FAKULTETEN FÖR KULTUR OCH SAMHÄLLE
Den transnationella aktivismens påverkan
på transsexuella rättigheter-
En jämförande fallstudie på Chile och Finland
The effect of transnational activism on transsexual rights-
A comparative study of Chile and Finland
Isabella Lindblom
Internationella relationer
Institutionen för Globala och Politiska studier Kandidatnivå
15 högskolepoäng Höstterminen 2018
Sammanfattning
Transsexuella personer hör till de mest utsatta personer i världen. Deras rättigheter regleras och
diskrimineras av statlig lagstiftning som strider mot de mänskliga rättigheterna och de utsätts för våld och diskriminering p.g.a. deras avvikande könsidentitet som överskrider existerande genusbarriärer eller för att de utmanar de dominerande uppfattningarna om genus roller. Uppsatsen belyser sambandet mellan
transnationell aktivism och kroppspolitik, för att påvisa hur transsexuella rättigheter diskrimineras och hur kroppar ses som en statlig angelägenhet. Jag utgår ifrån ett genusperspektiv inom IR, för att hänvisa till ett genussystem som förklarar de ojämna maktrelationerna och vill därmed betona lagens roll inom
beskrivningen av samhälle och i föreläggandet av förändring. Studien påvisar ett samband på individ, statlig och transnationell nivå, för att illustrera den komplexa relationen mellan den politiska och diskursiva
möjligheten inom den transnationella aktivismen. Genom en jämförande fallstudie av Chile och Finland, påvisar jag likheter och olikheter som påverkar hur transnationell aktivism tas emot, och ifall den påverkat ländernas interna lagstiftning för transsexuella rättigheter. Chile och Finland visade sig vara stater med mycket likheter, varav den oberoende variabel som skiljer dem åt är den religiösa aspekten. Chile påvisar den tydliga relation som finns mellan staten och den katolska kyrkan, medan Finland ses som en sekulär stat.
Abstract
Transgender people belong to the most vulnerable people in the world. Their rights are regulated and discriminated by state laws that violate human rights, and are subjected to violence and discrimination because of their gender identity, which exceeds existing gender barriers or because they challenge dominant views on gender roles. The paper highlights the connection between transnational activism and body
politics, to show how transsexual rights are discriminated and seen as an affair of the state. I assume a gender gender perspective within IR, referring to a gender system that explains the uneven power relations, and thus wish to emphasise the role of the law in description of society and in the description of change. The study provides an insight into a relationship at the individual, state and transnational level. Through a
comparative case study of Chile and Finland, both of which are current about the issue of gender reassignment, I demonstrate how transnational activism is used and received, and if the transnational
activism has effected the internal laws for transsexual rights. The countries showed to have a lot in common, whereby the independent variable that differs is the religious aspect. Chile shows the strong connection between the state and the catholic church, while Finland is seen as a secular state.
Innehållsförteckning:
1. Inledning 6
1.1 Syfte 6
1.2 Problemformulering & forskningsfråga 7
1.3 Definitioner 9
2. Områdesöversikt & tidigare forskning 9
2.1 Transnationell aktivism 10
2.2 Gränspolitik 12
2.3 Kroppspolitik 13
2.4 Genus & det internationella samfundet 15
2.5 Transgender studies 16
3. Teori 18
3.1 Teoretiska begrepp 19
4. Metod & Material 19
4.1 Liten jämförande fallstudie 19
4.2 Most similar system design 20
4.3 Material & avgränsning 22
5. Fallbeskrivning 23
5.1 Chiles sexualpolitiska våg 23
5.2 Chile, kyrkan och staten 25
5.3 Finlands ignorering av internationell kritik 25
6. Analys 27
6.1 Chiles demokratiseringsprocess 28
6.2 Chiles inrikespolitiska situation 30
6.3 Finlands strävan efter medelmåttlighet 31
6.4 Inrikespolitisk sammanställning i Finland 33
6.5 Den transnationella aktivismens påverkan på Chile 35
6.6 Yttre påtryckningar på Finland 36
6.7 Yogakarta-principerna som grund för transnationella aktivism och förändring 38
7. Slutdiskussion 41
1. Inledning
Denna uppsats ämnar belysa hur kropp, stat och den internationella arenan möts, genom att påvisa ett samband mellan transnationell aktivism och kroppspolitik. Genom en jämförande fallstudie på Chile och Finland, analyserar, illustrerar och problematiserar jag i min uppsats debatten om transsexuella rättigheter i respektive land, där staten ställs inför det internationella samfundet, och kroppen ställs inför staten.
Uppsatsen beskriver hur kroppen ses som en statlig angelägenhet, och hur genus, som är ett relativt nytt ämne inom IR, genomsyrar den globala politiken och är ett aktuellt område i den politiska debatten. Genus manifesterar, både privat och offentligt politisk makt, eftersom det påverkar vem som får vad i våra
samhällen och belyser hur genus normer resulterar i både belöning men även skam och avslag (Kirby: 2017: 270). Genusnormer påverkar människors liv världen över och påverkar ifall en person har rätt till sin
sexuella läggning, vem den får gifta sig med, hur den får uttrycka sin könsidentitet o.s.v. (Kirby: 2017:271). Genus är personligt, politiskt och internationellt och formar sättet vi ser på internationell politik och hur staters lagstiftning fastställs (Kirby: 2017: 276). Varför jag valt att jämföra Chile och Finland, beror på det faktum att staterna i fråga har fått mycket uppmärksamhet internationellt p.g.a. deras agerande i
transpersoners rättigheter och lagstiftningar kring transsexuella rättigheter. I båda fallen synliggörs den statliga kraften, där politiska partier och traditionella samhällsnormer kan förhindra lagförändringar, och belyser den politiska möjligheten som påverkar den transnationella aktivismens slagkraft (Olesen: 2011:3). Yogyakarta principerna som behandlar standarder inom skyddet för mänskliga rättigheter och dess
tillämpning i frågor om sexuell läggning och könsidentitet, använder jag som utgångspunkt för att påvisa de internationella standarderna och hur de tillämpas. I Chile, utgick organisationen OTD från dessa
rättsprinciper då de skickade in ett lagförlag på en ny identitetslag. I Finland är det frågan om internationell press från bl.a. Amnesty International och FN. I uppsatsen beskriver jag den transnationella aktivismens olika skepnader i Chile och Finland, och förklarar den som en s.k. soft power, genom att hänvisa till Thomas Olesens “Power and transnational activism”, där han beskriver den transnationella aktivismen som en
kommunikativ makt. Jag analyserar ett högst IR relevant fenomen, där jag påvisar överskridandet av gränser, suveränitet versus global styrning, genus strukturer och den makt staterna sist och slutligen har i frågor om mänskliga rättigheter.
1.1 Syfte
På grund av den nuvarande ostabila situationen för transsexuella rättigheter i både Chile och Finland, med oeniga regeringar och långvariga politiska processer utan konkreta lagförändringar, är ämnet som berör de grundläggande mänskliga rättigheterna ytterst aktuellt och högst IR relevant. Syftet är att utforska ifall
transnationell aktivism har påverkat Chiles och Finlands interna politik och lagstiftning kring transsexuella rättigheter. Uppsatsen belyser på vilket sätt transnationell aktivism sammankopplar den globala politiska arenan med den nationella, och illustrerar därmed på vilket sätt stater kan ta emot men även avråda och påtrycka utifrån. Genom att belysa faktorer som politiska partier, religiösa faktorer, genusnormer och traditionella samhällsnormer forskar jag i hur och ifall transnationell aktivism kan användas som arena för både stöd och motstånd. Den transnationella aktivismen belyser stigmatiseringen kring kroppar och våld, d.v.s. den konkreta fysiska aktivismen som hänvisar till kroppen och vad den utsätts för och fungerar som den ledande teoretiska utgångspunkten i studien. För att skapa en mer djupgående förståelse till debatten om kropp och stat, använder jag mig av kroppspolitik och genus för att förtydliga hur kroppar används och ses som en statlig angelägenhet. Uppsatsen belyser diskussionen kring transsexuella rättigheter och frågan kring könskorrigering, för att påvisa hur kroppar fortfarande kontrolleras genom statliga beslut, samt hur
mänskliga rättigheter kan förbises genom staters interna värderingar och lagstiftningar. Chile och Finland visade sig ha mer gemensamt än jag förväntat, varav jag dock kom fram till att den största skillnaden är den religiösa faktorn, där Chile representerar ett katolskt land med en regering med starkt inflytande från den katolska kyrkan (Smith: 2014: 19). Finland representerar i detta fall en nordisk välfärdsstat med ett sekulärt samhälle och regering. Dock påvisar uppsatsen att en skillnad som denna, med en s.k. sekulär stat och en stat med starkt katolskt inflytande, inte behöver vara en avgörande faktor i hur transnationell aktivism påverkar transsexuella rättigheter.
1.2 Problemformulering & forskningsfråga
Transsexuella personer hör till de mest utsatta personer i världen. Deras rättigheter regleras och
diskrimineras av statlig lagstiftning som strider mot de mänskliga rättigheterna. Transpersoner utsätts för våld och diskriminering, p.g.a. deras avvikande könsidentitet som överskrider existerande genusbarriärer eller för att de utmanar de dominerande uppfattningarna om genusroller. Transsexuella ungdomar har beskrivits som de mest utsatta och sårbara bland ungdomar i samhället (O’Flaherty : 2016: 282). Jag
kommer att titta närmare på ämnet kring transsexuella rättigheter då det kommer till könskorrigering, vilket är ett aktuellt problem av olika skäl i olika länder. I Chile pågår en våg av sexualpolitiska förändringar där processen till att juridiskt få byta kön tagits på allvar inom regeringen och tendenser på förbättring sker. Transsexuella rättigheter ligger i fokus då föräldrar ansökt om juridiskt könsbyte för sina barn. Regeringen driver även ett intiativ inom skolor, för att skapa ett bättre och respektfullt förhållningssätt till elevers könsidentitet. Detta har skapat ett starkt motstånd från höger, och den katolska kyrkans roll i den chilenska politiken träder även tydligare fram. Denna sexualpolitiska våg av förändringar, som president Michelle Bachelet starkt står bakom, har skapat mycket kritik från konservativt håll som ser det som en attack mot
kärnfamiljen och samhällets traditionella värden, och har skapat en mobilisering av konservativa rörelser mot en slags “genus ideologi” som uppfattas som påtvingad (Svd: 2017). En ny identitetslag som skulle förbättra transpersoners rättigheter har under 5 år diskuterats, dock med en oenig regering vilket förskjutit lagen till att förverkligas.
I Finland är ämnet kring könskorrigering också aktuellt, då landet är internationellt omtalat p.g.a. den nuvarande translagen. För att juridiskt få byta kön i Finland, är en person tvungen att sterilisera sig eller bevisa att man på annat sätt inte har en fortplantningsförmåga. Detta strider mot de grundläggande
mänskliga rättigheterna och har kritiserats internationellt av både FN, EU och internationella organisationer som Amnesty International. Trots kritiken har Finlands regering inte visat tecken på att ta tag i frågan. Till skillnad från sina nordiska grannar, Sverige, Norge och Danmark ligger Finland efter i transpersoners rättigheter, eftersom det är det enda nordiska land som fortfarande kräver sterilisering. Lagen kan ses som förnedrande och en skamfläck för individens självbestämmanderätt. Även här är det frågan om en oenig regering, där det högerextrema partiet Sannfinländarna gjort det största motståndet (Sonck: 2018). Genom att lyfta upp debatten kring transpersoners rättigheter vill jag påvisa att ämnet är aktuellt internationellt, och kan kopplas till flera olika teoriområden. Jag kommer i min uppsats att lyfta upp relevansen av transnationell aktivism och kroppspolitik, för att skapa en djupgående diskussion inom sambandet av den globala arenan, staten och kroppen, vilka normer och värderingar stater utgår ifrån, och förklara Chiles och Finlands symbolpolitik där ett samhälles traditionella värden sätts i fokus och frågor kring kärnfamilj, religion och normativa diskurser påverkar transpersoners rättigheter.
Det vetenskapliga problemet faller i ämnesområdet inom transnationell aktivism, kroppspolitik, genus och transsexuella rättigheter. För att kunna förklara detta aktuella problem, kommer jag att utgå ifrån tidigare forskning inom kroppspolitik och transnationell aktivism och koppla det till debatten kring
könskorrigering. Problemet gällande transpersoners rättigheter är viktigt och aktuellt inom IR, eftersom det är frågan om mänskliga rättigheter som bryts, och som i flera fall ses som en politisk fråga, istället för en fråga om mänskliga rättigheter. Utifrån detta har jag formulerat forskningsfrågan på följande sätt:
• Påverkar transnationell aktivism Chiles och Finlands interna lagar kring könskorrigering?
För att kunna avgränsa mitt empiriska fokus har jag formulerat två operationaliserande frågor som båda bidrar till att besvara forsnkningsfrågan:
• På vilket sätt är fallen i Chile och Finland lika?
Med min forskningsfråga kommer jag att närmare analysera de likheter som finns i Chiles och Finlands nuvarande situation kring könskorrigering och vad som ligger i grunden för deras, trots skillnader, liknande förhållningssätt och politiska ansvar till frågan. Jag vill förklara vilka faktorer som påverkar staternas förhållningssätt och agerande och hur detta påverkar de interna lagstiftningarna och transpersoners rättigheter. För att förstå staternas agerande är det viktigt att betona den roll tradition, familjeideal och religion har. Till följande beskriver jag definitioner inom genus och identitet, som är viktiga att förstå eftersom de bidrar till förståelsen av uppsatsen i sin helhet.
1.3 Definitioner
Könsidentitet är något som definieras av var och en person själv, och är det kön som en person känner sig
som. Könsidentitet behöver inte ha något att göra med hur ens kropp ser ut, det biologiska könet eller
samhällets förväntningar. Genus, vilket kan ses som det sociala könet, står för de föreställningar, normer och uttryck ett samhälle tillskriver könen. I detta begrepp ses feminitet och maskulinitet som socialt skapade och ser olika ut beroende på kultur, sammanhang och historisk tidsperiod. Transperson, har flera s.k.
undergrupper och man kan vara transperson på olika sätt. Det vanligaste är att det är frågan om en person som delvis eller inte alls identifierar sig med det medfödda könet, men det kan också betyda att en person inte följer de sociala normer för hur en person av ett visst kön skall se ut eller bete sig. Transkönad, är en person som inte identifierar sig med sitt biologiska kön, där en del väljer att korrigera sitt kön med hjälp av hormonbehandling eller genom kirurgiska ingrepp (Granroth: 2017). I följande kapitel ger jag en
områdesöversikt där jag presenterar tidigare forskning inom feministiska IR studier och genus, transnationell aktivism samt gränspolitik.
2. Områdesöversikt & Tidigare forskning
Områdesöversikten ämnar förklara vad transnationell aktivism innebär och hur den fungerar som en arena för både stöd och motstånd, för att senare i analysen förklara hur och ifall den påverkat Chiles och Finlands interna lagstiftning för transsexuella rättigheter. Områdesöversikten inleds med en redogörelse av
IR-feministisk forskning inom IR-fältet, eftersom uppsatsen påvisar ett samband mellan transnationell aktivism, kroppspolitik och genus. På detta sätt påvisar jag även uppsatsens problem som IR-relevant och
sammankopplar problemet till ett större samband, där kropp, stat och den globala arenan möts. Översikten tar upp de mest relevanta begreppen för uppsatsen inom transnationell aktivism och genus. Jag använder mig av begreppen framing och politisk möjlighet, som är viktiga att förstå inom forskning av sociala rörelser och transnationell aktivism. Dessa begrepp förklarar hur aktivism kan ses som en kommunikativ makt, vilken är
beroende av de politiska diskursiva dimensionerna. Genussystemet, är även det ett viktigt begrepp och kommer att användas flitigt uppsatsen igenom. Genus inom IR hänvisar till ett genussystem som förklarar de ojämna maktrelationerna mellan män, kvinnor, ras, klass och betonar lagens roll i beskrivningen av samhälle och föreläggandet av förändring (Levit, Verchick:2006:8).
2.1 Transnationell aktivism
Thomas Olesen beskriver i “Power and Transnational Activism” två viktiga huvudkoncept som är
nödvändiga att förstå inom forskning av social rörelse, framing och politisk möjlighet. Med framing menar Olesen de strategier aktivister använder för kommunikation och övertalning (Olesen: 2011:2). Då aktivister lyckas med dem, påverkar de offentliga debatter och omformar därmed även normer, värderingar, åsikter och politiska agendor. Olesen förklarar aktivismens makt som kommunikativ, och menar att civila samhälls-grupper för det mesta saknar militär och ekonomisk kapacitet att utföra hårda befallningar för att få sin vilja igenom. Aktivister fungerar istället genom s.k. soft power, för att få andra att vilja det samma som en själv (Olesen: 2011: 77). Olesen sammankopplar dessa strukturella förhållanden inom aktivism till political
opportunity theory, d.v.s. politisk möjlighets teori. Olesen menar att andra författare inom denna tradition
har identifierat olika exempel på faktorer som möjliggör uppkomsten och riktningen för aktivism, som t.ex. konflikter inom den styrande eliten och förändringar inom regeringen. Genom political opportunity theory kan man förklara den komplexa relationen mellan de politiska och diskursiva dimensionerna inom
transnationell möjlighetsstruktur, som i sin tur påverkar aktivisters möjligheter till transnationell framing (Olesen: 2011: 3).
Författaren påpekar att största delen av litteraturen om transnationell aktivism sedan dess början på mitten av 1990-talet, har varit väldigt optimistisk i sitt beskrivande. Olesen hävdar att för att transnationell aktivism skall kunna upprätthållas inom politik, är den tvungen att påta sig en kritisk själv-reflektion på dess maktegenskaper. Olesen menar även att det inte är frågan om att den transnationella aktivismen påtagit sig en viktig roll inom politik de senaste årtionden. Han ställer frågan hur detta är möjligt, och kommer fram till att det är användandet av framing och kommunikativ makt som gett aktivister större möjligheter att växa globalt. Det är inte användandet av information, utan skapandet av en global allmän kännedom (global public awareness) av den information de har. Olesen refererar till Castells, som menar att det endast är den globala makten från det civila samhället som verkar på det offentliga sinnet genom media och
kommunikations nätverk, som slutligen kan övervinna de historiska nationalstaterna. Olesen understryker det facto att regeringar inte längre kan monopolisera informations flöden på samma sätt som de kunde för ett halvt årtionde sen. Genom offentlig naming and shaming kan transnationella aktivister bräcka ekonomiska, militäriska och politiska makter inom stater (Olesen: 2011:3). Två huvudsakliga aspekter inom transnationell
nätverkspolitik är uppbyggandet och accepterandet av specifika problem som internationella. (Olesen: 2011:4). I sin bok tar Olesen upp som exempel Chile under Pinochets tiden, och menar att arresterandet av diktatorn inte hade varit möjligt utan ett årtionde av kämpande och den transnationella mobilisationen från mänskliga rättighetsaktivister världen över. Han refererar till Tutsui som menar att då sociala rörelser samstämmer med de globala normerna för just den tiden, har rörelserna större chans att lyckas på den globala arenan (Olesen:2011:5).
Nicola Piper och Anders Uhlin beskriver i “Transnational Activism in Asia: Problems of Power and Democracy”, hur transnationell aktivism uppkommer när sociala rörelser och icke-statliga organisationer riktar fokus utåt från den egna statens gränser (Piper, Uhlin: 2004: 3). Begreppet aktivism kan förstås utifrån fyra olika kriterier. Det första är intressekonflikt, dvs aktivism saknar betydelse utan intressekonflikt mellan aktörer, varav författarna understryker att det inte alltid behöver vara mellan aktivistgrupper och staten. Specifika aktivistgrupper och statliga aktörer kan givetvis samarbeta, men det finns alltid en närvaro av konflikt mellan andra aktörer. Ett annat kriterium är att aktivism skall antingen utmana eller stöda det existerande maktstrukturerna, d.v.s. att aktivismen lägger fokus på den offentliga sfären. Ett tredje kriterium är att aktivism skall utgå ifrån icke-statliga aktörer, och sist men inte minst att aktivismen skall äga rum utanför den formella politiska arenan, dvs att aktivism utfyller den formella arenan (Piper, Uhlin: 2004: 4). Med ordet transnationell, syftar författarna på interaktioner över statliga gränser som involverar minst en icke-statlig aktör. De förklarar även vad det krävs för att aktivism skall kunna ses som transnationell, t.ex. skall den fokusera på ett transnationellt problem, eller ha transnationella aktörer utan territoriell anknytning eller fokusera på ett problem som ligger utanför det egna landet. Även att aktörerna har ett transnationellt perspektiv eller ser sig själva som världsmedborgare uppfyller kriterierna för transnationell aktivism (Piper, Uhlin: 2004: 5). Transnationalism refererar till flera interaktioner mellan institutioner och nationsgränser. Det är frågan om en gränsöverskridande interaktion mellan aktörer inom det civila samhället, en slags “bottom up” globalisering. Ifall sociala rörelser och NGO:s inte enbart fokuserar på inhemska eller lokala frågor utan även utanför statsgränserna, uppstår transnationella aktivistnätverk, som utmanar konventionella sociala insikter (Piper, Uhlin: 2004:3). Fokus på aktivism uppmärksammar även de faktiska aktivisterna som är involverade i de icke-statliga organisationernas verksamhet. Författarna beskriver aktivister som personer som bryr sig så pass mycket om något att de är villiga att vidta åtgärder för att uppnå sina mål trots
kostnaderna (materialresurser, personliga risker, tid…) (Piper, Uhlin: 2004:5).
Författarna understryker hur viktigt det är att tala om makt då det talas om transnationell aktivism. De menar att makt inte har tagits på allvar inom de flesta undersökningar av transnationell aktivism och vill fylla gapet genom att kombinera 1) en noggrann utredning av hur det strukturella statliga systemet och den kapitalistiska ekonomins strukturella styrka formar transnationell aktivism och 2) genom att beskriva hur en
nyanserad analys av diskursiv makt och de komplicerade förvrängningarna av makten uttrycks på en mikro nivå (Piper, Uhlin: 2004:8). Man kan se hur transnationell aktivism formas utifrån två perspektiv. Den kan formas av politiska möjligheter i den formella politiska kärnan, men också utifrån transnationella aktivister som kan skapa nya politiska möjligheter (Piper, Uhlin: 2004:9-10). Att förstå sammanhanget till
maktförhållanden som är externa till transnationella aktivistnätverk är dock inte tillräckligt menar Uhlin & Piper. Det är lika nödvändigt att analysera maktstrukturerna inom nätverken, eftersom transnationell aktivism, liksom alla former av mänsklig interaktion, är strukturerad utifrån klass- och könsskillnader samt etniska skillnader. Aktivister ges möjlighet till inflytande och befogenhet genom att få plats vid institutioner för global och transnationell styrning (Piper, Uhlin: 2004:11). Författarna vill dock påminna oss om att inte glömma den statliga kraften som är betydelsefull då det gäller att forma diskurser. Som exempel syftar de till den globala mänskliga rättvise diskursen där mänskliga rättigheter på grund av västerländska staters makt huvudsakligen betecknas som liberala friheter, inte kollektiva rättigheter (Piper, Uhlin: 2004:12). I både Chiles och Finlands fall, är den statliga kraften viktig att understryka, eftersom båda länderna påvisat problem då staternas interna styre är oenigt, och illustrerar till vilken grad stater är färdiga att bevara
samhällets traditionella värden samt hur de konservativa mobiliseringarna kan hindra transnationell aktivism från att skapa förändring inom länderna.
Transnationell aktivism berör gränsöverskridande interaktion mellan aktörer inom det civila samhället, vilket naturligt leder vidare till gränspolitik inom HBTQ aktivism, som beskriver hur
demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter förverkligats genom aktivism, och hur politiska ramverk bidragit till uppbyggandet av den transnationella aktivismen. Forskningen jag utgår ifrån av Phillip M. Ayoub och David Paternotte inom HBTQ aktivism, belyser den transnationella aktivismens existens och uppkomst främst inom Europa, och hänvisar till hur den skapat ett nytt tankesätt som förbiser gränser för att upptäcka alternativa politiska tillvägagångssätt på en macro nivå. Genom HBTQ aktivism vill jag skapa en bredare förståelse för transnationella rörelser (Naples, Mendez: 2015:235).
2.2 Gränspolitik
Phillip M. Ayoub och David Paternotte har forskat i HBTQ aktivism inom Europa, och menar att HBTQ rörelser tar sin inspiration ifrån specifika idéer om Europa (så som demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter) och att de genom åren försökt förverkliga dem genom aktivism. I “Lgbt Activism and the Making of Europe” beskriver de hur denna aktivism har bidragit till att bygga upp ett Europa vars
värderingar per definition är sammankopplat till HBTQ rättigheter. De menar att aktivismen byggts upp med politiska ramverk från EU och Europarådet. Europeiska HBTQ aktivister har försökt att passera nationella gränser genom att bygga upp en ny slags community som har förståelse för HBTQ rättigheter, detta genom
att koppla dessa rättigheter till mänskliga rättigheter. Författarna menar att aktivist rörelserna på detta sätt skapat en europeisk gemenskap som sammankopplar HBTQ rättigheter med europeiska värderingar (Ayoub, Paternotte: 2015:230-231). HBTQ aktivism belyser de olika nivåerna inom samtida politik, så som lokal, inrikes och överstatlig, samt vilka nätverk som uppstår över nations gränser och genom HBTQ aktivism kan vi få en bredare förståelse för transnationella rörelser (Ayoub, Paternotte: 2015:235). Aktivister inom HBTQ rörelsen har för det mesta kunnat använda sig av idén om Europa för att kunna sätta in HBTQ frågan som en europeisk norm (Ayoub, Paternotte: 2015:242). M. Ayoub och Paternotte menar att då transnationella
aktivister skapar en mobilisation på basis av europeiska värderingar och skyldigheter, bidrar de till att bygga upp ett specifikt Europa ur gräsrotsnivå (Ayoub, Paternotte: 2015:246). HBTQ aktivister har sedan länge fått kämpa för politiskt och socialt erkännande, och har genomfört en aktivism som bestridit den traditionella aktivismen, genom att förbise gräns-politiska, nationella, geografiska och sexuella begränsningarna som innan markerade Europa som kontinent. Denna aktivism har skapat ett nytt tankesätt och förbisett gränser för att hitta alternativa politiska tillvägagångssätt på en macro nivå (Ayoub, Paternotte: 2015:250).
Trots att studien ringar in HBTQ aktivismen inom Europa, är den ytterst relevant i förklarandet av hur den överskrider gränser och kopplar HBTQ rättigheter till mänskliga rättigheter. Som jag nämnde innan, ses frågan om transsexuella rättigheter i både Chile och Finland som en politisk fråga, istället för en fråga inom mänskliga rättigheter. I både Chile och Finland belyser aktivister de pågående politiska debatterna och problematiserar dem, och illustrerar med sitt motstånd de lokala samt överstatliga nivåerna av transnationell aktivism.
I följande kapitel går jag in på tidigare forskning inom kroppspolitik och genus, för att förtydliga hur kroppar fortfarande ses som en statlig angelägenhet. Jag vill genom tidigare forskning illustrera hur
genusnormer påverkar människors liv och hur det personligt och politiskt formar sättet vi ser på internationell politik. Genus genomsyrar den globala politiken och kroppspolitik förklarar hur kön är relaterat till staters politiska syften. Som jag nämnde, ämnar uppsatsen beskriva sambandet mellan transnationell aktivism och kroppspolitik, för att se ifall dessa två teorier korrelerar med varan.
2.3 Kroppspolitik
Chile och Finland är länder som väl illustrerar hur kroppar fortfarande används som en politisk angelägenhet och hur inrikespolitiska faktorer påverkar mottagandet av transnationell aktivism. I detta fall, då det gäller transpersoners rättigheter och frågan kring könskorrigering och en självbestämmande identitet. För att skapa en bredare förståelse till de båda fallen, kommer jag att utgå ifrån tidigare forskning inom kroppspolitik, eftersom den understryker existerande underordningar och påvisar hur kroppen används som ett politiskt
instrument. Kroppspolitiken förklarar de olika politiska åtgärder som Chile och Finland påtar sig, och understryker relevansen av normer och tradition i skapandet av förändring.
Maud Eduards förklarar och analyserar i “Kroppspolitik” främst kvinnans underordning p.g.a. existerande lagar, samt hur kroppen används som ett politiskt instrument. (Eduards: 2007:87). Eduards har forskat i kroppens roll inom politik och hur kön är relaterat till staters politiska syften. Eduards syftar till kvinnokroppens ständiga avbildning inom biologiska kontexter som reproduktion, moderskap och sexualitet och understryker hur kvinnors demokratiska handlingsutrymme begränsas genom att deras kroppar används som nationella identitetsmarkörer. Eduards lyfter fram hur kroppens värde försvinner och kränks genom staters nationella symbolpolitik (Eduards: 2007:114). Kroppspolitik som teori förklarar den symbolpolitik Chile och Finland använder sig av, samt går djupare in på betydelsen av kropp, kön och genus i respektive länders kulturella identitet.
Raewyn Connell och Rebecca Pearse skriver i “Om genus” om s.k. socialt förkroppsligande, som hänger starkt ihop med kroppspolitik. Författarna beskriver hur våra kroppar är förbundna med varandra genom sociala praktiker, och menar att kroppar är agenter i sociala praktiker men även objekt. Författarna menar även att kroppsliga processer och sociala strukturer är sammankopplade genom tiden, och kallar denna process för socialt förkroppsligande. Detta förkroppsligande kan innebära flera olika beteenden. Det kan vara frågan om en institution eller ett komplex av institutioner, men även en enskild människas beteende (Connell, Pearse: 2015: 76). Connell och Pearse understryker det faktum att genus kan ses som en specifik form av förkroppsligande, då genus bygger på kroppsliga strukturer då det kommer till människans
fortplantning så som sexuell interaktion, omvårdnad av barn och barnafödsel. De menar att för att skapa en förståelse om genus är vi tvungna att förstå hur pass tätt sammankopplade de sociala och kroppsliga processerna är, eftersom vi föds i en kropp av kött och blod men även i en social ordning. Med detta fortsätter de diskussionen till den s.k. reproduktiva arenan, där dessa kroppsliga förmågor utgör en arena som skapar kulturella kategorier så som “män” och “kvinnor”. Denna reproduktiva arena används som utgångspunkt i olika genus processer, men rymmer långt ifrån allt om genus. Därför, menar författarna, att begreppet genusdomän behövs, som beskriver socialt liv som sammankopplat till den reproduktiva arenan. Genusdomäns struktur skiftar från samhälle till samhälle samt från en tidsperiod till en annan (Connell, Pearse: 2015:79). Med detta sagt, kan man förklara hur kroppen deltar i själva konstruktionen av den sociala världen och verkligheten, och påstå att kroppars begär, behov och kapacitet påverkar vår historia. Författarna menar att det inte är frågan om genus kan förändras, utan i vilken riktning genus går (Connell, Pearse: 2015:80-81).
Connell och Pearse belyser vikten i att omfatta de olika faktorerna då man diskuterar genus, och beskriver hur våra kroppar är sammankopplade till tid, rum och socialt förkroppsligande. Jag ser det som
viktigt att lyfta fram, vilket författarna gör, både den kroppsliga aspekten om genus, eftersom kroppen, som en massa av kött och blod lätt kan glömmas bort i de teoretiska och socialkonstruktivistiska diskussionerna om genus, där kön enbart är socialt konstruerat. Som i P1 dokumentären “Det är biologin som spökar: Jag känner i köttet att jag är kvinna”, beskriver transpersonen Nikita hur att vara transsexuell betyder att biologin finns och spelar en viktig roll, och syftar till hur trött hon är på de socialkonstruktivistiska tendenserna på att allt kön är socialt konstruerat, eftersom detta skulle betyda att transpersoner inte finns. Nikita menar att ifall det enbart skulle vara frågan om att känna sig feminin eller maskulin, hade diagnosen inte varit nödvändig och därför är den föraktade biologin nödvändig. Hon tar även upp problematiken med att biologin plötsligt spelar en roll, och hon blir ogiltig som kvinna istället (Blomgren:2017). I följande avsnitt kommer jag att diskutera genus inom IR ur en global kontext, som går hand i hand med kroppspolitik med dess påvisande av ojämna maktstrukturer och betonar vikten av lagens roll i förändrings processer.
2.4 Genus & det internationella samfundet
För att förstå de maktstrukturer ett samhälle är byggt av, krävs det insikt i feministiska IR studier som förklarar ojämställdhet ur institutionaliserade maktordningar genom rättsväsendet och lagstiftning. Genom att se hur genus inom IR beskrivits, ger det mig en grund att utgå ifrån då jag analyserar Chiles och Finlands interna lagstiftningar och vilka maktstrukturer som råder i vardera landet. Genus ur ett IR perspektiv
kommer att förklara staternas syn på kön och genus och koppla det till de interna lagstiftningarna. I detta kapitel vill jag lyfta upp en redogörande diskussion om genus strukturens roll bortom statsnivån. Det är nödvändigt att blicka tillbaka på milstolpar inom genus i global styrning, och lyfta upp avgörande överenskommelser, som då FNs generalförsamling införde kvinnokonventionen (The Elimination of All Forms of Discrimination Against Women) år 1979, och Milleniemålen (Millennium Development Goals) där Resolution 1325 invigde agendan för “Kvinnor, fred och säkerhet” (Baylis, Smith, Owen: 2017:275). Dessa milstolpar belyser hur genus uppmärksammats och växt i det internationella samfundet, och hur dessa konventioner och agendor lagt grunden för en genusinriktad politik globalt, där internationell standard krävs av stater. Romstadgan, Internationella brottmålsdomstolens (The International Criminal Court, ICC)
grunddokument, bidrar till erkännandet av jämställdhet (Gender justice) på den globala nivån, och riktar uppmärksamhet till den kriminalitet som är kopplad till genus (Chappell: 2016: 87). Genus styrs av regler och lagstiftningar och bidrar till formandet av institutioner och utveckling. Lagstiftning, regler och politiska skeenden genomsyrar institutionernas värderingar och formar därmed samhällets normer och förväntningar, vilket gör att genus normer och praktiker kan bli förstärkande (Chappell: 2016: 17).
till ett genussystem som förklarar de ojämna maktrelationerna mellan män, kvinnor, ras, klass och betonar lagens roll inom beskrivningen av samhälle och i föreläggandet av förändring (Levit, Verchick:2006:8). Åsa Gunnarssons och Eva-Maria Svenssons “Genusrättsvetenskap” beskriver hur genussystemet är en fråga om strukturell karaktär och förtydligar hur föreställningar mellan manligt och kvinnligt tränger igenom på både individ och samhällsnivå (Gunnarsson, Svensson: 2009: 52). Det går inte enbart att förklara ojämställdhet på individnivå utan man är tvungen att se på hur maktordning institutionaliseras och normaliseras genom rättens konstruktion (Gunnarsson, Svensson: 2009: 145). Maktutövandet institutionaliseras genom sociala och kulturella processer, vilket skapar en slags enighet samt en social sanktion om vad som är rätt eller fel och normalt (Gunnarsson, Svensson:2009:206). Det går tydligt att skilja mellan den offentliga och privata sfären i våra samhällen, vilka synliggörs genom dom sociala definitionerna av män och kvinnor. Kvinnor kopplas för det mesta till den privata sfären, medan män kopplas till den offentliga, vilket skapar en
beroende och en oberoende relation till könen (Gunnarsson, Svensson: 2009: 207). Frågor inom den privata sfären är frågor kring sexualitet, reproduktion och föräldraskap, där tradition fortfarande har en stark påverkan, då det genom tradition uppkommit en relation av omsorg mellan kvinnan och familjen (Gunnarsson, Svensson: 2009: 208). Ofta är det just bevarandet av tradition och familj som ligger som grund till förnekandet av mänskliga rättigheter (Peters, Wolper:1995:149).
2.5 Transgender studies
Transgender studies, som faller inom kategorin av kroppspolitik och genus, bidrar till förståelsen av normer
och den rådande diskursen inom transsexualism. Detta perspektiv är viktigt att inkludera och förstå eftersom det belyser hur transsexuella kroppar materialiseras på olika nivåer, ibland som en statlig angelägenhet. I sin doktors avhandling “Kroppslinjer” beskriver Signe Bremer olika perspektiv inom transgender studier. Bremer menar att studierna idag fokuserar på de identiteter, erfarenheter, praktiker, kroppar och fenomen som inte ryms med inom de rådande västerländska normer där “riktiga” män och kvinnor uppfattas som norm (Bremer: 2011: 30). I sin avhandling behandlar han norm och avvikelse och belyser komplexiteten inom den rådande diskursen av transsexualism. Bremer hävdar att intresset inom transgender studier länge enbart behandlat könsidentitet som antingen biologiskt eller som en social konstruktion, vilket dagens transgender studier har kritiserat och problematiserat, och syftar till dagens fokus på de transsexuella förkroppsligandet av erfarenheter och liv, istället för att utgå ifrån enbart teoretiska perspektiv
(Bremer2011:31). Han syftar till den amerikanske genus forskaren och författaren Susan Stryker som beskriver genus på följande sätt:
Transgender phenomena, in short, point the way to a different understanding of how bodies mean, how representation works, and what counts as legitimate knowledge. These philosophical issues have material consequences for the quality of transgender lives (Stryker & Whittle, 2006: 8).
Bremer inkluderar även de processer varigenom transsexuella kroppar materialiseras och aktualiserar transsexuell kroppslighet på olika nivåer, varav en av nivåerna är kroppen som statlig angelägenhet, vilket syftar till statens begränsningar av enskilda personers kroppsliga integritet, vilket sker bl.a. genom de enskilda personernas möten med statliga myndigheter för att möjliggöra ett liv som skulle möta deras identitet. Bremer förklarar det som möten mellan myndighet och medborgare, samhälle och person, biomedicin och kropp (Bremer: 2011: 37).
Avhandlingen baserar sig även mycket på Judith Butlers socialkonstruktivistiska grunder, och beskriver normer som tudelade. Bremer syftar till Butlers beskrivning av normer som på förhand pekar ut vad som räknas som ett accepterat liv och en möjlig person, där normer omöjliggör och begränsar vissa kroppar och liv. Butler beskriver hur normer fungerar som gränsvakter för begriplighet, d.v.s. för att en kropp skall bli begriplig krävs det att den faller inom en given sanningsregim. Butler, influerad av Michel Foucault, menar att det är strukturella ramverk av normer som avgör vad som kan och inte kan mottas som en igenkännande varelse (Bremer: 2011: 41). Bremer beskriver normer som performativa vilket betyder att de alltid har ett förändringspotential (Bremer: 2011: 42). Detta speglas i den aktuella debatten kring
könskorrigering i både Chile och Finland, där normer möter aktivism och de nuvarande maktstrukturerna omskakas. Bremer beskriver diskursen kring könstillhörighet som en relation mellan lagstiftning, moral, vetenskap och enskilda människors kroppsliga integritet (Bremer: 2011: 65). Han betonar även vikten av Internet och hur detta skapat tillgång till en gemensam mötesplats för transpersoner och menar att denna slags geografiskt gränsöverskridande agerande inte varit möjlig innan Internet, vilket även möjliggjort en bredare och snabbare spridning för transnationella rörelser och aktivister (Bremer: 2011: 2018).
I båda fallen, Chile och Finland, är det just bevarandet av traditionella könsnormer som försvårat processerna av lagförändring, då politiska partier och kyrkan uttalat sig starkt kring frågan om
könskorrigering. Genom att förklara socialt förkroppsligande, genussystemet och existerande maktrelationer, illustreras den verklighet transpersoner lever i och som tillåter kränkning, stigmatisering och diskriminering mot personer som inte möter de sociala förväntningarna och normer. Dessa begrepp påvisar de sociala och institutionaliserade maktstrukturer som styr Chiles och Finlands interna lagstiftningar kring transsexuella rättigheter och påvisar hur kroppar används som politiska instrument för att bevara länders kulturella normer och traditioner, och därmed påverkar transsexuella rättigheter, som på olika plan anses strida mot
tvungen att förstå de interna maktstrukturerna för att kunna påvisa den transnationella aktivismens påverkan på bägge fallen.
3. Teori
I de senaste kapitlen beskrev jag hur tidigare forskning bidrar till förståelsen av mitt vetenskapliga problem och varför de är relevanta i just min uppsats. Dessa olika forskningsområden och perspektiv kommer även att bidra som teoretiska ramverk för min uppsats. Jag kommer att använda mig av kroppspolitik och genus för att understryka hur kroppen används som ett instrument för en nationell symbolpolitik samt för att betona lagens roll inom beskrivningen av ett samhälle och förändring. Jag vill genom kroppspolitik påvisa den symboliska delen i staters politik, där kroppar ställs till svars inför den nationella symbolpolitiken och samhällsnormer. Genus studier påvisar hur transsexuella kroppar materialiseras och kan ses som en statlig angelägenhet. Den transnationella aktivismen som teori fungerar som en ett illustrerande verktyg för hur och ifall den påverkat Chiles och Finlands nationella politiska agenda gällande transsexuella rättigheter. Har det skett någon förändring i respektive land? Har Chiles och Finlands likheter samt olikheter påverkat
mottagandet av transnationella aktivism. Transnationell aktivism förklarar hur interaktioner över statliga gränser skapar en internationell arena för förändring i intern statlig lagstadgan. Jag vill i min uppsats belysa den transnationella aktivismens påverkan på transsexuella rättigheter, genom att beskriva den pågående stigmatiseringen av de fysiska kropparna, våldet och diskrimineringen av transpersoner, och därmed påvisa följderna av den konkreta aktivismen både transnationellt och nationellt. Jag anser det vara viktigt att förklara hur de interna normerna och värderingarna ställs ifrågasätts då det kommer till transpersoners rättigheter. Denna uppsats påvisar hur transnationell aktivism till viss del skapar debatt och politiskt ansvarstagande, men även hur det i fallen Chile och Finland varit frågan om långvariga processer utan konkreta lagförändringar. Eftersom det är frågan om människor, fysiska kroppar, använder jag mig av kroppspolitiken för att illustrera den pågående inrikespolitiska situationen i både Chile och Finland, där kroppar ställs till svars inför lagen, och där genus normer genomsyrar de båda staternas politiska
anföranden. Det krävs en problematisering av det faktum att kroppar fortfarande används som nationella markörer för att representera en stat, och att de existerande genusnormerna förhindrar förändring inom intern statlig lagstiftning. Kroppspolitik och transnationell aktivism sammankopplar det globala perspektivet av transnationella rörelser på macronivå, till det statliga på micro nivå där en symbolpolitik skapar diskursen. I båda fallen, utgör den fysiska kroppen och de subjektiva berättelserna utgångspunkten, för att sedan
sammankopplas till ett internationellt fenomen och problem. Genom att utgå ifrån transnationell aktivism och kroppspolitik, sätter jag fallen i fråga i ett större sammanhang, och problematiserar olika slags
3.1 Teoretiska begrepp
Genusdiskurser, är ett teoretiskt begrepp jag använt mig av för att kunna förklara de föreställningar om kön och genus som existerar kulturellt och bidrar till ett nationellt identitetsskapande (Eduards:2007:87). I både Chile och Finland är detta begrepp aktuellt med tanke på att jag vill framhäva på vilket sätt de interna faktorerna påverkat mottagandet av transnationell aktivism och därmed även agerandet i frågan om könskorrigering. Kroppspolitik utgör ett centralt begrepp och teoretiskt perspektiv i min uppsats, varav
socialt förkroppsligande hjälper mig förstå hur kroppsliga processer och sociala strukturer är
sammankopplade genom tiden (Connell, Pearse: 2015: 76). Jag anser det viktigt att inkludera den kroppsliga biten i tal om genus, eftersom frågan kring könskorrigering är ytterst individuell och rent av kroppslig. På detta sätt vill jag sammankoppla individen, staten och det globala, för att påvisa hur det hela börjar från en kropp. Piper & Uhlin belyser den makt stater sist och slutligen har i förhållande till politiska förändringar, samt hur Yogyakarta- principerna syftar till staters skyldigheter vad gäller skyddet för mänskliga rättigheter. I fallet med transpersoners rättigheter i Chile och Finland, leder det till diskussion kring staternas suveränitet och global styrning (Baylis, Smith, Owens: 2017: 5, 13). Genom dessa begrepp har jag skapat förståelse inför Chiles och Finlands ageranden i frågan och kopplat det till deras interna politik. Framing och politisk
möjlighet utgör de två huvudsakliga begrepp inom transnationell aktivism, vilka jag använder mig av för att
förklara vilka metoder transnationella aktivism använder sig av för att skapa förändring, samt hur de politiska och diskursiva dimensionerna är avgörande för att aktivism skall kunna påverka.
4. Metod & Material
4.1 Liten jämförande fallstudie
I min uppsats har jag valt att närma mig det forsknings anknutna materialet utifrån en innehållsanalys, som jag gör genom en kvalitativ jämförande fallstudie av Chile och Finland. I “Political Research-Methods and Practical Skills” beskriver Sandra Halperin och Oliver Heath nyttan av att använda sig av en fallstudie och det faktum att man fokuserar på ett eller ett fåtal fall. Detta leder till en koncentrerad och detaljerad
forskning, vilket gör det till en av de mest använda formerna inom jämförande politiska studier. Inom jämförande fallstudier, gäller det att forska inom ämnen som berör bredare fenomen och teorier och därmed går att applicera i större kontexter, d.v.s att de berör ett generellt politiskt fenomen (Halperin, Heath: 2012: 205). Valet av fall beror på vad man vill säga eller testa. Forskare kan t.ex. vara kritiska till att testa en teori, eller ett avslöjande (revealatory), då man som forskare vill avslöja samband som inte går att påvisa på andra sätt. I denna uppsats applicerar jag existerande teorier på Chile och Finland, eftersom fallstudier är
207). Intern validitet och extern validitet är även något som författarna beskriver, och menar att en bra fallstudie kräver att undersökningen innefattar bägge två. Med intern validitet menar författarna att det sägs något mer specifikt om fallet/fallen (Halperin & Heath 2012:205). Jag inkluderar den interna validiteten i min studie genom att sätta fallet av den transnationella aktivismens påverkan på transsexuella rättigheter i kontexten Chile och Finland. På detta sätt problematiserar och belyser jag transnationell aktivism som redskap för förändring, genom att påvisa hur det i Chiles och Finlands fall inte lett till konkreta
lagförändringar. Halperin&Heath beskriver hur den externa validiteten är något som säger mer generellt om fallet och gör det därmed vetenskapligt relevant. På detta sätt nås IR relevansen i min studie och jag kan teoretiskt problematisera fallet inom ett större sammanhang (Halperin & Heath 2012:205). Den externa validiteten är kopplingen mellan transnationell aktivism och kroppspolitik, för att förtydliga sambandet på macro och micro nivå. Det blir en illustrering, där den fysiska kroppen representerar de berörda
människorna vars rättigheter diskrimineras, gentemot den globala aktivismens strävan att påverka och förändra. Den externa validiteten gör det möjligt att använda mig av transnationell aktivism och kroppspolitik som teoretiskt verktyg.
4.2 Most similar system design
Små jämförande fallstudier baseras på strategiskt utvalda fall, lämpliga för att testa en teori. Samtidigt är det viktigt att inte jämföra fall som är exakt lika, eller totalt olika, vilket naturligt leder oss till att välja fall som är lika till viss del och olika till en annan del. Som Halperin & Heath beskriver, finns det två olika
tillvägagångssätt inom små fallstudier, most similar system design och most different system design, som baserar sig på filosofen John Stuart Mills bok “A System of Logic” från 1843, varav en av metoderna är Mill’s Method of Difference and Disagreement. (H&H: 209). Från början var min tanke att utgå ifrån en
most different system design, eftersom jag antog att Chile och Finland som stater är väldigt olika och att
deras mottagande av transnationell aktivism inte varit densamma. Dock insåg jag att länderna i fråga har mer gemensamt än förväntat, och trots olika förhållningssätt till transpersoners rättigheter, befinner sig både Chile och Finland i en slags gråzon där varken utveckling sker eller konkreta beslut fattas. Både Chile och Finland är exempel på länder som blivit “utsatta” för transnationell aktivism, men som trots det inte låtit den påverka de interna lagstiftningarna. För att påvisa den existerande diskursen kring den transsexuella rörelsen samt hur den transnationella aktivismen påverkar länder, kommer jag att utgå ifrån en most similar system
design, eftersom länderna ifråga representerar väldigt likartade verkligheter då det kommer till transsexuella
Faktorer jag använder mig av och som fungerar som s.k. kontroll variabler är det facto att det är frågan om 1) två demokratier, 2) länder med starka högerpopulistiska partier i riksdagen och 3) länder med starkt engagemang och initiativtagande bland organisationer och enskilda politiker då det gäller transpersoners rättigheter. De gemensamma egenskaperna fungerar som kontroll variabler för att testa ifall det existerar en skillnad i den beroende variabeln (Halperin& Heath: 2012:9). Den beroende variabeln är lagstiftning kring transsexuella rättigheter. Eftersom forskningsfrågan, “Påverkar transnationell aktivism Chiles och Finlands interna lagstiftning kring transsexuella rättigheter?” är det nödvändigt att förklara var skillnaden i länderna ligger och välja fall utifrån den oberoende variabeln. Jag har valt att understryka skillnaderna i Chiles och Finlands koppling till religion och sekularism, där jag vill förtydliga Chiles regering som fortfarande är starkt sammankopplad till katolska värderingar (Smith:2014:17) och Finland, som en nordisk välfärdsstat, med en regering med tydlig sekularism (Kivimäki: 2012:11). I min uppsats beskriver jag ifall den avgörande skillnaden påverkar den beroende variabeln, i detta fall lagstiftning kring transsexuella rättigheter.
Genom en kvalitativ innehållsanalys belyser jag den pågående sexualpolitiska vågen i Chile, och den pågående rörelsen/ debatten kring transpersoners rättigheter i Finland, där länderna i fråga fungerar som en illustrering för hur inrikesfaktorer så som politiska partier, traditionella samhälls- och genus normer
påverkar mottagandet av den transnationella aktivismen. Eftersom jag utgår ifrån en kvalitativ fallstudie anser jag det vara viktigt att inkludera subjektiva upplevelser, för att belysa transpersoners utsatthet och därmed förtydliga kopplingen till den fysiska kroppen som ett politiskt instrument. Jag kommer att applicera existerande teorier på Chile och Finland för att skapa en bredare analytisk förståelse till hur transnationell aktivism påverkar ländernas lagar kring könskorrigering genom att inkludera internationella och
inrikespolitiska faktorer för att förklara den politiska situationen. Jag har valt att jämföra Chile och Finland, då båda fallen är passande till det teoretiska ramverk jag kommer att utgå ifrån. Jag undersöker hur den transnationella aktivismen mottagits i respektive land för att se ifall det existerar ett överensstämmande mönster till de teoretiska förväntningarna. Detta kommer att synliggöra sambandet mellan länders samverkan och politiska fenomen (Halperin & Heath: 2012:204).
En liten jämförande fallstudie som denna, erbjuder en djuptgående analys av de två fallen och möjliggör en förståelse av det vetenskapliga problemet ur en bredare kontext, som varken är specifik eller generell. Därför är det viktigt inom små fallstudier att med eftertanke välja ut fallen, eftersom resultaten annars kan bli missvisande och kan leda till s.k. selection bias, där man utesluter vissa fall för att endast lyfta upp sådant som överensstämmer med ens hypotes och forskningsfråga. Väljer man fall utifrån den beroende variabeln, finns det en chans att omedvetet exkludera faktorer som kan påverka analysen (Halperin&Heath: —:2014). Chile och Finland går att sammankoppla med både kroppspolitik och transnationell aktivism, och fungerar som illustrerande exempel på hur dessa två teorier möts (Halperin & Heath: 2012: 209). Hypotesen
jag utgår ifrån är att det varken i Chiles eller Finlands fall skett konkreta lagförändringar, trots transnationell aktivism och internationell press. Jag vill påvisa hur de interna faktorerna som politiska partier, traditionella genusnormer och sekularism hindrar utvecklandet av förändring. I både Chile och Finland väger de inrikes politiska faktorerna tyngre, än den internationella pressen och den transnationella aktivismen.
4.3 Material & avgränsning
Som material har jag för det första använt mig av chilenska och finländska dagstidningar, där de chilenska består av La Tercera, El Desconcierto och El Siglo, för att skapa ett så mångsidigt material som möjligt. Mitt material består även av statliga hemsidor, hemsidor för organisationer som jobbar med transsexuella
rättigheter (Organizando Transversidades och Chile Trans i Chile samt Seta i Finland) samt använt The Yogyakarta Principles- dokumentet som grund för att analysera fallen och lägga dem i en internationell kontext. Yogyakarta principerna, utvecklade av Internationella juristkommissionen och internationella enheten för mänskliga rättigheter(International Service for Human Rights), är en uppsättning av internationella rättsprinciper om tillämpning av internationell rätt när det gäller brott mot mänskliga rättigheter på grund av sexuell läggning och könsidentitet (regeringen.se). I sin vetenskapliga artikel “The Yogyakarta Principles at Ten”, beskriver Michael O’Flaherty olika aspekter kring Yogyakarta principerna, vilken inverkan de haft internationellt, vad de bidragit med och vad deras syfte i grund och botten är. Genom att använda mig av O’Flahertys artikel, påvisar jag hur dessa internationella principer skapat uppmärksamhet samt på vilket sätt det är de mest auktoritära uttalandet i vad internationella mänskliga rättigheter
förpliktigar stater att göra och inte göra, samt inom befrämjande och skyddandet av rättigheter som berör HBTQ personer. I fallet Finland kommer uttalanden från Amnesty International, FN och Europarådet att stå som en viktig utgångspunkt, där de kritiserat den nuvarande translagen. Johanna Valenius avhandling
“Undressing the Maid: Gender, Sexuality and the Body in the Construction of the Finnish Nation”, beskriver hur det i forskning av finländsk identitet och hur den representeras, ignorerat rollen av genus, speciellt sexualitetens roll i formandet av nationen. Avhandlingen bidrar till förståelsen av Finlands genusnormer, som är viktig att inkludera för att förstå Finlands politiska agerande i frågan om könskorrigering. Gilberto Aranda Bustamantes vetenskapliga artikel “Human Rights, Economic Liberalism and Social Affairs in Post-Pinochet Chile” har gett mig en djupare insyn i hur Chile som stat vill framstå på den internationella arenan, som en demokrati med starka värderingar och mänskliga rättigheter, vilket bidrar till en djupare förståelse ur ett historiskt perspektiv. Materialet ger mig en bred inblick i den interna politiken i respektive land, hur de förhåller sig till internationell press men även internationellt stöd.
5. Fallbeskrivning
I följande kapitel ger jag en mer djupgående beskrivning av de båda fallen, Chile och Finland, och förklarar hur debatten kring transsexuella rättigheter ser ut i respektive land. Jag kommer att förklara hur de interna debatterna kring könskorrigering sett ut, genom att inkludera de partipolitiska faktorerna, kyrkans uttalanden samt genom att inkludera transpersoners egna uttalanden och åsikter. För att koppla det till min
forskningsfråga och mitt forskningsområde inom transnationell aktivism och kroppspolitik, belyser jag kopplingen på global nivå, detta genom att beskriva ländernas samband till den transnationella aktivismen och hur den synliggjorts i Chiles och Finlands inrikespolitik. Till följande beskriver jag den långvariga politiska processen i Chile, som började med ett initiativ taget från organisationen OTD (Organizando Trans Diversidades) som grundar sitt lagförslag på de internationella Yogyakarta rättsprinciperna.
5.1 Chiles sexualpolitiska våg
Chiles politik påverkas fortfarande av en konservativ regering med starka katolska värderingar, men har visat tecken på att gå mot ett mer liberalt håll gällande sexualpolitiska frågor. Det har varit en lång och inte problemfri process gällande könsidentitetslagen, som pågått i 5 år sedan lagförslaget kom upp. Orsaken till fördröjningen har varit ett starkt motstånd och oenighet inom regeringen, där konservativa samt religiösa grunder spelat en viss roll. Under processen att slutligen godkänna möjligheten för transpersoner att juridiskt få byta kön genom namnbyte, officiellt på deras identitetsbevis, har flera olika motgångar uppkommit och förlängt behandlingsprocessen, främst från det högerpopulistiska partiet Unión Demócrata Independiente (UDI), vars ledamöter drivit en stark anti-politik för könsidentitetslagen. År 2013 tillträdde ett projekt som hette “Reconoce y da Protección al Derecho a la Identidad de Género” (“Erkännande och skydd för rätten till könsidentitet”) till senaten. Projektet presenterades från början av organisationen OTD som presenterade ett lagförslag om en ny könsidentidentitetslag. Under det första året inkluderade president Michelle Bachelet könsidentitetslagen i sitt statliga program och sedan dess har lagen expanderat och blivit belyst, i väntan på att godkännas av senaten. Projektet sköts upp och inte förrän i Augusti 2015 blev det aktuellt igen. President Bachelet annonserade i ett offentligt tal att lyfta upp frågan på nytt, genom att betona vikten av lagförslaget samt genom att påminna folket om den diskriminering och ojämlikhet som fortfarande existerar i det chilenska samhället. I talet betonade hon rättigheten till en självbestämd identitet, som det chilenska samhället skall kunna garantera och respektera. Samma år, i november, sände äntligen kommissionen för mänskliga rättigheter, nationalitet och medborgarskap lagförslaget vidare till plenum för röstning.
Lagförslaget hade från början fått mycket motstånd av diverse senatsmedlemmar, bland dem Jacqueline Van Rysselbergh (UDI) som motsatte sig fallet och lyfte upp frågan till Högsta Domstolen, genom att hävda
problematiken i lagförslaget och syftade till artiklarna som behandlar förbudet mot erkännande av namnbyte och könsbyte i register (Iguales.cl : 2018).
Den aktuella situationen kring könsidentitetslagen är fortfarande oklar. Debatten ifall barn och ungdomar skall ha rätt att bestämma sin könsidentitet, har varit en av orsakerna till att regeringen inte kommit fram till ett enat beslut. I Chile kan man alltså idag få sitt juridiska kön bytt genom långa och svåra processer där man ställs inför en domare som har rätt att begära test av olika slag av personer som vill utföra ett juridiskt könsbyte. Jag vill påstå att den nuvarande situationen kring könskorrigering befinner sig i ett slags vakum, där debatten kring könskorrigering dels är aktuell och där regeringen driver en politik som skall förbättra inställningen i samhället till transsexuella rättigheter, dels är en fråga som ständigt skjuts upp av regeringen och inte når ett enhetligt resultat. Enligt en global forskning “Globala attityder gentemot transpersoner” som gjordes gällande tolerans och stöd för transpersoner, visade Chile sig vara ett av de länder i Syd Amerika som visade mest stöd för transpersoners rättigheter. Ordförande för organisationen “Fundacion Iguales” som jobbar med HBTQ frågor, Enrique Pi, menar att undersökningen visar på den acceptans som vuxit i Chile, men även att transpersoners verklighet i samhällen där de blir stigmatiserade och diskriminerade existerar. Trots den positiva responsen från den offentliga undersökningen, understryker Pi att detta inte betyder att situationen för transpersoner är lätt och syftar på den långsamma fem-åriga process gällande könsidentitetslagen som fortfarande inte fastställts. Pi oroar sig för den följande regeringens ställningstagande i frågan, ifall den väljer att lyssna på majoriteten eller fortsätta förskjuta erkännandet av transpersoners rättigheter. Vice president för organisationen OTD Franco Fuica, lyfter upp det facto att politikerna godkänner rättigheter till myndiga transpersoner, och att de på den frågan är väldigt öppna, men då det kommer till trans ungdomar och barn uppstår det motstånd vilket leder till att trans barn och ungdomar fortfarande saknar rättigheter och förblir oskyddade (Pizarro: 2018).
Trots motståndet och oenigheten, är denna process till lagförändring en betydelsefull händelse inom den chilenska politiken och samhället, med tanke på landets tidigare strikta och konservativa politik och reglering inom sexuella- och reproduktiva rättigheter. Utifrån undersökningar som gjorts, har det påvisats en stark tolerans för transsexuella i Chile, och en vilja till förbättrade rättigheter för transpersoner.
Könsidentitetslagen som diskuterats i 5 år, upptar fortfarande mycket uppmärksamhet inom regeringen. Rädslan att lagförslaget skall slopas då president Michell Bachelet avgår och den följande regeringen med Pinera i spetsen är stor bland dem som jobbat för den nya lagen. Pinera har visat tendenser på att inte godkänna den, och inte visat intresse för att ta frågan vidare (Bertin: 2018).
5.2 Chile, kyrkan och staten
Klassiska teorier som beskrivit religionens roll inom västerländska samhällen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal utvecklades av bl.a. Spencer, Durkheim, Marx och Weber. De har alla varit överens om att religion i vissa fall innehaft en revolutionär egenskap, men trots det oftast är en konservativ makt som förhindrar sociala förändringar och processer. Den romersk katolska kyrkan har i århundraden fått stå som ett konkret exempel på detta. Sedan 1500-talet har kyrkan bekämpat uppkomsten av en sekulär stat, och motsatte sig rörelser inom individualism, mänskliga rättigheter och demokrati (Smith: 2014:3). Trots att den katolska kyrkans profil har förändrats sedan klassiska teorier om religion och social förändring uppkom, har kyrkans ansvar att samarbeta med det statliga genom moraliska åsikter fortsatt att existera. (Smith: 2014: 4). I flera latin-amerikanska länder där separationen mellan staten och kyrkan skedde, påverkas politik fortfarande starkt av religion (Smith: 2014: 4). Chile har genomgått årtionden av upp och nerförs backar mellan den chilenska regeringen och katolska kyrkan. Allt från Allende till Pinochets militär cup 1973, har påverkat förhållandet mellan kyrka och stat i Chile. Brian H. Smith beskriver i “The Church and Politics in Chile” hur det chilenska samhället genomgått stora förändringar undret 1900-talet, där kyrkan i vissa fall påvisat sitt stöd till regeringen och i vissa fall, främst under Pionchets början, motsatte sig militärkuppen och
kränkningar av mänskliga rättigheter. Trots tider då kyrkan tagit distans från regeringen, påvisar debatter och nyheter nu hur kyrkan fortfarande uttrycker sig starkt inom specifika politiska frågor. Som exempel kan tas kardinal Ricardo Ezzati som tydligt och klart uttryckte sitt motstånd till lagförslaget om Chiles nya
identitetslag. I sitt uttalande jämförde han situationen till djur. Ezzati menade att bara för att en katt kallas till hund, betyder det inte att det är en hund, och förminskade frågan om lagförslaget genom att säga att det sist och slutligen har väldigt liten betydelse ifall en person i pappren är man eller kvinna (Iguales: 2018). Undersökningen som utfördes av sociologi programmet på universitet Andrés Bello i Santiago, som undersökte hur stor andel som är troende inom de olika politiska partierna. Det högerpopulistiska partiet UDI, partiet som starkast motsätter sig en lagförändring, var 93 % av ledarna starkt troende och hörde till den katolska kyrkan (Nuñez: 2018). Till näst beskriver jag hur situationen och
den politiska debatten kring transsexuella rättigheter ser ut i Finland, som internationellt blivit kritiserad av Europadomstolen, FN och Amnesty International.
5.3 Finlands ignorering av internationell kritik
För att påvisa problemet ur en internationell kontext, har jag valt att belysa hur Finlands nuvarande lag kring könskorrigering ser ut, och hur Finland mottagit kritik internationellt, från bl.a. FN och Amnesty
International. Debatten kring lagen om könskorrigering går het i Finland, då det enda möjliga sätt att juridiskt få byta kön är genom sterilisering. Lagen har fått mycket uppmärksamhet internationellt och har
kritiserats för att bryta mot mänskliga rättigheter. Finlands lag om “fastställande av transexuella personers könstillhörighet” har kritiserats av bl.a. Europadomstolen som i April 2017 fastslog att lagen strider mot de mänskliga rättigheterna. FN:s råd för mänskliga rättigheter rekommenderade Finland att totalt slopa
steriliseringskravet, och kravet på att diagnosen transsexualism skall vara ett villkor för att juridiskt få byta kön. FN rådet vill se en förändring där Finland inför en s.k. genuserkännande procedur, där varken ålder eller ens medicinska förflutna skall kunna stå i vägen för könskorrigering. Trots den ständiga kritiken internationellt hart Finlands regering utan förklaring bortsett från kritik och rekommendationer (Olofsson: 2018).
Armin Kellomäki, som är mitt i processen för juridiskt könsbyte, berättar om sina upplevelser och beskriver ett djupt förnedrande. Det faktum, att staten inte tillåter dig bestämma över din egen kropp, strider mot så många mänskliga rättigheter, säger han. Processen har pågått i över ett år, och Kellomäki berättar hur han genomlidit både oro och ångest, för att få den slutliga diagnosen om transsexualism, vilket även det är upp till staten att bestämma. Utan diagnosen är det heller inte möjligt att juridiskt få byta kön. “Därför är jag alltid på helspänn. Vad kan jag dela med mig av och vad inte?” förklarar Kellomäki. Att kalla transsexualism för en diagnos skapar också debatt, eftersom diagnos är något man ger då någonting är fel, då det är något som behöver fixas. “Jag är den jag är. Jag behöver inte fixas. Jag behöver bara accepteras för den jag är” säger Kellomäki. Chocken från familjen och vänner då han berättade om den rådande lagstiftningen var enorm. Debatten kring lagstiftningen har uppmärksammats under det senaste året, men innan dess var lagen inte något människor kände till, den var inte aktuell inom samhällsdebatten. Transpersoners rättigheter har inte debatterats inom den finländska politiken eller media, de har saknat synlighet. Människor vet generellt väldigt lite om lagen och transpersoners rättigheter. Eftersom lagen nu skapat synlighet internationellt, och skapat en skamfläck på Finland, är det heller ingen som påtagit sig ansvar att ta tag i den. Politiker har totalt ignorerat den och låtit den vara, i hopp om att den skall glömmas bort och att den internationella pressen med tiden skall minska (Larsson: 2018).
Idag, är Finland det enda land i Norden där transpersoner fortfarande måste gå med på sterilisering för att kunna utföra en könskorrigering rent juridiskt. Sverige avskaffade steriliseringstvånget år 2013, efter en lång rättsprocess där det slogs fast att kravet stred mot både grundlagen och Europakonventionens artikel 8 (Rätt till skydd för privat- och familjeliv) och 14 (Förbud mot diskriminering ). Däremot gäller fortfarande kriterier som Finland har gällande att personen i fråga måste ha fyllt 18 samt ha en diagnos som transsexuell. Trots den ignorans gällande lagen som Finlands regering visat, finns det ett visst politiskt stöd till en ändring av translagen i den finländska regeringen, då enskilda politiker engagerat sig i frågan. En motion om att förändra lagstiftningen lades fram år 2016 av Silvia Modig (Vänsterpartist). “Vår lagstiftning gällande translagen blandar ihop det juridiska med det medicinska och gör den onödigt svår. Det är ofattbart, att vi
