Klivet ut i förskolläraryrket - Nyutexaminerade förskollärares beskrivningar av sin första tid som yrkesverksamma

Examensarbete i fördjupningsämnet:

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Klivet ut i förskolläraryrket

Nyutexaminerade förskollärares beskrivningar av sin första

tid som yrkesverksamma

The step out into the preschool teacher profession

Newly examinated preschool teachers first experiences of practice

Jennifer Theander

Karin Persson

Examen och poäng (Förskollärarexamen 210hp) Handledare: Sara Berglund

Datum för slutseminarium (2020-06-02)

Examinator: Ylva Holmberg BARNDOM–UTBILDNING–

Förord

Arbetet kring detta examensarbete har varit lång och lärorik, både vad gäller skrivprocessen och förberedelser inför intervjuerna. Vi har fungerat som varandras bollplank under arbetsprocessen och ibland har samtalen svävat iväg och vi har även blivit oexaminerade livscoacher då privatlivet hunnit ikapp. Vi har gemensamt tagit ansvar för arbetet och kompletterar varandra på ett bra sätt för att uppnå slutresultatet. Vi har alltid suttit tillsammans och skrivit, vissa delar uppdelade mellan oss men största delen har vi utformat gemensamt. Texten har producerats i ungefär 100 olika Word-dokument och upplagor där vi har klippt och klistrat i texten. Skämt åsido så slutade det upp i ett färdigt dokument med det färdiga resultatet.

Vi vill börja med att tacka alla som deltagit i denna studie genom att dela med er av era upplevelser och erfarenheter. Vi vill också tacka våra närstående för förståelse, stöttning och hjälp med logistikproblem gällande våra kära barn.

Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till Sara Berglund för att vi fick vara en del av detta forskningsprojekt och för all handledning vi fått. Din inkorg har nog svämmat över med våra frågor och uppdateringar av dokument, tack för ditt tålamod!

Abstrakt

Syftet med föreliggande studie är att ge en bild av hur klivet ut i yrkeslivet kan se ut och hur nyutexaminerade förskollärare blir bemötta på sina nya arbetsplatser. Detta genom att främst beskriva förskollärarens uppdrag och vilka krav de ställs inför. Vi ville också ta reda på hur förberedda de upplevde sig vara genom sin utbildning inför kommande yrkesutövande. Vi har valt att intervjua olika parter ur förskolans organisation för att få en helhetsbild av det bearbetade ämnet, med det menar vi även hur ledningen och eventuella mellanledare ser på nyutexaminerade förskollärare. Samt hur de nyutexaminerade förskollärarna förbereder och förhåller sig till sin situation. Med utgångspunkt i praktikarkitekturens teori har vi analyserat vårt material och kommit fram till vilka faktorer, både positiva och negativa, som påverkar upplevelsen av den första tiden som yrkesverksam. Resultatet visar att det inte är enbart de förutsättningar, i form av stöd, som arbetsgivaren ger som påverkar arbetssituationen utan det handlar även om förskollärarens personlighet, erfarenhet och kunskap.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.2 Syfte och frågeställningar ... 6

2. Bakgrund ... 7

2.1 Förskolläraryrkets framväxt och utveckling ... 7

2.2 Förskollärarens uppdrag idag ... 7

3. Tidigare forskning ... 10

3.1 Tidigare studier om det första året som yrkesverksam ... 10

3.2 Yrkesidentitet ... 11

3.3 Stress i kombination med högt ställda krav ... 11

4. Teoretiska utgångspunkter ... 13 4.1 Beskrivning av teorin ... 13 5. Metod ... 15 5.1 Val av metod ... 15 5.2 Urval ... 15 5.3 Genomförande ... 16 5.4 Etiska överväganden ... 17 5.5 Vetenskapsteoretiska funderingar ... 17 5.6 Analysmetod ... 18

6. Analys och resultat ... 19

6.1 Önskvärda kvalitéer och kompetenser inom praktiken sett ur ett ledningsperspektiv ... 19

6.2 Ledningens stöd till nyutexaminerade förskollärare ... 20

6.3 Det tidiga yrkesutövandet ... 21

6.3.1 Att växa in i, ta ansvar för och ifrågasätta förskolans praktik ... 21

6.3.2 Stöd från ledningen och bemötande av kollegor sett utifrån förskollärarnas perspektiv ... 22

6.4 Förskollärarutbildningen som förberedelse inför praktiken ... 24

6.5 Förutsättningar och stimulans för vidareutveckling av praktiken ... 25

6.6 Stress i förhållande till praktikens krav ... 26

6.7 Sammanfattning ... 27 7. Diskussion ... 29 7.1 Resultatdiskussion ... 29 7.2 Metoddiskussion ... 31 7.3 Vidare forskning ... 32 Referenslista ... 33 Bilagor ... 35

1. Inledning

Under de senaste åren har läroplanen reviderats, kraven på förskoleverksamheten samt förskollärare har höjts och problematik gällande förskollärarnas arbetssituation diskuteras ofta i media. Röshammar (2015) skriver att 8000 förskollärare och fritidspedagoger har lämnat yrket för andra yrken sedan 2009. Han presenterar en förskollärare upplevelser av utmattning och denne uttrycker ett obefintligt stöd från arbetsgivaren. Nu vill hon ha ett yrke där det går att arbeta heltid utan att bli sjukskriven. Hon uttrycker också att arbetssituationen för förskollärare kan bli bättre genom att minska barngrupper och kringuppgifter.

Enligt Lärarprognos 2019 (2019), framtagen av Skolverket, beräknas det vara en brist på 45 000 behöriga lärare och förskollärare år 2033. Med denna prognos lyfts problematiken kring att det inte finns tillräckligt med nyutexaminerade behöriga lärare för att täcka det beräknade behovet. För att på sikt kunna verka för en förbättrad situation på förskolan, för både barn och pedagoger, är det av relevans att undersöka hur nyutexaminerade förskollärare upplever den första tiden i yrket. Därigenom kan olika faktorer identifieras som kan utgöra en startpunkt för kvalitetsförbättrande åtgärder. Framtida åtgärder som eventuellt vidtas kanske kan minska efterfrågan på förskollärare och kanske växer det fram en ny bild av yrket ut i media. I denna uppsats har vi valt att studera bemötande, i form av vilket stöd de nyutexaminerade förskollärarna har erbjudits från kollegor och rektorer. Vi har även valt att studera de olika förutsättningar som finns för att de ska kunna utföra sitt uppdrag.

Förskolläraryrket är som ovan nämnt stressrelaterat och genom att undersöka vilka förutsättningar förskollärare har får vi syn på hur de upplever att de kan utföra sitt yrkesuppdrag. En teori som kan användas för att få syn på möjligheter och brister inom en yrkesbransch är teorin om praktikarkitektur. Praktikarkitekturen är en teori som går att använda för att förstå sig på sin praktik och hur den går att förändra. Med utgångspunkt i teorin väljer vi först att göra en presentation av förskolans framväxt med fokus på hur läraruppdraget har förändrats genom åren. Sedan kommer en presentation och analys av vårt insamlade empiriska material, som skedde i form av intervjuer. Vi har valt att hålla förskollärarens upplevelse som central men med infallsvinklar även ifrån rektorer och mellanledare för att få en så rättvis helhetsbild som möjligt. Vi önskar att denna studie kan bli ett komplement till den tidigare forskning vi presenterar och där vi diskuterar likheter och skillnader vi upptäcker gentemot dessa. Efter resultatet lyfter vi hur vidare forskning inom detta forskningsfält skulle kunna te sig.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att ge en bild av hur klivet ut i yrkeslivet kan se ut och hur nyutexaminerade förskollärare blir bemötta på sina nya arbetsplatser.

• Hur beskriver förskollärarna den praktik de mötts av som nyutexaminerade? • På vilket sätt upplever de att utbildningen förberett dem inför denna praktik?

• Hur beskrivs det stöd som nyutexaminerade förskollärare erbjuds och vilka krav som ställs, utifrån förskollärarnas respektive rektorers perspektiv?

2. Bakgrund

I detta kapitel ges en kort överblick över förskolläraryrkets framväxt samt vad förskollärares uppdrag innebär. Detta för att ge en förförståelse för förskolläraryrket och de intervjuer som kommer presenteras senare i studien. Vi har valt att lyfta förskollärares profession och status för att det är något som allmänheten och verksamma inom förskolan själv genom åren har haft olika syn på. Sättet som verksamma inom förskolan uttrycker sig inom sin profession kan avspegla sig på allmänhetens uppfattning av yrket.

2.1 Förskolläraryrkets framväxt och utveckling

Richardsson (2010) skriver om svensk förskolas framväxt och redan under industrialiseringen i mitten på 1800-talet började ett behov av tillsyn av yngre barn växa fram då kvinnors roll och status ändrades när de kom ut i arbetslivet. Förskollärarnas titel och uppdrag har sett olika ut genom åren och i de första verksamheterna, de så kallade barnkrubborna, var omsorg deras huvudsakliga fokus. 1900-talet har därefter bidragit med många skolreformer som haft betydelse för utbildningssystemet i Sverige, skriver Richardsson (2010). Barnstugeutredningen på 1970-talet hade stor betydelse för förskollärarutbildningen då den började ingå i högskolesystemet. På grund av den pedagogiska utvecklingen i de respektive förskoleformerna har emellertid kravet på utbildning för de verksamma inom förskolan ökat.

Richter (2012) skriver om den senaste förskollärarutbildningen med större fokus på undervisning och utbildning av barn och kombinerar nu omsorgen av barn med en pedagogisk grundad utbildning. Förskolan är statligt styrd och fick sin första läroplan 1998, denna har därefter reviderats och den senast reviderade upplagan kom år 2018. Över tid har fokus alltså flyttats från enbart omsorg till att kombinera omsorg och en pedagogisk verksamhet.

2.2 Förskollärarens uppdrag idag

I läroplanen (Lpfö18, 2018) skrivs det fram vad förskolan ska erbjuda samt vad förskollärarens uppdrag innebär. Förskolan ska bland annat vara en trygg plats med öppenhet och en tillgänglig miljö för barnen. Undervisningen ska grundas i läroplanens strävansmål, alla barn ska få sina behov tillgodosedda och mötas utefter sina individuella förutsättningar. I kap. 3§ av Skollagen (SFS 2010:800) står det bland annat att alla ska ges den stimulans eller ledning som behövs för

vidare utveckling. Alla verksamma inom förskolan ska arbeta för att främja utveckling, hälsa och välbefinnande och sträva efter att barnen ska känna trygghet och få självförtroende. Enligt läroplanen (Lpfö18, 2018) för förskolan är en del av förskollärares uppdrag att se till att det finns ett respektfyllt förhållande till alla som befinner sig i förskolans verksamhet, men även till miljön och alla levande varelser samt att en grund för att utveckla goda samhällsmedborgare ska främjas. Förskolläraren har ansvar för det pedagogiska innehållet i undervisningen och trots arbete i arbetslag med både förskollärare och barnskötare så är det förskollärarens särskilda ansvar att kvalitetssäkra utbildningen för barnen. Samarbetet med vårdnadshavare utgör en stor del i läroplanen och förskollärare ska tydliggöra för både barn och vårdnadshavare vilka mål som utbildningen har. Arbetsprocesser av olika slag ska dokumenteras för att upprätthålla systematisk kvalité, genom diskussioner och analyser (Lpfö18, 2018).

I Eckeskogs (2019) avhandling skrivs det fram att undersökningar gällande professionalitet för verksamma inom förskolan främst riktas mot förskollärare, detta för att de är högskoleutbildade. Nyberg (2008) skriver omlärarförbundets statushöjande strategier för att visa offentligheten förskolans pedagogiska uppdrag. Nyberg lyfter problematiken med denna strategi, visserligen har det blivit tydligare ramar och direktiv, men den professionella autonomin har påverkats. Risken finns att andra betydelsefulla delar av uppdraget så som omsorg, att bidra till barns lika uppväxtvillkor och att främja emotionella och sociala kompetenser hamnar i skymundan (ibid). Engdahl och Äremalm-Hagsér (2015) lyfter också fram professionsperspektivet och vad det kan innebära för förskollärare. Författarna menar att uppdraget är föränderligt vilket innebär att professionen förhandlas över tid. Undervisningsbegreppet har fått motstånd inom förskolan då begreppet förknippats med förmedling av kunskap vilket många kopplar till övriga skolformer i grund och botten. Barnomsorg och skolkommittén (SOU 1997:157) tog upp diskussionen och i förhållande till Skollagen (2010:800) ansågs det relevant att använda detta begrepp även inom förskolans diskurser. Kunskapsbegreppet innebär målstyrda processer utformade av lärare/förskollärare vilka syftar till utveckling och lärande, framtagna genom inhämtade och utvecklade kunskaper samt värden (ibid).

Engdahl och Äremalm-Hagsér (2015) skriver att i mötet med alla de olika parter som verksamma inom förskolan kan stöta på är det viktigt att hitta en balans i sitt sätt att uttrycka sig professionellt, personligt och privat. Egenskaper som flexibilitet samt planerings-, organisations- och samarbetsförmåga anses vara av vikt. Att veta hur omvärlden ser på förskolan och dess förväntningar exempelvis i lagar och avtal ifrån vårdnadshavare eller i allmänhet är också relevant. Förskolläraryrket kräver ett stort yrkesansvar och bygger på samhällets tillit. Lärare ska använda sitt yrkeskunnande till att höja kvalitén i sin yrkesutövning,

därmed också stärka sin professionalism med vetskapen om att kvaliteten i yrkesutövningen inverkar direkt på samhällsmedborgarna och samhället i helhet.

Genom den bakgrund som presenterats vill vi visa hur förskolläraruppdraget över tid har förändrats, från att förskolan har varit en plats för att förvara barn med fokus på omsorg till att idag ha fokus på en pedagogisk verksamhet i kombination med omsorg. Detta innebär att kraven på förskollärare har ökat i takt med förändringen av förskolan.

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer en presentation av tidigare studier med intresse för den första tiden som yrkesverksam att göras. Det kommer även att skrivas fram vad yrkesidentitet kan innebär och begreppet exemplifieras med hjälp av en studie refereras till i följande kapitel. Slutligen presenteras en studie med syfte att påvisa hur kraven som förskollärare ställs inför påverkar deras arbetssituation och mående. Dessa studier använder vi för att se ifall det finns generella likheter och skillnader vad gäller upplevelser av den första tiden som yrkesverksam och av användandet av mentorer.

3.1 Tidigare studier om det första året som yrkesverksam

I en studie gjord av Paulin (2007) undersöks svårigheter, problem och utmaningar som nyutexaminerade lärare möter. Studien bygger på skriftliga och muntliga uppgifter som studenter som går sista terminen av lärarutbildningen har svarat på samt gruppsamtal med nyblivna lärare, dessa följdes upp under en treårsperiod. Resultatet av studien blev att de lärarstudenter som deltagit ansåg att de hade de ämneskunskaper som krävs för att klara av yrket men att de kände en saknad av att de inte visste hur de skulle hantera sin ledarroll. Det som upplevdes svårt var hantering av elevers bristande motivation och möta barn i behov av särskilt stöd. Det upplevdes även svårt med bland annat samarbete med kollegor, bristande stöd från kollegor och ledningen samt svårigheter med föräldrakontakt och konflikthantering. Detta resulterade bland annat i känslor av ensamhet, osäkerhet, otillräcklighet, en hög arbetsbörda och stress. Paulin drog slutsatserna att utveckla mentorskapet och hon kom även fram till att det finns anledning att se över innehållet i lärarutbildningen samt arbetssätt och former i relationen till sammansmältningen av teori och praktik.

I en annan studie gjord av Mahmood (2013) har 14 förskollärare på Nya Zeeland blivit intervjuade om sin första tid i yrket. I studien framgår att det första året påverkar huruvida yrkesverksamma väljer att stanna kvar i yrket och det beskrivs som ett överlevnadsår med fem områden att bearbeta. Dessa innebär relationer, kunskap om läroplanen, utvärdering och betygssättning, frågor om autonomi och kontroll samt arbetsbelastning och tidshantering. Bland de deltagande fanns en oro för hoppet mellan studier och arbete, ett resultat som Mahmood kallar för stödgap där det finns en brist på stöd för förskollärare under sitt första år inom yrket. Deltagarna kände sig ofta utelämnade att klara sig själva på sina arbetsplatser och upplevde en stor skillnad gentemot den stödjande utbildningsmiljö som de kom ifrån. Denna studie visade

också att intervjudeltagarna upplevde att det fanns brister i utbildningens utformning då den ofta upplevdes som en förenkling av verkligheten. Exempel på detta kunde vara att de kände brister i kunskap om kontakt med vårdnadshavare och resurser. Mahmood (2013) menar att det kan upplevas som att förskollärare har en brist på kunskap, förberedelser och förväntningar som kan leda till missnöje och utbrändhet. En skillnad mellan utbildningen och yrkeslivet som synliggjordes i intervjuerna var hur undervisningen skulle bedrivas och de tillfrågade saknade fler synsätt från utbildningen för att bättre kunna hantera dessa krockar.

3.2 Yrkesidentitet

I en studie gjord av Hensvold (2011) genomfördes en undersökning av hur en förändrad yrkesidentitet skapas, detta gjordes i form av intervjuer med förskollärare. Intervjuerna har skett vid två tillfällen, fyra respektive tolv år efter examen. Hon redogör för hur anställda ser på sin självidentitet och förhåller sig till kollegor, vårdnadshavare och verksamheten. Vid tillfälle nummer två har till exempel en förskollärare tagit sig an rollen som verksamhetsledare och ansvarar för planering och utvärdering. Med tiden, efter att ha känt av och fått en helhetsuppfattning av organisationen, vågar förskollärare ta sig an olika ansvarsområden utöver barngruppen för att föra utvecklingen av förskolans verksamhet framåt. Just kommunikationen med vårdnadshavare konstaterar ytterligare en förskollärare att hon fann sig trygg med först efter några år. Gällande den biten är det främst erfarenheten av att successivt ta sig an olika samtal och t.ex. föräldramöten som bidrar till tryggheten.

3.3 Stress i kombination med högt ställda krav

Persson och Tallberg Broman (2019) fick i uppdrag av Malmö stads förskoleförvaltning att genomföra en studie med syftet att öka kunskapen om varför förskollärare i hög grad är sjukskrivna, visa de förutsättningar som finns på arbetsplatsen samt ge förslag på åtgärder. De intervjuade förskollärare, chefer och HR-personal och de använde sig av lägesbedömningar och rapporter från Malmö stads förskoleförvaltning. Persson och Tallberg Broman diskuterar det faktum att läroplanen har reviderats och ställer högre krav på personalen samtidigt som förskolan inte har fått mer resurser vilket kan upplevas motsägelsefullt. De lyfter att tid till planering och ökad personaltäthet saknas och det kan därför upplevas som att den nya läroplanen ökar arbetsbelastningen på förskollärarna som fått ytterligare ansvar. Deltagarna i studien berättar att de ofta får hoppa över sin planering eftersom personalbristen gör att de inte

kan lämna barngruppen. Förhållandena för förskolor kan skilja sig åt men i studien lyfts bristen på förskollärare fram och rektorerna upplever att de har svårt att rekrytera ny personal. En orsak till detta kan vara att förskollärare är ett bristyrke, att tillgången till personal inte matchar efterfrågan. Antalet sjukskrivna förskollärare tenderar också till att antalet outbildade vikarier ökar, samtidigt ökar stressen hos personalen då de inte vet om vikarien kan utföra arbetet på rätt sätt.

Persson och Tallberg Broman (2019) lyfter att en kombination av högt ställda krav på personal och liten möjlighet till inflytande på arbetsplatsen kan vara en riskfaktor för sjukskrivning. De skriver också att det inte alltid räcker att ge personalen mer socialt stöd eller kontroll, utan att det är för högt ställda krav på personalen och således måste förutsättningarna ändras. Dessa förutsättningar kan enligt deltagarna vara bättre personaltäthet, bra rutiner, rektorer som är tillgängliga samt anpassade lokaler och utemiljöer. Slutsatserna som drogs av denna studie är att bemanningen bör öka och att det är för högt antal barn per pedagog. De förskolor med hög kvalitet visade sig vara de förskolor där det fanns gott om personal och hög andel förskollärare. Enligt Persson och Tallberg Broman kan det vara svårt att uppnå hög kvalitet eftersom det är brist på förskollärare och resurserna är otillräckliga för att anställa mer arbetskraft. Således ökar arbetsbelastningen på de förskollärare som finns och detta är en stor bidragande faktor till stress och sjukskrivning.

Studierna har behandlat samma ämnen som vi vill få syn på och diskutera. Det vill säga förskollärares första tid som yrkesverksamma, vilka faktorer som påverkar förskollärarnas möjlighet att fullfölja sitt uppdrag samt hur yrkesidentiteten med tid växer fram. I vår studie har vi valt att använda praktikarkitekturteorin och lagt fokus på förutsättningar och bemötande, till skillnad från de ovan presenterade studier som ger en mer övergripande bild av upplevelsen och även behandlar till exempel upplevelsen av arbetet med barngrupper, något som vi har valt att inte fokusera så mycket på.

4. Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel kommer en presentation av praktikarkitekturen att göras. Teorin används i denna studie för att kunna beskriva hur förskoleverksamheten påverkas och förändras, för att i sin tur påverka hur förskollärare ges förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Praktikarkitekturer används för att beskriva hur en verksamhet är uppbyggd, hur olika faktorer står i relation till varandra och hur den förändras.

4.1 Beskrivning av teorin

Langelotz, Rönnerman och Mahon (2019) skriver om vikten av att utgå från pedagogiska teorier för att kunna bedriva utvecklingsarbete och forskning i pedagogiska verksamheter. Detta för att kunna analysera, förstå och eventuellt förändra verksamheten eller undervisningen där teoretiska utgångspunkten bidrar till en distanserad och kritisk blick till det som eventuellt ska förändras. Samtliga svenska skolformer ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket ökar ansvaret för de yrkesverksamma att fortlöpande fördjupa sina teoretiska kunskaper. För att kunna närma sig och förändra en praktik kan teorin om praktikarkitekturer vara en utgångspunkt, skriver Langelotz, Rönnerman och Mahon. Författarna lyfter Schatzkis tankar om att det inte bara finns en praktikteori, utan att det är en fördel med en kombination av olika praktikteorier. Kemmis (2009) menar att förändringen av praktiker behöver ske i transformeringen av våra säganden, göranden och relateranden. Sägandet innebär vad som sägs och tänks, görandet innebär ageranden och handlingar, relateranden innebär hur människor relaterar till varandra och omgivningen. Det som sägs, görs och relateras kan kallas för mänskliga aktiviteter och hålls på plats, påverkas av och påverkar utomstående strukturer. I teorin om praktikarkitekturer kallas dessa strukturer för arrangemang och berör varandra.

Langelotz, Rönnerman och Mahon (2019) skriver om de olika arrangemangen och vilka aktiviteter de är kopplade till. De poängterar att dessa är föränderliga över tid och rum. För att en förändring i en praktik ska kunna ske måste också arrangemanget förändras. Det kulturella-diskursiva arrangemanget kopplas till språket, sägandet. Här påverkas vad som är tillåtet att säga på en särskild plats eller sammanhang. Det materiella-ekonomiska arrangemanget är kopplat till tid och rum och ses i aktivitet och arbete, görandet. Det är detta arrangemang som avgör vad som är möjligt att utföra och kan begränsas av till exempel en dålig ekonomi. Det social-politiska arrangemanget ses i det sociala rummet och förmedlas genom solidaritet och

makt. Detta kan innebära att yrkesverksamma solidariskt deltar i arbetslagets utveckling trots att det inte upplevs som meningsfullt för den individuella utvecklingen. Även om dessa arrangemang är kopplade till specifika aktiviteter påverkar de ändå varandra.

Sett ur ett praktikarkitekturteoretiskt perspektiv kommer studien att grundas i de olika arrangemangen och även till vad som sägs, görs och relateras. De förutsättningar som nyutexaminerade förskollärare ges på sin nya arbetsplats samt det bemötande de upplever från ledning och kollegor kommer att analyseras i relation till de tre arrangemangen.

5. Metod

I denna del av studien kommer vi att redogöra för och motivera vårt val av metod för att samla empiri. En redogörelse för val av metod, urval, genomförande, etiska överväganden samt analysmetod kommer att presenteras.

5.1 Val av metod

Denna studie utgår från en kvalitativ forskningsmetod för att samla in empiri. Detta för att fokusera på ett mindre antal personers erfarenheter och gå in på djupet på dessa för att få syn på de förutsättningar som nyutexaminerade har och den generella upplevelsen av den första tiden som yrkesverksam. Utifrån detta har vi valt att göra intervjuer för att komma så nära våra intervjudeltagares tankar som möjligt för att ge en bild av hur verkligheten kan se ut. Alvehus (2013) menar att kvalitativ forskning innebär att forskaren intresserar sig för materialets mening snarare än mängd, detta för att få en djupare inblick i ämnet snarare än en stor mängd ytligt material. Denna metod är tolkande och ska bidra till öka den allmänna förståelsen för det specifika fenomenet. Alvehus skriver att intervjuer är den vanligaste metoden för att ta del av människors tankar och upplevelser.

Intervjuerna som genomfördes för studien kan beskrivas som semistrukturerade. Detta menar Alvehus (2013) är en intervjuform där den som intervjuar följer ett schema med förvalda och öppna frågor utifrån ett specifikt tema. Intervjuerna hade sin utgångspunkt i ett huvudtema, upplevelsen av den första tiden i yrkeslivet, och vi ställde förutbestämda och relativt öppna frågor utifrån detta ämne (se bilaga 1). Valet att ställa förutbestämda frågor gjordes i hopp om att få ta del av intervjupersonernas erfarenheter, men vi var även öppna för följdfrågor för att kunna djupdyka ännu lite mer.

5.2 Urval

Sju intervjuer gjordes varav två var med rektorer, en var med en försteförskollärare och fyra stycken var med nyutexaminerade förskollärare som tog examen mellan år 2018 och 2020. De två rektorer som deltagit i intervjuerna arbetar på en privat respektive kommunal förskola i två olika kommuner. Fokus låg på att intervjua ett antal personer med olika yrkestitel, detta för att få en inblick i den första tiden på en arbetsplats och vad de olika yrkeskategorierna kan bidra

med för ett bra bemötande. Ambitionen med att intervjua rektorer och försteförskollärare var att få ta del av deras tankar vid anställning, det stöd de kan erbjuda samt vilka förutsättningar de ger sina nyutexaminerade att växa i sin yrkesroll. Försteförskollärare fungerar som en slags mellanledare, vilka kan ha olika benämningar, och är länken mellan rektorer och övrig personal för att bland annat kvalitetssäkra verksamheten och ibland fungera som mentorer för nyutexaminerade förskollärare. Vi vill lyfta olika perspektiv som påverkar förskollärares praktik för att få olika ingångar till ett och samma fenomen.

Intervjupersonerna har varit personer som vi sedan tidigare har kopplingar till, antingen privat eller via arbete. Att intervjua just dessa personer var med förhoppning om att kunna åstadkomma en avslappnad intervjusituation och de är personer som gärna delger sina erfarenheter då de alla brinner för förskolans verksamhet. De urval som har gjorts kan kopplas till det Alvehus (2013) kallar för strategiska urval, det utformas specifikt utifrån de undersökningsfrågor som ska studeras. Ett sätt för att få fram relevant information om till exempel en organisation är, enligt Alvehus, möjligt genom ett genomtänkt strategiskt urval.

5.3 Genomförande

Efter att ha sammanställt ett antal intervjufrågor, riktade till de olika yrkeskategorierna, skickade vi ut mail till sju olika intressenter som alla tackade ja till att medverka. I dessa mail bifogade vi informationsbrev samt en samtyckesblankett där vi, som ovan nämnts, har vi utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (se bilaga 1). Under rådande omständigheter på grund av covid-19 har vi erbjudit deltagarna att ses för intervju men även gett möjlighet till att svara på frågorna via mail. Fyra intervjuer gjordes under individuella möten där en av oss antecknade och den andra fokuserade på att intervjua. Vid dessa tillfällen gjordes ljudupptagning som sedan transkriberades. De muntliga intervjuerna var mellan 15 till 25 minuter långa. En av rektorerna träffade vi i dennes hem då hon hade administrativ tid hemifrån. Intervjuerna med två av förskollärna skedde också i hemmet, vid två separata tillfällen med hänsyn till Folkhälsomyndigheternas restriktioner för att minska smittspridning och undvika att besöka ett flertal förskolor. Mötet med försteförskolläraren tog plats i personalrummet på den förskola där hon arbetar. De resterande tre intervjuerna fick vi svar på via mail och vi ställde även här följdfrågor vid behov.

5.4 Etiska överväganden

Löfdahl (2014) lyfter vikten av att ha ett informerande samtycke, att ha gett relevant information för vad studien kommer innefatta till de personer som kommer att delta i till exempel intervjuer. Detta är något som vi har utgått ifrån i vår studie. Vi har skrivit en samtyckesblankett (se bilaga 2) med information om studien, hur uppgifter kommer behandlas och skyddas samt deltagarnas rättigheter. I formuleringen av denna samtyckesblankett har vi även utgått från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Förklaring till vad de forskningsetiska principerna innebär och hur vi har förhållit oss till dem följer i stycket nedan. Innebörden är skriven med information från Vetenskapsrådet i kombination med vår utformning.

Informationskravet innebär att delge information om studiens syfte, deltagarnas villkor och rättigheter. I detta fall har vi skrivit relevant information i den samtyckesblankett som har skickats ut till deltagarna i studien (se bilaga 1). I blanketten finns information om vem vi är, vad syftet med denna studie är, vad deltagarnas erfarenhet fyller för funktion för vår studie, samt vilka rättigheter de har i sitt deltagande. Samtyckeskravet innebär att deltagarna själva kan styra över sitt deltagande och kan avsluta sin medverkan när de vill. Detta efterfrågade vi i blanketten och samtycket gavs både skriftligt via mail men även muntligt i samband med intervjuerna. Konfidentialitetskravet innebär att de uppgifter som behandlas i studien är sekretessbelagda, i vår studie är deltagarna anonyma. Nyttjandekravet innebär att uppgifter endast kommer att användas till forskningsändamål. I vår samtyckesblankett har deltagarna blivit informerade om att uppgifterna som vi får ta del av kan komma att användas av de andra studenterna deltar i det forskningsprojekt där vi ingår.

5.5 Vetenskapsteoretiska funderingar

Den valda teoretiska utgångspunkt skapar både begränsningar och möjligheter i vårt förhållningssätt gentemot syfte och frågeställning. Eftersom teorin fungerar som utgångspunkt för studien har frågeställningen formulerats utefter vad som är möjligt att undersöka och synliggöra. Den valda teorin är väl lämpad då undersökningen grundar sig i att studera socialt bemötande och sammanhang samt förutsättningar, sett ur både ett individ- och ett organisationsperspektiv. Vår teoretiska utgångspunkt kan användas i olika former av praktiker och är omfattande på så vis att fokus kan vara till hjälp för att analysera, förstå och eventuellt förändra sin praktik. Detta behöver inte enbart vara undervisningspraktiker utan kan skifta. Eftersom teorin till stor del fokuserar på att synliggöra förutsättningarna som finns på de olika

praktikerna och i vårt fall inom förskolan, har vi valt att förhålla oss till just dessa vad gäller förskollärares första tid som yrkesverksam. Barngruppen finns med i beräkningarna men det är förskolläraren som fokuseras.

5.6 Analysmetod

Vi kunde på ett kompletterande sätt sedan bearbeta vårt material och vår uppfattning med hjälp av transkribering och tolkning. I transkriberingen valde vi att bortse från det Alvehus (2013) skriver om konversationsanalys, då det innebär att man lägger stor vikt vid att markera samtliga pauser eller intonation samt instämmanden från vår sida. Istället valde vi att fokusera på en fördjupad förståelse för vad som uttalades och vad det i sammanhanget innebar. Tre av våra sju deltagare valde att svara på frågorna via mejl, dessa blev därav inte transkriberade utan sattes över direkt i dokumentet där vi förvarande samtlig information ifrån vårt insamlade empiriska material med de övriga transkriberingarna och anteckningarna. Det insamlade materialet från intervjuerna resulterade i ett 18-sidigt dokument.

Därefter har vi gjort som Alvehus (2013) beskriver en process för att analysera sitt material. Han menar att analysera handlar om att se till ordets mer ursprungliga innebörd, om att ta isär någonting i mindre så kallade beståndsdelar, för att sedan sammanställa det igen. I många sammanhang antyder Alvehus att detta är högst relevant när det gäller kvalitativ, tolkande forskning. Vi läste igenom vårt material, delade upp det i mindre delar där vi kunde hitta samband och återkommande teman som gick i linje med vårt syfte, frågeställning och teoretiska utgångspunkt. Med hjälp av praktikarkitekturens teori har vi analyserat vårt material för att få fram vårt resultat. De tre arrangemangen har fungerat som utgångspunkt för att få syn på vilka förutsättningar förskollärare har för att utföra sitt uppdrag och vilka faktorer, inom praktikarkitekturen kallade aktiviteter, som påverkar dessa.

6. Analys och resultat

I detta kapitel presenteras det material som samlats in under intervjuerna. Det empiriska materialet sorteras och kortas ned för att presenteras under olika teman som synliggjordes och återkom i de olika intervjuerna. Under de olika temana ges en kort sammanfattning av resultatet med några kopplingar till vår teoretiska utgångspunkt. När vi skriver ordet praktik syftar vi på förskolans verksamhet sedd ur ett praktikarkitektursperspektiv. I den tidigare forskning som presenterats i föreliggande studie framkommer det att förskollärarna ställs inför höga krav. Hur förutsättningarna ser ut för att möta dessa vill vi lyfta i detta kapitel, dessa ses ur de tre arrangemangen som praktikarkitekturen grundas i. En presentation av önskvärda kvalitéer och bemötande sett ur ett ledningsperspektiv skrivs fram i början av analysen för att sedan övergå till upplevelser av de nyutexaminerade förskollärarnas första tid som yrkesverksamma. Hur faktorer som krav och stress inom praktiken påverkar yrkesutövandet skrivs fram i den avslutande delen av kapitlet.

6.1 Önskvärda kvalitéer och kompetenser inom praktiken sett

ur ett ledningsperspektiv

När rektorerna resonerar kring anställning av personal prioriteras personlig lämplighet. Det framkommer att det första intrycket är viktigt, hur förskolläraren framställer sina värderingar, tankar om samarbete och kommunikation samt hur förskolläraren uttrycker sig i förhållande till sin profession. Dessa önskvärda kvalitéer kan alltså ses igenom kulturella-diskursiva arrangemang där sägandet står i fokus, alltså diskurser, språk och tankar. Nedan följer ett citat av hur en av rektorerna uttryckte sig angående kompetens hos nyanställda.

Givetvis även pedagogisk kompetens men det är också ganska svårt att avläsa på en intervju men man kan ändå märka en del, när man ber om att de ska prata om sina erfarenheter och specifika situationer, det visar ändå en del om deras pedagogiska kompetens tycker jag. Sen klart är det ett plus om man har kunskap om den specifika förskolan.

Prioritet ligger också på att söka efter kompetenser som det kanske finns färre av på förskolan. En variation av personligheter, åldrar och kön är något som läggs fokus på. Detta för att barnen ska få tillgång till att möta olika människor.

Söker kompetenser med varierande personligheter, åldrar, kön… för att alla barn ska få tillgång till dessa personal.

Sammanfattningsvis kan ett samband finnas i att de båda rektorerna inte enbart ser till utbildning eller erfarenhet, utan framförallt efterfrågar en varierad verksamhet och en personlig lämplighet.

6.2 Ledningens stöd till nyutexaminerade förskollärare

I våra intervjuer fick vi ta del av skilda strategier i det stöd som ledningen erbjuder. En strategi är att introducera all personal på samma sätt där de ges en introduktion av verksamheten och erbjuds stöttning i sin yrkesroll med täta individanpassade uppföljningssamtal. En annan strategi är att erbjuda en mentor för stöttning och rådgivning, om denna mentor är en kollega eller en förskollärare på en annan arbetsplats kan skifta beroende på rektorsområde.

I intervjun med försteförskolläraren berättar hon att deras rektorsområde har satsat på att erbjuda mentorer till alla nyutexaminerade förskollärare och det är hon och en annan försteförskollärare som håller i detta. Mentorskapet löper under ett års tid och innebär både enskilda träffar samt träffar i grupp med andra nyutexaminerade förskollärare. Under dessa träffar lyfts det som många nyutexaminerade förskollärare har tyckt varit en utmaning, till exempel svåra samtal, undervisning och föräldrakontakt.

Mentorskapet löper under ett år och vi har både enskilda träffar med varje individ samt träffar i grupp med andra nyexaminerade. Här tar vi upp det som är aktuellt för varje person, om man stött på några utmaningar. I helgrupp tar vi upp till diskussion de saker som många av de nyexaminerade känt som utmaningar, tex svåra samtal, undervisning, föräldrakontakten Det ges mycket tid till samtal, reflektion kring olika saker som berör yrkesrollen.

Dessa svåra samtal har till exempel gällt barn i behov av särskilt stöd, diskussioner med föräldrar och kollegor. Försteförskolläraren anser att det ges mycket tid till samtal och reflektion över olika saker som berör yrkesrollen. Den respons som givits efter sådana här mentorsträffar har bara varit positivt. Försteförskolläraren anser att en markant skillnad kan ses på tryggheten ju mer erfarenhet inom yrket personen besitter. Hon lägger också vikt vid att hamna i ett arbetslag där det kan ske lärande av varandra och där erfarenheter kan utbytas, detta för att kunna växa in i rollen som förskollärare. Det är även, som rektorerna också ansåg, viktigt med en god introduktion och hon nämner att den personliga lämpligheten och delvis tidigare erfarenheter är viktigt. Om en nyutexaminerad har arbetat inom branschen tidigare kan det påverka hur trygg personen i fråga är i sin yrkesroll.

Även viktigt med bra introduktion. Sen handlar det också om personligheten och vad du bär med dig för erfarenheter innan du började läsa om man gått direkt från gymnasiet eller har arbetat innan man började studera.

De nyanställda ges, genom den uppföljningen och reflektionen som erbjuds, möjlighet att förstå sig på sin praktik och ges en inblick i villkoren för att praktisera. Därefter kan förändring ske genom en självkritisk process både individuellt och arbetslagsvis, så som Kemmis (2009) förklarar. Genom att hamna i ett arbetslag där erfarenheter och kunskap kan utbytas kan en ny förskollärare växa in i sin roll. Detta går i sin tur att koppla till social-politiska arrangemang där yrkesverksamma solidariskt deltar i utveckling för arbetslaget.

Sammanfattningsvis kan det stöd som ges nyexaminerade förskollärare ses genom social-politiska arrangemang, solidariskt arbete i arbetslag, och materiell-ekonomiska arrangemang i form av avsatt tid och ekonomiska resurser.

6.3 Det tidiga yrkesutövandet

Utav de fyra förskollärare som deltog i studien var det tre stycken som studerade till barnskötare under gymnasietiden. Dock hade samtliga fyra förskollärare erfarenhet av förskolans verksamhet sedan tidigare genom fast anställning eller som vikarie, således gavs bilden om att de visste vad de gav sig in på när de valde att studera till förskollärare. Här kommer en presentation av förskollärarnas första tid sett utifrån olika teman.

6.3.1 Att växa in i, ta ansvar för och ifrågasätta förskolans praktik

Alla fyra intervjudeltagare har arbetat en tid på förskola innan de valde att börja studera och hade då fått en inblick i vad yrket innebar och kände sig tids nog redo för att börja studera. De upplevde vissa skillnader i arbetsuppgifterna så som till exempel det administrativa arbetet. Två av förskollärarna har tidigare arbetat som barnskötare på en privat förskola och nu arbetar som förskollärare på en kommunal förskola och upplevde nu att de kastats ut i verkligheten och kände en brist av struktur. Omsorgsbiten var ungefär densamma, men som förskollärare bär de det övergripande ansvaret för barngruppen och undervisningen. De kan se märkbara skillnader gällande varierande förutsättningar beroende på arbetsplats, samt om det är en privat eller kommunal förskola. Med sin nya yrkestitel har förändring skett i vad som sägs, görs och

relateras då de har fått teoretiska kunskaper som en grund att stå på gällande förståelse, motiveringar och argumentationer i förhållande till sitt yrkesuppdrag. En av förskollärarna har uttryckt sina tankar i citatet nedan.

Under min tid som vikarie i … började jag mer och mer intressera mig för arbetet på förskola som helhet. Relationen man byggde upp med barn, vårdnadshavare, kollegor och hur mycket man fick ut i mötet med alla. Även om jag inte hade någon direkt erfarenhet av barn just då, kände jag att jag kunde ge mycket av mig själv. Att vara en del av barnens tid i förskolan såg jag redan då som något väldigt betydelsefullt.

Till en början berättar en av förskollärarna att hon kände sig ganska vilsen och upplevde en press på sig att förändra en hel verksamhet eftersom det inte fanns någon annan förskollärare i arbetslaget. Hon vågade ifrågasätta vissa saker och fick ett gott bemötande som bidrog till förändringar i verksamheten. Från att själv ha ifrågasatt sitt yrkesval känns det mycket bättre och hon ser ljust på framtiden inom förskolan.

Till en början kände jag det och då ifrågasatte jag, är det såhär det ska vara? Detta känns inte bra för min del att lämna när jag vet att mina kollegor står med händerna fulla. När de bli underbemannade. Men efter samtal med rektorerna så täcks det nu upp.

Efter en tid som yrkesverksam började samtliga förskollärare som deltagit i studien att känna sig trygga på sin arbetsplats. Genom att främst ha landat i hur de förhåller sig till den kultur som finns på respektive arbetsplats, det kulturell-diskursiva arrangemanget, har de blivit bekväma i hur de kan uttrycka sig i olika situationer. Alltså har de skapat sig en uppfattning av vad som sägs, görs och relateras och hur de ska förhålla sig till dessa aktiviteter.

6.3.2 Stöd från ledningen och bemötande av kollegor sett utifrån förskollärarnas

perspektiv

Förskollärarna berättar att introduktionen mestadels var god och upplevde att de fick mycket stöd från ledningen och kollegorna. I de nya arbetslagen fanns stöttande kollegor med mer erfarenhet vilket gjorde att de kompletterade varandra genom sägandet då de delgav sina tankar och hade öppna dialoger. Inom arbetslaget fanns en ambition om att utveckla verksamheten och de var inte rädda för att testa nya metoder för förändring av sitt arbetssätt.

Jag blev bemött jättebra. Särskilt då av ledningen som sa att jag kunde komma om det var något och hade en förståelse om att jag var ny, ung och inte så jätteerfaren. Jag fick även hjälp av mina kollegor. Ingen satte mig på prov liksom. Vi hjälptes åt och jag fick sakta men säkert jobba mig in i arbetet.

Enligt två andra förskollärare var bemötandet på den nya arbetsplatsen bra från kollegornas sida men samarbetet med ledningen fungerade bristfälligt.

Jag upplever att jag inte fick den starten som jag hade önskat som förskollärare på en ny arbetsplats. Jag såg inte mina chefer under mina första dagar och det var ingen som satte sig med mig för att berätta om arbetsplatsen och ge mig information kring saker och ting, utan det skedde efter 3 veckor och då var inte informationen så innehållsrik. Däremot hade jag jätteduktiga kollegor som gjorde sitt bästa för att både hinna med barngruppen och för att förklara och svara på mina frågor. (...) Chefernas bemötande har skiftat från dag till dag, ena dagen har man varit flexibel i sitt synsätt, öppen och glad och andra dagar har man bara gått förbi en utan att hälsa.

De uttryckte en förståelse för det då kommunen nyligen hade genomgått en stor omorganisering då rektorsområdena expanderat och därför hade mycket personal att gå till mötes och att det var nytt även för rektorerna. Enligt en av förskollärarna ville rektorerna ge en möjlighet att landa i barngruppen medan de hade velat få mer avsatt tid till bland annat samtal med arbetslaget och ha en tydligare struktur på arbetet.

Jag kan väl känna att fast att jag blev jättetrevligt bemött på arbetsintervjun och så, annars hade jag inte tackat ja, så men jag kan även känna att man fick ta del av verkligheten direkt och kastades in i något som man inte hade hela informationen kring direkt. Det beror klart på hur man är som person. Rektorerna menade på att hon ville låta oss att under ca, 3-4 veckors tid landa och lära känna barnen. Medan jag kunde känna att vi ville ha allt på det klara tidigare.

Sammanfattningsvis handlar detta om relaterande och social-politiska arrangemang med tanke på hur kollegor, rektorer och mentorer relaterar till varandra och solidariskt deltar i stöttning för varandras utveckling. Även om kollegorna inte upplevde det som meningsfullt för sin egen utveckling delade de solidariskt med sig av sin erfarenhet och gav stöttning till de nyutexaminerade förskollärarna, detta uttryckte förskollärarna kompletterade det bristfällande bemötande de fick från ledningen. Att få möjligheten till avsatt tid till mentorsträffar är en faktor som påverkas av materiell-ekonomiska arrangemang och ges uttryck i avsatt tid från verksamhetens sida, detta påverkas i sin tur av ekonomi då det kan behövas täckas upp med annan personal.

6.4 Förskollärarutbildningen som förberedelse inför praktiken

I beskrivningarna av hur förskollärarutbildningen förberett inför praktiken är det några aspekter som återkommer och betonas. Den mest framträdande aspekten handlar om avsaknad av tillräckliga specialpedagogiska kunskaper. En förskollärare uttryckte sig såhär angående avsaknaden av specialpedagogiska kunskaper:

Jag känner väl lite det kanske gällande specialpedagogik, det hade vi bara en tenta i. Den kunde varit mer omfattande, det blir ändå ett ansvar i att läsa av barn och förståelse för hur de är och fungerar och bemötandet gällande barn.

Intervjupersonerna menar att praktiken kräver mer kunskaper kring att kunna möta barn i behov av särskilt stöd, dels i förhållande till flerspråkighet, dels i förhållande till att kunna bemöta och hantera barn med olika beteenden och behov. En annan förskollärare upplevde saknad av kunskaper kring flerspråkighet och uttryckte sig såhär.

Något jag också saknar är mer kring flerspråkighet. På en del förskolor har majoriteten av barnen annat modersmål än svenska. Hur man kan arbeta med detta för att ge alla barn en likvärdig utbildning?

En annan aspekt som lyfts fram handlar om föräldrasamverkan, och då i synnerhet de delar som handlar om att hålla svåra samtal med vårdnadshavare samt att kunna leda utvecklingssamtal och föräldramöten. En av förskollärarna ger ett exempel på ett svårt samtal där pedagogerna upplevde att ett barn var i behov av särskilt stöd men att vårdnadshavarna inte ville samarbeta. Här ställer också praktiken krav på dem som de menar att de inte har haft möjlighet att utveckla under förskollärarutbildningen. Den verksamhetsförlagda utbildning de haft under förskollärarutbildningen beskrivs däremot som att den har gett dem en realistisk bild av hur praktiken ser ut, och vad de kunnat förvänta sig av yrkesrollen. En av förskollärarna har beskrivit sin upplevelse av utbildningen i följande citat.

Jag tycker att jag har fått en rättvis bild över förskolläraryrket från utbildningen. Ibland kändes det mer som en rättvis bild när man var ute på sin VFU och såg den verkliga verksamheten. Till exempel att det inte alltid är så lätt att bedriva undervisning med stora barngrupper som vi har idag. Det kändes ibland lätt att ta till sig teorin men svårare att se det genomföras i förskolans verksamhet.

Den tredje aspekten som tas upp handlar om att kunna resonera och argumentera för sitt förhållningssätt och sin pedagogiska verksamhet inom förskollärarpraktiken. Här beskrivs förskollärarutbildningen som väl förberedande. Sammantaget har intervjupersonerna upplevt att utbildningen över lag har varit förberedande då de känner att de teoretiska kunskaperna har

varit tillräckliga för att klara av yrket. De områden de kände sig mest oförberedda inför i praktiken handlar om relaterandet och social-politiska arrangemang, det vill säga det tredje området som praktikarkitekturteorin omfattar. Det är i mötet med barn i svårigheter men även med föräldrar som intervjupersonerna känt sig som mest osäkra.

6.5 Förutsättningar och stimulans för vidareutveckling av

praktiken

De båda rektorerna lägger vikt vid att kontinuerligt utvärdera verksamheten på både organisations- och individnivå. Således ges rektorerna en uppfattning om vad som behöver förändras och vad som redan är hållbart. Med vetskap om vad som behöver förändras menar rektorerna att de kan tillföra bättre förutsättningar för att ge personalen verktyg att utföra verksamhetens uppdrag, detta kan till exempel vara i form av kompetensutvecklingsdagar med olika föreläsningar och litteraturläsning.

BFL (Bedömning för lärande) Vi har kollegiala samtal där vi utvecklas Ibland går vi på kurser som exempelvis:

Matematiklyft från skolverket, Naturskolans kurser, kurser på universitet, SPSM med flera Litteraturläsning.

En av rektorerna belyser vikten av att de som arbetar på ledningsnivå inte enbart ska kontrollera så att medarbetarna når de uppsatta målen, utan att det är deras skyldighet att se till så att de faktiskt har förutsättningarna till att uppnå dessa.

Vi har ju individuella samtal och uppföljningar som vi verkligen lägger ner tid på och som kräver förberedelse från både den enskilda medarbetares och oss. Tydlig målskrivning och mycket reflektion. Viktigt där också är att vi som jobbar på ledningsnivå är att inte bara se att de nått sina mål men även att förutsättningarna kontrolleras. Har de rätt förutsättningar, har vi satsat på rätt saker? Det ska finnas på schemat det de har rätt till.

Över lag talar förskollärarna om att de vill fortsätta utvecklas inom sitt yrke samt landa i de krav och förväntningar som finns på dem och att i framtiden ta på sig ytterligare uppdrag. De har fått avsatt tid och ekonomiska resurser till att utveckla verksamheten, både gällande miljö och pedagogisk inriktning.

Nu är jag här och befinner mig i detta och det sr jag fram emot att stanna i ett tag till men jag kommer alltid vara öppen för förslag och ser nu fram emot att jobba inom en ”ur och skur’’ förskolan som denna verksamhet håller på att bli samt sprida kunskap med specifika pedagogiken som jag besitter. Så jag landar här nu men stänger inga dörrar.

Den förskollärare som gick på regelbundna mentorsträffar kände att det var väldigt utvecklande och givande. Efter ett år som förskollärare blev hon processledare och ingår i en grupp som träffas regelbundet för att diskutera olika frågor. Processledaruppdraget innebär att hon aktivt arbetar med att kvalitetssäkra både den pedagogiska och organisatoriska verksamheten, fastställa de åtgärder som eventuellt behöver vidtas samt introducera nya kollegor på arbetsplatsen.

Sammanfattningsvis behöver rektorerna ge förutsättningar till förändring i de tre aktiviteterna, alltså sägandet, görandet och relaterandet. För att kunna förändra social-politiska samt kulturella-diskursiva arrangemang behövs det alltså finnas resurser inom materiella-ekonomiska arrangemang. Med rätt förutsättningar infinns en trygghet för vidareutveckling och stimulans hos de förskollärare som deltagit i studien. Genom de utvärderingar som rektorerna gör kan de till exempel få syn på var de behöver sätta in extra resurser för att förändra verksamheten eller utveckla personalens kompetens.

6.6 Stress i förhållande till praktikens krav

De krav som ställs och det upplägg som gäller vid introduktion av nyanställda ser, som ovan nämnt, olika ut beroende på arbetsplats. Förskollärarna har redogjort för hur de upplevde bemötandet och hur de upplevde den första tiden med sin nya yrkestitel. De beskriver också hur de upplever kraven i förhållande till förutsättningarna samt hur de påverkas av dessa.

De förskollärare som upplevde en frånvarande ledning och en saknad av struktur nämner att de kände sig förvirrade och kastades in i verksamheten där kollegorna gjorde sitt yttersta för att hinna med att delge information gällnade såväl barn som verksamheten i helhet. Detta framkallade stress och otrygghet hos dessa förskollärare. En av förskollärarna uttryckte en känsla av otillräcklighet men tog upp problemet med ledningen efter en tid som verksam inom praktiken. Förskolläraren nämnde i intervjun att det är många möten och planeringar som innebär att hon behöver lämna barngruppen och det kändes enligt hon inte bra att lämna kollegor som hade händerna fulla. Hon ifrågasatte detta och efter ett samtal med rektorerna täcks detta numera upp bättre. Kraven och förväntningarna uppfattades höga och förskollärarna hade hög press på sig själva på grund av det yttersta ansvar som förskollärarna har. Förskolläraren berättar att ledningen uttryckt de höga förväntningar de hade på hon men var samtidigt lugnande och gav stöttning.

Både höga förväntningar men de var även lugnande och sa nu stressar du inte upp dig, det kan ta ett år liksom innan man landar. Som sagt tidigare, allt det man läst och hört om alla kraven som finns, de hänger ju liksom på en förskollärare. Och i och med att jag kommer som ny förskollärare till ett arbetslag som inte hade någon förskollärare innan.

Under de rådande omständigheterna kring Covid-19 kan jämförelser i arbetsbelastningen göras. Pandemin har inneburit att antalet barn som närvarat har minskat på grund av de restriktioner som gäller för sjukdom och frånvaro. En förskollärare upplever att hon hinner med att göra de arbetsuppgifter som vanligtvis inte brukar hinnas med. Vanligtvis har samtliga förskollärare ansvar för en barngrupp där de själva anser att barnantalet är för stort. En av förskollärarna har uttryckt sig såhär angående stress på arbetsplatsen:

Mycket mindre stress nu i Coronatider, har ju nästan glömt hur det var innan! Men det är stor skillnad. Man hinner med allt man ska göra nu då det är färre barn. Det är alltid mycket kringuppgifter som ska göras under dagen. Men främst är det ju stora barngrupper, man känner kanske att man inte alltid räcker till speciellt hos de yngre barnen då många vill ha närhet. Har man 17 yngre barn är det svårt att ge alla uppmärksamhet samtidigt. Det skapar en stress hos mig.

Sammanfattningsvis menar förskollärarna att det känns som att de har höga krav och förväntningar i förhållande till de förutsättningar som finns. Den största återkommande faktorn är känslan av att barngrupperna är för stora. Dessa stressmoment ses som kopplade till görandet och med det materiella-ekonomiska arrangemanget då de högt satta kraven handlar om vad som är möjligt att göra i förhållande till resurser, tid och ekonomi. Förskollärarna uttrycker en saknad av avsatt tid till sin enskilda planering och till barngruppen.

6.7 Sammanfattning

Nedan följer en kort sammanfattning av vårt resultat, presenterade utefter den frågeställning studien utgår ifrån.

6.7.1 Hur beskriver förskollärarna den praktik de mötts av som nyutexaminerade?

När intervjudeltagarna tog examen ställdes de inför praktikens krav på riktigt, och kunde känna både stress och otillräcklighet. Alla deltagare i föreliggande studie har tidigare erfarenhet av branschen och berättar om skillnaden i yrkesutövandet. De uttrycker att det som skiljer sig åt efter utbildningen är att det övervägande, slutgiltiga ansvaret för barnen och verksamheten ligger på dem. Kraven på förskollärare har höjts i takt med att läroplanen har reviderats och

professionen förhandlas parallellt med detta. Kraven och de stora barngrupperna tenderar att ge en stressande arbetsmiljö.

6.7.2 På vilket sätt upplever de att utbildningen förberett dem inför denna praktik?

Intervjudeltagarna upplever att de har fått tillräckliga teoretiska kunskaper för att klara av yrket. Med dessa kunskaper upplever de att de kan bland annat argumentera och motivera för gjorda val. Dessa val kan till exempel innefatta utformandet av den pedagogiska verksamheten och konflikthantering. Samtliga deltagare upplevde däremot en saknad av specialpedagogiska kompetenser och en osäkerhet i kommunikation med vårdnadshavare gällande svåra samtal som vanligtvis inte uppkommer i deras vardag.

6.7.3 Hur beskrivs det stöd som nyutexaminerade förskollärare erbjuds och vilka

krav som ställs, utifrån förskollärarnas respektive rektorers perspektiv?

Denna studie visar ett resultat av att det ges olika form stöd till nyutexaminerade förskollärare. Beroende på arbetsplats och kommun har ledningen haft olika strategier för utformandet av stödet. Det uttalade program som försteförskolläraren nämner att de erbjuder i hennes rektorsområde kan tänkas påverkas av bland annat materiella-ekonomiska arrangemang som innefattar faktorer som tid och pengar. Den förskollärare i denna studie som fick ta del av regelbundna mentorsträffar uttryckte att hon tack vare dessa utvecklades, fick diskutera och fick vägledning i olika situationer. Den förskolläraren som inte erbjöds en mentor kände sig till en början otrygg och backade gällande vissa beslutstaganden och i vissa situationer då hon inte visste hur hon skulle hantera dem.

7. Diskussion

I detta kapitel diskuteras vårt resultat i relation till vårt syfte och frågeställningar med hjälp av tidigare forskning och teori. Diskussionen delas upp i olika teman och avlutas med en sammanfattning av vårt resultat. Vi kommer även att diskutera vårt metodval och hur det kan ha påverkat vår studies resultat.

7.1 Resultatdiskussion

Centralt inom praktikarkitekturen är att de tre arrangemenagen påverkar och påverkas av varandra och detta ses tydligt i det empiriska material som vi har samlat in. Syftet med studien var att ge en bild av hur klivet ut i förskolläraryrket kan se ut och hur nyutexaminerade förskollärare har blivit bemötta på sina arbetsplatser. Genom praktikarkitekturen har vi fått syn på möjligheter och begränsningar som förskollärarna har ställts inför under den första tiden som yrkesverksamma.

Praktikarkitekturens tre arrangemang har synliggjort bemötandet ur olika perspektiv, vad gäller både sociala sammanhang och praktiska förutsättningar. Genom kulturella-diskursiva arrangemang kan tolkning ske om vad som är önskvärt i kvalitéer och personlighetsdrag för förskollärare att besitta för att passa in i den kultur som råder på förskolan. Det som framgår i analysen är att det är särskilda intressen och varierade förhållningssätt samt skilda förväntningar på olika förskollärare som är av rektorernas intresse vid en anställningsintervju. Tankarna kring detta stärks av Nehezs (2019) beskrivning av kulturella-diskursiva arrangemang inom en utbildningspraktik sett utifrån rektorernas perspektiv. Genom ett varierat förhållningssätt ges barn en möjlighet till många olika former av lärande och arbetslagen kan komma att komplettera varandra. Hur förskollärare uttrycker sig i förhållande till sin profession görs synligt i sägandet. Anställs en förskollärare med kompetenser som rektorerna anser att det finns brister av kan denna förskollärare anses komplettera eller förändra rådande kultur. På detta vis tydliggörs hur aktiviteterna inom praktikarkitekturen är kopplade till de respektive arrangemangen, som tidigare har presenterats.

För att växa in i eller förändra kulturella-diskursiva arrangemang kan de anställda behöva stöttning och vägledning för att finna sin yrkesidentitet. Analysen visar att inom olika kommuner och arbetsplatser har ledningen använt sig av skiljaktiga strategier vid utformandet

av stödet. De olika strategierna kan tänkas påverkas av materiella-ekonomiska arrangemang, som även dessa kan se olika ut och det kan handla om resurser så som tid och ekonomi. Har en kommun dåliga förutsättningar gällande båda dessa faktorer, eller bara en av dem, kan det detta leda till nedskärningar av avsatt tid som möjliggör att nyutexaminerade får detta stöd genom mentorer eller rektorer och dessa resurser påverkar vad som är möjligt att göra. I vårt resultat synliggörs stödet i form av externa och interna resurser, som även dessa är faktorer inom materiella-ekonomiska arrangemang. Ifall stödet från en mentor försvinner eller minskar kan detta eventuellt ha en negativ inverkan på yrkesidentiteten. Kanske kan det vara så att den nyutexaminerade förskolläraren som blev erbjuden de regelbundna mentorträffarna snabbt kände en ökad trygghet och säkerhet i sin yrkesroll då hon redan efter två år tagit sig an ytterligare uppdrag utöver barngruppen. Såklart kan tryggheten i yrkesidentiteten generellt sett påverkas av andra faktorer också, så som tidigare erfarenhet av branschen, personlighet och kollegor men vi såg ett mönster av att de som erbjöds regelbundet stöd snabbare fann en trygghet i de frågor och situationer där flera nyutexaminerade förskollärare kände sig osäkra i.

Förskolans kultur innefattar inte bara pedagoger och rektorer utan även möten med barn och vårdnadshavare tar stor plats i förskolans vardag. Sett ur socialt-politiskt arrangemang ligger förtroendefulla relationer samt lojalitet hos lärarna till grund för hur det sociala klimatet ter sig. Finns det inget förtroende parterna emellan kan detta tänkas få negativa sanktioner gällande barnens omsorg och utbildning. Föräldrasamverkan är en del av förskollärarens uppdrag, därför är förtroendet från vårdnadshavarna viktigt.

I analysen framkom det att nyutexaminerade förskollärare känner en osäkerhet i förhållande till just detta och är något som ofta diskuteras vid till exempel mentorsträffar för att få vägledning i sitt agerande. I resultaten från både vår och de andra presenterade studierna ser upplevelsen av bristande kunskap från utbildningen liknande ut. Likheterna ligger i förskollärarnas känsla av bristande kunskaper i specialpedagogik och kommunikation med vårdnadshavare. Samtidigt kan dessa ämnen vara svåra att behandla under utbildningen då största delen är universitetsförlagd och kanske är det förmågor som framförallt måste erövras med hjälp av tid och erfarenhet av verksamheten. Mahmoods (2013) undersökning på Nya Zeeland påvisar även den att deltagarna uttrycker att det blir krockar gällande utbildning kontra arbetslivet, detta vad gäller specialpedagogiska kunskaper och föräldrasamverkan. Deltagarna i vår studie uttrycker att det var på VFUn som de fick den mest rättvisa uppfattningen av verkligheten och detta krockar med den bild som målats upp på den universitets-/högskoleförlagda utbildningen.

Därför drar vi slutsatser om att det är kunskaper som generellt sett, både vad gäller utbildning och plats, måste erövras genom erfarenheter i verksamheten.

Genom ett solidariskt förhållningssätt mellan pedagoger, mentorer och ledning kan den nyutexaminerade förskolläraren ges en chans till att utvecklas. Alla parters deltagande i stödet till den nyutexaminerade kan ses i förhållande till social-politiskt arrangemang där relaterandet till varandra ingår i ett solidariskt arbete för utveckling oavsett position i hierarkin. Genom utveckling på individnivå bidrar detta i sin tur till att arbetslaget också utvecklas. En god kompetensutveckling och ett bra arbetsklimat påverkar även den pedagogiska verksamheten och arbetet med barnen.

De tre olika presenterade arrangemangen är alla pusselbitar som sätts ihop för att kunna förstå det sammanhang som är befintligt på den platsen de arbetande befinner sig i. Dessa arrangemang ger också olika möjligheter till och begränsning av resurser, vilket på sikt kan påverka pedagogers arbete i barngruppen. Hur kollegor talar med varandra, förhåller sig till omgivningen och materiella samt teoretiska förutsättningar är något som påverkar hur utbildningen med barnen tar form. Förskollärarna har uttryckt att de känner sig otillräckliga på grund av olika arbetssysslor och känner brist i att uppmärksamma alla barn. Tiden för att hinna se alla barn är därför viktig. Balansen mellan att få ihop tid till det administrativa arbetet och tiden med barnen är alltså en problematik som infinns. Personalbrist kan vara en anledning till att planeringen uteblir och detta verkar vara ett generellt problem då det även nämns i Persson och Tallberg-Bromans (2019) studie. Den höga arbetsbelastningen med många kringuppgifter uttrycker förskollärarna är ett stressmoment. Personalbristen påverkar sociala-politiska arrangemang då planering uteblir och begränsade möjligheter till kollegialt samarbete och utveckling uppstår när förskollärarna inte kan lämna barngruppen för att gå på möten. Vi får en bild av att samtliga förskollärare som ingått i vår studie har en positiv inställning, är lösningsfokuserade och har en ambition om vidare utveckling.

7.2 Metoddiskussion

Våra intervjuer skedde både muntligt och skriftligt och vi kan se fördelar och nackdelar med båda dessa intervjuformer. Fördelarna med fysiska möten är att kroppsspråket går att avläsa och det blir en mer flytande diskussion där följdfrågor spontant kan uppstå. En nackdel kan vara att ljudupptagningen blir ett störmoment då vissa av intervjudeltagarna uttryckte sig kring detta,

de frågade om de hördes på inspelningen samt tyckte att det var genant att intervjun skulle spelas in. Eftersom vi skickat ut frågorna i förväg gavs alla intervjudeltagarna möjlighet att förbereda sig, detta kan ha påverkat utläggningen av svaren på så sätt att de har haft tid att formulera sig på ett adekvat sätt. Svaren vi fick via mail var väl utformade och vi kunde ställa följdfrågor där informanterna gavs möjlighet att tänka igenom även dessa, medan svaren kanske var mer spontana under de fysiska mötena. Vi hade velat intervjua ett större antal personer för att kunna se fler likheter och skillnader så att en vi kunnat ge en mer generell bild av upplevelsen av klivet ut i förskolläraryrket kan ges.

7.3 Vidare forskning

En intressant aspekt att studera vidare är att rikta fokus mot hur nyutexaminerade förskollärare upplever arbetet i barngruppen den första tiden. Detta är en annan aspekt av den första tiden som vi har valt att inte fokusera på då vi ville studera hur de upplevde bemötandet på arbetsplatsen. Barngrupper kan se olika ut och hur nyutexaminerade förhåller sig till detta hade varit intressant att studera. Ytterligare fält att studera vidare är att följa upp förskollärares situation efter ett visst antal år och se hur deltagarna i studiens karriär har tagit form. Har de bytt yrke eller har de stannat kvar inom förskolan?