inom elevhälsan har på sitt uppdrag att bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete.
Preciserade frågeställningar
-
Vilka faktorer anser lärare och personal inom elevhälsan som viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete?-
Vilket stöd önskas av lärarna för att de ska kunna bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete?Centrala begrepp
Elevhälsa
År 2001 lämnade regeringen en proposition (Prop. 2001/02:14) till riksdagen som bland annat innefattade ett förslag på införande av elevhälsa som ett eget verksamhetsområde. Elevhälsan skulle enligt propositionen innehålla skolhälsovård, elevvård och specialpedagogiska insatser. Utgångspunkten för detta var att förtydliga skolans ansvar att skapa en god lärandemiljö eftersom lärande och hälsa går hand i hand. Regeringens bedömning var att det skulle finnas kompetens inom det omvårdande, det medicinska, det psykologiska, det sociala och det specialpedagogiska området för att kunna stötta barn och ungdomar på bästa sätt. Man ville också förtydliga att elevhälsans arbete i stor utsträckning skulle vara hälsofrämjande och förebyggande samt att det skulle finnas en hög samverkansgrad mellan skolans olika professioner för att nyttja den allsidiga kompetensen.
Hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete
Gustafsson (2009) skriver utifrån Världshälsoorganisationens, WHO, definition från 1946 att ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och icke enbart frånvaro av sjukdom eller svaghet.” (s. 27). Att i skolan arbeta på ett sätt som främjar hälsa innebär därmed att skapa förutsättningar som gynnar elevers lärande och utveckling. Detta kan till exempel vara genom att skapa en trygg och tillgänglig lärmiljö så att eleverna kan ta till sig undervisningen på bästa sätt samt förtroendefulla relationer mellan lärare och elever (Gustafsson, 2009).
Ett förebyggande arbete handlar om att motverka riskfaktorer och kan till exempel bestå av en tydlig struktur i undervisningen, rutiner, krav på rätt nivå eller värdegrundsarbete med elever för att motverka mobbing. När man arbetar förebyggande ligger fokus på att undanröja eventuella hinder kan innebära att problem uppstår (Gustafsson, 2009).
Åtgärdande arbete blir aktuellt efter att ett problem har uppstått. Även om man arbetar övervägande hälsofrämjande och förebyggande kommer åtgärdande insatser att behövas på olika sätt. När exempelvis kurator arbetar med elevsamtal för att stötta och motivera elever som är i behov av att prata med någon eller när speciallärare eller specialpedagog arbetar extra med elever som inte når målen räknas det som åtgärdande insatser (Gustafsson, 2009).
Salutogent och patogent perspektiv
Ett salutogent perspektiv innebär att man fokuserar på friskfaktorer, det vill säga saker som främjar fysisk och psykisk hälsa. När man i skolan arbetar utifrån ett salutogent förhållningssätt innebär det att man arbetar för att främja positiva utvecklingsprocesser, både pedagogiska, psykologiska och sociala. Det patogena perspektivet innebär istället att fokus ligger på riskfaktorer och man arbetar för att undanröja hinder (Hylander & Guvå, 2017).
Tidigare forskning
Hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt
Utifrån skollagen (SFS, 2010:800) ska elevhälsan arbeta främst hälsofrämjande och förebyggande. Hylander och Guvå (2017) beskriver att ett hälsofrämjande arbetssätt innebär att man utgår från individens styrkor och det som fungerar. Man utgår då från ett så kallat salutogent förhållningssätt som betyder att det finns ett lösningsfokus utifrån ett friskhetsperspektiv. Med generella insatser på organisations- eller gruppnivå blir elevhälsans arbete av hälsofrämjande karaktär. Sådana insatser kan till exempel innebära att skapa en tillgänglig lärmiljö, trygg och stimulerande skolgård eller att skapa generella rutiner som gynnar elevers lärande och välmående. Främjande insatser direkt till eleverna kan innefatta hälsosamtal med skolsköterskan och möjligheten till spontana samtal med till exempel kurator. Skolsköterska och kurator kan även genomföra gruppsamtal med elever för att diskutera frågor som vilket klimat som råder i klassen. Det är viktigt att man har ett mål för arbetet och konkretiserar det så tydligt som möjligt för att kunna nå dit och utvärdera de insatser som gjorts (Hylander & Guvå, 2017).
Elevhälsans förebyggande arbete beskrivs av Hylander och Guvå (2017) som ett arbete med syfte att motverka riskfaktorer. Innan arbetet påbörjas behöver en kartläggning göras för att identifiera vilka riskfaktorer som finns i verksamheten. Detta kan exempelvis göras med elevenkäter, där eleverna får lämna sina synpunkter om till exempel raster eller matsituationen. Skolsköterskans hälsosamtal kan också användas som ett screeningunderlag för att identifiera riskfaktorer i elevernas miljö. Likaså kan olika screeningar göras för att upptäcka pedagogiska riskfaktorer gällande exempelvis olika ämnen eller arbetsmetoder som indikerar att elevernas lärande inte framskrider i enlighet med kunskapskraven (Hylander & Guvå, 2017). Förebyggande insatser kan vara olika program och metoder kring exempelvis mobbning. För att förebygga mobbning kan det vara bra att genom observationer och samtal med elever kartlägga hur situationen ser ut på skolan och vilka riskområden som finns. Därefter kan en analys klargöra vilka insatser som behövs. Det kan exempelvis utmynna i fler vuxna ute på raster eller vid särskilda aktiviteter som i omklädningsrum eller vid kön till matsalen.
Åtgärdande arbetssätt
Ett åtgärdande arbetssätt innebär en reaktiv insats då något problem har uppstått. För elever med funktionsnedsättning eller inlärningssvårigheter behövs exempelvis åtgärder i form av särskilt stöd och ett åtgärdsprogram upprättas. Forskningen visar på att det är ofta förekommande att de problem som uppstår läggs på eleven (Barow & Östlund, 2020; Gadler & Roos, 2018; Guvå & Hylander, 2012; Hjörne & Säljö, 2004; Slonski-Fowler & Truscott, 2004 och Thornberg, 2008) vilket också resulterar i att man söker efter lösningar som ska ”laga” eleven, istället för att se efter vad som kan göras i den omgivande miljön. Åtgärdande i insatser på individnivå utgår från ett patogent förhållningssätt, vilket i praktiken innebär att åtgärderna som sätts in ska lösa ett problem som identifierats hos eleven (Guvå, 2009; Guvå & Hylander, 2012). Exempel på åtgärdande insatser kan vara att en elev får träffa skolpsykolog eller kurator för samtal eller för att utreda om eleven har en diagnos.
Samsyn och samarbete mellan olika yrkeskategorier
I tidigare forskning framkommer att det ofta finns en samsyn mellan olika yrkeskategorier inom elevhälsan och att det finns en ambition att man bör arbeta hälsofrämjande och förebyggande utifrån ett salutogent förhållningssätt (Guvå, 2009 och Guvå & Hylander, 2012). Trots denna ambition framkommer att elevhälsa i praktiken innefattar individuella lösningar utifrån ett patogent förhållningssätt med åtgärdande insatser på individnivå. Forskarna menar att det som behövs är en förändring i hur de olika professionerna ser till varandras kompetenser. En tanke om att olika professioner enbart innebär olika kompetenser bidrar till en traditionell syn kring olika yrkeskategorier vilket kan skapa konflikter i teamet. Det kan innebära att man värnar om att profilera sin egen profession eller att man lägger över ett problem på en annan profession i teamet eftersom det anses vara utanför det egna kompetensområdet. Istället behöver man se att de olika teoretiska perspektiven kan användas som en tillgång till gemensamma reflektioner och en konstruktiv dialog mellan professionerna (Guvå & Hylander, 2012). Ett problem som blir belyst från olika håll utifrån olika professioners perspektiv, kunskap och erfarenhet kan skapa nya tankebanor och kreativa lösningar som kanske ingen tänkt på om det inte vore för samarbetet.
Det pratas i elevhälsoteam om att pedagogiken och undervisningen behöver problematiseras för att en förändring och förbättring ska ske, men samtidigt fortsätter man att
se eleverna som problemet och utreder enskilda individer för att sätta diagnoser (Guvå, 2009; Guvå & Hylander, 2012). Forskningen visar på många fall då det framkommer att man ser eleven, elevens föräldrar eller en kombination av elev och föräldrar som bärare av problemet (Barow & Östlund, 2020; Gadler & Roos, 2018; Guvå & Hylander, 2012; Hjörne & Säljö, 2004; Slonski-Fowler & Truscott, 2004 och Thornberg, 2008). Det finns även en etisk aspekt av att det är personalen på skolan som sitter i diskussionen kring ett problem och att det inte finns någon självklar talesperson som representerar elevens perspektiv. Diskussionerna om vilka alternativ som finns handlar sällan om pedagogik och det underliggande budskapet är att barn är problematiska (Hjörne & Säljö, 2004). Hjörne och Säljö (2004) och Guvå och Hylander (2012) lyfter fram att det kan bero på lojalitet mot olika yrkeskategorier och en rädsla för konflikter som gör att det är en lättare väg att se eleven som problemet än att se att problemet kan ligga i undervisningen eller på organisationsnivå. Det kan också bero på bristande kunskap om skillnaden mellan vad som är hälsofrämjande och förebyggande arbete som gör att man utgår från ett patogent perspektiv (Guvå & Hylander, 2012).
Thornberg (2008) presenterar resultat av en studie som visar att i 52% av fallen görs åtgärdande insatser på individnivå för de elever som anses som ”svåra att undervisa”. De åtgärder som sker är i form av stödundervisning, ibland med hänvisning till små undervisningsgrupper eller rådgivande samtal med kurator. Dessa insatser på individnivå utanför klassrummet bidrar till en ökad exkludering av de elever som av någon anledning inte kan följa den ordinarie undervisningen. Vidare redovisar Thornberg (2008) att i 22% av fallen hänvisar man till vidare utredning av elever, varav 9% är psykologisk utredning. Detta talar för ett förhållningssätt som gör eleven till ägare av problemet vilket resulterar i att lösningen också ligger i att det är något hos eleven som ska förändras för att förbättring ska kunna ske. Ett sådant förhållningssätt visar att det finns ett bristande helhetsperspektiv när man identifierar problemet, vilket minskar möjligheten att finna lösningar på grupp- eller organisationsnivå som är hälsofrämjande och förebyggande. Samtidigt lyfter Guvå (2009; 2013) att det börjar skönjas ett paradigmskifte där fokus går från att se eleverna som bärare av problemen till att det är undervisningen som brister och att det istället blir lärarna som är i behov av särskilt stöd.
I Hylanders (2011) studie beskriver lärare elevhälsoteamet som en egen verksamhet som ligger utanför den ordinarie och det är inte riktigt tydligt för dem vilket uppdrag teamet har.
Lärarna i studien efterfrågar i första hand konkreta råd angående åtgärdande insatser riktat mot eleverna och har en upplevelse att elevhälsoteamet enbart kopplas in när man vill göra utredningar. Specialpedagogerna som försöker påverka på gruppnivå med ett förändrat förhållningssätt till undervisningen upplever att de möts av motstånd från lärarna, som vill ha fler specialpedagogiska insatser och tydliggör också att det ska vara i form av specialundervisning av enskilda elever eller i liten grupp utanför klassrummet. En förflyttning av en eller flera elever till en mindre undervisningsgrupp skulle förvisso kunna ses som en lösning på grupp- och organisationsnivå, men synsättet att eleven äger problemet kvarstår om ingen förändring av omgivningen görs i försök att åtgärda problemet. Även i Slonski-Fowler och Truscotts (2004) studie påtalas att lärare vill att någon annan ska undervisa elever som upplevs som ”svåra”. I studien uttalar sig någon ur elevhälsoteamet att de inte arbetar i klassrummen utifrån ett hälsofrämjande och förebyggande förhållningssätt, eftersom de upplever att lärarna inte är mottagliga för att förändra situationen i klassrummet. Specialpedagogerna i Hylanders (2011) studie menar att det finns en spänning mellan lärare och specialpedagoger eftersom specialpedagogerna arbetar för att förändra förhållningssättet till lärande och undervisning genom att föra in ett specialpedagogiskt perspektiv och därmed också förändra delar i lärarens arbetssätt.
I Slonski-Fowler och Truscotts (2004) studie framkommer däremot att många lärare känner sig förbisedda av skolornas elevhälsoteam eftersom deras delaktighet i elevärenden ofta avslutas efter att de gett sin information om elevens situation. Därefter sker problemlösningen av teamet som senare informerar läraren om vilket beslut som fattats. Lärarna i studien förmedlade dessutom frustration i att de alltför sällan fick besök i verksamheten av någon från elevhälsoteamet, varken som stöd i implementeringen av nya anpassningar eller för att följa upp vilket utfall anpassningarna gett. Personal i elevhälsoteamen upplevde situationen tvärtom och forskarna menar att bristen på kommunikation och samarbete mellan professionerna är en bidragande faktor till att lärarna känner sig ensamma i sin situation, då deras upplevelse är att elevhälsoteamat inte visar intresse eller delar ansvaret för de beslutade anpassningarna (Slonski-Fowler & Truscott, 2004).
Framgångsfaktorer för ett hälsofrämjande och förebyggande arbete
Forskningen visar är att det finns många olika tankar om vad som är framgångsfaktorer i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Gadler och Roos (2018) lyfter fram att läraruppdraget är ett komplext uppdrag eftersom det innebär kvalifikationer som ämneskunnande, relationskompetens samt förmåga att se och förstå elevers varierande förutsättningar att ta till sig kunskap. Dessa kompetenser krävs för att möta alla elever oavsett kunskapsnivå och förmåga. Forskarna poängterar att en kombination mellan god didaktisk förmåga hos läraren samt en trygg relation mellan lärare och elev är av stor vikt, eftersom det är i det didaktiska mötet mellan dem undervisning kan ske (Gadler & Roos, 2018). Utifrån denna forskning kan tolkningen bli att lärarens förhållningssätt gentemot eleverna och undervisningens utformning bidrar till ett utökat lärande inne i klassrummet. Likaså menar Aspelin (2010) att det är i samspel och med hjälp av relationer som lärande sker. Han anser att en förtroendefull relation mellan lärare och elev är grundläggande för att utbildning ska kunna ske (Aspelin, 2010). Guvå (2009; 2013) och Gadler och Roos (2018) poängterar att de svårigheter som uppstår sker i relationen mellan eleven och lärmiljön och menar därför att det är relevant att se över vad som kan förändras i detta tvärsnitt, till exempel vilka anpassningar i undervisningen som kan göra att elever lättare kan tillgodogöra sig kunskap. Här lägger Gadler och Roos (2018) extra vikt vid lärarens kompetens att utforma undervisningen samt att möta och stötta alla elever, både elever i behov av särskilt stöd och elever som är i behov av extra utmaningar, till en gynnsam utveckling i förhållande till de kunskapskrav och mål som finns.
Guvå (2009; 2013) menar att ett gott samarbete mellan skolan och hemmet, där man involverar vårdnadshavare i dialoger kring beslut och processer är en viktig faktor. Likaså poängteras att ett nära samarbete mellan de olika yrkeskategorierna i skolan skapar utrymme för tvärprofessionella samtal där man gemensamt kan hitta lösningar. Thornberg (2008) menar att en framgångsfaktor är att lärare deltar i elevhälsoteamets möte. Detta styrker även Slonski-Fowler och Truscott (2004) som menar att genom att läraren deltar i diskussioner kring problemlösning och att man tillsammans tar gemensamt ansvar för processen bidrar detta till att de kan få en mer positiv inställning, vilket i sin tur kan resultera i att en lösning når bättre framgång.
Teoretisk förankring
Systemteori
I denna studie har systemteorin valts som teoretisk förankring eftersom en viktig ingång i ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt är att se situationer ur ett helhetsperspektiv för att kunna identifiera vad som bidrar till problem i skolan. Öquist (2008) skriver att ”Delen kan aldrig lyftas ur helheten” (s. 31) och menar att det är helheten som bidrar till att problem uppstår men också att det är i helheten vi kan finna de möjligheter till förändring som bidrar till lösningen. Studiens syfte är att undersöka och jämföra olika professioners syn på ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt. Tanken är att systemteorin kan hjälpa till att klargöra hur samarbete och kommunikation inom systemet påverkar detta arbete.
Grundläggande i systemteorin är att man skiljer på olika nivåer inom ett system. I ett hälsofrämjande och förebyggande arbete kan systemteorin bidra till att skapa en djupare förståelse för hur olika nivåer och faktorer påverkar och påverkas av varandra inom systemet. När vi kan urskilja mönster och sammanhang kring ett problem framkommer nya perspektiv som kan leda fram till en lösning (Öquist, 2008). I skolans värld är de tre systemnivåerna
organisation, grupp och individ. När ett problem i skolan identifierats kan insatser på olika
nivåer leda till förbättring. Insatser på organisationsnivå kan exempelvis innebära schemaläggning eller fördelning av resurser i verksamheten. Insatser på gruppnivå kan vara att skapa en tydlig lektionsstruktur eller ett att det finns ett gott klassrumsklimat. När man pratar om insatser på individnivå kan det röra sig om kompensatoriska hjälpmedel som hörselkåpor, skärmar eller inlästa läromedel till den enskilde eleven.
När man vill identifiera ett problem i skolan är det en fördel att ha ett systemteoretiskt förhållningssätt eftersom man då ser man saker ur ett helhetsperspektiv. Ett vidgat perspektiv kan medföra att det sprider ljus över en situation så att det lättare går att urskilja mönster och samband som kan leda till gynnsamma lösningar. Öquist (2008) menar att det är viktigt att ta alla nivåer i beaktning då man vill identifiera och lösa ett problem eftersom lösningen inte alltid finns på samma nivå som problemet visar sig. Eftersom alla delarna i systemet kan vara med och påverka elevers mående och lärande är det viktigt att fokusera på alla delarna i planeringen av det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Genom att göra individuella anpassningar för eleven, lägga kraven på rätt nivå, göra undervisningen och lärmiljön
tillgänglig samt att fördela resurser inom organisationen på ett bra sätt förbättras möjligheterna för ett lyckat arbete på alla nivåer i organisationen.
Gjems (1997) menar att handledande samtal med pedagogiska diskussioner påverkar förhållningssättet hos deltagarna och utvecklar deras helhetsperspektiv på verksamheten. Handledande samtal sätter igång tankar kring den egna undervisningen som gynnar drivkraft för förändring som i sin tur kan skapa bättre förutsättningar för elevernas lärande. På så sätt kan en förändring på organisationsnivå, med att frigöra tid för handledande samtal, även bidra till förändring för den enskilde eleven. I handledande samtal är professionsutveckling ett huvudfokus, därför menar Gjems (1997) att det är viktigt att ha inställt framåt på det vi kan påverka och inte bakåt på ”varför?”. Ett sådant förhållningssätt gynnar det hälsofrämjande och förebyggande arbetet eftersom man då kan eliminera problem innan de uppstår.
Eftersom det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ska bedrivas av alla på skolan innebär det att det tvärprofessionella samarbetet mellan olika delar i systemet behöver fungera smidigt. Det är angeläget att det finns en förståelse för att förändringar som görs på organisationsivå även kan ha en påverkan på klimatet i klasserna vilket i sin tur kan påverka den enskilde individens lärande och mående och vice versa. Öqvist (2014) menar att när man studerar vad som sker i samspelet mellan de olika delarna i ett system kan man lättare förklara hur och varför olika situationer uppstår. Han menar att när man kan urskilja mönster och samband utifrån ett systemteoretiskt perspektiv kan man lättare hitta förklaringar till vad som orsakar problemen. Det är först när ett problem är identifierat som man kan göra medvetna förändringar i omgivningen som kan bidra till en positiv utveckling som får eleverna att lyckas i skolan.
Emanuelsson (2001) beskriver att specialpedagogiken har två övergripande perspektiv, ett relationellt perspektiv och ett kategoriskt perspektiv. Det relationella perspektivet betyder att man ser miljön som en faktor för att problem uppstår och talar om elever i behov av särskilt stöd. Det relationella perspektivet utgår liksom systemteorin ifrån att lösningen går att finna i mötet mellan eleven och miljön den befinner sig i. Det kategoriska perspektivet utgår istället från elever med behov av särskilt stöd då man ser brister hos eleven och kategoriserar exempelvis utifrån diagnoser. Med ett kategoriskt synsätt är det bristerna hos eleven som utgör problemet och per automatik är det då saker hos eleven som behöver förändras för att en förbättring ska kunna ske. Gjems (1997) menar utifrån ett systemteoretiskt förhållningssätt att
man som professionell yrkesutövare skall börja med att utveckla och förändra sig själv, för att sedan kunna märka förändringar på andra ställen i systemet. Trots det visar mycket forskning på att man i många fall försöker ändra på eleven för att lösa ett problem (Barow & Östlund, 2020; Gadler & Roos, 2018; Guvå & Hylander, 2012; Hjörne & Säljö, 2004; Slonski-Fowler & Truscott, 2004 och Thornberg, 2008).
Det systemteoretiska, cirkulära förhållningssättet har fokus på vad som sker ”här och nu” och söker efter lösningar med insikten om att det finns ett ömsesidigt beroende mellan individen och vad som sker i dess omvärld. Handlingar som utförs och relationer som skapas påverkar varandra genom systemet vilket gör att det kan få såväl positiva som negativa effekter inom systemet när en förändring sker. Att ha många olika lärare i olika ämnen, lektioner i flera byggnader eller att klassen förändras av att elever kommer till eller faller bort är saker som påverkar, positivt för någon och negativt för en annan. Gjems (1997) skriver att: En persons beteende eller handlingar måste alltid ses i ljuset av vad de andra människorna i systemet gör. Och det som en person gör måste alltid förstås i förhållande till det sammanhang det ingår i. (s.24)
Därför menar Gjems (1997) att förutom att se saker utifrån ett helhetsperspektiv är det även hälsofrämjande att sträva efter att skapa goda relationer. En god relation med läraren påverkar elevens trygghet och mående och i förlängningen även lärandet (Guvå, 2009; Nilsson, 2014 och Skolinspektionen, 2015).
Metod
För att få svar på vilka faktorer lärare och personal inom elevhälsan anser som viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete beslutades att göra en enkätstudie. Fördelen med att använda enkät som metod för datainsamling är att man snabbt kan nå ut till ett stort antal respondenter. I den här studien var syftet att jämföra svaren mellan olika yrkeskategorier varför det var angeläget att nå ut till fler respondenter framför att göra en djupare undersökning med exempelvis intervju som metod. En annan fördel med att använda sig av enkät är att respondenterna inte riskerar att påverkas i interaktion med en annan person, som vid till exempel intervju eller observation (Bryman, 2018 och Lantz, 2014). Enkäten som använts i studien innefattar totalt tio frågor (se bilaga 1) och består av främst slutna, kryss- och flervalsfrågor. Sista frågan är en öppen fråga då man ombeds att beskriva ett drömscenario gällande elevhälsoarbete. Resultaten från enkäterna har sammanställts och analyserats med stöd utifrån systemteorin.
Urvalsgrupp
Enkäten har skickats till lärare som undervisar i grundskolan samt till personal som ingår elevhälsoteamet. Inledningsvis skickades enkäten till lärare på en låg- och mellanstadieskola och en högstadieskola samt till personal inom elevhälsoteamet i en mellanstor kommun i södra Sverige.
De två skolorna, en låg- och mellanstadieskola och en högstadieskola, ligger nära varandra och har elever från samma upptagningsområde vilket gör att deras svar blir mer jämförbara eftersom elevunderlaget är likvärdigt.
När svarstiden gått ut räknades svaren och bedömningen gjordes att de var alldeles för få för att ge ett fullgott empiriskt underlag. Därför fattades beslutet att använda ett forum på sociala medier för att nå ut till fler respondenter inom urvalsgruppen.
Genomförande
Den digitala enkäten är gjord utifrån en mall via en hemsida som administrerar webbundersökningar och innehåller frågor som handlar om vad man anser vara viktiga faktorer i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Lärare får även svara på vilket stöd de
anser vara viktigt för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Slutligen ombeds respondenterna beskriva sin drömbild av hur de tycker att elevhälsoarbetet ska se ut.
Inledningsvis utfördes en pilotstudie i liten skala då den digitala enkäten skickades ut till sju personer med specialpedagogisk kompetens. Efter deras svar och respons på enkätens utformning gjordes en del justeringar då några frågor plockades bort samt att några frågor omformulerades till flervalsfrågor istället för helt öppna frågor. Genom att göra en pilotstudie ges forskaren möjlighet att testa enkätfrågorna på ett antal personer för att kontrollera validiteten, dvs att frågorna ger svar på det som studien ämnar att undersöka. Forskaren får då möjlighet att formulera om, ta bort eller lägga till frågor för att få ett relevant empiriskt material för att besvara sina frågor i studien (Bryman, 2018 och Lantz, 2014). Beslutet att göra enkäten mindre och med färre öppna frågor togs med en tanke om att bortfallet förhoppningsvis skulle minska om enkäten skulle gå snabbare att besvara samt att resultatet skulle vara lättare att bearbeta. Fler slutna frågor gör också att möjligheten till att jämföra resultat ökar (Bryman, 2018) vilket är en del av syftet med studien.
Efter revidering av enkäten skickades ett missivbrev (se bilaga 2) via mail till lärare på en låg- och mellanstadieskola, en högstadieskola samt till personal inom elevhälsan i en mellanstor kommun i södra Sverige, sammanlagt 90 personer. När svarstiden gått ut hade endast 32 svar inkommit och beslut fattades att använda sociala medier för att nå ut till fler inom urvalsgruppen, det vill säga lärare i grundskolan och personal som ingår i elevhälsoteam. När totalt 100 svar registrerats stängdes enkäten ner och svaren analyserades.
Analys och bearbetning
För att besvara frågeställningen gällande vilka faktorer lärare respektive personal inom elevhälsan anser som viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete jämfördes lärarnas svar gentemot de respondenter som ingår i elevhälsan. Frågeställningen gällande vilket stöd lärarna önskar för att bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete besvarades genom att lärarna fick ange vilket stöd de främst är i behov av. Slutligen ombeds respondenterna att beskriva sin drömbild av hur de skulle önska att elevhälsoarbetet skulle fungera på deras skola.
Enkätsvaren har sammanställts med hjälp av det webbaserade enkätverktyget och resultaten har presenterats och analyserats med hjälp av diagram och löpande text. Den sista
frågan i enkäten är en öppen fråga och då har svaren kategoriserats utifrån de teman som som synts i resultaten av de slutna frågorna.
Etiska överväganden
Inom forskning finns vissa grundläggande etiska överväganden som Vetenskapsrådet (2002) tagit fram i syfte att ge norm åt relationen mellan forskaren och de som väljer att delta i studien. De fyra huvudkrav som finns gällande etiska principer är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. I missivbrevet som skickades ut via mail framgår vad som är syftet med studien samt vilken metod som används för att uppnå detta syfte. Respondenten informeras om att deltagandet i studien är frivilligt och att det går att avbryta sitt deltagande när som helst utan några negativa konsekvenser. Det framgår också hur många frågor enkäten innefattar och beräknad svarstid för den. I brevet framgår att allas deltagande i studien behandlas konfidentiellt och att verksamheterna avidentifieras samt att resultaten enbart kommer att nyttjas i detta forskningsändamål. I slutet av missivbrevet framgår det åter att det är frivilligt att svara på enkäten och att man genom att slutföra enkäten samtycker till sitt deltagande i studien. Det finns även kontaktuppgifter till student och handledare om frågor skulle uppstå.
Före enkäten skickades ut via mail gavs ett godkännande av respektive rektor. I sociala medier som nyttjades kontaktades först ansvarig administratör för att godkänna publicering av missivbrevet.
Metoddiskussion
Några fördelar med att använda en digital enkät istället för att till exempel göra intervjuer är att den går snabbare att administrera och att det finns många sätt att filtrera svar för att göra olika jämförelser. Den förenklar även arbetet med att nå ut till många på ett snabbt sätt och kan även anpassas efter respondenterna eftersom de själv väljer när de vill och har möjlighet att besvara frågorna (Bryman, 2018).
Något som är värt att beakta i den här studien är att av respondenterna är antalet lärare (75 personer) många fler än antalet personal från elevhälsan (25 personer) vilket kan påverka resultatet. Det finns några skillnader mellan yrkeskategoriernas svar som hade kunnat se annorlunda ut om det varit en jämnare fördelning mellan lärare och elevhälsopersonal. På
grund av att sociala medier har använts för att nå ut till fler respondenter har det inte funnits någon möjlighet att ha kontroll över fördelningen mellan lärare och elevhälsopersonal bland de 100 första svaren. Lantz (2014) menar att graden av samstämmighet skattar en studies reliabilitet. Eftersom sannolikheten att fördelningen mellan lärare och elevhälsopersonal skulle bli identisk vid en andra undersökning är väldigt liten, bidrar detta till att studien har en bristande reliabilitet.
Skillnader i svar kan delvis bero på att man har olika förhållningssätt men även på att det förekommer olika sätt att tolka frågor och begrepp. För att säkerställa att det inte blir olika tolkningar kan det vara lämpligt att ge respondenterna en definition av begreppen hälsofrämjande och förebyggande innan enkätens start. Likaså kan de olika alternativen i flervalsfrågorna tolkas på olika sätt. Vad innebär en tillgänglig elevhälsa eller ett tydligt ledarskap?
Ett sätt att undvika tolkningsfel är att utföra undersökningen med intervjuer. Då ges forskaren möjlighet att förklara ord och begrepp samt att det går att ställa följdfrågor för att säkerställa att inte respondenternas svar blir feltolkade (Bryman, 2018). Detta påverkar studiens validitet och reliabilitet eftersom det inte går att säkerställa att samtliga respondenter har tolkat frågor och alternativ på samma sätt som forskaren. Eftersom alla svar är anonyma har det heller inte funnits någon möjlighet att i efterhand kontakta någon respondent för att komplettera med information eller förtydligande av svar.
Resultat och analys
I det här kapitlet presenteras resultat från den utförda enkätundersökningen. De resultat som redovisas är utvalda utifrån relevans gentemot studiens syfte och frågeställningar och varje avsnitt följs av en delanalys.
Enkäten besvarades av totalt 100 personer varav 75 personer arbetar som lärare och 25 personer har en yrkesroll inom elevhälsan. Samtliga resultat i kapitlet som redovisas med diagram redovisas i procent och är avrundade till närmaste heltal. Siffrorna som anges vid varje stapel redogör för hur många procent av respondenterna som angett respektive alternativ. Sist i enkäten ombeds respondenterna att i en öppen fråga fritt beskriva sin drömbild av hur de skulle önska att elevhälsoarbetet såg ut. Svaren på den öppna frågan har kategoriserats utifrån teman som uppmärksammats av svaren på de slutna frågorna och kommer att redovisas med citat som komplement till diagrammen.
Viktiga faktorer i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete
I enkätfrågan som lyder ” Vad anser du som viktigast i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete? (Välj fyra alternativ)” presenterades 10 alternativ som kan vara viktiga i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete i skolan. De alternativ som presenterades är faktorer som nämns i forskningen som framgångsrika i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på en skola. Det finns även en möjlighet för respondenterna att välja ”Annat” som ett alternativ. Då uppmanas respondenten att ange vad detta alternativ skulle vara. Två av respondenterna valde ”Annat” som ett sina fyra alternativ och angav då ”Trygghetsteam” och
”Samtalskultur på skolan - utgå från salutogent perspektiv.” som viktiga faktorer.
Av de totalt 11 alternativen uppmanas respondenten att välja vilka fyra alternativ som hen anser som mest viktiga i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Nedan presenteras resultaten i tre olika diagram som visar vilka alternativ som valts ut som de viktigaste. Diagram 1 visar alla 100 respondenternas svar, diagram 2 visar elevhälsopersonalens (EHT) svar och diagram 3 visar lärarnas svar på frågan ”Vad anser du som viktigast i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete? (Välj fyra alternativ)”.
Differentierad undervisning Elevhälsomöten (EHM) Goda relationer Inkludering Kartläggning Pedagogisk handledning Samarbete eht/lärare Samsyn personal Tydlig struktur Uppföljning och utvärdering Annat 0% 25% 50% 75% 100% 8 56 52 36 56 16 20 12 68 20 44 EHT (25 svar) Diagram 2. Elevhälsopersonalens svar.
Differentierad undervisning Elevhälsomöten (EHM) Goda relationer Inkludering Kartläggning Pedagogisk handledning Samarbete eht/lärare Samsyn personal Tydlig struktur Uppföljning och utvärdering Annat 0% 25% 50% 75% 100% 0 23 48 57 77 27 17 15 81 17 20 Lärare (75 svar) Diagram 3. Lärarnas svar.
Differentierad undervisning Elevhälsoteam (EHM) Goda relationer Inkludering Kartläggning Pedagogisk handledning Samarbete eht/lärare Samsyn personal Tydlig struktur Uppföljning och utvärdering Annat 0% 25% 50% 75% 100% 2 31 49 52 72 24 18 14 78 18 26
EHT + lärare (100 svar) Diagram 1. Alla respondenternas svar oavsett yrkeskategori.
Enligt resultaten i diagrammen ovan går det att utläsa att i båda yrkeskategorierna har flest personer valt goda relationer som en av de fyra viktigaste faktorerna i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. I jämförelsen mellan diagrammen kan det också utläsas att tre av de fyra faktorer som hamnar i toppen hos båda yrkeskategorierna är identiska; goda relationer
(lärare/elev/vårdnadshavare), nära samarbete mellan lärare och elevhälsoteamet och tydlig struktur (gällande ansvarsfördelning, yrkesroller och rutiner). Det som skiljer yrkeskategorierna
åt i de fyra mest valda alternativen är alternativen kontinuerlig utvärdering och uppföljning av
verksamheten och samsyn hos personalen. Alternativet kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksamheten har av respondenterna inom EHT valts av 56% som en av de
fyra viktigaste faktorerna. Samma alternativ har av lärarna endast angetts av 23%. Likaså utmärker sig alternativet samsyn hos personalen som 57% av lärarna angett som viktigast, men endast 36% av personalen inom EHT.
Överlag har de olika yrkeskategorierna svarat snarlikt på resterande alternativ, förutom
differentierad undervisning som 44% av elevhälsopersonalen valt som en viktig faktor, men
endast 20% av lärarna. Även pedagogisk handledning är ett alternativ som sticker ut där 27% av lärarna, men endast 16% av elevhälsan, anser att det är en viktig faktor.
I nästa enkätfråga ombeds respondenterna att välja ut ett av sina fyra valda alternativ som de anser är allra viktigast. Det var 97 personer som tog ställning i frågan och de tre personer som inte tog ställning svarade ”Vet ej”, ”Inget är egentligen mer viktigt. Det är delarna som utgör helheten.” och ”Tydlig struktur i en differentierad undervisning med kontinuerlig uppföljning!” De fem alternativ som fick flest svar redovisas i diagram 4 nedan.
I diagram 4 går det att utläsa att när respondenterna ombeds att välja ut en faktor som är allra viktigast anser hela 52% av samtliga yrkeskategorier att goda relationer (lärare/elev/
vårdnadshavare) är den absolut viktigaste faktorn. Det går också att utläsa att lärarna värderar
relationsarbetet högre, 55%, jämfört med elevhälsopersonalens 44%. I den öppna enkätfrågan svarar några från elevhälsopersonalen att:
”Vi är i vägskälet mellan det kategoriska elevcentrerade arbetssättet till att gå mot det mer relationella arbetssättet. Vi som arbetar inom elevhälsan ser fördelarna men övriga pedagoger vill ha elevcentrerade lösningar. För dem är elevhälsan det.”
”Jag önskar att alla vuxna minglar mer i korridorerna under hela skoldagen, vågar prata med fler än bara ”sina” elever”
Bland lärarnas svar går det att utläsa en frustration kring arbetsbelastning och man efterfrågar ett tätare samarbete med elevhälsan. Alternativet nära samarbete mellan
elevhälsan och lärare har med 16% rankats som näst viktigast av lärarna, men utifrån
EHT + lärare EHT Lärare
0% 15% 30% 45% 60% Go da r elatio ner Sa m ar be te e ht /lä ra re Ty dli g st ru kt ur U pp fö ljn in g oc h u tv är de rin g Sa m sy n h os p er so na l Go da r elatio ner Sa m ar be te e ht /lä ra re Ty dli g st ru kt ur U pp fö ljn in g oc h u tv är de rin g Sa m sy n h os p er so na l Go da r elatio ner Sa m ar be te e ht /lä ra re Ty dli g st ru kt ur U pp fö ljn in g oc h u tv är de rin g Sa m sy n h os p er so na l 5 4 6 0 20 6 13 12 12 16 8 14 55 44 52
Diagram 4. Fördelningen av svaren när respondenterna fått välja ut ett av sina tidigare valda fyra viktigaste alternativ som det allra viktigaste.
elevhälsopersonalens svar hamnar samma alternativ på fjärde plats med endast 8%. Här följer några citat från lärarnas svar när de i en enkätfråga ska beskriva sin drömbild av elevhälsans arbete:
”Fler personer i elevhälsan som eleverna kunde möta bl.a. ute på raster, som kunde bistå lärarna i att lösa konflikter som uppstår. Lärare måste få vara lärare och inte hundra andra saker samtidigt.”
”Nära samarbete och att lärare är med i samtal och beslut kring deras elever.” ”Lärare har alldeles för mkt socialt arbete.”
”Rektor och EHT på min nuvarande arbetsplats lämpar över allting på lärarna, som ju är utbildade i att undervisa och inte att agera psykologer, kuratorer, skolsköterskor, arbetsterapeuter etc.”
”Utbildad speciallärare som arbetar med de elever som behöver stöd utöver vad klasslärare kan ge.”
”Mer aktiva kring elever som behöver daglig stöttning. Arbeta med eleverna istället för att handleda oss då det ofta är tiden som gör att vi inte räcker till.”
”Fler kuratorer eller specialpedagoger så läraren kan ha mer fokus på undervisning” ”Att de kunde hjälpa till mer i klassrummet, att kurator syns på skolgården så att eleverna kan bygga en relation. […] Angagerade (sic.) speciallärare som vill arbeta med eleverna”
I lärarnas kommentarer ovan uttrycks det att tiden inte räcker till för att undervisa och att man vill bli avlastad från socialt arbete samt att det önskas mer stöttning av speciallärare. Elevhälsopersonalens kommentarer tyder på att man vill ha ett utökat samarbete mellan samtliga yrkeskategorier, vilket 56% också svarade i enkätfrågan om viktiga faktorer. Nedan följer några citat från elevhälsopersonalens svar:
”Gott samarbete och god kommunikation mellan kurator, skolsköterska, centrala elevhälsan och lärare i skolan.”
”Vara mer i verksamheten för att se på plats vad som m elev o lärare behöver stöd i.” (sic.)
”Nära samarbete EHT och alla medarbetare, EHT mer på ”golvet”
”I nära relation med pedagogerna. EHT måste jobba mycket mer på grupp- och organisationsnivå än vad som görs idag. Flera olika professioner.”
”Spela på sina styrkor inom elevhälsan.”
”Stötta lärare och övriga pedagoger, avlasta, tillföra kunskaper, vara bollplank”
”Tidiga insatser, tvärprofessionellt EHT där vi alla jobbar utifrån att förebygga och hälsofrämja. […] Framför allt tror jag att det är viktigt att man tillsammans hjälps åt med att hitta anpassningar för verksamheten och inte bara tittar på individnivå.” I kommentarerna ovan kan det utläsas att man vill ha ett utökat samarbete ut mot verksamheten och finnas som stöd för lärarna. Det efterfrågas även ett närmare samarbete inom elevhälsoteamet där man nyttjar de olika professionerna för att hitta lösningar främst på organisations- och gruppnivå.
I diagram 4 syns återigen att resultaten skiljer sig markant mellan yrkeskategorierna gällande alternativet kontinuerlig uppföljning och utvärdering av verksamheten. Av elevhälsopersonalens svar är det 20% som anger det som den allra viktigaste faktorn. Bland lärarnas svar är det ingen som valt det som den viktigaste faktorn. Eftersom ingen av lärarna har valt uppföljning och utvärdering som den allra viktigaste landar alternativet endast på 6% när man slår ihop alla yrkeskategoriernas svar. När respondenterna ska beskriva sin drömbild av elevhälsans arbete framkommer vikten av att analysera, följa upp och utvärdera verksamheten enligt följande svar från elevhälsopersonalen:
”Givna rutiner för uppföljning och utvärdering av verksamheten.”
”Fokus på arbetet som korrelerar de analyser som genomförs av elevers resultat.” ”Att arbetet är tydligt förankrat i uppföljningar och analyser av resultat.”
Bland lärarnas svar finns det endast ett fåtal lärare som nämner uppföljning och utvärdering någon form:
”Gott om tid åt pedagogisk handledning och uppföljning.”
”Att de skulle delta i undervisningen vid flera tillfällen under en termin och att vi sedan diskutera, analyser och dra slutsatser av vad för stöd och hjälp som kan vara gynnsamt i undervisningen.” (sic.).
”Arbeta med eleverna istället för att handleda oss då det ofta är tiden som gör att vi inte räcker till.”
Delanalys av viktiga faktorer i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete
Resultatet av enkätundersökningen visar att merparten av respondenterna anser att goda relationer är den allra viktigaste faktorn i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. Detta stämmer väl överens med forskningen som säger att goda relationer i skolan är grundläggande för att skapa en trygghet för eleverna, vilket är viktigt för deras välmående och förmåga att delta i undervisningen där de ska tillgodogöra sig kunskap (Gadler & Roos, 2018; Guvå, 2009; Guvå, 2013; Nilsson, 2014 och Skolinspektionen, 2015). Relationsskapande kan därför anses som nyckeln till att allt runt om ska fungera. Gustafsson (2009) menar att elevhälsa börjar i klassrummet och att det är en central del i lärarnas uppdrag att skapa förutsättningar för att goda relationer ska kunna frodas både mellan elever och mellan elever och lärare. I lärarnas kommentarer i enkätens öppna fråga blir resultatet gällande relationsskapande motsägelsefullt, då många av lärarna menar att de har alldeles för många arbetsuppgifter som ligger utanför undervisningen. De uttrycker istället en önskan om att andra yrkeskategorier fokuserar på relationsskapande med eleverna så att lärarna kan fokusera på att undervisa. I en studie av Gadler och Roos (2018) framkommer att den viktigaste relationen för elevernas lärande är den mellan elev och lärare. Man uppmärksammade i studien att när en god relation fanns mellan elev och lärare påverkade detta elevens kunskapsinhämtning positivt. Aspelin (2010) poängterar att det är viktigt att tänka på att lärare har både kunskapsansvar och omsorgsansvar och att det ena inte är överordnat det andra utan det måste finnas en balans mellan dem eftersom de utgör en helhet. Ur ett systemteoretiskt perspektiv är relationerotroligt viktiga eftersom det är i samverkan med andra som systemet får näring och kan utvecklas (Öquist, 2008). Informationsflödet som kommer med goda relationer bidrar automatiskt till ett vidare perspektiv som är gynnsamt för ett systemteoretiskt arbetssätt.
De olika yrkeskategorierna är överens om att de vill ha ett ökat samarbete, men hur detta samarbete ska se ut skiljer sig markant. Utifrån svaren från elevhälsans personal kan man utläsa att ambitionen ligger åt att man vill arbeta ute i verksamheten i större utsträckning än vad man gör i dagsläget. Några beskriver att man vill vara nära elever och lärare för att tidigt kunna se var och vilka insatser som behövs, samt att man vill finnas som ett pedagogiskt bollplank för att stötta lärarna i undervisningen. Hylander och Guvå (2017) skriver om problematiken kring när ett elevärende lämnas över till elevhälsoteamet är det inte ovanligt att lärare har en förväntan om att problemet kommer att lösas där. Författarna menar att problemet i klassrumssituationen kvarstår även om ärendet tas upp i elevhälsan och när det inte blir som lärarna har tänkt sig blir upplevelsen ofta att man inte fått någon hjälp av elevhälsoteamet. Därför är det viktigt att elevhälsoteamets insatser blir av sådan karaktär att de blir användbara för läraren i den vardagliga klassrumssituationen. Öquist (2008) skriver om vikten av att söka efter lösningar på problem på andra nivåer i systemet för att det ska bli hållbart. Han menar att det är viktigt att ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning runt ett problem och sträva efter att byta perspektiv för att komma framåt i problemlösningen. Öquist (2008) tar ett exempel ur lokala styrdokument från en friskola: ”Det viktiga är att få samtliga att inse att det inte är en person eller grupp som är problemet utan att det är problemet som är problemet.” (s. 123). Detta citat poängterar vikten av att det finns en samsyn mellan de olika professionerna att se problem ur ett helhetsperspektiv. Ett närmare samarbete mellan elevhälsoteam och lärare skulle då vara gynnsamt för att skapa denna samsyn.
Inom systemteorin skiljer man även på öppna och slutna system. Ett öppet system kännetecknas av en öppenhet till att utbyta information med det omgivande systemet, det vill säga att det finns en kommunikation och ett informationsutbyte med omgivningen. Ett slutet system får, på grund av isoleringen från det omgivande systemet, inte det tillskott av information utifrån som behövs vilket på sikt kan orsaka systemets förfall (Öquist, 2008). Alltså är det av mycket stor vikt att elevhälsoteam involverar lärare i diskussioner kring de svårigheter och utmaningar som de stöter på i vardagen, både gällande enskilda individer och gällande undervisningen i stort. Inte bara för att lärarna ska vara delaktiga i de beslut som
fattas gällande deras arbete utan också för att samtalen mellan de olika yrkeskategorierna bidrar till professionsutveckling för alla parter. För att komma fram till en fungerande lösning på ett problem menar Öquist (2008) att det är viktigt att identifiera och ta itu med det grundläggande problemet, istället för att hitta lösningar som enbart tar bort symtomen.
Resultaten gällande uppföljning och utvärdering visade en stor skillnad mellan yrkeskategorierna där 20% av elevhälsans personal anser att det är den allra viktigaste faktorn men ingen av lärarna har valt det som den viktigaste. Uppföljning och utvärdering av verksamheten är något som skolan som organisation är ålagd att göra enligt skollagen (SFS, 2010:800) och Lgr11 (Skolverket, 2017) men enligt resultaten i enkätstudien är det inte något som anses särskilt viktigt av de som ska utföra det. Att följa upp och utvärdera olika insatser är nödvändigt för att se vilka effekter de haft. Öquist (2008) menar att när man systematiskt dokumenterar och utvärderar processer på olika nivåer i systemet öppnar det upp och minskar risken för att systemet sluts till och faller sönder. Det är ett arbete som med fördel görs av elevhälsan och lärare tillsammans eftersom man kan ta lärdom av erfarenheter som bidrar till utveckling av professionerna och i slutändan gynnar skolan som helhet. Hjörne och Säljö (2004) fann i sin studie att det var sällan förekommande att man dokumenterade och utvärderade anpassningar. Bristen på dessa diskussioner medförde att de anpassningarna man tog till i huvudsak var kända lösningar som använts tidigare. Det fördes inte heller några samtal om att ändra metoder som skulle kunna leda till att färre problem rapporteras (Hjörne & Säljö, 2004).
Lärarnas efterfrågade stöd
För att besvara frågeställningen gällande vilket stöd lärare anser att de behöver för att kunna bedriva ett hälsofrämjande och förebyggande arbete fanns en fråga i enkäten som endast besvarades av lärare. Respondenterna ombads att återigen välja ut de fyra alternativ de tyckte var viktigast och det presenterades 10 alternativ som uppmärksammats i forskning och litteratur på olika sätt. Det fanns även en möjlighet för respondenterna att välja ”Annat”. Om man valt ”Annat” som ett alternativ uppmanas man att ange vad detta alternativ skulle vara. Fem av respondenterna valde ”Annat” som ett av sina fyra alternativ. Fyra av dessa önskade
”fortbildning” som stöd och den femte önskade ”tydligare kommunikation vid beslut”. Det
I nästa enkätfråga ombeds respondenterna att välja ut ett av sina fyra valda alternativ som de anser är allra viktigast. Det var 65 personer som tog ställning i frågan och de fyra alternativ som fick flest svar redovisas i diagram 6 nedan.
I resultaten i diagram 5 och 6 ovan går det att utläsa att de fyra viktigaste alternativen som valts är tillgänglig elevhälsa, stöd i att anpassa undervisningen, tydlig struktur (gällande ansvarsfördelning, yrkesroller och rutiner) och tydligt ledarskap. I diagram 5 har 76% av lärarna
valt tillgänglig elevhälsa som ett av de fyra viktigaste alternativen och i diagram 6 går det att utläsa att 25% av lärarna anser att det dessutom är det stöd som är allra viktigast.
I diagram 5 har alternativen stöd i att anpassa undervisningen och tydlig struktur fått ungefär lika många procent, 56% respektive 53%, vilket visar att strax över hälften av lärarna har valt dessa alternativ som viktiga stödfunktioner för deras arbete. När de ombeds att välja
Elevhälsomöten (EHM) Flexibel organisation Kollegialt lärande Pedagogisk handledning Stöd med anpassningar Stöd i dokumentation Tillgänglig elevhälsa Tydliga och gemensamma mål Tydligt ledarskap Tydlig struktur Uppföljning och utvärdering Annat 0% 25% 50% 75% 100% 7 26 53 38 31 76 27 56 24 28 25 13 Lärare (75 svar) Diagram 5. Lärarnas svar på vilket stöd de anser att de behöver.
Stöd med anpassningar Tillgänglig elevhälsa Tydligt ledarskap Tydlig struktur 0% 25% 50% 12 18 25 22 Lärare (65 svar)
Diagram 6. Fördelningen av svaren när respondenterna fått välja ut ett av sina tidigare valda fyra viktigaste alternativ som det allra viktigaste.
ut det allra viktigaste stödet väljer 22% stöd i att anpassa undervisningen men bara 12% anser att tydlig struktur är det viktigaste. En tydlig struktur går lite hand i hand med tydligt
ledarskap som 38% av lärarna valt ut som ett viktigt alternativ och 18% anser att det är det
allra viktigaste stödet de behöver för att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande. När lärarna beskriver sin drömbild syns varken kommentarer om struktur eller ledning. Det som nämns är i första hand att de önskar mindre dokumentationsarbete och mer specialpedagogiskt stöd för elever. Man uttrycker även att man vill bli avlastad i arbetet på olika sätt, dels av lärarassistenter men även av personal från elevhälsoteamet.
”Hjälp med dokumentation, nu ligger det alledes (sic.) för mycket administrativ del på lärare.”
”Stöd i dokumentationsarbetet av specialpedagog (En del dokumentation skulle säkert kunna göras enbart av specialpedagog)”
”Stöd i dokumentation”
”Kombination av speciallärare i arbetet med elever och specialpedagoger för administration, dokumentation och handledning.”
”Mindre dokumentation och möjlighet för elever att undervisas i mindre grupper.” ”Lärarassistenter som kan göra det praktiska arbetet: kopiera, skriva listor, rätta elevarbeten osv.”
”Stort EHT-team med heltidsanställda kurator, psykolog och skolsköterska som arbetar förebyggande med individstärkande uppgifter och gruppstärkande övningar. […] De är länken mellan vårdnadshavare och oss. De kartlägger, rättar och hjälper till med insatser och anpassningar som ska genomföras”
”Stöd av specialpedagog i verktyg och anpassningar."
Det var endast 27% som valde stöd i dokumentation som ett viktigt stöd, men i kommentarerna är det tydligt att många upplever dokumentationen som ett bekymmer eftersom det är återkommande att man gärna ser att någon annan bör ta hand om den.
Delanalys av lärarnas efterfrågade stöd
Här syns ett samband med förra frågan (se diagram 3 och 4) där lärarna rankat samarbetet mellan elevhälsan och lärarna som den näst viktigaste faktorn i ett hälsofrämjande och förebyggande arbete. I stödet som efterfrågas av lärarna i den här enkätfrågan är det nästan hälften som anser att ett tillgängligt elevhälsotem och stöd i att anpassa undervisningen är det viktigaste. När lärarna beskriver sin drömbild är det dock i övervägande grad avlastning av dokumentation som framträder som största önskemål.
I tidigare forskning framkommer att lärarnas önskan är att vara mer involverade i diskussioner med elevhälsoteamet (Slonski-Fowler & Truscott, 2004) vilket skiljer sig från resultatet i den här studien. Lärarna i denna studie efterfrågar ett samarbete, men när de beskriver hur samarbetet ska se ut är det mer som ett parallellt arbete utöver den ordinarie undervisningen som beskrivs. Stödet som efterfrågas är utökad specialundervisning för elever och avlastning från dokumentationsarbete framför delaktighet och handledning. Ahlberg (2015) och Gjems (1997) tar upp samarbetet mellan lärare och specialpedagoger som en viktig faktor för lärarens professionsutveckling och menar att i pedagogiska samtal, som exempelvis handledning, skapas tillfällen för reflektion kring den egna yrkesrollen och det utvecklas nya tankebanor kring förhållningssätt och handlande i olika situationer. När läraren reflekterar över sitt arbete vidgas möjligen perspektivet över situationen. Ett problem som läraren kanske initialt vill lösa på individnivå (med specialundervisning) kan få nya infallsvinklar med hjälp av reflektionen. Detta kan medföra att läraren, med stöd av specialpedagogen och ett systemteoretiskt förhållningssätt, lyfter problemet till andra nivåer i systemet för att hitta lösningar, vilket Öquist (2008) förespråkar. Öquist (2014) menar också att informationsutbyte mellan nivåerna i systemet är en förutsättning för att hålla det vid liv, eftersom kommunikation mellan olika nivåer ger bränsle åt kreativitet som främjar förnyelse och utveckling.
I enkätundersökningen har drygt en femtedel av lärarna svarat att stöd i att anpassa undervisningen är det allra viktigaste. Att många lärare vill ha stöd i att anpassa undervisningen framkommer även i Hylanders (2011) studie där lärare i stor utsträckning efterfrågade konkreta tips och råd som de skulle kunna använda sig av i klassrummet. När lärarna i den här studien beskriver sin drömbild framkommer endast ett fåtal önskemål om
tips på anpassningar i klassrummet. Desto fler önskar att personal från elevhälsoteamet arbetar direkt med eleverna på olika sätt istället. Risken med att inte var öppen för ny input är att professionsutvecklingen stagnerar och det blir vad Öquist (2008) kallar för ett slutet system, vilket inte är hållbart i längden. Bristen på informationsutbytet, eller kontrollen av vilken information som tas in, kan ses som att man upprätthåller sin integritet som lärare. Öquist (2008) påtalar att ju mer denna typ av kontroll ökar, desto mer sluts systemet.
