Samhällskunskap
Globalisering avancerad nivå, 30hp Ht 2011
Svensk vapenexport – varför (inte)?
En undersökning av för- och motargument
till Sveriges export av krigsmateriel
Josefine Rosengren
Svensk vapenexport – varför (inte)?
En undersökning av för- och motargument till Sveriges export av krigsmateriel
Josefine Rosengren Örebro Universitet
Akademin för Humaniora, Utveckling & Samhällsvetenskap Samhällskunskap
Globalisering, avancerad nivå, 30hp Ht 2011
Sammanfattning
Syftet med den här uppsatsen är att synliggöra de argument som används av motståndare och anhängare i diskussionen kring huruvida Sverige bör ha en export av krigsmateriel. Dessutom ska diskussionen placeras i en kontext för att skapa ökad förståelse.
En kvalitativ metod har använts, med vissa kvantitativa inslag i form av bland annat exportstatistik. Uppsatsen bygger på en beskrivande argumentationsanalys, vilken gjorts genom en litteraturstudie. Utifrån specifika texter i givna kontexter har argument sållats fram. Sedan har för- och motargument noterats, följt av en kategorisering.
Det framkommer att Sverige av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska skäl har valt att tillåta export av krigsmateriel, i viss utsträckning. Detta trots att vi har en förbudslagstiftning. Regeringen är ytterst ansvariga, men har delegerat tillståndsgivningen till Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP).
Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) m.fl. betonar vapenexportens betydelse för Sveriges ekonomi, säkerhet och arbetsmarknad. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) m.fl. ser främst frågan ur ett globalt moraliskt perspektiv.
Uppsatsens slutsats är att båda parter behöver inse att de befinner sig i olika språkvärldar, med olika målsättningar. Först då kan de mötas i den här diskussionen och ta små steg in i varandras världar.
Innehållsförteckning
Förkortningar... 4
1. Inledning... 5
2. Syfte och frågeställningar... 6
3. Bakgrund ... 6 4. Tidigare forskning ... 9 5. Metod ... 11 6. Resultat... 16 6.1. Statistik ... 16 6.2. Regelverk ... 16 6.3. Aktörer ... 17 6.4. Argumentation ... 19 7. Analys... 26 8. Slutsats ... 30 9. Referenslista ... 31 10. Bilagor ... 35 10.1. Sveriges krigsmaterielexport 2006-2010 jämförd med total varuexport ... 35
10.2. Vapenexport per capita år 2010 ... 36
Förkortningar
ATT Arms Trade Treaty
EKR Exportkontrollrådet
FXM Försvarsexportmyndigheten
ICT Intra-Community Transfers Directive ISP Inspektionen för Strategiska Produkter Kristna Freds Kristna Fredsrörelsen
KS Krigsmateriel för strid
Nato Nordatlantiska fördragsorganisationen SIPRI Stockholm International Peace Research Institute Svenska Freds Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen SOFF Säkerhets- och Försvarsföretagen
TIV Trend-indicator value
UD Utrikesdepartementet
1. Inledning
Gemene man och kvinna ligger förmodligen inte sömnlösa över frågan om varför Sverige exporterar vapen. Tvärtom kanske produktionen och exporten av vapen tycks vara en självklarhet som inte behöver ifrågasättas. Men efter att jag, bland annat genom mitt engagemang i biståndsorganisationen Diakonia, fått lära mig en del om Sveriges vapenindustri ställer jag mig frågande till varför vi tillverkar och säljer vapen. Vilka argument kan rättfärdiga att vi bidrar till spridandet av olika former av militär materiel, i värld som redan tycks ha mer än nog av den varan? Och vem är det som avgör hur vår vapenexportpolitik ska se ut? I antologin Samvetet som kompass skriver Henrik Westander om den så kallade Boforsaffären, som handlade om smuggling och mutor i samband med vapenförsäljning till Indien under 1980-talet. Under rubriken Handling som syftar till att
omintetgöra beskriver han kritiskt den svenska vapenexportpolitiken och följande utdrag ur
texten väckte min nyfikenhet och gav mig en ingång i mitt uppsatsämne;
Vapenexportpolitiken styrs inte av riksdagens riktlinjer, om nu någon trodde det. Det som avgör är istället hur starka och välorganiserade motståndarna respektive anhängarna är.
(Westander 1995, s.215)
Därmed avser jag nu att undersöka vilka argument som används av motståndare och anhängare – hur argumenterar de för och mot en svensk krigsmaterielexport? Intressant är också hur den process går till som leder fram till ett beslut om export av krigsmateriel.
Om Westander har rätt; Vem har egentligen inflytande över frågan om krigsmaterielexporten?
2. Syfte och frågeställningar
Syfte
Syftet är att synliggöra de argument som används av motståndare och anhängare i diskussionen kring huruvida Sverige bör ha en export av krigsmateriel. Uppsatsen ämnar också placera diskussionen i en kontext för att skapa ökad förståelse för de olika argumenten.
Frågeställningar
Hur ser regelverket kring exporten ut?
Vilka aktörer är inblandade i frågan om Sveriges vapenexport? Vilka argument använder förespråkarna?
Vilka argument används av kritikerna?
Uppsatsen kommer att avslutas med en reflektion kring hur förespråkare och kritiker kan mötas i den här diskussionen.
3. Bakgrund
Svensk vapenexport förbjöds 1918 och principiellt kvarstår förbudet än idag, även om det alltid gått att göra undantag från regeln. Numera ges dispens om exporten anses fylla en för nationen försvars- eller säkerhetspolitisk funktion. (Andersson & Stenquist 1988, Åkerström 2008) Enligt Rolf Lindahl är det inte ovanligt att stater som, likt Sverige, önskar kontrollera vapenproduktion och -export utformar regelverket så att företagen måste söka tillstånd. Sedan 1996 är det här ISP som beslutar i dessa ärenden. (Lindahl 2001)
Den svenska neutraliteten
Under andra världskriget tvingades Sverige importera krigsmateriel, vilket medförde ett oönskat beroende av andra stater – däribland USA och Italien. Efter krigets slut skedde förhandlingar med Danmark och Norge om ett gemensamt försvarsförbund – något som aldrig blev av. När Sverige senare valde att inte följa de två grannländerna in i militäralliansen Nato, då det skulle ha rimmat illa med vår neutralitetspolitik, insåg man betydelsen av att vara någorlunda självförsörjande på krigsmateriel. (Andersson & Stenquist 1988)
Denna självständighet har setts som en förutsättning för att kunna stå utanför allianser i fredstid samt vara neutral i konfliktsituationer:
Som en del i målsättningen att vara alliansfri i fred, för att kunna vara neutral i krig, har det setts som nödvändigt att ha en stor inhemsk produktion av försvarsmateriel. Tanken var att produktionen skulle vara så pass stor att landet skulle vara självförsörjande, för att på så sätt uppnå den självständighet som behövs för alliansfrihet och neutralitet. (Britz 2006, s.245-246)
1950- och 60-talet innebar därför en enorm upprustning som resulterade i att Sverige blev en av de starkaste försvarsmakterna i Europa, med stort fokus på flygvapnet. (Andersson & Stenquist 1988)
Ökad export
Mot slutet av 1960-talet införde regeringen åtstramningar i försvarsbudgeten, vilka motiverades med att det spända politiska läget inte längre var detsamma. Försvaret valde då att minska sina materielanslag, vilket fick stora konsekvenser för den inhemska industrin. För att ändå kunna försäkra sig om en fortsatt tryggad säkerhetspolitik, genom egen produktion och kompetensutveckling, ökades exporten. ”Marknaden bedömdes också som god. Svenska vapen var inte bara lika avancerade som stormakternas, de var dessutom neutrala”, skriver Bo G Andersson och Bjarne Stenquist (1988, s.24).
Kalla kriget, en långvarig konflikt mellan främst USA och dåvarande Sovjetunionen, tog slut i början på 1990-talet. Då ägde ett skifte rum och försvarets uppgifter ändrades från territorialförsvar till insatsförsvar. Tidigare hade den viktigaste uppgiften varit att skydda den egna nationen, men nu kom betoningen istället att ligga på utrikes konflikthantering. Inomstatliga konflikter blev vanligare än mellanstatliga. (Nationalencyklopedin 2011, Britz 2006, Åkesson 2008)
Ny hotbild
Enligt Åkesson består ”den nya tidens hot” sedan Kalla krigets slut av transnationellt organiserad brottslighet, miljökatastrofer, pandemier samt växande ekonomiska klyftor. Hon skriver: ”Idag innebär försvars- och säkerhetspolitik ofta att förbereda sig på det oförutsägbara”. (Åkerström 2008, s.14) Intresseföreningen Säkerhets- och försvarsföretagen formulerar sig på ett liknande sätt: ”Det tidigare invasionshotet har ersatts av nya hot, låt vara från andra håll och med nytt innehåll. Det stora problemet är osäkerheten: vad skall hända,
vad kan hända och när?” (SOFF 2011c) Sammantaget är det i dagsläget svårare att avgöra var gränserna går mellan civilt och militärt.
Svenska produkter storsäljare
Globaliseringen har gjort vapenindustrin allt mer internationell – exporten har gått från att vara en liten del av företagens verksamhet, till att nu utgöra den viktigaste posten. Det som förut var ett nödvändigt ont, för att man skulle kunna bevara den egna industrin, är idag tydligt uppbackat av staten. (Åkerström 2008) Detta är en åsikt som, enligt en riksdagsmotion skriven av Peter Rådberg m.fl, delas av Miljöpartiet:
Sverige är idag världens största vapenleverantör, räknat per capita. Trots detta har Sverige inrättat Försvarsexportmyndigheten, en särskild myndighet för att ytterligare stödja de privata vapenföretagens exportansträngningar. Statens aktiva stöd har bidragit till att vapenexporten ökat med 350 procent under de senaste tio åren. (Riksdagen 2011, Inledning)
SOFF beskriver hur många svensktillverkade produkter har blivit storsäljare på den internationella marknaden:
Serielängderna för export överstiger ofta det kalla krigets svenska behov. Listan på produkter är lång: Granatgevären Carl-Gustaf och AT4, pansarvärnsroboten Bill, Robot 70, Bofors 57 mm kanoner, Stridsbåt 90, Stridsfordon 90, radarsystemen Giraff och Arthur, ett stort antal olika ledningssystem m.m. m.m. (SOFF 2011b)
Idag är den inhemska militära marknaden mindre än tidigare och ungefär 50 % av produktionen går på export. Mellan åren 2003 och 2008 uppgick exportvärdet till 111 miljarder kronor. (SOFF 2011b) I Regeringens skrivelse 2010/11:114 framgår vilka som förra året var de allra största importörerna av svensk krigsmateriel:
Största enskilda mottagarländer för svensk krigsmateriel år 2010 var Nederländerna (2,1 miljarder kronor) följt av Storbritannien (1,4 miljarder kronor), Pakistan (1,3 miljarder kronor), USA (1,2 miljarder kronor) och Sydafrika (1,1 miljarder kronor). (Regeringen 2011b, s.6)
Vidare kan man läsa att Sveriges största exportföretag inom krigsmaterielområdet är Saab Dynamics AB, tätt följt av BAE System Hägglunds AB. Totalt finns inom landet 25 företag som tillverkar Krigsmateriel för strid (KS) och/eller Övrig krigsmateriel (ÖK) och som var
och en hade en export på mer än 10 miljoner kronor år 2010, civil produktion inräknad. (Regeringen 2011b)
Fredsrörelsens framväxt
Parallellt med historien om vapenexport, krig och konflikt finns historien om den svenska fredsrörelsen. Den har existerat i olika konstellationer och med varierad styrka sedan starten 1883, då Freds- och Skiljedomsföreningen grundades. Det som idag är Sveriges äldsta och största fredsorganisation, bestod då av ett hundratal män, av vilka de allra flesta också satt i riksdagen. Vid slutet av 1880-talet hade föreningen gått från att bestå av främst politiker till att vara en folkrörelse. Idag heter de Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) och har i skrivande stund närmare 6000 medlemmar. (Svenska Freds 2009a)
Här följer några exempel på organisationens påverkansarbete genom åren; De var opinionsbildare mot ett krig mellan Sverige och Norge vid unionsupplösningen 1905 och genomdrev rätten till vapenfri tjänst på 1920-talet. De avslöjade vapensmuggling från Bofors på 1980-talet och startade också kampen mot minor, med resultatet att Sverige avskaffade personminor 1996. På senare tid har Svenska freds även drivit en kampanj mot klustervapen. År 2008 skrev regeringen under ett avtal om förbud mot dessa. (Svenska Freds 2009b)
Det finns i dagsläget en mängd andra organisationer som också, helt eller delvis, ägnar sig åt fredsfrågor. Däribland kan nämnas Amnesty, Diakonia och Kristna Fredsrörelsen. Men med anledning av att Svenska Freds är både störst och äldst, är det de som främst får representera vapenexportens motståndare i den här uppsatsen. (Amnesty m.fl. 2007)
4. Tidigare forskning
Som redan nämnts tenderar den allmänna debatten att kretsa kring vilka länder Sverige (inte) ska exportera till, utifrån gällande riktlinjer. Kritikerna grundar sig främst på motsättningarna mellan teori och praktik – de diskuterar hur Sverige kan exportera vapen till krigförande och/eller fattiga länder, diktaturer och förtryckare av mänskliga rättigheter.
De som återger för- och motargument, samt reflekterar över den pågående debatten, angående om Sverige överhuvudtaget ska ha en vapenproduktion och vapenexport tycks lätträknade. Här följer dock några exempel på den tidigare forskning som påträffats.
Den röda tråden
Emma Fälth (2007) skriver i C-uppsatsen Svensk krigsmaterielexport – Fredsfrämjande eller
krigsbevarande? att den röda tråden i diskussionen kring vapenexport tycks vara det
internationella samarbetets roll. Förespråkarna verkar vara i behov av att uppehålla någon slags status på den globala arenan. De betonar också vikten av den egna säkerheten gentemot andra nationer. Motståndarna talar istället om att samarbeta internationellt, genom ickestatliga samt överstatliga nätverk och organisationer, för att skapa ömsesidigt beroende på ett fredligt plan och därigenom minska antalet konflikter.
Fälth ser också att argumentationen sker på olika nivåer: ”De som är positivt inställda till denna exportform lägger stor vikt vid de ekonomiska och tekniska aspekterna medan de som tar avstånd från detta verkar se mer till människan bakom vapnet.” (Fälth 2007, s.27)
En spretig argumentation
Dennis Pamlin (2002) har på uppdrag av representanter från den svenska fredsrörelsen genomfört en fallstudie angående exporten av JAS-39 Gripen till Sydafrika. I likhet med Fälth belyser han att debatten tycks ske i, vad han kallar, olika världar;
Genom att förespråkarna för en vapenexport ofta utgår från ett traditionellt försvarsindustriellt perspektiv och kritikerna utgår från till exempel fattigdomsbekämpning, fredlig [sic] konfliktlösningar, icke militära alternativ och en hållbar utveckling, skapas lätt två språkvärldar. Kommunikationen mellan företrädare för dessa två språkvärldar är ofta bristfällig. (Pamlin 2002, s.25)
Dessutom berör Pamlin problemet med att kritiken inte alltid tas på allvar, vilket enligt honom beror på att motståndarnas argumentation rör sig på flera olika plan; Sättet att prioritera läggs under lupp – resurser behöver frigöras exempelvis till fattigdomsbekämpning och anpassning till klimatförändringar, hävdar motståndarna. De frågar sig också huruvida det fortfarande finns ett reellt hot vilket vi kan skydda oss mot med hjälp av Jas-plan. Även strukturen som helhet ifrågasätts; Är ett militärt försvar det bästa sättet att uppnå våra utrikes- och säkerhetspolitiska mål? Det handlar här om en struktur som har gott om både resurser och politisk uppbackning och man har därför råd att avfärda kritiken som naiv och oväsentlig. Sammantaget medför denna spretiga argumentation att vapenexporten inte utsätts för ”en ordentlig prövning”, anser Pamlin. (Pamlin 2002, s.46)
Öppenhet en förutsättning
I Svenska Freds Sekretess och offentlighet i krigsmaterielärenden sammanfattar Stina Carlsson (2001) kort debatten kring export av krigsmateriel;
Krigsmaterielexport sägs vara ett sätt att värna om den svenska neutraliteten – det hävdas att neutraliteten kräver en inhemsk industri för försvarsändamål. Denna kräver i sin tur exportmöjligheter för att kunna konkurrera och bygga upp en stark industriell bas. Andra argument för vapenhandel är sysselsättning och spridning av högteknologi där fördelarna av vapenhandel ses i strikta ekonomiska termer. Ett ytterligare skäl som anförs för att tillåta krigsmaterielexport är att alla stater kan anses har [sic] rätt att försvara sig. Om den inhemska tillverkningen av krigsmateriel inte räcker till måste man ha möjlighet att importera. En importör förutsätter som bekant en exportör på annat håll i världen.
Argument som kan, och bör, anföras mot export av krigsmateriel är att detta motverkar Sveriges utrikespolitik. Med detta avses Sveriges åtagande att internationellt arbeta för fredliga lösningar på konflikter, att ta ställning mot kränkningar av mänskliga rättigheter och att arbeta med långsiktiga utveckling- och konfliktförebyggande åtgärder internationellt. (Carlsson 2001, s.6)
Vidare uppehåller sig Carlsson kring vikten av att offentlighetsprincipen efterlevs av alla inblandade aktörer. Detta för att värna om demokratin – och för att ha möjlighet att påverka ännu inte fattade exportbeslut. Sedan ISP tog över tillståndsgivningen från regeringen 1996 har det nämligen blivit ännu svårare att få insyn i beslutsprocessen samt att ställa ansvariga till svars. ”Om inte bristen på öppenheten kring krigsmaterielexport förs upp på dagordningen idag finns en risk att det i morgon inte kommer att finnas underlag för en diskussion om exporten som sådan.” (Carlsson 2001, s.5) Transparens verkar alltså, enligt densamma, vara en förutsättning för en argumentation kring de här frågorna.
5. Metod
Hermeneutisk vetenskapssyn
Den här undersökningen grundas på en till största del hermeneutisk vetenskapssyn, vilken Torsten Thurén beskriver på följande sätt;
Det är långt ifrån alltid förnuftet räcker till för att förstå en människa. När någon verkar handla irrationellt kan det nämligen bero på att han eller hon tänker, känner, upplever på ett annat sätt än jag själv gör. Här kan hermeneutiken, tolkningsläran, vara till hjälp. Den utgår från en viktig kunskapskälla vid sidan av de fem sinnenas iakttagelser och den logiska analysen. Det är
inkännandet eller empatin. Hermeneutik går ut på att förstå och inte bara begripa intellektuellt. Det innebär att hermeneutiken skiljer sig radikalt från positivismen. (Thurén 2008, s.94)
Thurén skriver vidare att tolkning är en osäker verksamhet, då den alltid påverkas av tolkarens värderingar, förförståelse och rådande kontext. Men trots medvetenhet om riskerna, lämnar undersökningsområdet mig knappast något val; Enligt positivistisk vetenskapssyn byggs nämligen vetenskaplig sanning på ”hårda fakta”, det man säkert vet efter att ha sorterat bort alla osäkerheter. Att enbart utgå från positivismen är därför inte möjligt – undersökningen kretsar i större utsträckning kring värderingar än kring faktapåståenden. (Thurén 2008)
Kvalitativ metod
I den här uppsatsen används främst en kvalitativ metod, med fokus på att synliggöra olika uppfattningar om en och samma fråga samt få en större kontextuell förståelse. Processen är minst lika viktig som resultatet, då frågan om huruvida Sverige bör ha en krigsmaterielexport eller inte förmodligen kommer att förbli obesvarad, även om argumenten som används i debatten blir synliggjorda. (Bryman 2008)
Om skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ metod skriver Göran Ahrne och Peter Svensson;
Enkelt uttryckt kan man säga att en kvantitet är en beräkning, en mängd av ett fenomen, till exempel antal, vikt, längd, ålder, summa eller differens, medan kvalitativa data kan gälla sådant som en händelse, ett yttrande, en bild, smak eller beröring. Dessa data kan vara intressanta i sig men kan även användas för att indirekt studera andra fenomen som är svåra att förnimma direkt, till exempel känslor, upplevelser, tankar, intentioner, hur makt opererar, beslutsfattande. (Ahrne & Svensson 2011, s.12)
En kvalitativ metod innebär också, enligt Thurén, att en enstaka händelse eller liten detalj kan få väldigt stor betydelse. (Thurén 2008) Så även om vissa kvantitativa inslag förekommer, i form av bland annat exportstatistik, är det den kvalitativa metoden som står i fokus.
Litteraturstudie med komparativ ansats
Uppsatsen bygger på vad Kristina Boréus benämner en beskrivande argumentationsanalys, vilken gjorts genom en litteraturstudie. Det som analyseras är alltså inte främst ordval, utan innehåll och vad texten vill säga i sin specifika kontext. (Boréus 2011)
I samhällsvetenskap studerar man texter inte i första hand för att förstå texten som sådan (så som språkvetare kanske gör) utan för att förstå någonting i samhället som texten är ett uttryck för eller påverkar. Arbetet handlar därför i hög grad om kontextualisering, det vill säga att analysera texten i sitt sammanhang. (Boréus 2011, s.149)
Utifrån specifika texter i givna kontexter sållas argument fram, ibland tydligt utskrivna, ibland underliggande. Jag avser att notera förargument och motargument, hitta huvuddrag och kategorisera;
Om man analyserar debatter bestående av många texter eller inlägg kan ett bra sätt att göra reda för textmängdens innehåll vara att sortera ut vilka de viktigaste teserna eller argumenten är. Dessa inslag i argumentationsanalys kallas för beskrivande och kan eventuellt i ett senare led kopplas till en värdering av argumentationen. (Boréus 2011, s.137)
I ett senare skede, under rubriken analys, kommer ges utrymme för denna nämnda värdering av argumentationen. Här följer några av de analysfrågor som Boréus rekommenderar att man ställer till texten;
Vad påstås?
Vad argumenteras för/mot och vilka argument används? Hur försöker man övertyga?
Vad är underförstått och tas för givet?
Intressant är också det Boréus, i den franske filosofen Foucaults anda, benämner som
utestängningsprocedurer. Det handlar om vad i texten som trängs undan och görs illegitimt
genom att framställas som avvikande, felaktigt och onaturligt. Vad påstås vara sant och falskt? Det här handlar om en så kallad Foucaultisk diskursanalys. (Boréus 2011)
En komparativ ansats används, då en betydande del av uppsatsen ägnas åt att jämföra argument från för- och motsidan och ställa dem mot varandra.
Avgränsningar
Det skulle vara möjligt att studera argument för och mot krigsmaterielproduktion i allmänhet. Men fokus ligger i denna uppsats istället på hur man argumenterar för respektive mot just exporten av det som produceras. Vidare tenderar den allmänna debatten att kretsa kring vilka länder vi (inte) ska exportera till, utifrån gällande riktlinjer. I Svenska Freds Fokus på
vapenhandeln (2001) skriver Rolf Lindahl om denna utgångspunkt som vanligen framställs
som självklar;
I diskussionen om riktlinjer för krigsmaterielexport bör man vara medveten om att utgångspunkten för dessa är att Sverige bör tillåta viss krigsmaterielexport, men att den bör vara reglerad. Frågan vi bör ställa oss är om vi överhuvudtaget behöver krigsmaterielproduktion och krigsmaterielexport snarare än om riktlinjerna uppfyller vissa krav. (Lindahl 2001, s.30)
Jag har valt att fokusera på krigsmaterielexporten över lag; Bör Sverige överhuvudtaget ha en krigsmaterielexport?
Men trots allt är det suddiga gränser mellan dessa områden. Exempelvis verkar alla aktörer överens om att svensk krigsmaterielproduktion är beroende av export, vilket medför att argumenten för produktion också per automatik blir argument för export.
Källkritik
Argumentationsanalysen utgår från texter som valts med fokus på att hitta aktörer från båda sidor – förespråkare och kritiker. De som får komma till tals är främst två intresseorganisationer; SOFF och Svenska Freds, vilka representerar två olika sidor i debatten. Även Försvarsexportmyndighetens (FXM) hemsida har använts i sökandet efter argument. FXM arbetar på uppdrag av regeringen och därmed är givetvis både deras texter och regeringens skrivelse politiskt färgade. Rolf Lindahl representerar Svenska Freds, vilka alltså arbetar för en avveckling av vapenhandeln. De är också ägare av PAX förlag, där Linda Åkerströms bok är utgiven.
Tilläggas ska att argumenten och dess företrädare väljs ut och tolkas av en uppsatsförfattare som inte är helt objektiv, men som gör sitt bästa för att framställa alla åsikter sakligt. Intervjuer hade givetvis gett aktörerna en mer rättvis chans att tala för sin sak, men till sådana räckte inte tidsramarna för den här uppsatsen.
Begreppsdefinitioner
Inom det här området förekommer många olika begrepp för vad som tycks vara samma sak – däribland vapen, krigsmateriel samt försvarsmateriel. I den här uppsatsen används de båda förstnämnda, då vapen är enklare att använda samt finns i många citat och refereringar, medan krigsmateriel är något mer heltäckande;
Begreppet "vapenexport" är inte en rättvisande term. Det har mer karaktären av "slang" eller används mer i "folkmun". "Vapenexport" kan ju faktiskt vara ett helt felaktigt begrepp, exempelvis är det ju en bra beskrivning på export av en AK4, men missvisande vad gäller export en militär bandvagn [sic]. Därför är termen krigsmaterielexport mer rättvisande, vilken innefattar båda slags produkter. Vidare kan termen innebära tjänster, metoder, uppfinningar och komponenter för licenstillverkning. (Svenska Freds 2011a)
Det framkommer i använda källor att begreppet vapen ofta används med innebörden för krigsmateriel som beskrivits ovan.
Nämnas bör att Inspektionen för strategiska produkter föredrar begreppet försvarsmateriel;
Försvarsmateriel är ett modernare begrepp som används parallellt med krigsmateriel i exportsammanhang och är etablerat inom de säkerhets- och försvarspolitiska områdena.
Ur ett tekniskt perspektiv är försvarsmateriel ett mer rättvisande begrepp än krigsmateriel, då dagens produkter kan användas i applikationer som inte har med krigföring att göra eller som är traditionellt militära, t.ex. inom civila delar av samhällsförsvaret och för internationella humanitära insatser. I den svenska förvaltningen har ordstammen ”krigs” ändrats till ”försvars”. (ISP 2011c)
Då krigsmateriel fortfarande förekommer mest frekvent, i skrivelser från regering och riksdag, samt i debatten som pågår, har jag valt att i den här uppsatsen använda det förstnämnda begreppet.
Vanligt är att skilja mellan Krigsmateriel för strid (KS) och Övrig krigsmateriel (ÖK), en EU-anpassning som Sverige gjorde 1993. ”Gränsdragningen mellan de två kategorierna görs med utgångspunkt från om materielen har ´förstörelsebringande verkan´ eller ej”, skriver Svenska Freds. (Svenska Freds 2011a) Vidare finns benämningen Produkter med dubbla
användningsområden. Då handlar det om produkter som används civilt, men också kan
nyttjas för framställande av högteknologiska vapen eller massförstörelsevapen. (ISP 2011d). Det finns också, enligt riksdagen, tillfällen då följdleveranser till krigsmateriel faller in under kategorin civila produkter. ”Om t.ex. ett helt nytt styrsystem till JAS Gripen tillhandahålls vid en tidpunkt efter den initiala leveransen räknas denna programvara inte som krigsmateriel” (Sveriges Riksdag 2008, s.11).
Med detta sagt kvarstår det faktum att det i den här uppsatsen genomgående används två olika begrepp vilka fylls med en liknande innebörd; Vapen samt krigsmateriel. Då otydlighet kan uppstå, sker ett förtydligande.
6. Resultat
Här övergår metod till undersökningens resultat, med början i den kvantitativa delen. Det kvalitativa resultatet utgör den största delen och får avsluta.
Först redogörs för en del statistik kring Sveriges vapenexport, följt av en text om regelverket som styr denna export. Sedan presenteras de aktörer som blivit synliga vid undersökningens genomförande. Avslutningsvis redovisas sammanställningen av de argument som används av båda sidor i debatten.
6.1. Statistik
Sveriges nuvarande roll på den internationella marknaden för krigsmateriel blir synlig i de tre tabeller, vilka återfinns som bilagor på sidan 35-38 (i skrivande stund är statistiken för 2010 den nyaste som finns att tillgå).
Först ut är Sveriges krigsmaterielexport 2006-2010 jämförd med total varuexport vilken visar att Sveriges export av krigsmateriel under de senaste fem åren legat kring 1% av den totala varuexporten. Värt att notera är att de allra största affärerna inte förekommer varje år och därför kan påverka ett enskilt års resultat markant. Dessutom är många leveranser följleveranser på tidigare order. (Regeringen 2011b)
Sedan följer Vapenexport per capita år 2010, en sammanställning gjord av Svenska Freds med statistik från SIPRI, vilken placerar Sverige på en anmärkningsvärd förstaplats. ”År 2010 exporterade Sverige krigsmateriel för drygt 13,7 miljarder kronor enligt ISP statistik. Per person blir detta ca 1500 kronor”, skriver Svenska Freds (2011b).
Till sist kommer Världens tio största vapenexportörer 2000-2010. Tabellen visar hur Sverige, utslaget på en tioårsperiod, placerar sig på en åttondeplats bland världens tio största vapenexportörer. Värt att notera är att SIPRI: s statistik, i båda fallen, enbart inkluderar större vapensystem och alltså inga lätta vapen. (SIPRI 2011a)
6.2. Regelverk
Även om Sverige har en förbudslagstiftning vad gäller vapenexporten, går det att ansöka om undantag från förbudet.
Sverige har av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska skäl valt att i viss utsträckning tillåta export av krigsmateriel. Det svenska regelverket består av lagen om krigsmateriel (1992:1300) och
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel samt av regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport vilka har godkänts av riksdagen. (Riksdagen 2011b)
Det finns dock tillfällen då export av krigsmateriel är otänkbar. Tre ovillkorliga hinder är; (1) Om FN:s säkerhetsråd tar ett sådant beslut, (2) när det handlar om internationella överenskommelser som Sverige ingått samt (3) vid exportstopp i enlighet med de folkrättsliga reglerna om export från en neutral stat under pågående krig. (Regeringen 2011c)
Utöver det nationella regelverket har Sverige också att förhålla sig till EU: s gemensamma uppförandekod för vapenexport, vilken 2008 antogs som en gemensam ståndpunkt. Den behandlar situationen i mottagarlandet och dess region samt både avsändarlandets och mottagarlandets internationella relationer. Nämnas bör också att EU-länderna år 2009 fattade beslut om ett så kallat Intra-Community Transfers Directive (ICT), enligt vilket regler ska införas för att underlätta överföring av krigsmateriel och liknande inom unionen.
Även det internationella vapenhandelsfördraget Arms Trade Treaty (ATT) kommer tids nog att påverka Sverige. Det är en internationell överenskommelse som ska förhandlas fram under 2012, inom FN: s ramar. (Riksdagen 2011b & Regeringen 2011c)
6.3. Aktörer
Svenska Freds redogör kortfattat för ansvarsfördelningen gällande vapenexporten;
Sveriges regering är ytterst ansvarig för den svenska vapenexporten. Inom regeringen är det utrikesminister Carl Bildt som ansvarar för regeringens policy och handelsminister Ewa Björling som ansvarar för regelförändringar. Regeringen har emellertid delegerat tillståndsgivningen för vapenexport till den så kallade Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Chefen för ISP har det faktiska ansvaret för myndighetens beslut. I större eller känsliga ärenden ska ISP överlägga med det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet där alla partier finns representerade. I principiellt viktiga ärenden ska ISP överlämna ärendet till regeringen. (Svenska Freds 2011a)
Det är alltså ISP, med hjälp av EKR, som numera står för tillståndsgivningen. Trots detta är det regeringen som ytterst är ansvarig för exportkontrollen av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Den nuvarande regeringen, under statsminister Reinfeldt, har tagit initiativ till FXM som från statligt håll ska främja vapenexporten.
Svenska Freds vidgar i rapporten Så snurrar vapenkarusellen begreppet aktörer till att i det här sammanhanget innefatta även bland andra försvaret och vapentillverkarna;
USA:s president Eisenhower varnade i sitt avskedstal 1961 för det militärindustriella komplexet. De nära banden mellan försvarsmakt, regering och vapenindustri utgjorde ett hot mot samhället. Det gör de fortfarande. Även i Sverige finns ett militärindustriellt komplex med lukrativa vapenaffärer i sikte. (Svenska Freds 2010, s.2)
De redogör mycket kritiskt för den lobbyism de anser pågår; anställda, politiker, kunskap och information byter plats mellan företag, beslutande organ, PR-byråer etc. Detta för att kunna påverka beslut i önskad riktning. Det skulle alltså, enligt Svenska Freds, finnas gott om aktörer under ytan. (Svenska Freds 2010)
Samtliga av de synliga aktörer som nämnts, får en ytterligare förklaring nedan.
Några statliga aktörer
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är en statlig myndighet under Utrikesdepartementet, vars uppgifter främst består i att besluta om tillstånd för, respektive kontrollera, export av vapen och produkter med dubbla användningsområden. Detta i enlighet med de olika regelverk som finns. ISP benämns som en fristående och beslutande myndighet. (ISP 2011a, Regeringen 2011a, Riksdagen 2011b)
Exportkontrollrådet (EKR) är ett rådgivande organ som arbetar med exportkontrollfrågor. Man har till uppgift att uttyda riktlinjerna åt ISP, vilka i sin tur fattar ett beslut. Ordförande är ISP: s generaldirektör och ledamöterna representerar alla riksdagens partier. Tjänstemän från försvars- och utrikesdepartementen deltar också i rådets månatliga sammanträden. (ISP 2011b)
Försvarsexportmyndigheten (FXM) har funnits sedan augusti 2010 och arbetar på uppdrag av regeringen. De har till uppgift att främja svensk vapenexport genom att effektivisera och prioritera insatser från statligt håll. FXM representerar Sverige i mellanstatliga exportaffärer och ansvarar för vidareförsäljningen av försvarets materialöverskott. (FXM 2010a, FXM 2010b)
Exempel på intresseorganisationer
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation, vilken bildades 1883. 2009 hade man cirka 5500 medlemmar. (Svenska Freds 2009) De arbetar med granskning och påverkan, för en avveckling av vapenhandeln. (Lindahl 2001)
Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) är en intresseförening med drygt 50 företag som medlemmar, vilka alla är verksamma inom Sverige och tillsammans omsätter cirka 49 miljarder kronor (2009). SOFF har till uppgift att ta tillvara företagens resurser och kompetens. De vill också skapa goda förutsättningar för produktion och försäljning. (SOFF 2011a)
6.4. Argumentation
Huvudargumenten för att Sverige ska ha en krigsmaterielexport tycks, utan inbördes ordning, handla om (1) ekonomi, (2) säkerhet och (3) arbetsmarknad. Efter var och en av dessa punkter finns relaterade motargument samlade. Notera att det hos motståndarna återfinns en mängd argument vilka tar ett större grepp om ämnet. De riktar sig mot den globala vapenhandeln i stort, där Sverige har en betydande roll, men inte mot svensk vapenexport specifikt. Dessa argument försvårar en kategorisering, men fyller ändå en funktion i denna uppsats då den önskar återge pågående samhällsdebatt.
1. Ekonomi
Vapenexporten ger nationalekonomiska vinster samt möjlighet att dela fasta produktionskostnader med andra länder.
a) Nationalekonomiska vinster
Att produkterna utvecklas och produceras i Sverige ger stora nationalekonomiska vinster. Det kostsamma och nästintill planekonomiska system som rådde under Kalla kriget, då staten och industrin var tätt sammankopplade, genererade en rad vapensystem. Men ”det svenska försvarets satsningar på utveckling av dessa system har betalats tillbaka med råge till de svenska skattebetalarna”, skriver SOFF på sin hemsida. (SOFF 2011b)
Säkerhets- och försvarsföretagen genererar exportinkomster som kommer hela vårt samhälle till del, anser desamma. (SOFF 2011c)
Försvarsexportmyndigheten skriver att det handlar om så kallad kostnadstäckning, vilken innebär att staten finansierar delar av industrins utvecklingskostnader och sedan får del av dess intäkter. (FXM 2010a)
b) Fasta produktionskostnader delas med andra länder
Svensk försvarsindustri kan behålla och utveckla befintlig kompetens eftersom en kostnadsdelning med andra länder gör att man inte ensam behöver stå för de fasta produktionskostnaderna. Utan exporten skulle inte vår försvarsindustri överleva, då Sveriges försvar är för litet för att ensamt kunna underhålla industrin. (FXM 2010a, FXM 2010b)
Motargument, ekonomi
Rolf Lindahl från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen hävdade under sin föreläsning
Problemen med vapentillverkningen i Sverige och världen att vapenexporten endast utgör 2%
av vår totala varuexport. Enligt Regeringens skrivelse 2010/11:114 handlar det om mindre än så – i fjol 1,21% av den totala varuexporten. Oavsett den exakta procentsatsen, framgick Lindahls poäng tydligt då han uttryckte att Sverige inte står och faller med vapenindustrin. Han poängterade också att vi tidigare har lagt ner större industrier än så, exempelvis varvs- och textilindustrin, samt att vi redan är tillräckligt rika. (Lindahl 2011, Regeringen 2011b) Anna Ek, ordförande i Svenska Freds, beskriver vapenindustrin som en dyr historia;
En del menar att vapenindustrin är en ekonomisk vinst för samhället. Jag skulle hävda motsatsen. Varje år avsätts miljardbelopp av våra skattepengar för vidmakthållande och satsningar på befintlig och ny krigsmateriel. Vinsten vid en eventuell affär går sedan tillbaka till företaget, inte till staten. Men den största förlusten är att resurser som skulle kunna ha lagts på annat går förlorade. (Svenska Freds 2010, s.2)
Även Lindahl betonar vad vapenproduktionen kostar; Exempelvis får FXM i år 80 miljoner kronor. (Lindahl 2011) Ovanpå detta läggs det som Lindahl kallar dolda kostnader, vilka är direkt eller indirekt orsakade av vapenproduktion och -export. Det handlar bland annat om miljöpåverkan vid produktion och militära övningar, hälsa, flyktingströmmar från konfliktområden samt administration kring lagar, regler och kontroll. 34% av all forskning sker på krigsmaterielområdet. (Lindahl 2011) Fenomenet exportkrediter är någonting som enligt densamme underlättar för företagen, men finansieras av skattebetalarna;
Exportkrediter innebär att den svenska staten garanterar betalning för export, exempelvis genom att ge köparen ett lån. Om köparen senare inte kan betala lånet står staten för dessa förluster och inte det aktuella företaget.
Vid den förra haubitsaffären 1986 gav den svenska staten exportkrediter motsvarande 80 % av ordersumman, det vill säga 6 miljarder 730 miljoner kronor i lån till Indien. Till detta kom en sänkning av räntan på 1,5 % på lånet vilket alltså innebar ett rent bidrag på 795 miljoner kronor för att Indien skulle köpa just de svenska haubitsarna. Ett bidrag som svenska skattebetalare fick betala. (Lindahl 2001, s.29)
Ovanstående exempel är relativt gammalt, men jag anser att det ändå lyfter fram poängen med exemplet exportkrediter.
2. Säkerhet
Vapenexporten är nödvändig för att möta nya hot, trygga både den egna och andras säkerhet, för samarbete, handelsrelationer samt egen materielförsörjning.
a) Nya hot
Gränserna mellan det civila och militära blir allt suddigare och numera handlar säkerhetsfrågan också bland annat om terrorhot, energiförsörjning samt olika former av katastrofhantering. ”Företagen har den kompetens och tillgång till den nya teknik som det framtida försvaret kräver”, skriver SOFF. (SOFF 2011c)
b) Egen och andras säkerhet
En egen materielförsörjning ger möjligheten att både göra internationella insatser och att försvara vårt eget territorium. (SOFF 2011c)
Varje nations rätt till självförsvar är inskriven i FN-stadgan. Vill man försvara sig krävs också vapen. Krig är aldrig önskvärt, men ändå en realitet på många håll i världen. Ibland krävs det militära insatser för att skapa trygghet och säkerhet. Med svenska internationella insatser skall man skapa fred och säkerhet som grund för ett aktivt biståndsarbete. En seriös och ansvarsfull export bidrar till att bygga upp andra länders säkerhet, länder som har lika goda skäl att försvara sig som Sverige, men som inte har några egna resurser. (SOFF 2011d)
Motståndarsidan hävdar, i linje med föregående, att ett argument som används för export är att USA annars skulle få ett globalt monopol. Linda Åkerström talar om en ”vapenexport i moralens tjänst” vilken ämnar skapa balans på den internationella marknaden genom att man exporterar till små nationer utan egen produktion. (Åkerström 2008)
c) Samarbete
Militär alliansfrihet ger möjligheten att samarbeta med likasinnade, väl valda, länder. Det skapar ett önskvärt ömsesidigt beroende och för att vara intressanta partners behöver vi en kompetent och stark industri. (SOFF 2011c)
De nya säkerhets- och försvarspolitiska realiteterna innebär även behov av samverkan på materielförsörjningsområdet. Den tidigare önskan att vara självförsörjande när det gäller materiel till det svenska försvaret har ersatts av det växande behovet av samarbete med likasinnade stater och grannar. Det är av vikt att Sverige har motsvarande materiel som de länder vi samarbetar med och att den är tekniskt mogen och funktionssäker.
Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna om ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete med traditionella samarbetsländer. Detta ömsesidiga samarbete, bygger på såväl export som import av krigsmateriel. (Regeringen 2011b, s.9)
Detta förändrade synsätt innebär att den svenska staten har frångått oberoendestrategin. Nu är det istället ömsesidigt beroende som ska ge stärkt säkerhet – och därför äger militära samarbeten rum, med exempelvis USA. (Lindahl 2011)
d) Handelsrelationer
Några av kritikerna, Andersson och Stenquist, hävdar att vapenhandeln också är betydelsefull när det gäller att bygga upp och bibehålla värdefulla handelsrelationer. (Andersson & Stenquist 1988) I följande citat från ISP blir det tydligt hur viktigt det är att ett negativt exportbeslut inte påverkar Sveriges internationella relationer negativt:
Export av försvarsmateriel berör inte bara svensk utrikespolitik utan även köparlandets säkerhetspolitik och de utrikespolitiska relationerna mellan Sverige och köparlandet. Det är därför väsentligt att svensk återhållsamhet i exportpolitiken inte framstår som en ovänlig handling; det finns länder som vi gärna vill ha ett handelspolitiskt utbyte med, dock inte med försvarsmaterielprodukter. Därför är den ganska omständliga proceduren för att få utförseltillstånd uppbyggd så att eventuella negativa besked inte skall vara alltför tydliga för mottagarländerna. Praktiskt tar detta sig uttryck genom en tidig informell styrning av industrins verksamhet så att den inriktas på för Sverige godtagbara destinationer. Den reella grunden för denna styrning är lagens generella exportförbud. Det är viktigt att understryka att statsmakterna och industrin har ett gemensamt intresse av att denna styrning fungerar väl. Industrin slipper lägga ner resurser på marknadsföring som inte kan leda till export och skyddar därmed sin trovärdighet, statsmakterna undviker olämplig export och utrikespolitiska problem. (ISP 2011e)
Det handlar alltså om export av krigsmateriel, även om ISP här använder begreppet försvarsmateriel med i princip samma innebörd.
e) Tryggar egna materielförsörjningen
Export är lösningen på den egna materielförsörjningen; 50% av försvarsföretagens samlade produktion, dvs. civil materiel inräknad, exporteras. (Åkerström 2008, SOFF 2011b) År 2009 exporterades hela 58% av krigsmaterielproduktionen. Idag utgör exporten 53% av försvarsföretagens intäkter. (SOFF 2011e) Enligt SOFF är både import och export en förutsättning för svensk säkerhetspolitik;
Export och internationellt samarbete är en förutsättning för att industrin ska kunna överleva. Det är i sin tur en säkerhetsfråga för Sverige. Industrin är således en del av den svenska säkerhetspolitiken som förutsätter både import och export av vapen. (SOFF 2011d)
Men varför importerar vi inte all krigsmateriel? På den frågan verkar det gamla argumentet om oberoende återkomma;
Det är inte billigare eller bättre att köpa utifrån. Att köpa från utlandet gör oss också beroende av andra länder. Dessutom finns det inte färdigutvecklade system ”på hyllan” utomlands som helt passar Sverige och kan levereras omgående. Ytterst är det dock en fråga om vår säkerhet.
(SOFF 2011d)
Andersson och Stenquist anser att ett argument är att egen produktion ger materiel anpassad till det svenska försvaret och till svenska förutsättningar. Detta till rimliga kostnader och med stor effektivitet. Dessutom möjliggör den egna produktionen sekretess angående materielanskaffning. (Andersson & Stenquist 1988)
Motargument, säkerhet
Åkerström hävdar att ett argument för export är att motverka amerikanskt monopol (se punkt 2b). Här följer hennes diskussion kring varför det argumentet inte är hållbart;
Denna form av ”vapenexport i moralens tjänst” innebär dock att vapenexporten görs till ett utrikespolitiskt verktyg, något som går emot svenska principer om att vapenexporten ska finnas till enbart för att möjliggöra svensk egenproduktion. Att använda vapenexport som politiskt instrument är ett vanligt förekommande element i amerikansk och viss mån brittisk utrikespolitisk
strategi. Vapenexport till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna motiveras enligt detta synsätt med att exporten främjar exportlandets utrikespolitiska intressen.
[…]
Att Sverige skulle riskera relationen med USA genom medveten export till länder som motsätter sig amerikansk dominans är inte särskilt troligt. Sverige har istället gjort USA till ett undantag från riktlinjerna om vapenexport, till exempel under Irakkriget. (Åkerström 2008, s.58)
Hon hävdar alltså att Sverige vill hålla sig väl med det stora landet i väst, vilket bland annat medfört ett undantag från regeln om att inte exportera till länder i krig.
Amnesty, Diakonia, Kristna Freds och Svenska Freds skriver i Fyra saker du inte vill veta
om svensk vapenexport att internationell vapenhandel bidrar till att göda krig och konflikter,
genom att vara en central drivkraft bakom militära rustningar. (Amnesty m.fl. 2007)
Militär upprustning är i sig en starkt bidragande orsak till konflikter och till att konflikter tar ett våldsamt och destruktivt förlopp. Omvänt har nedrustning i många fall varit ett viktigt inslag i de processer som lett till stabil fred. (Amnesty m.fl. 2007, s.1)
Lindahl uttrycker att export till konfliktområden ökar risken för krig, eftersom kapprustning leder till en förstärkt fiendebild och ömsesidig misstro, vilket startar en rustningsspiral. (Lindahl 2001, s.8) I Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport finns vidare att läsa;
Att utrota fattigdomen i världen är mänsklighetens största moraliska, politiska och ekonomiska utmaning och en förutsättning för fred, stabilitet och hållbar utveckling. (Amnesty m.fl. 2007, s.4)
När fattiga länder prioriterar militära investeringar framför att den egna befolkningen ska få det bättre, gör man sig själva en björntjänst, anser författarna. Vapenhandeln bidrar då till svält, utebliven hälsovård, analfabetism etc. Detta eftersom många av de länder som gör krigsmaterielinvesteringar har en fattig befolkning. Trots det prioriteras militära satsningar framför fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling motverkas. En målkonflikt blir synlig. För varje krona som, globalt sett, läggs på bistånd läggs 15 kronor på militära rustningar. Fattigdom är också det ett hinder för fred och stabilitet. (Lindahl 2001, Amnesty m.fl. 2007) Nämnas bör också att den lagliga vapenhandeln ligger till grund för den olagliga, vilken i sig verkar vara ett stort säkerhetsproblem i hela världen – samt att vapenimportörerna utlovar motköp, vilket ger en snedvriden konkurrens på andra marknader. (Lindahl 2001, Lindahl 2011)
Sveriges utrikespolitik blir motsägelsefull, enligt Amnesty m.fl., då det råder inkonsekvens mellan teori och praktik. Vi har restriktiva riktlinjer, men ändå ökar exporten. Dessutom motverkar vapenhandeln våra utrikespolitiska mål om nedrustning, mänskliga rättigheter, demokrati och global utveckling. (Amnesty m.fl. 2007)
Den globala vapenhandeln får alltså konsekvenser för civila. Människor dör och i dagsläget är 90 % av krigsoffren civila, varav minst hälften är barn. Som en följd av krig och våld tvingas också människor på flykt. I världen fanns ungefär 43,7 miljoner flyktingar år 2010 och av dessa var 27,5 miljoner internflyktingar på grund av konflikter. (Lindahl 2001, UNHCR 2011)
Slutligen; Vapenhandeln bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna…
Sambandet mellan respekt för de mänskliga rättigheterna och en fredlig utveckling är sedan länge ett erkänt faktum. Omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan utgöra ett hot mot stabiliteten såväl inom ett land som i dess omgivning. (Amnesty m.fl. 2007, s.3)
…något som inte enbart är ett humanitärt argument, utan också ett säkerhetspolitiskt.
3. Arbetsmarknad
Vapenexporten ger arbetstillfällen samt bidrar till teknisk utveckling.
a) Arbetstillfällen
Sammanlagt arbetar 30 000 personer i SOFF: s medlemsföretag, 60-80 000 berörs indirekt och man omsätter 50-60 miljarder kronor. Varor och tjänster produceras på ett 50-tal orter, däribland Linköping, Karlskoga, Stockholm, Göteborg, Örnsköldsvik, Karlskrona och Arboga. (SOFF 2011c, SOFF 2011e)
b) Teknisk utveckling
Militär produktion bidrar med teknik till civil produktion, hävdar industrins företrädare:
Säkerhets- och försvarsföretagen har sedan länge en fruktbar och nära koppling till civil teknik. Den militära tekniken är på många sätt användbar för civila tillämpningar – Saabs breda flygkompetens som tillvaratagits för utveckling av civila flygplan under årens lopp, Saabs (tidigare Ericsson) radarteknik som legat till grund för utvecklingen av den nya telekomtekniken, och radarteknik från robotar som blivit till nivåmätsystem i tankfartyg, är bara några exempel. (SOFF 2011c)
Likaså blir samarbeten med universitet och högskolor en tillväxtgenerator för högteknologisk utveckling, även i områden utanför försvarsverksamheten. (SOFF 2011c)
Åkerström skriver att detta argument, vilket kallas ”spin-off-effekt”, är vanligt förekommande – hela samhället får del av investeringar som görs i den militära sektorn. (Åkerström 2008)
Motargument, arbetsmarknad
Åkerström benämner dock argumentet om ”spin-off-effekt” som kraftigt överskattat. Hon skriver att investeringarna i själva verket ger obetydliga, eller rent av negativa, effekter på annan verksamhet. Det finns till och med de som anser att effekten främst är den omvända, hävdar hon; Civila företags teknik används i större utsträckning inom försvarsindustrin, än tvärtom. Det skulle alltså snarare röra sig om en ”spin-in-effekt”. (Åkerström 2008)
7. Analys
Anhängarna
Ytterst ansvariga för Sveriges vapenexport är regeringen – utrikesminister Carl Bildt samt handelsminister Ewa Björling. Eftersom exporten faktiskt ökar, och FXM initierats för att från statligt håll hjälpa vapenindustrin på traven, får väl regeringen räknas till gruppen av anhängare. Vapenindustrin bör också platsa i den kategorin och i den här uppsatsen representeras de av sin intresseförening, SOFF.
Bland de argument som används av förespråkarna kan vissa huvudteman urskiljas. Man betonar att exporten av krigsmateriel ger nationalekonomiska vinster samt möjlighet att dela fasta produktionskostnader med andra länder. Vidare sägs att vapenexporten är nödvändig för att möta nya hot och trygga både den egna nationens säkerhet och andras. Den är en förutsättning för militärt samarbete med andra länder och stärker viktiga handelsrelationer. Export är lösningen på det svenska försvarets egen materielförsörjning. Dessutom ger den gott om arbetstillfällen samt bidrar till teknisk utveckling även på andra områden.
Motståndarna
De främsta motståndarna till svensk vapenexport är en grupp intresseorganisationer med Svenska Freds i spetsen. Också Amnesty, Diakonia, Kristna Fredsrörelsen m.fl. bör inkluderas.
Bland de motargument som används av motståndarna återkommer det om Sveriges utrikespolitiska mål; Att ha restriktiva riktlinjer och samtidigt öka exporten av krigsmateriel blir inte bara motsägelsefullt – det motverkar dessutom våra mål om nedrustning, mänskliga rättigheter, demokrati och global utveckling. De hävdar också att argumenten om ekonomisk vinning och ”spin-off-effekt” är kraftigt överskattade eller till och med falska.
Men motståndarna tycks helst vilja frångå förespråkarnas Sverigefokus och se frågan om krigsmaterielexport ur ett större perspektiv, där Sverige är en aktör i den globala vapenhandeln. Detta blir synligt då de använder argument som att vi redan är tillräckligt rika samt att vapenproduktion och militära övningar har negativ miljöpåverkan. Men främst talar de om att vapenhandeln i allmänhet – och däribland svensk vapenexport – göder konflikter, orsakar kapprustning, dödar civila och driver människor på flykt. Dessutom bidrar den till brott mot de mänskliga rättigheterna samt motverkar en hållbar utveckling i fattiga länder.
Vad argumenteras för och mot?
Argumenten för export tycks främst handla om ekonomisk vinning och fokus ligger i det stora hela på en samhällsnivå. Argumenten mot export handlar kanske mest om mänskliga värden och rättvisa ur ett moraliskt perspektiv. Fokus ligger här främst på individnivå, även om man också gör kopplingar till de konsekvenser som blir synliga i lokal- och globalsamhället.
Hos motståndarna återfinns, som redan nämnts, också en mängd argument vilka tar ett större grepp om ämnet. De riktar sig mot den globala vapenhandeln i stort, där Sverige har en betydande roll, men inte mot svensk vapenexport specifikt. Detta har gjort uppsatsens uppbyggnad lite problematisk och förklarar varför argumentationstexten är en aning spretig samt varför exempelvis arbetsmarknadsargumenten står närapå oemotsagda. Det är förmodligen också en orsak till att exportkritiken inte tycks nå ända fram till berörda parter. Om vapenhandeln överlag är det som ifrågasätts, kanske inte de lagstiftande politikerna eller den ansvarige tjänstemannen på ISP känner sig träffade. Sammantaget medför denna spretiga argumentation att vapenexporten inte utsätts för ”en ordentlig prövning” (Dennis Pamlin 2002, s.46).
Två språkvärldar
Den här uppsatsens kategorisering av argumentationen fungerar bra – till en viss gräns. Det är förespråkarnas argument som ligger bakom rubriksättningen och det har funnits vissa svårigheter med att placera motståndarnas argument under samma rubriker. Dels är det svårt att särskilja argumenten för och mot Sveriges vapenexport från argument som handlar om till
exempel vår export till diktaturer specifikt eller den globala vapenhandeln i allmänhet. Och dels rör sig den här diskussionen på så olika nivåer, att det tycks bli mycket svårt för anhängare och motståndare att mötas. Detta inte enbart i den här uppsatsen, utan även i samhällsdebatten som pågår.
Fälth skriver som tidigare nämnts att ”de som är positivt inställda till denna exportform lägger stor vikt vid de ekonomiska och tekniska aspekterna medan de som tar avstånd från detta verkar se mer till människan bakom vapnet” (Fälth 2007, s.27).
Även Pamlin tar upp problemet. ”Genom att förespråkarna för en vapenexport ofta utgår från ett traditionellt försvarsindustriellt perspektiv och kritikerna utgår från till exempel fattigdomsbekämpning, fredlig [sic] konfliktlösningar, icke militära alternativ och en hållbar utveckling, skapas lätt två språkvärldar”, skriver han. (Pamlin 2002, s.25)
Målkonflikt
Inom dessa två språkvärldar diskuteras samma fråga, men uppenbarligen med olika mål i sikte. Som Thurén uttrycker det (dock utan att anspela på just den här diskussionen): ”Oenigheten handlar inte om det säkraste sättet att nå samma mål, den handlar om vilka mål man bör ha. I de fall när konflikten gäller oförenliga målsättningar brukar man säga att det råder en målkonflikt.” (Thurén 2008, s.51)
Målkonflikten verkar i det här fallet bestå i att förespråkarna för en svensk vapenexport fokuserar på ekonomisk vinning, nationens säkerhet och den svenska arbetsmarknaden, medan motståndarnas argument rör sig på ett annat plan. De säger egentligen inte emot förespråkarnas argument – även om det händer att de kommer med egen statistik för att motbevisa exempelvis vapenexportens påstådda nationalekonomiska vinster – utan ifrågasätter snarare deras relevans. Är det moraliskt försvarbart att bidra till den globala upprustningen? Motverkar inte det Sveriges utrikespolitik i övrigt? Exempelvis ”…Sveriges åtagande att internationellt arbeta för fredliga lösningar på konflikter, att ta ställning mot kränkningar av mänskliga rättigheter och att arbeta med långsiktiga utveckling- [sic] och konfliktförebyggande åtgärder internationellt (Carlsson 2001, s.6)”?
Motståndarna tar alltså för givet att moraliskt ansvar går före ekonomisk vinning. Förespråkarna i sin tur verkar ta för givet att debatten ska handla om hur Sveriges vapenexport bör se ut. Underförstått tycks, för deras del, vara att vi ska ha en produktion och export av krigsmateriel. Man diskuterar helst lagstiftningen – vilka länder ska vi (inte) sälja vapen till? – och hur beslutandeprocessen ska se ut. Alternativet att avveckla vapenindustrin
verkar inte finnas med på kartan, så länge den gynnar svensk ekonomi, säkerhet och arbetsmarknad.
Hur kan de mötas?
Sverige har i dagsläget en krigsmaterielexport, vilket i sig ger tyngd åt dess företrädare. Det är antagligen lättare att försvara rådande ordning än att ifrågasätta den, då samhället som det ser ut i regel tas för givet. Det tycks vara smidigast att bevara status quo och svårare att tänka utanför ramarna. Dessutom är det våra demokratiskt valda företrädare som, bland andra, backar upp den exportpolitik som vi nu ser.
En teori är att det behövs en gemensam vilja att mötas, för att kunna skapa en fungerande debatt. Politiker, tjänstemän och vapenindustri måste våga lyfta frågan om Sveriges vapenexport till en annan nivå – bort från ett snävt Sverigeperspektiv och fokus på ekonomi. Behöver vi ta hänsyn till/ansvar för vad det är vi säljer? Eller är allt som ger pengar och jobb godtagbart?
Sannolikt behöver också fredsrörelsen fundera över möjligheten till perspektivbyte. Kanske kan Svenska Freds tänka sig att diskutera för- och nackdelar för Sveriges ekonomi, säkerhet och arbetsmarknad? Och på så vis börja diskussionen på förespråkarnas arena, i deras språkvärld.
8. Slutsats
Sverige har av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska skäl valt att tillåta export av krigsmateriel i viss utsträckning. Detta trots att vi sedan 1918 har en förbudslagstiftning. Regeringen är ytterst ansvariga, men har delegerat tillståndsgivningen till den statliga myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Till sin hjälp har de det rådgivande organet Exportkontrollrådet (EKR), där ledamöterna representerar alla riksdagens partier. Den nuvarande regeringen har initierat Försvarsexportmyndigheten (FXM), en myndighet som har till uppgift att främja svensk vapenexport.
Utslaget på åren 2000-2010 ligger Sverige på en åttondeplats bland världens största vapenexportörer. År 2010 placerade vi oss på en förstaplats, enligt statistik där krigsmaterielexportens värde beräknas per capita – Sverige exporterade då krigsmateriel för drygt 13,7 miljarder kronor eller ca 1500 kronor per person.
Intresseföreningen Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) betonar vapenexportens betydelse för Sveriges ekonomi, säkerhet och arbetsmarknad. Fredsorganisationen Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) ser däremot frågan främst ur ett globalt och moraliskt perspektiv och arbetar för en avveckling av vapenhandeln. För att kunna mötas i den här diskussionen behöver förmodligen båda parter först inse att man befinner sig i olika språkvärldar, med olika målsättningar. Sedan kan de förhoppningsvis med små steg kliva in i varandras världar.
Vad gäller oss vanliga medborgare är det kanske dags att vi lär oss mer om Sveriges vapenexportpolitik. Min teori är att människor överlag inte är likgiltiga inför den här frågan, utan snarare oinsatta. Med mer kunskap skulle antagligen fler ta ställning.
Genom arbetet med den här uppsatsen har jag fått upp ögonen för hur debatten ser ut och blivit ännu mer övertygad om att Sverige bör ta ett större moraliskt ansvar för hur det globala samhället utvecklas. Vår vapenexport bidrar, enligt mitt tycke, knappast till en tryggare och mer fredlig värld.
Henrik Westander (se citat under rubriken Inledning) påstår att vapenexportpolitiken inte styrs av riksdagens riktlinjer, utan avgörs av ”hur starka och välorganiserade motståndarna respektive anhängarna är” (Westander 1995, s.215). Om han har rätt är det förmodligen dags för oss motståndare att bli mer välorganiserade, visa vad vi tycker samt se till att få inflytande över frågan om krigsmaterielexporten.
9. Referenslista
Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2011) Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder, s.10-18. Malmö: Liber
Amnesty, Diakonia, Kristna Fredsrörelsen & Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2007) Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport. Sundbyberg: Alfaprint
Andersson, Bo G & Stenquist, Bjarne (1988) Vapensmugglarna. Stockholm: Författarförlaget
Boréus, Kristina (2011) Texter i vardag och samhälle. I Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder, s.131-149. Malmö: Liber
Britz, Malena (2006) ”Den svenska modellen” för försvarsmaterielanskaffning: från korporativism till privat-offentliga partnerskap. I Mörth, Ulrika & Sahlin-Andersson, Kerstin (red.) Privat-privat-offentliga partnerskap, s.244-269. Stockholm: SNS Förlag
Bryman, Alan (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Carlsson, Stina (2001) Sekretess och offentlighet i krigsmaterielärenden Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Fälth, Emma (2007) Svensk krigsmaterielexport – Fredsfrämjande eller krigsbevarande?
Linköpings Universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, C-uppsats i Samhälls- och kulturanalys
Förenta Nationerna (2011) II. Fred, säkerhet och nedrustning
http://www.unric.org/html/swedish/Millenniumdeclaration/3.htm, hämtad 2011-11-03
Försvarets materielverk (2011) Internationell verksamhet
http://www.fmv.se/WmTemplates/Page.aspx?id=5774, 2011-11-09
Försvarsexportmyndigheten (2010a) Om FXM http://fxm.se/om-fxm/, 2011-11-01
Försvarsexportmyndigheten (2010b) Vanliga frågor
http://fxm.se/om-fxm/vanliga-fragor/, 2011-11-01, 2011-11-09
Inspektionen för Strategiska Produkter (2010) Hur går det till? http://www.isp.se/sa/node.asp?node=1134, 2011-11-24
Inspektionen för Strategiska Produkter (2011a) Om ISP http://www.isp.se/sa/node.asp?node=398, 2011-10-31
Inspektionen för Strategiska Produkter (2011b) Exportkontrollrådet http://www.isp.se/sa/node.asp?node=1057, 2011-10-31
Inspektionen för Strategiska Produkter (2011c) Begreppet krigsmateriel vs. försvarsmateriel. http://www.isp.se/sa/node.asp?node=833, 2011-11-24
Inspektionen för Strategiska Produkter (2011d) Kontroll och tillsyn av produkter med dubbla användningsområden, Introduktion
http://www.isp.se/sa/node.asp?node=382, 2011-11-24
Inspektionen för Strategiska Produkter (2011e) Kontroll och tillsyn av försvarsmateriel, Introduktion http://www.isp.se/sa/node.asp?node=377, 2011-12-05
Lindahl, Rolf (2001) Fokus på vapenhandeln. Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Lindahl, Rolf (2011) Problemen med vapentillverkningen i Sverige och världen.
Föreläsning arrangerad av ABF Örebro & Tankarnas trädgård, 2011-10-31. Hjalmar Bergman-salen, Stadsbiblioteket, Örebro
Nationalencyklopedin (2011) Uppslagsord: Kalla kriget http://www.ne.se/kalla-kriget, 2011-11-14
Pamlin, Dennis (2002) Ett vägval för svensk utrikespolitik. Sundbyberg: Diakonia
Regeringen (2011a) Enheten för nedrustning och icke-spridning (UD-NIS)
http://www.regeringen.se/sb/d/2868/a/57321;jsessionid=aFhw3ZCeWcBh, 2011-10-31
Regeringen (2011b) Regeringens skrivelse 2010/11:114
Regeringen (2011c) Exportkontroll av krigsmateriel http://regeringen.se/sb/d/2563/a/21898, 2011-12-05
Riksdagen (2011a) Motion 2011/12:U234 Vapenexport
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2011/12&bet=U234&dok_id=GZ02U234, 2011-11-24
Riksdagen (2011b) 4.1 Krigsmaterielfrågor
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=37&dok_id=GY03114, 2011-12-05
Stockholm International Peace Research Institute (2011) SIPRI Arms Transfers Database http://www.sipri.org/databases/armstransfers, 2011-12-20
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2009a) Historia http://www.svenskafreds.se/historia, 2011-11-28
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2009b) Om oss http://www.svenskafreds.se/om-oss, 2011-11-28
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2010) Så snurrar vapenkarusellen Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2011a) Frågor och svar om vapenexport http://www.svenskafreds.se/faq/vapenexport, 2011-11-24
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (2011b) Vapenexport per capita år 2010 http://svenskafreds.se/sites/default/files/VpxPerCapita2010.pdf, 2011-11-09
Sveriges Riksdag (2008) Försvarsindustrin i Sverige, InfoPM 4/2008. Stockholm: Utredningstjänsten
Säkerhets- och försvarsföretagen (2011a) Vår förening http://www.soff.se/foreningen.html, 2011-10-31
Säkerhets- och försvarsföretagen (2011b) Våra frågor
http://www.soff.se/vadvillforsvarsindustrin.html, 2011-10-20, 2011-11-11
Säkerhets- och försvarsföretagen (2011c) Vad vill vi? http://www.soff.se/vadvillvi.html, 2011-10-20, 2011-11-11
Säkerhets- och försvarsföretagen (2011d) Frågor och svar http://www.soff.se/fragorochsvar.html, 2011-11-09
Säkerhets- och försvarsföretagen (2011e) Statistik 2009 www.soff.se/statistik.html, 2011-10-20
UNHCR (2011) 80% of world’s refugees in developing countries
http://www.unhcr.se/en/resources/statistics/global-trends-2010.html, 2011-11-03
UNICEF (2011) Fakta
www.unicef.se/fakta/barn-i-krig, 2011-11-03
Westander, Henrik (1995a) Handling som syftar till att omintetgöra. I Agebjörn, Anika (red.) Samvetet som kompass, s.201-215. Stockholm: Bäckström förlag
Westander, Henrik (1995b) Vapenexport – svenskt stål biter. Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
10. Bilagor
10.1. Sveriges krigsmaterielexport 2006-2010 jämförd med total varuexport
KS = Krigsmateriel för strid ÖK = Övrig krigsmateriel (Regeringen 2011b)
10.2. Vapenexport per capita år 2010
Land Vapenexport1 Befolkning2 Rank3
Sverige 806 9,3 1 Israel 472 7,4 2 Ryssland 6039 141,9 3 Nederländerna 503 16,5 4 Norge 141 4,8 5 Tyskland 2340 81,9 6 USA 8641 307,0 7 Schweiz 137 7,7 8 Storbritannien 1054 61,8 9 Jordanien 88 6,0 10 Frankrike 834 62,6 11 Spanien 513 46,0 12 Italien 627 60,2 13 Förenade Arabem. 37 4,6 14 Kanada 258 33,7 15 Finland 34 5,3 16 Australien 119 21,9 17 Ukraina 201 46,0 18 Österrike 33 8,4 19 Uzbekistan 90 27,8 20 Saudiarabien 58 25,4 21 Sydkorea 95 48,7 22 Sydafrika 80 49,3 23 Kina 1423 1331,5 24 Brasilien 179 193,7 25
År 2010 exporterade Sverige krigsmateriel för drygt 13,7 miljarder kronor enligt ISP statistik. Per person blir detta ca 1500 kronor. Sammanställningen gäller de 25 största krigsmaterielexportörerna i världen år 2010 enligt Sipri. Priser i miljoner dollar.
1 Försäljning av "större vapensystem" 2010 enligt Sipris "trend indicator value" och avser 1990 års 2 Befolkning i miljoner enligt UN Population Division 2009.
3 Ranking för vapenexport 2010 enligt Sipri per invånarantal 2009 enligt FN.
TIV of arms exports from the top 10 largest exporters, 2000-2010 Generated: 20 December 2011
Figures are SIPRI Trend Indicator Values (TIVs) expressed in US$ m. at constant (1990) prices. Figures may not add up due to the conventions of rounding.
A '0' indicates that the value of deliveries is less than US$0.5m
For more information, see http://www.sipri.org/contents/armstrad/output_types_TIV.html Source: SIPRI Arms Transfers Database
Rank 2000-2010 Rank 1999-2009 Supplier 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2000-2010 1 1 USA 7398 5908 5229 5698 6866 6700 7453 8003 6288 6658 8641 74841 2 2 Russia 3960 5896 5705 5236 6178 5134 5095 5426 5953 5575 6039 60198 3 3 Germany (FRG) 1625 850 916 1713 1105 2080 2567 3194 2500 2432 2340 21321
