Linköpings Universitet | Institutionen för medicin och hälsa Examensarbete avancerad nivå, 15 hp | Specialistsjuksköterskeprogrammet – Inriktning anestesisjukvård/intensivvård Vårterminen 2019
Den muntliga
överrapporteringen mellan
operation och postoperativ
miljö
- En observationsstudie av innehållet
Oral patient handoff between the operating theatre
and the postoperative environment
- An observation study of the content
Henrik Karlsson Simon Göransson
Handledare: Andreas Nilsson
Linköpings Universitet SE-581 83 Linköping, Sweden 013-28 10 00, www.liu.se
Sammanfattning
Bakgrund: För att sjukvården ska kunna upprätthålla patientsäkerheten krävs ett säkert sätt att överföra information mellan skifte av personal. För att kunna inkludera alla viktiga komponenter i en rapport krävs skicklighet i rapportering. Information som missas gör att patienter löper större risk att drabbas för vårdskador. Patienter som genomgår utsätts för sedering eller operativa ingrepp är redan sköra och löper större risk att drabbas av negativa konsekvenser.
Syfte: Att undersöka innehållet i den muntliga överrapporteringen mellan
anestesisjuksköterskor och postoperativ personal samt granska vad som kan påverka innehållet.
Metod: En observationsstudie med kvalitativ och kvantitativ ansats utfördes på en intensivvårdsavdelning och en post-operativ avdelning.
Resultat: Sammanställningen av 50 observationer visade att allergier, kirurgiska komplikationer, blodförlust och luftvägshantering var de mest frekventa punkterna som försummades. Innehållet jämfördes sedan med hur nöjda sjuksköterskorna som tog emot rapporten var gällande innehåll och struktur. Inga säkra slutsatser kunde dras av förhållandet mellan tid och innehåll, störningsmoment och innehåll, samt uppskattad nöjdhet med
rapporten och innehåll. Vart rapporten sker har inverkan i hur stor utsträckning in- och utfarter samt operationsförband rapporteras. Störningsmoment har ingen inverkan på antal parametrar som tas upp.
Konklusion: Resultatet visar att viktig information missas i olika utsträckning Utifrån resultatet på studien dras slutsatsen att det behövs fortsatt forskning för att ge möjligheten att optimera och strukturera rapporterna så innehåll inte missas.
Nyckelord: Anestesisjuksköterska, kommunikation, postoperativ personal, postoperativ vård, överrapportering
Abstract
Background: If the health care is to maintain the patient security, a safe way to transfer information between staff changes is required. To be able to include all the important components in the report requires great skill. Information that is missed will expose the patient to a greater risk of care damage. Patients that undergo surgery or anaesthesia are already fragile and are at a greater risk of voluminous consequences.
Objective: To examine the content of the oral report between the anaesthesia nurse and post-operative nurse, and what causes that could possibly affect the contents of the report.
Method: An observation study with qualitative and quantitative method approach was adopted. The setting for the study was an intensive critical care unit and a post anaesthesia unit.
Result: The findings in the 50 observations shows that allergies, surgical complications, blood loss and airway management were the most neglected points in the report. The amount of time the observations took were examined along with the content, structure and how satisfied the nurses that received the report were afterwards. No certain conclusions could be shown in the relationship between time and amount of content in the report. Neither was there a relationship between amounts of distraction and decreasing of content. These findings were compared with estimated satisfaction from the nurses that received the report. Where the report is held has impact on how much information about venous access, tubes and bandages is transferred. Disturbance had no effect on the amount of information being reported. Conclusion: The result shows that important information is missed to a certain degree. The study results show that there is still a need for more research to be able to find a way to optimize the oral report and the information transfer.
Keywords: Anaesthesia nurse, communication, patient handoff, postoperative care, postoperative staff
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Informations- och kommunikationsteknik ... 1
Definition av begrepp... 1
Kompetensbeskrivning ... 2
Den postoperativa vårdprocessen ... 2
Överrapporteringens förutsättningar ... 2
Problemområde ... 3
Syfte ... 3
Metod ... 3
Design ... 3
Urval ... 3
Datainsamling ... 3
Tillvägagångssätt ... 4
Analys ... 4
Etiska ställningstaganden ... 5
Resultat ... 6
Rapportinnehåll ... 6
Störningsmoment och rapporteringstid ... 8
Rapporteringsplats ... 9
Sjuksköterskornas upplevelse av rapportinnehållet ... 9
Diskussion ... 10
Resultatdiskussion ... 10
Rapportinnehåll ... 10
Tid och störningsmoment ... 10
Sjuksköterskornas upplevelse av rapportinnehållet... 11
Metoddiskussion ... 11
Konklusion ... 14
Referenser... 15
1
Inledning
I hälso- och sjukvården sker kommunikation på flera olika sätt. Som yrkesutövare inom vården sker inte bara en dialog mellan patient-vårdgivare, utan även vårdgivare sinsemellan. Detta kan vara en utmaning då alla har olika erfarenheter och utbildningar men det är viktigt att ha i åtanke vad det primära syftet med kommunikationen är. Detta är att bedriva en god och säker vård för patienten (1). I en överrapportering sker det en dialog där överlämnandet av patientansvaret är i fokus. I denna studie undersöks rapporteringarna kring patienter som genomgått kirurgi och löper därför större risk för negativa konsekvenser. Det är därför viktigt att kommunikationen fungerar både mellan den som rapporterar och den som tar emot
rapporten samt ansvaret (2).
Bakgrund
Informations- och kommunikationsteknik
Informations- och kommunikationsteknik genomsyrar mycket av det arbete som specialistsjuksköterskan bedriver och är nödvändigt för att bedriva god vård. För att
sjukvården ska kunna behålla sin effektivitet och kvalitet krävs att adekvat information finns tillgänglig. Det är också viktigt att den är utformad i ett format som är lämpligt för den parten som informationen är menad för. Struktur är en nödvändighet för att informationen ska nå fram på ett effektivt sätt (3). Brister i överföring av information är en av de vanligaste orsakerna till vårdskador (4,5).
Definition av begrepp
Det finns olika definitioner av överrapportering och överlämning av patientansvar. En sådan är “Clinical handover refers to the transfer of information and professional responsibility and accountability between individuals and teams, within the overall system of care.” (6). Om definitionen översätts till svenska blir det följande: Klinisk patientöverlämning hänvisar till överföringen av information och professionellt ansvar mellan individer och team, inom övergripande vårdsystem.
Vårdskada innebär att en människa blir utsatt för någon form av fysisk eller psykisk skada som resulterar i dödsfall eller ökat/förlängt vårdbehov. Kriterium för en vårdskada är att det sker något avvikande som med förebyggande åtgärder från vården hade kunnat undvikas (7). Detta innebär att skador som uppstår trots adekvata åtgärder inte per definition är en
vårdskada (3). Brist i kommunikationen behöver inte alltid leda till att patienten tar skada enligt ovanstående men det kan öka risken genom att vårdpersonal blir osäkra på vilket behandlingsalternativ som är mest optimalt, då relevant information inte framkommer i överrapporteringen (8). Genom att undvika skador uppnås en hög patientsäkerhet (7).
Patienten själv har inte ett eget ansvar för sin säkerhet, utan det är vårdpersonalen som har det ansvaret, oberoende av patientens engagemang (9).
Författarna har valt att använda sig av postoperativ avdelning för att beskriva både intensivvårdsavdelning och uppvakningsavdelning i arbetet.
2
Kompetensbeskrivning
Både anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor har som uppgift att genomföra en god och säker vård för sina patienter inom sina respektive områden. Båda områdena överlappar varandra när anestesin är färdig och den postoperativa fasen påbörjas. En del av överlappningen innebär att patientansvaret tas över och anestesisjuksköterskan rapporterar vad som hänt under den peroperativa fasen. Kompetensbeskrivningen för
anestesisjuksköterskor beskriver en skyldighet att muntligt och skriftligt dokumentera och rapportera det peroperativa förloppet (10). Intensivvårdssjuksköterskan är skyldig att rapportera och dokumentera så att patientsäkerheten bibehålls (11). Informationsutbytet mellan parterna måste fungera för att upprätthålla en patientsäker vård.
Specialistsjuksköterskorna har därför som skyldighet att inom den operativa och post-operativa förloppet se till att kommunikation sker på ett säkert sätt. Situationen ställs på sin spets i och med den avancerade vårdnivån, där patienternas läge sedan innan är mer utsatt och skört. Det sköra tillståndet gör att marginalerna för misstag blir mindre, och därmed måste all nödvändig information finnas till hands (12).
Den postoperativa vårdprocessen
Den postoperativa omvårdnaden börjar med att ansvarig anestesisjuksköterska har som uppgift att bedöma patientens tillstånd innan operationssalen lämnas. Därefter meddelas den postoperativa avdelningen om patientens ankomst. Det är avdelningens ansvar att förbereda övervakning och sängplats. När patienten är på plats överrapporteras informationen och ansvaret lämnas över till vårdpersonalen på den postoperativa avdelningen. Det är av största vikt att mottagaren av rapporten själv är redo att ta över ansvaret, annars ska
anestesisjuksköterskan finnas till hands tills mottagande sjuksköterska är redo. Postoperativa avdelningens främsta uppgift är sedan att övervaka patienter som har genomgått allt från sedering eller lättare undersökningar till mer avancerade operationer. Sjuksköterskan
övervakar patientens vitala parametrar, förebygger och upptäcker eventuella komplikationer. När patienten stabiliserats skickas den vidare för fortsatt vård eller utskrivning (13,14).
Överrapporteringens förutsättningar
Standardiserad rapportmall är en förutsättning för att uppnå optimal övergång från operation till en postoperativ avdelning. Väsentlig information missas ofta kring patienten. Följs en checklista minskar risken för vårdskador (15–17). Flera olika enheter i Sverige har idag en implementerad checklista för överrapportering. Den vanligast förekommande kallas för Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation (SBAR) och skapar förutsättningar för en strukturerad rapport (18,19). Det är också nödvändigt att se på innehållet i rapporten, inte bara hur den är strukturerad. För mycket eller för lite information kan resultera i en sämre
informationsöverföring. De parametrar som är av väsentlighet är: patientidentifiering, information kring anestesin, information kring operationen, nuvarande status samt fortsatt planerad vård (20). Standardisering av informationsöverföring är beprövad även utanför vården och används i andra organisationer där god kommunikation också är essentiellt (21). För att kunna genomföra en god överrapportering krävs elimination av störningsmoment då dessa kan göra att information uteblir. De störningsmoment som kan förekomma är bland annat: telefonen ringer, larm och annan personal som avbryter (22). Andra moment som också kan påverka rapporteringen är den tids- och produktionspress som anestesisjuksköterskor känner mellan sina operationer. De behöver med andra ord snabbt flytta över föregående patient till den postoperativa avdelningen för att kunna ta emot nästa i operationsprogrammet.
3 I en studie har setts att vårdpersonal inom operativ verksamhet inte fått någon genomgång eller utbildning i exakt hur en rapport ska genomföras vilket kan påverka innehållet. Att mottagaren av rapporten får notifikation om att patienten är på väg ut från operation är en viktig komponent. Då kan den mottagande sjuksköterskan förbereda och behöver inte lägga tid på åtgärder när patienten är på plats. Alla ovanstående moment kan leda till att personal som är ovana eller stressade kan missa information under överrapporteringen (15).
Problemområde
Både anestesisjuksköterskor, intensivvårdssjuksköterskor och allmänsjuksköterskor jobbar aktivt kring den postoperativa vården av patienten. Att använda sig av ett strukturerat och standardiserat sätt att rapportera ökar således patientsäkerheten och effektiviteten kring fortsatt vård (23–25). En stor anledning till vårdskador är brist i kommunikationen (12). Korrekt överrapportering är en förutsättning för att kommunikationen ska fungera mellan vårdgivare. Det är därför viktigt att undersöka vilket innehåll en överrapportering har och hur den presenteras till mottagaren.
Syfte
Att undersöka innehållet i den muntliga överrapporteringen mellan anestesisjuksköterskor och postoperativ personal.
Frågeställningar
• Vad kan påverka innehållet?
• Vilka åsikter har mottagande sjuksköterska kring rapportinnehållet?
Metod
Design
En strukturerad icke experimentell observationsstudie med kvantitativ och kvalitativ ansats valdes som datainsamlingsmetod.
Urval
Inklusionskriterier: Rapporteringar mellan specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård och mottagande sjuksköterskor inom intensivvård och postoperativ vård. Exklusionskriterier: Överrapporteringar av individer under 18 år och rapporter gjorda av studenter samt läkare. Rapporteringarna observerades på en postoperativ avdelning, samt på en
intensivvårdsavdelning med specialistinriktning mot Thoraxkirurgi. Det skedde på ett större sjukhus i mellersta Sverige.
Datainsamling
Inför observationerna utformades ett strukturerat observationsschema efter vetenskaplig litteratur (20,23,26) (Se bilaga 1). Schemat togs fram för att säkerställa att samma fenomen och parametrar undersöktes vid varje rapportering. Innan den primära studien påbörjades gjordes en pilotstudie på en postoperativ avdelning. Under pilotstudien gjordes
4 tolkades på samma sätt och därmed undvika feltolkning. Sammanlagt observerades fem stycken rapporteringar. Mottagande sjuksköterskor tillfrågades efter rapporteringarna om de önskade mer innehåll i rapporten. Sedan tillfrågades anestesisjuksköterskor som jobbade utanför den verksamhet som ska studeras om förslag på förändringar i schemat. Därefter genomfördes revideringar för att bättre passa ändamålet med studien. Ordningen
omstrukturerades i schemat och en rad togs bort, då den ansågs irrelevant inom den här verksamheten.
Det lämnades utrymme för att skriva mindre fältanteckningar på schemat och under
observationerna stod författarna passivt bredvid och bar samma arbetskläder som personalen. Detta för att i minsta mån påverka rapporteringsprocessen (27).När den riktiga studien påbörjades delade observatörerna upp sig och gjorde observationer parallellt på de olika avdelningarna. Datainsamling skedde under två veckors tid.
SBAR var en etablerad modell på båda enheterna där studien genomfördes. Författarna bortsåg från den modellen när observationerna gjordes. Mycket personal ansågs inte använda modellen vid deras överrapporteringar till den postoperativa avdelningen.
Tillvägagångssätt
Observationen påbörjades när anestesisjuksköterskorna tog in patienten på den postoperativa avdelningen. Tidtagningen startade inte förrän patienten var uppkopplad och den muntliga rapporteringen började. Om anestesisjuksköterskan och den mottagande sjuksköterskan tittade på förband eller intravenösa infarter noterades detta innan tidtagningen. Platsen för rapporten noterades också i observationsschemat. Delvis hos patienten innebar att
anestesisjuksköterskan och den mottagande sjuksköterskan tittade på förband och infarter gemensamt innan den muntliga rapporteringen. Om den mottagande sjuksköterskan
efterfrågade information kryssades detta i rutan Kompletterar mottagande sjuksköterska? Om mottagande sjuksköterska tittade på någon av parametrarna under in- och
utfarter/operationsförband på observationsschemat utan att anestesisjuksköterskan nämnt det,
fylldes det i schemat som en komplettering. Fanns inte en in- och utfart/operationsförband noterades även detta. Efter att anestesisjuksköterskan lämnat salen tillfrågades den
mottagande sjuksköterskan att rangordna hur nöjda de var med rapporten på en skala 1–5, där 1 var en mycket missnöjd rapport och 5 var en perfekt skattad rapport. Därefter ombads de att kortfattat svara på om de önskat något mer i rapporten eller om de upplevde att irrelevant information tagits upp.
Analys
Författarna använde sig av en explorativ dataanalys där data sammanställdes i en beskrivande statistik (28). Sedan sammanställdes variablerna från observationsschemat och jämfördes med varandra. När rapportinnehållet analyserades, uteslöts in- och utfarter samt operationsförband då detta annars resulterade i olika maxantal, vilket försvårade den statistiska beräkningen. Istället presenterades in- och utfarter/operationsförband för sig. Störningsmoment ställdes i relation till tid och rapportinnehåll. Det var författarna som tog ställning till vad som
uppfattades som störningsmoment. De komponenter som ansågs relevanta ställdes i relation till nöjdhet hos mottagande sjuksköterska. Vidare ställdes även rapporteringsplats i
förhållande till hur mycket innehåll av in- och utfarter som togs upp. Den analysmetod som har använts är T-test där två samplar antar olika varianser. De två samplarna jämfördes för att
5 bedöma signifikansnivån. Analysmetoden presenterar också ett medelvärde samt visar vilka standardavvikelser som finns. Signifikansnivån som har antagits är p<0,05 (28).
Den kvalitativa delen av observationsschemat analyserades genom grov kategorisering. Detta innefattade att all text som observatörerna skrev ner i observationsschemat sammanställdes i sin helhet. Därefter lästes alla anteckningar gemensamt upp och färgkodades utefter det som var likt varandra. Färgerna kategoriserades sedan med hjälp av begrepp som var snarlikt meningarna. Inga subkategorier kunde genereras då det var mycket liten mängd text och snarlik information. I tabell 2 nämns också citat som sagts direkt av mottagande
sjuksköterska. Inspiration hämtades från kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman (29). Mixed Methods användes för att stärka den kvantitativa datan med kvalitativ fakta (27).
Etiska ställningstaganden
Ett informationsbrev skickades till respektive verksamhetschef för godkännande att genomföra studien, samt till facket för kännedom. Vidare informerades personal på
avdelningsmöten innan studiens start. Dessutom har en muntlig förfrågan gjorts inför varje rapport för att få personalens godkännande (31).
I samband med observationerna har författarna lyssnat på patienternas operationsberättelser. Noteringar om identitet, sjukdomshistorik och ingrepp gjordes inte varpå patientsekretessen inte äventyrades. Mottagare av rapporten har efteråt tillfrågats angående hur nöjda de var med innehållet. Detta noterades och initialer på personalen kodades för att bibehålla integriteten (32).
Den förförståelse som fanns var att båda författarna har jobbat på en postoperativ avdelning och kan således ha förutfattade meningar kring överrapportering. I och med att
observationsschemat var framtaget i förväg och har en vetenskaplig grund minskade personliga värderingar.
6
Resultat
Rapportinnehåll
Sammanlagt observerades 50 överrapporteringar. Kodningen visade att alla rapporter var unika, d.v.s. samma anestesisjuksköterska rapporterade aldrig till samma mottagande sjuksköterska mer än en gång. Vissa enskilda anestesisjuksköterskor och mottagande sjuksköterskor observerades dock flera gånger. Sammanlagt observerades 5
allmänsjuksköterskor, 22 intensivvårdssjuksköterskor och 33 anestesisjuksköterskor. Ingen tillfrågad sjuksköterska nekade till deltagande i studien. Fördelningen mellan de observerade enheterna visas i figur 1.
Figur 1. Observerade enheter.
Figur 2. Andel i procent av vilka parametrar som rapporteras (n =50).
Hand- och plastik 18% Ortopedi 10% Specialenhet 12% Kirurgi 22% Urologi 10% Gynekologi 8% Thoraxkirurgi 20% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Har det rapporteras av anestesisjuksköterska? Kompletterar mottagande sjuksköterska?
7
Figur 3. Andel i procent av vilka in- och utfarter/operationsförband som rapporteras.
I Figur 2 och 3 visas de parametrar som observerats och hur ofta de förekom i de muntliga rapporterna. Identitet, aktuell diagnos, sjukdomsanamnes samt peroperativa läkemedel rapporterades i mer än 90 % av rapporterna. Allergi, blodförlust, luftvägshantering och
kirurgiska komplikationer var de parametrar som missades mest frekvent.
Författarna uppfattade att operationsförband inte rapporterades i stor utsträckning. I 38% av fallen där det fanns ett förband pratade varken anestesisjuksköterskan eller mottagande sjuksköterskan om det. Togs det upp av anestesisjuksköterskan visades också förbandet upp för mottagande sjuksköterska.
Det fanns skillnad i nöjdhet hos mottagande sjuksköterska gällande rapportinnehåll. Har anestesisjuksköterskan rapporterat procentuellt fler parametrar var även nöjdhet-skattningen högre (bilaga 2).
39 utav 40 observationer på den centrala operationsavdelningen ringde innan de kom ut med patienten. På den andra intensivvårdsavdelningen var normen att inte ringa ut innan
anestesisjuksköterskan började förflytta patienten. Där var resultatet att 9 av 10 inte ringde. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Har det rapporteras av anestesisjuksköterska? Kompletterar mottagande sjuksköterska? Fanns ej Visas det upp av anestesisjuksköterska? Fanns men rapporterades inte
8
Störningsmoment och rapporteringstid
I tabell 1 visas att parametrar som överrapporteras ökar i antal då störningsmoment inträffar. Det finns dock ingen statistisk signifikans (p = 0,21).
Tabell 1. Skillnad störningsmoment med observerat antal parametrar och rapporteringstid. Inga störningsmoment n = 28 Störningsmoment n = 22 p-värde Observerat antal parametrar medelvärde (SD) Rapporteringstid medelvärde (SD) i minuter 11,79 (1,54) 3,43 (1,72) 12,41 (1,78) 4,41 (2,15) 0,21 0,10
Den genomsnittliga rapporteringstiden för alla observationer var 3,86 min. Den kortaste var en minut och den längsta nio minuter. Störningsmomenten hade ingen signifikant påverkan på tiden (p = 0,10).
I de störningsmoment som fanns förtryckta i observationsschemat, framkom det att samtal
nära rapporten var mest frekvent förekommande (n =13). De parametrar som skrevs ner i
fritext (n = 13) kategoriserades i tre huvudgrupper: Bullrig miljö, Fullt på postoperativa
avdelningen samt avbrott i rapporten. Bland dessa var Bullrig miljö (n = 5) och avbrott i rapporten (n = 5) de mest frekventa.
Figur 4. Skillnad antal parametrar med tid. Y-axel avser antal parametrar som tas upp.
Tiden för rapporten påverkade innehållet som togs upp. Om anestesisjuksköterskan höll sig under 4 minuter togs flera parametrar upp (Se figur 4). Ser man till nöjdhet i rapporten (skala 1-5) finns det ingen större skillnad hur mottagande sjuksköterskor skattade rapporten i
förhållande till tiden. I gruppen 1-3 min var medelvärdet i nöjdhet 4,07 och i gruppen 4-9 min. var medelvärdet i nöjdhet 4,10.
0 100 200 300 400
Tid 1-3 min. (n = 29) Tid 4-9 min. (n = 21)
9
Rapporteringsplats
Det fanns tre olika platser där rapporten skedde. Helt bedside - hela rapporten framför patienten vid fotändan på sängen. Denna rapportering sågs vid ett tillfälle
(n =1). Delvis bedside - rapporten startade hos patienten där anestesisjuksköterskan gick igenom in och utfarter, samt operationsförband tillsammans med den mottagande
sjuksköterskan och oftast även visade upp dem (n = 25). Rapportering endast på expedition - anestesisjuksköterskan kopplade upp patientens övervakning och därefter rapporterade till den mottagande sjuksköterskan (n = 24). Vissa mottagande sjuksköterskor gick igenom
operationsförband och dylikt efter rapporten. Därmed räknades detta som komplettering i observationsschemat.
Andel in- och utfarter som togs upp ökade i antal om rapporten var helt eller delvis bedside (Se figur 5).
Figur 5. Medelvärde i procent av rapportinnehåll in- och utfarter/operationsförband (I/U/O) beroende på rapporteringsplats.
Sjuksköterskornas upplevelse av rapportinnehållet
Det framkom fyra olika kategorier av vad som önskades mer av i rapporten: Inga ytterligare
önskemål, Struktur, Saknar information/genomförd åtgärd samt Komplettering via läsning
(Se tabell 2). Maxantalet överstiger 50 observationer på grund av att flera mottagande sjuksköterskors åsikter ingick i flera kategorier.
Tabell 2. Mottagande sjuksköterskors upplevelser av rapportinnehållet.
Kategori Antal Citat
Inga ytterligare önskemål n =23 "Mycket bra röd tråd. Lätt att följa"
”Nöjd. Fick med allt. Tog med det viktigaste.” ”Bra rapport. Fin struktur.”
Struktur n = 13 ”Tydligare. Mer struktur. Hoppigt."
”Alla bitar var med men saknade röd tråd.” Saknar information/genomförd
åtgärd
n = 16 ”Ej dokumenterad information på OP-journal.” ”Huvudorsak till op/narkos nämndes ej.” Komplettering via läsning n = 5 ”Kan läsa sig till resterande.”
”Måste läsa mycket själv i journal.”
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Rapportinnehåll I/U/O procent Endast vid expedition
Rapportinnehåll I/U/O procent Delvis bedside + Bedside
10 När frågan ställdes kring vad för information som upplevdes irrelevant, framkom det två kategorier: Mängd på läkemedel samt Sedvanliga procedurer onödiga. En del sjuksköterskor ansåg att det inte var nödvändigt att nämna mängden av ett läkemedel som patienten fått, till exempel anestesiläkemedel. Det enda intressanta var om det krävdes ovanligt mycket av ett läkemedel och om det kunde påverka den postoperativa vården. Vissa tyckte att sedvanliga procedurer inte behövdes tas upp. Den mottagande sjuksköterskan ansågs sig vara väl insatt och hade erfarenhet av de operationer som genomfördes. Därför behövde dem inte mer information. Majoriteten av sjuksköterskorna tyckte att irrelevant information inte förekom (n= 46).
Diskussion
Resultatdiskussion
Rapportinnehåll
Att rapportera det som berör patienten och dess operation är en förutsättning för hög patientsäkerhet. När viktiga faktorer utelämnas i överrapporteringen kan konsekvenser som felaktiga medicinutdelningar förekomma och därmed äventyra patientsäkerheten (25). Två av de parametrar som oftast glömdes bort i rapporterna var allergier och kirurgiska
komplikationer. Att inte rapportera över allergier har setts i tidigare forskning. Samma studie
bekräftar också att information kring vad för slags ingrepp och vilken ven-access som patienten hade är något som däremot vanligtvis rapporteras (33). Detta visas också i denna observationsstudie.
Genom att använda sig av en rapportmall där det operativa förloppet överrapporteras på ett standardiserat sätt, skapas förutsättningar för att inte glömma viktig information (34). En vedertagen kommunikationsmall är SBAR. Den anses skapa struktur och förutsättningar för att inte missa information och bidrar till en högre patientsäkerhet (35). Däremot finns det svårigheter med en standardisering då anestesisjuksköterskor har olika kunskapsnivåer och erfarenheter. Detta bidrar då till att de på olika sätt uppmärksammar symtom hos en patient, vilket leder till att rapporterna blir annorlunda (36). SBAR var redan en implementerad kommunikationsmall på avdelningarna. Stora variationer fanns i vilken ordning parametrar togs upp i aktuellt, vilket kan ha gett utrymme för individuell tolkning och förklara åsikterna mottagande sjuksköterska hade.
Tid och störningsmoment
Det framkom i denna studie att störningsmoment inte hade någon påverkan på andel
parametrar som togs upp. Att minimera avbrott i rapporten och störande ljud runtomkring är ändå en förutsättning för att effektivisera rapporten. Minimering av störningsmoment skapar förutsättningar för att all viktig information tas med. Tekniska störningsmoment som telefon, larm och annan apparatur kan vara svårt att införa ändringar på. Är den postoperativa
avdelningen full är det mer ett logistikproblem men kan ändå bidra till en rörig miljö. I de fall där annan vårdpersonal är den bidragande faktorn till störningsmoment kan implementeringar göras för att kunna minska på antalet störningar (22). Rapportering av patienter som
genomgått kirurgi sker ofta i en miljö där det förekommer störningsmoment, vilket denna studie samt tidigare forskning visar (37). Störningsmomentens inverkan på rapporteringen i denna studie speglar kanske därför inte verkligheten där störningsmoment borde påverka innehållet i större utsträckning.
11 I studien observerades fler antal rapporterade parametrar i gruppen där rapporterna tog 1-3 minuter jämfört med gruppen som tog 4-9 minuter. Detta stärks av tidigare forskning som visar att längre rapporteringstid inte nödvändigtvis behöver leda till mer
informationsöverföring (38). Antalet störningsmoments påverkan på rapporteringstiden gick inte att påvisa med signifikans i denna studie, även om medeltiden för rapporteringen var längre (Se tabell 1).
Rapporteringsplats
I denna studie var det en jämn fördelning över var rapporterna skedde (n=24 respektive n=25). I andra studier påvisades att antal in- och utfarter togs upp i högre utsträckning om rapporten var delvis bedside. Att stå vid patienten och få information ansågs i en studie vara till stor hjälp för mottagande sjuksköterska, då de kan bilda sig en egen uppfattning av situationen. Det skapade därmed förutsättningar att bedriva en säkrare vård. (39). Varför anestesi-sjuksköterskorna valde att ta resten av rapporten vid expedition kan härledas till bevaring av patientsekretess. Känslig information är något som bör informeras vidare utan risk för att andra patienter i närheten kan ta del av vad som sägs (40). Det får dock inte ske på bekostnad av att viktig information uteblir.
Sjuksköterskornas upplevelse av rapportinnehållet
Att framföra vilka sorters läkemedel som har givits ansågs väsentligt, medan mängden av ett läkemedel ansågs onödigt. Detta kan vara något som anses viktigt för anestesisjuksköterskan att rapportera vidare, medan mottagande sjuksköterska inte såg relevansen av att få reda på detta. I en tidigare studie beskrivs att när två sjuksköterskor har olika arbetsuppgifter är det av väsentlighet att de har förståelse för varandra. Detta anses bidra i sin tur till bra samarbete mellan olika enheter och leder då till ökad patientsäkerhet (42,43). Tidigare forskning visar på att det finns en fördel i att mottagande sjuksköterska ställer frågor under rapporten för att skapa en dialog och därav bidra till en bättre kvalité i rapporten (39). I denna studie ansåg författarna att dialogen mellan anestesisjuksköterska och mottagande sjuksköterska var bristfällig. Antal observerade kompletteringar var förhållandevis låga och borde vara mer jämnfördelad (Se figur 2). Att öppna upp samtalsklimatet och uppmuntra dialog skulle därför eventuellt kunna gynna rapporteringen.
En del mottagande sjuksköterskor ansåg att alla parametrar inte behövs rapporteras om operationen gick enligt rutin. Det ansågs vara tillräckligt att informationen stod i journalen och att det onormala presenterades. Ifall det skulle behövas kunde ansvarig sjuksköterska läsa sig till relevant information istället. I en tidigare studie visades det att om patienten var helt vaken och stabil när den kommer till postoperativa avdelningen blev också rapporten mer kortfattad. Problem kunde uppstå när tillståndet försämrades akut. Då hade ansvarig
sjuksköterska inte tid att läsa sig till det som behövdes (44). Därför behöver information också överföras muntligt för att skapa handlingsberedskap.
Metoddiskussion
Författarna valde att göra en icke experimentell observationsstudie då det ansågs kunna ge bäst resultat utan att ge falskt positiva svar. Syftet med studien var inte att testa en
intervention, utan att kartlägga befintligt rapporteringsinnehåll och faktorerna runtomkring. Därför antogs ett icke experimentellt förhållningsätt. Ursprungligen var tanken att göra observationsstudien med enbart kvantitativ ansats. En mixad ansats antogs istället, då en kvantitativ metod ensamt ansågs inte kunna beskriva komplexiteten i överrapporteringen.
12 Komponenter och fenomen kunde missas om inte personalen fick ge sin åsikt (27).
Kvalitativa aspekter ansågs även kunna stärka den kvantitativa datan (28). Antalet observationer som gjordes ansågs tillräckliga för att uppnå datamättnad och var även logistiskt genomförbart.
Observationsschemat testades i en pilotstudie där båda författarna lyssnade på samma
rapporter och tittade därefter igenom dem tillsammans för att säkerställa att schemat tolkades på samma sätt. Detta skapade förutsättningar för att samma sorts observationer kunde
genomföras flera gånger, vilket stärkte reliabiliteten. Författarna tillfrågade även verksamma anestesisjuksköterskor om att ge sin åsikt på observationsschemat samt ge förslag på
ändringar, vilket ökade innehållsvaliditeten i schemat (45). Vem har gjort ingreppet var parametern som togs bort då den saknade relevans för den kliniska verksamheten. Vid den riktiga observationsstudien delade författarna upp sig och gjorde observationerna på varsitt håll. Detta kan ha påverkat reliabiliteten även om åtgärder har gjorts för att eliminera individuella tolkningar. Hade istället en person genomfört alla observationer hade reliabiliteten stärkts men detta hade inte varit möjligt tidsmässigt.
Ursprungstanken med studien var att kartlägga specialistsjuksköterskors åsikter, då de har mer teoretisk grund för att kunna handha den postoperativa patienten. Ändå inkluderades
allmänsjuksköterskor då de förväntades göra samma arbetsuppgifter som en
intensivvårdssjuksköterska i den postoperativa miljön, trots avsaknad av specialistexamen. Hade studien genomförts på enbart specialistsjuksköterskor hade undersökningsgruppen varit mer homogen (27). Inkluderandet gav dock möjlighet till fler observationer och därmed ett fylligare material. Resultatet som genererades blev mer generaliserbart då det täckte fler utbildningskategorier. Inkluderandet ansågs även minimera risken för att samma observation gjordes flera gånger, det vill säga dubbletter. Med dubbletter menas att samma
anestesisjuksköterska rapporterar över till samma mottagande
sjuksköterska. Överrapportering av barn exkluderades då de överrapporteringarna enligt författarnas förkunskap kan vara mer logistiskt svåra att hantera.
Enheterna som valdes för studien gjorde det möjligt att täcka en stor mängd olika sorters ingrepp. Detta ger en ökad generaliserbarhet av resultatet. Nackdelen blir att resultatet inte kommer att spegla rapporteringen utifrån hur komplexa patientfallen är. Mindre operationer med friskare patienter kan ta kortare tid att rapportera och behöver troligtvis inte vara lika omfattande. Själva urvalet av vilka rapporteringar som skulle observeras var slumpmässigt. Deltagande avgjordes beroende på vilken dag författarna valde att befinna sig på den postoperativa avdelningen.
Det hade varit intressant att undersöka flera olika intensivvårdsavdelningar som har hand om postoperativa patienter då det ytterligare hade ökat generaliserbarheten. Detta ansågs svårt att genomföra logistiskt då övriga intensivvårdsavdelningar på sjukhuset inte hade lika stora elektiva flöden på patienter.
Observationsschemats andra sida innehåller den mottagande sjuksköterskans åsikter och är därför mer mottaglig för bias. Troligtvis tolkar och vinklar författarna innehållet i större utsträckning. Det finns ändå ingen möjlighet att i samma utsträckning observera nöjdhet utan att inkludera den mottagande sjuksköterskans personliga åsikt.
Författarna till studien är båda sjuksköterskor och har jobbat på postoperativa avdelningar. En utav avdelningarna där studien genomfördes har varit arbetsplats för båda författarna, vilket kan ha påverkat resultatet då personal på plats visste vilka författarna var och varför dom var där. Situationen gjorde också att författarna redan innan observationerna sitter på mycket erfarenhet som kan generera felaktiga tolkningar. Därför ansågs det viktigt att ha fasta
13 parametrar i observationsschemat som är förankrat i litteratur. Detta minimerar värderingar och åsikter, vilket stärker reliabiliteten (28). Reliabiliteten i de statistiska uträkningarna som gjorde får betraktas som låg då värdena är över den signifikansnivå som antogs (p<0.05). Resultatet som genererades kan vara slumpartat.
Innan personalen på postoperativa avdelningen vant sig vid att studien skulle genomföras kunde avbrott i observationen uppstå. Det kunde också medföra att personalen agerade på ett annorlunda sätt när rapporteringen väl började, då de redan innan fick information kring vad som skulle observeras. Dock gavs ingen detaljerad information kring observationsschemat, utan endast att intresset låg i hur rapporteringen såg ut. Observatörerna tillfrågades vad de gjorde där och ibland ombads de att hjälpa till med kliniskt arbete. Efter de första dagarna upplevdes det som att personalen var mer avslappande och jobbade på som vanligt utan att lägga märke till observatörerna. Observatörerna klädde sig också likadant som resten av personalen. Detta genererade ett mer trovärdigt resultat, då personalen inte kände sig övervakade i samma utsträckning (27,28).
Innan studien informerades respektive enhet om att författarna skulle vara där och observera personalen. Detta eliminerade tvivelaktigheter från anestesipersonalen, som under
pilotstudierna upplevdes lite överrumplade och ställda vid tillfrågan om deltagande. Samma känsla infann sig inte under de riktiga observationerna. Ingen nekade till deltagande i studien, vilket får ses som en styrka.
De korta frågor som ställdes till mottagaren av rapporten gjorde ibland att observatörerna kände sig påträngande och att sjuksköterskorna uppehölls från sitt fortsatta arbete med patienten. Utförligare svar hade troligtvis kunnat genererats med hjälp av längre intervjuer, men hade varit svårt att få personalen att avsätta tid för i arbetet. När och i vilken miljö intervjun genomfördes kunde påverka kvalitén. Vid en lugn miljö där den som blir intervjuad känner sig trygg, skapas förutsättningar för bättre och utförligare svar (28). Hade intervjuerna skett i ett senare skede fanns risken att de inte har kommit ihåg rapporterna i lika stor
utsträckning.
Mottagande sjuksköterska har i vissa fall valt att läsa sig till information. Detta kan vara en felkälla då författarna ej har kontrolläst patientjournaler efter att observationen avslutats. Mottagande sjuksköterska kan istället ha kompletterat informationen utan observatörernas vetskap. Informationen kan ha gått fram till den ansvariga sjuksköterskan, trots att det inte har noterats muntligen. För att säkerställa att informationen kunnat föras vidare skulle författarna ha behövt gå in i patientjournalerna, vilket hade krävt fler etiska tillstånd.
Det är också svårt att redogöra för om resultatet speglar den sammanfattade informationen som fanns kring patienten i teamet. I vissa fall noterade observatörerna att undersköterskan på postoperativa avdelningen såg till att titta på operationsförband samt in- och utfarter när mottagande sjuksköterska inte gjorde det. I observationsschemat noterades det endast om sjuksköterskorna kompletterade innehållet.
14
Konklusion
Informationsöverföring mellan operationspersonalen och den postoperativa miljön är
komplex. Det finns en överhängande risk att viktig information inte rapporteras över. I denna studie noterades att parametrar som allergi, blodförlust, luftvägshantering och kirurgiska
komplikationer inte tas med i den omfattningen de borde i överrapporteringen. Det gick inte
att påvisa störningsmomentens inverkan på rapportens innehåll eller tiden det tog att rapportera. Rapporteringsplats påverkade mängden in- och utfarter/operationsförband som togs upp. Det som mottagande sjuksköterska hade velat ändra på i rapporten är mer struktur och mer information i rapporten.
Implementering av studieresultat
I och med att denna studie har kommit fram till att väsentlig information missas, finns belägg för att arbeta fram en rapportmall. Det stärks av tidigare forskning att en strukturerad
rapportmall skapar förutsättningar för ett säkert överlämnande av en patient.
Förslag till fortsatt forskning
I denna studie har den mottagande sjuksköterskans åsikter tagits upp. Det kan vara intressant för vidare forskning att se hur anestesisjuksköterskan uppfattar situationen. För en mer korrekt bedömning av innehållet i rapporten skulle en ny studie behöva göras där granskning av patientjournalen också ingår i observationen. Intressant skulle också vara att implementera en rapportmall och se dess inverkan på rapporteringen med resultat från före och efter
15
Referenser
1. Eide H, Eide T, Glad A. Omvårdnadsorienterad kommunikation : relationsetik, samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur; 2009.
2. Patterson ES, Roth EM, Woods DD, Chow R, Gomes JO. Handoff strategies in settings with high consequences for failure: lessons for health care operations. Int J Qual Heal Care [Internet]. 2004 Apr 1;16(2):125–32. Available from:
https://doi.org/10.1093/intqhc/mzh026
3. Edberg A-K. Omvårdnad på avancerad nivå : kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden. Lund: Studentlitteratur; 2013.
4. Leonard M, Graham S, Bonacum D. The human factor: the critical importance of effective teamwork and communication in providing safe care. Qual Saf Health Care [Internet]. 2004 Oct;13 Suppl 1(Suppl 1):i85–90. Available from:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15465961
5. Socialstyrelsen. Kommunikation och informationsöverföring. Socialstyrelsen - Patientsäkerhet [Internet]. [cited 2019 Apr 11]. Available from:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/riskomraden/kommunikation-och-informationshantering
6. Jeffcott SA, Evans SM, Cameron PA, Chin GSM, Ibrahim JE. Improving measurement in clinical handover. Qual Saf Heal Care [Internet]. 2009 Aug 1;18(4):272 LP – 276. Available from: http://qualitysafety.bmj.com/content/18/4/272.abstract
7. Regeringskansliet. Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). Stockholm: Socialdepartementet [Internet]. [cited 2019 Apr 11]. Available from: http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2010:659
8. Payne CE, Stein JM, Leong T, Dressler DD. Avoiding handover fumbles: a controlled trial of a structured handover tool versus traditional handover methods. BMJ Qual &amp; Saf [Internet]. 2012 Nov 1;21(11):925 LP – 932. Available from: http://qualitysafety.bmj.com/content/21/11/925.abstract
9. Duhn L, Medves J. A 5-facet framework to describe patient engagement in patient safety. Health Expect [Internet]. 2018/08/29. 2018 Dec;21(6):1122–33. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30160006
10. Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening.
Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård riksföreningen för anestesi och intensivvård; svensk sjuksköterskeförening [Internet]. 2012 [cited 2019 Apr 11]. Available from: https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/anestesi.komp.webb.pdf
11. Kompetensbeskrivning legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård riksföreningen för anestesi och intensivvård; svensk sjuksköterskeförening [Internet]. [cited 2019 Apr 11]. Available from:
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-16
svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/anestesi.och.intensivvard.kompbeskr.pdf
12. Kommunikationsbrister i vården [Internet]. [cited 2019 Apr 11]. Available from:
https://www.ivo.se/globalassets/dokument/bilder-och-nyheter/2014/kommunikationsbrister-i-varden.pdf
13. Nagelhout J, Elisha S. Nurse anesthesia. St. Louis, Mo.: Elsevier; 2017.
14. Smith AF, Pope C, Goodwin D, Mort M. Interprofessional handover and patient safety in anaesthesia: observational study of handovers in the recovery room†. Br J Anaesth [Internet]. 2008;101(3):332–7. Available from:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0007091217341946
15. Lane-Fall MB, Pascual JL, Massa S, Collard ML, Peifer HG, Di Taranti LJ, et al. Developing a Standard Handoff Process for Operating Room–to-ICU Transitions: Multidisciplinary Clinician Perspectives from the Handoffs and Transitions in Critical Care (HATRICC) Study. Jt Comm J Qual Patient Saf [Internet]. 2018;44(9):514–25. Available from: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1553725017305081 16. Stahl K, Palileo A, Schulman CI, Wilson K, Augenstein J, Kiffin C, et al. Enhancing
Patient Safety in the Trauma/Surgical Intensive Care Unit. J Trauma Acute Care Surg [Internet]. 2009;67(3). Available from:
https://journals.lww.com/jtrauma/Fulltext/2009/09000/Enhancing_Patient_Safety_in_t he_Trauma_Surgical.2.aspx
17. Siddiqui N, Arzola C, Iqbal M, Sritharan K, Guerina L, Chung F, et al. Deficits in information transfer between anaesthesiologist and postanaesthesia care unit staff: an analysis of patient handover. Eur J Anaesthesiol [Internet]. 2012;29(9). Available from: https://journals.lww.com/ejanaesthesiology/Fulltext/2012/09000/Deficits_in_informati on_transfer_between.6.aspx
18. Blom L, Petersson P, Hagell P, Westergren A. The SBAR model for communication between health care professionals : a clinical intervention pilot study. Int J Caring Sci [Internet]. 2015;8(3):530–5. Available from:
http://hkr.diva-portal.org/smash/get/diva2:871551/FULLTEXT01.pdf
19. Region Östergötland - Säker kommunikation [Internet]. [cited 2019 Jun 5]. Available from:
https://vardgivarwebb.regionostergotland.se/Startsida/Verksamheter/Regiondirektor/Le dningsstaben/Patientsakerhet/Strategi-och-styrande-dokument/Saker-kommunikation/ 20. Segall N, Bonifacio AS, Schroeder RA, Barbeito A, Rogers D, Thornlow DK, et al.
Can we make postoperative patient handovers safer? A systematic review of the literature. Anesth Analg [Internet]. 2012/04/27. 2012 Jul;115(1):102–15. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22543067
21. Kear TM. Continuing Nursing Education. Patient Handoffs: What They Are and How They Contribute to Patient Safety. Nephrol Nurs J [Internet]. 2016 Jul;43(4):339–43. Available from:
https://login.e.bibl.liu.se/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true &db=a9h&AN=117536617&site=eds-live&scope=site
17 22. Kowitlawakul Y, Leong BSH, Lua A, Wong JJ, Goh N, Koh N, et al. Observation of
handover process in an intensive care unit (ICU): barriers and quality improvement strategy. Int J Qual Heal Care [Internet]. 2015 Feb 2;27(2):99–104. Available from: https://doi.org/10.1093/intqhc/mzv002
23. Lowe JS. A High-Fidelity Simulation Study of Intraoperative Latent Hazards and Their Impact on Anesthesia Care-Related Handoff Outcomes. AANA J [Internet]. 2017 Aug;85(4):250–5. Available from:
https://login.e.bibl.liu.se/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true &db=a9h&AN=124667332&site=eds-live&scope=site
24. Stewart KR. SBAR, Communication, and Patient Safety: An Integrated Literature Review. MEDSURG Nurs [Internet]. 2017 Sep;26(5):297–305. Available from: http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=cin20&AN=125833257&site= ehost-live
25. Santos GR da S dos, Campos JF, Silva RC da. Handoff communication in intensive care: links with patient safety . Vol. 22, Escola Anna Nery . scielo ; 2018.
26. Hovind IL. Anestesiologisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur; 2013.
27. Polit DF, Beck CT. Nursing research : generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2016.
28. Gerrish K, Lathlean J. The research process in nursing [Elektronisk resurs]. Chichester, West Sussex, UK ; Wiley Blackwell; 2015.
29. Graneheim UH, Lundman B. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Educ Today [Internet]. 2004;24(2):105–12. Available from:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0260691703001515
30. Arakelian E, Swenne CL, Lindberg S, Rudolfsson G, von Vogelsang AC. The meaning of person-centred care in the perioperative nursing context from the patient’s
perspective – an integrative review. J Clin Nurs. 2017;26(17–18):2527–44. 31. Petersson M. Etikprövning – en översyn av reglerna om forskning och hälso- och
sjukvård [Internet]. 2017 [cited 2019 Apr 11]. Available from:
https://www.regeringen.se/4af253/contentassets/ed856646e3b1470da82edd2b9193a0e0 /etikprovning--en-oversyn-sou-2017_104_webb.pdf
32. Regeringskansliet. Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor [Internet]. [cited 2019 Apr 11]. Available from:
http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2003:460
33. Milby A, Böhmer A, Gerbershagen MU, Joppich R, Wappler F. Quality of post-operative patient handover in the post-anaesthesia care unit: a prospective analysis. Acta Anaesthesiol Scand [Internet]. 2014 Feb;58(2):192–7. Available from:
http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=cin20&AN=104002936&site= ehost-live
18 transfer of care from anesthesia to nursing in intensive care units. Health Informatics J [Internet]. 2016 Dec 1;25(1):3–16. Available from:
https://doi.org/10.1177/1460458216681180
35. MacDougall-Davis SR, Kettley L, Cook TM. The ‘go-between’ study: a simulation study comparing the ‘Traffic Lights’ and ‘SBAR’ tools as a means of communication between anaesthetic staff. Anaesthesia [Internet]. 2016 Jul 1;71(7):764–72. Available from: https://doi.org/10.1111/anae.13464
36. Manser T, Foster S, Flin R, Patey R. Team Communication During Patient Handover From the Operating Room: More Than Facts and Figures. Hum Factors [Internet]. 2012 Jul 5;55(1):138–56. Available from: https://doi.org/10.1177/0018720812451594
37. Nagpal K, Abboudi M, Fischler L, Schmidt T, Vats A, Manchanda C, et al. Evaluation of Postoperative Handover Using a Tool to Assess Information Transfer and
Teamwork. Ann Surg [Internet]. 2011;253(4). Available from:
https://journals.lww.com/annalsofsurgery/Fulltext/2011/04000/Evaluation_of_Postoper ative_Handover_Using_a_Tool.28.aspx
38. Randmaa M, Mårtensson G, Swenne CL, Engström M. An Observational Study of Postoperative Handover in Anesthetic Clinics; The Content of Verbal Information and Factors Influencing Receiver Memory. J PeriAnesthesia Nurs [Internet].
2015;30(2):105–15. Available from:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1089947214004651
39. Streeter AR, Harrington NG. Nurse Handoff Communication. Semin Oncol Nurs [Internet]. 2017;33(5):536–43. Available from:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0749208117301043
40. Forde MF, Coffey A, Hegarty J. The factors to be considered when evaluating bedside handover. J Nurs Manag [Internet]. 2018 Oct 1;26(7):757–68. Available from:
https://doi.org/10.1111/jonm.12598
41. Patientdatalagen (SFS 2008:355). Stockholm: Socialdepartementet [Internet]. [cited 2019 May 19]. Available from: http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2008:355
42. Petersen HV, Foged S, Nørholm V. “It is two worlds” cross-sectoral nurse
collaboration related to care transitions: A qualitative study. J Clin Nurs [Internet]. 2019 May 1;28(9–10):1999–2008. Available from: https://doi.org/10.1111/jocn.14805 43. Randmaa M, Engström M, Swenne CL, Mårtensson G. The postoperative handover: a
focus group interview study with nurse anaesthetists, anaesthesiologists and PACU nurses. BMJ Open [Internet]. 2017 Aug 1;7(8):e015038. Available from:
http://bmjopen.bmj.com/content/7/8/e015038.abstract
44. Reine E, Rustøen T, Ræder J, Aase K. Postoperative patient handovers—Variability in perceptions of quality: A qualitative focus group study. J Clin Nurs [Internet]. 2019 Feb 1;28(3–4):663–76. Available from: https://doi.org/10.1111/jocn.14662
45. Henricson M. Vetenskaplig teori och metod : från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB; 2017.
19
Bilagor
20
21
