När sagan blir bilderbok –En adaptionsstudie av H.C. Andersens Den fula ankungen

ÖREBRO UNIVERSITET Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 Svenska språket Svenska, Självständigt arbete inriktning f-3, A-nivå, 15 högskolepoäng HT 2020

När sagan blir bilderbok

Lisa Fogdeby och Maya Younis

Abstract

Lisa Fogdeby och Maya Younis: När sagan blir bilderbok - En adaptionsstudie av H.C. Andersens Den fula ankungen (2020). Svenska, självständigt arbete, 15 högskolepoäng. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.

Denna adaptionsstudie analyserar vad som händer med H.C. Andersens saga ‘’Den fula ankungen’’ när den adapteras till en bilderbok, genom att jämföra sagan i sagosamlingen

Sagor och berättelser 1835–45 (1982) med bilderboken Den fula ankungen (2020). Syftet

med analysen är att undersöka ändringar av innehåll och språk, vilket innehåll som har blivit illustrerat, samspelet mellan bild och text samt styrningen av adaptionen. Studien utgår från en kvalitativ komparativ metod och använder sig av bland annat Göte Klingbergs fyra adaptionsformer och Ulla Rhedins bilderbokskoncept. Resultatet av analysen visar att sagan har adapterats till bilderboken genom att innehållet har komprimerats och kortats ner samt genom att språket gjorts enklare och mer vardagligt. I bilderboken har de viktigaste händelserna blivit illustrerade och bilderna utgår för det mesta från textens beskrivningar. Analysen tyder på att det nya bilderboksformatet och anpassningar till yngre barn har styrt adapteringen.

Nyckelord: H.C. Andersen, Den fula ankungen, adaptionsstudie, adaptionsanalys, komparativ metod, sagor, bilderbok, bild- och textrelation

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 4

1.1 Disposition ... 5

2 Syfte och frågeställningar ... 6

3 Metod och teori ... 6

3.1 Metod och material ... 7

3.2 Sökning av tidigare forskning och relevant litteratur ... 8

3.3 Adaption ... 8

3.4 Folksagor och konstsagor ... 10

3.5 Bilderboken och samspel mellan bild och text ... 11

4 Tidigare forskning ... 13

4.1 H.C. Andersen ... 13

4.2 Adaptionsstudier i andra författares verk ... 15

5 Presentation av sagan ... 17

6 Analys ... 17

6.1 Begrepp och definitioner ... 17

6.2.1 Analys av innehåll ... 18

6.2.2 Analys av språket ... 21

6.3 Analys av innehåll som har blivit illustrerat ... 23

6.4 Analys av samspelet mellan bild och text ... 25

6.5 Analys av styrningen av adaptionen ... 27

7 Slutsatser ... 28

8 Diskussion ... 29

1 Inledning

De klassiska sagorna är än idag spännande och trollbindande att läsa för barn såväl som för vuxna. Sagornas magiska värld gör att läsaren kan drömma och fantisera sig bort från

vardagen till en värld fylld av kungariken, talande djur och modiga hjältar. Idag möter vi inte bara sagorna i bokformat utan även i andra medier som barnprogram, filmer och bilderböcker. Bilderboksforskaren Ulla Rhedin förklarar i Bilderbokens hemligheter att bilderboken sägs vara barnets första möte med skönlitterära böcker (Rhedin 2004, s. 54). Bilderböcker som återger klassiska sagor kan på så sätt vara ett barns första möte med sagor. Men vad är det egentligen som händer med sagan när den förmedlas i ett annat format? Händer det inget alls med sagan eller har sagan ändrats helt och hållet? Detta är några funderingar som vi har haft och som har inspirerat oss till att genomföra denna studie.

I Möte med bilderboken skriver litteraturvetaren Lena Kåreland och konsthistorikern Barbro Werkmäster att bilderboken kan skapa samhörighet mellan barn och vuxna. Läsning av bilderböcker är en bra metod för att öva barns språk och tankeverksamhet och därför är det viktigt för barn att komma i kontakt med bilderböcker (Kåreland och Werkmäster 1985, s.10). Enligt den nuvarande läroplanen Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) ska undervisningen inkludera ‘’Berättande texter [...] för barn från olika tider och skilda delar av världen. Texter i form av [...] bilderböcker [...] [och] sagor [...]. Berättande [...] texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter’’ (Skolverket 2011, s. 258). Detta innebär att om barn inte har fått möta bilderböcker och sagor i hemmet kommer de att få göra det under deras första år i skolan. Det här betyder att lärare står inför flera val när det kommer till att välja ut vilken skönlitteratur som ska läsas. Vilka bilderböcker och sagor ska eleverna få möta?

I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) anges ett syfte med svenskämnet i årskurs 1–3 att eleverna ska få komma i kontakt med och få kunskaper om skönlitteratur som är skriven i olika tider och av författare från olika delar av världen. Ett centralt innehåll som hör till skönlitteraturen är att eleverna ska få arbeta med ‘’Berättande texters budskap [...] och innehåll’’ (Skolverket 2011, s. 259). Barnboksförfattaren Annika Widholm beskriver i Barnbokens värden och värderingar att läsning skapar en möjlighet för barn att genom böckernas värld reflektera över sina egna tankar och upplevelser (s. 45). Detta är möjligt då litteratur skapar en alternativ verklighet där barn får tillfälle att hantera sina

känslor och funderingar (s. 47). I de allra flesta barnböcker berörs barns identitet och rättigheter på ett eller annat sätt och i denna litterära värld skapas en plats där barn kan testa och jämföra sina funderingar och erfarenheter. Barn behöver därför möta böcker ‘’som väcker empati och ger kunskaper om vad det innebär att vara människa’’ (s. 49), eftersom detta bidrar till att fördomar i samhället minskar och att individer får en större förståelse för de rättigheter som vi alla har (Widholm 2012, s. 49–50).

Allt detta innehåll i läroplanen gör att lärare ställs inför flera val när det gäller att välja ut skönlitterära böcker: de ska vara av olika författare, från olika tider och från olika länder, bilderböcker och sagor ska inkluderas och böckernas budskap och innehåll ska bearbetas. Med tanke på att undervisningen ska inkludera böcker från olika tider och länder innebär detta att böckerna oftast finns i olika utgåvor och böcker från andra länder är översatta till svenska. Någonting som har intresserat och motiverat oss till att genomföra denna studie är frågan om sagor ändras beroende på format. Med hänsyn till vår kommande profession som lärare i förskoleklass och årskurs 1–3, kommer denna studie att undersöka om sagan ‘’Den fula ankungen’’ av H.C. Andersen har ändrats vid utgivningen i bilderboksformat år 2020. Detta är relevant med hänsyn till läroplanen, då bilderböcker och sagor ska ingå i vår framtida undervisning och då vi anser att det behöver göras fler studier som belyser om sagor förändras när de byter format och ges ut igen. Vi hoppas att vår studie blir ett bidrag till detta.

1.1 Disposition

Vi kommer i det följande att först presentera vårt syfte och de frågeställningar som studien utgår ifrån. Därefter beskrivs den teori och metod som styr vår studie genom en presentation av metod och material, hur vi har sökt tidigare forskning och relevant litteratur samt en redogörelse av teorier om adaptioner, folksagor och konstsagor, bilderboken samt bild- och textförhållanden. Vidare presenteras den tidigare forskning som är relevant för vår studie, framförallt tidigare forskning om H.C. Andersen och olika adaptionsstudier. Därefter följer studiens analys och sedan redogör vi för analysens slutsatser. Studien avslutas med en diskussion utifrån en didaktisk frågeställning.

2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att göra en adaptionsstudie och det innebär att vi kommer att undersöka hur en berättelse har anpassats från ett format till ett annat. Mer specifikt är

meningen att undersöka hur sagan ‘’Den fula ankungen’’ av H.C. Andersen har ändrats för att anpassas till ett bilderboksformat. Det som vi kommer att analysera är sagans innehåll och språk i de båda formaten för att se vilka ändringar som har gjorts till bilderboken, om delar av sagan har gjorts om eller tagits bort och hur språket har ändrats. Vi kommer även att analysera illustrationerna i bilderboken för att se vilken relation text och bild har samt vilka delar av sagan som har blivit illustrerade i bilderboken. Därtill kommer vi analysera om bilderna visar textens innehåll eller inte och hur bild och text samverkar. Vidare kommer vi att undersöka vilka principer som kan ha styrt adaptionen av bilderboken, det vill säga vad författaren, Georgina Wren, kan tänkas ha för syfte med ändringarna i sagan till bilderboken.

Studiens syfte sammanfattar vi till dessa frågeställningar:

• Vilka ändringar har gjorts av innehåll och språk i sagan för att anpassa berättelsen till en bilderbok?

• Vilket innehåll från sagan har blivit illustrerat i bilderboken? • Hur samspelar bild och text i bilderboken?

• Vilka principer kan ha styrt adaptionen av bilderboken?

Den didaktiska dimensionen av denna studie kommer att behandlas med följande frågeställning i studiens diskussion:

• Med utgångspunkt i de budskap som förmedlas i ‘’Den fula ankungen’’, hur kan lärare arbeta med berättelsen i undervisningen med hänsyn till skolans värdegrundsarbete?

3 Metod och teori

I detta kapitel kommer vi att redogöra för den metod och det material som studien baseras på, hur vi har sökt tidigare forskning och annan litteratur samt beskriva den teori som vi kommer att använda oss av i analysen.

3.1 Metod och material

I denna studie kommer vi att använda oss av en komparativ metod eftersom vi kommer att jämföra två olika versioner av en saga med varandra. Genom att jämföra två olika versioner med varandra vill vi få fram de likheter och skillnader som finns mellan dessa. Statsvetaren Thomas Denk beskriver i Komparativ metod - förståelse genom jämförelser att jämförelser gör det möjligt att urskilja likheter och skillnader och detta utvecklar en förståelse för det som analyseras (Denk 2002, s. 7). Den komparativa metod som vi kommer att använda oss av i studien är kvalitativ. Samhällsforskaren Alan Bryman förklarar i Samhällsvetenskapliga

metoder att i kvalitativa metoder är det fokus på tolkning av det som undersöks för att

utveckla en förståelse (s. 455). En förutsättning för tolkningen är att ge utförliga beskrivningar och förklaringar av det undersökta (s. 479). En kvalitativ metod kan utföras på olika sätt, till exempel genom intervjuer, observationer och/eller analys av texter och dokument (Bryman 2018, s. 457). I studien använder vi en kvalitativ metod eftersom vi kommer att analysera olika versioner av en saga genom att utgå från våra frågeställningar och vi kommer tolka det vi finner genom att göra beskrivningar och förklaringar. Detta gör vi i syfte att utveckla en förståelse för våra resultat.

Vi valde sagan om ‘’Den fula ankungen’’ för att H.C. Andersen är en välkänd sagoberättare och ‘’Den fula ankungen’’ är en omtyckt saga som vi anser förmedlar budskap som är

användbara i undervisningssyfte, vilket är någonting som vi kommer att lyfta i vår diskussion. De versioner av sagan som vi kommer att analysera i studien är en sagosamling och en

bilderbok. Sagosamlingen Sagor och berättelser 1835–45 (1982) innehåller bland annat ‘’Den fula ankungen’’ som gavs ut första gången år 1843 och sagosamlingen är översatt från danska av författaren och översättaren Bengt Anderberg. Bilderboken Den fula ankungen (2020) är återberättad av författaren Georgina Wren, översatt från engelska av översättaren Eva

Andreasson och illustrerad av illustratören Lucy Barnard. Vi har inte valt originalversionen av ‘’Den fula ankungen’’ eftersom den är skriven på danska, istället valde vi en utgåva av sagan som innehållsmässigt ligger nära originalet men som är skriven med dagens språkregler. Bilderboken har genomgått flera översättningar, från danska till engelska och från engelska till svenska, vilket vi är medvetna om. Anledningarna till att vi valde denna bilderbok var för att den har genomgått många bearbetningar, den är riktad till en målgrupp av barn i åldrarna 3–6 år samt att den är utgiven samma år som studien genomfördes. Allt detta gör det

annorlunda ut vid en analys av andra versioner av sagan. Detta är en konsekvens av vår valda metod, nämligen att studiens resultat endast är giltiga för de versioner som analyseras och resultaten kan därför inte appliceras på andra versioner av sagan utan att göra nya studier.

3.2 Sökning av tidigare forskning och relevant litteratur

Informationssökning av tidigare forskning till denna studie har vi gjort på databaserna DiVA portal och SwePub. De sökord som vi använde oss av var: adaptionsstudie, adaptionsanalys, H.C. Andersen, komparativ metod, Den fula ankungen, bilderbok, sagor och text- &

bildrelation. Vi använde oss av fritextsökning med sökorden och vi begränsade sökorden bilderbok och sagor med ämneskategorin litteraturvetenskap på DiVA eftersom vi fick för stort sökresultat utan någon begränsning. Databasen Libris användes också för att söka tidigare forskning och samma sökord användes här med fritextsökning. Sökningarna begränsades med svenska som språk och litteraturvetenskap som ämne, då det gavs många träffar och vi anser att den begränsningen var relevant för vår studie. Övrig relevant litteratur som vi har använt oss av i vår studie har vi funnit med hjälp av Diva portal genom att läsa andra studier och deras referenslistor.

I det följande kommer vi att redogöra för vad adaption innebär, hur adaption används i litteratur, vad som kännetecknar folksagor och konstsagor, olika definitioner av bilderboken samt olika sätt som bild och text kan samspela på.

3.3 Adaption

Att adaptera innebär att någonting anpassas menar barnboksforskaren Kari Skjønsberg i sin bok Vem berättar? Om adaptioner i barnlitteratur. Begreppet adaptera används inom

litteratur när litterärt innehåll omformas för att kunna användas i en annan form, till exempel kan en bok adapteras till en film (Skjønsberg 1982 s. 9). Kåreland och Werkmäster förklarar att adaption handlar i samband med barnlitteratur om den anpassning som författaren och illustratören gör av innehållet med hänsyn till den tänkta läsarens intressen och språkförmåga (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 81). Barnlitteraturforskaren Göte Klingberg menar i

Barnlitteraturforskning att begreppet adaption handlar om den anpassning som görs av

litteratur för att denna ska riktas till en bestämd grupp av konsumenter och dess egenskaper. All barnlitteratur är adapterad på något sätt enligt Klingberg, då litteraturen anpassas efter

barns intressen, kunskaper, behov och läsförmåga. Oftast sker det en mer omfattande adaption ju yngre barnen är. Klingberg lyfter fram fyra adaptionsformer:

• Stoffväljande adaption handlar om att bokens innehåll anpassas efter antaganden om barns bristande kunskaper, intressen, behov och upplevelsesätt. Barns bristande kunskaper innebär bland annat att barn har ett begränsat ordförråd, därför görs språket lättare genom att byta ut ovanliga ord mot enklare. För att barn ska vara intresserade av boken är ofta bokens huvudperson ett barn eller ett djur. Barns behov kan handla om att bokens innehåll exempelvis ska ge barnet en ökad trygghet eller

självständighet. Upplevelsesätt handlar om att innehållet anpassas efter antaganden om vad barn tycker är exempelvis roligt eller otäckt.

• Formväljande adaption handlar om att bokens utformning och uppbyggnad anpassas efter antaganden om barn. Barns bristande kunskaper kan handla om svårigheter med att hålla samman stora helheter. Därför kan boken innehålla färre problem som ska lösas och färre avvikelser från huvudhandlingen. Bristande kunskaper innebär även att fler ord förklaras. Barn antas vara mer intresserade av dialog och handling, vilket kan leda till färre miljöbeskrivningar och tankar. Barns upplevelsesätt kan resultera i att handlingen utspelar sig under en kortare tid för att hålla barn intresserade, inkluderar upprepningar, slutar lyckligt och att boken ges ur ett barns perspektiv.

• Stilväljande adaption handlar om att språket anpassas med hänsyn till barns ordförråd och förmåga att läsa. Det kan handla om kortare meningar, enklare ord, mer verb för att det ska bli mer handling, mindre substantiv och färre metaforer.

• Medieväljande adaption görs utifrån antaganden om barns förutsättningar och intressen, vilket kan resultera i anpassningar av bokens längd, format och antalet illustrationer (Klingberg 1972, s. 97–101).

Det finns två former av adaption av litteratur som från början är direkt riktad till barn enligt Skjønsberg. Den första formen är att författaren själv har adapterat innehållet och den andra formen är en bearbetning som är gjord senare av någon annan än författaren. Exempel på den andra formen är klassisk barnlitteratur som kommer ut i nya upplagor samt översättningar av barnlitteratur (s. 20–21). Klassisk barnlitteratur adapteras i mycket högre grad än vad som behövs för att dagens barn ska kunna förstå och läsa menar Skjønsberg (s. 26). Adaptionerna görs medvetet och attityder i den tid som nyutgivningen sker påverkar ändringarna. Även

åsikter hos förlagsredaktörer eller bearbetare kan leda till ändringar i texten (s. 38). Enligt Skjønsberg är varje översättning i stort sett en adaption eftersom översättare ibland måste använda omskrivningar för att få fram betydelsen, om exakt samma ord inte finns som i originalet. I litteraturen som ska översättas kan det egna språket sakna vissa uttryck och ibland kan meningar förlora sin innebörd om de översätts ordagrant (s. 39). Därför kan anpassningar av utländska böcker vara nödvändiga, men problemet är att adaptionerna oftast blir större än vad de behöver vara för barns förståelse och de blir därför onödiga. Exempelvis behöver inte namn och miljö ändras för att barn ska förstå (Skjønsberg 1982, s. 143).

Även litteraturvetaren Vivi Edström lyfter fram problematiken i översättningsböcker i

Barnbokens form, framförallt när klassiker har förnyats eftersom det ofta görs en alldeles för

förenklad adaption (s. 191). Samtidigt menar Edström att adaptioner kan vara en tillgång om författaren lyssnar på barn med respekt och anser att det är viktigt att unga läsare får tillgång till välskrivna böcker (Edström 2013, s. 189). Rhedin anser att bokklassiker för barn förlorar sina litterära kvaliteter när de omarbetas till bilderböcker eftersom för mycket av innehållet går förlorat i bearbetningen. Det är bättre att låta barn vänta tills de kan läsa originalet istället för en bearbetad version (s. 193–194). Rhedin menar även att översättare gör texterna

barnsliga genom att överförklara och ta bort mångtydigheter. Det gör berättelsen fattigare på tolkningar och det gör att läsaren tappar intresset (Rhedin 2004, s. 89).

3.4 Folksagor och konstsagor

Litteraturvetaren Eva Nordlinder beskriver i Sekelskiftets svenska konstsaga och sagodiktaren

Helena Nyblom att folksagans genre kallas för undersaga eller chimärsaga. Det som är

utmärkande för folksagan är att den är flerepisodisk och innehåller inledningsformler som ‘’Det var en gång…’’, upprepning som är trefaldig, inslag som är övernaturliga, händelserna är kronologiska och logiskt sammanhängande (Nordlinder 1991, s. 18). I barnboken värld instämmer författaren Ingrid Nettervik med denna beskrivning och tillägger att folksagans hjälte är den enda huvudpersonen och att sagan ofta har “och så levde de lyckliga i alla sina dagar” som avslut. Folksagan saknar en känd författare och har precis som myten bevarats och utvecklats genom en muntlig tradition (Nettervik 2004, s. 34–35). I Barnbokens

byggklossar förklarar barnlitteraturprofessorn Maria Nikolajeva att folksagor alltid slutar

lyckligt och med att ett mål har uppnåtts (Nikolajeva 2017, s. 77). Konstsagan är litterär menar Nordlinder, vilket innebär att det är en enskild författare som har skapat och skrivit ner

sagan i sin slutliga form. Därmed har konstsagan en namngiven författare medan folksagan är folklig och på sätt tillhör alla. Konstsagan följer däremot folksagans form mer eller mindre, men måste innehålla övernaturliga inslag (Nordlinder 1991, s. 21). I konstsagan kan platser och personer ha namn och huvudpersonerna agerar mer fritt (Nettervik 2004, s. 35). Under senare delen av 1900-talet har intresset för sagan ökat, vilket har resulterat i att gamla folk- och konstsagor återges i bilderboksformat (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 72).

3.5 Bilderboken och samspel mellan bild och text

Enligt Kåreland och Werkmäster finns det flera definitioner av en bilderbok. En bilderbok kan definieras kvantitativt genom att ha max 64 sidor och ha minst varannan sida med

illustrationer (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 19). I Bilderboken. På väg mot en teori ger Ulla Rhedin en liknande definition, då Rhedin menar att en bilderbok har ett begränsat antal sidor, har minst en bild på varje uppslag och berättar en historia genom att kombinera text och bild (Rhedin 2001, s. 17). En bilderbok kan också definieras med utgångspunkt i texten och läsförståelsen menar Kåreland och Werkmäster. En bilderbok ska då ha rikligt med

illustrationer som stödjer upplevelsen och förståelsen av läsningen (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 19). Bild och text är oskiljbara i en bilderbok (Klingberg 1972, s. 68–69) och bilderna ska ha en central och ledande roll (Nettervik 2004, s. 67).

Enligt Rhedin finns det tre olika bilderbokskoncept: den episka, den expanderande och den genuina. Bilderböcker kan vara mer eller mindre typiska för koncepten eller ha drag från flera (s. 73). I den episka bilderboken är texten illustrerad och det innebär att texten i sig är

fullständig och bilderna behövs inte för att läsaren ska förstå berättelsen (s. 81).

Illustrationerna utgår från textens beskrivningar och kan förstärka, förtydliga och konkretisera innehållet. I den expanderande bilderboken är berättelsen först komplett tillsammans med bilderna och texten är oftast skriven med hänsyn till detta (s. 88). Texterna är ofta öppna och obestämda, vilket gör att bilderna är friare och kan styra handlingen (s. 95–96). I den genuina bilderboken är bild och text lika nödvändiga för berättelsen och de fungerar inte utan varandra (s. 79). Bild och text är beroende av varandra för att fullborda och förstå berättelsens

handling. Dessutom är det avgörande att berättelsen ges i en bilderbok, då boken som objekt har en betydelsefull funktion för berättelsen (s. 103–104). Det kan handla om bilderbokens storlek, form (s. 145) och bläddringen (Rhedin 2001, s. 164).

Hur bild och text har skapats till en bok varierar enligt Klingberg. En konstnär kan illustrera en bok utifrån en färdig text, en författare kan skriva en text till bilden eller så skapar samma person både bild och text (s. 68). Samspelet mellan bild och text kan ske på tre olika sätt menar Klingberg. Det ena är parallellitet mellan bilden och textens följd, vilket innebär att text och bild tillsammans tar ett steg framåt i handlingen. Det andra är alternerande följd mellan bild och text som innebär att texten beskriver en del av handlingen fram till en bild som fortsätter handlingen för att sedan återgå till texten igen och så vidare. Det tredje är simultant framställning och det innebär att flera olika händelser i berättelsens handling illustreras samtidigt på en och samma bild (Klingberg 1972, s. 71). Författaren och

utbildningskonsulten Nikki Gamble återger i Exploring children’s literature följande sätt som bild och text kan samspela på:

• Text och bild är symmetriska, vilket innebär att text och bild tillsammans återger berättelsen.

• Texten är beroende av bilderna för förståelse av handlingen. • Bilderna förstärker och utvecklar texten.

• Texten återger den ursprungliga berättelsen och bilderna återger delar av berättelsen. • Bilderna återger den ursprungliga berättelsen och texten återger delar av berättelsen

(Gamble 2013, s. 215–216).

I de tre olika bilderbokskoncepten har bild och text olika relationer till varandra förklarar Rhedin. I den episka bilderboken är det texten som återger berättelsen och bildernas funktion är att vara dekorativa och beskrivande genom att illustrera innehållet. Både i den

expanderande och genuina bilderboken har bild och text en alternerande relation, vilket

innebär ett växelvist ansvar för att föra fram berättelsens handling. (Rhedin 2001, s. 106–108). Bilder i litteratur har viktiga funktioner för berättelsen förklarar Kåreland och Werkmäster. Med hjälp av bilder kan olika detaljer från texten framhävas och betona inslag som kan vara dramatiska, spännande eller skämtsamma (s. 72). Bilder kan överskrida texten och berika berättelsen med någonting mer eller nytt, vilket kan öka inlevelsen och fantasin (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 75–76). Bilder har även en stor betydelse för att göra miljöer levande (Edström 2013, s. 137). Kåreland och Werkmäster lyfter fram att bildens budskap i många fall är mångtydigt eftersom bilden inte avbildar verkligheten och det finns inte heller någon sann eller slutgiltig tolkning av bilden. Mångtydigheten innebär en styrka men också en utmaning

och författarna menar att skolan har en betydelsefull uppgift när det kommer till att förmedla denna förståelse till eleverna (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 10). Bilderna i bilderboken ingår i en handlingsföljd förklarar Rhedin, vilket innebär att varje bild utgör en del av

berättelsens handling och det gör att det finns ett ‘’före’’ och ‘’efter’’ i handlingen efter varje bild. Detta skapar en bläddringslust som gör att läsaren vill bläddra igenom hela boken fram till sista bilden (Rhedin 2004, s. 34).

Dessa teorier om adaption, folksagor, konstsagor, bilderböcker och samspel mellan bild och text som vi har redogjort för i detta kapitel, kommer att användas i studiens analys. Detta i syfte att stödja och stärka våra resonemang, tankegångar och resultat som vi finner i analysen.

4 Tidigare forskning

I denna del av studien presenteras tidigare forskning om H. C. Andersen, hans sagor och olika adaptionsstudier som vi anser är relevanta för vår egen studie och för att ge en kortare

översikt av vilken forskning som har gjorts inom dessa områden.

4.1 H.C. Andersen

Det finns mycket tidigare forskning kring H.C. Andersen, om hans liv och författarskap samt om alla hans sagor. Därför har vi gjort ett urval som vi anser har relevans för vår studie. I artikeln Why Study Hans Christian Andersen? redogör författaren Bo Grønbech för olika områden som kan och bör studeras om H.C. Andersen och hans verk. De områden som kan studeras är bland annat Andersen egna liv, den tiden som Andersen levde i, Andersens personlighet, hur Andersen skapade sina verk och hur hans verk är uppbyggda. Grønbech menar att dessa områden är viktiga att studera eftersom de kunskaperna är nödvändiga för att utveckla en förståelse för Andersens liv och hans verk (Grønbech 1993, s. 131–137).

Litteraturhistorikern Fredrik Böök har med en kritisk syn i boken H.C. Andersen: En

levnadsteckning beskrivit H.C. Andersens liv utifrån Andersens egna självbiografier, böcker

och brev (s. 6–7). Andersen var en dansk författare som levde mellan år 1805 (s. 7) och 1875 (s. 353). Om Andersen som sagoförfattare skriver Böök att i sina sagor agerade Andersen som på teaterns scen och detta resulterade i att hans sagor skapade en sagogenre som inte tidigare

omtalade och populära. Även Andersens egna livserfarenheter gjorde att han hade något att berätta genom att han själv hade upplevt äventyr på sina resor men även fattigdom. Dessa erfarenheter gör Andersens sagor levande enligt Böök (s. 271–272). I sina sagor tar Andersen alltid de förtryckta och utsattas sida (s. 299) för att han själv ansåg sig tillhöra denna klass även om han själv steg i rang när han blev en känd författare (s. 305). Det var nyskapande för sagan när Andersen inkluderade naturskildringar och de utgör en vacker och betydelsefull del av charmen med hans sagor (s. 274). Andersen skrev ofta om allt svårt som han hade upplevt och genom att skriva om detta på ett fantasifullt och humoristiskt sätt övervann han det svåra och sagorna förmedlar denna seger på olika sätt (Böök 1938, s. 286).

I boken H.C. Andersen: Människan och diktaren har även litteraturhistorikern Elias

Bredsdorff skildrat H.C. Andersens liv som människa och sagodiktare. Som sagodiktare anser Bredsdorff att Andersen har en helt egen stil i sitt skrivande och den skiljer sig från de

traditionella folksagornas stil. Men i sitt skrivande var Andersen inspirerad av de folksagor som han hörde i sin barndom. Andersen använder en muntlig berättarform i sina sagor genom att använda en stil som ligger nära talspråket eftersom han ville att barnet skulle höra

berättaren vid läsningen (s. 430–432). Detta sätt att skriva var revolutionerande under den tid som Andersens sagor skrevs (s. 434). Barnet levde kvar i Andersen då han bevarade sin förmåga att förstå sig på djurs, växters och föremåls tänkbara känslor, vilket han lyfter fram i sagorna. Det gör Andersens djurberättelser annorlunda eftersom han framställer djuren som mänskliga och de avslutas sällan i någon moral (s. 441–442). Bredsdorff menar att humorn i Andersens sagor gör de levande än idag för danska läsare, men han lyfter fram problematiken med att humorn ofta inte är begriplig i översättningarna, vilket resulterar i att vuxna läsare idag inte vill läsa sagorna (Bredsdorff 1992, s. 444–445).

I studien Havet är djupt: En komparativ analys av H.C. Andersens och Disneys Den lilla

sjöjungfrun har studenterna Johanna Andersson och Anna-Lotta Larsson analyserat de

adaptioner och transformationer som har gjorts av karaktärerna och intrigerna i H.C.

Andersens saga Den lilla sjöjungfrun till Walt Disneys filmatisering av sagan (s. 2). Studien visar att sagans karaktärer och intriger till största del har adapterats till filmen (s. 37) då det är fler likheter än skillnader mellan sagan och filmen (s. 40). Men det förekommer även

transformationer, förändringar av sagan i filmen, främst i form av så kallad Disneyfication som är Disneys egen form av transformationer. Exempel på Disneyfications är att

bästa vän fisken Blunder (Andersson och Larssons 2018, s. 37). Studenten Monica Kristin Andersson har i studien Bilderna och sagan: - om en bilderboks bilder och deras relation till

en text analyserat vad bilderna berättar och hur bilden relaterar till texten i olika bilderböcker

av H.C. Andersens Den ståndaktige tennsoldaten. Studien visar att bilderna till största del följer texten, vilket innebär ett symmetriskt förhållande mellan bild och text, och detta förstärker upplevelsen av berättelsen. Bildens komposition förstärker många gånger

berättelsen genom att till exempel storleken och placeringen av tennsoldaten varierar. Detta tydliggör att sagan utspelar sig i både fantasins (leksakerna) och verklighetens (människornas) värld (Andersson 2013, s. 31).

4.2 Adaptionsstudier i andra författares verk

Det finns många olika adaptionsstudier av andra författares verk och vi har därför gjort ett urval som vi anser är relevant för vår studie. Skjønsberg har analyserat och jämfört den norska första utgåvan om Lille Alvilde av Mauritz Hansen (1829) med en senare utgåva i

moderniserad form som återges i Barndomslandet del 3: Langt nord i skogen (1963).

Analysen visar på stora förändringar mellan utgåvorna (s. 27) och det har gjorts moraliska och stilistiska adaptioner. En moraliserande adaption anpassar litteraturen efter de åsikter som råder i samhället vid utgivningen. I detta fall har en kristen moral påverkat berättelsen genom att barnen plockar bär en vardag istället för söndagen och att Alvilde inte längre jämförs med en ängel. Den senare utgåvan har även tagit bort slutet på berättelsen när björnen blir skjuten, vilket är ett resultat av den tidens tankar om barn och djur. Dessa tankar innebar antaganden om att barn skulle bli ledsna om björnen blev skjuten. Det var även typiskt för barnlitteratur under 1960-talet att barn inte skulle bli skrämda av berättelsen. En stilistisk adaption handlar om att texten har bearbetats språkligt och i berättelsen har antalet adjektiv minskat drastiskt genom att beskrivande adjektiv har uteslutits i den senare utgåvan (Skjønsberg 1982, s. 29– 33).

Vid en annan undersökning har Skjønsberg analyserat nyare utgåvor av Selma Lagerlöfs Nils

Holgerssons underbara resa genom Sverige på danska, engelska, franska, norska och tyska

med originalet för att se vad som har hänt vid översättningarna (s. 56–57). Vid analysen framkommer det att alla utgåvorna är förkortade och de har behållit mellan cirka 70 % till mindre än 25 % av innehållet (s. 59–60). Språket har förenklats i många fall, vilket gör att den vackra berättarkonsten går förlorad i flera översättningar. Vissa avsnitt är borttagna i flera

översättningar utan att några förklaringar ges i följande avsnitt, vilket gör att vissa kommande händelser blir obegripliga för läsaren (s. 63–64). Skjønsberg menar att när en berättelse förkortas utan att adapteras resulterar det i att berättelsen tappar den röda tråden. När språk ligger nära varandra, som dessa gör rent språkligt och geografiskt, borde inte översättningar skapa problem som det har gjorts i fallet med Nils Holgersson (Skjønsberg 1982, s. 67).

Rhedin har analyserat vad som har hänt med klassikerna Nicke Nyfiken av Margret och H.A. Rey, Nalle Puh av A.A. Milne och Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry när de har omvandlats till bilderböcker och pekböcker (s. 194). Det Rhedin kommer fram till är att Nicke

Nyfiken i sin nya form blir framställd på ett orättvist sätt genom att berättelsen har blivit

upprepande och ett moraliskt motiv är framträdande genom att det ges förmaningar till barn. När Nalle Puh har omvandlats till andra format är berättelserna många gånger påhittade och de har ingenting med originalet att göra. Nyutkomna pekböcker om Lille prinsen har förlorat sin originaltext och även tillhörande originalbilder har retuscherats sönder, vilket gör att innehållet förlorar sin betydelse. Rhedin menar därför att nyare utgåvor av klassisk barnlitteratur inte har samma kvalitét som originalen (Rhedin 2004, s. 196–200).

Studenterna Elisabeth Johansson och Karin Forslunds har i sin studie Vi på Saltkråkan i

bilderboksformat – En adaptionsstudie undersökt hur en bilderbok skapats för att nå sin

förutsedda målgrupp genom att jämföra bilderboken Saltkråkan- Ett litet djur åt Pelle och ett kapitel i Vi på Saltkråkan som bilderboken baseras på (s. 2). Studien visar att det har gjorts en del uteslutningar för att nå målgruppen, till exempel fokuserar handlingen i bilderboken mest på hur Pelle ska få tag på ett husdjur. Det har inte gjorts någon specifik bearbetning av texten mellan verken, vilket innebär att det inte har skett någon adaptering av språket till

bilderboken. Vidare framkommer att bilderboken är en episk bilderbok enligt Rhedins benämning, vilket innebär att texten bär fram handlingen och bilderna tillför ingen

information men underlättar läsningen för yngre läsare (Johansson och Forslund 2019, s. 28). I studien Vad gör en bilderbok lättläst? En studie av adaptationen av Astrid Lindgrens Emil i

Lönneberga har studenten Linda Olofsson undersökt vad som händer vid adaptationen av Emil i Lönneberga från originalbok till lättläst bok, med fokus på utförandet av text och bild

(s. 3). Studien visar att språket har gjorts om genom att texten har ett mer vardagligt och modernare språk som är lättare att läsa än originalet som har småländskt dialekttal. I den lättlästa versionen samspelar text och bild på ett mer begripligt sätt, bland annat genom att text och med tillhörande bild finns på samma uppslag (Olofsson 2014, s. 27–29).

Den betydelse som denna tidigare forskning har haft för vår studie är att de har hjälpt oss med vad vi kan leta efter i vår egen analys och möjliga resultat av vår analys. Men vi har förhållit oss kritiska till den tidigare forskningens perspektiv och resultat, för att låta våra egna resultat komma fram i analysen.

5 Presentation av sagan

Sagan om ‘’Den fula ankungen’’ börjar med att det är sommar och en anka ruvar på sina ägg i vassen. Äggen börjar kläckas, ett efter det andra, men det sista ägget är mycket större och tar längre tid på sig att kläckas. När ägget till slut kläcks kommer det ut en stor och grå ankunge som inte ser ut som de andra ankungarna. Ankmamman tar med sina ungar till gården och där blir den stora ankungen retad och jagad av de andra djuren för att de tycker att han är ful, vilket gör att ankungen rymmer från gården. Ankungen möter på sin ensamma färd vildänder och en katt och en höna som bor hos en gammal kvinna. Men överallt blir ankungen retad när han försöker finna gemenskap. Under hösten ser ankungen en flock vackra vita svanar och i sin ensamhet drömmer han om att kunna flyga iväg med dem. Vintern blir svår för den stackars ankungen som fryser och måste simma runt i vattnet hela tiden för att inte hålet ska frysa igen. Efter den svåra sommaren, hösten och vintern då ankungen upplever ensamhet, utanförskap och mobbning, blir det vår och ankungen upptäcker någonting fantastiskt. Det visar sig att den fula ankungen har växt upp till en vacker svan. Efter lång och svår tid finner ankungen äntligen lycka och gemenskap hos de andra svanarna.

Bredsdorff förklarar att ‘’Den fula ankungen’’ handlar om Andersens egna liv då Andersen såg sig själv som den fula ankungen. Under tiden som Andersen skrev sagan var han fattig och beroende av andra för att klara sig. Andersen tvivlade på sig själv och sitt värde då han blev utsatt för kränkande behandlingar och han mötte ingen som förstod sig på honom. Men Andersen var övertygad om att han en dag skulle lyckas som författare och detta återspeglas genom att den fula ankungen växer upp till en vacker svan (Bredsdorff 1992, s. 220).

6 Analys

6.1 Begrepp och definitioner

vad vi avser med begreppen bild, text och innehåll. Med begreppet bild menar vi alla typer av illustrationer som finns i bilderboken. När vi använder begreppet text avser vi allt som är skrivet med ord i sagan och bilderboken. Med begreppet innehåll menar vi sagans och bilderbokens text som skildrar handlingens händelser och beskrivningar. I bilderboken finns det inga sidangivelser och därför avser vi med sida 1 den sida som berättelsen börjar på i bilderboken.

6.2.1 Analys av innehåll

Vid analysen av sagan och bilderbokens text om ‘’Den fula ankungen’’ framkommer det att det finns likheter, ändringar och uteslutningar av innehållet i bilderboken. De likheter som vi fann vid analysen är att berättelsen utspelar sig under årets alla årstider, som inleds med sommar och avslutas med vår. I båda versionerna är den fula ankungen huvudpersonen och båda slutar lyckligt. Det är flera drag som innehållet har från folksagan, nämligen att den är flerepisodisk och händelserna är kronologiska och logiskt sammanhängande (Nordlinder 1991, s. 18) eftersom berättelsen innehåller olika händelser som följer årstiderna. Även att det är en huvudperson (Nettervik 2004, s. 34–35), den fula ankungen, och att berättelsen slutar lyckligt (Nikolajeva 2017, s. 77) eftersom ankungen upptäcker att han är en svan. I både sagan och bilderboken är det talande djur som har dialoger med varandra, vilket är ett övernaturligt inslag som är ett kriterium för konstsagan (Nordlinder 1991, s. 21). Berättelsen följer samma ordning i båda versionerna och händelserna som har bevarats i bilderboken återges i studiens kapitel 5. Antaganden om barns intressen styr ofta adaptionen enligt både Klingberg (1972, s. 95) och Kåreland och Werkmäster (1985, s. 81). Det kan ha bidragit till att dessa händelser har bevarats i bilderboken och för att dessa är de viktigaste för att handlingen ska bevara sin röda tråd.

Det har även gjorts uteslutningar av innehållet i bilderboken. Framförallt är det de utförliga beskrivningarna av naturen och den omgivande miljön som faller bort.

Sagan (1843, översatt 1982)

Det var så skönt ute på landet. Det var sommar, kornet stod gult och havren var grön, höstackar stod i rad nere på de gröna ängarna, och där gick storken på sina långa, röda ben och talade egyptiska, ett språk som han hade lärt av sin mor. Runt åker och äng låg stora skogar och mitt i skogarna fanns djupa sjöar, ack, det var verkligen underbart där ute på landet! Mitt i solskenet låg en gammal herrgård med djupa vallgravar kring, och mellan muren och vattnet växte stora skäppor, de var så

höga att små barn kunde stå raka under de största bladen och det var lika villsamt därinne som i storskogen (Andersen 1982, s. 265).

Bilderboken (2020)

Det var sommar på bondgården. Vetet var guldgult, träden var gröna och himlen var blå (Andersen och Wren 2020, s. 1).

Detta är inledningen av berättelsen i båda versionerna och det är ett tydligt exempel som visar hur många beskrivningar som har uteslutits i bilderboken, som “höstackarna”, “storken” och “herrgården”. Det är dessa beskrivningar som skapar Andersens speciella stil och ton och som utmärker hans sagor gentemot andra sagor enligt Bredsdorff (1992, s. 431). Andersens ton skapar en vacker och lekfull stämning i sagan som inte bevaras i bilderboken. Uteslutningar av de utförliga beskrivningarna sker genom hela bilderboken och innebär en formväljande adaption. Det kan ses som ett uttryck för att barn antas vara mer intresserade av dialoger och handling och det resulterar i att miljöbeskrivningar adapteras genom att bli färre och kortare (Klingberg 1972, s. 98–99). Det är även många händelser och dialoger som är borttagna. Att många dialoger är borttagna är intressant eftersom Klingberg hävdar att barn antas tycka om dialoger. Men det är en effekt av en medieväljande adaption (Klingberg 1972, s. 100–101) eftersom författaren har anpassat sagans innehåll till ett nytt format, en bilderbok, som är riktad till barn i åldrarna 3–6 år. En bilderbok har ett begränsat antal sidor och ska inkludera bilder på varje uppslag (Rhedin 2001, s. 17) och det kan ha bidragit till den minskade textmängden. Dessutom har innehållet anpassats efter den tänka läsarens förutsättningar gällande ordförråd och läsförståelse, vilket har bidragit till färre och kortare dialoger.

Flera händelser är uteslutna i bilderboken och detta fann även Johansson och Forslund i sin studie om Vi på Saltkråkan, då händelser togs bort för att nå den tänkta målgruppen

(Johansson och Forslund 2019, s. 28). Ett exempel på en borttagen händelse är när ankungen fryser fast i isen under vintern (s. 276). Antaganden om barns upplevelsesätt, som är en stoffväljande adaption, gör att vissa händelser antas skrämma barn (Klingberg, 1972, s. 97– 98), och det kan vara en orsak till varför denna händelse togs bort. Att händelser som kan tänkas skrämma barn tas bort fann även Skjønsberg vid sin analys av Lille Alvilde

(Skjønsberg 1982, s. 29–33). Den sista händelsen i sagan (s. 277–278) är inte heller med i bilderboken. I denna beskrivs ankungens lycka över att ha blivit en svan och han och tre andra svanar blir matade av några familjer som säger att ankungen är den vackraste av alla svanar.

Denna händelse utspelar sig efter att ankungen har upptäckt att han är en svan, vilket är den viktigaste delen i berättelsens slut. Denna sista händelse blir då inte nödvändig för att förstå slutet av berättelsen, vilket kan ha bidragit till att händelsen togs bort.

I analysen framkommer det att stora delar av innehållet har ändrats på olika sätt i bilderboken. Till största del handlar det om förkortningar och ändringar av innehållet, både när det gäller beskrivningar av naturlandskapet och flera händelser.

Sagan (1843, översatt 1982)

Det blev höst. Bladen i skogen blev gula och bruna, blåsten tog fatt i dem och fick dem att dansa runt, och uppe i luften såg det kallt ut, molnen hängde tunga med hagel och snöflingor. Ute på fället stod korpen och skrek >>kråå, kråå>> av idel kyla, det var så man rös när man hörde det. Och den stackars ankungen hade det förfärligt svårt (Andersen 1982, s. 275).

Bilderboken (2020)

Hösten kom och trädens blad blev gula och orange. Ankungen var ledsen och alldeles ensam (Andersen och Wren 2020, s. 15).

Att innehållet har kortats ner är tydligt i ovanstående citat och det har påverkats av att berättelsen adapteras till en bilderbok för yngre barn. Det är en medieväljande adaption eftersom berättelsens längd har anpassats till ett nytt format och efter den tänkta läsarens förutsättningar (Klingberg 1972, s. 100–101). Förkortningarna innebär både stoffväljande- och stilväljande adaption eftersom barn i den tänkta åldern antas ha ett begränsat ordförråd och läsförmåga (Klingberg 1972, s. 97–100), vilket har resulterat i kortare beskrivningar av naturlandskapet och händelser. Det som tyvärr försvinner helt i denna adaption är Andersens stämningsfulla och målande beskrivningar. Dessa vackra naturskildringar utgör en viktig del av Andersens sagor enligt Böök (1939, s. 274) och som inte läsaren av bilderboken får ta del av. I sagan nämns ibland tiden som ankungen befinner sig på olika platser medan bilderboken inte nämner detta eller har det ändrats. När ankungen träffar vildänderna i sagan stannar han hos dem i två dagar (s. 270), men i bilderboken nämns ingen tid alls (s. 11). I sagan är ankungen hemma hos den gamla kvinnan i tre veckor (s. 272–274), medan i bilderboken ger sig han av därifrån direkt (s. 13–14). Det är en formväljande adaption då antaganden om barns upplevelsesätt kan ha bidragit till att händelserna utspelar sig under en kortare tid för att barn ska behålla intresset (Klingberg 1972, s. 98–99).

Flera händelser har ändrats för att anpassas till bilderboken och den tänkta läsaren. Händelsen med vildänderna är väldigt olika i sagan och bilderboken. I sagan (s. 271) skjuts vildänderna ihjäl av jägare och jakthundar skrämmer ankungen som gömmer sig i flera timmar för att sedan fly från mossen. I bilderboken (s. 12) kommer endast två hundar springande och de skäller så att vildänderna flyger iväg. Ankungen är rädd och gömmer sig tills det blir tyst för att sedan springa iväg så fort han kan. Den här händelsen har anpassats genom stoffväljande adaption som kan ha påverkats av antaganden om barns tänkta upplevelsesätt, som innebär att händelsen antas skrämma barn och adapterats med hänsyn till detta (Klingberg, 1972, s. 97– 98). Skjønsberg menar att adaptioner som är gjorda av någon annan än författaren kan påverkas av bearbetarens egna åsikter samt den tid som denne lever i (Skjønsberg 1982, s. 38). När det kommer denna händelse skulle återberättaren Wren kunna vara emot jakt och dödande av djur, vilket skulle kunna vara en orsak till ändringarna. En annan intressant ändring är att katten och hönan har namn i sagan, Lillpojken och Kuckelilillben (s. 273), men i bilderboken beskrivs de istället som ‘’en elak katt och en kaxig höna’’ (Andersen och Wren 2020, s. 13), Detta är någonting som ofta inträffar vid översättningar och är en onödig

adaption eftersom namn inte behöver ändras för att barn ska förstå (Skjønsberg 1982, s. 143).

Det förekommer även tillägg i bilderbokens innehåll som inte finns med i sagan. Dels

beskrivs det att det är fem ägg som kläcks (s. 3–4) och dels är det en dialog mellan ankungen och de tre svanarna i slutet av bilderboken (s. 22). Båda tilläggen innebär en stoffväljande adaption (Klingberg, 1972, s. 97–98), där författaren kan ha ansett att siffror och att en dialog mellan ankungen och svanarna skulle intressera yngre läsare och lade därför till detta.

6.2.2 Analys av språket

Vid analysen av språket i sagan och bilderboken framkommer det att språket har gjorts enklare och innehåller färre beskrivningar. De största ändringarna är att det är betydligt kortare och enklare meningar i bilderboken, ord har bytts ut mot enklare och beskrivande adjektiv och substantiv har minskat. I sagan är många meningar långa och de har gjorts enklare i bilderboken genom att kortas ner med färre ord.

Sagan (1843, översatt 1982)

Jakthundarna kom springande i gyttjan, klask, klask, vass och säv vajade åt alla håll och den stackars ankungen blev dödsförskräckt, den vred på huvudet för att få det under vingen - och i samma

ögonblick stod en förfärlig jättelik hund intill den, tungan hängde ur gapet och ögonen gnistrade så förfärligt (Andersen 1982, s. 271).

Bilderboken (2020)

Plötsligt kom två hundar springande och började skälla (Andersen och Wren 2020, s. 12).

Ovanstående citat är ett exempel på hur en mening har kortats ner i bilderboken och det har gjorts genom att ta bort beskrivande adjektiv och flera substantiv, som har ersatts med verb. Att många adjektiv och substantiv har uteslutits i bilderbokens text kan även ses i de citat som analyserades i avsnitt 6.2.1. Ändringarna har gjort meningarna betydligt enklare att både läsa och förstå. Ändringar av språket innebär en stilväljande adaption och då har språket anpassats med hänsyn till den tänkta läsarens ordförråd och förmåga att läsa genom att utesluta

substantiv och istället inkludera fler verb (Klingberg 1972, s. 99–100). Uteslutningar av beskrivande adjektiv fann även Skjønsberg vid sin analysering av Lille Alvilde (Skjønsberg 1982, s. 33). Genom att meningarna har gjorts kortare och enklare, blir texten lättare att förstå och läsa för barn i den tänkta åldersgruppen.

Det är även hel del ord som har ersatts med enklare ord i bilderboken: ‘’landet’’ mot

‘’bondgården’’, ‘’kornet’’ mot ‘’vetet’’, ‘’havren’’ mot ‘’träden’’, ‘’skäppor’’ mot ‘’vassen’’, ‘’piga’’ mot ‘’flicka’’, ‘’mosse’’ mot ‘’damm’’, ‘’fattigt torp’’ mot ‘’stuga’’, och ‘’gammal kvinna’’ mot ‘’gammal gumma’’. Orden som är ändrade gör berättelsen enklare att läsa och förstå, där anpassningarna till en yngre grupp av läsare är en bidragande faktor. Detta innebär en stoffväljande och stilväljande adaption, som betyder att ändringar av innehåll och språk görs efter antaganden om läsarens kunskaper och språkförmåga (Klingberg 1972, s. 97–100). Olofssons studie visade att adaptionen av Emil i Lönneberga också resulterade i ett mer vardagligt språk som var lättare att läsa (Olofsson 2014, s. 27–29). Enligt Skjønsberg innebär varje översättning en adaption och översättare kan tvingas byta ut ord om exakt samma ord inte finns som i originalet, till ord som har ungefär samma betydelse (Skjønsberg 1982, s. 39). Vissa av orden i bilderboken behöver därmed inte ha genomgått en stilväljande- eller

stoffväljande adaption, utan de kan vara ett resultat av de översättningar som bilderboken har genomgått, först från danska till engelska och sedan från engelska till svenska.

H.C. Andersens berättarteknik med detaljrika och verklighetsnära beskrivningar som är vackra, lekfulla och utförliga, och som även innehåller mycket känslor, faller bort i

bilderboken. Det framgår vid läsningen av de tre ovanstående citaten i analysen. Många gånger behövs inte dessa målande beskrivningar för berättelsens handling, som exempelvis storken som talar egyptiska i sagans inledning. Men denna speciella ton som Andersen har skapar en lekfull stämning i texten som berikar läsningen och gör denna underhållande och intressant. Vid läsningen av bilderboken är det inte Andersens röst som läsaren hör, utan det är en kortfattad återgivning av ‘’Den fula ankungen’’. Även Skjønsberg fann vid sin

analysering av olika utgåvor av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige att den vackra berättarkonsten inte bevarades (Skjønsberg 1982, s. 63). Det förenklade språket med färre antal ord och kortare meningar har troligtvis påverkats av att sagan har anpassats till ett bilderboksformat och till en yngre åldersgrupp av läsare.

6.3 Analys av innehåll som har blivit illustrerat

Bilderna i bilderboken är illustrerade av Lucy Barnard och de är riktade till yngre barn genom att varje uppslag har en stor bild som täcker båda sidorna. Bilderna är färgstarka och

illustrerade på ett lekfullt sätt. Vid vår analys av vilket innehåll från sagan som har blivit illustrerat i bilderboken framkommer det att sagans viktigaste händelser har blivit illustrerat. I bilderbokens inledning (s. 1–2) visar bilden att det är sommar och följer sagans beskrivning (s. 265) av gröna och gula ängar och att ankmamman ruvar på sina ägg vid vattnet. Det som är intressant med bilden är att den visar en stork som inte nämns i bilderbokens text. Detta beror på att i bilderböcker berättar text och bild en historia tillsammans (Rhedin 2001, s. 17), därför behöver inte allt innehåll beskrivas i texten utan kan istället illustreras med bilder. Detta tyder också på att Barnard har läst sagan och har inte utgått helt och hållet från bilderbokens text vid illustreringen. När ankungarna kläcks är illustrerat på följande uppslag (s. 3–4) och i sagan beskrivs händelsen med ‘’Äntligen sprack det ena ägget efter det andra’’ (Andersen 1982, s. 266). Det visas på den vänstra sidan med att det första ägget har kläckts och ankmamman ruvar på resten av äggen. På den högra sidan har resten av äggen kläckts förutom det största, precis som i sagan. Följande sidor (s. 5–6) visar när den fula ankungen kläcks ur det stora ägget och han ser inte ut som sina syskon utan han är större och grå, vilket beskrivs i sagan (s. 267).

Den kommande händelsen i sagan (s. 268) är när ankmamman tar med sina ankungar till ankgården. Detta illustreras på ett annat sätt i bilderboken (s. 7–8), genom att här tar

och grisar. I sagan (s. 269–270) blir den fula ankungen jagad, retad och biten av hönor, ankor och en kalkonhane. Detta illustreras i bilderboken (s. 9) genom att ankungen står med

vingarna över huvudet och ser rädd ut och han är omringad av en höna, en anka och en kalkon. Dessa djur nämns inte specifikt i bilderbokens text, vilket återigen beror på att bilderböcker berättar en historia genom att kombinera bild och text (Rhedin 2001, s. 17). Denna händelse gör att ankungen rymmer och i sagan står det att ‘’Då sprang han iväg och tog sig över stängslet’’ (Andersen 1982, s. 270). På sidan (s. 10) syns en gård med staket runt omkring som ankungen springer bort ifrån. Sedan träffar ankungen två vildänder som är hanar (s. 270) och denna händelse är illustrerad (s. 11) genom att visa ankungen i vattnet

tillsammans med tre vildänder, två hanar och en hona. Illustrationen av tre stycken vildänder gör att bilderboken får drag från folksagan, då trefaldig upprepning är ett av dessa drag (Nordlinder 1991, s. 18).

Händelsen i sagan när vildänderna skjuts ihjäl av jägare (s. 271) är annorlunda i bilderboken, vilket vi lyfte fram i vår analys av innehållet. På grund av detta är det innehåll som har blivit illustrerat (s. 12) endast att ankungen gömmer sig i vassen och en bit bort står det två hundar och skäller. När ankungen kommer hem till den gamla kvinnan med en katt och en höna i sagan (s. 272–274) är illustrerat på följande sidor (s. 13–14). Där visas hönan som står på en pall och ser ut att skälla på ankungen som står nedanför med huvudet böjt och ser ledsen ut. Katten sitter en bit från ankungen och slickar på sin tass. I sagan (s. 273–274) har hönan och ankungen en lång dialog om att ankungen måste lära sig att spinna eller lägga ägg för att betyda någonting här i världen. Denna bild visar deras dialog med varandra. Hösten beskrivs i sagan (s. 275) med att skogens blad blev gula och bruna och blåser runt i luften och ankungen ser en flock flygande svanar. Detta visas (s. 15–16) med blad som faller och blåser runt, men de är istället gula och orangea och ankungen tittar upp mot himlen där tre svanar flyger. Här får bilderboken åter drag från folksagan genom att illustrera tre stycken svanar (Nordlinder 1991, s. 18). Därefter illustreras vintern (s. 17–18) med att ankungen simmar runt i isen för att hålet inte ska frysa igen, vilket beskrivs i sagan (s. 267).

Sedan blir det vår i sagan (s. 276) och det beskrivs att lärkorna sjunger och äppelträden blommar och att ankungen ser tre stycken ståtliga vita svanar i vattnet. Detta visas i

bilderboken (s. 19–20) med tre svanar i vatten och runt omkring är det träd som blommar och på en gren sitter en fågel och sjunger. I sagan (s. 277) simmar svanarna mot ankungen när han landar i vattnet och detta illustreras (s. 21–22) genom att uppslaget visar tre svanar som är

vända mot läsaren med flaxande vingar. Händelsen när ankungen ser att han är en svan i sin spegelbild i vattnet (s. 277), visas i bilderboken (s. 23) med att ankungen är en fjärde svan som tittar ner i vattnet och ser lycklig ut medan de tre andra svanarna flyter på vattnet bredvid honom. På sista sidan (s. 24) är det en mindre bild i mitten som visar ankungen som en svan och han ser lycklig ut. Genom att sagans viktigaste händelser har blivit illustrerade i

bilderboken är det möjligt att förstå stora delar av berättelsen genom att endast titta på bilderna. De känslor som beskrivs i sagan synliggörs även av bilderbokens bilder.

6.4 Analys av samspelet mellan bild och text

Vid vår analys av samspelet mellan bild och text i bilderboken framkommer det att bilderna utgår i de allra flesta fall från bilderbokens text. I bilderbokens inledning (s. 1–2) står det i texten att det är sommar på bondgården och detta illustreras genom att bilden visar en lada och en traktor som kör på åkern. Textens beskrivningar stämmer överens genom att visa en guldgul veteåker, gröna träd och en blå himmel samt att i vassen ligger en anka på sitt rede. Följande bild (s. 3) utgår helt från texten genom att visa att en gul ankunge har kläckts, vilket även gäller nästa bild (s. 4) som visar att fyra ägg till har kläckts men det sista stora ägget är kvar. Bilden (s. 11–12) som visar ankungens möte med vildänderna, två skällande hundar och ankungen som gömmer sig i vassen, utgår också helt från texten. Det gäller även följande bild som visar den ledsna ankungen, en brun höna och en grå katt (s. 13–14). Bilden av hösten (s. 15–16) följer textens beskrivningar av gula och orangea blad och att ankungen som är ensam ser en flock flygande vita fåglar. Vinterbilden (s. 17–18) utgår från textens beskrivning av fallande snö i skogen och att ankungen måste simma runt i isvaken.

Bilden på svanarna i dammen (s. 21–22) följer textens beskrivningar med att svanarna simmar och flaxar med vingarna mot ankungen. Här får man inte se ankungen och det skapar

spänning genom att läsaren får ett tillfälle att gissa till sig handlingen då ena svanen säger ‘’Se på din spegelbild i vattnet’’ (Andersen och Wren 2020, s. 22). Detta skapar det som Rhedin kallar för en bläddringslust (Rhedin 2004, s. 34) eftersom läsaren vill bläddra till nästa sida för att se vad ankungen ser i sin spegelbild. På följande bild (s. 23) tittar sig ankungen i vattnet och ser att han är en svan och texten talar till läsaren genom att fråga ‘’Och vad såg han i det klara vattnet under sig?’’ (Andersen och Wren 2020, s. 23). På sista sidan (s. 24) visar och beskriver text och bild att ankungen har blivit en vacker svan. Texten påminner läsaren om ankungens förvandling från en ful ankunge till en vacker svan. Det här innebär att

bild och text i bilderboken har en följd som är parallell eftersom bild och text berättar handlingen tillsammans (Klingberg 1972, s. 71) och detta samspel kan även beskrivas som symmetriskt (Gamble 2013, s. 215–216). Studien om Den ståndaktige tennsoldaten visade också på ett symmetriskt förhållande mellan bild och text i bilderböckerna, vilket enligt Andersson förstärkte upplevelsen av berättelsen (Andersson 2013, s. 31). Bilderboken är på så sätt en episk bilderbok enligt Rhedins benämning, eftersom i denna typ av bilderbok utgår illustrationerna från texten (s. 88) och texten i sig är fullständig (Rhedin 2001, s. 81). Analysen tyder därmed på att Barnard har utgått från Wrens text vid illustreringen. Läsaren behöver inte bilderna för att förstå handlingen i bilderboken men bilderna förtydligar och förstärker berättelsens innehåll.

Det finns även ett flertal bilder i bilderboken som går utöver textens beskrivningar. I

inledningen (s. 1–2) berikar bilden textens beskrivningar av sommar på bondgården genom att illustrera får som betar, en häst som dricker vatten, en stork som står i vattnet, fjärilar, en trollslända och fiskar i vattnet. Ankmamman kramar om sina ungar på en bild (s. 4) och det beskrivs inte i texten, men detta förstärker ankmammans kärlek till sina söta och gula

ankungar. Följande bild (s. 5–6) beskrivs att ankmamman ser häpen ut när den sista ankungen som är grå kikar ut. Ankmamman ser häpen ut på bilden och ankungen är grå, men han kikar inte ut ur ägget utan det ser snarare ut som han är påväg att hoppa ur ägget av glädje. Den grå och stora ankungens glädje på bilden skapar en kontrast till ankmammans häpna blick. Detta förtydligar att ankungen inte är som de andra ankungarna eftersom han inte möts av samma kärlek från ankmamman på grund av att han ser annorlunda ut. Ankmamman tar med ankungarna till gården på följande bild (s. 7–8) och det beskrivs inte vilka djur som är där men på bilden visas två får, en ko, en katt, en höna, en häst, en anka, två grisar, en get och en mus i en höstack. Dessa är alla bondgårdsdjur och förtydligar att händelsen utspelar sig på bondgården. Det står i texten att djuren var elaka mot den stora ankungen, vilket har illustrerats genom att det ser ut som om djuren skrattar åt honom.

Ankungen blir retad av djuren och flickan som ger hönsen mat i bilderbokens text (s. 9), det står inte vilka djur men bilden visar en höna, en anka och en kalkon. Det står i texten att ankungen rymmer (s. 10) och det illustreras genom att ankungen springer bort från en gård med gula fält, gröna ängar med får och en traktor som omringas av ett staket. Det står inte i texten (s. 15–16) vilka fåglar som ankungen ser på hösthimlen, men bilden visar tre stycken vita svanar. Det beskrivs i sagan (s. 275) att det är vackra svanar som ankungen ser och detta

tyder på att Barnard har utgått från sagans text vid illustreringen. En bild (s. 19–20) illustrerar textens beskrivningar av tre vita svanar i en damm. Men denna bild visar mer än textens beskrivningar om att ‘’Vintern var äntligen över.’’ (Andersen och Wren 2020, s. 19), genom att illustrera våren med blommande träd, påskliljor, blåklockor och att allt har blivit grönt. Dessa bilder från bilderboken visar att bilder kan lyfta fram detaljer och betona inslag från texten, vilket Kåreland och Werkmäster beskriver (s. 72). Samt även att bilder berikar

berättelsen och det ökar inlevelsen vid läsningen (Kåreland och Werkmäster 1985, s. 75–76). Gamble lyfter fram att bild och text kan samspela genom bilderna förstärker och utvecklar texten (Gamble 2013, s. 215–216), vilket dessa bilder i bilderboken gör.

Allt innehåll i bilderbokens text är inte illustrerat utan återges endast i texten. Till exempel visas inte att flickan som ger hönsen mat är elak mot ankungen (s. 9), att vildänderna flyger iväg när hundarna skäller och ankungen springer från platsen (s. 12), att solen gick ner och att ankungen gick in i en stuga där det bor en gumma (s. 13–14). Samt att ankungen känner solen mot sina fjädrar och att han simmar mot svanarna (s. 19–20). Detta förtydligar att det är en episk bilderbok eftersom texten är det ursprungliga i denna typ av bilderbok enligt Rhedin, (Rhedin 2001, s. 81). Även Gamble betonar att när texten är det ursprungliga så återger bilderna delar av berättelsen (Gamble 2013, s. 215–216), och därför har inte allt innehåll illustrerats i bilderboken.

6.5 Analys av styrningen av adaptionen

Både sagan och bilderboken har blivit adapterade enligt Skjønsberg andra form av adaption, som innebär att någon annan än författaren har bearbetat berättelsen i efterhand (Skjønsberg 1982, s. 20–21). Sagan har blivit översatt från danska och bilderboken har blivit återberättad och översatt till engelska och sedan till svenska. På grund av detta har bilderboken genomgått flera adaptioner. Sagan har genomgått en medieväljande adaption eftersom den har anpassats till ett bilderboksformat utifrån antaganden om barns intressen och förutsättningar (Klingberg 1972, s. 100–101). Analysen tyder på att det som har styrt adaptionen är bilderboksformatet och tänka läsare i åldrarna 3–6 år. Då bild och text har anpassats efter de förmågor som barn i denna ålder antas ha när det kommer till läsförståelse och ordförråd. Det har resulterat i att bilderbokens text har ett vardagligt språk med kortare och enklare meningar där texten stöds av bilderna. För att adaptera sagan till bilderboksformatet har händelser tagits bort och ändrats. Detta med hänsyn till den tänkta läsarens möjliga upplevelsesätt och intressen samt

även för att bilderbokens längd ska passa läsaren. Men vid adaptionen har sagans viktigaste händelser bevarats och det gör att bilderboken förmedlar samma budskap.

7 Slutsatser

I analysen har vi utgått från studiens frågeställningar som är följande:

• Vilka ändringar har gjorts av innehåll och språk i sagan för att anpassa berättelsen till en bilderbok?

• Vilket innehåll från sagan har blivit illustrerat i bilderboken? • Hur samspelar bild och text i bilderboken?

• Vilka principer kan ha styrt adaptionen av bilderboken?

Det som vi kom fram till i analysen var att det har gjorts ändringar av både innehåll och språk för att anpassa sagan till en bilderbok. De ändringar som har gjorts av innehållet är att vissa händelser har uteslutits och vissa har gjorts om, många beskrivningar har kortats ner eller tagits bort och det har även gjorts några tillägg av innehåll. Ändringarna har inte påverkat bilderbokens röda tråd, då de har adapterats för att passa sitt nya format. Skjønsberg menar att en berättelse kan förlora sin röda tråd om den förkortas utan att adapteras, vilket hon fann vid analyseringen av översättningar av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

(Skjønsberg 1982, s. 67). Språkligt är de största ändringarna att det är kortare och enklare meningar och många ord har ersatts med enklare och mer vardagliga ord. Språket i

bilderboken är inte lika detaljrikt och beskrivande som i sagan eftersom många beskrivande adjektiv och substantiv har uteslutits. Det har resulterat i att Andersens specifika

berättarteknik inte har bevarats i bilderboken. Därför är det inte Andersens röst läsaren av bilderboken hör, utan en kortfattad återgivning av sagan. Händelserna i sagan har på så sätt förtätas i bilderboken, men sagans viktigaste och mest centrala händelser har blivit bevarade i bilderboken även om en del av dessa har gjorts om för att passa en yngre grupp av läsare. Det är dessa viktigaste händelser som har blivit illustrerade i bilderboken och vissa detaljer som beskrivs i sagans text har blivit illustrerade som bilder istället för att beskrivas med ord. I det stora hela följer bilderna textens beskrivningar och detta innebär att det är en episk bilderbok enligt Rhedins benämning, eftersom bilderna utgår från texten och bilderna förtydligar berättelsens innehåll (Rhedin 2001, s. 88) . Det betyder att bild och text har ett sampel som kan beskrivas som symmetriskt (Gamble 2013, s. 215–216) eller parallellt (Klingberg 1972, s.

71), då dessa berättar handlingen tillsammans. Men det finns även bilder som går utöver bilderbokens text och dessa bilder förstärker och utvecklar berättelsen (Gamble 2013, s. 215– 216). I sagan beskrivs det mycket känslor som inte framgår i bilderbokens text, men dessa framträder istället i bilderna.

De principer som kan ha styrt adapteringen av bilderboken enligt vår analys är att anpassa sagan till ett bilderboksformat och tänka läsare i åldrarna 3–6 år. För att adaptera sagan har händelser tagits bort och gjorts om, språket har förenklats och bilderna är färgstarka och följer texten för att anpassa bilderboken till yngre barns intressen, kunskaper och färdigheter. Trots skillnaderna av innehåll och språk i sagan och bilderboken är den viktigaste handlingen densamma i båda versionerna, även fast den är nedkortad i bilderboken. Enligt Rhedin går mycket av innehållet förlorat när berättelser omarbetas till bilderböcker och samtidigt faller även de litterära kvalitéterna bort (Rhedin 2004, s. 193–194). I ‘’Den fula ankungen’’ anser vi utifrån vår analys att det viktigaste innehållet har adapterats till bilderboken, men det som tyvärr faller bort är Andersens vackra och detaljrika berättarspråk. Genom att det viktigaste innehållet har adapterats, förmedlar även bilderboken samma budskap som sagan.

8 Diskussion

I detta avslutande kapitel kommer vi att diskutera studiens resultat och hur dessa skulle kunna användas av lärare i undervisningssyfte.

Det som intresserade och motiverade oss till att genomföra denna adaptionsstudie var vad som händer när en saga förmedlas i ett annat format. Vi valde att undersöka vad som händer med den klassiska sagan om ‘’Den fula ankungen’’ av H.C. Andersen (1834) när denna gavs ut i bilderboksformat år 2020. Detta var betydelsefullt för oss som blivande lärare i förskoleklass och årskurs 1–3 att analysera eftersom både sagor och bilderböcker ska ingå i vår framtida undervisning i svenska enligt den nuvarande läroplanen. I undervisningen ska eleverna även få arbeta med de budskap som förmedlas i litteraturen (Skolverket 2011, s. 258–259).

Litteratur skapar en alternativ verklighet där barn kan reflektera över sina liv och allt de möter i vardagen och dessa reflektioner kan jämföras med litteraturens innehåll (Widholm 2012, s. 49). Skolan ska förmedla en värdegrund som beskrivs i läroplanen (Skolverket 2011, s. 5–11) och vi anser att barnböckers budskap kan vara ett verktyg för att arbeta med denna