Miljömålen – når vi dem? Tidningsbilaga

– når vi dem?

miljömålen

2. frisk luft

9. grundvatten av god kvalitet 8. levande sjöar och vattendrag

11. myllrande våtmarker 10. hav i balans samt

levande kust och skärgård 7. ingen övergödning 3. bara naturlig försurning

12. levande skogar

13. ett rikt odlingslandskap

14. storslagen fjällmiljö

15. god bebyggd miljö 4. giftfri miljö 6. säker strålmiljö 5. skyddande ozonskikt 1. begränsad klimatpåverkan*

*

M I L J Ö K V A L I T E T S M Å L

Når vi målen?

Miljöpolitiken under de senaste årtiondena har varit framgångsrik. Effekterna av försurning och övergödning har avtagit, och även påverkan på människors hälsa av föroreningar i utomhus-miljön har minskat väsentligt.

Vi bedömer att elva av de femton miljökva-litetsmålen kan nås inom tidsramen om ytter-ligare åtgärder vidtas. Det ser dock fortsatt svårt ut att nå miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen övergöd-ning och Levande skogar. Det är helt klart att det krävs stora insatser för att lyckas, såväl med dessa fyra mål som med de övriga elva målen. Insatser behövs både på lokal nivå – i företag och av enskilda – och nationellt. Det behövs också fortsatta framgångar i internationella för-handlingar och ett stort mått av ansvarstagande i Sverige, EU och resten av världen.

Redan beslutade och vidtagna åtgärder bör räcka för att nå 24 stycken av de 71 delmålen inom tidsramen. Kravet är då att besluten verk-ligen genomförs. Förutsättningarna att nå ytter-ligare 33 delmål om fler åtgärder vidtas är goda. Återstående 14 delmål bedöms inte kunna nås inom respektive tidsram ens om ännu fler åtgär-der vidtas än de som redan har beslutats.

Hälsan och miljön

Att människor mår bra och har god hälsa är en av förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling. De hälsoproblem som orsakas av dålig utomhusmiljö är små jämfört med många andra folkhälsoproblem. Miljökvalitetsmålen har dock tydlig anknytning till målen för folkhälsa, framför allt till målet ”Säkra och sunda miljöer”. Trots att miljösituationen i många avseenden har förbättrats under senare år kvarstår svårlösta problem som innebär risker för människor. Ny kunskap har lett till att miljöfaktorers påverkan på hälsan omvärderats så att man numera ser all-varligare på dem. Det gäller till exempel luftför-oreningar i form av partiklar och ozon, som allt tydligare framstår som allvarliga riskfaktorer även vid låga exponeringsnivåer.

Halterna av luftföroreningar i Sverige har minskat kraftigt sedan 1980-talet. Under de allra senaste åren ser den trenden ut att ha brutits. I flera tätorter ser det nu svårt ut att minska halterna av partiklar och kvävedioxid i luften tillräckligt mycket för att man där ska klara miljökvalitetsnormerna. Kommunernas planering är viktig för att hälsoriskerna med partiklar och kväveoxider i luften ska kunna begränsas.

Ett annat svårlöst problem är buller från den ökande trafiken. Vägverket, Banverket och Luftfartsverket beräknas ha minskat buller-nivåerna i de mest utsatta bostäderna inom ett par år, medan många kommuner däremot saknar nödvändiga handlingsprogram mot buller från det kommunala vägnätet. Radon och övriga för-oreningar i inomhusluft är ytterligare andra hälsoproblem liksom tungmetaller och organis-ka miljögifter i livsmedel. Vi utsätts också för en ständig, diffus exponering för kemiska ämnen som vi har bristfällig kunskap om.

Friluftsliv

Möjlighet till rekreation och tillgång till friluftsområden är en annan hälsofråga. Fri-luftsfrågorna betonas alltmer i naturvårdspoliti-ken, och regeringen inrättade under 2003 ett friluftsråd för att ytterligare stärka samverkan mellan olika aktörer. Allemansrätten och till-gången till tätortsnära natur är viktiga förutsätt-ningar för friluftslivet. Länsstyrelserna i Stock-holms, Västra Götalands och Skåne län redo-visade 2003 förslag till sammanlagt 239 nya reservat för att skydda de mest värdefulla tätortsnära natur- och kulturområdena. För-slagen har tagits fram tillsammans med kom-munerna och andra lokala intressenter.

miljömålen – når vi dem?

figur 1 Exponering för några luftföroreningar över gränsvärdena i Europa 2001

källa: eea signals 2004

Problem med för höga halter av marknära ozon och små partiklar utgör ett hot mot hälsan i stora delar av Europa enligt EEA. Problemen är på många ställen långt större än i de svenska tätorterna.

% av befolkningen som exponeras

PM10 O3 NO2

data har levererats

inga data har levererats ingår ej i undersökningen 100

0 50

Not. PM10 = partiklar, O3 = ozon, NO2 = kvävedioxid.

Miljömålen och kommunerna

Kommunerna är viktiga för att flera av delmålen ska kunna uppnås. Många kommuner har sedan lång tid tillbaka lagt grunden för ett framgångs-rikt arbete med miljömålen genom ett aktivt miljöarbete, till exempel med Agenda 21 eller lokala miljömål. Arbetet med att ta fram lokala miljömål har i flera fall lett till ett brett samar-bete mellan olika aktörer – kommunala förvalt-ningar, näringsliv och intresseorganisationer samt länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och lands-ting. Det lokala intresset avgör i sin tur vilken tyngd frågor som rör miljö, hälsa och kulturvär-den får i lokala planerings- och beslutsprocesser.

Länsstyrelserna har redovisat att de flesta kommuner använder sig av miljökvalitets-målen när de tar fram nya översiktsplaner och i annat planarbete. Enligt länsstyrelsernas redovisningar har nästan alla landets kommu-ner varit involverade och aktiva i arbetet med att ta fram regionala miljömål.

Med plan- och bygglagen har kommunerna verktyg för att såväl tillvarata och säkerställa kulturvärden i den fysiska miljön som ställa krav på skydd och varsam förvaltning av bygg-nader. Studier visar att huvudparten av de kommunala kulturmiljöprogrammen är mer än 10 år gamla och togs fram främst för skydd och bevarande. Intresset för kulturmiljöns värden är idag ökat och perspektivet har vidgats. Underlag och strategier behöver därför tas fram för att tillvarata och utveckla värdena.

Urvalet och beskrivningarna av kulturmiljö-vårdens 1 700 riksintressen enligt miljöbalken har i princip inte uppdaterats sedan 1987. Ett skäl till detta är att regelverket innebär oklara roller och ansvarsfördelning på central, regional och lokal nivå. En översyn av riksintressena och en fördjupning av värdeanalyserna bör ske i samband med att regionala kulturmiljöunderlag tas fram och i samverkan med kommunerna.

Samhällsutvecklingen de senaste decen-nierna har inneburit att fler människor bor i

tät-orter, men samtidigt att vi inte längre bor lika tätt inpå varandra i tätorterna. Det innebär att mer mark per person tas i anspråk för att tillhan-dahålla bostäder, service m.m. Bland annat med-för en sådan utglesning att transportbehovet ökar och att resurssnåla lösningar som kollektiv-trafik och fjärrvärmedistribution kan bli både dyrare och mer resurskrävande. Många kommu-ner har trots utglesningen klarat av att göra stora utbyggnader av fjärrvärmenätet, vilket gör att det ser ut som om det ändå är möjligt att ytterli-gare minska miljöbelastningen från energian-vändning i bostäder och lokaler. Flera kommu-ner satsar på att ta fram särskilda tätortsplakommu-ner.

Miljömålen och näringslivet

Olika samhällssektorer har ett självständigt ansvar för miljö-, hälso- och kulturmiljöfrågor inom sina respektive verksamhets- och politik-områden, vilket förutsätter breddad kompe-tens. Också enskilda markägare, företagare och statliga verk måste ha tillgång till kunskap, för-utsättningar och incitament för att kunna förvalta och tillvarata kulturvärden eller värna miljön och hälsan.

Miljökvalitetsmålen har inte slagit igenom som styrmedel i näringslivet, och kunskapen om dem är fortfarande liten i de flesta företag. Många driver ändå ett aktivt miljöarbete. I sitt arbete med att ta fram regionala miljömål har länsstyrelserna inbjudit det regionala närings-livet. Detta har utvecklat kunskapen om och intresset för miljömålen.

Giftfri miljö är ett exempel på mål där många verksamhetsutövare måste vidta åtgär-der för att målet ska uppnås. Utöver åtgäråtgär-der som direkt följer av lagregler behövs frivillig utveckling och frivilliga insatser. Frivilliga insatser är betydelsefulla när det gäller t.ex. utfasning av särskilt farliga ämnen och risk-minskning vid hantering av kemikalier. För stora grupper av företag som inte har kemikalier i primärt fokus, i t.ex. tillverkningsindustrin,

behöver dessa delmål kommuniceras som en del av ett systematiskt miljömålsarbete.

Många länsstyrelser kopplar tydligt sina till-ståndsbeslut och sin tillsyn till miljökvalitets-målen eller de regionala miljömiljökvalitets-målen. Flera kom-muner utvecklar för närvarande också sin miljö-och hälsoskyddstillsyn så att den på ett tydligt sätt knyts till lokala miljömål. Många företagare känner sig osäkra inför miljökvalitetsmålens rättsliga ställning och att de används som grund för beslut i tillsynsärenden. Miljömålsrådet an-ser att det är viktigt att miljökvalitetsmålen är vägledande vid tillståndsgivning av miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Miljökvalitets-målen bör också vara vägledande vid tillsyns-planering och vid utformning av regler och andra åtgärder. De regionala målen kan vara viktiga i sammanhanget, i egenskap av regionala precise-ringar av de nationella miljökvalitetsmålen.

Miljömålsrådet bedömer att det är nödvän-digt att förbättra samverkan med näringslivet så att miljömålen kan bli ett stöd för företagens egen styrning och uppföljning. Informationen behöver också anpassas till företagens behov och kraven och förväntningarna på näringslivet bli tydliga. Detta är en uppgift för myndigheter på både nationell och regional nivå.

Ändrade bedömningar

Bedömningarna av möjligheterna att nå miljö-kvalitetsmålen och delmålen skiljer sig inte mycket från förra årets bedömning, men för fem delmål har Miljömålsrådet gjort en annan bedömning än i de Facto 2003.

frisk luft, delmål

2

Möjligheterna att uppfylla miljökvalitets-normen för halten av kvävedioxid i luft och därmed nå delmålet ser inte lika ljusa ut som tidigare. Minskningen av halterna har avstan-nat trots att de totala utsläppen av kväveoxider fortsätter att minska. Det är framförallt i några städer som kraftfulla åtgärder krävs för att min-ska trafiken och därmed minmin-ska hälsoriskerna från luftföroreningar. Göteborg och Stockholm har tagit fram åtgärdsplaner för att klara miljö-kvalitetsnormen.

myllrande våtmarker, delmål

1

En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar bedöms vara möjlig att ta fram till 2005 efter att regeringen gett tyd-liga uppdrag till de ansvariga myndigheterna.

myllrande våtmarker, delmål

3

Delmålet om att skogsbilvägar inte ska byggas över våtmarker med höga natur- eller kultur-värden ser inte ut att uppnås under 2004.

levande skogar, delmål

1

Satsningen på att skydda skogsmark genom naturreservat, biotopskydd och frivilliga insat-ser har varit stor de senaste åren. I bedömning-en av måluppfyllelse har naturreservatbedömning-en stor tyngd på grund av den stora arealen och syste-matiken i urvalet av objekt, och därför att

Ca 36 000 besökare gick på leden juni–september 2001, innan området blev nationalpark.

19/6

källa: etour och naturvårdsverket rapport 5285 antal

figur 2 Antal besök på vandringsleden mot Njupeskärsfallet i Fulufjället år 2001 26/6 12/6 3/7 10/7 17/7 _24/7 31/7 7/8 _{14/8 21/8} 28/8 4/9 11/9 18/9 25/9 800 1 200 1 600 2 000 400

Not. Data är insamlade med automatiskt instrument. Detta är ett led i arbetet med att uveckla metoder för att mäta frilufts-livet i skyddade områden.

figur 3 Kommuner med kulturmiljöprogram

Kommunerna har ett stort ansvar för att utveckla kulturmiljön. Fler kommuner behöver ta fram nya kulturmiljö-program eller vidare-utveckla sina gamla.

källa: riksantikvarieämbetet

Kommuner med kulturmiljöprogram

instrumentet garanterar långsiktighet i avsätt-ningen. Grunden för den ändrade bedömning-en är att arbetet med att avsätta skog i natur-reservat går alldeles för långsamt. I huvudsak beror det på alltför små resurser. För att klara delmålet fullt ut, och avsätta 320 000 ha skog som naturreservat till och med 2010, skulle takt-en i det närmaste behöva fyrfaldigas. Det be-döms vara ytterst svårt att genomföra.

ett rikt odlingslandskap,

delmål

3

Mängden kulturbärande element som vårdas, t.ex. odlingsrösen, åkerholmar och hamlade träd, ökar inte riktigt i den takt som behövs för att vi med säkerhet ska kunna säga att delmålet nås. Orsakerna till detta ses över av Jordbruksverket.

Global samverkan

I det globala samarbetet ses några oroande tecken. Utsläppen av koldioxid och andra kli-matpåverkande gaser fortsätter att öka, fast de istället måste minska kraftigt om det ska gå att begränsa klimatpåverkan. Ryssland har ännu inte skrivit under Kyotoprotokollet om be-gränsning av utsläpp av klimatpåverkande gaser, och USA har helt lämnat processen. EU ser också ut att få det svårt att klara åtagandet att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser med 8 % från 1990 till 2008–2012. Utfasningen av ämnen som påverkar ozon-skiktet har hittills varit mycket framgångsrik i stora delar av världen. Nya forskningsresultat visar ändå att ozonskiktets återhämtning kom-mer att gå långsammare på grund av påverkan från klimatförändringarna. I förhandlingar under Montrealprotokollet för skydd av ozonskiktet har USA framfört att man vill fortsätta använda metylbromid i bekämpningsmedel, fast ämnet är ozonförstörande. Det vore ett bakslag om inte

också metylbromid kan fasas ut och skulle troli-gen fördröja återhämtnintroli-gen ytterligare.

Åtgärder i övriga Europa

påverkar Sveriges miljö

Det stora uttaget av fisk i våra omgivande hav är fortfarande ett stort problem trots att den gemensamma fiskeripolitiken i EU skärpts. Fiskekvoterna skulle behöva vara ännu lägre för att säkra återhämtningen av bl.a. torsk-bestånden.

Övergödningen av Östersjön och Nordsjön är problem som vi har gemensamt med andra euro-peiska länder och som måste lösas genom sam-arbete inom EU. Genom EG:s ramdirektiv för vatten är alla medlemsländer förpliktigade att ta fram åtgärdsprogram för att bland annat minska belastningen av gödande ämnen på haven. Det är dock ingen garanti för att det svenska miljö-kvalitetsmålet uppnås även om alla länder tar fram åtgärdsprogram. Det kommer att krävas stora insatser i både Sverige och andra länder för att minska belastningen från avlopp, från jord-bruket och från luftföroreningar.

Utsläppen till luft av försurande ämnen, fram-för allt svavel, har under de senaste åren minskat kraftigt i Europa. Det bidrar starkt till att såväl försurningen av sjöar och vattendrag som skogs-försurningen minskar i snabb takt. Återhämt-ningstiden är dock lång, i synnerhet för skogs-mark. Bakgrundshalterna av marknära ozon visar ingen tendens att minska. Fortsatt aktivt arbete för att begränsa utsläppen av ozonbildande ämnen i Europa är därför högprioriterat.

EU-kommissionens förslag till ny kemikalie-lagstiftning innebär ett stort framsteg i kontrol-len av kemikalieflödena. Den föreslagna lag-stiftningen är grundläggande, men långt ifrån tillräcklig, för möjligheterna att nå Giftfri miljö. Brister i förslaget behöver åtgärdas i den

kom-mande behandlingen i Europaparlamentet och Ministerrådet.

Europeiska miljöbyrån (EEA) följer upp och utvärderar miljöutvecklingen i Europa. I EEA:s senaste rapport EEA Signals 2004 kon-staterar man bland annat att svårigheterna att nå åtagandena om minskade utsläpp av växt-husgaser till stor del beror på ökade utsläpp av koldioxid från trafiken. Frikopplingen mellan ekonomisk utveckling och utsläpp har inte nått så långt. De landvinningar som har gjorts för att minska bränsleåtgången i bilar och lastbilar har därför ätits upp av ökade transporter, vilket lett till ökade utsläpp av koldioxid.

I april 1999 antog riksdagen mål för miljö-kvaliteten inom 15 områden. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö och dess natur- och kulturresurser som är miljömässigt hållbara på lång sikt. För att konkretisera miljöarbetet har riksdagen fattat beslut om 71 delmål på vägen till miljömålen. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv.

I enlighet med miljömålspropositionens förslag har regeringen inrättat ett miljö-målsråd med ansvar för samlad uppföljning och rapportering till regeringen av utveck-lingen mot miljökvalitetsmålen. I Miljö-målsrådet ingår företrädare för myndigheter och organisationer. Varje år ska Miljömåls-rådet redovisa en samlad bedömning av utvecklingen mot miljökvalitetsmålen. Denna bilaga är ett utdrag ur Miljömåls-rådets tredje årsrapport till regeringen, Miljömålen – når vi dem? de Facto 2004.

Här används symboler i form av ”glada, neutrala och ledsna gubbar” vid varje miljö-kvalitetsmål och delmål. De visar mycket översiktligt bedömningen av om miljömålen och delmålen kommer att nås inom tidsra-men. En ”glad gubbe” står för bedömningen att målet kan nås med redan fattade beslut och åtgärder, medan en ”neutral gubbe” innebär att fler åtgärder behöver beslutas och vidtas. Den ”ledsna gubben” säger att det blir mycket svårt att nå målet inom tids-ramen även om fler åtgärder genomförs.

Ett miljökvalitetsmål är dock inte bara lika med summan av delmålen; många andra faktorer och förhållanden måste beaktas i bedömningen av om målet nås. För information om de faktorer som vägts in i bedömningen hänvisas till årsrapporten och till Miljömålsportalen, miljomal.nu.

Beställning

Denna bilaga har ISBN 91-620-8172-1.

Miljömålsrådets årsrapport Miljömålen – når vi

dem? de Facto 2004 har isbn 91-620-1237-1.

Årsrapporten finns också på engelska,

isbn91-620-1238-X.

Publikationerna kan beställas från: CM-Gruppen, Box 11093, 161 11 Bromma o r d e r t e l e f o n: 08 5059 3340 o r d e r f a x: 08 5059 3399 e - p o s t: natur@cm.se

i nternet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

r e d a k t ö r: Eva Ahnland

g r a f i s k f o r m: AB Typoform / Marie Peterson i l l u s t r a t i o n e r t i l l m i l j ö m å l e n:

Tobias Flygar

t r y c k e r i: Elanders Gummessons, Falköping © Naturvårdsverket

Bakgrund

Fraktvolymerna inom Europa har ökat snabbare än BNP de senaste åren, medan persontrafiken har ökat i samma takt som BNP.

index 1995 = 100

figur 4 Persontransporter, godstransporter och bruttonationalprodukt i de femton EU-länderna

2000

källa: eea signals 2004

1999 1997 1995 1993 1991 ton-km passagerar-km BNP

Halten av växthusgaser i

atmosfären skall i enlighet

med FN:s ramkonvention

för klimatförändringar

stabiliseras på en nivå som innebär att

människans påverkan på klimatsystemet

inte blir farlig. Målet skall uppnås på

ett sådant sätt och i en sådan takt att

den biologiska mångfalden bevaras,

livs-medelsproduktionen säkerställs och

andra mål för hållbar utveckling inte

äventyras. Sverige har tillsammans med

andra länder ett ansvar för att det

glo-bala målet kan uppnås.

Måluppfyllelsen är till avgörande del bero-ende av internationellt arbete och insatser i alla länder. I juni 2003 antog EU:s ministerråd och parlament ett direktiv om handel med ut-släppsrätter. Systemet ska inledningsvis omfat-ta koldioxidutsläpp från större industrier, raffi-naderier och energianläggningar. Handeln ska starta 2005.

År 2050 bör utsläppen för Sverige samman-taget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalen-ter per år och invånare, för att därefkoldioxidekvivalen-ter minska ytterligare. Genomsnittsnivån i Sverige 2002 uppgick till 7,9 ton.

Ny statistik för 1990–2002 visar att utsläp-pen av växthusgaser i Sverige var ca 3,5 % lägre år 2002 än 1990. Utsläppen från el- och värme-produktion, industrins energiproduktion samt

bostäder och service var 2002 sammantaget nästan 7 % lägre än 1990. Transportsektorns utsläpp har däremot ökat (med 10 %) 1990– 2002. De tunga godstransporterna på väg står för en betydande del av ökningen.

d e l m å l , 2008–2012

De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden 2008–2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfattas av de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet skall uppnås utan kompensation för upptag i kol-sänkor eller med flexibla mekanismer.

Luften skall vara så ren att

människors hälsa samt

djur, växter och

kultur-värden inte skadas.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

Halterna av svaveldioxid är idag låga, och detta delmål kommer att nås med beslutade och planerade åtgärder. Människors exponering för kvävedioxid har minskat betydligt. De senaste åren tycks emellertid den sjunkande trenden ha avtagit, och för kvävedioxid finns en osäkerhet i vilken utsträckning delmålet kan nås. Det är ännu för tidigt att med säkerhet avgöra om den tendens till ökning som observerats är av

tillfäl-lig natur. För ozon sker ingen minskning av hal-terna i bakgrundsmiljö trots att antalet tillfällen med höga toppar har minskat.

Ett mindre antal kommuner har rapporterat att de inte kommer att klara miljökvalitetsnor-men för kvävedioxid och/eller partiklar. För dessa kommuner kommer särskilda åtgärdspro-gram att fastställas för att komma till rätta med överskridandena. Länsstyrelserna i Stockholms och Västra Götalands län har lagt fram förslag till åtgärdsprogram för att klara miljökvalitets-normen för kvävedioxid. Bland de åtgärder som anses nödvändiga kan nämnas skärpta krav på utsläpp i miljözon, resande-/trafikplanering, trafikbegränsande åtgärder samt förbättrad kol-lektivtrafik.

Länsstyrelsen i Stockholms län har även lagt ett förslag till åtgärdsprogram för att minska

halterna av partiklar på utsatta platser. Slitage-partiklar som uppstår när dubbdäck används under vinterhalvåret bedöms vara det svåraste problemet att komma till rätta med. Förslagen till åtgärder inriktas i huvudsak mot att minska användningen av dubbdäck samt att minska trafikmängderna.

Partiklar, ozon och kväveoxider är exempel på föroreningar som orsakar många olika typer av besvär och sjukdomar. Partiklar och ozon i luften kan kopplas ihop med för tidig död i sjukdomar i hjärta/kärl samt i lungsjukdomar. Uppskattningar har visat att upp till 1 700 tidi-garelagda dödsfall i landet som helhet kan vara orsakade av exponering för ozon samt över 1 000 förtida dödsfall kan förmodas ha samband med partiklar i omgivningsluften. Därutöver tillkommer ökad dödlighet i cancersjukdomar,

1.

begränsad klimatpåverkan

figur 1.1a Totala utsläpp av växthusgaser i Sverige

2002 källa: naturvårdsverket 2000 1998 1994 1992 1990 1996

Not. Siffrorna är inte normalårskorrigerade. mål 2008–2012

Delmålet om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 % från 1990 års nivå ska nås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. 15 000 20 000 10 000 25 000 5 000

Not. Siffrorna är inte normalårskorrigerade.

Sveriges utsläpp av växthusgaser berodde 2002 till ca 79 % på förbränningen av fossila bränslen inom transportsektorn, industrin och för el- och värmeproduk-tion. Andra sektorer bidrog med återstående ca 21 %.

ton, tusental

figur 1.1b Sektorsvisa utsläpp av växthusgaser

2002 källa: naturvårdsverket 2000 1998 1996 1992 1990 1994

el- och värmeproduktion industrins energiproduktion energiproduktion i bostäder och service transporter

industrins processer inkl. fluorerade växthusgaser jordbruk

avfall

De försurande effekterna

av nedfall och

mark-användning skall

under-skrida gränsen för vad mark

och vatten tål. Nedfallet av försurande

ämnen skall heller inte öka

korrosions-hastigheten i tekniskt material eller

kulturföremål och byggnader.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

Nedfallet av svavel har under perioden 1990–2002 minskat med cirka 60 % i Götaland och Svealand och med cirka 55 % i Norrland.

Kvävehalterna i nederbörden har minskat i stora delar av Sverige under den senare delen av perioden. Samtidigt har nederbörden ökat, vil-ket har medfört att det inte går att se några tyd-liga trender i nedfallet av kväve. Under 2002 var nedfallet av kväve något lägre än närmast tidi-gare år – sannolikt beroende på lägre nederbörd. Den kritiska belastningen för skogsmark och sjöar beräknas år 2010 överskridas på 13 % av arealen. I dessa beräkningar beaktas dock

inte återhämtningstiden. Detta innebär att även om de kritiska belastningsgränserna nås kommer inte tillståndet i miljön att vara opå-verkat av försurning förrän efter lång tid. Utvecklingen till 2020 är svårbedömd.

För att Sveriges natur ska kunna återhämta sig måste även utsläppen i övriga Europa minska ytterligare, utöver Göteborgsprotokollets mål och EG:s takdirektiv. En av de mest prioriterade frågorna är att minska utsläppen från internatio-nell sjöfart. Idag kommer ca 1/6 av nedfallet av försurande ämnen från sjöfarten. EU:s miljömi-nistrar ställde sig i december 2003 bakom ett för-slag till strategi för att minska luftutsläppen från havsgående fartyg. En av de viktigaste delarna av strategin är åtgärder för att minska utsläppen av försurande ämnen från marina bränslen.

Nationellt bör ytterligare åtgärder vidtas för att minska utsläppen av kväveoxider. Åtgärder behöver även vidtas för att minska skogsbru-kets försurande verkan.

d e l m å l 1, 2010

År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan.

d e l m å l 2, före 2010

Före år 2010 skall trenden mot ökad försur-ning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats.

d e l m å l 3, 2010

År 2010 skall utsläppen i Sverige av svavel-dioxid till luft ha minskat till 60 000 ton.

d e l m å l 4, 2010

År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxi-der till luft ha minskat till 148 000 ton.

som i Sverige uppskattas till flera hundra till följd av luftföroreningar totalt. Luftförore-ningar beräknas dessutom leda till ett stort antal sjukhusinläggningar. I ett statistiskt urval av Sveriges befolkning angav en tiondel att de hade besvär som orsakats av främst bilavgaser och vedeldning.

Produktionsbortfallet inom det svenska jordbruket på grund av marknära ozon bedöms vara betydande. Även skogsträd påverkas av ozon. Luftföroreningar påskyndar också ned-brytningen av metaller, kalksten, gummi och plaster och skadar kulturhistoriskt värdefulla byggnader, statyer och fornlämningar. d e l m å l 1, 2005

Halten 5 mikrogram/m3_{för svaveldioxid som}

årsmedelvärde skall vara uppnådd i samtliga kommuner år 2005.

d e l m å l 2, 2010

Halterna 20 mikrogram/m3_som

årsmedelvär-de och 100 mikrogram/m3_{som timmedelvärde}

för kvävedioxid skall i huvudsak vara uppnådda år 2010.

d e l m å l 3, 2010

Halten marknära ozon skall inte överskrida 120 mikrogram/m3som åtta timmars medel-värde år 2010.

d e l m å l 4, 2010

År 2010 skall utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Sverige, exklusive metan, ha min-skat till 241 000 ton.

90/91 92/93

källa: ivl och naturvårdsverket, ivl-rapport b 1553, 2004 index figur 2.1 Luftkvalitetsindex 94/95 96/97 98/99 00/01 02/03 40 60 80 100 NO2 sot 20 SO2

Indexet är en sammanvägning av befolkningstalen i ca 50 kommuner och halten av kvävedioxid, sot och svaveldioxid under vinterhalvåret. Halter vid basår 1990/91:

NO2: 25 µg/m3; sot: 9 µg/m3; SO2: 7 µg/m3.

sammanvägt index

Halterna av luftföroreningar har under en längre period minskat, men de senaste åren tycks den sjunkande trenden ha avtagit.

Medelhalterna av ozon på landsbygd och i stadsmiljö har ingen tendens att minska trots att antalet episoder med höga halter minskat.

1990 1991

källa: svensk miljöövervakning

(naturvårdsverket och ivl) samt berörda kommuner µg/m3

figur 2.2 Förändringar i halten av marknära ozon på landsbygd och i några tätorter

1992 1993 1994 1995 1996 19971998 1999 2000 2001 2002 20 60 80 40 Lund Esrange Stockholm Rörvik Göteborg Vavihill Aspvreten

Miljön skall vara fri från

ämnen och metaller som

skapats i eller utvunnits av

samhället och som kan

hota människors hälsa eller den biologiska

mångfalden.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

Det kommer att vara svårt att nå miljö-kvalitetsmålet i ett generationsperspektiv. Med ytterligare åtgärder inom EU-lagstiftningen,

globala överenskommelser och insatser från det svenska näringslivets sida bör det vara möjligt att inom en generation komma till rätta med tillförseln av nya farliga ämnen. Däremot kom-mer det att vara svårt att åtgärda de långlivade föroreningar som redan finns spridda i miljön och de farliga ämnen som fortsätter att spridas diffust från befintliga byggnader och varor. Dessutom kommer även i fortsättningen farliga ämnen att bildas oavsiktligt vid utvinning, framställning och hantering av material.

EU-kommissionens förslag i november 2003 till ny kemikalielagstiftning (REACH) är av grundläggande betydelse för Giftfri miljö och för att kunna nå de fyra första delmålen. Det är

bra att få nya gemensamma regler i ett utvidgat EU. Förslaget innebär stora framsteg i att kon-trollera tillförseln av kemiska ämnen via pro-duktion och import, men på många punkter är förslaget otillräckligt. Ytterligare åtgärder behövs för att rätta till brister i REACH. Utifrån REACH-förslaget är det för närvarande inte möjligt att bedöma om delmålens tids-gränser kan hållas.

För produktgrupper som regleras genom andra EU-regler bör minst samma skyddsnivå som i REACH uppnås. För växtskyddsmedel bör minst samma skyddsnivå som gäller för övriga biocider uppnås.

400

200

100 300 500

Not. Inklusive utsläpp från utrikes sjö- och luftfart (s.k. bunkring)

1985

ton, tusental

figur 3.3a Svenska utsläpp av svaveldioxid till luft 1980–1989 1986 1987 1988 1989 källa: naturvårdsverket 1984 1983 1982 1981 1980 100 40 60 20 80 120 1995 ton, tusental

figur 3.3b Svenska utsläpp av svaveldioxid till luft 1990–2002

1996 1997 19981999 2000 2001

källa: naturvårdsverket,

sveriges rapportering till klimatkonventionen

1994 1993 1992 1991 1990 2002 svaveldioxider, bunkring svaveldioxider exkl. bunkring

mål 2010

Observera de skilda skalorna i figur 3.3a och 3.3b! 1980-talets dataserie är inte direkt jämförbar med 1990-talets serie eftersom metodiken skiljer sig åt. Den nuvarande metodiken har endast räknats tillbaka till 1990, som är basåret för Klimatkonventionens rapportering.

Delmålet avser utsläpp exkl. bunkring. Målet har redan nåtts.

300

100 200 400

Not. Delmålet avser utsläpp exkl. bunkring.

1995

Målet bör kunna nås om ytterligare åtgärder vidtas. En osäker faktor är dock vägtrafikens utveckling.

1996 1997 1998199920002001

källa: naturvårdsverket,

sveriges rapportering till klimatkonventionen ton, tusental

figur 3.4 Svenska utsläpp av kväveoxider till luft

1994 1993 1992 1991 1990 2002 kväveoxider, bunkring kväveoxider exkl. bunkring

mål 2010 80 40 20 60

Återhämtningen från försurning sker idag främst på de suraste markerna.

källa: svensk miljöövervakning, riksinventeringen av skog, markinventering

%

figur 3.2 Andel av skogsmarken i Sverige som fördelas på de olika tillståndsklasserna för skogsmarkens surhetsgrad enligt Bedömnings-grunder för Skogslandskapet klass 1-2 låg klass 3 måttlig klass 4 hög klass 5 mycket hög 1985–1987 1993–1996 1997–2000

4.

giftfri miljö

figur 3.1 Beräknad försurningsutveckling, mätt som pH, i 133 referenssjöar 1860–2100 2100 2050 2000 1950 1900 1850

Många försurade sjöar återställs sannolikt relativt snabbt genom naturlig återhämtning, men i sjöar där återhämtningen inte är tillräcklig kommer problemen att kvarstå länge.

försurningskänsliga sjöar (25-perc.) välbuffrade sjöar (75-perc.) naturligt sura sjöar (5-perc.) relativt välbuffrade sjöar (50-perc.)

Not. Sjöarna är uppdelade i olika pH-klasser (percentiler) där 25-percentilen utgörs av de mest försurningskänsliga sjöarna.

250 100 150 50 200 ton, tusental

figur 4.2a Användning av CMR-ämnen för framställning av varor

1996 1997 1998 1999 2000 2001

källa: kemi:s produktregister

råvaror 12 % impregnerings-medel 2 % mjukmedel (plast, gummi, färg etc) 54 % bindemedel (övriga) 9 % asfalt, bitumen, tjära 7 % elektrod-material 7 % övrigt 6 % träskyddsmedel 3 %

100 000 ton CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen) användes för produktion av varor år 2001. Varor som innehåller sådana ämnen är t.ex. mjukgjord plast, gummidäck, färg och tryckimpregnerat virke. Vissa mjukningsmedel, ftalater, som används i plast är reproduktionsstörande. Träskydds- och impregneringsmedel i form av kreosot, krom och arsenik är cancerframkallande. Färg och lack som innehåller blyföreningar är reproduktionsstörande. Totalt omsattes 28,7 miljoner ton CMR-ämnen i Sverige år 2001 inklusive ämnen för varuproduktion. Mer än 99 % av omsättningen är bränslen och drivmedel som används för förbränning samt synteskemikalier som används för omvandling till andra ämnen.

figur 4.2b CMR-ämnen för framställning av varor fördelade på användningsområden 2001

källa: kemi:s produktregister

30 10 15 5 25 20 ton, tusental

figur 4.3 Användning av ftalater i kemiska produkter i Sverige 2001 2000 1999 1998 1997 1996

källa: kemi:s produktregister

Inom EU har riskerna med att använda ftalater bedömts. Av figuren framgår att användningen av DEHP, som visat sig ha reproduktionsstörande egen-skaper, minskar medan DINP ökar. Detta indikerar att produktvalsprincipen har tillämpats. Användningen av DBP och BBP har minskat. DBP och övriga kortkedjiga ftalater fungerar främst som lösningsmedel i färg och lim. Långkedjiga ftalater, såsom DINP, DIDP och DEHP, används främst som mjukningsmedel i plast och färg m.m. Varor av mjukgjord PVC (t.ex. golv och kablar) innehåller också DEHP, DINP eller DIDP.

25

10 15 20

5

Ett slumpmässigt urval av företag i en region besöks vid KemI:s årliga regionala inspektionsomgångar. När KemI noterar allvarliga överträdelser anmäls detta till miljöåklagare som misstänkt brott, och i de flesta fall ska även en miljösanktionsavgift övervägas. Anmälan och miljösanktionsavgifter ger en bild av hur de all-varliga bristerna varierar över åren. Bristerna var större 1999, då miljöbalken trädde i kraft. Från 2002 gäller nya regler för klassificering och märkning, och många företag hade år 2003 inte märkt sina produkter enligt de nya reglerna. Mellan 34 och 74 företag inspekterades årligen 1999–2003, totalt 245 företag.

%

figur 4.1 Andelen företag som inspekterats av KemI och som har brister i kemikaliehanteringen som leder till påföljd

1999 källa: kemi 2000 2001 2002 2003 miljösanktionsavgift anmälan övriga kortkedjiga DINP DBP DIDP övriga långkedjiga DEHP BBP d e l m å l 1, före 2010/2010/2020

Senast år 2010 skall det finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras på mark-naden. För ämnen som hanteras i högre volymer och för övriga ämnen som t.ex. efter inledande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga tidi-gare än 2010. Samma krav på uppgifter skall då gälla för såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så långt möjligt finnas upp-gifter om egenskaperna hos alla oavsiktligt fram-ställda och utvunna kemiska ämnen.

d e l m å l 2, 2010

Senast år 2010 skall varor vara försedda med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår.

d e l m å l 3, 2003/2005/2007/2010/2015

Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från:

• cancerframkallande (cancerogena), arvsmas-sepåverkande (mutagena) och fortplantnings-störande (reprotoxiska) ämnen senast år 2007 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet,

• nya organiska ämnen som är långlivade (per-sistenta) och bioackumulerande, så snart som möjligt, dock senast år 2005,

• övriga organiska ämnen som är mycket lång-livade och mycket bioackumulerande senast år 2010,

• övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2015,

• kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010.

Dessa ämnen skall inte heller användas i produk-tionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada.

Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly, skall hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön.

Delmålet avser ämnen som människan fram-ställt eller utvunnit från naturen. Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive dem som bil-dats oavsiktligt.

d e l m å l 4, 2010

Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen skall minska fort-löpande fram till år 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda myndig-heter. Under samma tid skall förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska.

Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3.

d e l m å l 5, 2010

För minst 100 utvalda kemiska ämnen, som inte omfattas av delmål 3, skall det senast år 2010 finnas riktvärden fastlagda av berörda myn-digheter. Riktvärdena skall ange vilka halter som får förekomma i miljön eller vilka halter männi-skor högst får utsättas (exponeras) för. Syftet är att riktvärdena på sikt skall fastställas som miljö-kvalitetsnormer.

d e l m å l 6, 2005

Förorenade områden skall vara identifierade och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för män-niskors hälsa och miljön skall arbetet med sane-ring och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där arbete påbör-jats skall dessutom vara åtgärdade.

spec. 2001: se figur 4.2b

Ozonskiktet skall utvecklas

så att det långsiktigt ger

skydd mot skadlig

UV-strålning.

Den negativa påverkan på ozonskiktet av ozonnedbrytande ämnen har minskat till följd av åtgärder i Sverige och andra länder. Total-koncentrationen av CFC i troposfären avtar. Koncentrationen av HCFC ökar dock fortfa-rande, och i motsats till tidigare antaganden ökar också koncentrationen av brom. Detta är en följd av ökade koncentrationer av halon.

Koncentrationsförändringarna i stratosfären följer förändringarna i troposfären med 3–5 års fördröjning. Totalkoncentrationen av klor och brom i stratosfären började avta kring år 2000.

Över Antarktis blev ozonhålet 2003 ett av de största sedan det upptäcktes i mitten på 1980-talet. Den maximala arean 2003, ca 28 miljoner km2_{, var ungefär dubbelt så stor som den} antarktiska kontinenten.

Internationella forskare inom UNEP/WMO gör bedömningen att man tidigast år 2020 kom-mer att kunna se att ozonskiktet börjat återhämta sig. Om alla länder följer överenskommelserna enligt Montrealprotokollet kommer det att ta 50 till 100 år innan ozonskiktet är återställt.

Årets partsmöte under Montrealprotokollet visade att viljan att följa överenskommelserna varierar mellan länderna och att det därför är osäkert om målet nås. Vid mötet framförde USA:s delegation önskemål om betydande undantag för produktion av metylbromid: landet

vill öka produktionen med nästan 30 %. Detta ämne, som vanligen används inom jordbruket för att bekämpa skadedjur, ska enligt protokollet ha fasats ut helt till år 2005. Metylbromid har inte använts i Sverige sedan slutet av 1990-talet.

De politiska beslut som fattats genom Montrealprotokollet – att inte ställa mänsklig-heten inför en kraftig ökning av UV-strålning – hotas nu. Sveriges arbete med att vara pådri-vande inom EU och under Montrealprotokollet kräver därför fortsatt hög prioritet.

d e l m å l , 2010

År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.

350 400 250 500 300 450 200

total ozonmängd (DU)

figur 5.1 Ozonskiktet över Norrköping 2003 och normal variation över Uppsala 1951–1966

feb _mar apr maj jun jul

källa: svensk miljöövervakning

jan _aug sep okt nov dec

medelvärde, Uppsala normal variation, Uppsala

Norrköping

Ozonskiktet över Sverige var under 2003 tämligen normalt med undantag för under våren. Variationerna är som vanligt stora från en vecka till nästa.

4 -2 0 -4 2 förändring relativt 1980, %

figur 5.2 Historiska förändringar och modellerad återhämtning av ozonskiktet på 60° N–60° S

Det kommer att ta många år innan ozonskiktet är helt återställt.

2000 2020 2040

källa: twenty questions and answers about the ozone layer, unep 2003

1980

observationer: medelvärde och avvikelser variationsbredd för olika prognoser för ozonskiktets återhämtning 1980

5.

skyddande ozonskikt

Not. Preliminära siffror år 2002 antal, tusental

figur 4.4 Antal konsumenttillgängliga kemiska produkter som är hälsofarliga resp. som inte är klassificerade som hälsofarliga

1996 1997 1998 _{1999 2000 2001}

källa: kemi:s produktregister

1995 1994 1993

1992 2002

klassificerade som hälsofarliga ej klassificerade som hälsofarliga

Av de kemiska produkterna på den svenska mark-naden är 30 000 (d.v.s. omkring hälften) hälsofarliga på något sätt. Av de cirka 10 000 kemiska produkter som är tillgängliga för konsumenterna är cirka 4 000 klassificerade som hälsofarliga. Antalet konsument-tillgängliga kemiska produkter som är hälsofarliga har inte förändrats påtagligt de senaste åren, medan antalet produkter som inte är klassificerade som hälsofarliga har ökat. Att en produkt inte är klassificerad som hälsofarlig kan bero på att den inte innehåller farliga ämnen. Det kan också bero på att de farliga ämnena underskrider haltgränserna för klassificering, eller på att ingående ämnen inte i tillräcklig grad har testats och bedömts med avseende på sina farliga egenskaper. 50 20 30 40 10 antal, tusental

figur 4.5 Förorenade områden 2003

källa: naturvårdsverket uppskattade varav

identifierade

varav MIFO-klassade

klass 1 klass 2 övriga

Länsstyrelserna uppskattar att det finns ca 45 000 områden som kan vara förorenade. Av de 35 000 som är identifierade tillhör 1 500 den högsta riskklassen (klass 1) och 10 000 den näst högsta riskklassen. En utförligare riskklassning (s.k. MIFO-klassning) har genomförts för 6 500 områden.

Halterna av gödande

ämnen i mark och vatten

skall inte ha någon

nega-tiv inverkan på människors

hälsa, förutsättningarna för biologisk

mångfald eller möjligheterna till allsidig

användning av mark och vatten.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

Miljötillståndet visar inga tydliga förbätt-ringar vare sig då det gäller halterna av gödande ämnen i miljön eller effekterna av övergödning under de senaste 5–10 åren. Detta innebär att det miljötillstånd som anges i miljökvalitets-målet kommer att vara svårt att nå till 2020. Det blir särskilt svårt att nå målet i de södra delarna av Sverige, där belastningen har varit och är som störst.

Svårigheten att nå miljökvalitetsmålet till år 2020 beror bl.a. på att återhämtningstiden i de naturliga systemen är lång. Vidare påverkas kustområdena i Östersjön mycket av övergöd-ningen i det öppna havet, där även de andra län-derna runt Östersjön påverkar tillståndet. Tillståndet i haven styrs dessutom till stor del av naturliga storskaliga processer. Detta kan antingen underlätta eller försvåra måluppfyl-lelsen. Exempelvis leder de alltmer ökande hal-terna av näringsämnen i det öppna havet till att det vatten som strömmar in därifrån till kust-områdena är allt näringsrikare. Följden blir att de åtgärder som vidtas i kust- och skärgårds-områden kan minska i betydelse när det gäller att förbättra eutrofieringssituationen lokalt.

Utvecklingen ser positiv ut vad gäller sven-ska utsläpp av kväveoxider och ammoniak till luft, medan närsaltsutsläppen till vatten inte visar en lika tydlig minskning. Kraftiga åtgär-der måste här vidtas såväl internationellt som nationellt för att målet ska kunna nås. De

åtgärdsprogram som ska vara upprättade 2009 enligt EG:s ramdirektiv för vatten kommer sannolikt att bidra till att vi närmar oss målet, eftersom samtliga medlemsstater ska uppfylla direktivets krav. Det är därför viktigt att Sverige arbetar aktivt för att direktivet ska leda till kraftfulla åtgärder inom hela EU. Från maj 2004 är det bara en av Östersjöns strandstater som inte är medlem i EU.

d e l m å l 1, 2009

Senast år 2009 skall det finnas åtgärds-program enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ekologisk status skall nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten.

d e l m å l 2, 2010

Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verk-samhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå.

7.

ingen övergödning

Människors hälsa och den

biologiska mångfalden

skall skyddas mot skadliga

effekter av strålning i den

yttre miljön.

Den övergripande bedömningen av om miljömålet uppfylls är i stort oförändrad sedan tidigare år. Det finns förutsättningar för att målet ska nås inom tidsramen, men det krävs fortlöpande insatser för att lyckas. Den strålning i yttre miljön som idag beräknas ha störst effekt på människors hälsa är UV-strålningen. I fråga om effekterna på miljön är kunskaperna idag bristfälliga. Dels är det oklart vilka miljö-kvalitetskriterier som bör gälla, dels är tillgången på data för tänkbara parametrar begränsad.

För att nå miljökvalitetsmålet handlar det främst om att ändra attityden till solande samt att fortsätta utreda och – om så krävs – åtgärda fler verksamheter som ger stråldoser. Vidare måste man införa system för hantering av icke-kärntekniskt avfall samt besluta om slutförva-ring av kärntekniskt avfall. Såväl grund-läggande strålskyddsforskning som fortsatt forskning kring biologiska effekter av elektro-magnetiska fält måste stimuleras.

d e l m å l 1, 2010

År 2010 skall halterna i miljön av radioaktiva ämnen som släpps ut från alla verksamheter vara

så låga att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas. Det individuella dostillskot-tet till allmänheten skall understiga 0,01 mSv per person och år från varje enskild verksamhet.

d e l m å l 2, 2020

År 2020 skall antalet årliga fall av hudcancer orsakade av solen inte vara fler än år 2000.

d e l m å l 3

Riskerna med elektromagnetiska fält skall kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgär-der skall vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras.

6.

säker strålmiljö

1960 1965

per 100 000 inv.

figur 6.2 Antal nya fall/år och per 100 000 inv. av malignt hudmelanom 1970 1975 1980 1985 1990 1995 20002002 5 10 15 20 25

källa: socialstyrelsens officiella cancerstatistik

figur 6.1 Områden där halten 137Cs i aska från trädbränslen kan vara så hög att askåterföring till skogen ej uppfyller delmål 1

Askåterföring av trädbränsleaska föro-renad med cesium-137 från Tjernobylolyckan kan ge stråldoser till all-mänheten som över-stiger delmålets rikt-värde. Den berörda regionen är större om aska från grenar och toppar inkluderas (rosa område) än om enbart stamvedsaska återförs (vinrött område).

källa: ssi

I dagsläget ser det svårt ut att nå delmålet. Antalet årliga fall av malignt melanom har under den senaste 10-årsperioden ökat med 1,6 % per år för kvinnor och 1,9 % per år för män. En svårighet i bedömningen är att det tar tiotals år innan minskad exponering för UV-ljus avspeglas i cancerstatistiken.

d e l m å l3, 2010

Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38 500 ton.

d e l m å l 4, 2010

Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå till 51 700 ton.

d e l m å l 5, 2010

Senast år 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.

Sjöar och vattendrag skall

vara ekologiskt hållbara

och deras variationsrika

livsmiljöer skall bevaras.

Naturlig produktionsförmåga, biologisk

mångfald, kulturmiljövärden samt

land-skapets ekologiska och vattenhushållande

funktion skall bevaras samtidigt som

för-utsättningar för friluftsliv värnas.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

De olika faktorer som påverkar sjöar och vattendrag negativt kvarstår eller växer i styrka. Risken är att inte tillräcklig hänsyn tas till vattenmiljöerna när t.ex. skogsindustrins behov av råvara ökar, efterfrågan på vattenkraft växer vid omställningen till förnybara energikällor och drivkraften att exploatera stränder är stark. För att miljökvalitetsmålet ska nås krävs att berörda sektorer deltar aktivt med att genom-föra de åtgärder som behövs enligt delmålen.

Samtidigt måste hänsynen till sjöar och vatten-drag öka generellt. Under 2003 tog Natur-vårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarie-ämbetet fram en underlagsrapport till den för-djupade utvärderingen av miljömålen. I rap-porten påtalas olika åtgärder som behövs för att påskynda arbetet mot miljömålet.

d e l m å l 1, 2005/2010

Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. Senast år 2010 skall minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd.

d e l m å l 2, 2005/2010

Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 skall minst 25 % av de värdefulla och poten-tiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats.

d e l m å l 3, 2009

Senast år 2009 skall vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestäm-melser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter. Med större ytvattentäk-ter avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörj-ning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3_{per dygn i genomsnitt.}

d e l m å l 4, 2005

Senast år 2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt.

d e l m å l 5, 2005

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter och fiskstam-mar som har behov av riktade åtgärder.

d e l m å l 6, 2009

Senast år 2009 skall det finnas ett åtgärds-program enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ytvattenstatus skall uppnås.

300 100 200 400 1995 1996 1997 19981999 2000 2001 ton, tusental

figur 7.4 Svenska utsläpp av kväveoxider till luft

1994 1993 1992 1991 1990 2002 mål 2010 källa: naturvårdsverket,

sveriges rapportering till klimatkonventionen

De svenska utsläppen av kväveoxider har minskat med 25 % sedan 1990. Med nu fattade beslut har utsläppen prognostiserats till ca 160 000 ton för år 2010. Målet bör kunna nås om ytterligare åtgärder vidtas. En osäker faktor är dock vägtrafikens utveckling, där särskilt lastbilarna står för en stor del av utsläppen.

Not. Delmålet avser utsläpp exkl. bunkring.

kväveoxider, bunkring kväveoxider exkl. bunkring

8.

levande sjöar och vattendrag

70

30

10 50 ton, tusental

figur 7.3 Utsläpp av ammoniak 1995–2001

Ammoniakutsläppen har minskat med ca 12 % sedan 1995. Möjligheterna att nå delmålet före 2010 förefaller goda. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 källa: naturvårdsverket 1995 mål 2010 10 30 50 70 ton, tusental

figur 7.2 Utsläpp av kväve till vatten 1995 och 2000

Utvecklingen 1995–2000 visar på en tydlig minskning av utsläppen från punktkällor. De diffusa utsläppen från jordbruket visar dock ännu ingen tydlig nedgång. Genom nya modellberäkningar har den tidigare utsläppssiffran för 1995, 55 000 ton, reviderats, och utsläppen beräknas nu ha varit 67 000 ton. Delmålet säger att utsläppen ska minska med minst 30 % från 1995 års nivå. Detta ger en målnivå 2010 på 47 000 ton i stället för 38 500. 1995 källa: naturvårdsverket 2000 mål 2010: 47 000 mål 2010: 38 500 6 4 2 10 8 ton, tusental

figur 7.1 Utsläpp av fosfor till vatten 1995 och 2000

Fosforutsläppen minskade med 11 % från 1995 till 2000. De bör kunna fortsätta minska om ytterligare åtgärder genomförs.

1995 källa: naturvårdsverket

250

150 200

50 100

Not. Sjöar och vattendrag ingår ofta i andra skyddade områden utan att vara omnämnda i syftet.

Länsstyrelserna använder oftast naturreservat, medan skogsvårdsstyrelserna använder biotopskydd för att långsiktigt bevara områden. Naturreservat ger ett starkare skydd och omfattar större områden än biotopskydd. Kommunerna kan sedan 1987 bilda natur-reservat, och det har föreslagits att de också ska få möjlighet att inrätta biotopskyddsområden. Förutom genom dessa skydd kan vattenmiljöer bevaras genom naturvårdsavtal, planering och hänsyn.

antal

figur 8.2 Kumulativa antalet skyddade områden med uttalat syfte att bevara sötvattensmiljöer, inrättade av olika myndigheter

källa: naturvårdsregistret (naturvårdsverket), skogens källa (skogsstyrelsen), riksantikvarieämbetet

2001

naturreservat biotopskydd kulturreservat

2002 2003 2001 2002 2003 2001 2002 2003 kommunen skogsvårdsstyrelsen länsstyrelsen 10 6 8 2 4

Not. Procentangivelsen ovanför staplarna anger andel av det nationella kalkningsanslaget.

Inom kalkningen genomförs även fysisk restaurering – biologisk återställning – för att få tillbaka ursprung-liga arter. Många av åtgärderna syftar till att återställa arternas vandringsvägar och livsmiljöer. Som komplet-tering kan arter återintroduceras.

miljoner kronor

figur 8.3 Medel som använts för biologisk återställning inom kalkningsverksamheten

2000 källa: naturvårdsverket 2001 1999 2002 1 % 2 % 3 % 4 % 1964 1966

källa: fiskeriverkets provfiskedatabas % av antal fiskar

figur 8.4 Förändring av rödingbeståndet i Övre Björkvattnet i Lappland efter att sik introducerats i början på 1960-talet

1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 20 60 100 40 80 röding sik

Omflyttningar av arter inom landet kan få lika stora ekologiska konsekvenser för ett vattensystem som om arten är importerad. Konkurrens om föda eller livs-utrymme kan leda till en kraftig nedgång av de ursprung-liga arterna.

Ökad bebyggelse längs stränderna kan innebära minskad tillgänglighet för allmänheten och försäm-rade upplevelsevärden av natur- och kulturmiljön. Även konsekvenserna för biologisk mångfald kan bli nega-tiva. Ny bebyggelse medför ofta ytterligare exploatering i vattenmiljön, t.ex. bryggor, båttrafik eller muddring. Kompletterande bebyggelse som anpassas efter regio-nala eller lokala karaktärsdrag och bebyggelsemönster kan ge positiva effekter för kulturmiljön. Syftet med strandskyddet – som normalt gäller inom minst 100 m från strandlinjen – är dock att trygga förutsättning-arna för friluftslivet och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

figur 8.1 Byggnader uppförda 2001 inom 100 meter från vattenlinjen till sjö eller vattendrag (756 stycken)

källa: statistiska centralbyrån

Grundvattnet skall ge en

säker och hållbar

dricks-vattenförsörjning samt

bidra till en god livsmiljö

för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

Underlaget för att utvärdera om miljökvali-tetsmålet kan nås inom tidsramen är ännu magert. Bedömningen är dock att det går att nå målet om ytterligare åtgärder vidtas. I vissa områ-den i södra Sverige kommer emellertid problem att kvarstå på grund av trögheter i mark-/grund-vattensystemet. I ett internationellt perspektiv

är grundvattnets tillstånd i Sverige gott då det gäller kvalitet och kvantitet. Detta kan vara en anledning till att grundvattenfrågorna hittills har haft en underordnad roll i samhällsplaneringen och miljöarbetet. Genom länsstyrelsernas arbete med att regionalisera miljökvalitetsmålet har medvetenheten om grundvattenfrågorna ökat ute i landet. Arbetet med att införa EG:s ramdi-rektiv för vatten har också bidragit.

Genom ramdirektivet bör grundvattnet kunna få en starkare ställning, både då det gäller dricksvattenförsörjningen och grundvattnets ekologiska betydelse. Måluppfyllelsen är emel-lertid starkt beroende av hur aktörerna – vatten-myndigheter, länsstyrelser och kommuner – handlar i fråga om att upprätta och genomföra åtgärdsprogrammen enligt ramdirektivet.

Ännu har inte tillräckliga åtgärder vidtagits för att stärka vattenförsörjningens ställning. Det är nödvändigt att detta sker, eftersom skyddet av grundvatten för vattenförsörjning ofta kom-mer i konflikt med andra samhällsintressen. Naturvårdsverket gav hösten 2003 ut Allmänna råd och en handbok för att inrätta skyddsområ-den för vattentäkter. Detta kan bidra till att vattenskyddsområden i större utsträckning revi-deras och inrättas på hydrogeologiska grunder. d e l m å l 1, 2010

Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörj-ning skall senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet.

d e l m å l 2, 2010

Senast år 2010 skall användningen av mark och vatten inte medföra sådana ändringar av grundvattennivåer som ger negativa konsekven-ser för vattenförsörjningen, markstabiliteten eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem.

d e l m å l 3, 2010

Senast år 2010 skall alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m3per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet.

d e l m å l 4, 2009

Senast 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God grundvattenstatus skall uppnås.

20 40 60 80 100 120 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten antal

figur 9.1 Allmänna vattentäkter i länen med och utan skyddsområde 2003

SGU har hittills data om 977 allmänna grundvatten-täkter, vilket är ungefär hälften av dem som finns i landet. Av dessa har 62 % skyddsområde. Trots det får 89 % av befolkningen sitt dricksvatten från skyddade vattentäkter. Det som förvånar är att en så liten andel av täkterna i de sydliga jordbruksintensiva länen har inrättade skyddsområden.

källa: databasen för grundvattenförekomster och vattentäkter (dgv), sgu

Not. Uppgifter från Gotlands län saknas. med skydd utan skydd 400

200 600

Not. Inte alla kommuner har rapporterat. antal

figur 9.2 Takten i inrättandet av

skyddsområden för vattentäkter 1955–2003

För att förbättra förutsättningarna för att delmål 3 ska nås måste takten i inrättandet av skyddsområden för grundvattentäkter ökas väsentligt. Nuvarande takt pekar på att alla allmänna grundvattentäkter inte kommer att ha skyddsområden förrän omkring år 2030.

1960 1970 1980 1990 2000

källa: databasen för grundvattenförekomster och vattentäkter (dgv), sgu

1950

figur 9.3 Försurning av ytligt grundvatten

2001 2000

2002 2003

Det ytliga grundvattnet i sydvästra Sverige är fort-farande mycket starkt påverkat av försurningen. Långa tidsserier visar att försurningen har minskat marginellt. Återhämtningen i grundvatten är mycket långsam, och de förändringar i utbredningen som kan ses mellan de sista åren är förmodligen snarare beroende på väder-leken än uttryck för en trend.

källa: sgu:s grundvattennät och svensk miljöövervakning mycket stark påverkan (5)

stark påverkan (4) påtaglig påverkan (3) måttlig påverkan (2)

ingen eller obetydlig påverkan (1)

Försurningspåverkan enligt Bedömningsgrunder för Grundvatten

Västerhavet och Östersjön

skall ha en långsiktigt

håll-bar produktionsförmåga

och den biologiska

mång-falden skall bevaras. Kust och skärgård

skall ha en hög grad av biologisk

mång-fald, upplevelsevärden samt natur- och

kulturvärden. Näringar, rekreation och

annat nyttjande av hav, kust och skärgård

skall bedrivas så att en hållbar utveckling

främjas. Särskilt värdefulla områden skall

skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet

skall nås inom en generation.

För att skapa de förutsättningar som behövs för att nå miljömålet måste fler åtgärder än de redan genomförda vidtas. För att bryta den negativa utvecklingen i kust- och havsom-rådena föreslog Havsmiljökommissionen i sitt betänkande i juni 2003 att en strategi för havet ska upprättas.

Arbetet med att bevara skyddsvärda miljöer går framåt. Under 2003 utpekades ytterligare

10.

hav i balans samt

två större utsjöområden, Fladen och Lilla Middelgrund, som Natura 2000-områden. Naturvårdsverket och Fiskeriverket har gemen-samt undersökt möjligheterna att införa fiske-förbud i ett marint skyddsområde.

En bevarandeplan för svenska fyrar och fyr-platser har tagits fram. Under 2003 etablerades också samrådsrutiner för att minska risken för att kulturellt värdefulla fartyg skrotas.

Åtgärder har vidtagits för att komma tillrätta med bifångsterna inom fisket och få till stånd ett uthålligare fiske, men fler åtgärder krävs, särskilt på internationell/EU-nivå. Också övervakningen av bifångster av marina däggdjur och fåglar är bristfällig och måste förbättras. Utflyttningen av trålgränsen på västkusten är en betydelsefull nyhet för året. Den ger ökat skydd för kust-zonens känsliga bottnar och lek- och uppväxt-områden för fisk. En annan viktig åtgärd är att arbetet med att utarbeta förvaltningsplaner har fortsatt för vissa kommersiella fiskarter.

Oljetransporterna från ryska och baltiska hamnar väntas öka, vilket innebär ökad risk för olycksorsakade oljeutsläpp. För att uppnå bätt-re sjösäkerhet i Östersjön inlämnades en ansö-kan om att utse Östersjön till ett så kallat sär-skilt känsligt havsområde till FN-organet International Maritime Organization (IMO) 2003. I början av april 2004 togs ett princip-beslut att klassa Östersjön utom ryska vatten som särskilt känsligt havsområde.

d e l m å l 1, 2005/2010

Senast år 2010 skall minst 50 % av skyddsvär-da marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kultur-värden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyd-dade som reservat och berörda myndigheter skall ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.

d e l m å l 2, 2005

Senast år 2005 skall en strategi finnas för hur kustens och skärgårdens kulturarv och odlings-landskap kan bevaras och brukas.

d e l m å l 3, 2005

Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder.

d e l m å l 4, 2010

Senast år 2010 skall de totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter skall ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna.

d e l m å l 5, 2008

Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig.

d e l m å l 6, 2010

Buller och andra störningar från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpe-kade skärgårds- och kustområden senast år 2010.

d e l m å l7, 2010

Genom skärpt lagstiftning och ökad övervak-ning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år 2010.

d e l m å l 8, 2009

Senast 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten så att God ytvattenstatus kan uppnås.

s v e r i g e Göteborg Uddevalla område 2 område 3 område 4a område 4b område 1 58°25 ’ 0 ’’ N 10°40’0’’E 11°45’0’’E s v e r i g e Falkenberg Kungsbacka område 5a1 område 5a2 område 5a3 område 5b 11°45’0’’E 56°15 ’ 0 ’’ N 57°20 ’ 0 ’’ N 12°50’0’’E område 4b källa: fiskeriverket

figur 10.1a och b Sveriges trålgränser i Kattegatt och Skagerrak

Trålgränserna på västkusten flyttas till skydd för uppväxtområden, kustfiskpopulationer och känsliga bottnar i Kattegatt och Skagerrak.

I de streckade områdena tillåts fortsatt kräfttrålning med selektiva redskap (rist) som sorterar ut fisken från trålen. I norra Bohuslän genomfördes bottenkarteringar 2003, och under våren 2004 äger samråd rum för att identifiera områden som är lämpliga för kräfttrålning också här. trålområde samrådsområde ny trålgräns baslinje tidigare trålgräns figur 10.2 Inrapporterade observationer av tumlare juni–december 2003

källa: naturhistoriska riksmuseet

I Östersjön förekommer tumlaren sällsynt. Dock observerades under perioden en tumlare utanför Norrtälje och en grupp på fyra tumlare utanför södra Gotland. En karta över observationer av tumlare uppdateras varje vecka på Naturhistoriska Riksmuseets webbplats. 5 25 20 10 mm 15

Som exempel på hur selektiviteten kan förbättras i fiskredskap visas på hur större maskor i abborrmjärdar medför förbättrad storleksselektion.

andel, %

figur 10.3 Längdfördelning i mm av fångade och utselekterade abborrar i stålmjärdar med maskstorlek 19 x 33 mm

källa: fiskeriverket

Not. Mjärdarna har legat i i 10 dygn i månadsskiftet aug.–sep. 2003.

140 160 180 200 220 240 260 280 300 320 120

utselekterade fångade