Dystopi, miljö och feminism
En litteraturdidaktisk undersökning om hur Margaret Atwoods
Tjänarinnans berättelse kan användas i svenskundervisningen i
gymnasieskolan
Dystopia, environment and feminism – A didactic literature study about
how Margaret Atwood’s The handmaid’s tale can be used in Swedish
class in upper secondary school
Amanda Karlsson
Akademin för utbildning, kultur Handledare: Johan Gardfors och kommunikation
Svenska Examinator: Tim Berndtsson
Självständigt arbete i lärarutbildningen Avancerad nivå
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT
kultur och kommunikation ARBETE
LIA021 15 hp
VT21
SAMMANDRAG
___________________________________________________________________________ Amanda Karlsson
Dystopi, miljö och feminism - En litteraturdidaktisk undersökning om hur Margaret Atwoods
Tjänarinnans berättelse kan användas i svenskundervisningen i gymnasieskolan
Dystopia, environment and feminism – A didactic literature study about how Margaret Atwood’s The handmaid’s tale can be used in Swedish class in upper secondary school
År: 2021 Antal sidor: 28
___________________________________________________________________________ Denna studie syftar till att undersöka den didaktiska potentialen i Margaret Atwoods
Tjänarinnans berättelse och hur den kan användas i svenskundervisningen i gymnasieskolan
för att utbilda elever i den svenska skolans etiska principer. Dessa etiska principer innefattar bland annat respekt för miljön, alla människors lika värde och jämställdhet. Tjänarinnans
berättelse kommer i denna studie läsas ur ett ekofeministiskt perspektiv och analyseras
tematiskt. Den tematiska analysen har vidare identifierat fyra teman: miljöpåverkan, mänskliga rättigheter, utnyttjande av kvinnokroppen och religiös frihet. I den didaktiska analysen kopplas dessa fyra teman till läroplanen och diskuteras utifrån ett didaktiskt perspektiv. Analysen visar den didaktiska potentialen i Tjänarinnans berättelse och att romanen är lämpad för att undervisa i svenska skolans etiska principer.
__________________________________________________________________________ Nyckelord: Atwood, ekofeminism, gymnasieskolan, litteraturdidaktik, svenska, undervisning,
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
2 Bakgrund ... 3
2.1 Tidigare forskning ... 5
2.2 Teori ... 8
3 Metod och material ... 10
4 Analys ... 10 4.1 Miljöpåverkan ... 11 4.2 Mänskliga rättigheter ... 13 4.3 Utnyttjande av kvinnokroppen ... 15 4.4 Religiös frihet ... 17 4.5 Didaktisk potential ... 19 5 Sammanfattande diskussion ... 23 6 Avslutning ... 25 Referenslista ...27
1 Inledning
En del av lärarens uppdrag är att förverkliga och arbeta mot skolans värdegrund och principer. Detta innebär att utöver ämneskunskaper bör läraren även lära ut om de värderingar och etiska principer som den svenska skolan vilar på. Enligt Skolverket, ska utbildningen i gymnasiet förmedla värden som bland annat jämställdhet mellan könen, individens frihet och okränkbarhet, respekt för miljön samt alla människors lika värde (Skolverket, 2011a:1). Detta innebär att frågor om bland annat demokrati, jämställdhet och miljö ska diskuteras i undervisningen.
Med hjälp av litteratur kan eleverna ges möjlighet till att reflektera över dessa frågor eftersom dessa ovan nämnda värderingar och etiska principer ofta är närvarande på ett eller annat sätt i litteraturen vi läser. Ett exempel på sådan litteratur är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse som gavs ut första gången 1985. I denna dystopi har födelsetalen minskat drastiskt på grund av miljökatastrofer, och det dåvarande USA har i Tjänarinnans berättelse förvandlats till Gilead. I Gilead, den kristna fundamentalistiska republiken, utnyttjas unga fertila kvinnor till att föda barn åt republikens mäktiga män på grund av den växande infertiliteten bland befolkningen. Bara genom denna korta beskrivning av romanen finner vi ett intressant underlag för diskussioner utifrån ett miljö- och jämställdhetsperspektiv. Om läraren gör denna typ av litteratur tillgänglig för eleverna, kan eleverna få tillfälle att diskutera de ämnen och värden som den svenska skolan stipulerar ska diskuteras. Detta kan i sin tur ge eleverna möjlighet till att reflektera över och kritiskt granska det samhälle de själva verkar i.
Eftersom Skolverket inte uttrycker några krav på specifika verk eller genrer som eleverna ska läsa är det upp till läraren att besluta vilken litteratur som ska presenteras för eleverna. Detta arbete kan vara mödosamt för läraren eftersom det finns en otalig mängd av litteratur att navigera mellan. Min förhoppning med denna studie är därför att inspirera andra lärare till att använda Tjänarinnans berättelse i svenskundervisningen och därmed även uppmuntra till den typ av diskussion som romanen lyfter.
1.1 Syfte och frågeställningar
I Skolverkets kursplan för ämnet svenska i gymnasiet står det under ämnets syfte:
Eleverna ska ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum. Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv. (Skolverket, 2011b:1)
Citatet ovan illustrerar hur lärare bör använda litteratur i svenskundervisningen, vilket understryker vikten av att välja litteratur som på något sätt utvecklar elevers perspektiv vad gäller egna och andras livserfarenheter. Litteraturen i svenskundervisningen ska också utmana eleverna, vilket är något jag vill ta fasta på i denna studie. Genom att utmana eleverna i deras läsning av skönlitteratur och använda litteratur som behandlar både allmänmänskliga och komplexa känslor och ämnen anser jag att eleverna ges möjlighet till att utveckla sitt kritiska tänkande. I huvudsak vill jag undersöka hur, med skönlitteratur som hjälpmedel, vi som lärare kan utbilda eleverna i demokratiska värderingar och därmed den värdegrund den svenska skolan vilar på. Jag kommer därmed undersöka den didaktiska potentialen i ett litterärt verk, alltså den möjlighet det litterära verket framvisar i ett didaktiskt sammanhang. För att detta ska kunna genomföras med denna studies omfång har jag valt att avgränsa studien till ett litterärt verk, Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse. Det litterära verket kommer i denna studie analyseras av mig och kopplas till Skolverkets styrdokument för att undersöka möjligheten att använda verket i undervisningssammanhang.
Syftet med denna studie är således att undersöka den didaktiska potentialen i Atwoods Tjänarinnans berättelse och hur romanen kan användas i svenskundervisningen som hjälpmedel för att lära ut skolans värderingar.
I ljuset av detta syfte har följande frågeställningar formulerats: • Vilka teman återfinns i Atwoods Tjänarinnans berättelse?
• Hur kan dessa teman användas i svenskundervisningen på gymnasiet för att lära ut om den svenska skolans värderingar?
2 Bakgrund
Som tidigare nämnts, syftar svenskämnet å ena sidan till att utveckla elevens ämneskunskaper och å andra sidan till att utveckla elevens demokratiska tänkande, dess empati och förståelse för andra människor. Skolverket (2011a) nämner bland annat ett miljöperspektiv och ett etiskt perspektiv som är av speciell betydelse för undervisningen:
Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i utbildningen.
Undervisningen i olika ämnen ska behandla detta perspektiv och ge en grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden och agera ansvarsfullt mot sig själva och andra.
Miljöperspektivet i undervisningen ska ge eleverna insikter så att de kan dels själva
medverka till att hindra skadlig miljöpåverkan, dels skaffa sig ett personligt förhållningssätt till de övergripande och globala miljöfrågorna. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling. (Skolverket, 2011a:3)
Vad gäller elevens ämneskunskaper nämner Skolverket bland annat hur eleven bör ges möjlighet till att utveckla sina kunskaper i litteratur (Skolverket, 2011b:2). Eleverna ska i ämnet svenska utveckla sin förmåga att läsa, kritiskt granska och bearbeta texter av olika typer från olika litterära genrer samt utveckla sina kunskaper berättartekniska och stilistiska drag (Skolverket, 2011b:2).
Vidare nämns även hur eleverna bör utveckla en djupare litterär analys i kursen svenska 3 som är den sista kursen i svenska på gymnasieskolan. I kunskapskraven för betyget E i samma kurs står det skrivet att eleven vid kursens slut bör kunna: ”… göra en fördjupad, textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap. ” (Skolverket, 2011b:9) Denna del i kunskapskraven har stor betydelse för denna studie då studien syftar till hur Tjänarinnans berättelse ska kunna användas i klassrummet och därmed tillåta att elever analyserar verket.
Skolverket beskriver hur svenskämnets kärna är språk och litteratur och menar att det är genom litteratur som människan lär känna sin omvärld och människorna i den, men även sig själv (Skolverket, 2011b:1). Litteraturundervisningen får således en tydlig och framhävande roll i kursplanen eftersom den nämns som en del av svenskämnets kärna. Detta uppmuntrar givetvis lärare till att arbeta mycket med litteratur i
klassrummet och ger dessutom utrymme för läraren att förena litteraturundervisningen med skolans andra uppdrag. I denna studie kommer jag vidare utforska hur litteraturuppdraget kan förenas med skolans demokrati-, jämställdhets- och miljöuppdrag genom att analysera Atwoods Tjänarinnans
berättelse som exempel.
Rosenblatt beskriver i sin bok Literature as exploration hur lärare som undervisar i litteratur mer direkt än andra lärare undervisar i mänskliga beteenden, moral och attityder (1938:5). Enligt Rosenblatt får läsaren av litteratur en inblick i en annan människas känslor, erfarenheter och världsbild vilket i sin tur leder till att läsaren får en större förståelse för världen och samhället den själv verkar i (8). Det Rosenblatt beskriver är väl förenat med det Skolverket menar är litteraturundervisningens syfte. Det är även möjligt att denna insikt och förståelse i sin egen och andras världsbild kan leda till att skolans uppdrag i att fostra demokratiska samhällsmedborgare uppfylls eftersom läsaren, genom litteraturens föreställningsvärldar, potentiellt tar ställning till de värden som presenteras i litteraturen. Detta ställningstagande kan då vidare ge eleverna en större insikt i demokrati, jämställdhet, miljö och andra etiska principer den svenska skolan vilar på.
Rosenblatt menar vidare att varje läsning är unik då varje läsning involverar en specifik läsares tankar och känslor (1938:32). Varje läsare tar med sig sina minnen, erfarenheter, sitt humör under den specifika läsningen och behov vilket gör varje läsning en unik upplevelse (37). Således bör inte läraren föra över sin egen tolkning av verket på eleverna utan bör istället förbereda sig på elevernas reaktioner och stötta eleverna att förstå dem (41). Rosenblatt menar vidare att elevernas personliga erfarenhet i läsningen leder till ett behov av att diskutera det lästa. Därför är det viktigt att eleven får möjlighet till litteratursamtal med personer den litar på, läraren och klasskamrater (83). Fokus ligger således på det eleven vill förmedla och elevens behov av att förmedla det.
Rosenblatts teori är relevant för denna undersökning då den kommer fungera som ett stöd och en utgångspunkt för den didaktiska analys som kommer utföras senare. Rosenblatt illustrerar ett didaktiskt förhållningssätt som influerat den svenska skolans styrdokument och är därmed av betydelse för en potentiellt framtida undervisning av skönlitteratur.
2.1
Tidigare forskning
Enligt Wolk (2009:665) har litteraturundervisningen ett särskilt syfte i ett demokratiskt samhälle eftersom en demokrati kräver mer än bara läskunnighet. En demokrati kräver istället att medborgarna läser och därefter agerar och tänker som svar på läsningen. Wolk menar vidare att det idag finns mängder av böcker att använda i litteraturundervisningen för att undervisa våra elever i socialt ansvar (665), böcker som kan lära våra elever om bland annat diverse problem i samhället, empati för andra människor och sociala orättvisor (667).
Jag menar med denna studie att Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse är en av de böcker som kan utbilda i socialt ansvar. Sethna (2020:1) beskriver hur
Tjänarinnans berättelse, sedan den f.d. amerikanska presidenten Donald Trump
trädde till ämbetet, har blivit en allt mer populär läsning och även startat en rörelse och diskussion för aborträtten. Dock, menar Sethna att Tjänarinnans berättelse behandlar ämnet miljöförstöring minst lika mycket som abortpolitik (1). Boken skrevs under tiden den amerikanske presidenten Ronald Reagan försökte införa mer strikta abortlagar och medvetenheten om miljöförstöring och klimathot växte (4-5). Under Trump-administrationen diskuterades återigen abortpolitik, då Trump tydligt stod på den kristna högerns sida i frågan (6). Med detta menar Sethna (7) att Tjänarinnans
berättelse, är lika relevant idag som då eftersom boken behandlar ämnen om
miljöförstöring och rättigheter för kvinnlig fortplantning.
Christou (2016) visar på den bibliska intertextualiteten i verket och menar att kristenheten och bibelns roll i Tjänarinnans berättelse varit en viktig fråga. Christou framhäver att Atwood själv beskrivit boken som: ”… a tale that warns of the possible rise of totalitarianism in the United States through right-wing Christian fundamentalism.” (Christou, 2016:410) Genom detta citat, menar Christou, att många tror att Bibeln porträtteras i boken som något som skulle främja totalitarism men att så nödvändigtvis inte är fallet utan att tolkningen är mer komplex än så i romanen (410). Den mest tydliga referensen till Bibeln i Tjänarinnans berättelse är historien om Rakel, hennes make Jakob och tjänarinnan Bilha i Första Moseboken 30. Rakel kan inte ge Jakob ett barn och ber honom då att gå till sin tjänarinna Bilha som istället föder barn åt honom. I Tjänarinnans berättelse tar alltså de mäktiga männen i Gilead rollen som Jakob, deras fruar Rakel och tjänarinnorna Bilha (412). Dock, menar Christou, att Tjänarinnans berättelse inte enbart refererar till kristendomen och
Bibeln, utan även till stalinistisk kommunism och Nazityskland. Det faktum att tjänarinnorna i boken bland annat bär röda kappor kan kopplas till den stalinistiska kommunismen. Lebensborn-projektet, alltså Nazitysklands försök till att öka den ariska folkmängden, gör sig även påmint i romanen (412). Den komplexa tolkningen Christou talar om ligger alltså i de dragna parallellerna till regimer utan någon religiös koppling, så som kommunism och nazism (412).
Matthews (2018:638) gör en postmodern feministisk läsning av Tjänarinnans
berättelse och utgår ifrån att kön i första hand är en social konstruktion, att det inte
existerar några ärvda psykologiska egenskaper hos några av de biologiska könen och därmed inte heller någon fast könsidentitet. Ändå, menar Matthews, att kvinnor anses av andra att tänka, känna och vara på ett speciellt sätt, vilket har drabbat Offred i
Tjänarinnans berättelse (639). Enligt Matthews utmanar Atwood en rad av de sociala
samhälleliga kvinnliga ideal som kvinnor förväntas leva upp till. En av dessa är kvinnans roll i äktenskapet, som i Tjänarinnans berättelse ser annorlunda ut än hur vi vanligen ser den. Offred har på ett mycket okonventionellt sätt inkluderats i Anförarens och Anförarens frus äktenskap, då Offred egentligen inte är önskad men ändå nödvändig för äktenskapet (648). Vidare utmanar Atwood synen på moderskapet, som är ytterligare ett kvinnligt socialt ideal, eftersom tjänarinnorna i romanen tvingas till att bli gravida, bära barn och föda barn utan möjligheten att få fostra de barnen (Matthews, 2018:651).
Gotsch-Thomson (1990) visar i sin studie hur Tjänarinnans berättelse kan användas i undervisning för att utbilda studenter i genus. Gotsch-Thomson menar att romanen kan användas som diskussionsunderlag i undervisningen eftersom den ger ett exempel på ett socialt system att granska. Studenterna ges då möjlighet till att synliggöra problem vad gäller genus i ett framtida samhälle men också till att dra paralleller till sitt eget samhälle (70). Vidare använder sig Gotsch-Thomson av olika diskussionsfrågor och skrivuppgifter om det studenterna läst. Exempelvis föreslår Gotsch-Thomson att studenterna ska få leta efter symboler i boken som är av speciell betydelse, och sedan diskutera om liknande symboler finns i vårt samhälle. De skrivuppgifterna studenterna sedan gör kan användas i diskussioner, vilket innebär att studenterna på så sätt får öva på att uttrycka sig i skrift samtidigt som de reflekterar över det de läst (71). Gotsch-Thomson lät i slutet av kursen sina studenter utvärdera arbetet, och utvärderingen visade då att studenterna blev hjälpta av att använda boken
i kursen. Dessutom, svarade studenterna att romanen även hjälpte dem att förstå sociala teorier bättre (72).
Även Laz (1996:57) har använt sig av romanen när hon undervisat i en introduktionskurs i sociologi. Författaren placerade studenternas läsning av
Tjänarinnans berättelse i slutet av terminen eftersom hon ville att studenterna skulle
få tid innan läsningen att utveckla sina analytiska och kritiska färdigheter. Laz menar att dessa färdigheter krävs för att läsa boken ur det perspektiv som är nödvändigt för kursen (1996:58). Innan studenterna började läsningen fick de en rad instuderingsfrågor att arbeta med. Dessa frågor innefattade bland annat tre teman som aktualiseras i romanen: historia, genus och spänningen mellan frihet och kontroll (58). Vidare fick studenterna information om Atwoods författarskap och de perspektiv som verken omfattas av, så som feminism. Under diskussionerna ville Laz att studenterna skulle dra paralleller till deras eget samhälle och inte bara till historiskt totalitära samhällen som Nazi-Tyskland exempelvis (58). I slutet av kursen fick studenterna skriva en uppsats där de synliggjorde dessa paralleller och diskuterade bland annat reproduktiva rättigheter, säkerhetspoliser och underrättelsetjänster, och klassamhällen (59). Författaren menar att Tjänarinnans berättelse således hjälper studenter att analysera olika stereotyper och ideologier vilket utvecklar deras analytiska förmåga (60).
Sammanfattningsvis har tidigare forskning av Tjänarinnans berättelse visat på hur romanen behandlar flera ämnen som kan kopplas till den svenska gymnasieskolans kursplan och etiska principer. Tidigare forskning visar även hur
Tjänarinnans berättelse har använts i undervisning. Dock, finns det även mer
publicerad forskning om romanen än det som presenterats här då detta inte är en fullständig översikt utan endast en del av den forskning som är relevant för ämnet. Däremot, saknas det forskning om den didaktiska potentialen i Tjänarinnans
berättelse ur ett svenskt perspektiv och hur romanen skulle kunna användas i
svenskundervisningen i gymnasiet. Det är min avsikt med denna studie att överbrygga den klyftan för att visa den didaktiska potentialen i Tjänarinnans berättelse i ett svenskt klassrum.
2.2
Teori
Tjänarinnans berättelse kommer i denna studie läsas ur ett ekofeministiskt perspektiv
genom att analysera relationen mellan kvinnor, män och miljö i romanen.
Ekofeminismen har sina rötter i feministisk litteraturkritik, kvinnlig miljölitteratur och social aktivism (Gaard, Estok & Opermann, 2013:3). Enligt Zapf (2016:47) tog de tidiga ekofeministerna anspråk på relationen mellan kvinnor och Moder Jord. Detta innebar för den tidigare gruppen av ekofeminister att kvinnor borde ha en närmre relation till land och miljö på grund av kvinnors moderliga och omhändertagande natur (47). I enighet med Zapf, menar Buckingham (2004:147) att den tidiga ekofeministiska synen var kopplad till kvinnors biologi. Med detta menade de tidiga ekofeministerna att kvinnor skulle stå närmre naturens processer på grund av att de kan bära och föda barn. Naturen är således besläktad med kvinnlighet på grund av att naturen, liksom kvinnor, associeras till moderskap.
Dock, har Shiva, Mies och Salleh (2014:3) en annan syn på ekofeminism. Författarna menar att naturen och feminism är sammankopplade på grund av att både kvinnor och miljön blivit negativt påverkade av manlig dominans. Författarna pekar också på att kvinnor länge har visat sig aktiva i miljödebatter och kämpat för miljön till en större grad än män (Shiva, Mies & Salleh, 2014:3). Kvinnor och barn, och i synnerhet kvinnor och barn från svåra ekonomiska förhållanden, har drabbats hårdast av miljökatastrofer. Det är även kvinnor som visat sig mer kreativa och aktiva i att söka efter och föreslå lösningar i miljöfrågor (303). Även Gaard argumenterar för denna tanke och menar att det är på grund av maskulina strukturer som dagens miljökatastrofer existerar och samma sociala struktur kan därför inte lösa dem (2015:20).
Vidare omfattar ekofeminismen även LBTQ-personers rättigheter då även de drabbas hårt av olika miljökatastrofer och lider under patriarkala strukturer (Gaard, 2015:24). Klimatförändringar tenderar att påverka människor som redan lever på små marginaler och LBTQ-personer är inte något undantag. Homofobi har infiltrerat miljödebatten och frågor som är viktiga för LBTQ-rörelsen gällande miljö har därför inte inkluderats i diskussionerna (Gaard, 2015:24). Shiva et. al. (2014:6) hävdar att ett ekofeministiskt perspektiv syftar till att livet i den större bemärkelsen (vilket innefattar både natur och människor) bevaras av samarbete, kärlek och omtanke.
Enligt Shiva et al. (2014:257) är det bland annat ekonomiska strukturer och fördelning av arbete mellan män och kvinnor som behöver förändras. Män behöver därför ta ett större ansvar i att ta hand om både människor och natur i yrken som arbetar för barn, de äldre och de sjuka. Fördelningen i hemmet mellan män och kvinnor bör också vara mer jämlik. Författarna menar vidare att om män skulle ta ett större ansvar i att skapa och upprätthålla ett mer jämställt samhälle skulle den maskulina identiteten förändras. Genom att män tar ett större ansvar i de arbeten som främjar omsorg, skulle aktiviteten minska för mäns mer destruktiva sysselsättningar, så som krigsföring exempelvis (Shiva et al., 2014:257).
Buckingham (2004:147) hävdar att kvinnor borde vara ansvariga i hur miljöfrågor ska hanteras, eftersom det är patriarkatet som är ansvarig för de orättvisor kvinnor och naturen utsatts för. Buckingham menar vidare att jämställdhet mellan könen är kopplad till hållbarhet eftersom det är kvinnor som har fört frågor om hållbarhet framåt samtidigt som de övervägt ett feministiskt perspektiv (146).
Enligt Zapf (2016:48) tillhör det den senare, moderna gruppen av ekofeminister att analysera hierarkiska strukturer genom att hävda att både kvinnor och natur har fått en mer underlägsen roll i samhället. Som Tenngart beskriver:
Eftersom det är männen som har haft en nästintill oinskränkt makt i den moderna västerländska civilisationen är det just männen, och inte kvinnorna, som har plundrat jorden på resurser. Det är alltså ett patriarkaliskt samhälle som har gjort och gör sig skyldigt till både kvinnoförtryck och miljöförstöring. (Tenngart, 2019:159)
Ekofeminismen har således utvecklats över tid från att koppla samman kvinnors biologi och egenskaper med naturen till att se över hierarkiska strukturer och hur de är ansvariga för att ha skadat kvinnor och miljön. På så sätt är kvinnlig frigörelse sammankopplad med frigörelsen för naturen och frågan är om det ena kan existera utan det andra?
Gaard, Estik & Oppermann (2013:15) beskriver hur jorden och miljön drastiskt förändrats under de senaste åren, vilket lett till krig, svält och flyktingkatastrofer som drabbat kvinnor och barn på så sätt att de utsätts för slaveri. Den globala uppvärmningen har även resulterat i diverse naturkatastrofer. Översvämningar och orkaner drabbar återigen kvinnor, barn och äldre med sämre ekonomiska förutsättningar värst. Av dessa anledningar menar författarna att det ekofeministiska perspektivet är högst relevant och att ekofeministisk litteratur, tillsammans med de som skriver och lär ut den, är en del av en större miljörörelse (15).
3 Metod och material
Tjänarinnans berättelse kommer i denna studie läsas ur ett ekofeministiskt perspektiv
och analyseras tematiskt. De teman som identifierats under läsningen kommer sedan att kopplas till den svenska gymnasieskolans styrdokument och jag kommer vidare att ge förslag på hur dessa teman kan användas i svenskundervisningen på gymnasiet för att utbilda elever i demokratiska värderingar.
Det material som kommer användas i studien är den svenska översättningen av
Tjänarinnans berättelse av Maria Ekman som publicerades 2017, samt svenskämnets
kursplaner och centrala innehåll från Skolverket. Jag har valt att använda den svenska översättningen av verket på grund av att det är den versionen eleverna skulle läsa i undervisningen. Vidare finns även en populär filmatisering av verket, tv-serien The
handmaid’s tale (Hulu, 2017), som dock inte kommer att inkluderas i min analys.
Anledningen för det är dels på grund av att tv-serien skiljer sig från romanen i vissa aspekter men även av didaktiska skäl då tv-serien skulle kunna göra eleverna motvilliga till att läsa romanen och istället endast se tv-serien. Tanken med denna studie är att elever, genom litteratur, ska utbildas i demokratiska värderingar.
Jag kommer att utföra en närläsning av Tjänarinnans berättelse och kommer även ta hjälp av vad andra forskare sagt om verket för att berika min analys. Vidare läses romanen ur ett ekofeministiskt perspektiv och jag kommer därmed att synliggöra problem ur ett miljö- och jämställdhetsperspektiv. Jag kommer i denna studie lyfta fram teman som behandlar den svenska gymnasieskolans etiska principer för att kunna svara på studiens forskningsfrågor. Min analys av romanen kommer sedan att ställas i relation till Skolverkets styrdokument för att på så sätt avgöra den didaktiska potentialen. Analysen kan således fungera som stöd för ett framtida praktiskt arbete.
4 Analys
Genom närläsningen av Tjänarinnans berättelse identifierades fyra teman som är av speciell betydelse ur ett demokrati- och miljöperspektiv. Dessa fyra teman kommer i detta avsnitt diskuteras och förklaras genom citat från romanen. Alla fyra teman kommer sedan analyseras ur ett ekofeministiskt perspektiv och är tänkta att passa väl för didaktiska sammanhang.
4.1
Miljöpåverkan
I Tjänarinnans berättelse är den globala miljöhälsan en stor del av det som blivit republiken Gilead. En av anledningarna till att tjänarinnor existerar är den minskade fertiliteten bland befolkningen:
Nerdragen framför svarta tavlan, där det en gång i tiden skulle ha funnits en karta, finns en kurva som visar födelsetalet per tusen, år för år: en brant nedåtgående linje, ner förbi nollstrecket för befolkningstillväxt, och längre och längre ner. (Atwood, 2017:141)
Kurvan visar hur allt färre barn föds och den minskade fertiliteten kopplas till giftiga utsläpp och avfall:
Luften blev för full, en gång i tiden, av kemikalier, strålar, strålning, vattnet kryllade av giftiga molekyler, allt det där tar det åratal att rensa upp, och under tiden kryper de in i ens kropp, slår läger i fettcellerna. Vem vet, själva hullet kan vara förorenat, smutsigt som en oljig strand, en säker död för strandfåglar och ofödda barn. (Atwood, 2017:140-141)
Det är alltså miljöförstöringen som påverkat människokroppen till den grad att många kvinnor och män är sterila, kvinnans livmoder är hos många fientlig mot ett foster och många barn föds därför med missbildningar:
Vad ska Ofwarren nedkomma med? Ett barn, som vi alla hoppas? Eller något annat, ett Obarn, med knappnålshuvud eller nos som på en hund, eller två kroppar, eller hål i hjärtat eller inga armar, eller simhud mellan fingrarna och tårna? Det är omöjligt att veta. (…) Chanserna är en mot fyra, det fick vi lära oss på Institutet. (Atwood, 2017:140)
Många av barnen som föds i Gilead överlever inte eller förklaras som ”Obarn”. Det är även tydligt att skulden för detta ligger hos människorna. Det är människor från tidigare generationer som orsakat denna oåterkalleliga skada på planeten, dem själva och deras ofödda barn:
Kvinnor tog mediciner, tabletter, män besprutade träd, kor åt gräs, allt detta berikade piss rann ut i floderna. För att inte tala om de exploderande kärnkraftsanläggningarna, utmed San Andreasförkastningen, ingens fel, under jordbävningarna, och den muterade stammen av syfilis som inget mögel kunde komma åt. Somliga gjorde det själva, lät sig bli igensnörda med catgut eller ärrade av kemiska preparat. (Atwood, 2017:141)
Dock följer det ytterligare konsekvenser av människans missbrukande av miljön. I Gilead är matsituationen mer ansträngd: ”Sedan går vi in i Allt kött, som utmärks av en stor fläskkotlett av trä upphängd i två kedjor. Här är det nästan ingen kö: kött är
dyrt, och inte ens Anförare äter det varje dag.” (Atwood, 2017:48) Det finns även flera livsmedel som inte går att få tag på längre på grund av människors brist på hållbarhetsperspektiv: ”Havsfisket dog ut för åtskilliga år sedan; den ynka fisk som säljs nu kommer från fiskodlingar, och smakar dy. På nyheterna säger man att kusterna får ”återhämta sig”.” (Atwood, 2017:201) Jordens resurser räcker således inte till längre för att människan ska konsumera så som de tidigare gjort vilket innebär att ransonering av mat råder i Gilead.
Förutom att höja priset på vissa livsmedel visar Gilead andra lösningar på de svåra miljöproblemen. En av dessa är att låta människor som inte har någon funktion i Gilead, alltså äldre, sterila kvinnor eller homosexuella män, sköta renhållning:
Fast de andra Kolonierna är värre, giftavfallet och radiakutsläppet. De räknar med att man har max tre år på sig, på de ställena, innan näsan ramlar loss och huden går att dra av som gummihandskar. (…) Jag skulle gissa att det finns ungefär en fjärdedel män i Kolonierna också. Det är inte alla könsförrädare som hamnar på Muren. (Atwood, 2017:295-296)
Kvinnorna och männen i Kolonierna utnyttjas som arbetskraft för att städa upp radioaktivt avfall som ett slags straff för att de inte är till någon nytta för samhället. Detta innebär att på grund av miljöförstöringen är jorden i ett så dåligt skick att, utöver de ständigt sjunkande födelsetalen, går vissa platser inte längre att leva på.
Tjänarinnans berättelse skildrar således hur kvinnor, barn och LBTQ-personer
drabbas hårt av miljökatastrofer. I Gilead är vissa kvinnor tvingade till en position som hemmafru, där det enda arbete de kan utföra är trädgårdsarbete i deras egen trädgård (31). Andra kvinnor förslavas och utnyttjas under regimens agenda att öka födelsetalen och tvingas föda barn åt andra äkta par. Många äldre kvinnor och homosexuella skickas till Kolonierna, platser som är så fyllda av giftigt avfall att de endast lever i några år efter att de kommit dit. Till dessa platser skickas de för renhållning vilket innebär att de alltså blir ansvariga för att fysiskt städa upp efter människans misslyckanden i att skapa hållbar utveckling. Många barn i Gilead föds med missbildningar eller förloras i missfall som ett resultat av miljöförstöringen. Dessutom skiljs många barn från sina mödrar och placeras om hos andra familjer som så fallet är för Offred och hennes dotter.
Dock, illustrerar även Tjänarinnans berättelse en annan, mer hoppfull, bild av miljö och natur. På flera ställen i romanen målas en bild upp av grönskan i Gilead:
Sedan hade vi irisarna, som höjde sig vackra och kyliga på sina höga stänglar, som blåst glas, som pastellfärgat vatten när det för ett ögonblick har stelnat i ett stänk, ljusblå, ljuslila
och de mörkare, sammetsfärgade och violetta, som svarta kattöron i solen, indigofärgad skugga, och löjtnantshjärtana, så kvinnliga i formen att det var förvånansvärt att de inte för länge sedan hade blivit utrotade. (Atwood, 2017:187)
Blommor får här en tvetydig betydelse. Å ena sidan något vackert och fridfullt, å andra sidan något förbjudet och rebelliskt. Blommorna beskrivs ingående och målande vackert och jämförs med det kvinnliga, dock är den kvinnliga formen något som Gilead försöker dölja vilket gör att Offred förvånas över att blommorna får vara kvar. När Offred berättar sin historia har hon inkluderat naturen av en anledning: ”Jag har försökt ta med några av de fina sakerna också. Blommor, till exempel, för var skulle vi stå utan dem?” (Atwood, 2017:315) Offred har medvetet berättat om blommor och anser att de är det fina i berättelsen. Detta vittnar om Offreds närhet till naturen och vad naturen symboliserar för henne.
4.2
Mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter, eller bristen på mänskliga rättigheter, är väl synlig i
Tjänarinnans berättelse. I Gilead utövas total kontroll av regimen och individens
rättigheter har avskalats: ”Det var då de upphävde grundlagen. De sade att det bara var tillfälligt. (…) Tidningarna blev censurerade och några av dem stängdes, av säkerhetsskäl, påstods det.” (Atwood, 2017:211) Utöver avskaffandet av tryckfrihet tvingades även kvinnor sluta på sina arbeten (214) och fick inte heller äga egendom (216).
Frihet, enligt Gileads regim, är överskattat: ”Det finns mer än en sorts frihet, sade Tant Lydia. Frihet till och frihet från. På anarkins tid var det frihet till. Nu får ni ta emot frihet från. Underskatta den inte.” (Atwood, 2017:45) Det ansågs alltså att kvinnor skulle behöva frihet från något och att de, i och med att deras frihet och valmöjligheter tagits ifrån dem, är skyddade: ”Kvinnor var inte skyddade då. Jag kommer ihåg reglerna, regler som aldrig formulerades, men som varje kvinna kände till: öppna inte dörren för en främling, ens om han säger att han är från polisen.” (Atwood, 2017:45) I Gilead bör alltså kvinnor vara skyddade från exempelvis våldtäkter, misshandel och kidnappningar genom att inte tillåtas vara ute själva, bo ensamma, läsa, eller ens prata med vem de vill. Kvinnor har i Gilead istället blivit till egendom: ”På det här viset är de skyddade, de kan uppfylla sitt biologiska öde i lugn och ro”. (Atwood, 2017:262)
Tjänarinnornas enda uppgift är att ge deras Anförare och hustrur ett barn (100) och kontrolleras både i och utanför hemmet. Dock är det inte bara tjänarinnorna som fått sina rättigheter avskaffade. Detsamma gäller för alla kvinnor, även hustrurna. Trots att hustrurna har förmåner som tjänarinnorna inte har är även de fast i en situation de själva inte valt. Serena till exempel, brukade vara med på tv och hålla tal om hur kvinnor inte borde arbeta och stanna hemma istället: ”Hon håller inte tal längre. Hon har blivit förstummad. Hon håller sig hemma, men det tycks inte passa henne.” (Atwood, 2017:68) I Gilead verkar det således endast existera ofrihet i olika mått för kvinnor oavsett deras sociala status.
Regimen försöker vidare ursäkta sig genom att mena att anpassningen till det nya samhället är svårt till en början:
Ni är en övergångsgeneration, sade Tant Lydia. Det är värst för er. Vi vet vilka uppoffringar ni förväntas göra. Det är svårt när människor smädar er. För dem som kommer efter er blir det lättare. De kommer att acceptera sina plikter med bredvilligt hjärta. Hon sade inte: Eftersom de inte kommer att ha några minnen, av ett annat sätt att leva. Hon sade: Eftersom de inte kommer att åstunda sådant som de inte kan få. (Atwood, 2017:146)
Övergångsperioden medges således vara svår eftersom alla i Gilead vet och kommer ihåg vilka rättigheter de brukade ha. Dock kommer det inte längre vara ett problem för tjänarinnornas framtida döttrar som inte kommer veta annat än det samhälle de vuxit upp i.
Offred reflekterar själv över friheten hon en gång hade och även tagit för given:
Det är besynnerligt att minnas hur vi tänkte då, som om allt låg inom räckhåll för oss, som om det inte fanns några tillfälligheter, några gränser; som om vi hade frihet att evigt forma och omforma vårt livs ständigt växande försvarsverk. Jag var också sådan, jag gjorde också så. (Atwood, 2017:270)
Det är tydligt hur Offred inte förstått vidden av sin frihet innan den togs ifrån henne. Saker hon innan sett som självklara, att få ta beslut för sig själv, att välja själv om hon vill bilda familj, är inte det längre. Offreds ställning till sina valmöjligheter märks än en gång under den återkommande ceremonin, det tillfälle hon ska försöka bli gravid:
Jag säger inte älskar med, för det är inte vad han gör. Också kopulerar vore fel, för det skulle förutsätta två människor och det är bara en inbegripen. Inte heller våldtäkt är träffande: här försiggår ingenting som jag inte frivilligt har åtagit mig. Det fanns inte stora valmöjligheter, men några fanns det, och det här är vad jag valde. (Atwood, 2017:122)
Offred kallar alltså inte ceremonin för en våldtäkt, trots att hon är tvingad till att genomföra den, eftersom hon menar att hon hade valmöjligheten att inte bli tjänarinna. Kvinnor som inte vill assimilera sig har valmöjligheten att arbeta i Kolonierna istället vilket hade inneburit straffarbete och sjukdom. I valet mellan att bli tjänarinna och att arbeta i Kolonierna valde alltså Offred det förra vilket innebär att hon kommer göra det som förväntas av henne för att överleva.
Felsteg och synder bestraffas hårt i Gilead. Homosexualitet bestraffas med döden (65), likaså människor som ser sig tillhöra en annan religion än kristendomen (241) eller läkare som genomfört aborter (55) blir hängda på Muren.
De enda i Gilead med någon form av självbestämmanderätt är Anförarna, Gileads högt ansedda män. Anförarna arbetar och har privilegier som kvinnorna inte har. Privilegier som klubben, Isebels, där de kan träffa kvinnor och dricka alkohol:
Han bryter mot reglerna, mitt för näsan på dem, räcker lång näsa åt dem, lyckas med det. Han har kanske nått det stadium av berusning som makt påstås ge, det stadium där man tror att man är oumbärlig och därför kan göra vad som helst, absolut vad som helst man får lust med, precis vad som helst. (Atwood, 2017:281)
På Isebels är det än tydligare hur de regler kvinnor är hållna till inte gäller männen. Anförarna har på Isebels tillåtelse att vara med vilka kvinnor de vill, prata med vilka de vill och dricka sig berusade.
Ytterligare ett exempel på männens ägarskap över tjänarinnorna är det faktum att tjänarinnorna inte längre får behålla sitt namn. Istället blir de tilldelade ett namn som symboliserar det hushåll, eller den Anförare, de tillhör. Offreds namn före hon blev tjänarinna var June. Det namnet får hon dock inte behålla utan kallas istället för Offred. Namnet tydliggör för andra vilken Anförare hon tillhör och skulle Offred flytta till en annan familj skulle hon tilldelas ett annat namn.
4.3
Utnyttjande av kvinnokroppen
I Tjänarinnans berättelse används kvinnokroppen som ett politiskt vapen mot barnlösheten. Kvinnans kropp kontrolleras av regimen och tjänarinnor delas ut till hushåll i ett enda syfte, att föda barn. Romanens protagonist Offred är väl medveten om vad hennes kropp innebär: ”Jag undviker att se ner på min kropp, inte så mycket därför att den är skamlig eller oanständig utan därför att jag inte vill se den. Jag vill
inte se något som så totalt bestämmer mig.” (Atwood, 2017:87) Offred vet att hennes kropp har makten över hennes öde och vilken uppgift den har:
Varje månad håller jag utkik efter blod, med fruktan, för när det kommer betyder det misslyckande. Återigen har jag misslyckats med att uppfylla andras förväntningar, som har blivit till mina egna. Förr betraktade jag min kropp som ett redskap, för njutning, eller ett fortskaffningsmedel, eller ett verktyg för genomförandet av min vilja. (Atwood, 2017:100)
När en av tjänarinnorna till slut lyckas bli gravida är det en seger: ”Hon är ett magiskt väsen för oss, ett föremål för avund och begär, vi åtrår henne. Hon är en fana på en bergstopp, visar oss vad som fortfarande kan göras: vi kan också bli räddade.” (Atwood, 2017:47) Att däremot försöka förhindra ett barns födelse är förenat med dödsstraff:
Var och en har en skylt om halsen för att visa varför han har blivit avrättad: en teckning av ett människofoster. De var alltså läkare, på den gamla tiden, när sådant var lagligt. (…) Dessa män, har vi fått höra, är precis som krigsförbrytare. Det är ingen ursäkt att det de gjorde var lagligt på den tiden: deras förbrytelser är retroaktiva. De har begått skändligheter, och måste göras till avskräckande exempel, för de övriga. Även om detta knappast är nödvändigt. Ingen kvinna vid sina sinnens fulla bruk skulle, numera, försöka hindra en födsel, om hon vore lycklig nog att bli gravid. (Atwood, 2017:55)
I Gilead spelar omständigheter ingen roll, abort är aldrig tillåtet:
En gång i tiden kunde man få veta det, med hjälp av apparater, men det är förbjudet nu. Vad skulle det vara för vits med att veta, förresten? Man kan inte få dem borttagna; oavsett vad det är måste man gå med det tiden ut. (Atwood, 2017:140)
I Gilead görs alltså inte längre ultraljud eftersom oavsett omständigheter, om barnet skulle lida av en sjukdom eller missbildning, skulle det inte vara ett alternativ att avsluta graviditeten i förtid. Tjänarinnornas kroppar tillhör inte dem själva, de tillhör sina Anförare och deras hustrur. Detta är tydligt under en av tjänarinnornas förlossning, då Anförarens hustru låtsas att hon själv föder barnet (156). När förlossningen är klar läggs barnet hos hustrun istället för hos tjänarinnan och tjänarinnans uppgift är avklarad: ”Hon kommer att få amma barnet, i några månader, de tror på modersmjölk. Sedan blir hon förflyttad, för att se om hon kan göra om det, med någon annan som behöver få hjälp.” (Atwood, 2017:157). Efter att tjänarinnan uppfyllt sitt syfte hos en familj förflyttas hon till en annan, så att hennes kropp kan fortsätta att utnyttjas till dess att hon inte längre kan bli gravid.
Vidare skuldbeläggs även kvinnokroppen för att vara orsaken till barnlöshet: ”Jag nästan flämtar: han har sagt ett förbjudet ord. Steril. Det finns inte längre något som
en steril man, inte officiellt. Det finns bara kvinnor som är fruktsamma och kvinnor som är ofruktsamma, sådan är lagen.” (Atwood, 2017:84) Kvinnors kroppar skuldbeläggs även för att själva vara ansvariga för de brott de utsatts för:
Som kvinnor brukade göra sig till åtlöje. Olja in sig som grillkött på ett spett, och nakna ryggar och axlar, på gatan, bland folk, och benen, inte ens några strumpor på dem, inte undra på att det brukade hända sådant där. (Atwood, 2017:78)
Kvinnor hålls alltså ansvariga för brott de utsatts för av män. Framförallt är det kvinnans kropp som ska ha lockat män att begå dessa brott.
Ytterligare ett drag av regimen är att tilldela kvinnor hierarkiska roller i samhället:
Jaså, du är den nya, sade hon. Hon steg inte åt sidan för att släppa in mig, hon bara stod där i dörröppningen och spärrade ingången. Hon ville få mig att känna att jag inte kunde komma in i huset såvida hon inte sade det. Det utkämpas många sådana små ställningskrig nu för tiden. (Atwood, 2017:32-33)
Således finns det ingen gemenskap, kvinnor emellan, utan endast avundsjuka och baktalande: ”De talar om mig som om jag inte hörde. För dem är jag ett hushållsbestyr, ett av många.” (Atwood, 2017:71) Gilead segregerar alltså kvinnor efter deras sociala status och kroppsliga förmågor (256) vilket orsakar osämja mellan kvinnorna och kvinnorna vänder sig då mot varandra.
De som har den yttersta makten över kvinnans kropp är de män av en högre ställning i samhället, de män som utgör regimen och har äganderätt över kvinnornas kroppar. Denna äganderätt är inte minst tydlig i hur Offreds Anförare märker henne som sin egendom när de besöker Isebels: ”Runt min handled fäster han en bricka, purpurröd, på ett resårband, som bagagelapparna på flygplatser. ”Om någon frågar, så säg att du är abonnerad för kvällen”, säger han.” (Atwood, 2017:278) För att ingen annan man ska närma sig Offred märker således Anföraren henne med en lapp, som om hon vore hans ägodel.
4.4
Religiös frihet
Gilead är en kristet fundamentalistisk republik och den religiösa friheten således obefintlig då andra religioner inte är tillåtna. När Gileads regim steg till makten lades skulden på andra religioner: ”Det var efter katastrofen, när de sköt presidenten och
mejade ner Kongressen med maskingevär och armén förklarade undantagstillstånd. De lade skulden på de islamska fanatikerna just då.” (Atwood, 2017:211) Regimen har alltså inte varit klara med sina egna religiösa motiv när de tog över makten i USA, utan försökte istället få befolkningen att känna rädsla inför andra religioner. Dock, verkar regimen vara mer vänligt inställd till vissa religioner än andra:
Vi går till kyrkan, som vanligt, och ser på gravarna. Sedan till Muren. Bara två som hänger där idag: en katolik, men inte präst, försedd med ett plakat med ett upp och nervänt kors, och någon annan sekt som jag inte känner igen. Kroppen är märkt enbart med ett J, i rött. Det betyder inte jude, de får gula stjärnor. Hur som helst har det inte varit så många av dem. Eftersom de betecknades som Jakobs Söner och därmed speciella, fick de en valmöjlighet. De kunde omvända sig, eller emigrera till Israel. (Atwood, 2017:240-241)
Judarna fick således en valmöjlighet. De var inte välkomna i Gilead om de inte var kristna men de blev inte heller avrättade som andra av en annan religiös åskådning. Istället gavs de en chans till att konvertera till kristendomen och gjorde de inte det fick de ge sig av.
Kristendomen är en viktig del av Gilead och Bibeln reciteras flera gånger genom romanen:
Det är den vanliga berättelsen, de vanliga berättelserna. Gud till Adam, Adam till Noak.
Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden. Så kommer det utslitna gamla
tjatet om Lea och Rakel som vi blev slagna i huvudet med på Institutet. Skaffa mig barn, eljest dör jag. (…) Och så vidare och så vidare. (Atwood, 2017:117)
Det är ifrån Bibelns historia om Rakel och Lea som idén om tjänarinnor kommer ifrån. Att ett äkta par kan använda sig av en fruktsam kvinna för att föda ett barn till dem. På Institutet läser Tanterna ur Bibeln för tjänarinnorna:
Till lunchen var det Saligprisningarna. Saliga hit och saliga dit. De spelade upp det på skiva, rösten var en mansröst. Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
Saliga äro de barmhärtiga. Saliga äro de saktmodiga. Saliga äro de tysta. Jag vet att de
hittade på den, jag vet att det var fel, och de utelämnade saker också, men det fanns inget sätt att kontrollera det. (Atwood, 2017:117)
Originalversionen av Saligprisningarna lyder istället:
Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola blivit tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola
se Gud. Saliga äro de fridsamma, ty de skolas kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. (Matteusevangeliet 5:3-12)
Regimen har således skrivit om och utelämnat delar ur Bibeln för att det ska passa deras syften: ”Av var och en, lyder parollen, efter hennes förmåga; åt var och en efter
hans behov. Vi reciterade det, tre gånger efter efterrätten. Det var ur Bibeln, påstod de
i varje fall. Paulus igen, i Apostlagärningarna.” (Atwood, 2017:146)
Det kristna och religiösa är även synligt i flera avseenden. Muren, där regimen hänger förbrytare, är placerad framför kyrkan i Gilead (53), ordet tro är broderat på kuddar (80) och böner som läses upp kan beställas från en butik som ett tecken på fromhet och trohet mot regimen (204). Dock, verkar inte Offred fientlig mot kristendomen i sig då hon själv ber en egen omskrivning av Fader vår:
Min Gud. Som är i Himmelriket, vilket är invärtes. Jag önskar att du skulle säga mig Ditt Namn, det riktiga, menar jag. Men Du duger lika bra som något annat. Jag önskar att jag visste vad Du hade för Dig. Men vad det än är, kan Du väl vara snäll och hjälpa mig att klara det. Fastän det är kanske inte Ditt verk; jag tror inte ett ögonblick att det som sker där ute är vad Du avsåg. (Atwood, 2017:235)
Offred skuldbelägger inte Gud för vad som hänt då hon inte tror att det är Gud som är ansvarig för Gilead. Offred ber istället, på sitt sätt, till Gud om hjälp och råd. Det religiösa bär således inte skulden för det hon utsätts för, det är människorna som skapat Gilead och i synnerhet den patriarkala strukturen som regimen består av.
Sammanfattningsvis, har fyra teman synliggjorts i analysen: Miljöpåverkan, mänskliga rättigheter, utnyttjandet av kvinnokroppen och religiös frihet. Genom den ekofeministiska läsningen har jag kunnat se ett samband mellan förtryckningen av miljön och förtryckningen av kvinnor. I analysen har det tydliggjorts hur kvinnor och andra utsatta grupper i samhället, exempelvis homosexuella och religiösa minoriteter, drabbas hårdast av miljökatastrofer. I Gilead är det just dessa innan nämnda grupper som fått flest av sina rättigheter avskaffade och som förföljs, avrättas och förslavas.
4.5
Didaktisk potential
Jag har hittills synliggjort och analyserat teman i Tjänarinnans berättelse utan att visa på sambandet till gymnasieskolans läroplan. Detta avsnitt kommer därför att fokusera på den didaktiska potentialen i Tjänarinnans berättelse.
Som tidigare nämnts, bör ett miljöperspektiv ingå i gymnasieskolans utbildning så att eleverna kan sätta sig in i de globala miljöfrågorna och, dessutom, vara aktiva i att arbeta mot skadlig miljöpåverkan (Skolverket, 2011a:3). I Tjänarinnans berättelse har människorna misslyckats med att reparera de skador som åsamkats vår planet och konsekvenserna för det är ett drastiskt minskande födelsetal. Lösningen på detta, är som bekant att tvinga fertila kvinnor att föda barn åt regimens mäktiga män och deras hustrur. I ett undervisningssammanhang är denna iakttagelse viktig, för vad i berättelsen hade sett annorlunda ut om inte denna miljöförstöring hade påverkat människans kropp till den grad att den inte längre kan föröka sig? Hade tjänarinnor existerat om hustrurna själva var fertila? Skulle eleverna diskutera dessa frågor i klassrummet kunde det hjälpa dem att se ett direkt samband mellan miljöförstöring och hur det kan påverka människors levnadsvillkor. Vidare står det skrivet i svenskämnets syfte att litteraturen i undervisningen ska ”… utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv.” (Skolverket, 2011b:1) Genom att eleverna föreställer sig Gilead som verkligt kan de själva tänka sig scenarier som hade förändrat protagonistens öde. Hade människan exempelvis lyckats minska utsläpp och giftigt avfall hade förmodligen Offreds liv sett annorlunda ut. Det vore även intressant för eleverna att diskutera hur realistisk Tjänarinnans berättelse är i förhållande till deras egen samtid och framtid. Finns det något i elevernas samtid som liknar det som sker i Gilead och skulle ett samhälle som Gilead således kunna uppstå?
Det etiska perspektivet ska enligt Skolverket behandlas i alla ämnen i skolan och ska ge eleverna förmågan att ta personliga ställningstaganden samt verka som en ansvarsfull medlem i samhället (Skolverket, 2011a:3). Under läsningen av
Tjänarinnans berättelse får eleverna ta ställning till flera olika teman, hur dessa teman
behandlas i boken och hur dessa teman även påverkar deras egna liv. Genom temat mänskliga rättigheter som behandlas i avsnitt 4.2 får eleverna en möjlighet att granska ett samhälle olikt deras eget där bristen på demokrati är högst närvarande. Ett exempel på detta är hur grundlagarna avskaffades under skapandet av Gilead. Detta tillåter eleverna att reflektera över betydelsen av deras eget samhälles grundlagar och hur de hör ihop med elevernas rättigheter. Vidare visar även temat under avsnitt 4.2 bristen på jämställdhet i Gilead. I detta totalitära samhälle har männen uteslutande bestämmanderätt och kvinnor har inte längre rätt att arbeta, äga egendom eller ens läsa. Tjänarinnorna får inte behålla sina namn utan blir istället tilldelade namn som tydliggör vilken man de tillhör. Kvinnor har fått sina rättigheter tagna ifrån dem och
det är männens intressen som skyddas och främjas. Jämställdhet mellan män och kvinnor är enligt Skolverket ett av de värden som utbildningen ska förmedla (Skolverket, 2011a:1). Genom att visa eleverna en föreställningsvärld utan jämställdhet mellan könen får de en större förståelse för jämställdhetens betydelse för samhället och hur den bör främjas. Frågan om jämställdhet bör lyftas i klassrummet så eleverna ges möjlighet till att diskutera ämnet och vidare reflektera över hur jämställdhet ser ut i deras egen verklighet och vad de själva kan göra för att utveckla den.
Utöver jämställdhet ska även utbildningen syfta till att förmedla värden som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet och alla människors lika värde (Skolverket, 2011a:1). Temat under avsnitt 4.3 Utnyttjande av kvinnokroppen visar hur kvinnors kroppar utnyttjas och kontrolleras för att regimens intressen ska främjas. Kvinnor bestämmer inte längre över sin egna kropp; tjänarinnor tvingas föda barn de inte själva får ta hand om och har inga reproduktiva rättigheter. Kvinnors rättighet till abort är helt avskaffad och därmed har kvinnors frihet och integritet ytterligare kränkts och begränsats. Genom att lyfta detta tema i klassrummet, får eleverna en insikt i deras egna kroppars värde. Eleverna får en större förståelse för att de lagar vårt samhälle stadgat gällande reproduktion är till för kvinnors frihets skull. Här kan också eleverna diskutera hur samhället skulle påverkas av striktare abortlagar och hur detta skulle påverka familjer; både kvinnor och män, och barn. Vidare kan även temat kopplas till den aktuella debatten om surrogatmödraskap. I skrivande stund är surrogatmödraskap inte lagligt i Sverige och med hjälp av romanen kan problemen med surrogatmödraskap belysas.
I Gilead råder en hierarkisk struktur som är extra tydlig bland kvinnorna. Anförarnas hustrur exempelvis, har tillåtelse att skada tjänarinnorna om de skulle missköta sig (Atwood, 2017:325) medan tjänarinnorna knappt får tala med hustrurna utan tillåtelse. Denna hierarkiska struktur lämpar sig väl att diskutera med eleverna då det kan kopplas till alla människors lika värde. Eleverna kan då dra jämförelser mellan Gilead och deras eget samhället och se över vilka hierarkiska strukturer som även existerar i vårt samhälle. Vilka drabbas av dessa strukturer och är alla människor lika mycket värda i ett sådant samhälle?
Ytterligare ett tema som är kopplat till människors lika värde är religiös frihet som presenterats i avsnitt 4.4. I Gilead är det endast en religion som är tillåten, kristendomen. Utövare av andra religioner än kristendomen blir avrättade eller utvisade. Dock tar Gileads regim mer hänsyn till vissa religioner är andra, judendomen
exempelvis, eftersom judendomen ligger närmre kristendomen än andra religioner. Denna iakttagelse från texten kan få eleverna att granska sin egen inställning till religion och leda till diskussioner som frågar efter varför det är viktigt med religionsfrihet.
Gileads regim har även omskrivit delar ur Bibeln för att den ska passa deras agenda. Tjänarinnans berättelse kan således missuppfattas vid första anblicken för att vara antireligiös. Dock, framkommer det senare i romanen när Offred själv ber en egen version av ”Fader vår” att hon inte skuldbelägger Gud för det hon utsatts för och hur hennes värld blivit. Här finns utrymme för eleverna att resonera kring hur människor använder religion för egna syften. Är det religionen som är problematisk, eller är det människorna som utövar den? Även i detta tema kan elever se kopplingar till deras egen samtid då religiöst totalitära samhällen, exempelvis islamiska staten, också existerar i vår tid och hotar människors frihet och rättigheter. Eleverna får således möjlighet att aktualisera romanen till deras egen verklighet vilket kan hjälpa dem att få djupare insikter i deras egen och andras livssituationer.
I Tjänarinnans berättelse återfinns det som Skolverket kallar det särskiljande och det allmänmänskliga (Skolverket, 2011b:1). Det särskiljande finns i dystopin; ett samhälle som skiljer sig mycket från elevernas eget och där människorna i romanen står inför val som kan tänkas vara ofattbara. Samtidigt behandlar även romanen allmänmänskliga känslor. Offred känner ensamhet, kärlek, hat och upplever både liv och död. Genom att läsa Tjänarinnans berättelse får således eleverna tillgång till allt detta och får möjlighet till att navigera mellan dessa känslor och tillstånd med stöttning från sina klasskamrater och läraren.
Under svenskämnets syfte står det att svenskundervisningen bör utveckla elevens förmåga att använda skönlitteratur som: ”källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar.” (Skolverket, 2011b:1) I Tjänarinnans berättelse får eleverna följa Offreds tankar, erfareheter och livsvillkor och även hennes verklighet i Gilead. Genom att eleverna drar paralleller till sin egen verklighet under läsningen av romanen kan det leda till en ökad självinsikt men även en insikt i varför vårt samhälle är uppbyggt som det är. I och med att det samhälle som skildras i Tjänarinnans berättelse skiljer sig så markant från elevernas eget blir de paralleller eleverna drar mellan Gilead och deras egen samtid ännu viktigare. Det samhälle som illustreras i Tjänarinnans berättelse är i många avseenden olikt från elevernas, samtidigt som många av de händelser och åskådningar som
skildras i romanen historiskt sett existerat och på vissa platser gör det ännu. Denna iakttagelse gynnar i sin tur även elevernas kritiska tänkande då de ges möjlighet att granska ett fiktivt samhälle och reflektera över om deras eget samhälle skulle kunna utvecklas på ett liknande sätt.
5 Sammanfattande diskussion
Som tidigare nämnts, står det skrivet i kunskapskraven för ämnet svenska att eleverna ska ges möjlighet till att utveckla förmågan att läsa, reflektera över och arbeta med skönlitteratur. Under elevernas arbete med Tjänarinnans berättelse får de tillfälle till att göra just detta. Vidare har jag även hänvisat till kunskapskraven i kursen svenska 3 som mer explicit uttrycker att eleverna i slutet av kursen bör kunna göra en djupare textnära analys som fokuserar på tema, genre eller författarskap (Skolverket, 2011b:9). Jag vill därför hävda att Tjänarinnans berättelse bäst lämpar sig för litteraturundervisningen i kursen Svenska 3 då min analys visar att den svenska skolans etiska principer synliggörs genom en tematisk analys. Under elevernas läsning av Tjänarinnans berättelse får de möjlighet till att analysera romanen efter tema. Detta betyder dock inte att elevernas teman kommer vara samma som i denna analys men de teman jag identifierat kan ändå fungera som stöttning för eleverna under arbetets gång. De teman som behandlas i min analys och som framkommer i romanen syftar till att utveckla elevernas kunskaper i den svenska skolans etiska principer utöver kunskapskraven. Det finns även utrymme för eleverna att analysera
Tjänarinnans berättelse efter genren dystopi eller Atwoods författarskap. Detta skulle
dock kräva att analysen fokuserar på andra aspekter än vad som framkommer i denna studie men hade varit intressant som ett möjligt föremål för framtida forskning.
Det första temat i min analys, miljöpåverkan, visar på hur miljöförstöringen påverkat mänskligheten i Tjänarinnans berättelse. Enligt Shiva, Mies och Salleh (2014:3) är det kvinnor och barn som drabbas hårdast av miljökatastrofer. Dock, menar Gaard (2015:24) att även andra grupper av människor, LBTQ-personer exempelvis, som redan är utsatta i samhället drabbas av miljöförstöringen. Detta har även synliggjorts i Tjänarinnans berättelse där kvinnor, barn och homosexuella kidnappas, förslavas och avrättas i effekterna av miljöförstöringen. Jag har även tidigare nämnt hur det är den patriarkala strukturen som är ansvarig för förtrycket mot
såväl kvinnor som miljön (Tenngart, 2019:159). Denna struktur är vidare märkbar i
Tjänarinnans berättelse där manlig dominans styr samhället och där, trots, att
männen tidigare misslyckats med att ta hållbara beslut i miljöfrågor fortfarande behåller makten. Istället för att tillåta kvinnor att framföra sina åsikter om hållbar utveckling har kvinnors roll i samhället reducerats av männen till fortplantning och hushållsarbete.
Sethna (2020:1) menar att Tjänarinnans berättelse behandlar ämnet abortpolitik så väl som miljöförstöring. Detta framkommer även i min analys av romanen. Dock, anser jag abortpolitiken i Tjänarinnans berättelse vara en effekt av miljöförstöringen. Gileads regim exkluderar kvinnor från att ta beslut gällande sina egna kroppar på grund av hur människor tidigare ignorerat jordens ekologiska kris vilket lett till infertilitet bland befolkningen. Att abort inte längre är tillåtet i Gilead är således ytterligare ett exempel på hur kvinnorna drabbats av miljöförstöringen.
Jag har vidare diskuterat religion och kristendom där jag, liksom Christou (2016:412), kommit fram till att Tjänarinnans berättelse inte är antireligiös. Min analys pekar dock mer mot protagonistens egen inställning och relation till religion till skillnad från Christous tolkning som syftar till hur romanen kan kopplas till politiska och ideologiska regimer.
Laz (1996:58) förespråkar att använda förberedda instuderingsfrågor i undervisningen som studenterna ska svara på. Det finns dock en risk med att eleverna får instuderingsfrågor, nämligen att de endast fokuserar på det de tror är de rätta svaren på frågorna vilket skulle göra läsningen av Tjänarinnans berättelse mindre erfarenhetsrikt för eleverna. Jag har istället i min didaktiska analys valt att utgå från Rosenblatts teori om litteratursamtal (1938:83). Jag önskar att litteratursamtalet ska innehålla mer av elevernas ärliga reaktioner på det de läst och de frågor jag ställer i litteratursamtalet behöver eleverna således inte förbereda svar på. Istället förbereder eleverna och tar med egna frågeställningar vi tillsammans försöker reda ut och litteratursamtalet bedöms således efter elevernas förmåga att reflektera över det lästa. Vidare har jag i min didaktiska analys valt att fokusera på litteratursamtal istället för skriftliga uppgifter då jag ser litteratursamtalen som ett nyttigt tillfälle för eleverna att dela erfarenheter med varandra. På så sätt lär eleverna av varandra vilket kan leda till insikter om dem själva och varandra, lika väl som om det lästa.
6 Avslutning
Det jag har lyft fram i min analys genom en ekofeministisk läsning är teman som på något sätt berör miljö, jämställdhet och alla människors lika värde. Dessa teman rimmar dessutom väl med det värdegrundsarbete denna studie syftar till att utveckla. Analysen som presenterats i denna studie är menad att fungera som ett stöd i undervisningen för att kunna hjälpa eleverna i sina reflektioner om det de läst. Min mening är således inte att på något sätt framhäva min analys som ”den rätta” för eleverna utan mer som stöd i litteratursamtalen. Dock, behöver jag som lärare ha en egen förståelse för verket för att kunna stötta eleverna i deras läsning.
I den här studien har jag närmat mig två frågeställningar: (1) Vilka teman återfinns i Atwoods Tjänarinnans berättelse? (2) Hur kan dessa teman användas i svenskundervisningen på gymnasiet för att lära ut om den svenska skolans värderingar? Den första frågeställningen har besvarats i avsnitt 4. Analys där jag visat på fyra teman: Miljöpåverkan, mänskliga rättigheter, utnyttjande av kvinnokroppen och religiös frihet. Dessa fyra teman är lika väl förenade med skolans demokratiuppdrag som med ekofeminism. Den andra frågeställningen har besvarats under avsnitt 4.5 Didaktisk potential där jag presenterar hur jag tänkt att de fyra teman som visats ovan kan användas i svenskundervisningen. Jag har i min didaktiska analys fokuserat främst på litteratursamtal där eleverna tillsammans med läraren diskuterar det lästa. Det finns även utrymme för läraren att formulera skriftliga uppgifter under arbetet med romanen så eleverna ges möjlighet att formulera sina tankar både skriftligt och muntligt. Dock, har detta inte inkluderats i min analys då denna studie fokuserar mer på att eleverna ska ges möjlighet till att uttrycka sina spontana erfarenheter av att läsa Tjänarinnans berättelse.
Slutligen, har jag under arbetets gång med denna studie insett betydelsen av att välja god litteratur till våra elever. Med god litteratur menar jag litteratur som ger oss erfarenheter och inte bara information eftersom litteraturläsningen i skolan syftar till att uppnå mer än bara kunskaper i ämnet svenska. Jag tror, att lärare ofta väljer litteratur som ska spegla elevernas egen verklighet istället för litteratur som visar en annan. Genom att eleverna får ta del av litteratur som utmanar dem, får dem att ifrågasätta och uppleva nya saker tillägnar de sig erfarenheter de annars inte haft. Om
vi som lärare önskar skapa en litterär medvetenhet och känsla hos våra elever utöver det som beskrivs i kunskapskraven är det i val av litteratur vi bör börja.
Referenslista
Atwood, Margaret. 2017. Tjänarinnans berättelse (Maria Ekman övers.). 2. uppl. Stockholm: Norstedts.
Buckingham, Susan. 2004. Ecofeminism in the twenty-first century. The
Geographical Journal 170(2). S. 146–154.
https://doi.org/10.1111/j.0016-7398.2004.00116.
Christou, Maria. 2016. A politics of auto-cannibalism: Margaret Atwood’s The handmaid’s tale. Literature & Theology 30(4). S. 410–425.
https://doi.org/10.1093/litthe/frv030
Gaard, Greta. 2015. Ecofeminism and climate change. Women’s Studies
International Forum 49. S. 20–33. https://doi.org/10.1016/j.wsif.2015.02.004
Gaard, Greta., Estok, Simon C. & Opermann, Serpil. 2013. International perspectives
in feminist ecocriticism: Making a difference. Oxfordshire: Taylor & Francis
group.
Gotsch-Thomson, Susan. 1990. The integration of gender into the teaching of classical social theory: Help from “The handmaid’s tale.” Teaching Sociology 18(1). S. 69–73. https://doi.org/10.2307/1318234
Laz, Cheryl. 1996. Science fiction and introductory sociology: The “Handmaid” in the classroom. Teaching Sociology 24(1). S. 54–63.
https://doi.org/10.2307/1318898
Matthews, Aisha. 2018. Gender, ontology, and the power of the patriarchy: A postmodern feminist analysis of Octavia Butler’s Wild seed and Margaret Atwood’s The handmaid’s tale. Women’s Studies 47(6). S. 637–656. https://doi.org/10.1080/00497878.2018.1492403
Rosenblatt, Louise M. 1938. Literature as exploration. New York: D. Appleton-Century company.
Sethna, Christabelle. 2020. “Not an instruction manual”: Environmental
