Analys av processer för att nå framtida klimatåtaganden

för att nå framtida

klimatåtaganden

Rapport 2003-120

Analys av processer

för att nå framtida

klimatåtaganden

Förord

Analys av processer 5387-6

Denna rapport utgör en underlagsrapport till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag att utreda lämpliga former för det framtida internationella klimatarbetet ”Post Kyoto”. Naturvårdsverket har givit ECON Analysis i uppdrag att analysera vilka fora som skulle kunna vara lämpliga för att driva klimatfrågan framåt. Fokus i uppdraget har varit på processer utanför

Klimatkonventionen. Författaren är ensam ansvarig för innehållet i rapporten. Naturvårdsverket i juni 2004

Analys av processer

för att nå framtida

klimatåtaganden

Framtagen på uppdrag av

Naturvårdsverket

Innehåll:

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER ...1

1 INTRODUKTION...5

1.1 Villkor för uppdragets genomförande...6

2 KLIMATARBETET I SVERIGE ...8

3 KARTLÄGGNING INITIATIV/FORA ...10

3.1 Klimatfrågor i ett brett perspektiv ...10

3.1.1 Regeringsinitiativ...11

3.1.2 NGO initiativ och forskningsprojekt ...13

3.1.3 Diskussion...18

3.2 Post-Kyoto åtaganden ...19

3.2.1 Regeringsinitiativ...19

3.2.2 NGO initiativ och forskningsprojekt ...20

3.2.3 Diskussion...22

3.3 Intervjuresultat och diskussion ...23

4 KARTLÄGGNING AV NÄTVERK ...24

4.1 World Economic Forum ...24

4.2 G8/G10...27 4.3 AOSIS...28 4.4 APEC ...30 4.5 ASEAN ...31 4.6 Övriga ...34 4.6.1 ASEM ...34

4.6.2 Arktiska Rådet och Barentsrådet ...35

4.6.3 Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet ...37

4.6.4 Östersjörådet ...38

4.7 Intervjuresultat och diskussion ...38

5 HAR SVERIGE EN KOMPARATIV FÖRDEL? ...40

5.1 Har Sverige en komparativ fördel av att driva vissa klimatrelaterade frågeställningar? ...40

5.1.1 Sveriges möjligheter att påverka diskussionerna...40

5.1.2 Sveriges agerande ...41

5.1.3 Vilka frågeställningar?...42

5.2 Har Sverige en komparativ fördel av att agera i vissa fora?...42

5.3 Möjligheter...43

Sammanfattning och slutsatser

Sammanfattning

Syftet med denna utredning har varit att analysera processer för att nå framtida klimatåtaganden. Fokus har legat på processer utanför FN processerna. Som en första uppgift har en översiktlig kartläggning av pågående klimatinitiativ genomförts – både klimatinitiativ i ett brett perspektiv och med särskilt fokus på post-Kyoto åtaganden. En andra uppgift har varit att kartlägga nätverk/fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan. Särskilt viktigt har det varit att kartlägga fora där utvecklingsländer, icke-statliga organisationer (NGOs) och/eller den privata sektorn deltar. Den tredje uppgiften har varit att analysera Sveriges möjligheter att påverka klimatdiskussionerna och huruvida det existerar vissa nätverk/fora där Sverige har en komparativ fördel att agera.

Under arbetet med kartläggningen har det vid ett flertal tillfällen och av flera olika aktörer påpekats att långt ifrån alla initiativ för helheten framåt. De initiativ som av flest personer förs fram som de mest lovande är Centre for Clean Air Policy (CCAP), Organisation for Economic Co-operation and Development Annex I Expert Group (OECD – AIXG) samt det arbete som utförs vid Pew Center for Global Climate Change. Dessa tre initiativ/fora har det gemensamt att de alla arbetar både med utvecklandet av analyshjälpmedel och med forum för diskussioner. Dessutom har Pew Center visat sig starka i att påverka amerikanskt tänkande.

Många intervjuer pekar i riktningen mot att Sverige inte har en särskilt framträdande roll vad gäller internationella processer. Sveriges medlemskap i EU gör att Sverige inte kan avvika i väsentlig grad från EU-linjen (oavsett nätverk/fora), dessutom förhandlar EU som en part i klimatförhandlingarna. Däremot kan Sverige arbeta med att ytterligare stärka sin roll/ställning på klimatområdet och utnyttja sin trovärdighet för att påverka EU:s förhandlingsposition. Att Sverige har en hög trovärdighet är alltså något som kan ses som en komparativ fördel för Sverige. Vidare kan Sverige stärka sin profil, genom till exempel att säkerställa att den kunskap som genereras av forskningsprojekt och NGO initiativ tas till vara, och driva klimatfrågor i övriga fora där Sverige agerar som land. Sverige kan också ta understödjande initiativ för att på så sätt arbeta mot ökad förståelse hos övriga förhandlingsparter.

Förutom den generella trovärdighet som Sverige har i klimatrelaterade frågeställningar så har Sverige också utvecklat en särskild kompetens i frågor som är av särskilt intresse, t ex flexibla mekanismer, arktiska frågor och kolsänkor. Det gör att Sverige faktiskt kan sägas ha en komparativ fördel av att

agera i vissa fora. De fora som ter sig mest relevanta för Sverige är då Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet, Arktiska rådet och Barentsrådet samt Östersjörådet.

Bakgrund

Kyotoprotokollet kommer, om Ryssland ratificerar det, att träda i kraft. Många förväntar sig att detta ska hända inom en snar framtid men dock inte förrän tidigast efter presidentvalet 2004. När detta händer kommer det att vara en milstolpe i klimatprocessen och kommer att innebära ett tak på utsläpp från en majoritet av Annex 1 länderna för perioden 2008-2012. I enlighet med UNFCCC kommer förhandlingar om en andra åtagandeperiod att starta 2005, med målet att främja ett avtal före början av den första åtagandeperioden 2008. Det förekommer dock redan diskussioner om karaktären på en andra åtagandeperiod både i akademiska och politiska kretsar.

Inom EU förväntas majoriteten av medlemsstaterna att stöta på stora svårigheter vad gäller att möta sina Kyoto åtaganden. När medlemsstaterna reviderar sina klimatstrategier och går vidare i implementeringen av Kyotoprotokollet så kommer sannolikt utmaningen att ”leverera Kyoto” att påverka förhandlingspositionerna vad gäller framtida åtaganden.

Det har blivit tydligt att klimatförhandlingarna i konventionella FN fora begränsas av att det finns stora skillnader mellan olika förhandlares uppfattningar i väsentliga frågor. Skillnaderna gäller t ex frågor som kostnader för att minska utsläpp, ekonomiska konsekvenser av en kolbegränsad värld och rättvisa mellan Nord och Syd. Utvecklingsländerna vill att de utvecklade/industrialiserade länderna gör ”sin del” först medan de utvecklade/industrialiserade länderna vill att utvecklingsländerna ska delta innan de förbinder sig för fler åtaganden. En möjlig utväg ur denna situation kan vara att klimatfrågorna reses/förs upp på agendan i andra fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan

Problem och metod

ECON har av Naturvårdsverket fått i uppdrag att i huvudsak utreda följande:

Att på ett övergripande sätt kartlägga det arbete/diskussioner/initiativ som nu pågår vad gäller:

a. Klimatfrågorna – bredare perspektiv b. Post-Kyoto åtaganden

En andra uppgift är att kartlägga fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan. Särskilt viktigt är fora där utvecklingsländer, NGOs och/eller den privata sektorn deltar och där det finns möjligheter att föra upp klimatfrågan på agendan. Exempel på sådana fora är: World Economic Forum, G8/G10, AOSIS, APEC, ASEAN.

Vilka initiativ finns, inom vilka fora frågorna diskuteras, hur diskussionerna går samt vilken möjlighet har Sverige att påverka diskussionerna. Fokus ligger på fora utanför FN processerna.

Nära relaterat till ovanstående är en analys av Sveriges möjligheter att påverka diskussionerna och huruvida det existerar vissa nätverk/fora där

Sverige har en komparativ fördel att agera. Lika viktigt är den motsatta analysen dvs om det finns nätverk/fora där andra länder har en komparativ fördel att agera och Sverige således inte bör agera.

ECON har använt följande metoder för uppdragets genomförande:

• Resonemang med uppdragsgivaren i anknytning till uppdragskissen

• Möte med uppdragsgivaren, Energimyndigheten, en representant från Sida samt andra konsulter involverade i ”Post-Kyoto” i samband med Energimyndighetens programkonferens 28-29 oktober 2003.

• Deltagande i workshop ”Post-Kyotouppdraget” arrangerad av uppdragsgivaren den 30 oktober 2003.

• Intervjuer med nyckelpersoner från Miljödepartementet,

Näringsdepartementet och Sida men även andra nyckelpersoner har kontaktats däribland Anders Wijkman och Bo Kjellén.

• Kvalitativt/teoretiskt resonemang om Sveriges potentiella komparativa fördelar av att agera i olika fora.

Slutsatser

Totalt har 33 pågående initiativ kartlagts; 24 pågående klimatinitiativ uppdelat på klimatinitiativ i ett brett perspektiv och post-Kyoto åtaganden samt nio pågående initiativ/nätverk/fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan. Resultaten från denna kartläggning samt de intervjuer som genomförts tyder på att långt ifrån alla initiativ för helheten framåt. De initiativ som av flest personer förs fram som de mest lovande är Centre for Clean Air Policy (CCAP), Organisation for Economic Co-operation and Development Annex I Expert Group (OECD – AIXG) samt det arbete som utförs vid Pew Center for Global Climate Change. Det sistnämnda på grund av att de visat sig starka i att påverka amerikanskt tänkande.

Vad gäller Sveriges agerande och möjligheter att agera i klimatfrågor så är det endast i de initiativ som benämns Regeringsinitiativ där Sverige som land kan agera. Det vill säga, Sverige har möjlighet att agera och stärka sin nuvarande ställning/roll i EU, OECD-AIXG, Organisation for Economic Co-operation and Development - Development Assistance Committee (OECD-DAC), International Energy Agency (IEA) och - längre fram när arbetet kommit igång – sannolikt även i FN:s kommission för hållbar utveckling. För NGO initiativ och forskningsprojekt är det annorlunda eftersom Sverige inte agerar som land i dessa fora. Självklart kan dock Sverige stödja dessa initiativ och dra nytta av de forskningsresultat som produceras – på så sätt kan Sverige använda sig av dessa fora för att stärka sin egen ställning/roll i de fora där Sverige agerar som land. Eftersom Sverige är ett litet land är det viktigt att i vissa fall och i så stor utsträckning som möjligt dra nytta av det som görs i dessa olika fora och använda det för stärkande av den svenska resursbasen.

Under de intervjuer som genomförts har det vid ett flertal tillfällen påpekats att det finns för lite resurser (framförallt monetära men även personella) för att föra upp klimatfrågan på agendan i andra än konventionella fora. Detta betyder inte att det inte finns möjligheter. Dock är det viktigt att poängtera att det skulle kräva avsevärda resurser både vad gäller pengar och ”manpower” för att verkligen

påverka agendan – det räcker inte att bara stödja existerande fora och organisationer. Vidare har det förts fram att om man skulle försöka föra upp klimatfrågan på agendan i ”nya” fora så kan det bara ske om representanterna i dessa fora så önskar. Det innebär också att frågorna inte nödvändigtvis hanteras av gängse klimatexpertis. Ibland förs det fram att förhandlingarna i FN-organen gynnar stater med god förhandlingsförmåga/-kompetens vilket i och för sig är sant men samtidigt bör man notera att det inte är något som är signifikant för FN-organen utan att det gäller alla förhandlingar.

Av de initiativ/nätverk/fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan så gäller följande. I World Economic Forum agerar inte Sverige som land utan det är i huvudsak den privata sektorn som är aktör. Sannolikt kommer World Economic Forum att spela en viktig roll i framtida klimatsammanhang men Sveriges möjligheter att agera handlar då mer om att agera via multinationella företag som till huvuddelen är svenskägda. Sverige är varken med i Alliance of Small Island States (AOSIS) eller Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) vilket gör möjligheterna för att agera små. På liknande sätt är Sverige inte med i G8 även om EU deltager som observatör och representeras av landet som för tillfället har ordförandeskapet. Detsamma gäller för EU:s dialog med Association of Southeast Asian Nations (ASEAN). Dock är Sverige med i G10 även om möjligheten att föra upp klimatfrågan på agendan på G10-möten får sägas vara liten i nuläget. Anledningen är att de frågor som diskuteras inte hittills haft anknytning till klimatfrågorna. Asia-Europe Meeting (ASEM) utgör dock en spirande möjlighet även om det ännu bara förekommit två miljöministermöten. Sveriges medlemskap i EU gör dock att Sverige inte kan avvika i väsentlig grad från EU-linjen (oavsett nätverk/fora), dessutom förhandlar EU som en part i klimatförhandlingarna. Däremot kan Sverige arbeta med att ytterligare stärka sin roll/ställning på klimatområdet och utnyttja sin trovärdighet för att påverka EU:s förhandlingsposition. Att Sverige har en hög trovärdighet är alltså något som kan ses som en komparativ fördel för Sverige. Vidare kan Sverige stärka sin profil, genom till exempel att säkerställa att den kunskap som genereras av forskningsprojekt och NGO initiativ tas till vara, och driva klimatfrågor i övriga fora där Sverige agerar som land. Sverige kan också ta understödjande initiativ för att på så sätt arbeta mot ökad förståelse hos övriga förhandlingsparter.

Förutom den generella trovärdighet som Sverige har i klimatrelaterade frågeställningar så har Sverige också utvecklat en särskild kompetens i frågor som är av särskilt intresse, t ex flexibla mekanismer, arktiska frågor och kolsänkor. Det gör att Sverige faktiskt kan sägas ha en komparativ fördel av att agera i vissa fora. De fora som ter sig mest relevanta för Sverige är då Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet, Arktiska rådet och Barentsrådet samt Östersjörådet.

1 Introduktion

Kyotoprotokollet kommer, om Ryssland ratificerar det, att träda i kraft. Många förväntar sig att detta ska hända inom en snar framtid men dock inte förrän tidigast efter presidentvalet 2004. När detta händer kommer det att vara en milstolpe i klimatprocessen och kommer att innebära ett tak på utsläpp från en majoritet av Annex I länderna för perioden 2008-2012. I enlighet med United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC)1 kommer förhandlingar om en andra åtagandeperiod att starta 2005, med målet att främja ett avtal före början av den första åtagandeperioden 2008. Det förekommer dock redan diskussioner om karaktären på en andra åtagandeperiod både i akademiska och politiska kretsar.

Den internationella klimatförhandlingsprocessen är ett komplext system av processer och aktörer. Det finns ett antal strategier som kan användas för att påverka förhandlingsprocessen på ett medvetet sätt, t ex ledarskapsroller, användning av experter och nätverk, användning av gemensamma formuleringar och strategisk integration/separation av frågeställningar. Frågornas globala karaktär och allvarligheten i frågeställningarna gör att många aktörer är inblandade i processen. Dessa aktörer kan vara stater och statsallianser men också t ex vetenskapsmän, media, industrin, olja och kol lobbyn och olika miljörelaterade icke-statliga organisationer (NGOs).

USA drog sig ur Kyotoprotokollet delvis på grund av interna påtryckningar mot ett mer direkt globalt närmande till klimatfrågorna. Detta agerande tydliggjorde nödvändigheten av utvecklingsländernas deltagande i processen och skapade nya utmaningar vad gäller att få USA tillbaka in i ramen för en gemensam ansats. Under tiden har utvecklingsländerna varit motvilliga till att diskutera vidare åtaganden och även tidsramar och processer för sådana diskussioner. Så länge Kyoto-protokollet inte trätt i kraft kan utvecklingsländerna åberopa att industriländerna inte visat de nödvändiga initiativen. Således är det ganska tydligt utvecklingsländerna har en nyckelposition inte bara vad gäller att påskynda klimatprocessen utan också vad gäller att upprätthålla den genom att få nytt liv i USA:s deltagande.

Inom EU förväntas majoriteten av medlemsstaterna att stöta på stora svårigheter vad gäller att möta sina Kyoto åtaganden. När medlemsstaterna reviderar sina klimatstrategier och går vidare i implementeringen av Kyotoprotokollet så kommer sannolikt utmaningen att ”leverera Kyoto” att påverka

förhandlingspositionerna vad gäller framtida åtaganden. Akademiker och organisationer har de senaste åren föreslagit och analyserat ett ganska stort antal tekniska lösningar och mekanismer för hur man ska dela framtida åtaganden. Det är tydligt att det inte är avsaknaden av förslag som håller tillbaka förhandlingarna. Det som behövs är en process för att förhandlarna ska nå en gemensam förståelse för behovet av att agera och för att begränsa antalet möjliga alternativ. Medel som underlättar en sådan process erbjuder väsentligt bättre möjligheter för att nå framtida åtaganden än andra alternativ.

Det har blivit tydligt att klimatförhandlingarna i konventionella FN fora begränsas av att det finns stora skillnader mellan olika förhandlares uppfattningar i väsentliga frågor. Skillnaderna gäller t ex frågor som kostnader för att minska utsläpp, ekonomiska konsekvenser av en kolbegränsad värld och rättvisa mellan Nord och Syd. Utvecklingsländerna vill att de utvecklade/industrialiserade länderna gör ”sin del” först medan de utvecklade/industrialiserade länderna vill att utvecklingsländerna ska delta innan de förbinder sig för fler åtaganden. En möjlig utväg ur denna situation kan vara att klimatfrågorna reses/förs upp på agendan i andra fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan

ECON har av Naturvårdsverket (uppdragsgivaren) fått i uppdrag att i huvudsak utreda följande:

1. Att på ett övergripande sätt kartlägga det arbete/diskussioner/initiativ som nu pågår vad gäller:

a. Klimatfrågorna – bredare perspektiv b. Post-Kyoto åtaganden

2. En andra uppgift är att kartlägga fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan. Särskilt viktigt är fora där utvecklingsländer, NGOs och/eller den privata sektorn deltar och där det finns möjligheter att föra upp klimatfrågan på agendan. Exempel på sådana fora är: World Economic Forum, G8/G10, Alliance of Small Island States (AOSIS), Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC), Association of Southeast Asian Nations (ASEAN).

Vilka initiativ finns, inom vilka fora frågorna diskuteras, hur diskussionerna går samt vilken möjlighet har Sverige att påverka diskussionerna. Fokus ligger på fora utanför FN processerna.

3. Nära relaterat till ovanstående är en analys av Sveriges möjligheter att påverka diskussionerna och huruvida det existerar vissa nätverk/fora där Sverige har en komparativ fördel att agera. Lika viktigt är den motsatta analysen dvs om det finns nätverk/fora där andra länder har en komparativ fördel att agera och Sverige således inte bör agera.

1.1

Villkor för uppdragets genomförande

ECON fick uppdraget den 10 oktober 2003 och slutrapportering sker den 31 december 2003.

Enligt överenskommelse med uppdragsgivaren har störst vikt lagts vid punkterna två och tre ovan. Punkt ett handlar om en relativt översiktlig kartläggning av det arbete som pågår och är en sammanställning av redan existerande material/information. Punkten två är på många sätt lik punkt ett men har kompletteras med några halv-strukturerade intervjuer2 för att få information om nyckelpersoners åsikter om Sveriges möjligheter att påverka. Punkt tre är en analys av i vilka nätverk/fora Sverige kan ha en komparativ fördel av att agera och innebär förutom litteraturstudier också att ett antal intervjuer med svenska nyckelpersoner har genomförts.

Således har följande metoder har använts för uppdragets genomförande:

• Resonemang med uppdragsgivaren i anknytning till uppdragskissen

• Möte med uppdragsgivaren, Energimyndigheten, en representant från Sida samt andra konsulter involverade i ”Post-Kyoto” i samband med Energimyndighetens programkonferens 28-29 oktober 2003.

• Deltagande i workshop ”Post-Kyotouppdraget” arrangerad av uppdragsgivaren den 30 oktober 2003.

• Intervjuer med nyckelpersoner från Miljödepartementet, Näringsdepartementet och Sida men även andra nyckelpersoner har kontaktats däribland Anders Wijkman och Bo Kjellén.

• Kvalitativt/teoretiskt resonemang om Sveriges potentiella komparativa fördelar av att agera i olika fora.

2

Klimatarbetet i Sverige

För att få en bild av Sveriges möjligheter att påverka klimatförhandlingar är det viktigt att först få en bild av hur samarbetet i Sverige ser ut.

Det svenska klimatpolitiska arbetet samordnas av Miljödepartementet, med Utrikesdepartementet som ansvarigt departement för de klimatpolitiska utvecklingsfrågorna. Näringsdepartementet svarar för frågor som rör energiförsörjning, energianvändning, energiforskning, säkerhet och beredskap inom energiområdet. Det övergripande ansvaret för den svenska rapporteringen till klimatkonventionen samordnas hos Naturvårdsverket och Miljödepartementet. Naturvårdsverket har bland annat ansvar för statistik och rapportering av växthusgaser till regeringen, EU-kommissionen och FN:s klimatkonvention samt informationsinsatser om klimatfrågor. I den instruktion till Naturvårdsverket som träder ikraft den 1 februari 2004 står det också att ”Naturvårdsverket är central

förvaltningsmyndighet på miljöområdet och skall vara pådrivande och samlande i miljöarbetet. Verkets arbete skall syfta till att främja hållbar utveckling med utgångspunkt i den ekologiska dimensionen. Därvid skall de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen och strategierna för att uppnå dessa vara vägledande. Naturvårdsverket skall bidra med underlag och expertkunskap för det arbete på miljöområdet som regeringen bedriver nationellt och internationellt. Naturvårdsverket skall medverka i det svenska internationella miljöarbetet. Naturvårdsverket skall även medverka i det miljöarbete som bedrivs inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete och inom den svenska politiken för global utveckling. Naturvårdsverket skall svara för internationell rapportering inom sitt ansvarsområde.”3

Energimyndigheten ansvarar bland annat för Sveriges bidrag till pilotfasen för gemensamt genomförande inom ramen för FN:s klimatkonvention. Vidare står det i instruktionen till Energimyndigheten att ”Statens energimyndighet är central

förvaltningsmyndighet för frågor om användning och tillförsel av energi. Myndigheten skall verka för att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall vidare verka för en kostnadseffektiv energiförsörjning och en effektiv energianvändning. Myndigheten skall inom sitt ansvarsområde verka för att effekterna på hälsa,

miljö och klimat blir så låga som möjligt. Myndigheten skall bidra till en omställning till en ekologiskt uthållig energiförsörjning.”4

Sidas roll är att svara för utvecklingsfrågor, bereda underlag samt att delta vid samordningsmöten och förhandlingsrundor när så är lämpligt. Sida är främst stöd i frågor som är relaterade till utvecklingssamarbetet och kan på detta sätt stödja UD i främjandet av en helhetssyn som väger in Syddimensionen och de multilaterala samarbetsfrågorna i den svenska klimatpolitiken. Sida prioriterar deltagande i sammanhang som bidrar till ökad kunskap om klimatfrågans betydelse för utveckling och utvecklingssamarbete. Sida deltar i arbetet med att förse regeringen med underlag för den svenska rapporteringen till Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) och till klimatkonventionen om det klimatrelaterade biståndet. Sida representerar Sverige i de organ som vidareutvecklar praxis för sådan rapportering och Sida deltar både i OECD-DAC:s statistikgrupp och dess miljögrupp.5,6

De intervjuer som genomförts har indikerat att det är viktigt att fortsätta att förbättra den nationella samordningen mellan departement och myndigheter för att kunna bedriva en framgångsrik klimatpolitik. Ett steg i den riktningen var inrättandet av ett särskilt samordningskansli för hållbar utveckling i Statsrådsberedningen den 1 december 2003. Det nya samordningskansliets uppgift är att koordinera Regeringskansliets arbete med hållbar utveckling. Anledningen är att hållbar utveckling idag är ett övergripande mål för regeringens politik vilket betyder att alla politiska beslut ska utformas så att de tar hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser på lång sikt. Riksdagen beslutade den 16 december 2003 att anta propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för

global utveckling (2002/03:122). Propositionen innebär att utvecklingspolitikens

mål om en rättvis och hållbar global utveckling nu gäller för hela politiken. Kansliet har också ansvaret för att utveckla Sveriges internationella agerande i miljö- och hållbarhetsfrågor - både inom EU och inom FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD).

4_{http://www.stem.se/WEB/STEMFe01.nsf/V_Media00/F450C88727AA00ECC1256DAC0033B591/$file/1_}

1.pdf

5 _{OECD-DAC = Organisation for Economic Co-operation and Development-Development Assistance}

Committee

3 Kartläggning

initiativ/fora

En första uppgift är att på ett övergripande sätt kartlägga det arbete/diskussioner/initiativ som nu pågår vad gäller:

• Klimatfrågorna – bredare perspektiv

• Post-Kyoto åtaganden

Den ovan angivna uppdelningen i klimatfrågor i ett bredare perspektiv och post-Kyoto åtaganden har gjorts på förslag av uppdragsgivaren. Frågornas karaktär gör dock att vissa överlappningar mellan de två kategorierna ibland förekommer. Kartläggningen i detta avsnitt syftar till att ge en övergripande bild av vilka initiativ som finns.7 Fokus ligger på fora utanför FN processerna.

3.1

Klimatfrågor i ett brett perspektiv

Det har uppstått en mängd fora där klimatarbetets framtidsfrågor diskuteras och Sverige är aktivt i flera av dessa. De initiativ som uppstått kan brett sägas bestå av regeringsinitiativ, icke-statliga initiativ (NGO initiativ) samt forskningsprojekt. Nedan följer en punktlista över de initiativ som kartlagts och därefter följer själva kartläggningen.

• OECD, Annex I Expert Group (AIXG)

• OECD - övrigt/IEA

• Japan

• FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD)

• WWF

• European Climate Forum (ECF)

• Centre for Clean Air Policy (CCAP)

• Development and Climate

• “Helping Operationalise Article Two” (HOT)

• The transatlantic dialogue on climate change: New ideas for a new era

• International Network to Advance Climate Talks (INTACT)

7 _{Stycket är delvis baserat på den sammanställning som gjort av Wuppertalinstitutet och som finns på}

• EU:s sjätte ramprogram (FP-6)

• Stockholm Environment Institute (SEI)

• Tällberg Foundation

• BLICC/Sverige

3.1.1 Regeringsinitiativ

OECD, Annex I Expert Group (AIXG)

(http://www.oecd.org/)

Målet med det långssiktiga arbetet är att utreda hur möjliga policybeslut, inkluderande framtida åtaganden, successivt kan säkerställa framgång på lång sikt för FN-konventionen om klimatförändringar. Högst prioriterat är att utveckla analyshjälpmedel och ett forum för diskussioner om tekniska frågor mellan regeringarnas policyskapande organ. Expertgruppen är en ad hoc grupp som består av tjänstemän från miljö-, energi-, och utrikesdepartement från Annex I länderna (således är Sverige representerat i gruppen). Både OECD och International Energy Agency (IEA) bedriver analytiskt arbete för den här gruppen med syfte att stärka Annex I länderna i UNFCCC förhandlingarna men också för att stärka länderna vad gäller utveckling av ländernas nationella klimatpolitik. Detta gör att en stor del av det gruppen producerar är olika typer av dokument som behandlar relevanta frågeställningar. Gruppens dokument och rapporter går att återfinna på internet under följande adress:

http://www.oecd.org/document/44/0,2340,en_2649_34359_1904108_1_1_1_3745 9,00.html. Gruppens arbete är indelat i ett antal program:

• Långsiktiga frågor. I detta program är syftet att undersöka hur olika beslut, inklusive beslut om framtida åtaganden, kan säkerställa UNFCCCs långsiktiga framgång.

• Handel med utsläppsrätter. Syftet med arbetet i detta program är att utveckla ett ramverk för praktisk implementering, eller olika möjligheter, för ett internationellt system för handel med utsläppsrätter

• Projektbaserade mekanismer. Syftet med gruppens arbete är särskilt att studera ”baseline design” för JI och CDM.8

• Policies och instrument. Under detta program genomför gruppen workshops samt samlar material relaterat till design, implementering, värderingar/bedömningar av olika nationella policies.

• Stöd till transitionsekonomier. Gruppens arbete handlar i stort om att öka allmänheten medvetande vad gäller klimatfrågor i transitionsekonomierna samt att vara ett stöd för dessa ekonomiers klimatarbete. Dessa ekonomier är alltså också en del av expertgruppen eftersom de också är Annex I länder.

8 _{JI = Joint Implementation (gemensamt genomförande); CDM = Clean Development Mechanism}

• Övervakning och måluppfyllelse. Under detta program återfinns material framtaget för gruppen räkning och som behandlar olika aspekter av övervakning och måluppfyllelse.

OECD - övrigt/IEA

OECD genomför granskningar av bland annat medlemsländernas nationella och internationella miljöpolitik med jämna mellanrum. Inom miljöområdet görs granskningarna vart sjunde år. Vid miljögranskningarna ser man på ländernas miljötillstånd och hur man genomför de nationella målen och de internationella åtagandena. Granskningarna leder alltid till ett antal rekommendationer. Just nu ska man granska Sverige.9 OECD:s granskningar inom miljöområdet är nu inne i en andra cykel. Den första omgången påbörjades 1991, och Sverige granskades senast 1996.

Förutom det arbete som beskrivits ovan och som utförs av OECD arbetar OECD-DAC med frågor som rör klimatförändringar - 2001 Pilot Project on Sustainable Development and Climate Change. Under detta pilotprojekt har fyra individuella fallstudier genomförts och de har täck Brasilien, Indien, Västafrika och Södra Afrika. All dokumentation gällande dessa fallstudier går att återfinna via OECD-DAC:s hemsida.10 Som tidigare nämnts är Sida representerat både i OECD-DAC:s statistikgrupp och dess miljögrupp.

The International Energy Agency (IEA) är en fristående organisation som är länkad till OECD. IEA har 26 medlemsländer (inklusive Sverige) men även EU deltar i IEA:s arbete. Medlemsländerna har gett IEA mandat att bedriva analytiskt arbete vad gäller energidimensionen av klimatförändringar samt implikationerna av UNFCCC och Kyotoprotokollet för energisektorn. Således har mycket av IEA:s klimatarbete nära anknytning till UNFCCC. Förutom IEA:s arbete med nationella policies och åtgärder för att främja lägre utsläpp av växthusgaser från energi och deras utveckling av klimatvänliga teknologier så arbetar IEA även med internationellt samarbete (mekanismen för ren utveckling (CDM) och handel med utsläppsrätter) för att man ska uppnå växhusgasmålen till lägsta möjliga kostnad. IEA har också utvecklat en interaktiv webbsida – Dealing with Climate Change - som handlar om klimatfrågor och som återfinns på

http://www.iea.org/envissu/index.htm.

Japan

Japanska utrikesdepartementet har under de senaste två åren anordnat två möten med syfte att, i informella former, diskutera hur klimatarbetet kan förstärkas i framtiden. Företrädare för såväl industri- som utvecklingsländer har varit representerade. I anslutning till det senaste mötet, i juli 2003, publicerade japanska myndigheter (MITI) ett första diskussionsupplägg.11

9_{http://miljo.regeringen.se/M-dep_fragor/internationellt-moten/oecd/oecd-index.htm} 10_{http://www.oecd.org/department/0,2688,en_2649_34421_1_1_1_1_1,00.html} 11_{http://www.meti.go.jp/english/report/downloadfiles/gClimateChange0307e.pdf}

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD)

FN:s kommissionen för hållbar utveckling bildades 1992 för att säkerställa en effektiv uppföljning av UNCED (United nations Conference on Environment and Development, Rio 1992). Kommissionen ska övervaka och rapportera om implementeringen, lokalt, nationellt, regionalt och internationellt, av de överenskommelser som ingicks i anslutning till UNCED. De överenskommelserna var UNFCCC och konventionen om bilogisk mångfald (CBD).12 FN:s kommissionen för hållbar utveckling och dess arbete ligger således inom FN-processerna och utgör därför utanför detta uppdrags fokus. Men eftersom det nya samordningskansliet också har ansvar för att utveckla Sveriges internationella agerande i miljö- och hållbarhetsfrågor - både inom EU och inom FN:s kommission för hållbar utveckling kan det dock vara av intresse att ta upp kommissionens framtida arbetsprogram, se Tabell 3.1.

Tabell 3.1 Arbetsprogram för FN:s kommission för hållbar utveckling13

Cycle Thematic cluster 2004/2005 Water

Sanitation

Human Settlements

2006/2007 Energy for Sustainable Development Industrial Development

Air Pollution / Atmosphere Climate Change 2008/2009 Agriculture Rural Development Land Drought Desertification Africa

Således kommer kommissionen att särskilt fokusera på klimatfrågor under perioden 2006/2007. Sverige har således möjlighet att redan nu förbereda sig inför att klimatfrågorna tas upp i FN:s kommission för hållbar utveckling.

3.1.2

NGO initiativ och forskningsprojekt

WWF

WWF14 arbetar för att utsläppen av koldioxid ska minska. Man arbetar genom informationskampanjer, egna klimatinitiativ t ex GO4KYOTO, progressiva partnerskap med stora företag i olika länder och genom samarbete med vetenskapsmän och teknisk expertis. WWF är en oberoende stiftelse som lyder under schweizisk lag. Stiftelsen är organiserad enligt följande; det finns ett antal

12 _{Vidare så stödde man the Rio Declaration and the Forest Principles och antog Agenda 21.} 13_{http://www.un.org/esa/sustdev/csd/csd11/CSD_mulityear_prog_work.htm}

oberoende kontor och ett antal kontor som arbetar under de oberoende kontoren och dessutom finns det ett antal associerade NGOs. Förutom dessa kontor finns det två specialistkontor – ett i Bryssel och ett i Washington DC. Kontoret i Bryssel arbetar med att påverka EU:s politik och aktiviteter medan kontoret i Washington DC arbetar med att påverka globala institutioner som till exempel Världsbanken.

European Climate Forum (ECF)

ECF15 är en mekanism för att samla representanter från olika parter som alla intresserar sig för klimatproblemen. Mer precist handlar det om kol-, olje- och gasindustrin, företag engagerade i teknologi för förnybar energi, stora energianvändare, försäkrings- och finanssektorn, miljö NGOs och vetenskapliga experter. Kärnverksamheten består av att gemensamt genomföra studier som syftar till att ge en starkare vetenskaplig grund för långsiktigt klimatarbete för hållbar utveckling.

Centre for Clean Air Policy (CCAP)

Centre for Clean Air Policy (CCAP) är en oberoende ”tankesmedja” på miljöområdet.16 Sedan år 2000 har CCAP anordnat åtta möten för informella diskussioner om CDM-utvecklingen och om internationella ramar för klimatinsatserna efter 2012. Företrädare för upp till 45 olika länder, omfattande både industri- och utvecklingsländer, medverkade. Ett viktigt syfte med mötena har varit att skapa förutsättningar för informella diskussioner vid sidan av de formella förhandlingar, som sker med stöd av klimatkonventionen.

I slutet av oktober 2003 träffades företrädare för 40 länder i Sydkorea för att diskutera framtida förhållningssätt till den internationella klimatpolitiken. Länder såväl inom som utom Annex I deltog. Konferensen anordnades i samarbete mellan det sydkoreanska ministeriet för Foreign Affairs and Trade, Institute for Global Environmental Strategies in Japan och Center for Clean Air Policy. Den första dagen ägnades åt den första session CCAP anordnat som uteslutande avsåg utvecklingsländernas situation. Sessionen samlade en rad deltagare från länder utanför Annex I för att diskutera egna framtida åtgärder. Följande två dagar deltog länder såväl inom som utom Annex I i diskussionerna, som gällde tänkbara framtida åtgärder. Genomgående användes en ”policymatris”, som CCAP utvecklat i syfte att identifiera viktiga möjligheter inkluderande standards för kol intensitet och för teknologi, anpassning samt mekanismer för att påverka effekterna internationella finansiella flöden på klimatet.

Dialogen om CDM och framtida förpliktelser stöds av en rad industriländer bl a Sverige.

Development and Climate

UNEP Collaborating Centre on Energy and the Environment; National Institute of Public Health and Environment (the Netherlands); International Institute for Environment and Development (UK).

15_{http://www.european-climate-forum.net/} 16 _{Se www.ccap.org}

(www.developmentfirst.org)

The Development and Climate Project är ett samordnat initiativ mellan 12 institutioner från industri- och utvecklingsländer. Projektet arbetar från utgångspunkten att ett mindre polariserat sätt att möta de utmaningar som en hållbar bygga miljö- och klimat utveckling erbjuder, är att fokusera på prioriterade utvecklingsområden, som är av särskild betydelse för utvecklingsländerna.

Projektet samordnas av UNEP Collaborating Centre on Energy and the Environment (UCCEE), National Institute of Public Health and Environment (RIVM, Nederländerna) och International Institute for Environment and Development (IEED, UK). Projektet inbegriper partners i Indien, Senegal, Bangladesh, Sydafrika, Brasilien, Kina, USA, Canada, Tyskland, Frankrike och Nederländerna.

“Helping Operationalise Article Two” (HOT)

Programmet koordineras av Institute for Environmental Studies (IVM) and National Institute for Public Health and the Environment (RIVM), the Netherlands. Deltager gör även TERI, Indien; ENDA, Senegal; COPPE, Brasilien; och Tyndall Centre, UK.

(

http://www.falw-nieuw.vu.nl/Onderzoek/index.cfm?home_subsection.cfm?subsectionid=C3C65FA D-A69D-4E6E-BAA8A1851C2323BD)

HOT-projektet samlar policymakers, aktörer och forskare från olika delar av världen för att utifrån regionala och globala utgångspunkter diskutera frågor såsom:

• Acceptabel och oacceptabel påverkan på klimatet,

• möjliga och effektiva strategier för begränsning av utsläppen av växthusgaser och

• en skälig fördelning av utsläppskontroll och anpassningskostnader.

HOT avser att vägleda deltagarna när det gäller att sammanlänka deras långsiktiga perspektiv på effektiva och skäliga vägval med en utvecklad klimatpolitik på medellång sikt. Projektet strävar också efter att öka den inbördes förståelsen och respekten för olikheter i ländernas utvecklingsstadier samtidigt som en gemensam utgångspunkt för åtgärder eftersträvas.

The transatlantic dialogue on climate change: New ideas for a new

era

Centre for European Policy Studies, Belgium; Mcdonough School of Business, U.S.; and Fondazione Eni Enrico Mattei, Italy

(www.ceps.be/climate-dialogue.php)

En rad workshops har anordnats inom ramen för projektet avseende klimatrelaterad frågor mellan Europa och Nordamerika. Strävan har varit att samla specialister och aktörer på ett informellt sätt för att underlätta en bred diskussion

och möjliggöra nya sätt att nalkas frågan om olikheter mellan amerikansk och europeisk syn på klimatförändringar.

International Network to Advance Climate Talks (INTACT)

German Institute for International and Security Affairs

(www.intact-climate.org)

INTACT strävar efter att tillhandahålla användbar information, bidra till nya klimatpolitiska lösningar och entusiasmera nyckelaktörer att utveckla en gemensam klimatstrategi i den process som följer efter Kyoto. Bakom detta initiativ står Stiftung fur Wissenschaft und Politik i Berlin, Brookings Institution samt German Marshal Fund. Deltagare är politiker, företagare, forskare, NGOs mm Projektledare är Alexander Ochs i Berlin.

Projektet är, i sin första fas, avsett att utgöra en gemensam kommunikationsplattform mellan USA och Europa, dvs ett försök att få igång konstruktiva samtal över Atlanten – inte nödvändigtvis med Bushadministrationen utan med andra amerikanska grupper. Viktiga aktiviteter är bl.a. ett idéutbyte med fokus på transatlantiskt partnerskap genom att tillgängliggöra aktuella data och att samla experter och beslutsfattare från båda sidor av Atlanten. I ett andra steg skall samarbetet utvidgas genom att länder från södra halvklotet involveras i processen.

EU:s sjätte ramprogram (FP-6)

Inom Europa är EU:s sjätte ramprogram en viktig drivkraft för för forskning. Syftet är inte bara att stimulera forskning utan även att bidra till bildandet av ett homogent och effektivt europeiskt forskningsområde. Två riktade klimatforskningsinitiativ nämns:

• Overcoming barriers to bio-energy, Network of Excellence koordinerat av VTT (Finland).

• Adaptation and Mitigation Strategies for Europe, ett stort europeiskt konsortium under ledarskap av Potsdam Institute for Climate Change Research (PIK).

Stockholm Environment Institute (SEI)

(http://www.sei.se/ )

SEI var banbrytande på klimatområdet och lanserade sin rapport om ’Global warming’ under hösten 1990. Denna aktivitet var en av de utlösande faktorerna bakom bildandet av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). SEI har fortsatt att producera böcker och rapporter på klimatområdet med varierande fokus till exempel med fokus på: förhandlingar, olika fallstudier av utvecklingsländer, policies och åtgärder, de baltiska länderna, energieffektivitet, gemensamt genomförande (JI) mm.

Tällberg Foundation

Tällberg stiftelsen är en icke-vinstdrivande organisation som bildades 1980 med Bo Ekman som initiativtagare. Stiftelsen har i mer än två decennier arbetat för att fördjupa vår förståelse av frågor som är relaterade till ledarskap och förändring i industri och samhälle. Huvudfokus i stiftelsens aktiviteter är att samla ledare med varierande bakgrunder från hela världen för diskussioner och reflektioner. För detta ändamål arrangeras årligen en workshop i Tällberg – en liten ort norr om Stockholm.

År 2005 skall ett mycket stort arrangemang äga rum i Tällberg – 400 deltagare från hela världen. Syftet är att bl a diskutera klimatfrågan, väl förberett. Temat för hela övningen är “How on Earth can we live together? Exploring frameworks for sustainable global interdependence.”

BLICC/Sverige

BLICC-programmet (Business Leaders Initiative on Climate Change) på internationell nivå är det första aktionsprogrammet inom ramen för företagsnätverket Respect Table, vilket etablerades i samband med ett seminarium i Bryssel tillsammans med EU:s miljökommissionär Margot Wallström år 2000. BLICC syftar till att långsiktigt, och på bred front, påverka utvecklingen och minska klimatpåverkan. BLICC verkar sedan några år tillbaka på internationell nivå, och nu startar den första nationella motsvarigheten till klimatinitiativet med en grupp företag baserade i Sverige. Företagen verkar inom olika branscher, men tar ett gemensamt grepp om klimatfrågan. Huvudfokus är att finna nya vägar för minskning av utsläpp inom bebyggelse och transporter. Deltagarna i BLICC är:

Deltagare i BLICC international

Medverkar

EU, Margot Wallström, miljökommissionär (deltar på VD-träffar)

Medlemmar

• IKEA Group

• Interface

• Stora Enso

• DHL Nordic Region

• Maersk Sealand Nordic Region

• Respect/Europe

Deltagare i BLICC/Sverige

Medverkar

Naturvårdsverket, Lars-Erik Liljelund, generaldirektör (deltar på VD träffar)

Medlemmar

• AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, Åke Pettersson, VD

• Luftfartsverket, Lars Rekke, generaldirektör

• Stena Metall, Anders Jansson, koncernchef

• SMHI, Maria Ågren, generaldirektör

• MKB Fastighets AB, Lars Birve, VD

• Vasakronan, Håkan Bryngelson, VD

• Respect/Europe, Per-Uno Alm, grundare

I en nyskriven debattartikel i Dagens Nyheter den 14 januari 2004 formulerades följande punkter för BLICC/Sverige17:

• BLICC/Sverige stödjer Kyotoprotokollet och vi inser att detta är ett viktigt första steg för att minska miljöpåverkan och för att klimathotet skall kunna avvärjas.

• Vi vill se en tydlig vision för energieffektivisering av Sveriges bebyggelse. Vi inbjuder Sveriges miljömedvetna politiker att samarbeta med BLICC/Sverige och andra proaktiva företag i omställningen av energianvändningen i samhället.

• Vi vill se en snabbare tidtabell för det pågående omställningsarbetet med tydliga, ambitiösa krav och där långsiktigt hållbara lösningar underlättas av gynnsamma regler. Stimulera genomförande av energisparande åtgärder i såväl ny som befintlig bebyggelse, så att energianvändning för värme, ventilation och belysning ligger på ett minimum, men med bibehållen komfort. Informera fastighetsägare om möjliga vägar till energieffektivisering och kostnadsbesparingar samt stimulera till anslutning av energieffektiv och miljövänlig fjärrvärme och fjärrkyla.

• Låt oss hjälpas åt att halvera energianvändningen i landets byggnader. Både hushåll och företag tjänar på energibesparande och klimatfrämjande åtgärder. Därtill är exportmöjligheterna goda för energiintelligent teknik. Vi ser att en bättre miljö går hand i hand med ökad sysselsättning inom fastighetssektorn. Låt Sverige gå i fronten och halvera energianvändningen i bostäder och lokaler.

• Från ord till handling. Vi strävar efter att ta fram och förverkliga goda energibesparande exempel inom våra företag. Varför inte också göra byggnader som ägs av staten, till exempel Riksdagshuset, till föredömen ur energisparsynpunkt?

3.1.3 Diskussion

Vad gäller Sveriges agerande och möjligheter att agera i klimatfrågor så är det endast i de initiativ som benämns Regeringsinitiativ där Sverige som land kan agera. Det vill säga, Sverige har möjlighet att agera och stärka sin nuvarande ställning/roll i OECD-AIXG, OECD-DAC, IEA och - längre fram när arbetet kommit igång – sannolikt även i FN:s kommission för hållbar utveckling. För NGO initiativ och forskningsprojekt är det annorlunda eftersom Sverige inte agerar som land i dessa fora. Självklart kan dock Sverige stödja dessa initiativ och

dra nytta av de forskningsresultat som produceras – på så sätt kan Sverige använda sig av dessa fora för att stärka sin egen ställning/roll i de fora där Sverige agerar som land. Eftersom Sverige är ett litet land är det viktigt att i vissa fall och i så stor utsträckning som möjligt dra nytta av det som görs i dessa olika fora och använda det för stärkande av den svenska resursbasen.

3.2 Post-Kyoto

åtaganden

Det kan ibland vara svårt att separera de initiativ som behandlar klimatfrågorna på ett brett sätt från de initiativ som i huvudsak är inriktade på Post-Kyoto åtaganden men i det följande har det gjorts ett försök till sådan uppdelning. Precis som för de breda klimatfrågorna har det satts igång en mängd initiativ riktade mot att understödja eller påverka de internationella klimatförhandlingarna om framtida åtaganden.

Den övervägande delen av dessa initiativ är forskningsprojekt eller NGO initiativ men det förkommer även regeringsinitiativ. Vissa initiativ är riktade mot en informell dialog mellan parterna för att därigenom förbättra möjligheterna för framsteg under de formella klimatförhandlingarna. Andra är fokuserade på att genom analyser ge förslag till lösningar på hur en post-Kyoto regim kan se ut samt vilka konsekvenser olika förslag kan ha. Nedan följer en punktlista över kartlagda initiativ/fora och därefter kartläggningen.

• Europeiska unionen – ”Expert group on further action”

• German Federal Environmental Agency

• Beyond Kyoto: Advancing the International Effort Against Climate (Rapport färdig i december 2003) – Pew Center For Global Climate Change

• Developing a post-2012 policy architecture – Institutional Dimensions of Global Environmental Change (IDGEC) as part of the International Human Dimensions Programme (IHDP)

• Climate of Trust: Global Participation in Combating Climate Change - World Resources Institute

• Institute for Global Environmental Strategies (IGES)

• Climate RESOLVE - The Business RoundtableWuppertal Institute for Climate, Environment and Energy

• Centre for International Environmental Law

3.2.1 Regeringsinitiativ

Europeiska unionen – ”Expert group on further action”

Inom EU:s klimatgrupp har en expertgrupp etablerats för framtida klimat förpliktelser (EGFA) med avsikt att förbereda en strategi för de kommande förhandlingarna. Målet är att identifiera lämpliga utgångspunkter för förhandlingarna som kan bidra till att utvecklingsländernas och USA:s deltagande i det internationella klimatsamarbetet. EGFA sammanställer och analyserar redan existerande forskningsresultat för att kunna tillhandahålla den vetenskapliga och strategiska grunden för EU:s position i förhandlingarna om framtida åtaganden. Under maj 2003 anordnades även en workshop om integration av

utvecklingsländer och några av de frågeställningar som diskuterades var: bördefördelningsansatser och deras kostnader för specifika regioner/länder, den senaste forskningen om regionala klimateffekter, regioners sårbarhet, länkar mellan bistånd och prioriteringar för utveckling samt krav för att skydda klimatet.

German Federal Environmental Agency

Den tyska miljömyndigheten tog under sommaren 2003 initiativ till framtida klimatåtaganden. Utöver att vidareutveckla och analysera existerande förslag är målsättningen att identifiera, och skapa kontakt med, nyckelpersoner och aktörer i utvecklingsländerna. Avsikten är att skapa förutsättningar för en bättre förståelse för utvecklingsländernas incitament att påta sig förpliktelser som underlag för de kommande förhandlingarna.

3.2.2

NGO initiativ och forskningsprojekt

Beyond Kyoto: Advancing the International Effort

Against

Climate (Rapport färdig i december 2003)

Pew Center for Global Climate Change

(www.pewclimate.org)

The Pew Center bildades 1998 och är en oberoende, non-profit organisation. Centrats mission är att ”… provide credible information, straight answers, and innovative solutions in the effort to address global climate change”. Centrat har just slutfört projektet Beyond Kyoto: Advancing the International Effort Against Climate vilket är en ”idékatalog” i vilken de viktigaste utmaningarna när det gäller att på ett effektivt sätt skapa internationell uppmärksamhet för globala klimatförändringar har identifierats. Innehållet i rapporten finns tillgängligt på

http://www.pewclimate.org/global-warming-in-depth/all_reports/beyond_kyoto/index.cfm och består av följande delar:

• A Long-Term Target: Framing the Climate Effort (Jonathan Pershing and Fernando Tudela)

• Climate Commitments: Assessing the Options (Daniel Bodansky)

• Equity and Climate: In Principle and Practice (John Ashton and Xueman Wang)

• Development and Climate: Engaging Developing Countries (Tomas C. Heller and P. R. Shukla)

• Adressing Cost: The Political Economy of Climate Change (Joseqh E. Aldy, Richard Baron och Laurence Tubiana)

• Trade and Climate: Potential Conflicts and Synergies (Steve Charnovitz) Rapporten tillhandahåller inga definitiva slutsatser och rekommendationer utan syftet är att den ska stimulera till konstruktivt tänkande och dialog.

Pew Center anses av många ha en viktig roll att spela i klimatfrågan eftersom de visat sig starka i att påverka amerikanskt tänkande.

Developing a post-2012 policy architecture

Institutional Dimensions of Global Environmental Change (IDGEC) as part of the International Human Dimensions Programme (IHDP)

(http://fiesta.bren.ucsb.edu/~idgec/html/partnerships/html/kyoto.html)

Projektet samlar forskare från Norge, Tyskland, Japan, Kina och USA för att diskutera och skapa underlag för rekommendationer till beslutsfattare om hur ett regelverk avpassat för tiden efter Kyoto kan utformas. Avsikten är att bistå beslutsfattare i förhandlingar och i deras strävan att etablera en bredare samsyn mellan nyckelaktörer när det gäller vad som kan uppnås och beträffande lämpliga förhandlingsupplägg.

Climate of Trust: Global Participation in Combating Climate

Change

World Resources Institute

(http://www.wri.org/)

Climate of Trust är ett samarbetsorgan för institutioner från hela världen med fokus på lösningar och på att överbrygga den nord-sydliga klyftan i fråga om förhållningssätt till klimatförändringar.

WRI har under 2002 utifrån aktuell forskning publicerat: Building on the Kyoto

Protocol: Options for Protecting the Climate.

Institute for Global Environmental Strategies (IGES)

(http://host-4.iges.or.jp/index.html)

IGES har i samarbete med National Institute for Environmental Studies i Japan, startat ett forskningsprojekt om Post-Kyoto åtaganden, (http://www.iges.or.jp/en/cp/pdf/bkp/briefing.pdf). Projektets huvudsakliga syfte är identifiera ”nyckelfrågor” och lägga fram förslag på hur man uppnå ett effektivt, rättvist, kostnadseffektivt klimatregim som det går att komma överens om. Fokus är på USA:s roll och involverar forskningsinstitutioner i USA. Projektet startade i april 2003 och pågår till mars 2005, då man kommer att lägga fram en avslutande rapport. IGES har också en hel del andra aktiviteter om Post-Kyoto, bl a analyser och seminarier. Stockholm Environmental Institute har relationer till IGES och deltager i projektet.

Climate RESOLVE

The Business Roundtable

(http://www.brt.org/)

The Business Roundtable lanserade Climate RESOLVE för att mobilisera resurser och expertis från BRT:s medlemsföretag bakom det gemensamma målet att förstärka frivilliga åtgärder för kontroll av växthusgaser och förbättring av växthusgasintensiteten i den amerikanska ekonomin. The Business Roundtable är

en organisation för ledande företrädare för de större amerikanska företagen med en sammantagen arbetsstyrka i USA om mer än tio miljoner arbetstagare.

Wuppertal Institute for Climate, Environment and Energy

(http://www.wupperinst.org/)

The Wuppertal Institute och The Energy & Development Research Centre (Sydafrika) har inlett en dialog mellan 14 forskningsinstitut från olika delar av världen i syfte att dryfta möjligheter till framtida åtgärder inom den internationella klimatpolitiken. Målet med ”nord-syddialogen” är att ta fram konkreta rekommendationer inför framtida förhandlingar. Rekommendationerna skall kunna förenas med de mer specifika politiska målen på några års sikt och skall dessutom vara förenliga med det långsiktiga ramverket, byggt på principerna ”rättvisa”, ”relevans” och ”utveckling”.

Centre for International Environmental Law

(www.ciel.org)

The Center for International Environmental Law (CIEL) är en allmän, icke vinstdrivande, advokatbyrå med inriktning på miljörätt. Byrån bildades 1989 för att stödja internationell och komparativ miljörätt över hela världen.

CIEL offentliggjorde ett förslag till ett alternativ till Kyotoprotokollets ”cap-and-trade” system för utvecklingsländer vid COP 9 i Milano.18 Innebörden är att nytt förhållningssätt, ”cut-and-trade”, föreslås som bättre skall kunna möta utvecklingsländernas särskilda behov och förutsättningar. Metoden använder fasta eller rörliga ”reduktionsmål” snarare än utsläppsmål (vilka används i ”cap-and-trade”). Ett sådant reduktionsmål är ett åtagande att uppnå en minskning av utsläpp snarare än ett åtagande om högsta utsläppsnivå.

”Cut-and-trade” skulle, enligt CIEL, kunna säkerställa samma kostnadseffektivitet som ”cap-and-trade”, men skulle, dessutom, kunna innebära en större säkerhet för utvecklingsländerna när det gäller vilka ansträngningar, också kostnadsmässiga, som behövs för att klara av åtagandena. Cut-and-trade skulle medföra en mindre påverkan på energipriserna, vilket i sin tur skulle innebära en rättvisare effekt på utvecklingsländernas konventionella och marknadsbaserade system för utsläppsminskningar, exempelvis ”cap-and-trade” eller skatter. Detta skulle kunna medföra en mindre administration, eftersom övervakningen kan minska. Eftersom cut-and-trade inte skulle resultera i ”hot air” skulle inte det globala taket (cap) inflateras och därför behöver inte heller länderna inom Annex I skärpa målen. Inte heller skulle USA längre ha en ursäkt för att stå utanför protokollet.

3.2.3 Diskussion

Som tidigare nämnts under avsnitt 3.1.3 så kan Sverige som land agera i de initiativ som benämns Regeringsinitiativ. För NGO initiativ och forskningsprojekt gäller att det ofta är enskilda personer (ej i egenskap av representanter för ett land), företagsrepresentanter, forskare, representanter från branschorganisationer

med flera som deltager. Det Sverige kan göra är att stödja den typen av NGO initiativ och forskningsprojekt som pågår och dra nytta av de resultat som produceras. Det är också viktigt att Sverige arbetar vidare med att stärka sin roll inom EU. Ett sätt att göra det på kan vara att aktivt samarbeta med några av de initiativ som pågår för att på ett effektivt sätt säkerställa tillgång på ny kunskap.

3.3 Intervjuresultat

och

diskussion

Under arbetet med denna kartläggning har det vid ett flertal tillfällen och av flera olika aktörer påpekats att långt ifrån alla initiativ för helheten framåt. De initiativ som av flest personer förs fram som de mest lovande är OECD – AIXG, CCAP samt det arbete som utförs vid Pew Center for Global Climate Change. Dessa tre initiativ/fora har det gemensamt att de alla arbetar både med utvecklandet av analyshjälpmedel och med forum för diskussioner. Arbetet vid Pew Center for Global Climate Change anses av många som särskilt viktigt eftersom de visat sig starka i att påverka amerikanskt tänkande.

Vad gäller Sveriges agerande som land så har intervjuerna pekat i riktningen mot att Sverige inte har en särskilt framträdande roll vad gäller internationella processer. Sverige agerar som land i de initiativ som benämns Regeringsinitiativ dvs. OECD-AIXG, OECD-DAC, IEA, CSD och EGFA. Intervjuerna har också pekat i riktning mot att Sverige, delvis på grund av medlemskapet i EU, skulle ha svårt att agera på egen hand, annat än rent understödjande, och att Sverige därför bör agera genom EU.

Sverige är ett litet land med få resurser. Det finns därför anledning att i så stor utsträckning som möjligt säkerställa att den kunskap som produceras i forskningsprojekt och som genereras av NGO initiativ kommer Sverige till så god användning som möjligt. Detta för att Sverige som land ska kunna arbeta vidare med att stärka sin profil på vissa områden/i särskilda frågor och på så sätt ytterligare stärka sin roll/ställning internationellt. Även om fokus i detta uppdrag ligger på initiativ utanför FN-processen så kan det nämnas att Sverige till exempel stödjer ett aktivt deltagande av utvecklingsländerna i globala miljöförhandlingar. Bland annat stödjer Sverige regionala koordineringsmöten och finansierar också deltagande i COP/MOP19 för representanter från utvecklingsländer.

4 Kartläggning

av

nätverk

En andra uppgift är att kartlägga nätverk/fora som kan ha men som inte behöver ha miljöfrågor på agendan. Särskilt viktigt är fora där utvecklingsländer, NGOs och/eller den privata sektorn deltar och där det kan finnas möjligheter att föra upp klimatfrågan på agendan. Kartläggningen syftar till att undersöka vilka initiativ som finns, inom vilka fora frågorna diskuteras, hur diskussionerna går samt vilken möjlighet Sverige har att påverka diskussionerna. Fokus ligger på fora utanför FN processerna. Uppdragsgivaren och ECON kom överens om att särskilt belysa följande fora: World Economic Forum, G8/G10, AOSIS, APEC, ASEAN. Under arbetets gång har dock även andra fora visat sig vara relevanta och de beskrivs i det nedanstående. De nätverk som kartlagts är således:

• World Economic Forum

• G8/G10

• AOSIS

• APEC

• ASEAN

• ASEM

• Arktiska Rådet och Barentsrådet

• Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet

• Östersjörådet

4.1

World Economic Forum

World Economic Forum (WEF) är en oberoende internationell organisation med målsättning och strävan att förbättra världen. Organisationen samlar världens ledare för att diskutera ämnen av global betydelse och engagerar verksamheter att bli samarbetspartners.

Under de senaste åren har organisationen ägnat sig åt klimatfrågor men har inte specifikt tagit sig an frågan om framtida förpliktelser och hinder inom internationella klimatförhandlingar.

WEF kan spela en väsentlig roll vad gäller att främja förhandlingar om framtida förpliktelser genom organisationens syfte, arbetssätt och deltagare.

Bakgrund

WEF är ett forum för dialog mellan privata verksamheter, politiker, akademiker och andra ledare. WEF har en strategisk vision om att vara ledande i att ta upp strategiska frågor till diskussion och vara ett forum där beslutsfattarna konstruktivt kan utveckla sina synpunkter

Organisationen har sin bas bland 1000 globala företag som finansierar forumets arbete. En del av medlemmarna – så kallade strategiska partner – stödjer särskilt organisationens målsättningar och är aktivt engagerade i arbetet. Bland centrala verksamheter med svenska ägare kan nämnas ABB.

Alla regioner är representerade bland medlemmarna i WEF och en andel på 35 % är reserverade till verksamheter från utvecklingsländer och verksamheter som är trendsättare antingen teknologiskt eller inom sina respektive affärsområden. Organisationen spänner därför över områden från Öst till Väst och från Syd till Nord precis som klimatförhandlingarna.

WEF:s initiativ och arbete utgår från organisationens tre principer och värderingar som är:

• Vara ett forum för världens ledare att diskutera frågor av global betydelse

• Främja innovation och aktivitet i det globala intresset

• Upprätthålla en opartisk och fristående position

Särskilt vikt läggs på att organisationen främjar miljöskydd och hållbar utveckling, och att WEF uppfyller en roll som förvaltare av den globala miljön.

Klimatinitiativ

Klimatfrågor blev effektivt satt på WEF:s dagordning vid årsmötet i Davos under 2000. Vid en omröstning bland deltagare blev klimatfrågor utnämnt att vara den största utmaningen för detta århundrade. Klimat sattes även upp som ett område där den privata sektorn med fördel kan ta en ledande roll.

Klimatförändringar och bilindustrin

På mötet i Davos föreslog Leif Johansson, Volvo, att WEF skulle undersöka om, och i så fall hur, bilindustrin skall tackla frågan om klimatförändringar. Mot bakgrund av detta tillsattes en grupp av sex biltillverkare (Audi, DaimlerChrysler, Ford, Renault, Toyota och Volvo). Syftet var både att öka kunskap om klimatproblemställningen i industrin samt att genom dialog ge möjligheter för ett gemensamt ställningstagande och en gemensam strategi för bilindustrins roll och ansvar.

Initiativet mynnade ut i ett ställningstagande för industrin på klimatområdet där industrin erkänner betydelsen av klimatförändringar och sin roll genom bl. a. forskning och utveckling. Det betonades även att långsiktiga lösningar måste ske i samarbete och dialog med andra parter, särskilt oljebolag, användare och myndigheter.

Ställningstagandet som utvecklades representerade synpunkter hos många bilfabrikanter men inte alla. Processen avslöjade även att WEF omspänner många

olika intressen och att det kan vara svårt att nå full enighet utanför WEF:s ramar. Omvänt visar detta exempel även att WEF kan offentliggöra ställningstaganden där det inte råder fullständig enighet.

Växthusgasregister

Under senare år har investerare, användare och miljöorganisationer i ökande grad kritiserat verksamheter i speciellt Nordamerika för att inte vara öppna för diskussioner om deras klimatpåverkan och den risk som hela klimatproblematiken utgör för verksamheters aktiviteter.

Mot denna bakgrund har WEF bl.a. lanserat Global Greenhouse Gas Initiative i samarbete med en rad industri- och miljöorganisationer. Syftet med initiativet är att bidra till transparens gällande verksamheters utsläpp av växthusgaser och ge verksamheter möjlighet att tillmötesgå omvärldens krav på större öppenhet. Under initiativet som offentliggjordes den 9 december 2003 under COP 9 i Milano kan verksamheter frivilligt registrera sina utsläpp av växthusgaser på en offentlig hemsida.20 Genom att erbjuda ett gemensamt globalt register kan initiativet bidra till en ökad transparens och trovärdighet i verksamheters klimatpåverkan. Fokus är dessutom på multinationella företags globala emissioner före nationellt avgränsade uppgörelser

Förutom World Economic Forum står en rad andra industri- och miljöorganisationer bakom initiativet

• World Business Council for Sustainable Development

• World Energy Council

• World Resource Institute

• WWF

• PEW Center on Global Climate Change

• International Emissions Trading Association

• BrasilConnects

• Deloitte Touche Tohmatsu

Möjlighet att påverka klimatförhandlingar

Vi tror att WEF har potential att spela en väsentlig roll i att främja förhandlingarna om framtida förpliktelser. Det finns flera skäl som talar för detta.

• WEF är ett forum som i ett globalt sammanhang förmår att tala med en betydande politiskt tyngd. Det kommer att vara nödvändigt att skapa rörelse i de fastlåsta positionerna i klimatförhandlingarna.

• Utmaningen på klimatområdet är global medan framsteg i förhandlingarna är fastlåsta genom ländernas positioner. WEF är med sin globala fokus åtminstone på papper fria från ländernas intressen.

• Medlemmarna täcker i princip alla länder och regioner av betydelse för framtida förhandlingar: utvecklingsländerna, USA, Ryssland och parter som har ratificerat Kyoto-protokollet.

• Frågan om framtida förpliktelser ligger klart inom syftet med organisationens arbete. Medlemmar har redan haft klimatfrågor på dagordningen och funnit att ämnet har stor betydelse.

• Arbetssättet med dialog mellan ledare från den privata sektorn, politik och den akademiska världen är dessutom lämplig för klimatproblemställningens tvärvetenskapliga natur.

Svagheten med WEF är att medlemmarna täcker många olika intressen. Speciellt bland europeiska medlemmar finns i allt stigande grad önskemål om en mer global angreppsvinkel på klimatfrågor. Det kan dock inte förväntas att dessa är lika bland samtliga medlemsverksamheter. Gemensamt är emellertid att den privata sektorn och dess investeringar i mer eller mindre uttalat grad är utsatt för en betydande politisk risk på klimatområdet. Organisationens tidigare initiativ visar även att motstridiga intressen inte nödvändigtvis utgör ett hinder för framgång.

4.2 G8/G10

Bakgrund

1975 inviterade den franske presidenten Valéry Giscard d'Estaing ledarna för Tyskland, Japan, Storbritannien, USA och Italien till ett möte på slottet Rambouillet när Paris. Tanken var att diskutera aktuella världsfrågor, t ex oljekrisen, på ett informellt sätt. Ledarna beslöt sig för att göra händelsen årligen återkommande och 1976 förenade sig Canada med dem och de blev G7. Vid mötet i Birmingham 1998 anslöt sig Ryssland formellt till gruppen som då blev G8. G8 är varken en institution eller internationell organisation. G8 är ingen juridisk enhet och saknar permanent sekretariat och vidtar inga bindande åtgärder. Dock har ett flertal mycket viktiga frågor varit uppe på agendan:

• HIPC initiativet som lanserades på G7 mötet i Lyon 199621

• På Okinawa mötet 2000 antogs ”the Charter on the Global Information Society” som definierar ramverket för utvecklandet av informationssamhället och behovet för gemensamma regleringar i den privata och offentliga sektorn.

• På Genua-mötet 2001 annonserade FN:s generalsekreterare skapande av ”the Global Fund to Fight AIDS, Tuberculosis and Malaria” med initial finansiering på 1,3 miljarder dollar.

• På Kananaskis-mötet bildades the ”Global Partnership Against the Spread of Weapons and Materials of Mass Destruction”

• På Kananaskis-mötet antogs också ”the G8 Africa Action Plan in support of the New Partnership for Africa's Development (NEPAD)”