Lekarbete en specialpedagogisk metod för barn till utlandsfödda föräldrar. (Play pedagogy A special need method for children of abroad born parents)

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Lekarbete

En specialpedagogisk metod för barn till utlandsfödda

föräldrar

Play pedagogy

A special need method for children of abroad born

parents

Karin Sjögren

Lena Wernerheim

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, 60 p Handledare: Ingrid Sandén

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2005

Sjögren, Karin & Wernerheim, Lena. (2005). Lekarbete en specialpedagogisk metod för barn till utlandsfödda föräldrar. (Play pedagogy a special need method for children of abroad born parents). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med följande arbete var att undersöka lekarbetspedagogers uppfattning om lekarbetets betydelse, när det gäller utveckling och lärande hos barn till utlandsfödda föräldrar, utanför Skandinavien. Vi analyserade vårt arbete utifrån ett salutogent perspektiv.

Arbetet ger en översikt över lek, lekarbete och lekarbetspedagogik. Med hjälp av intervjuer undersökte vi lekarbetspedagogers inställning till lekarbetets betydelse för barn till utlandsfödda föräldrar. Vi tog också reda på intervjupersonernas uppfattning om det fanns något område hos barn som utvecklades särskilt positivt under lekarbetet. Vi granskade även lekarbetspedagogernas uppfattning om deras lednings och kollegors kunskap om lekarbete som en specialpedagogisk metod.

Sammanfattningsvis pekar resultatet av vår undersökning på att lekarbete är en effektiv metod för barn till utlandsfödda föräldrar. Samtliga intervjuade lekarbetspedagoger anser att barns emotionella och kognitiva utveckling förbättras i hög grad av lekarbete.

Nyckelord: kasam, lekarbete, salutogenes, specialpedagogik

Karin Sjögren Lena Wernerheim Handledare: Ingrid Sandén

Stenåldersvägen 31 Åkerlyckan 50 Examinator: Sten-Sture Olofsson 226 54 Lund 245 37 Staffanstorp

FÖRORD

Naturligtvis vill vi först och främst tacka vår handledare Ingrid Sandén, för all hjälp och feedback under vår process med vårt examensarbete. Vårt mål var klart för oss från början, men vägen till ett färdigt resultat var lång och krokig. Tack vare Ingrids stora kunskaper och erfarenheter om lekarbete rodde vi nöjda det hela i land.

Tack också till lekarbetspedagogerna som delat med sig av sitt engagemang och sin kunskap om lekarbete.

Vi tackar också varandra för ett gott, roligt och givande samarbete som har fungerat perfekt under hela arbetets gång.

INNEHÅLL

3.2 Lekarbete som metod 11

3.3 Varför lekarbete? 12

3.4 Lek med barn till utlandsfödda föräldrar 13

3.5 Skillnaden mellan lekarbete, barnpsykoterapi och lekterapi 16

3.6 Lek 17

3.7 Tidigare examensarbeten och rapporter 22

3.8 Radiointervju med Laila Lindberg 25

4 TEORI 27 4.1 Teoretiska utgångspunkter 27 5 METOD 29 5.1 Allmänt om metod 29 5.2 Metodval 30 5.3 Pilotintervju 31 5.4 Undersökningsgrupp 31 5.5 Genomförande 32 5.6 Databearbetning 33

5.7 Reliabilitet och validitet 33

6 RESULTAT 35

6.1 Barns utvecklings och lärandeområden 35

6.2 Vad utvecklas särskilt positivt hos barn under lekarbete? 36

6.3 Vem tar initiativ till lekarbete? 37

6.4 Orsaker till att barn får lekarbete 37

6.5 Under hur lång tid pågår lekarbete? 38

6.6 Första lektillfället 38

6.7 Synliggörande och uppfattning om lekarbete 39

6.8 Andra yrkeskategoriers kunskap om lekarbete 39

6.9 Lekarbetspedagogernas egna berättelser 40

6.9 1 Leken är kompensatorisk 40

6.9.2 Om och om igen… 40

6.10 Lekarbetspedagogernas egna funderingar om lekarbete 41

6.10.1 Föräldrarna 41

6.10.2 Individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram 42 6.11 Analys av resultat utifrån ett salutogent perspektiv 42

6.12 Sammanfattning 44

7 DISKUSSION 46

7.1 Lek och lekarbete 46

7.2 Resultat 48

7.3 Svar på vår slutfråga 49

7.4 Kritisk analys av studiens datainsamlingsmetod 50

7.5 Inställning och synliggörande av lekarbete 51

7.6 Det salutogena perspektivet 52

7.7 Avslutningsvis 54

8 FORTSATT FORSKNING 55

REFERENSER 56

1 INLEDNING

Arbetet behandlar lekarbete som metod med inriktning mot barn till utlandsfödda föräldrar, utanför Skandinavien. När vi fortsättningsvis skriver barn, menar vi barn till utlandsfödda föräldrar. Vi vill undersöka om lekarbete, som vänder sig till barn upp till 12 år, kan vara en metod som stödjer dessa barn i deras utveckling och lärande. I Sverige finns det många barn till utlandsfödda föräldrar och av den anledningen har vi valt att närmre undersöka den gruppen barn och lekarbetets betydelse för dem.

I Lpfö 98 framhålls att ”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i skolan” (s. 9).

I Lpo 94 framhålls att ”Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (s. 8).

Leken har en central roll i barns utveckling och lärande, flera forskare styrker detta bland annat Vygotsky (1980), Winnicott (1983), Olofsson (1987) och Antonovsky (1991).

Genom intervjuer med lekarbetspedagoger, har vi också undersökt vilken åsikt deras kolleger och rektorer har om leken och lekarbetets betydelse för barn till utlandsfödda föräldrar.

1.1 Bakgrund

Som pedagoger vet vi att leken är viktig för barns utveckling och lärande. Genom leken skapar barnen mening och struktur i sina upplevelser. Under vår utbildning till specialpedagoger har vi kommit i kontakt med, och fått kunskap om, lekarbete som specialpedagogisk metod.

Lekarbetspedagogik är en metod som kan användas i förskola/skola för barn som behöver stöd i sin utveckling.Efter vår pilotintervju om lekarbete väcktes vårt intresse att titta närmre på barns lek och lekarbete. Vi är båda förskollärare och har erfarenhet av barns lek på olika sätt, eftersom våra arbetsplatser skiljer sig mycket ifrån varandra. Vi har erfarenhet av att arbeta i förskola med förskolebarn samt arbeta med barn med autism i förskole- och skolåldern. Leken har alltid funnits inom förskolan och det gäller att ta den på allvar. Vår studie koncentreras till lekarbetspedagoger som har erfarenhet av lekarbete med barn till utlandsfödda föräldrar. Meningen med undersökningen är att försöka ta reda på lekarbetspedagogikens roll som stöd för dessa barn, i vardagen och i skolan. Vårt intresse har väckts för det salutogena synsättet vilket innebär att vi utgår ifrån det friska och positiva hos barnet. Enligt detta synsätt kan den som har förmåga att skapa och se sammanhang också klara svårigheter mycket bättre. Detta vill vi även granska i vårt arbete.

2 SYFTE

I vår studie vill vi undersöka lekarbetspedagogens uppfattning om lekarbetets betydelse, när det gäller utveckling och lärande, hos barn till utlandsfödda föräldrar. Vi avser också att undersöka lekarbete som en specialpedagogisk metod ur Antonovskys salutogena perspektiv. Det salutogena förhållningssättet lägger stor vikt vid resurser och faktorer som leder till högre grad av hälsa.

2.1 Problemformuleringar

Vi vill undersöka

• vilken betydelse lekarbete har för barn, till utlandsfödda föräldrar, när det gäller deras utveckling och lärande.

• om det genom lekarbete, inom något eller några områden, sker en särskilt positiv utveckling hos barn till utlandsfödda föräldrar.

• vilken kunskap det finns hos arbetsledning och kollegor om lekarbete som en specialpedagogisk metod.

3 LITTERATURGENOMGÅNG

Detta kapitel innehåller först en genomgång av lekarbetets historik, lekarbetets metod, lekarbete med barn till utlandsfödda föräldrar, skillnader mellan lekarbete, lekterapi, och barnpsykoterapi. Sedan kommer en genomgång av tidigare rapporter och examensarbeten. Avslutningsvis refererar vi kort till teorier om lek och till ett radioprogram om lekarbete.

3.1 Lekarbetets historik

Lekarbete är en metod som använts sedan 1976-1977 (Sandén, 2005). Då inledde Kerstin Gildebrand som var lektor på universitetet i Umeå ett projekt med stöd av Lärarhögskolans Forsknings- och Demonstrationsavdelning (F.O.D.) angående ”Emotionellt störda barn i lek och skapande verksamhet”. Gildebrand var den som tog initiativ till lekarbete men under de första åren utvecklades metoden tillsammans med Westman och Lindberg. Gildebrand och Westman båda högskolelektorer stod för den teoretiska grunden. Lindberg, speciallärare och lekarbetspedagog, utvecklade metoden praktiskt. Från 1981 till och med 1989 var Westman ensam om att hålla i lekarbetsutbildningen. 1989 flyttade Westman till Uppsala och sedan 1991 har hon varit kursledare för lekarbetsutbildningen på lärarutbildningen vid Uppsala universitet. Sedan 1990 har utbildningarna varit högskolekurser om 5 poäng. Utbildningen har främst skett i Uppsala, men också två gånger av högskolorna i Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. Från 1998 har Malmö högskola bedrivit lekarbetskurser som uppdragsutbildningar. Utbildningen till lekarbetspedagoger anordnas from hösten 2005 på Malmö högskola genom kursen ”Lek som specialpedagogisk metod/lekarbete 10 p” som en fristående kurs på kvartsfart (a.a.).

3.2 Lekarbete som metod

Lekarbete är en metod för barn som behöver stöd i sin utveckling. I lekarbetet får barnet bekräftelse i sin lek och i skapande verksamhet av en utbildad pedagog under ostörda former. Under trettio minuter får barnet ha pedagogen för sig själv

(Föreningen lekarbetspedagogik, 2005).

Sandén (2005) skriver att innan lekarbetet startar tas ett beslut på barn eller elevvårdskonferens. Därefter måste föräldrarna samtycka till detta. Sedan inbjuds barnet till det första lektillfället. Då får de också välja om de vill komma fortsättningsvis och leka en gång i veckan. Lekarbete är alltid en frivillig verksamhet. Till att börja med får barnet bekanta sig med rummet som är försett med leksaker som stimulerar till både kreativ verksamhet och rollspel. Rummet är utrustat med dockskåp med dockor, telefoner, bjudservis, doktorsväska, vilda och tama djur, soldater och motorfordon och mycket annat. Dessutom finns det färger, vatten, sandlåda, kritor med mera (se bilaga 3). Barnet blir informerat om följande regler som gäller vid varje lektillfälle:

• Barnet får själv välja vad det ska leka med och hur det ska använda leksakerna och materialet.

• Barnet bestämmer över materialet men inte över den vuxne. • Barnet kan bjuda in den vuxne i leken.

• Tiden måste respekteras.

• Lektillfället ska användas till lek och skapande verksamhet och inget annat.

Vid lektillfällen gäller följande regler för pedagogen:

• Ställer inga frågor till barnet.

• Svarar inte alltid på frågor som barnet ställer utan lämnar tillbaka frågan obesvarad.

• Säger inte till barnet vad det skall göra eller kommer med förslag på sysselsättning (a.a.).

3.3 Varför lekarbete?

Nästan alla barn har inom sig förmågan att leka, men emellanåt kan denna förmåga behövas stimuleras och lockas fram. Ett litet barn som inte får rätt, eller får nyckfull omvårdnad, kan ha svårigheter att komma in i leken. I lekarbete får barnet bekräftelse av en vuxen utan pekpinnar och frågor. När det gäller splittrade och okoncentrerade barn har metoden en väsentlig betydelse. Den är också viktig för barn med negativ självuppfattning, otrygga och sörjande barn (Magnusson, 2005).

Sandén (2005) menar att det kan förhålla sig på det viset att många barn börjar skolan utan att få fri tillgång till sitt eget lekområde. Winnicott (1983) kallar detta lekområde för barnets mellanområde. Sandén anser vidare att för dessa barn kan lekarbete vara ett sätt att få tillgång till den stimulerande och frigörande kraft som leken kan ge.

Enligt Sandén har metoden en avgörande betydelse för de okoncentrerade och splittrade barnen, otrygga och sörjande barn med negativ självbild samt för dem som är stimulistyrda. Dessa barn tillhör alla grupper inom samhället och har av olika skäl brister i ett eller flera av följande områden:

• Koncentration och föreställningsförmåga. • Förståelse av känslor och upplevelser.

• Förmåga till planering och kontroll av handlingar. • Känslan av kompetens och självuppfattning.

Vidare menar Sandén att i lekarbete uppmärksammas barnets resurser och kompetens vilket har en positiv effekt på barnets totala utveckling. Ett av lekarbetets viktigaste mål är att stärka barns självkänsla och självförtroende.

Sandén uppmärksammar också regeringens proposition nummer 14 från åren 2001/02 där det efterfrågas krav på mer hälsofrämjande och förebyggande arbete i det kommande elevhälsoarbetet. Arbetet skall utgå från friska faktorer istället för riskfaktorer. I detta kan lekarbete som specialpedagogisk metod, komma att bli en ännu viktigare del.

Sandén (1999) skriver att Gildebrands grundläggande tanke är att leken är maximalt utvecklingsfrämjande om vissa premisser ges. Dessa premisser är ostörd lek och trygghet med en vuxen som tillåter att barnet tillfälligt ”går bakåt” i sin utveckling. Detta leder till att definierade mål uppnås; de utvecklas socialt, barnet får en känsla av frimodighet och kompetens, förmågan till koncentration växer, språkförmågan utvecklas och barnen blir mindre impulsstyrda.

I boken Lekarbete - ett specialpedagogiskt arbetssätt skriver ett flertal författare (Andersson, Hart, Löwmark, Westman & Åkerstedt 1999) om lekarbete och dess pedagogik, där de uttrycker en positiv syn på barns egna resurser och möjligheter. Pedagogiken stöds av forskning och prövad erfarenhet som visar att barn har en medfödd förmåga till lek som hjälper dem i deras utveckling och lärande. För en del barn behövs det tillfälligt stöd av en vuxen för att kunna använda denna förmåga. Det samma menar Lindberg (2004) att barn har få möjligheter att leva ut känslor om de inte får möjlighet till lek tillsammans med en trygg vuxen. Om de inte får möjlighet till det kan förnekande och bortträngning av det otäcka som hänt vara enda sättet att handskas med en annorlunda och ny verklighet. Angel och Hjern (2004) betonar att barn behöver en lugn och fast vuxen som inte sviktar när det blir alltför svårt.

3.4 Lek med barn till utlandsfödda föräldrar

Gustavsson, Lindkvist och Böhm (1987) menar att i krigsförhållanden hämmas barns lek. Krigshändelser i en kaotisk och förstörd miljö ökar kraven på barnen. Krig innebär att barns utrymme för lek blir obetydlig. Brist på lek är ett bevis på att de varken skapar eller lever.

Det viktigaste i en behandling är att ge barnen möjlighet att leka på ett sunt och skapande sätt. Gustavsson menar att lek i första hand är utveckling och i andra hand bearbetning av upplevelser. Genom teckningar, sagor och drama får barnen tillfälle till att känna igen sig och får möjlighet till att uttrycka sina känslor. I lek kan barn vara nära sina känslor och kan närma sig dem så mycket de vill eller vad de för stunden orkar. För de barn som saknar ett verbalt språk kan leken bli en hjälp att kunna uttrycka erfarenheter och svåra upplevelser med. Barn som lever i krigsförhållanden eller i andra svåra omständigheter behöver stöd från en klok och kunnig vuxen för att leken ska bli meningsfull och kreativ. Barnen saknar ofta erfarenhet i att organisera och konstruera sina lekar. Uppgiften för den vuxne är i första hand, att finnas där och se till att barnen får leka utan att bli störda. I andra hand är den vuxne där för att ge idéer, uppslag till lek och skapande. Vi ser att detta inte sker i lekarbete. I tredje hand för att bekräfta och beskriva leken med ord. Den vuxne ska däremot inte tolka vad barnet gör. Då är det speciella krav som ställs och man är inne på det terapeutiska området. På förskolor har metoder utvecklats för barn med särskilda behov och stimulans som ofta är väl anpassad för barn från krigsdrabbade länder. Även i skolorna har leken börjat användas på ett mer systematiskt och organiserat sätt i den metod som benämns som lekarbete utvecklat av Gildebrand skriver Gustavsson, Lindkvist och Böhm.

Elmeroth (1997) tar i sin doktorsavhandling upp betydelsen av omständigheterna vid invandring och vilken påverkan den har för anpassningsprocessen och hon hänvisar till Guykunst och Kim. De menar att abrupta och ofrivilliga uppbrott som många flyktingar har blivit tvingade till ger en högre grad av stress än en planerad och frivillig utvandring. Anpassningen påverkas också av varaktigheten på vistelsen. De som vet att vistelsen blir permanent känner ett större behov och också en större press att anpassa sig. Elmeroth refererar till Bhatnagar som menar att desto större avstånd mellan den gamla och nya kulturen desto större är faran för emotionella störningar. Lazarus och Folkman menar Elmeroth upptäckte en rad faktorer som minskar den stress som anpassning kan ge. Dessa faktorer var energi, hälsa, skicklighet i problemlösning, positiva attityder, socialt stöd, materiella resurser och social kompetens.

Möten med en ny kultur är aldrig utan problem, ofta kan det leda till en kulturchock. Den bristande förmågan att hantera denna nya kultur leder till obehag, trötthet, och frustration (a.a.).

Ljunggren och Marx (1994) menar att vi inte bara kan se på invandrarbarn som barn med problem, eller som givna förlorare. Många av dessa barn med en annan bakgrund är bärare av kulturella och språkliga resurser. Detta kan ge dem en mycket bra start i morgondagens samhälle i en mer internationaliserad värld.

Begrepp, invandrarbarn och flyktingbarn

Enligt FN-konventionen om flyktingars rättsliga ställning är en flykting en person som av befogad rädsla för förföljelse befinner sig utanför sitt hemland. Den flykting som befinner sig i Sverige och ansöker om asyl kallas för asylsökande. Att få asyl innebär att den som söker erkänns som flykting. I Sverige innebär det att man får ett permanent uppehållstillstånd. De flyktingar som kommer till Sverige under ordnade former, inom ramen för den kvot som Sverige satt, kallas för kvotflyktingar. Dessa kvotflyktingar väljs ut från flyktingläger runt om i världen i samarbete med UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees). Invandrare är ett begrepp som innefattar alla som är födda i ett land men som bosätter sig i ett annat nytt land som till exempel Sverige. Det vill säga att alla flyktingar är också invandrare men alla invandrare är inte flyktingar. I dagens Sverige består den största delen nya invandrare av just flyktingar. På 60-talet dominerades invandringen inte av flyktingar utan det var istället behov av arbetskraft till landet (Angel & Hjern, 2004).

FN-konventionen om barns rättigheter

I artikel 22 som handlar om barns rättigheter sägs det att de ska garanteras alla de rättigheter som konventionen innehåller. Med andra ord, flyktingbarn ska ur alla avseende ha likadana rättigheter och förmåner som alla andra unga i ett land. Det innebär att de barn som är i behov av särskilt stöd och stimulans också ska ha tillgång till det genom särskild omsorg, psykologisk, medicinskt, pedagogiskt och socialt. De flesta barn har det behovet på grund av sina bakomliggande upplevelser och den belägenhet som de befinner sig i (Gustavsson, 1990).

3.5 Skillnaden mellan lekarbete, barnpsykoterapi och lekterapi

Westman (1999) skriver att efter kritik från psykologhåll har lekarbetspedagogen försökt tydliggöra skillnaden mellan lekarbete och barnpsykoterapi. Vissa skillnader är tydliga som att lekarbetspedagogen riktar sin uppmärksamhet mot det barnet gör under lekarbetet och inte mot barnet själv eller deras känslor. Lekarbetspedagogen uppmuntrar inte barnet mot en viss riktning eller värderar det barnet gör. Pedagogen försöker inte heller tolka det barnet gör eller väver samman olika lektillfällen. I sin tur möter lekarbetspedagogen inte något lekmotstånd från barnets sida som kan förekomma vid barnpsykoterapi. Barnet kan vägra gå in eller välja att inte stanna kvar i leken.

En lek och sysselsättningsverksamhet för barn på sjukhus startade vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm, 1912. Förskollärare arbetade här utan lön och utan anslag till lekmaterial. Pionjären, förskolläraren och Medicine Hedersdoktor Ivonny Lindqvist startade 1956 lekterapi på sjukhuset i Umeå och började sitt hårda arbete mot en speciell lekterapilokal dit barnen från sjukhuset kunde komma och leka tillsammans med sina föräldrar. Lekterapin ska ge stöd åt det friska hos barnet och samtidigt vara en frizon för barn på sjukhus. Här får inga medicinska behandlingar eller undersökningar förekomma. Målsättningen är att minimera psykiska påfrestningar för barnet och ge dem möjlighet att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter under sjukhusvistelsen. Leken och skapande verksamhet är viktigt för barnets utveckling och lärande, även om man vistas på sjukhus

(Föreningen Sveriges lekterapeuter, 2005).

Olofsson (1987) skriver att pedagogik är att möta barn på deras nivå i leken och att hjälpa dem göra sin lek och sitt skapande allt mer utvecklat och utvecklande. Sammanfattning av begreppen:

Lekarbete, lekarbetspedagogen utgår ifrån och har leken i fokus och bekräftar barnets lek utan att ha en styrande funktion, ställa frågor eller förklara.

Lekterapi, lekterapeuten har ett pedagogiskt arbetssätt och ett terapeutiskt förhållningssätt för att kunna stödja det sjuka barnets i dess normala utveckling.

Barnpsykoterapi, utgår ifrån psykoanalytisk teori och modern utvecklingspsykologi. Barnet står i fokus och terapeuten tolkar aktivt barnens känslor och upplevelser (a.a.).

Axline (1975) är barnpsykolog från New York som har skrivit boken Dibs söker sig själv. Genom sina erfarenheter i lekrummet utvecklar Dibs sin personlighet gradvis med hjälp av Axlines speciella lekterapeutiska metod. I boken ger hon många utmärkta exempel på sitt sätt att bemöta Dibs och på sin behandlingsteknik. Hon tror på Dibs och uppskattar honom så att han ska kunna utveckla sina bästa möjligheter (a.a.). Gildebrand var inspirerad av Axline och menade att det tidiga lekarbetet fick en särskilt framträdande roll i ”bekymrade” barns tidiga utvecklingsstadier och känslomässig bearbetning (Sandén, 2005).

3.6 Lek

Olofsson (1987), lektor i pedagogik och psykologi, har den uppfattningen att lek är av stor betydelse för barns utveckling och inlärning. Lek är frivillig! I leken dominerar medel över mål, det är själva lekprocessen som driver på så att leken går framåt, inte en målmedveten strävan mot ett speciellt mål. Eftersom det inte finns något mål i leken behöver man inte vara rädd för att misslyckas. Enligt Olofsson råder det ett stort samförstånd bland lekforskare, om att ett av de mest karakteristiska dragen hos leken är dess karaktär av ”som – om”. Lek är ”inte på riktigt”, det är ”på låtsas”. Leken har inga gränser. Barnen går ut och in i leken. Leken är här och nu eller där och då. Leken kan vara i en evighet och försvinner i ett nafs. Barn som har svårt att sätta sig in i andras perspektiv hamnar lätt i bråk och konflikter. Angående invandrarbarns lek refererar Olofsson till resultat från studier med engelska barn och invandrarbarn. Hon menar att lekens komplexitet är direkt relaterad till språklig kompetens. Vi menar att detta bör vi tänka på eftersom barn till utlandsfödda föräldrar är en stor grupp i Sverige. En del av dem får lekarbete, men kanske borde den gruppen barn bli större.

Olofsson (2003) menar att den vuxne har genom sitt sätt att vara, sitt sätt att uppmuntra barnen, genom sitt val av material och aktivitet, en stor roll i hur barns lek blir rik, varierad, rolig och att den utvecklas. Den vuxne tränar först lyhördhet för leksignalen och lär barnet de grundläggande lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Lekens pedagogiska möjligheter är oändliga. Olofsson menar att lekspråket kommer före talspråket. Barnet visar en större förståelse i leken än vad de kan uttrycka i ord. Låtsasleken tar mer än annan lek talspråket i sin tjänst. Talspråkets övning blir därmed bättre än ren språkträning. Batesons definition av lek har Olofsson stannat för. Bateson menar att barnet meddelar sin omvärld genom metakommunikativ signal att ”detta är lek”. Signalen avgör om det är lek eller inte och ger en ram kring leken, som då också får en början och ett slut.

Garvey (1990) menar att det lilla barnet lär sig de grundläggande sociala lekreglerna genom förmågan att skilja på lek och icke lek, och genom att följa dessa tre lekregler:

Samförstånd, som innebär att barnen är införstådda med vad som ingår i leken.

Ömsesidighet, som innebär att barnen lyssnar på varandras förslag och kan rätta sig efter dem.

Turtagande, som betyder att barnen växelvis har initiativet. Detta är en jämbördig dialog mellan två barn.

Dessa tre lekregler är viktiga för att barnen skall kunna delta i leken. Leken tar sig olika former som förändrar sig och blir mer noggrant färdigställda allt eftersom barnet mognar. Därför menar Garvey är det svårt att föreslå en enhetlig funktion för lek. Vidare säger hon att leken är social och att leende och lek har samma upphov. Skratt och lek hör samman och uppstår när barnen mår bra (a.a.).

Enligt Vygotsky (1980) har lekens roll och påverkan stor betydelse för barnets utveckling. Människan/barnet beter sig olika i olika kulturer och tidsåldrar, enligt Vygotsky för att de biologiska anlagen snabbt ersätts av kulturella krafter.

Till skillnad från Olofsson menar Vygotsky att lek är en målmedveten aktivitet för ett barn. Att bara springa runt utan syfte och lekregler tilltalar inte barnet och är en tråkig lek. I leken är det betydelser och regler som styr och barnet kan underordna sig de regler som betydelsen kräver. Han drar slutsatsen att det inte är rimligt att definiera lek utifrån barnets lustupplevelser. Barnet förstår inte alltid motiven, som ger upphov till leken. Vygotsky säger att barn önskar i leken. De vill ha sina önskningar uppfyllda, men detta är inte alltid möjligt och då leker barnet för att tillfredsställa sina behov. Vygotsky menar att den vuxnes viktigaste roll är, som förebild för det lilla barnet. Leken är den ledande utvecklingskällan, ett ofta använt citat från Vygotsky. Lek blir till inre processer när barnet blir äldre och övergår till inre tal, logiskt minne och abstrakt tänkande.

Sandén (2000) skriver i sin avhandling om de betydelsefulla begreppen Jagmedvetande, känsla av kompetens samt social samspelsförmåga:

Jagmedvetandet, utvecklas i interaktion med andra människor.

En känsla av kompetens, kan bidra till att barnet får ett positivt jagmedvetande.

Social samspelsförmåga, syftar på barnets förmåga till samförstånd, ömsesidighet och turtagning i lek och arbete.

Fokus i avhandlingen ligger inom dessa tre områden och hur de påverkar varandra, beroende på hur utvecklingen artar sig kan goda eller onda cirklar uppstå (a.a.).

Tellgren (2004) tar i sin undersökning upp förskolebarns strategier för tillträde och uteslutning i lek och samtal. Hon menar att för att barn ska få tillträde till lek eller samtal initierar de antingen till en aktivitet och tar med andra eller så träder de in i en pågående aktivitet där en grupp redan är bestämd eller håller på att etablera sig. Nytt barns tillträde till lek möts oftast av motstånd från de andra barnen som försöker skydda och hålla kvar sitt interaktionsutrymme. Detta blir som följd att de barn som försöker få tillträde måste framhärda och stå på sig.

De flesta barn möter sådan utmaning gång på gång och några ger upp medan andra söker hjälp av vuxna. För det mesta utvecklar barn flera strategier i sitt samspel med sina kamrater och får tillträde till andras lek.

Åm (1993) skriver att i de sociala relationerna mellan barnen står lekens göranden och låtanden i samband med makt och dominans. Vi kan därför uppfatta leken som ett språk, en kommunikationsform, där barnen uttrycker något om sin egen förmåga till kontroll och dominans. Genom leken skapar barnen ordning i kaos. Genom orden ”på låtsas” tar barnet steget in i leken. Men det behöver inte uttryckas i ord utan det är underförstått i kommunikationen (a.a.). Åm återger Garvey, som påstår att barnet behöver tre förutsättningar för att en lek ska leva sitt eget liv, nämligen:

• Förmågan att skilja på lek och icke lek.

• Förmågan att uppfatta och följa samspelsregler.

• Förmågan att känna igen ett lektema och medverka till dess utveckling (a.a.).

Olika saker som barn är med om från första stund i livet, ja till och med tidigare, påverkar deras sätt att se, uppleva, uppfatta eller förstå något. Utan en kreativ, skapande, fantasifull miljö, blir det inte mycket till lek. Lek brukar av vana karaktäriseras av att den är lustfylld, fri, spontan, symbolisk, engagerande, social och att medel dominerar över mål. Alla dessa begrepp kan utgöra ”det lustfyllda lärandet” i förskola/skola (Pramling & Asplund, 2003).

Många utvecklingspsykologer menar att barns aktivitet/lek egentligen sällan är ett tecken på fantasi. Vad som egentligen händer är att barnet bearbetar sina vardagsupplevelser i leken. Inlevelsen och energi som vi ser visar på barnets behov av att bearbeta sina upplevelser. Enligt psykoanalytiska teorier bearbetar barnet också emotionella problem i leken (Berg, 1992).

Folkman och Svedin (2003) skriver i sin bok att genom att ha tillgång till lek kan barnet själv skapa en känsla av ordning och sammanhang i tillvaron. Lek är för det mesta lustfylld och ger en positiv mening till barnets upplevelser och när man leker tillsammans uppstår meningsfulla relationer. Denna meningsfullhet menar vi leder till att förmågan till lek får salutogena konsekvenser. Sandén (2005) menar att lekarbete kan vara ett sätt att arbeta salutogent. Många barn och unga befinner sig i en riskzon skriver Lundgren och Persson (2003) och menar därför att ett salutogent perspektiv måste prägla arbetet med barn och unga.

När barn drar sig undan andra barn och inte kan leka är det något allvarligt som inträffat i deras liv och som måste rättas till. Förklaringen behöver inte vara svåra trauman utan orsaken kan finnas just nu i barnets vardag. Vardagshändelser som är stressande kan sätta stopp för barns lek och förmåga till kontakt (Godani, 2004).

Rasmussen (1988) liknar leken som ett stort äventyr och menar att det är först genom att leva sig in i barns värld, som vi kan nå kunskap om barn. Barns fruktan och rädsla är konkret och utgår ifrån upplevelser i deras eget liv. Det är denna konkreta fruktan som omsätts i våldsamma krigslekar. Leken är en enastående livsyttring, som ger möjlighet till förnyelse och ger barnet mod och livsglädje. Den stärker barnet och är ett bevis på att livet är något annat än smärta, lidande, försakelse och nöd.

Matti Bergström (1997) som är hjärnforskare, menar att konst för vuxna och barn är ett sätt att klara sig från inre hot och rädsla. Utan det estetiska i vårt liv klarar vi oss inte. Om vi förbiser att ge våra barn en barndom med estetiskt innehåll och lek, får de i vuxen ålder svårigheter. Det kan vara svårigheter i både det andliga och fysiska livet, sjukdomar och psykiska problem. Vidare säger Bergström att förutsättningarna för att en riktig lek ska kunna förekomma är att barnet får leka fritt och får låta sin hjärnas ”möjlighetsmoln” (med det menas obegränsade möjligheter i en nästan total frihet) strömma utan hämningar ut i miljön. Om vi istället tvingar barn att i leken endast förverkliga några av molnets möjligheter sker det i möjlighetsmolnet en kollaps av de kvarstående möjligheterna. Det innebär att barnet inte kan leka med sin fulla lekförmåga och fantasi.

Detta är vad som sker i förskolan och skolans tillrättalagda pedagogik. Men detta behövs också i en viss ålder, skriver Bergström. Eftersom då lär sig barn att utnyttja sitt ordningssinne och logiska och konsekventa tänkande. Med den logiska metoden kan hjärnan sköta kaotiska och oordnade system. Vidare säger han att logik och lek egentligen handlar om samma skeenden men i motsatt riktning, lek och logik är symmetriska. Under lek lär sig barnen båda processerna, dessa behöver de senare i livet. Barn undersöker för att få veta och leker för att vidareutveckla det de redan vet. I leken ryms också fenomen som skrämsel, aggressivitet, hat, avundsjuka, pinande, mobbning, elakhet, grymhet, dominans och även dödande. Bergström menar att vi inte kan påstå att dessa ting inte tillhör leken. Vi kan inte heller mena att det är ett tecken på obalans därför att även balanserade barn uppför sig på det sättet ibland i olika situationer och i vissa utvecklingsskeden. Vi kan inte utgå ifrån att bara ”snälla” lekar är lek. Att förbjuda vissa lekar går inte. Då kan det hända att vi tar bort något som är viktigt för barnets utveckling (a.a.).

3.7 Tidigare examensarbeten och rapporter

Sandéns rapport (2005) bygger på en enkätundersökning som riktade sig till verksamma lekarbetspedagoger i Föreningen Lekarbetspedagogik. Av 320 tillfrågade lekarbetspedagoger besvarade 248 pedagoger enkäten, vilket innebar 78 procent. I enkäten ingår olika påstående om barns utveckling inom det emotionella, sociala, kognitiva och identitetsmässiga områdena. Sandén förklarar att skälet här till är att den bakomliggande teorin, om lek som specialpedagogisk metod, innebär att en utveckling sker inom dessa områden. Här nedan följer de enkätsvar som vi valt att speciellt lyfta fram i Sandéns arbete:

Nästan 98 procent av deltagarna i enkäten anser att lekarbete påverkar barnets allmänna psykiska välbefinnande. 96 procent av lekarbetspedagogerna menar att lekarbete utvecklar en positiv självkänsla hos barnen och 94 procent anser att den känslomässiga utvecklingen stimuleras.

95 procent menar att lekarbete bidrar till en ökad koncentrationsförmåga och att barns språkförmåga utvecklas framhåller 87 procent av lekarbetspedagogerna. Av deltagarna i enkäten har 69 procent arbetat med barn med invandrarbakgrund. Lekarbete har av olika anledningar, visat sig välgörande för barn med flyktingbakgrund. Först och främst har barnen fått stöd i sin språkutveckling. Men lekarbete har också gett dem tillfälle att bringa ordning i upplevelser och känslor. Den emotionella och kognitiva bearbetning som leken ger har visat sig viktig för dessa barn. Ytterligare två av enkätfrågorna i Sandéns rapport har vi valt att lyfta fram eftersom det har likheter med de intervjufrågor vi ställer till våra respondenter. Dessa frågor är kollegers och chef/rektors inställningar till lekarbete. Där menar 94 procent respektive 82 procent av deltagarna i enkäten att kollegor och chefer/rektorer är positiva till deras lekarbete (a.a.).

Enligt Elfving och Sandéns (1992) vetenskapliga undersökning stimuleras barns utveckling. Deras kompetensupplevelser ökar, deras förmåga till social kontakt gynnas och intresset för skolarbetet ökar genom lekarbete. Lekarbete har ett positivt värde för barns utveckling. Det borde få betydelse i pedagogiska sammanhang.

Borgs (2001) syfte i sin studie är att visa på lekarbetsmetoden som ett specialpedagogiskt arbetssätt och på lekens betydelse för barns utveckling och inlärning. Hennes tre frågeställningar för att undersöka lekarbetets effekter är:

• Är lekarbete bra för barnets språkutveckling?

• Förbättras barnets förmåga till socialt samspel?

• Ökar barnets koncentrationsförmåga och inlärning?

Undersökningsresultatet bygger på enkätsvar och visar att lekarbetsmetoden kan påverka barns personliga utveckling. Efter många års erfarenheter som lekarbetspedagog har lekarbetsmetoden visat sig förfoga över kraftfulla egenskaper, enligt Borg. Metoden är positivt verksam och barnens egen kraftkälla.

Hon betonar också lekarbetspedagogutbildningens betydelse för enskilda pedagoger, med betoning på de kunskaper som de uppnår genom det egna pedagogiska förhållningssättet. (a.a.).

Sinnermark (2003) beskriver att hon är av den uppfattningen att lekarbete på särskola får ett annat innehåll än lekarbete på förskola/skola, eftersom särskolebarn genom sina funktionshinder befinner sig på en tidigare utvecklingsnivå än vad förskole/grundskolebarn gör. Vidare beskriver hon hur barnen själv verkar förstå att de behöver lekarbetet och att det är bra för dem. De går gärna dit och går därifrån med en vetskap om att de blir sedda och bekräftade av en ständigt närvarande vuxen. Det är viktigt för självkänslan.

Lindberg (2004) menar att det möjligen är så att eftersom lekpedagogik bedrivs inom skolan gör det att stödet är lättare för både barn och föräldrar att säga ja till. Vidare skriver hon att när det gäller barns förmåga att bearbeta det svåra gäller det att hjälpa dem hitta ett språk för att kunna uttrycka det hemska som hänt. Sorg försvinner inte av sig själv, förr eller senare måste barnet ta itu med det svåra. Lekarbetet blir tillgängligt och kravlöst. Lindbergs erfarenhet säger henne att utan låtsaslekens trygga ram runt en påhittad verklighet har barn små möjligheter att leva ut sina känslor. De allra flesta barn som Lindberg mött i leksituationer är barn med svårigheter av något slag som kan göra livet besvärligt för dem.

Hjortham (2005) har gjort en undersökning med intervjuer och funnit att lekarbete är en positiv metod för barn med koncentrationssvårigheter och sociala relationssvårigheter och att dessa svårigheter i hög grad förbättras positivt hos barnet genom lekarbete. Vidare menar hon att lekarbetsmetoden är så effektiv att det sker många förbättringar på en relativt kort tid från en termin till cirka två och en halv terminer.

Tähkäaho (2002) skriver i utvärderingen av lekarbete i Haninge, som är en studie i form av ett projekt som pågått under 1,5 år. Syftet är att utvärdera lekarbetsmetoden som den upplevs av föräldrar och hur pedagoger i förskola/skola upplever barnens utveckling under projekttiden.

Studien visar att lekarbete är en metod som kan stödja barnet i dess utveckling. Flertalet av barnen utvecklades positivt inom flera områden, särskilt vad det gäller språket, kamratkontakter, koncentrationsförmåga och att kunna hantera sin impulsivitet.

3.8 Radiointervju med Laila Lindberg

Leken berättar det orden inte kan säga.

Radiointervju med Laila Lindberg (Bergkvist 2005) som är utbildad lekarbetspedagog, med 30-årserfarenhet av lekarbete. Hon har utvecklat lekarbetsmetoden i samarbete med sin handledare. Lindberg menar att lek kan hjälpa asylbarn med att få livet tillbaka. Minnen av krig och sorg bearbetas i leken. Många barn far också illa under asylprocessen.

Anna 11år från Kosovo berättar om lekarbetet och lekrummet på sin skola:

Man leker, ritar, målar, pratar, skrattar, blir gladare och mår bättre. Det finns allt att göra här i lekrummet hos Laila.

I mötet med barnen använder lekarbetspedagogen leken som verktyg. Leken blir barnets språk, det naturliga sättet som barn uttrycker sig på, jämför med samtal mellan vuxna. Lekarbetspedagogen ser på barnet att lekarbetet fungerar.

Lindberg minns sitt första möte med Anna:

En vissnad ledsen blomma med tom blick och hopsjunkna axlar.

Men efter endast tre lektillfällen:

Kom en helt annan flicka in i lekrummet med öppen blick, rak i ryggen och glad. Något hade hänt trots Annas brist på svenska ord. Ett möte bortom orden, hade skett!

Barnet avgör vad det vill meddela lekarbetspedagogen,berättar Lindberg. Allt kommer i barnets takt när det orkar. Hon föreslår själv ingenting. Ofta ritar barnen en berättelse om sina svåra upplevelser. Trots mycket lek med krig och våld verkar många barn avspända, lugna och tillfreds. Att dela sina svåra upplevelser, känslor och ångest med lekarbetspedagogen underlättar för barnet. Glädjeämnena i livet orkade Anna inte se, eftersom de skymdes av svårigheterna. Lekarbetet visar att det finns hopp om glädjen. Enligt barnläkare Björn Delvert måste asylsökande barn få ha roliga aktiviteter. Det är viktigt att barnen får träffa vuxna, som inte är trötta och ledsna. Det får de i lekarbetet. Han remitterar barn till Lindberg och lekarbete (a.a.).

4 TEORI

I detta kapitel vill vi lyfta fram två teorier, som vi menar tillför lek till en specialpedagogisk metod, nämligen Antonovsky (1991) och Winnicotts (1983) teorier.

4.1 Teoretiska utgångspunkter

Aaron Antonovsky (1991), professor i medicinsk sociologi, framhåller i sitt begrepp KASAM (känslan av sammanhang) för att kunna utvecklas till en frisk och harmonisk människa måste vi uppleva en känsla av sammanhang i livet. Han delar in KASAM i tre underbegrep; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Alla tre behövs för att människan ska kunna utvecklas på ett positivt sätt.

Begriplighet, syftar på i vilken omfattning inre och yttre stimuli upplevs som förnuftsmässigt gripbara. Informationen upplevs som ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig istället för kaotisk, oordnad, slumpmässig, oväntad och oförklarlig. Livet är inte kaos och därmed har individen en känsla av att förstå sin situation.

Hanterbarhet, syftar på att det finns resurser, som individen känner att hon kan räkna med och lita på, och med hjälp av dessa kunna man möta de krav som ställs av de stimuli som människan överöses med. Att tro sig kunna hitta lösningar och inte förlora kontrollen.

Meningsfullhet, betraktar Antonovsky som begreppets motivationskomponent. Det syftar på att individen har områden i livet som är viktiga och som innebär engagemang både känslomässigt och kognitivt. Att orka söka en mening under påfrestningar och göra det bästa för att gå vidare.

Antonovskys perspektiv är det salutogena och han har ett salutogent synsätt. Detta innebär att han förkastar synsättet att leta efter det som orsakar svårigheter, problem och sjukdom, till att istället öka kunskapen om det som gynnar självkänslan, motståndskraften och hälsan. Han menar att människans motståndskraft beror på hennes känsla av sammanhang (a.a.).

Donald W Winnicot (1983) barnläkare och psykoanalytiker, menar att lek inte är fantasi eller yttre verklighet, utan ett mellanområde – ett lekområde, ett tredje rum där barnet har magisk kontroll och där leken ryms. Den lekintresserade vuxne kan få inblick i detta ”rum”. Winnicott betonar att barnet måste ha upplevt en pålitlig relation för att kunna leka. Lek är en naturlig läkande aktivitet som naturen förser oss med. En av Winnicotts tankar är om leken som det ständiga beviset på att barnet lever och skapar. Allting finns i ett barns lek. För att barnet skall få kontroll på det som ligger utanför, måste barnet göra något och inte bara tänka. Då fyller leken en viktig funktion, eftersom lek verkligen är något att göra. All lek kan fungera som terapi om barnet får möjlighet att leka, under ett positivt socialt förhållningssätt. Barn kan leka ut sina problem om vissa villkor uppfylls, nämligen närvaron av en förstående, tillåtande och känslomässigt pålitlig vuxen i en trygg, inte moraliserad och inte tillrättavisande miljö. Winnicott menar, i överensstämmelse med Antonovsky att leken hör ihop med hälsa. Winnicott beskriver teorin om övergångsobjekt, som något som hjälper det lilla barnet i frigörelseprocessen från mamman. Det kan till exempel vara en filt eller en nalle, som påminner om mamman när hon inte finns i närheten. Här tar barnet första steget mot att kunna låtsas, att leka och omforma verkligheten efter de inre föreställningarna.

5 METOD

Vi presenterar i detta kapitel allmänt om metod, metodval, pilotintervju, undersökningsgrupp, genomförande, databearbetning, tillförlitlighet och till sist etik.

5.1 Allmänt om metod

I vår studie skulle det vara möjligt att använda både observation, intervju, dagbok och enkät som undersökningsmetod. En observation under lekarbete hade förmodligen varit mycket givande. Det skulle ge oss, inte utbildade lekpedagoger, en möjlighet att verkligen göra en kvalitativ undersökning i lekarbete som specialpedagogisk metod. Våra tankar och diskussioner kretsade kring möjligheten att följa ett, eller flera, barn, och samtidigt noga dokumentera den eventuella utveckling som skedde över tid, i den dagliga verksamheten och under själva lekarbetstillfällena. När vi sedan fördjupade oss i lekarbete, som specialpedagogisk metod, upptäckte vi relativt snart, att metoden inte tillåter någon annans närvaro än just lekpedagogen. Vi övervägde då möjligheten att få tillstånd från lekarbetspedagog och föräldrar, om att få närvara under lekarbetetstillfällen. Efter vidare diskussioner och noga övervägande visade det sig att tiden skulle bli för knapp för att vi skulle kunna se det resultat som vi hoppades på. Av dessa anledningar beslöt vi att avskriva observation som metod.

Enkäter skulle vara en möjlig metod av kvantitativ art. Antalet utbildade lekarbetspedagoger i Sverige är ca: 700 stycken. (Lindberg, 1999) Svårigheten och därmed nackdelen är att lekarbetspedagogerna är spridda över hela landet och de har inget gemensamt forum. Där vi personligen hade kunnat dela ut våra enkäter och berätta om vår undersökning. Det skulle vara möjligt att via lekarbetsföreningen skicka ut enkäterna via brev eller mail. Men risken för att få ett stort bortfall hade då ökat. Detta skulle i sin tur leda till att tillförlitlighetsaspekten skulle bli låg i en sådan kvantitativ undersökning.

5.2 Metodval

Utifrån våra övervägande valde vi slutligen att göra en kvalitativ forskningsintervju som bygger på det vardagliga samtalet med omsorgsfullt ställda frågor och lyhört lyssnande. Kvale (1997) menar att den kvalitativa intervjuundersökningen är som ett professionellt samtal med en struktur och ett syfte. Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är, enligt Kvale, att beskriva och tolka de grundtankar som förekommer i intervjupersonernas livsvärld. Vi bestämde oss för halvstrukturerade intervjuer eftersom Stukat (2005) menar att då utnyttjas samspelet mellan den som intervjuar och den som tillfrågas och informationen blir så fyllig som möjligt (a.a.). Huvudfrågorna ställdes likadant till alla lekarbetspedagogerna och svaren följdes upp med individuella följdfrågor. Följdfrågorna användes för att svaren skulle bli mer utvecklade och fördjupade. Vår ambition var att få bättre kontakt och ett mer personligt möte med var och en av lekarbetspedagogerna.

Vi började med att ytterligare fördjupa oss i lekarbete som specialpedagogisk metod genom att läsa böcker och rapporter i ämnet. Det gjorde vi för att våra intervjufrågor skulle vara relevanta och att vi skulle vara pålästa om lekarbetsmetoden inför intervjuerna. Detta för att kunna ställa lämpliga följdfrågor, men också för att visa respekt och ödmjukhet mot våra respondenter. På detta sätt hoppades vi få ta del av den kunskap och erfarenhet som lekarbetspedagogerna har.

Vår ambition var att intervjua tio lekarbetspedagoger, som arbetar eller har arbetat med barn till utlandsfödda föräldrar, i lekarbete. Vi tog kontakt med intervjupersonerna via mail och bifogade information om vår studie samt intervjufrågorna. Kvale (1997) menar att nyckelfrågorna inför de olika intervjutillfällena gäller vad, varför och hur. Vad – förkunskaper i ämnet för undersökningen, varför – syftet med intervjuerna och hur – lämpligast intervjuteknik. Vi är båda delaktiga och ansvariga för resultatet, som vi kommer fram till i vår undersökning.

5.3 Pilotintervju

I vår pilotintervju ställde vi frågor till en pedagog som var utbildad lekarbetspedagog, och en pedagog som arbetade i ett invandrartätt område och som var mycket intresserad av lek och lekarbete. Genom den erfarenhet vi fick av denna studie, samt frågorna i intervjun, som delvis handlade om lekarbete men också om lek, förstod vi att vi behövde fokusera mer på frågeställningarna och göra dem ännu tydligare. Vi upplevde det som positivt, från de intervjuade, att de fått frågorna i förväg. De hade då fått möjlighet att fundera över dem och var på så sätt väl förberedda när vi träffade dem. Genom de intervjuade fick vi kontakt med ytterligare lekarbetspedagoger som var villiga att låta oss ta del av deras erfarenhet och kunskap om lekarbete inför vår kommande studie. Vi använde oss av en Mp3-spelare, och det var en nyttig övning att skriva ut pilotintervjuerna. Vi förstår nu betydelsen av inspelningens akustiska kvalitet och vi uppmärksammade vikten av att ställa tydliga och hörbara frågor och få tillbaka tydliga svar av intervjupersonen.

5.4 Undersökningsgrupp

Genom vår handledare Ingrid Sandén fick vi namn på lekarbetspedagoger som finns i vår del av landet. Ytterligare namn fick vi av tidigare kolleger och klasskamrater. Via mail eller telefon tog vi kontakt med lekarbetspedagogerna. De flesta som vi kom i kontakt med ställde gärna upp, men det visade sig att flertalet av dessa inte hade någon erfarenhet av lekarbete med barn till utlandsfödda föräldrar, utanför Skandinavien. Genom tips från Ingrid Sandén vände vi oss, via mail, till Gunhild Westman, en av grundarna av lekarbetsmetoden. Snart fick vi genom henne kontakt med flera mycket erfarna lekarbetspedagoger från hela Sverige. Alla hade stor erfarenhet av lekarbete med barn, och flera av dem stor erfarenhet av lekarbete med barn till utlandsfödda föräldrar. Några av dessa höll i, eller har hållit i, utbildningar och föreläsningar. Några arbetade mycket aktivt med att försöka sprida lekarbete som metod. Vårt mål, som tidigare nämnts, var att intervjua tio lekarbetspedagoger.

Lekarbetspedagogernas grundutbildning var varierande, men med den gemensamme nämnaren att alla har lekarbetspedagogutbildning. De grundläggande yrkesutbildningar som är representerade i vår studie är följande specialpedagog, förskollärare, grundskollärare, lågstadielärare, folkskollärare, speciallärare, talpedagog, barnskötare, pedagogik- och metodiklärare, universitetslektor i pedagogik och pedagogikexamen. Många har flera utbildningar bakom sig. Lekarbetspedagogernas erfarenhet av lekarbete sträcker sig från 3-35 år. Deras erfarenhet av lekarbete med barn till utlandsfödda föräldrar sträcker sig från 3-16 år. Barnen som haft lekarbete har varit i åldern, 3-12 år.

5.5 Genomförande

Vår ambition att intervjua tio lekarbetspedagoger visade sig inte vara möjligt, eftersom vi inte kunde nå en person vare sig via telefon eller mail. Tre intervjuade vi personligen genom att besöka deras arbetsplats vid en i förväg bestämd tid. De övriga sju intervjuade vi per telefon. Alla lekarbetspedagoger var positiva till att medverka i vår undersökning.

Det visade sig att flertalet av de lekarbetspedagoger som vi kom i kontakt med, via Gunhild Westman, var spridda över hela landet. Telefon fick då bli ett alternativ till personlig intervju, eftersom det av både tidsmässiga och ekonomiska skäl inte var möjligt att besöka intervjupersonerna personligen, vilket från början var vår absoluta strävan. Till dessa intervjuer använde vi oss av telefon med högtalarfunktion. Bredvid den la vi en Mp3 spelare och kunde på så sätt spela in intervjuerna och lyssna på dem i efterhand. På grund av högtalarfunktionen kunde vi båda lyssna och ta del av intervjuerna. Vi turades om att lyssna och föra anteckningar. När de i förväg planerade frågorna var avslutade ställde vi båda kompletterande frågor och eventuella förtydliganden. Vi upplevde att telefonintervju var ett utmärkt kontaktsätt när andra möjligheter inte fanns. Skillnaden mellan intervjuerna var att vi, av naturliga skäl, fick mer kontakt med dem som vi personligen träffade än dem vi intervjuade per telefon.

Vi gjorde som Kvale (1997) rekommenderar att lyssna aktivt, empatiskt och utan förutfattade meningar under varje intervjutillfälle. Intervjutillfället är ett samtal mellan två personer. Vidare menar han att det centrala är vart frågorna ska leda och om de kommer att leda i väsentliga riktningar och skapa ny och intressant kunskap.

Intervjuerna tog allt från 30 till 45 minuter. Tidsmässigt var det ingen skillnad mellan de personliga intervjuerna och de som gjordes via telefon. Alla intervjuer gjordes under loppet av två veckor. Efter ett par intervjuer började vi förstå att vissa frågor inte var så tydliga som vi föreställt oss. De var för lika och gick in i varandra. Trots detta menar vi att vi ändå fick den information som vi var ute efter genom att förtydliga och ställa följdfrågor. Därför beslöt vi oss för att inte göra några ändringar utan fortsatte och ställde samma frågor till alla intervjupersoner. Vi avslutade varje intervjutillfälle med att fråga om de hade något att tillägga som vi inte hade frågat om och som de tyckte var värdefullt för oss att ta del av. Det visade sig att många kloka tankar och till viss del överensstämmande information kom oss till del.

5.6 Databearbetning

Efter varje intervjutillfälle, såväl de personliga som de via telefon, skrev vi ner svaren näst intill ordagrant. Därefter läste vi igenom anteckningarna flera gånger, både tillsammans och enskilt. Kvale (1997) menar att textutskrifterna kan ordnas så att de blir överskådliga och början till en analys. Vi sökte efter likheter och skillnader i svaren. Dessa kategoriserade och sammanställde vi sedan utifrån syfte, frågeställningar, intervjufrågor samt annan överensstämmande information som vi menade var intressant för vårt arbete.

5.7 Reliabilitet och validitet

Vi avsåg att vara med båda två under intervjuerna och alla samtal spelades in. Den som inte intervjuade intog en passiv roll och förde endast anteckningar.

När intervjuaren ställt alla frågorna kunde den som lyssnat få ställa frågor eller be om förtydligande information som kunde vara intressant för studien. Vi valde detta för att på så sätt öka validiteten och reliabiliteten. Eftersom vi var två under hela processen gjorde det att kvalitetskontrollen/validiteten upprätthölls och resultatets innehåll/reliabilitet stämde överens med det som vi avsåg att undersöka. Kvale (1997) menar att reliabiliteten räknar sig till resultatets struktur, och validitet till om en intervjuundersökning undersöker vad som var avsett att undersökas. Då våra respondenter till stor del hade gedigen erfarenhet av lekarbete menar vi att det gav ytterligare validitet till vårt arbete. Eftersom vi skickade ut intervjufrågorna i förväg, via mail gav det lekarbetspedagogerna möjlighet att förbereda sig och reflektera över frågorna. På detta sätt ökade också reliabiliteten. Reliabiliteten i vår kvalitativa forskning handlade om att utförligt beskriva hur vi gick tillväga för att finna kvalitéer i lekarbete för barn till utlandsfödda föräldrar.

5.8 Etik

Intervjupersonernas identitet och arbetsplats förblir anonyma. Redan under första kontakten hade vi informerat om att allt skulle behandlas konfidentiellt samt att vårt examensarbete kommer att publiceras. Alla anteckningar och inspelningsmaterial kommer att förvaras så att ingen utomstående får tillgång till det. Allt kommer att förstöras efter arbetets slut. För Stukat (2005) innebär det att det ska vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna i studien.

6 RESULTAT OCH ANALYS

Resultatdelen bygger på den tolkning som vi gjort vid vår meningskoncentrering. Utskrifterna återges i viss mån ordagrant. Pauser och emotionella uttryck skildras inte. Vårt resultat redovisas i olika beskrivningskategorier. Flera av våra beskrivningskategorier överensstämmer med intervjufrågorna. Efter varje kategori presenteras citat från intervjupersonerna.

6.1 Barns utveckling och lärandeområden

Flera av de intervjuade lekarbetspedagogerna upplevde det svårt att svara på följande frågor:

– Är det några utvecklingsområden som Du menar förbättras och utvecklas i lekarbetet?

– Är det några lärandeområden som Du menar förbättra och utvecklas hos barn i lekarbete?

Orsaken uppfattade vi som att frågorna dels var för lika och dels inte var tillräckligt tydliga. Av den anledningen valde vi att sammanfoga dessa och fördela svaren under olika kategorier. De kategorier som framträtt ur svaren från intervjupersonerna är, kognitiv, emotionell, social och motorisk utveckling. Under kognitiv utveckling har vi valt att låta den språkliga och kommunikativa utvecklingen ingå.

Samtliga av de nio intervjuade lekarbetspedagogerna menar att barn genom lekarbete utvecklar det emotionella och kognitiva området. Sju lekarbetspedagoger menar att barnen dessutom utvecklas socialt. Tre intervjupersoner nämner också finmotoriken som ett område som utvecklas.

Ökad koncentrationsförmåga och förmågan att kunna samla ihop sina tankar. Just den bekräftelse de får i lekarbetet förstärker deras roll och gör att de blir sedda i klassen.

Ökad frimodighet! Självkänslan ökar, de vågar ta större plats i barngruppen och tar kontakt med vuxna. I och med detta blir följdverkningen att utvecklingen på andra områden också kan ta fart. Det springande är: Vem är jag? Vad betyder jag här?

Läslig handstil framförallt!

6.2 Vad utvecklas särskilt positivt hos barn under lekarbetet?

Alla lekarbetspedagoger nämner att den emotionella utvecklingen förbättras särskilt positivt hos barnet under lekarbetsperioden. De nämner barnets självkänsla, självförtroende, lusten och glädjen. Som exempel säger pedagogerna att leken lägger fokus på hela barnet som blir bekräftat, sett och mår bra i många olika situationer. En följd av detta blir att inlärningen blir positiv – och sprider sig som ringar på vattnet. Dessutom menar fyra lekarbetspedagoger att den kognitiva utvecklingen förbättras särskilt positivt under lekarbetsperioden. Tre lekarbetspedagoger lyfter också fram det sociala utvecklingsområdet som viktigt. Som exempel tar de upp samspel med andra barn och turtagande i lek. En lekarbetspedagog säger att finmotoriken också utvecklas särskilt positivt.

Självkänslan utvecklas särskilt positivt. Barnet vågar plötsligt synas, de rätar på ryggen och vågar ta lite mer plats.

Jag har sett att barnet har förmåga till koncentration och fokus, det visar de i lekarbetet då kan jag säga: Jag vet att du kan!

Hos asylsökande barn pratar man framförallt om minskad aggressivitet. De är lugnare och gladare och söker sig till kamrater i större utsträckning än tidigare och de får ett ökat självförtroende.

6.3 Vem tar initiativ till lekarbete?

De flesta av lekarbetspedagogerna menar att det är lärare eller specialpedagoger som tar initiativ till lekarbete. Några anger även BUP, föräldrar, barnläkare och skolans elevvårdsteam som initiativtagare till lekarbete. Många gånger när det är föräldrar som tar initiativet är det på grund av tidigare goda erfarenheter från syskon som också haft lekarbete. Flera påpekar också att föräldrar måste godkänna lekarbete påbörjas för deras barn.

Läraren informerar oss att det är ett barn i klassen som de är oroliga för. Vi lyfter upp det för elevvårdsteamet.

Jag som speciallärare tillsammans med klassläraren beslutar under träffar varje vecka vem som behöver lekarbete.

Personal i förskola eller skola skickar in uppdrag till stödteamet där jag arbetar. Jag tar då kontakt med förskolan eller förskolan och träffar personalen och samtalar bland annat om vilka förväntningar de har och varför de tror att lekarbete skulle vara bra för just detta barn. Sedan går erbjudandet, via förskolan eller skolan, vidare till föräldrarna. Om de är positiva går erbjudandet vidare till barnet eller eleven.

6.4 Orsak till att barn får lekarbete

Orsaker till att barn får lekarbete är många. Sex lekarbetspedagoger nämner orsaker som nyanlända barn med krigsupplevelser och/eller traumatiserade eller apatiska barn. Andra orsaker som nämns är att barnen är nedstämda/ledsna, sover dåligt och har mardrömmar, äter dåligt/viktnedgång, tysta, inbundna, hyperaktiva, utåtagerande, problem med inlärning, koncentrationssvårigheter, försenad språkutveckling, stort vuxenbehov, svårt att leka med andra barn, oroliga, kontaktstörda, har inte haft möjlighet att leka, sen utveckling och barn som är bråkiga och störiga för sin omgivning.

Personalen beskriver att barnet har svårt att leka med andra, förstör lekar och vet inte hur man gör när man leker, eller att barnet har varit med om något trauma.

Det kan vara deprimerade barn med krigsupplevelser. Lekarbete är en bra inlärningsmodell.

6. 5 Under hur lång tid pågår lekarbete

Vi fick väldigt varierande svar från de intervjuade, allt från tio tillfällen upp till regelbundet under fyra terminer. Den vanligaste tidsperioden uppskattar vi från en till två terminer. Tre lekarbetspedagoger menar att antalet lektillfällen är en ekonomisk fråga och/eller för att så många barn som möjligt ska kunna få ta del av lekarbete. Två intervjupersoner tar upp att det i metoden inte finns någon regel över hur lång tidsperiod lekarbete ska pågå utan det är behovet som ska styra. Men de var medvetna om att det ofta kommer in ekonomiska aspekter. Två av de intervjuade berättar om omständigheter som gör att lekarbetet plötsligt upphör. Det kan vara fråga om övergångsboende eller att familjen blir avhyst, och/andra yttre omständigheter som gör att lekarbetet inte kan fortsätta.

Ett problem kan vara att ett asylbarn plötsligt är borta. Min tröst och tanke är då, att det man givit barnen bär de med sig, som en strimma av hopp och glädje.

I de enheter jag arbetat har man bestämt sig för 20 gånger. Det är en ekonomisk fråga och för att så många som möjligt kan få ta del av lekarbete. Det har hänt att de fått längre tid i några fall 25 – 30 gånger. Minst en termin och upp till tre eller fyra terminer. Ju längre lekarbete desto mer positiva och bestående effekter har det enligt min erfarenhet.

6.6 Första lektillfället

Lekarbetspedagogerna berättar att barnen de första gångerna är antingen försiktiga, iakttagande, blyga, tysta och fundersamma, eller tvärtom, de far in som virvelvindar, känner på allt, ger sig in i leken direkt och kan till och med bjuda in pedagogen till lek.

Alla känslor kan man se vid första tillfället i lekarbete.

Jag jämför det med att komma i en affär för första gången. Man hittar inte riktigt och rotar runt, skiljer inte ut något speciellt utan ser sig om och tittar på alla saker.

6.7 Synliggörande och uppfattning om lekarbete

Samtliga intervjupersoner menar att de synliggör lekarbetsmetoden för ledning och kollegor. Några exempel på detta är genom fortbildningsdag, föreläsning, information, pedagogiskt café och presentation av metoden. Vi ser att sju stycken av lekarbetspedagogerna även informerar om metoden utanför sitt skolområde. Som till exempel genom föreläsningar, fortbildningsdagar för skolledare, genom radioprogram, broschyrer, skrivelser, skolans läroplan och informationspapper till föräldrar. Samtliga lekarbetspedagoger anser att deras ledning är positiv till metoden.

Det är viktigt hur man ser ut när man pratar om lekarbete. Man kan inte se ut som om man vill gå och hänga sig, utan som om man vill leka en stund. Det smittar naturligtvis av sig.

Jag har varit ute och föreläst mycket och skrivit skrivelser till Rädda Barnen och UNICEF om lekarbete.

Jag synliggör metoden bland annat genom att jag har en broschyr som jag lämnar till föräldrar och personal.

6.8 Andra yrkeskategoriers kunskap om lekarbete

Av de tillfrågade lekarbetspedagogerna anser, sex stycken, att det är många som inte känner till lekarbetets positiva effekter av olika yrkeskategorier som arbetar med barn. Fyra stycken av de intervjuade menar att orsaken är att vi är dåliga på att sälja metoden. Två intervjupersoner anser sig inte kunna svara på frågan. En av de intervjuade säger att det ser mycket olika ut i landet beroende på utbildningsorter, men menar samtidigt att det finns ett ointresse.

Jag kan hålla med om att det är många som inte känner till lekarbete. Jag önskar att personer utbildade i lekarbete skulle finnas att tillgå i större utsträckning än vad det gör idag på förskolor och skolor.

Man vet inte om lekarbete och så tappar leken mark. Det är lättare med lekarbete i förskolan. Där ser man på leken på ett annat sätt, i skolan är det svårare.

Vi måste sälja och förklara metoden. Vara smarta och listiga när vi lanserar lekarbete.

6.9 Lekarbetspedagogers egna berättelser

6.9.1 Leken är kompensatorisk

Berättelsen handlar om en pojke som kommer från Kurdistan och går i första klass. Han har ett stort behov av lekarbete berättar lekarbetspedagogen eftersom han har problem med sin hörsel och har fått en hörapparat. Fotboll är ett stort intresse hos honom. Jag ordnar så att han får vara med och träna i ett fotbollslag i kommunen. Men fotbollsträningen fungerar inte, eftersom han blir svettig och då tappar han sin hörapparat. Detta blir ett stort trauma för pojken, att han inte kan träna och spela fotboll. Men han löser det i lekarbetet. Pojken och jag spelar fotboll hela tiden, vid varje lektillfälle, i ett litet, litet lekrum. Mitt fotbollsmål är ugnen i en liten dockspis. Jag gör aldrig mål, men det gör pojken däremot alltid. Så småningom utvecklar pojken fotbollsleken. Han visar mig ett rött kort – jag blir utvisad och får gå och ställa mig i ett hörn och skämmas. Efter cirka tio lektillfällen spelar vi endast fotboll och pojken är fruktansvärt nöjd med resultatet. Han är både fotbollsspelare och domare samtidigt. Han har alla rollerna och är som en sol, eftersom han vinner hela tiden. Allt går bra för honom i fotbollsträningen i lekrummet. Det var ett starkt behov hos honom att få spela fotboll och eftersom han inte kunde det på fotbollsplanen, kompenserade han sig genom att spela fotboll i lekarbetet. I lekrummet fanns det inga problem för honom.

6.9.2 Om och om igen…

Berättelsen handlar om en pojke i förskoleåldern, som har koncentrationssvårigheter. Han är glad när han kommer. Det är full fart från början och han far från det ena till det andra.