När kärlek övergår i mord: En kvantitativ innehållsanalys av Aftonbladets och Expressens rapportering om kvinnor som blev mördade i nära relation år 2018

”När kärlek övergår i mord”

En kvantitativ innehållsanalys av Aftonbladets och

Expressens rapportering om kvinnor som blev

mördade i nära relation år 2018

Av: Lin Andersson

Handledare: Carl-Gustav Lindén Examinator: Urban Larssen

Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp

Abstract

Denna uppsats analyserar hur Aftonbladet och Expressen rapporterar om kvinnor som blir mördade i nära relation. Studien jämför tidningarnas rapportering under året 2018. Det aktuella året blev 22 kvinnor mördade av sin nuvarande eller före detta partner i Sverige. Analysen jämför hur tidningarna skiljer sig åt i rapporteringen och hur beskrivningen sker av morden, offren och förövaren. Studien undersöker bland annat huruvida Aftonbladet och Expressen ägnar sig åt skuldbeläggning av offer, om ”ideala offer” förekommer, vilka källor som får uttala sig och om tidigare våld finns rapporterat. De pressetiska reglerna jämförs mot analysens resultat för att undersöka hur svensk kvällspress förhåller sig till riktlinjerna. Studien utgår från den kvantitativa innehållsanalysen med inriktning på genusteori och gestaltningsteori samt behandlar tidigare forskning av ämnet. Metoden som används för utförandet av analysen är kvantitativ innehållsanalys. Studiens material består av 149 artiklar, 83 artiklar från Aftonbladet och 66 artiklar från Expressen. Resultatet av studien visar att både Aftonbladet och Expressen ägnar sig åt skuldbeläggning av offret. Det finns ett större fokus på förövaren än offret i rapporteringen och Expressen är mer detaljerad i rapporteringen och använder mer bilder och namn än Aftonbladet. Den vanligaste enskilda källan att uttala sig i Aftonbladet och Expressen är åklagaren, resultatet visar också på att offentliga källor oftare är återgivna än privata.

Nyckelord: mord, kvinna, i nära relation, skuldbeläggning, mördare, offer, journalistik, idealt

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställningar 3

2. Teori och tidigare forskning 4

2.1 Gestaltningsteori 4

2.2 Genusteori 5

2.3 Indirekt och direkt skuldbeläggning 6

2.4 Det ”ideala” offret 7

2.5 Spelregler för press, radio och TV 8

2.6 Tidigare forskning 9

3. Metod och material 13

3.1 Kvantitativ innehållsanalys 13

3.1.1 Metoddiskussion 15

3.2 Material 16

3.3 Avgränsning 18

3.4 Validitet och reliabilitet 19

4. Resultat 19

5. Analys 34

6. Diskussion och slutsats 44

6.1 Förslag på fortsatt forskning 46

Referenser 47

Bilagor 51

1

1. Inledning

”Det enda du kan göra är att gå. Och jag älskar livet. Det får du inte ta ifrån mig. För om nu hat är motivet. Så finns där inget hat hos mig. Spring för livet om det är dig kärt.”

(Varga & Boström 2011)

Idag sker demonstrationer, protester och samhällsdebatter runt om i världen för att stoppa det dödliga våldet mot kvinnor. I Sverige mördas ett flertal kvinnor varje år av en nuvarande eller före detta partner. Mord i nära relation har förekommit i alla tider. Året 2018 mördades 22 kvinnor av en man i nära relation (Brottsförebyggande rådet 2019a). Det är fler än det antal som förekom mellan åren 1999–2007 då i genomsnitt 18 kvinnor per år blev mördade av en man i nära relation (Brottsförebyggande rådet 2019b). När kvinnor mördas är den vanligaste förövaren en partner eller före detta partner (Nationellt centrum för kvinnofrid u.å.).

Av brott som rapporteras i media har mord det högsta nyhetsvärdet (Gekoski, Gray & Adler 2012, s. 1212). Det är därför av intresse att undersöka hur tidningarna rapporterar och

beskriver dessa kvinnomord för att ta reda på hur det påverkar samhällsbilden av mord i nära relation. Särskilt intressant att undersöka kvällspressens rapportering om morden eftersom de arbetar med löpsedlar, klickjournalistik och snabba nyheter (Weibull & Wadbring 2014, s.296). Lyckas man att följa de pressetiska reglerna när man arbetar med

kvällspressjournalistik och rapporterar om mord? Och hur genusmedveten är kvällstidningsjournalistiken?

Tidigare forskning från England och USA (se kapitel 2) påvisar att skuldbeläggning av offer är vanligt i journalistiken men hur det ser ut i Sverige är svårt att veta i och med att det är ytterst sparsamt med forskning kring medias gestaltning och beskrivning av mord i nära relation. Kristina Weigl som är journalist på Aftonbladet har arbetat i tio år med att rapportera om dödade kvinnor i nära relation och anser att journalistikens rapportering om morden är viktig för synen på brotten (UR Samtiden – Dödsorsak: kvinna 2019).

I Spanien har det dödliga våldet mot kvinnor i nära relation minskat efter mediala, juridiska och sociala insatser (Agenda 2020). Där rapporterar bland annat medierna om varje fall när en

2

kvinna blivit mördad i nära relation och vid varje mord publiceras också en påminnelse om alla tidigare fall som skett inom landet (ibid.), vilket i sin tur visar hur media i andra länder väljer att rapportera om mord i nära relation och hur det kan bidra till en förändring i

samhället. I Sverige är det istället vanligt att anhöriga till offer undrar varför mordet på deras närstående aldrig publicerades i pressen eller enbart blev en notis (UR Samtiden – Dödsorsak: kvinna 2019). Avsikten med denna studie är att svara på hur de fall som blir publicerade beskrivs och gestaltas.

På 20 år har mäns våld mot kvinnor förändrats från att endast vara en kvinnofråga som enbart rörde några enstaka individer till att bli en fråga som berör oss alla (Nevelius & Sandell 2019, s.374). Det har i sin tur resulterat i en stor förändring i medias rapportering om våld i nära relation. Under 1980- och 1990-talet var det osannolikt att våld i nära relation rapporterades i media (ibid. s.371). En av anledningarna var att polisen inte vidarerapportade dessa fall till journalisterna på grund av att detta våld inte skulle komma ut i offentligheten då det sågs som privat (ibid.). Det var först år 1982 som lagstiftningen ändrades så att våld/misshandel inom hemmet kunde falla under allmänt åtal (ibid. s.372). Polisen har uppgett att man numera arbetar på att förändra sitt interna språkbruk om våld i nära relation och har slutat beskriva morden som familjetragedier eller utökade självmord (ibid.). Det förekommer numera en ökad rapportering i media om våld i nära relation och man kan notera efter Metoo-rörelsen en ökning av ledare, debattartiklar, krönikor, insändare och kulturanalyser som handlar om våld i nära relation (ibid. s.372–374).

Men det finns fortfarande ett missnöje idag hos experter. Olga Persson som är ordförande för organisationen Unizon, som är ett riksförbund för Sveriges kvinnojourer och arbetar för jämställdhet och för att stoppa mäns våld mot kvinnor (Unizon 2014), riktar kritik mot regeringen i Sverige för bristande åtgärder och mot ett fortfarande taffligt språkbruk kring våldet (Agenda 2020). Hon påpekar att regeringen talar om familjeangelägenheter istället för att tala om våld i nära relation som grova brott (ibid.). Hon anser att det är viktigt att beskriva våld i nära relation på ett begreppsligt adekvat sätt för att samhället ska kunna sätta in

lämpliga insatser (ibid.).

Regeringen anser i sin tur att det svenska samhället inte agerar och reagerar tillräckligt kraftfull när kvinnor blir utsatta för våld i nära relation och påpekar att Sveriges självbild

3

kring jämställdhetsarbetet är för god (ibid.). Regeringen anser att debatten i Sverige om mäns våld mot kvinnor i nära relation inte är på en tillfredställande nivå (ibid.).

Om regeringen menar att svenska folket har en falsk självbild angående landets jämställdhet kan man fråga sig hur tidningarna rapporterar om och beskriver mord i nära relation eftersom media kan bidra till att avgöra vad som uppfattas som samhällsproblem i landet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Avsikten med studien är att få vidare kunskap om hur kvällspressen i Sverige rapporterar om kvinnomord som skett i nära relation under året 2018. Syftet är att göra en analys av

innehållet för att se hur morden, offren samt förövare beskrivs och gestaltas. Det finns idag mycket forskning om våld mot kvinnor och hur detta rapporteras i media men det saknas svensk forskning kring mord i nära relation och hur det skildras, vilket denna studie syftar till att undersöka.

Följande frågeställningar syftar uppsatsen att svara på.

1. Hur rapporterar tidningarna Aftonbladet och Expressen om kvinnor som blivit mördade i nära relation år 2018?

2. Vilken är skillnaden mellan tidningarnas rapportering om morden?

3. Hur gestaltas offer och förövare?

4

2. Teori och tidigare forskning

För att ta reda på hur mord i nära relation gestaltas och rapporteras i media och hur detta påverkas av genus måste vissa teoretiska ramar användas, nämligen gestaltningsteori och genusteori. Sedan beskrivs indirekt och direkt skuldbeläggning samt det ”ideala” offret och Spelregler för press, radio och TV. Kapitlet avslutas med tidigare forskning som behandlar ämnet våld och mord i nära relation.

2.1 Gestaltningsteori

För att förstå hur media gestaltar kvinnomorden går det med fördel att använda

gestaltningsteorin i denna studie. Teorin härleds ur olika vetenskapsgrenar (Shehata 2015, s.360) och har använts flitigt inom kommunikationsvetenskapen (ibid.). Teorin är mer känd under det engelska ordet framing (ibid. s.359). Sociologen Gaye Tuchman använde inom forskningen begreppet frame som en liknelse för att beskriva hur nyheter har funktionen att vara ett fönster mot omgivningen och skapa dess värld (ibid.). Tuchman anser att fönstret som skapas aldrig är en verklig bild av omvärlden (ibid.). Varje gestaltning är nämligen en

tolkning som gjorts av en människa av en händelse (Jarlbro 2013, s.31). Grundpelaren för teorin handlar om kommunikationens betydelse för hur människor förstår sin omgivning och världen runt omkring sig (Shehata. s.359). Denna studie syftar till att svara på hur ämnet kvinnomord skildras och tolkas (ibid.). Det är precis vad som är tanken med

gestaltningsteorin i jämförelse med dagordningsteorin som ska svara på vad som publiceras (ibid.). Journalister och dess redaktioner gör hela tiden medvetna som omedvetna val i gestaltningen av nyheter vilket bidrar till att rapporteringen alltid blir en vinkling av

verkligheten (ibid. s.361). Journalistiska gestaltningar handlar om vilken vinkel som intas och presenteras, vilka källor som citeras och används, vilken fakta som redogörs och hur ord som är positivt eller negativt värderade används (ibid. s.362) Gestaltningsteorin används i denna uppsats med ett genusteoretiskt perspektiv.

5

2.2 Genusteori

Ordet genus betyder på latin: slag, sort, släkte eller kön (Hirdman 2001, s.11). Ordet är en översättning av det engelska ordet gender (ibid.). För att på ett enkelt sätt förstå ordet genus kan man beskriva det som det sociala könet (Jarlbro 2013, s.11). Medan begreppen man och kvinna är sociala sammansättningar och begreppet kön betyder just det biologiska könet (ibid.).

Hirdman (2001) beskriver att ordet genus bildades för att skapa ett begrepp för att kunna undersöka kvinnans underordning och för att förstå mäns och kvinnors medverkan till kvinnans underordnade ställning.

”Att förstå genus – tankar/praktiker/vanor/föreställningar om människor som kön – som en mänsklig uppfinning, en artefakt, en konstgjordhet, innebär att man försöker sudda ut denna hårda uppdelning, att man söker nå en förståelse som kommer förbi den dualistiska uppdelningen av kön/kropp – genus.”

(Hirdman 2001, s.14)

Genusteorin är användbar när man ska jämföra hur det kvinnliga offret beskrivs gentemot den manliga förövaren så som denna studie avser att göra. Kvinnomord tillsammans med andra brottshandlingar är den värsta typ av kvinnoförtryck (Gemzöe 2004, s.19). Genus är

abstraktioner eller stereotypa föreställningar som vi människor har fått överförda om vad som är kvinnligt kontra manligt (Hirdman 2001, s.16 & 77). Hirdman talar om att mannen ses i samhället som normen och blir på så vis normbärare medan kvinnan är svagare och den mindre. Om samhället ser mannen som normen påverkar det hur beskrivningen av morden kommer att uttryckas och hans handlingar kan tendera till att ses som normativa. I medias rapportering framställs ofta kvinnor och män med karakteristiska egenskaper specifika för könet, detta bidrar till en stereotyp könsbild (Jarlbro 2013, s.63).

6

2.3 Indirekt och direkt skuldbeläggning

Enligt Taylor (2009) blir kvinnor som mördas i nära relation extra utsatta för

skuldbeläggning. Richards, Kirkland Gillespie och Dwayne Smith (2011) skriver om direkt och indirekt skuldbeläggning av offret och påvisar att direkt skuldbeläggning inkluderar rapporterandet av offrets oförmåga att anmäla tidigare våld av förövaren, oförmåga att fullfölja anmälan samt otrohet eller misstänkt otrohet. Indirekt skuldbeläggning enligt Richards, Kirkland Gillespie och Dwayne Smith inkluderar rapporterandet av förövarens mentala, psykiska eller känslomässiga problem, offrets mentala, psykiska eller känslomässiga problem samt offrets eller förövarens alkohol- och droganvändning. Taylor (2009) noterar att direkt skuldbeläggning också innehåller rapportering som beskriver offret med negativa ord och indirekt skuldbeläggning innehåller rapportering som beskriver förövaren med positiva ord. Taylor menar vidare att belysa förövarens eller offrets ekonomiska problem och

skuldbelägga båda parter för våld i nära relation också ska ses som indirekt skuldbeläggning.

Om media rapporterar vad offret gjorde eller inte gjorde när hon blev utsatt för våld tas fokus bort från förövaren (Taylor 2009, s.25) och skuldbelägger istället offret för hennes egna handlingar. Även att i rapporteringen använda vissa detaljer och smeknamn på förövaren kan i sin tur bidra till att skuldbelägga offret (Lloyd & Ramon 2017, s.122).

Media tenderar enligt Taylor (2009) att befria förövaren för mordet genom att göra mördaren till offer och på så vis skapa sympatier för förövaren. Taylor anser att det finns en felaktig föreställning att alla män som utövar våld mot kvinnor är sjuka och därför gör man förövaren oansvarig för sina egna handlingar (Taylor 2009, s.25). Det är vanligt att förövaren som mördar sin partner eller ex-partner blir porträtterad som en tragisk hjälte som hade för stor kärlek för sitt offer (ibid.). Lika ovanligt är det att artiklarna innehåller skuldbeläggning av förövaren för hans handlingar (ibid.).

Är mördaren känd i samhället och är i hög grad respekterad av människor tenderar

rapporteringen om honom att bli särskilt sympatisk (ibid.). I tidigare studier har man noterat att språket man använder om kvinnan tenderar att vara olikt språket man använder om mannen (ibid.). Man beskriver kvinnan med sexuella och föraktfulla ord (ibid.). Kvinnor tenderar också i media att inte porträtteras som individuella individer utan vanligare är att hon blir beskriven utifrån sin relation till män (ibid. s.25–26).

7

2.4 Det ”ideala” offret

Begreppet och teorin om ”det ideala offret” utvecklades av den norske kriminologen Nils Christie (Brottsoffermyndigheten 2012). Han kategoriserade det ideala offret utifrån sex faktorer (ibid.). Enligt kategorierna ska offret vara svagt, vara involverat i en respektabel aktivitet, vara på väg till en plats som offret inte kan förebrås för, förövaren ska vara i

överläge jämfört med offret och förövaren kan beskrivas med negativa ord, förövaren ska vara okänd för offret och offret ska ha tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin status som offer (ibid.).

När man undersöker hur morden gestaltas och hur rapporteringen om offer och förövare ter sig är det intressant att beakta det ideala offret. Det har nämligen inte alltid förekommit rapportering om offret i den svenska pressen. Historiskt har brottsoffer inte fått stort utrymme i svensk kriminaljournalistik. Det var först vid 1990-talet som brottsoffret blev en person, ibland med påhittat namn för att förstärka offrets anonymitet (Pollack 2001, s.264). Även om det idag förekommer ökad information om vissa offer är det inte alltid som mördade kvinnor blir en nyhet.

Det har genomförts forskning på varför vissa offer får mer publicitet än andra och resultatet visar på att om ett offer och ett mord uppfyller vissa speciella kriterier så är chansen större att fallet blir medialt. Gekoski, Gray och Adlers (2012) forskning påvisar att kvinnor är det näst bästa offret sett till nyhetsvärde efter barn. Karaktärsdrag som studien har funnit som gör offret till det ideala är om offret är ung eller gammal, kvinna, vit, medelklass/högre ekonomisk status, respektfull och attraktiv. Gekoski, Gray och Adler anser att dessa

karaktärsdrag ökar nyhetsvärdet av mord och läsarsiffrorna ökar samt att sympatin hos läsaren stiger. Lloyd och Ramon (2017) påvisar också att man kan urskilja sympatier för vissa offer. Gekoski, Gray och Adler (2012) ser i sin forskning att det kvinnliga könet ensamt inte leder till högre nyhetsvärde. Studien visar även att om kvinnan är attraktiv så leder detta till att mordet får högre nyhetsvärde. Handlar mordet även om en känd person visar studien att detta ger ett ännu större nyhetsvärde. Även andra faktorer spelar roll för att ett fall ska få stor medial uppmärksamhet, till exempel att journalisten får tag på bilder visar Gekoski, Gray och Adlers studie är viktigt. Ur ett nyhetsvärderingsperspektiv så krävs det att bilder finns för att en nyhet ska bli publicerad. Detta anses vara viktigare än att förmedla intervjuer.

8

2.5 Spelregler för press, radio och TV

I Sverige finns yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen vilket innebär att människor ska kunna yttra sina åsikter, skriftligt och verbalt, inom ramen för det

demokratiska samhället. Lagen styr inte det journalistiska arbetet i termer av etik utan den journalistiska branschen är självreglerande utifrån gemensamt framtagna etiska regler som har sammanställts i ”Spelregler för press, radio och TV” (Pressens samarbetsnämnd 2015).

Reglerna är framtagna av Publicistklubben, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter (ibid.) för att man som journalist ska känna till hur man bör och inte bör publicera och rapportera i pressen.

Reglerna ska inte betraktas som lagar men är etiska riktlinjer som ger den enskilde människan skydd (ibid.). Föreskrifterna ska syfta till att pressen inte publicerar uppgifter som kan anses vara kränkande för den enskildes privatliv eller utlämna uppgifter som inte har ett

allmänintresse (ibid.). ”Polisutredningar och brottmål skall behandlas objektivt och med behörig hänsyn till de misstänktas och dömdas intressen.” (Pressens samarbetsnämnd 2015, s.4). Skulle en tidning anklaga en människa felaktigt kan tidningens ansvarige utgivare bli dömd för förtal och tidningen kan bli skyldig att betala ut skadestånd (ibid.). Reglerna är uppdelade i tre delar, publicitetsregler, yrkesregler och riktlinjer mot textreklam. Denna aktuella studie kommer enbart att studera publicitetsreglerna närmare då dessa regler är intressanta för att förstå hur reglerna kan påverka kvällspressens beskrivning och rapportering av kvinnor som blir mördade i nära relation. Reglerna fungerar också som måttstock för gott beteende och frågan är hur väl de efterföljs. Publicitetsreglerna innehåller 17 riktlinjer som bör följas. De delas in i grupper under följande rubriker: ge korrekta nyheter, var generös med bemötanden, respektera den personliga integriteten, var varsam med bilder, hör båda sidor och var försiktig med namn (ibid.).

Riktlinjerna pekar bland annat på hur viktigt det är att vara kritisk mot källor och att

kontrollera att de utlämnade uppgifterna stämmer. Även viktigt att läsaren kan skilja på fakta samt kommentarer. Pressen får inte publicera på ett sätt som kan kränka privatlivet. Ska pressen rapportera om självmord eller självmordsförsök ska detta redogöras varsamt med respekt till de anhöriga. Pressen ska alltid visa brottsoffer och offer utsatta för olycka och deras anhöriga hänsyn. Det är också viktigt enligt riktlinjerna att om en individ är misstänkt för ett brott så ska denna person bedömas som oskyldig tills en fällande dom har fastställts.

9

Enligt riktlinjerna ska pressen inte rapportera följande: berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning, om detta saknar relevans i rapporteringen och kan bli missvisande (ibid.). Pressen ska alltid arbeta för att höra båda sidor och vara försiktiga med namnpublicering. Om namn inte återges ska pressen också avstå från att publicera bild eller uppgifter om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annan information som kan möjliggöra identifiering. Bilder får inte heller användas på ett vilseledande sätt. Bilder och bildtext får inte förändras eller framställas så att de blir missvisande. Ska bilder på offer publiceras ska dessa prövas noggrant för hänsyn till offret och anhöriga. Namn på offer ska också prövas för respekt och hänsyn till offret och anhöriga. Om pressen ska rapportera om kvinnor som blivit mördade i nära relation har de många riktlinjer att följa. Publicitetsreglerna ställer höga krav på hur rapporteringen och beskrivningen får ske. Frågan är hur uppdaterade reglerna är för dagens journalistik och hur/om de faktiskt praktiseras av dagens journalister.

2.6 Tidigare forskning

Som bakgrund till studien används fyra tidigare skrivna forskningsartiklar om medias

rapportering om våld och mord i nära relation i England och USA. Eftersom det återfinns lite svensk forskning på det specifika området mord på kvinnor i nära relation är dessa artiklar och studier relevanta och vägledande att använda: Taylor (2009), Richards, Kirkland Gillespie och Dwayne Smith (2011), Gekoski, Gray och Adler (2012) och Lloyd och Ramon (2017). Även om England och USA har delvis andra sätt att bedriva journalistik på i jämförelse med Sverige så är den tidigare forskningen användbar som underlag för att blicka utanför Sverige. Det återfinns c-uppsatser som behandlar enskilda kvinnor och mord som skett inom nära relation, se till exempel: Colhag och Isaksson (2017), Skatt och Mortensen (2018), Oja (2014) samt Lund och Malmborg (2017). Även organisationen Nationellt centrum för kvinnofrid har genomfört granskningen och rapporten ”Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor” år 2014 och kommer också att ligga till grund som tidigare forskning för den här aktuella studien. Den tidigare forskningen behandlar hur media skuldbelägger offer, det ideala offret, källor som får komma till tals samt om tidigare våld har framkommit i rapporteringen.

10

Även medieforskaren Pollacks (2001) avhandling ”Medier och brott” används i denna studie som tidigare forskning. Studien är uppdelad i olika delar och avhandlar specifikt samspelet mellan journalistik, brott och samhälle (Pollack 2001). Del ett innehåller en litteraturstudie där författaren diskuterar flera teoretiska perspektiv och använder sig av flera empiriska undersökningar. Del två av studien innehåller både historiska och samtida empiriska undersökningar. Pollack utför en studie av brott i pressen från 1915 till 1995. I hennes undersökning behandlas medievetenskaplig och kriminologisk teori. Pollacks studie inriktar sig delvis mot brottslighet som utförs av unga och utsatta grupper. Hon går även in på hur offer och förövare presenteras i media. Hon behandlar även specifikt hur kvinnor historiskt har beskrivits i media jämfört med mannen. Hon påvisar även hur offret har beskrivits i pressen och denna historiska bild är mycket användbar i denna aktuella studie.

För att förstå hur pressen använder skuldbeläggning och hur det påverkar läsaren har bland annat Taylors (2009) studie ”Slain and slandered - A content analysis of the portrayal of femicide in crime news” använts. Studien omfattar en innehållsanalys från USA och tidningen The Orlando Sentinel. Taylor har analyserat tidningens nyhetsrapportering av mord i nära relation. Huvudfokus låg på män som mördar kvinnor i nära relation men även kvinnor som mördar män och samkönade som mördas i nära relation ingick i studien för att få en bredare jämförelse. Analysen innehåller 292 tidningsartiklar mellan åren 1995 till 2000 och utgår från feministisk teori som resulterar i att studien undersöker hur genus påverkar rapporteringen. Den dominerande förövaren i studien var en man som mördat en kvinna. Resultatet visar att artiklarna både kunde innehålla indirekt som direkt skuldbeläggning av offret, ibland förekom bägge (Taylor 2009, s.45). Det framkommer även att media försöker förklara varför förövaren mördade genom att referera till att polisen undersöker förövarens medicinska dokumentation och ekonomiska förhållanden (ibid. s.40). Genom att rapportera på så vis anser Taylor att man tar bort förövarens eget ansvar för sina handlingar genom att skylla på ett sjukdomstillstånd.

Richards, Kirkland Gillespie och Dwayne Smiths (2011) studie ”Exploring news coverage of femicide: Does reporting the news add insult to injury?” används som tidigare forskning för att den behandlar rapporteringen i media om kvinnor som blivit mördade i nära relation precis som denna aktuella uppsats har för avsikt att göra. De understryker hur ovanligt det är med forskning på ämnet. I deras studie undersöktes tidningar från North Carolina i USA och hur rapporteringen har skett under perioden 2002–2007. De använde sig av metoden kombinerad innehållsanalys för att kunna tyda mönster i rapporteringen utifrån feministteorin. Deras

11

studie omfattar 995 artiklar om 299 mord. Studiens resultat visar att rapporteringen av kvinnor som blir mördade i nära relation varierar utifrån den journalistiska tonen, källorna som är citerade och hur morden kontextualiseras (Richards, Kirkland Gillespie & Dwayne Smith 2011, s.196).

Det är även viktigt när man ska undersöka mord i nära relation och hur pressen gestaltar dessa att förstå vilka mord som anses ha högt nyhetsvärde. Att ett mord har högt nyhetsvärde är en viktig faktor för att fallet ska bli en nyhet. Gekoski, Gray och Adlers (2012) studie ”What makes a homicide newsworthy? UK national tabloid newspaper journalists tell all” tar upp vilka mord som får utrymme i media och vilka som får lite eller inte något utrymme alls. Deras studie bygger på att utröna vilka mord som anses ha högt nyhetsvärde. Författarna använder kvalitativa enkätsvar som metod. De deltagande i enkäten är tio journalister som arbetar på engelska tabloidtidningar. Gekoski, Gray och Adler har i sin forskning

kategoriserat kriterier som krävs för att ett mord ska få mycket utrymme och anses ha högt nyhetsvärde. Resultatet av studien är att journalisterna anser att vissa typer av mord som innehåller ideala offer, ovanliga omständigheter, extrem våldsamhet och seriemördare alltid är av intresse för publiken. Medan andra ”vanliga mord” innehållande ”ovärdiga” offer nästan aldrig är av intresse för publiken, därför använder journalisterna kriterier för vad som kommer att sälja tidningar och ge spridning (Gekoski, Gray & Adler 2012, s.1228). Resultatet visar även på hur nyhetsvärdet ökar om mordet handlar om ett attraktivt offer, en känd person, en ”ideal” närstående som ger information till pressen, mördare som dödar många samtidigt samt vikten av faktorer som är oförutsägbara så som individuella beslut samt samhällsförhållanden (ibid. s.1230).

Det är även viktigt att förstå hur journalisternas val av innehåll påverkar läsaren. Lloyd och Ramons (2017) studie ”Smoke and mirrors: U.K. newspaper representations of intimate partner domestic violence” avhandlar hur de engelska tidningarna The Sun och The Guardian rapporterar om våld i nära relation. De anser att hur media väljer att beskriva och rapportera om våldet påverkar både samhällets som politikers syn på problemområdet. De valde att göra en diskursanalys av tidningsinnehållet mellan 2001–2002 och 2011–2012 och jämförde åren för att få reda på hur stor förändring som skett under en tioårsperiod. Studien innehåller 215 artiklar från The Sun och korresponderande artiklar från The Guardian. Lloyd och Ramon anser att beskrivningarna av våldet i tidningarna gör att kvinnor skuldbelägger sig själva för våldet de blir utsatta för. Resultatet av studien påvisar att skuldbeläggning av offren sker samt

12

att tabloidjournalistiken tenderar att sexualisera våldet mot kvinnor (Lloyd & Ramon 2017, s.132). Forskarna ser en ökning av antalet artiklar under en tioårsperiod av rapporteringen om våld i nära relation samt rapporteringen om män som blir utsatta för våld i nära relation (ibid.). De ser även att kvinnliga offer utsätts för mindre medlidande än manliga offer (ibid.). Resultatet visar också på att The Sun rapporterar om våld i nära relation som en

familjeomständighet och gör moraliska fördömanden som gör att rapporteringen får en förvriden bild av skuld, förövare och offer (ibid. s.133).

Nationellt centrum för kvinnofrid har genomfört en rapport som underlag till sin bok ”Våldsutsatta kvinnor – ett samhällsproblem” (2019) och kapitlet ”Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor” skrivet av Nevelius & Sandell (2019), för att kunna uttyda mönster i dags- och kvällspressens rapportering om våld i nära relation. Petra Dahlgren, som är den person som genomförde rapporten, är journalist och var vid genomförandet anställd hos Nationellt centrum för kvinnofrid. Rapporten undersöker rapporteringen under året 2012 och tillämpar dagordningsteorin och diskursanalys som teori och metod. Tidningarna Dagens Nyheter, Aftonbladet och Västerbottens-Kuriren ingår i granskningen. Denna rapport är viktig och intressant för den här aktuella uppsatsen då studien undersöker svensk media och

tidningen Aftonbladet.

Dahlgrens rapport syftar bland annat till att jämföra hur beskrivningarna skiljer sig åt om offret är en man respektive kvinna samt om förövaren är en man respektive kvinna. Analysen innehåller 78 artiklar och notiser. Resultatet av rapporten påvisar att våldet beskrivs som engångshandling och inte som återupprepat våld (Dahlgren 2014, s.10). Våldet beskrivs endast i en av de analyserade artiklarna som våld i nära relation och enbart i två av artiklarna som kvinnofridskränkning eller kvinnomisshandel. Dahlgren (2014) kommer fram till att rapporteringen förminskar våldet genom att beskriva det som bråk eller ett familjedrama. Vidare visar resultatet att skuldbeläggning sker av offret som har bråkat så att förövaren har tappat humöret eller att offret inte har lyckats avstyra misshandel (ibid, s.10). Resultatet påvisar att journalister missar i somliga fall att problematisera våldet och på så vis finns risk att journalisten fastslår mannen som överordnad kvinnan och det resulterar i att ge mannen rätt att utsätta kvinnan för våld. (ibid. s.10–11).

Dahlgren anser att polismyndigheten har förklarat att de arbetar för att få ett mer passande språkbruk och skulle detta ske tror hon att diskursen kommer förändras då polisens

13

hur man förklarar våldet om en man eller kvinna har begått våld mot partnern. Om mannen är förövaren beskrivs anledningar till våldet ofta genom att mannen var berusad eller påverkad av annat, andra faktorer som tas upp är psykisk ohälsa eller sinnesförvirring även svartsjuka eller separation används som anledning. När kvinnor är förövaren är det vanligare att man förklarar våldet som nödvärn. Dahlgren anser att om man skyller på alkohol eller berusning fråntas förövaren ansvar för sina handlingar.

Sammanfattningsvis har den tidigare forskningen använts för att få förståelse för

problemområdet samt vad som har varit av intresse att undersöka i den svenska kvällspressen. Den tidigare forskningen har legat till grund för hur denna analys genomförs samt

framställandet av kodbok och variabler. Studierna för fram att skuldbeläggning av offret sker i rapporteringen och även att kvinnor blir annorlunda beskrivna jämfört med män i pressen. De påtalar även att det är viktigt att inte beskriva våldet som en engångshandling eller ta bort ansvaret för förövaren. Det finns även avgörande faktorer som spelar roll för om ett mord blir publicerat i media, till exempel att det handlar om en attraktiv kvinna som är ung och har en hög status i samhället. Dessa förhållanden har varit, enligt författaren till den här aktuella studien, intressanta delarna att undersöka.

3. Metod och material

3.1 Kvantitativ innehållsanalys

Den kvantitativa innehållsanalysen analyserar inte det enskilda utan riktar sig till det generella i innehållet (Nilsson 2010, s.119). Grunderna till metoden utarbetades redan under tidigt 1900-tal i USA för att man ville utveckla en teknik för att kunna föra kontinuerlig statistik över massmedias innehåll och jämföra dess förändring under tid (ibid. s.120). Metoden har sedan dess utvecklats till att bli en teoretisk förankrad metod och har till en början mestadels använts inom sociologin och statsvetenskapen till att idag användas inom medie- och

kommunikationsvetenskapen (ibid.). Den kvantitativa innehållsanalysen har utvecklats till att bli en metod som är effektiv att använda sig av och gör det möjligt att kunna analysera ett stort material (ibid. s.122).

Enligt Nilsson (2010) gör alla människor som tar del av ett innehåll på internet, tittar på tv, lyssnar på radio eller läser en tidning en egen analys av innehållet och det resulterar i att de

14

gör en slags egen innehållsanalys (Nilsson 2010, s.119). Dock sker den mer dagliga amatörmässiga innehållsanalysen utan teoretisk förankring tillsammans med systematik så som vetenskapliga innehållsanalyser gör i sitt tillvägagångsätt (ibid.).

Med metoden kan man se på medieinnehåll på två sätt enligt Nilsson (2010). Antingen försöker man förklara innehållet utifrån bakomliggande faktorer som påverkar dess mönster och framställning eller så kan man ha infallsvinkeln att föra fram hur innehållet och dess mönster påverkar individer och samhället (Nilsson 2010, s.123). Den första infallsvinkeln är att se innehållet som beroende medan den andra är att se innehållet som oberoende (ibid.).

Metoden kvantitativ innehållsanalys används i denna aktuella studie eftersom metoden passar när någonting ska jämföras eller om man frågar sig i vilken utsträckning, hur ofta någonting uppstår eller vilka skillnader och likheter som återfinns i ett material eller innehåll (Karlsson & Johansson 2019, s.171). Den kvantitativa innehållsanalysen var den bäst lämpade metoden att välja i och med att studien syftar till att analysera ett stort och brett urval av artiklar för att på så vis kunna räkna hur ofta olika företeelser uppkommer i rapporteringen. Ett villkor för att använda den kvantitativa innehållsanalysen som metod är att analysen sker på ett konsekvent och regelmässigt sätt om man vill kunna skapa sig generella konklusioner av resultatet (Nilsson 2010, s.119). Fyra begrepp som är grundpelarna till den kvantitativa

innehållsanalysen är objektivitet, systematik, kvantitet och manifest (ibid. s.122).

Objektiviteten innebär att vilken forskare som än genomför analysen ska få samma resultat och det går inte vara objektiv om man inte är systematisk (ibid.). Begreppen beskriver hur viktigt det är med ett ordentligt analysschema, urval, variabler och tydliga instruktioner för undersökningen (ibid). Frågeställningar eller forskningsfrågor översätts till variabler vilket resulterar i att man kan mäta det analyserade innehållets egenskaper (ibid. s.123). Variablerna fungerar som frågor man ställer till innehållet (ibid. s.119)

I denna studie används den kvantitativa innehållsanalysen för att se hur innehållet beskrivs av media och hur det skulle kunna påverka människorna, deras föreställningar och samhället (ibid. s.123). Med metoden översätter man innehållets språk och form till siffror och på så vis kan man se mönster i innehållet (Karlsson & Johansson 2019, s.172).

Karlsson och Johansson (2019) delar upp den kvantitativa innehållsanalysen i tre kategorier: den beskrivande, jämförande och förklarande. Denna studie kommer främst att använda sig av

15

den jämförande kategorin (ibid.) i och med att två olika medier ska jämföras men även lätt behandla de andra kategorierna. Den beskrivande kategorin innebär att beskriva innehållets karaktär, till exempel om det förekommer innehållsteman, olika källor eller olika mönster i rapporteringen om en specifik händelse (ibid.) Den förklarande kategorin fungerar bra tillsammans med dagordningsteorin och syftet med den förklarande kategorin är att förstå varför innehållet ser ut som det gör (ibid.).

3.1.1 Metoddiskussion

Alla metoder har sina individuella fördelar och nackdelar. Den kvantitativa innehållsanalysen som metod har debatterats och kritik har riktats mot att man kan förbise ett helhetsperspektiv med metoden eftersom forskare som använder metoden enbart undersöker vissa delar i innehållet (Nilsson 2010, s.121). När man utför en kvantitativ innehållsstudie måste man utse vissa aspekter som man vill mäta (ibid, s.125). Detta innebär att man enbart får med sig enskilda delar av innehållet (ibid.). Kritik har framhållits att det finns risk att man inte förstår innehållet i en text om man inte analyserar den djupgående (ibid, s.121). När man tolkar texter och översätter dess innehåll till siffor finns risker att något väsentligt går förlorat (Karlsson & Johansson 2019, s.172). Texterna har nämligen producerats i ett större sammanhang än att enbart förstås efter sitt textuella innehåll (ibid.). Men även om denna kritik är befogad så måste även kvalitativa metoder, som analyserar texter djupare, beakta och ta ställning till om något uppträder i en text eller inte (ibid.).

För att metoden ska kunna användas krävs att det finns en genomarbetad idé om vad som ska efterfrågas. Det är viktigt att ett problemområde och en forskningsfråga har sammanställts och att det finns en tanke på hur den fråga kommer att besvaras eftersom allt innehåll ska

översättas till siffror (ibid. s.173). Detta medför att det är extra viktigt att operationalisera studien, genom att ta fram en kodbok, kodinstruktioner, variabler och variabelvärden (ibid.).

Kritik har också riktats mot metoden eftersom det är svårt att åstadkomma en objektiv tolkning med metoden i och med att människor tyder texter på olika sätt (ibid. s.172). Därför hade det varit positivt om analysen i denna aktuella studie hade utförts av två eller fler kodare, då enbart en kodare innebär att endast en person tolkar innehållet och kan medföra att

16

interkodarreliabilitetstester som ökar reliabiliteten för studien även om en kodare kan innebära att samma misstag och tolkningar görs om även vid test.

3.2 Material

Analysen utförs genom att tillgå resurser som finns tillgängliga på Retriever research (Mediearkivet) som finns disponibel genom Södertörns högskola. Analysen jämför

tidningsartiklar publicerade online på Aftonbladet.se och Expressen.se under året 2018. Det specifika året har valts ut på grund av det höga antalet mord som skedde det året. Det aktiva valet att analysera artiklar online görs på grund av den rådande Corona pandemin. Att kunna analysera artiklar online var en förutsättning för att denna studie skulle kunna genomföras under den pågående världskrisen.

De analyserade artiklarna behandlar kvinnor som blir mördade i nära relation. Artiklarna som analyseras innehåller fall från år 2018 samt fall från tidigare årtal eftersom att rättegångar, överklagande av domar samt annat om offer och förövare framkom i rapporteringen under år 2018. Kodbok sammanställs tillsammans med tillhörande instruktioner.

För att göra ett urval av artiklar att analysera användes specifika sökord för att få ett brett resultat.

Figur 1 Sökord för urval

Artiklarna behövde innehålla något av dessa ord: mördade, dödade, mord, mordet, mördad eller dödad. De kunde också tillsammans med föregående ord innehålla något av orden: sambo, flickvän, fru, kvinnomord, flickvännen, ex, pojkvännen, maken, gifta, relation,

ex-17

flickvännen, ex-frun, ex-partner, partner, ex-sambon, sambon, ex-man, ex-mannen, exman, exfru, exflickvän, expojkvän, hustrun, eller exsambo. Artiklarna skulle inte innehålla följande ord: BBC, Daily Mail, USA, The Sun, NBC, CBC, "Johanna Möller" eller "Edvin

Gyllensvaan". De utländska tidningarnas och mediekoncernernas namn kunde uteslutas i sökningen eftersom artiklar som innehöll dessa namn rapporterade om fall som skett utomlands. Även Johanna Möller och Edvin Gyllensvaan, som båda har fått mycket medial uppmärksamhet för de brott de varit inblandade i, uteslöts ur sökningen då dessa fall inte var relevanta för den här analysen.

Sökresultatet resulterade i 874 artiklar och av dessa valdes 168 artiklar ut i en första sortering. Resultat som enbart visade sig innehålla en video valdes bort. Även artiklar där det i en senare artikel framkom dementerade uppgifter om att förövare och offer skulle ha varit ett par valdes bort. Artiklar innehållande ett mord där både kvinnan och mannen var döda valdes bort eftersom det inte framgick i artikeln vem som var mördaren. Även en artikel med grafik innehållande alla mord som skett under 2017 och en artikel om P3-dokumentärs innehåll valdes bort.

I en andra sortering skedde ett mer noggrant urval. För att ingå i analysen behöver artiklarna innehålla ett specifikt fall och huvudfokus i artikeln ska handla om mordet, offret eller förövare. Om det framkommer att inget brott har skett så tas artiklar om mordet bort. Om huvuddelen av artikeln handlar om ett annat brott tas artikeln bort. När den andra sorteringen var gjord valdes 151 artiklar ut, 84 från Aftonbladet och 67 från Expressen. När artiklarna senare analyserades upptäcktes att det fanns en dubbelartikel från Aftonbladet och en som enbart innehöll en video från Expressen därför valdes dessa två också bort.

I den slutgiltiga analysen återstod det 149 artiklar för analys, 83 från Aftonbladet och 66 från Expressen.

Det finns artiklar i analysen som handlar om förövaren som efter mordet har begått ytterligare brott. Dessa artiklar rapporterar även om mordet på partnern eller ex-partnern och de delarna har kodats men det som handlar om det andra brottet har inte kodats.

Alla artiklar har lästs online på respektive tidnings webbsida. En kodbok med variabler och kodinstruktioner har sammanställts före genomförandet av analysen. Variablerna skapades

18

med hjälp av operationalisering med grund i den tidigare forskningen (se kapitel 2.6) och resulterade i 25 variabler (se bilaga 1). Variablerna syftar till att identifiera artiklarna och för att svara på vilken som är den vanligaste artikeltypen, vilka källor som återges, huruvida skuldbeläggning av offer indirekt som direkt sker, om namn, smeknamn eller titel används för offret/förövaren, om bilder används i rapporteringen, hur beskrivningen och tonen är om offret/förövaren och om tidigare våld rapporteras.

Kodningen och analysen görs under perioden 16 april till och med 21 april 2020. För att kunna koda innehållet i artiklarna görs en datamatris i Excel och en fysisk kodblankett skrivs ut. Kodningen sker sedan på den fysiska kodblanketten som sedan förs in i datamatrisen. Efter analysen sammanställs materialet och diagram produceras för att visuellt visa och

åskådliggöra resultatet.

Det ska tydliggöras att våld och mord i nära relation också sker av kvinnor mot män och i samkönade relationer men för denna studie och för att det finns en tydlig överrepresentation kommer enbart kvinnor som dödats av män i nära relation att behandlas. I de analyserade artiklarna ska det framgå att mannen och kvinnan befinner sig i en pågående relation eller att det har haft ”någon typ av relation” när mordet har skett. Mordet ska ha skett i Sverige. För att undersöka den svenska kvällspressen analyseras de två stora rikstäckande tidningarna Aftonbladet och Expressen, som läses av en stor publik och har en stor spridning i Sverige. Varannan svensk läser Aftonbladet varje dag (Rosén 2019) och varannan svensk läser Expressen varje vecka i mobilen (Andersson Lundberg 2019). I analysen ingick tidningarna Aftonbladet med Aftonbladet Plus och Expressen med Expressen Premium. För att ta del av det låsta materialet köptes en månadsprenumeration av Aftonbladet Plus och en månads provprenumeration tecknades av Expressen Premium. I Expressen ingår även tidningarna Göteborgs-Tidningen/GT och Kvällsposten.

3.3 Avgränsning

Analysen har jämfört artiklar från året 2018 som skrivits om mord i nära relation där mordoffret är av kvinnligt kön och förövaren är av manligt kön vid tidpunkten för mordet. Detta förklaras eftersom att en förövare har efter mordet bytt kön och vissa av artiklarna handlar om könsbytet. Artiklar som indikerar att mannen har bragt kvinnan om livet eller i

19

efterhand hanterat den döda kroppen och därmed varit åtalat för griftefridsbrott eller dråp tas med i analysen. I artiklarna analyseras text och bild. Återfinns video som tillhör artiklarna tas inte den med i analysen.

3.4 Validitet och reliabilitet

Efter att ha urskilt problemområden för mord i nära relation så skapas variabler till analysen. Genom att operationalisering av variablerna skedde utifrån den tidigare forskningen ökar validiteten för studien (Karlsson & Johansson 2019, s.185). Kodschemat justeras ytterligare efter studiens teorier för att på så vis kunna svara på frågeställningarna.

Innan själva analysen görs genomförs en pilotstudie där variablerna prövas. Detta eftersom författaren till denna studie vill undersöka hur variablerna och variabelvärdena fungerar (ibid. s.183). Cirka 10 procent av analysenheterna testas och efter testet ändras och finjusteras kodschemat, variablerna, dess variabelvärden och kodinstruktioner.

Interkodarreliabilitetstest görs innan analysen genomförs för att säkerhetsställa objektiviteten av studien. Detta utförs för att om en annan forskare genomför samma studie ska samma resultat uppnås (ibid.). Cirka 10 procent (16 artiklar) av analysenheterna används till interkodarreliabilitetstestet som visar på hur kodningen procentuellt överensstämmer (ibid. s.185). Resultatet av testet visar på 97 procents samstämmighet. Den höga procenten bidrar till ökad reliabilitet för studien (ibid.). Här finns dock skäl att beakta att det enbart varit en kodare av analysen vilket kan bidra till att samma misstag och tolkningar har gjorts vid testtillfället som vid studiens genomförande.

4. Resultat

För att lättare kunna tyda resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen framställs 14 diagram och presenteras här nedan. Diagrammen sammanställs från de analyserade

variablerna. Under varje diagram redogörs resultatet och procent av resultatet räknas ut för respektive tidning. Analys av resultatet sker i kapitlet Analys (se kap.5) samt en

sammanfattning, diskussion och slutsats av resultatet sker i kapitlet Diskussion och slutsats (se kap.6).

20

Figur 2 Resultat av variabel 5

Figur 2 visar resultat av variabel 5. I figuren går det att uttyda vilken artikel som var vanligast förekommande av de 149 analyserade artiklarna. Den vanligaste förekommande artikeltypen om kvinnor som blir mördade i nära relation är nyhetsartiklar. Aftonbladet publicerar fler notiser än Expressen medan Expressen använder sig av både reportage samt övrigt, så som krönikor, ledare och debatt.

Av Aftonbladets analyserade artiklar var det flest nyhetsartiklar publicerade. Det förekom även notiser men reportage eller övrigt kunde inte återfinnas. Av Expressens analyserade artiklar var det flest nyhetsartiklar publicerade. Det förekom även en liten mängd notiser, reportage och övrigt. Aftonbladet hade fler notiser än Expressen medan Expressen oftare publicerade nyheter.

21

Figur 3 Resultat av variabel 6

Figur 3 visar resultat av variabel 6 och vilka källor Aftonbladet använde i sin rapportering. Aftonbladet använde sig av 262 källor i 83 artiklar. I genomsnitt använder Aftonbladet cirka 3,2 källor per artikel. Den vanligaste källan var övrigt. I variabelvärdet övrigt kodades källor som var tidningar, kriminalvården, migrationsverket, läkare, vittnen där det inte framgick om de var grannar, ögonvittnen eller anhöriga. Ibland förekom även anonymiserade källor, och då stod det ”enligt uppgifter till Aftonbladet”

Offentliga källor som åklagaren, försvarsadvokaten, polisen, offrets familjs målsägarbiträde, förundersökningen och domstolen förekom 141 gånger, cirka 54 procent av Aftonbladets källor. Åklagaren var den vanligaste förekommande källan efter övrigt och vanligaste aktör som offentlig källa. Domstolen och polisen var också vanligt förekommande som källor. Offrets familjs målsägarbiträde som källa var sällan återgiven.

Privata källor som grannar, familj till offret/förövare, bekanta till offret/förövaren,

ögonvittnen, offret och förövare förekom 71 gånger, cirka 27 procent av Aftonbladets källor. Den vanligaste aktören inom privata källor var familj till offret och näst vanligast var

förövarens egna ord. Offrets egna ord (så som dagboksanteckningar, polisförhör, larmsamtal med mera) förekom sällan.

22

Expert som aktör är en svårdefinierad källa om den ska ses som privat eller offentlig så därför presenteras det variabelvärdet separat. Experter förekom sällan i Aftonbladets rapportering.

Källor som representerar offret, så som offrets egna ord, familj och bekanta till offret, målsägarbiträde till familjen och åklagare förekommer 78 gånger, cirka 30 procent.

Källor som representerar förövaren, så som förövarens egna ord, familj och bekanta till förövaren, försvarsadvokat förekommer 42 gånger, cirka 16 procent.

Figur 4 Resultat av variabel 6

Figur 4 visar resultat av variabel 6 och vilka källor Expressen använde i sin rapportering. Expressen använde sig av 269 källor i 66 artiklar. I genomsnitt använder Expressen cirka 4,1 källor per artikel. Den vanligaste förekommande källan var övrigt. I variabelvärdet övrigt kodades källor som var tidningar, kriminalvården, migrationsverket, läkare, vittnen där det inte framgick om de var grannar, ögonvittnen eller anhöriga. Ibland förekom även

anonymiserade källor, och då stod det ”enligt uppgifter till Expressen”

Offentliga källor som åklagaren, försvarsadvokaten, polisen, offrets familjs målsägarbiträde, förundersökningen och domstolen förekom 136 gånger, cirka 51 procent av Expressens källor.

23

Åklagaren var den vanligaste förekommande källan efter övrigt och vanligaste aktör som offentlig källa. Förundersökningen samt domstolen var också vanligt förekommande källor. Offrets familjs målsägarbiträde förekom sällan i Expressens rapportering.

Privata källor som grannar, familj till offret/förövare, bekanta till offret/förövaren,

ögonvittnen, offret och förövare förekom 93 gånger, cirka 35 procent av Expressens källor.

Den vanligaste aktören inom privata källor var förövarens egna ord och näst vanligast var familj till offret. Offrets egna ord (så som dagboksanteckningar, polisförhör, larmsamtal med mera) förekom men inte lika frekvent som förövarens egna ord.

Expert som aktör är en svårdefinierad källa om den ska ses som privat eller offentlig så därför presenteras det variabelvärdet separat. Experter sällan i Expressens rapportering.

Källor som representerar offret, så som offrets egna ord, familj och bekanta till offret, målsägarbiträde till familjen och åklagare förekommer 81 gånger, cirka 30 procent.

Källor som representerar förövaren, så som förövarens egna ord, familj och bekanta till förövaren, försvarsadvokat förekommer 69 gånger, cirka 26 procent.

24

Figur 5 Resultat av variabel 7, 8 och 9

Figur 5 visar resultatet av variabel 7, 8 och 9 och påvisar hur frekvent förekommande det är att bild på offret publiceras i Aftonbladet och Expressen.

Det förekommer bild på offret mycket mer frekvent i Expressens analyserade artiklar än i Aftonbladets artiklar. Även anonymiserad bild på offret förekommer undantagsvis i Expressens rapportering. Någon sådan bild har inte kunnat återfinnas i Aftonbladets

analyserade artiklar. Tecknade bilder på offret förekommer inte i vare sig Aftonbladet eller Expressen.

I Aftonbladet är det vanligare att ingen bild återfinns på offret. I Expressen är det vanligare att bild på offret förekommer än att bild saknas.

25

Figur 6 Resultat av variabel 10, 11 och 12

Figur 6 visar resultatet av variabel 10, 11 och 12 och påvisar hur frekvent förekommande det är att bild på förövaren publiceras i Aftonbladet och Expressen. I Expressen återfinns både bild och anonymiserad bild i två av de analyserade artiklarna. Detta har tagits hänsyn till vid beräkning av resultatet.

Det är stor skillnad på hur ofta Expressen har bild på förövaren jämfört med Aftonbladet. Det förekommer nämligen sällan bild på förövaren i Aftonbladet, om det förekommer är det vanligare att bilden är anonymiserad. I Expressen är det vanligt förekommande att bild återfinns, även vanligt att anonymiserad bild återfinns. Tecknade bilder på förövaren förekommer inte i vare sig Aftonbladet eller Expressen.

26

Figur 7 Resultat av variabel 13

Figur 7 visar resultat av variabel 13 och påvisar hur frekvent förekommande det är att bilder ur förundersökningen publiceras i Aftonbladet och Expressen. Bilder från förundersökningar kan innehålla bilder på förövare, offer, mordplats, mordvapen, teckningar hur mordet gick till, bevismaterial, konversationer mellan offer och förövare med mera.

I Aftonbladet förekommer sällan bilder från förundersökningen men är vanligare i Expressen. Det är dock mer frekvent i både Aftonbladet och Expressen att inga bilder från

27

Figur 8 Resultat av variabel 14 och 15

Figur 8 visar resultat av variabel 14 och 15 och påvisar hur frekvent förekommande namnen på offer och förövare är i Aftonbladets och Expressens analyserade artiklar.

Namn på offret förekommer i Aftonbladets analyserade artiklar. Det är dock vanligare att det inte återfinns i artiklarna. Det är vanligare att Expressen publicerar namn på offret än

Aftonbladet. Expressen har oftare artiklar där namn på offret är publicerat än artiklar där det inte återfinns.

Det är stor skillnad mellan Aftonbladet och Expressen när det kommer till namnpublicering av förövaren. Namn på förövaren förekommer sällan i Aftonbladets analyserade artiklar. Det är vanligare att namn inte återfinns. Namn på förövaren förekommer ofta i Expressens analyserade artiklar och det är ovanligare att namn inte återfinns.

28

Figur 9 Resultat av variabel 16 och 17

Figur 9 visar resultat av variabel 16 och 17 och påvisar på hur frekvent det förekommer rapportering om offrets och förövarens psykiska mående eller alkohol-/narkotikapåverkan innan eller vid brottet i Aftonbladets och Expressens analyserade artiklar.

Offrets psykiska mående eller alkohol-/narkotikapåverkan innan eller vid brottet rapporteras nästan aldrig i Aftonbladet och förekommer endast i en artikel. I Expressen rapporteras offrets psykiska mående eller alkohol-/narkotikapåverkan innan eller vid brottet oftare men inte frekvent. I båda tidningarna är det vanligare att det inte förekommer.

Förövarens psykiska mående eller alkohol-/narkotikapåverkan innan eller vid brottet rapporteras i Aftonbladet, men inte frekvent. Däremot är det skillnad mot Expressens rapportering där det förekommer mer frekvent. Det är dock vanligare i båda tidningarna att denna typ av rapportering inte återfinns i artiklarna.

29

Figur 10 Resultat av variabel 18

Figur 10 visar resultat av variabel 18 och påvisar hur tonen och gestaltningen görs av offret i Aftonbladet och Expressen.

Offret gestalts oftast neutralt i båda tidningarna. Aftonbladet gestaltar oftare offret neutralt än Expressen. Aftonbladet gestaltar aldrig offret negativt samt sällan ambivalent. Expressen gestaltar oftare offret positivt än Aftonbladet. De gestaltar även offret negativt samt ambivalent dock sker detta undantagsvis i rapporteringen.

30

Figur 11 Resultat av variabel 19

Figur 11 visar resultat av variabel 19 och påvisar hur tonen och gestaltningen görs av förövaren i Aftonbladet och Expressen.

I Aftonbladet är det vanligast att förövaren gestaltas neutralt, medan i Expressen är det vanligast förekommande att han gestaltas negativt. Det förekommer mycket sällan positiv gestaltning av förövaren i båda tidningarna. Det har enbart återfunnits två sådana artiklar. Det är också vanligt förekommande i Expressen att förövaren gestaltas neutralt och det är frekvent förekommande i Aftonbladet att han gestaltas negativt. I båda tidningarna förekommer

31

Figur 12 Resultat av variabel 20

Figur 12 visar resultat av variabel 20 och påvisar uppgifter om tidigare våld, hot, brott eller bråk inom relationen mellan offer och förövare har framkommit i de analyserade artiklarna från Aftonbladet och Expressen.

I Aftonbladet framkommer rapportering om tidigare våld, hot, brott eller bråk inom relationen dock är det vanligare att artiklarna inte innehåller detta. I Expressen framkommer tidigare våld, hot, brott eller bråk inom relationen oftare än i Aftonbladet. Det är lika vanligt att det framkommer i Expressens artiklar som att det utelämnas.

32

Figur 13 Resultat av variabel 21

Figur 13 visar resultatet av variabel 21 och påvisar om skuldbeläggning av offer förekommer i Aftonbladet och Expressen. Skuldbeläggning kan vara anledningar till mordet som kan

belasta offret som till exempel offrets otrohet, nya eller obesvarade kärlek, avslutande av förhållande, skilsmässa, oförmåga att arbeta, bristande förmåga att ta hand om barn, oförmåga att lämna relationen eller oförmåga att anmäla tidigare våld.

I Aftonbladet förekommer skuldbeläggning av offret, dock sker detta sällan. Det är vanligare att det inte återfinns. Det är stor skillnad mot Expressen. I Expressen förekommer

skuldbeläggning av offret oftare. Det är dock vanligare att det inte återfinns skuldbeläggning av offret i Expressens artiklar än att det gör det.

33

Figur 14 Resultat av variabel 22 och 23

Figur 14 visar resultat av variabel 22 och 23 och påvisar hur frekvent Aftonbladet och Expressen använder titel på offer och förövare i de analyserade artiklarna.

I Aftonbladet och Expressen förekommer titel mycket sällan på offer. Det är dock vanligare med titel på förövare. I Aftonbladet förekommer titel på förövare, dock sker detta sällan. Det är stor skillnad jämfört med Expressen. I deras rapportering förekommer titel på förövare oftare.

34

Figur 15 Resultat av variabel 24 och 25

Figur 15 visar resultat av variabel 24 och 25 och påvisar hur frekvent Aftonbladet och Expressen använder smeknamn på offer och förövare i de analyserade artiklarna.

I Aftonbladet förekommer sällan smeknamn på offer. Det är vanligare i Expressen men förekommer sällan i deras rapportering. Det är vanligare med smeknamn på offret än förövaren. I Aftonbladet förekommer sällan smeknamn på förövaren. Det är vanligare i Expressen men förekommer även sällan i deras rapportering.

5. Analys

I detta kapitel kommer en analys av resultatet att göras och studiens frågeställningar kommer besvaras och diskuteras. Frågeställning nummer 2: ”Vilken är skillnaden mellan tidningarnas

rapportering om morden?” kommer att besvaras under varje frågeställning och en

sammanfattning av frågeställningen kommer att ske i delen diskussion och slutsats (se kapitel 6).

”Ideala offer”

Av de analyserade artiklarna rörde 27 artiklar ett och samma fall. De handlade om ett mord på en ung kvinna som var 19 år gammal. Artiklarna om detta fall står för 18% av samtliga 149

35

analyserade artiklar. Även om mordet skedde i maj 2017 och den mesta av rapporteringen skedde det året så återfanns i analysen flera artiklar om fallet. Den mördade kvinnan och mordfallet uppfyller många av kriterierna för att vara ett idealt offer. Hon är ung, kvinna, vit och har ett attraktivt utseende (Gekoski, Gray & Adler 2012). Dessa kriterier har den tidigare forskningen pekat på gör att ett mordfall får mer publicitet i media, tillsammans med kriterier som att offret har en högre ekonomisk status och är respektfull (ibid.). Denna analys har inte gått djupare ner i artiklarna och kan därför inte uttyda om dessa kriterier kan utläsas i fallet med den 19 åriga kvinnan och fallet kan således även innehålla dessa kriterier. Både äldre människor och barn som dör är ideala offer enligt den tidigare forskningen (ibid.).

Frågeställning nummer 1: Hur rapporterar tidningarna Aftonbladet och Expressen om kvinnor som blivit mördade i nära relation år 2018?

Antalet artiklar som kunde återfinnas med de valda sökkriterierna indikerar att Aftonbladet rapporterar mer frekvent om mord i nära relation jämfört med Expressen år 2018, då det var skillnad på antalet artiklar som återfanns från de olika tidningarna.

Variabel 5 påvisar att den vanligaste artikeltypen på Aftonbladet och Expressen är

nyhetsartikel. Eftersom det enbart återfanns artiklar på Expressen som kodades under övrigt, som är krönikor, debattartiklar eller ledare, indikerar detta att Expressen bidrar något till en ökad debatt om problemområdet mord i nära relation. Pollack (2001) har kommit fram till att den vanligaste förekommande typen av artikel som skrivs inom kriminaljournalistiken är nyhetsartiklar vilket bidrar till att den aktuella studiens resultatet inte är överraskande. Pollack gör ett antagande att om det återfinns debattartiklar eller ledare så kan man på så vis spåra en pågående debatt inom kriminalpolitiken (Pollack 2001, s.113). Av den anledningen skulle det vara glädjande om resultatet hade sett annorlunda ut. Att enbart 5 procent av Expressens och 0 procent av Aftonbladets artiklar var krönikor eller ledare kan med Pollacks resonemang som bakgrund betraktas som oroande.

Variabel 13 påvisar om det återfinns bilder ur förundersökningen i Aftonbladets och

Expressens rapportering. Bilder från förundersökningar kan innehålla mycket blandade bilder och att publicera bilder ur förundersökningen kan således bidra till en detaljerad bildlig beskrivning av mordet. Bilder ur förundersökningen kan också vara av mycket känslig karaktär. Resultatet visar att bilder ur förundersökningen förekommer men inte alltid i

36

rapporteringen om mördade kvinnor i nära relation. Expressen är den tidning som står för en mer frekvent bildpublicering ur förundersökningar och skillnaden jämfört med Aftonbladet är påtaglig.

Bilder ur förundersökning skulle kunna ses som en onödig detalj att förmedla till läsarna i och med att detta bidrar till en mycket detaljerad beskrivning. Tidningarna kan lätt dramatisera brott och på så vis blir läsningen spännande, detta bidrar till fler läsare och större spridning (Nevelius & Sandell 2019, s.375). Därför kan media välja att använda mer detaljer än vad som etiskt och moraliskt ska publiceras. Tidigare har det anmärkts och diskuterats hur rapporteringen i media ska ske när det kommer till kvinnor som blir mördade av män (ibid.). Beskrivningar av dåden har varit mer detaljrika i rapporteringen än om unga män skjuts ihjäl (ibid.). Detta menar Nevelius och Sandell (2019) kan bidra till att morden på kvinnorna förvandlas till hänsynslös underhållning. De anser att journalister bör välja och välja bort innehåll (ibid.). Rent juridiskt kan vissa detaljer vara väsentliga men behöver ändå inte rapporteras till allmänheten (ibid.).

Källor

Vilken källa som används beror på vilken infallsvinkel journalisten väljer för texten och bidrar till hur läsaren kommer att uppfatta artikeln. Det kan vara svårt att bedriva objektiv journalistik, speciellt när det handlar om att hantera och rapportera om kriminaljournalistikens svåra fall. Denna typ av journalistik kan påverkas av vad journalisten själv tycker och tänker. Lloyd och Ramon (2017) anser att journalistens val av källor pekar på hur journalisten ställer sig till våld i nära relation (Lloyd & Ramon 2017, s.123). Variabel 6 påvisar vilka källor som används i rapporteringen av kvinnor som blir mördade i nära relation och resultatet påvisar vilken källa som förekommer i de analyserade artiklarna.

Aftonbladet använder sig av färre källor än vad Expressen gör i de analyserade artiklarna. Den vanligaste källan som förekom för både Aftonbladet och Expressen var variabelvärdet övrigt. Det hade varit att föredra att variabelvärdet övrigt inte hade blivit så vanligt

förekommande i analysen. För övrigt kodades källor som var tidningar, kriminalvården, migrationsverket, läkare, vittnen där det inte framgick om de var grannar, ögonvittnen eller anhöriga. Ibland förekom även anonymiserade källor, och då stod det ”enligt uppgifter till Aftonbladet/Expressen”. Aftonbladet hade fler källor som kodades övrigt än Expressen.

37

Offentliga källor, så som åklagaren, försvarsadvokaten, polisen, offrets familjs målsägarbiträde, förundersökningen och domstolen, förekommer cirka 54 procent av

Aftonbladets källor och cirka 51 procent av Expressens källor. Detta påvisar att Aftonbladet och Expressen återger offentliga källor procentuellt snarlikt i sina artiklar.

Privata källor, så som grannar, familj till offret/förövare, bekanta till offret/förövaren, ögonvittnen, offret och förövare, används frekvent och oftare i Expressen än i Aftonbladet.

Av tidigare forskning framgår att det är problematiskt att enbart förlita sig på offentliga källor eftersom de offentliga källorna kan vara partiska mot offret (Richards, Kirkland Gillespie & Dwayne Smith 2011, s.194). I både Aftonbladets och Expressens rapportering är det vanligare förekommande att offentliga källor hörs framför privata källor. Detta kan bero på som tidigare forskning visar att närstående eller bekanta till offer och förövare citeras oftare längre fram i rapporteringen, när tidningarna gör uppföljande artiklar om mordet (Taylor 2009, s.44). De vanligaste källorna som framträdde i den tidigare forskningen där man analyserade artiklar om mord i nära relation var källor som polis och rättsväsendet (ibid. s.27). I den tidigare forskningen framkommer även att närstående källor till offer och förövare är mindre förekommande och detta stämmer också överens med vad denna aktuella studies resultat påvisar.

De vanligaste offentliga källorna i Aftonbladets och Expressens rapportering är åklagaren som återfinns i cirka 16 procent av Aftonbladets källor och i cirka 12 procent av Expressens källor. Aftonbladet hade som näst vanligaste källa domstolen med cirka 12 procent, där Expressen istället hade förundersökningen som källa med 12 procent. Även polisen förekommer som källa med cirka 10 procent av Aftonbladets källor medan polisen bara förekommer med 4 procent av Expressens källor. Richards, Kirkland Gillespie och Dwayne Smith (2011) ser att inom rättsväsendet är polisen en källa som ofta är förekommande i deras studie. De menar att polisen används som ”gatekeepers” för information. Polisen ger ofta bakgrundsinformation om förövaren och offret samt om mordplatsen. Det är också oftast polisen som ger en förklaring till varför mordet har skett (Richards, Kirkland Gillespie & Dwayne Smith 2011, s.191). Denna aktuella studie visar på att Aftonbladet mer frekvent använder polisen som källa än Expressen, även om andra källor är mer frekvent

förekommande i denna studie än polisen. Dock är det polisens arbete som ligger bakom en förundersökning och materialsammanställningen inför ett åtal som tas upp i domstol.