EXAMENSARBETE -KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:74
Samsjuklighet mellan substansmissbruk, psykisk ohälsa
och/ eller neuropsykiatrisk sjukdom hos ungdomar
En litteraturöversikt med fokus på hur samsjuklighet skapar lidande hos
ungdomar
Ebba Hilmarch
Josefine Korsberg
Examensarbetets titel:
Samsjuklighet mellan substansmissbruk, psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom hos ungdomar.
- En litteraturöversikt med fokus på hur samsjuklighet skapar lidande hos ungdomar.
Författare: Ebba Hilmarch Josefine Korsberg
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK18v Handledare: Robin Kindström
Examinator: Johan Herlitz
Sammanfattning
Psykisk ohälsa är en folksjukdom som ökar i Sverige bland ungdomar. Symtom föreligger i olika grad, alltifrån lindriga besvär som oro till komplicerade psykiatriska tillstånd med ångest och neuropsykiatriska tillstånd som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Konsumtionsmängden av alkohol har ökat bland unga och i jämförelse med 1990-talet har även narkotikakonsumtionen bland unga i gymnasieålder ökat. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av substanser, samtidigt som psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk sjukdom föreligger. Substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar har en dubbelriktad relation till varandra. Symtomyttringar på psykisk ohälsa kan komma i unga åldrar och leda till uppkomst av självmedicinering för att lindra lidande. Hög konsumtion av substanser kan ge minskat psykiskt välmående. Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa? Syftet med litteraturöversikten är att identifiera eventuella studier som kan påvisa samband, bakomliggande riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos. Studien är en litteraturöversikt med insamlad och analyserad data från åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att det finns riskfaktorer i barndomen för utveckling av substansmissbruk. Det visade sig att ADHD både är och inte är en riskfaktor för utveckling av substansmissbruk. Resultatet visar även att personer med samsjuklighet av neuropsykiatrisk sjukdom och substansmissbruk upplever ett lidande vilket många lindrar genom självmedicinering. Sjuksköterskan har ett ansvar i att kunna uppmärksamma patienterna som befinner sig i ett lidande av olika former på grund av ovanstående såsom sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Förståelsen för hur den mångbottnade samsjuklighetens ursprung kan se ut är en viktig del för sjuksköterskan att ha med sig i klinisk praxis. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd inför människans hela livsvärld för att kunna planera vårdande insatser och behandlingsplaner.
Nyckelord: Psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk sjukdom, ADHD, samsjuklighet, substansmissbruk, lidande, ungdomar.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Psykisk ohälsa ____________________________________________________________ 1 Alkohol- och drogmissbruk _________________________________________________ 2 Den komplexa relationen ___________________________________________________ 3 Vårdens insatser __________________________________________________________ 4 Lidandet _________________________________________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 6 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 7 Metodval _________________________________________________________________ 7 Datainsamling ____________________________________________________________ 7 Dataanalys _______________________________________________________________ 9 RESULTAT __________________________________________________________ 9 Bakomliggande riskfaktorer ________________________________________________ 10
Den sociodemografiska och psykosociala påverkan ____________________________________ 10 Den neuropsykiatriska diagnosen och uppväxtmiljön___________________________________ 10
Samsjuklighet av neuropsykiatriska diagnoser och substansmissbruk _____________ 10
Relationen mellan bipolär sjukdom, ADHD och substansmissbruk ________________________ 10
Psykisk ohälsa och diagnostik i samband med substansmissbruk _________________ 11
Missbrukets inflytande på den psykiska ohälsan ______________________________________ 11 Den statistiska sannolikheten för uppkomst av samsjuklighet ____________________________ 11
Lidandet som orsakats av substansmissbruk och psykisk ohälsa __________________ 12
Arbetet som lindrar lidandet ______________________________________________________ 13 Självmedicineringens lindrande effekter _____________________________________________ 13
DISKUSSION _______________________________________________________ 13 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 13 Sjukdomslidande _______________________________________________________________ 13 Livslidande ___________________________________________________________________ 14 Vårdlidande ___________________________________________________________________ 15 Sjuksköterskans roll ____________________________________________________________ 15 Metoddiskussion _________________________________________________________ 16 Etik ____________________________________________________________________ 17 Hållbar utveckling ________________________________________________________ 17 Kliniska implikationer ____________________________________________________ 18
SLUTSATSER _______________________________________________________ 18 REFERENSER ______________________________________________________ 20
INLEDNING
I dagens samhälle är psykisk ohälsa ett stort folkhälsoproblem i Sverige som hela tiden ökar hos befolkningen, inte minst bland unga individer. De vanligaste varianterna av psykisk ohälsa bland unga som söker vård är depression och ångest (Vårdfokus 2017). Alkohol- och drogmissbruk och skadliga doser av det är något som ökar bland unga (Vårdfokus 2017). Neuropsykiatriska diagnoser som exempelvis Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är tillstånd som medför en ökad risk för andra psykiska symtom på grund av en förhöjd sårbarhet (Psykologiguiden 2009). Anledningen till att vi valt det här ämnet är för att vi själva har erfarenhet av situationer där nära och kära redan i ung ålder drabbats av psykisk ohälsa i samband med alkohol- och drogmissbruk.
BAKGRUND
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa innebär varierande tillstånd där individen har en subjektiv upplevelse av sin psykiska ohälsa (Folkhälsomyndigheten 2020). Den psykiska ohälsan kan ha olika grad av allvarsamhet och långvarighet. Det psykiska obehaget kan vara milt och tillfälligt och snabbt gå över. Längre varaktiga tillstånd kan påverka individens förmågor i vardagen. Situationerna med psykisk ohälsa kan vara allt ifrån lindrig oro till komplicerade psykiatriska tillstånd som kan yttra sig i depression, ångest eller schizofreni som har behov av vård från hälso- och sjukvården (Folkhälsomyndigheten 2020). Psykiska besvär innebär att det råder en psykisk obalans hos individen och detta kan yttra sig i upplevelse av oro, ångest, sömnsvårigheter och nedstämdhet (Socialstyrelsen 2019). Psykiska besvär är vanligtvis en reaktion på en ansträngande situation i livet och det kan ibland vara svårt att skilja ifrån normala känslouttryck. Psykisk sjukdom och psykiatriska tillstånd är diagnoser som utifrån internationella kriterier är uppfyllda hos människor som lever med det. Exempel på ett psykiatriskt tillstånd är ADHD och exempel på en psykisk sjukdom är bipolär sjukdom. Individer med ADHD kan ha svårigheter med att bibehålla koncentrationsförmågan, uppmärksamheten störs, överaktivitet och impulsivitet kan förekomma (Internetmedicin 2016). Bipolär sjukdom karakteriserar perioder med förändring i sinnesstämning och aktivitetsnivå (Internetmedicin 2020). Det kan råda maniska episoder där personen i det läget har mindre sömnbehov, pratar mer än vanligt, har en ökad självkänsla och avsaknad av omdöme som exempel. Episoder av depression karakteriserar även bipolaritet, personen kan då känna sig nedstämd, energilös, ha svårigheter att somna och koncentrera sig (Internetmedicin 2020). Neuropsykiatriska tillstånd är den korrekta benämningen för funktionsnedsättningar som tourettes syndrom, autism och ADHD (Socialstyrelsen 2019).
Riskfaktorer som skulle kunna ha betydelse för att unga ska utveckla psykisk ohälsa är uppväxten under barndomen (Rikshandboken Barnhälsovård 2019). Föräldrar eller vårdnadshavare som själva lever med psykiska besvär, psykisk sjukdom, missbruk eller har varit med om trauma kan vara en bidragande riskfaktor. Detta orsakas av att omsorgen för barnet påverkas, att omsorgen helt enkelt varit otillräcklig. Omsorgen för barnet består av hur en förälder uppför sig socialt och personligt mot barnet, vilket relateras till barnets sårbarhet. Tryggheten och barnets behov uppnås inte i tillräckligt hög grad och därmed
kan utvecklingen hos barnet påverkas. Miljön omkring barnet i uppväxten kan eventuellt också vara en bidragande riskfaktor. Faktorer som ekonomisk stress i familjen, social isolering, underskott av det sociala stödet till familjen samt utsatthet för diskriminering och segregation kan alla vara bidragande faktorer. (Rikshandboken Barnhälsovård 2019). En undersökning gjord 2018 visar en ökning, jämfört med år 2000, av att unga har återkommande psykosomatiska besvär som exempelvis känsla av nedstämdhet och sömnsvårigheter (Folkhälsomyndigheten 2019). En bakomliggande faktor till att psykisk ohälsa ökar bland ungdomar är skolstress där pressen på unga har höjts i samband med ett förändrat system i skolan (Folkhälsomyndigheten 2018). Arbetsmarknadens förändringar med högre krav på utbildning gör att många yngre upplever en press att prestera, för att gå ut med fullständiga gymnasiebetyg och kunna läsa eftergymnasial utbildning (Folkhälsomyndigheten 2018).
Alkohol- och drogmissbruk
För att sätta diagnoser vid missbruk och beroende använder den svenska hälso- och sjukvården sig av Internationl Classification of Diseases and related health problem (ICD) (Socialstyrelsen 2019). Tre av sex kriterier ska uppfyllas för att ett beroende ska föreligga och en diagnos som “missbrukare” ska kunna ställas. Begreppet syftar till att beskriva alkohol- och drogkonsumtionens negativa konsekvenser för en individs sociala sammanhang, men räknar även in de fysiska och psykiska problematiker som kan tillkomma (Socialstyrelsen 2019).
Ungdomar som har en hög alkoholkonsumtion upplever i högre grad psykisk ohälsa än ungdomar som inte konsumerar alkohol. Den psykiska ohälsans tillstånd yttrar sig i form av depression, ångest, oro och koncentrationssvårigheter (Anderberg & Dahlberg 2015). Konsumtionen av alkohol har legat på en jämn nivå under hela 2000-talet, däremot har mängderna av alkoholkonsumtionen ökat bland unga (SBU 2015). Undersökningen visar även att narkotikakonsumtionen har dubblerats bland gymnasieungdomar i årskurs 2 jämfört med 1990-talet. Riskgrupper för att utveckla ett missbruk är åldern mellan 13– 18 år. De biologiska faktorerna hos en individ har en stor betydelse för att styra människan till att utveckla eller inte utveckla ett missbruk (SBU 2015). Biologiska faktorer som personlighetsdrag och sensitiveten för psykiatriska problem har betydelse. Individer med ärftliga faktorer för emotionell instabilitet, impulsivitet och socialt tillbakadragande kan ha en större tendens till att utveckla ett missbruk. Psykosociala faktorer är en annan riskfaktor där det handlar om hur individen exponeras för alkohol och droger i sin omgivning (SBU 2015).
Totalt vårdades 52 000 personer, varav 1 812 (3,5%) var barn mellan 10–17 år, i öppenvården samt slutenvården i Sverige för avsiktligt intag av beroendeframkallande substanser år 2018 (Socialstyrelsen 2019). Dessa 52 000 personer innefattar 0,6 procent av Sveriges befolkning och visar en ökning med hela 20 procent för antal personer som vårdas på grund av intag av beroendeframkallande substanser under det senaste decenniet (Socialstyrelsen 2019).
Kartläggning visar att de 1 812 barn, 10–17 år, som vårdades under 2018 i störst utsträckning var akuta intoxikationer på grund av alkohol som överkonsumerats. Även cannabisbruk föranledde behovet av vårdande insatser (Socialstyrelsen 2019).
Det finns ett flertal teoretiska perspektiv som kan analysera och beskriva behandlingar och problematiker inom missbruk (SBU 2019). Dessa teoretiska perspektiv och förklaringar grundar sig i psykologi, biologi och sociala synsätt. Bland annat kan faktorer som neurobiologiska, arv- och miljöfaktorer, socioekonomiska och familjeprocesser, ofta vara bakomliggande orsaker till ett missbruk. Flertalet forskare har tryckt på att genetik och biologi har stor betydelse för en beroendeproblematik hos en individ. Samtidigt lyfts orsakerna som leder fram till en beroendeproblematik som ytterst komplicerade. Faktorerna är många och grundar sig i såväl biologiska, psykologiska och sociala sammanhang (SBU 2019).
Den komplexa relationen
Statistik visar att 51 835 personer som var 10 år och äldre vårdades för beroende av substanser år 2017 (Socialstyrelsen 2019). Samtidigt vårdades 64 procent av dessa kvinnor och 52 procent av männen för en eller flera psykiatriska diagnoser under åren 2016–2018 (Socialstyrelsen 2019). Detta påvisar att det råder en samsjuklighet mellan psykisk ohälsa och missbruk av alkohol och narkotika. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av alkohol, narkotika eller substanser, samtidigt som de lider av psykisk ohälsa eller sjukdom som ångestproblematik, psykos, depression eller personlighetsstörning (SBU 2019).
En eller flera diagnoskriterier för dessa sjukdomar behöver vara uppfyllda för att det ska räknas som samsjuklighet (SBU 2019). En vanlig psykiatrisk diagnos som förekommer hos personer som lever med ett skadligt bruk och beroende är ADHD (Socialstyrelsen 2019). Det är sedan länge känt att personer som lever med missbruk har en större tendens att drabbas av psykisk ohälsa. Det finns modeller som kan förklara orsaken till att samsjukligheten är vanlig mellan psykisk ohälsa och missbruk. Det första är att riskfaktorer för psykisk sjukdom och missbruk eller beroende är jämbördiga. Det andra är att de med psykiska besvär eller sjukdom använder substanser som självmedicinering som sedan utvecklas till ett beroende. Det tredje är att ett olämpligt och farligt bruk av substanser leder till en långvarig psykisk ohälsa som fortgår. Till sist kan tillfällig psykisk ohälsa uppstå som en följd av en intoxication eller abstinens av en substans (Socialstyrelsen 2019).
Psykisk ohälsa kan även framträda hos ungdomar som konsumerar olika droger. Detta kan ske på grund av att hjärnan ännu inte har utvecklats helt och därför kan ta skada av drogerna (Taukoor, Paruk, Karim & K. Burns 2017). Psykiatriska tillstånd som schizofreni och affektiv störning ger ofta uttryck i unga åldrar, vilket enligt Taukoor, Paruk, Karim & K. Burns (2017) kan leda till att ungdomar börjar självmedicinera med alkohol och droger för att lindra tidiga symtom. Även ouppmärksammade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan leda till drogkonsumtion där syftet är att lindra lidande. Således har alkohol- och drogmissbruk och psykisk ohälsa en relation där de båda påverkar varandra (Taukoor et al. 2017).
Vårdens insatser
För att skydda barn i tidig ålder från att i senare skede utveckla och drabbas av psykisk ohälsa finns det hälsofrämjande insatser som kan tas till (Riskhandboken Barnhälsovård 2019). Det kan ske genom uppmärksamhet på barn som befinner sig i riskzonen. Exempel på sådana riskzoner är barn som lever i en hemmiljö där barnet blottas för alkohol, narkotika och läkemedel, barn med föräldrar som lever med psykiska besvär eller sjukdom, barn i familjer där våld förekommer eller har förekommit, barn som får otillräcklig omsorg och lever i familjer med sociala och ekonomiska problem, barn som har levt i flykt från exempelvis krig , barn som har blivit placerade i familjehem och barn med särskilda svårigheter som exempelvis funktionsnedsättning (Riskhandboken Barnhälsovård 2019).
Första linjens psykiatrivård är den som ger vård och stöd till barn och unga med lätta till måttliga psykiska besvär (Socialstyrelsen 2019, s. 19). I de flesta regioner är det primärvården som bär på ansvaret för att ge vård till barn och unga som lider av exempelvis ångest. I arbetet med stöd till barn och unga är elevhälsan, studenthälsan, ungdomsmottagningar och barnhälsovården även delaktiga. Primärvården kan vid behov remittera barn under 18 år som är i behov av specialistvård till barn och ungdomspsykiatrin. Elevhälsan finns i skolans verksamhet där barn och unga med psykisk ohälsa ska ha möjlighet till kontakt med skolläkare, skolsköterska, kurator och psykolog (Socialstyrelsen 2019, s. 19). Ungdomsmottagningen kan upprätthålla samtalskontakter vid exempelvis relations och familjeproblematik. Ungdomsmottagningar finns dock inte i alla kommuner och regioner utan är en frivillig verksamhet som väljs ut (Socialstyrelsen 2019, s. 20). Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) har en huvudroll för behandling av barn och unga med psykisk ohälsa. BUP finns i hela landet med både öppenmottagningar och akutmottagningar. Vid akut hjälp kan barn och föräldrar vända sig till akutmottagningen. Professioner som finns tillgängliga inom BUP är psykologer, socionomer, psykoterapeuter, sjuksköterskor och läkare. En central och den mest vanliga typen av behandlingar är terapeutiska samtal bestående av terapi, familje- och individuell terapi, psykopedagogiska dialoger och behandling i grupp (Socialstyrelsen 2019, s. 20).
Det är ett delat ansvar mellan landsting och kommuner när det kommer till att erbjuda utredningar och behandlingar för beroende och missbruk (SBU 2019). Detta orsakas av att det är landstinget som är huvudman för hälso- och sjukvården medan kommunen är huvudman för socialtjänsten. Vid tillfällen där det krävs vårdinsatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänsten ska kommunen och landstinget tillsammans upprätta en samordnad individuell plan (SIP), vilken utformas efter enskild individs behov och situation. Vid vård och stöd för individer som lider av missbruk och beroendeproblematik finns Socialstyrelsens nationella riktlinjer att tillgå. Dessa riktar sig till både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Rekommenderat är bland annat användning av bedömningsinstrument, att utföra mediciniska tester, att ge psykologisk behandling och insättning av psykosociala stödinsatser. Det finns även stöd till anhöriga som önskar hjälpa till att motivera till behandling mot missbruk och beroende (SBU 2019).
Hälso- och sjukvårdens insatser till personer som lider av missbruk eller beroende kan handla om somatisk vård, psykiatrisk vård, abstinensvård samt läkemedelsassisterande behandling (Socialstyrelsen 2019. När det kommer till barn med psykisk ohälsa och
missbruk såär det socialtjänsten som har ansvaret för stödjande och vårdande insatser. Det krävs ett aktivt förebyggande arbete, från socialnämndens sida, för att motverka missbruk bland barn. Barns utveckling ska uppmärksamt följas av socialnämnden och insatser ska tillsättas om tecken på ogynnsam utveckling uppdagas. Under särskilda bestämmelser om vård av unga, (LVU), kan ett barn vårdas mot sitt eller vårdnadshavarens samtycke. Det är barnets bästa som ligger till grund för de beslut och åtgärder som vidtas gällande behandlingsinsatser. Om ett barn visar på riskfyllt uppvisande av alkohol- och drogkonsumtion, kan detta ligga till grund för tvångsvård. Yttersta ansvaret för att ingripa då barn och unga far illa ligger hos socialtjänsten. Däremot krävs det beslut från förvaltningsrätten för att ta ett beslut om LVU, detta efter att socialnämnden skickat en ansökan om ett sådant beslut (Socialstyrelsen 2019). Faktorer som spelar in för uppkomsten av ett alkohol- och drogberoende är flerfaldiga och komplicerade. Till stor utsträckning lider missbrukare och alkohol- och narkotikaberoende individer också av psykiska och psykosociala problem. Detta innebär att det måste finnas ett samspel och en involvering från olika vårdinrättningar och deras professioner vid utredningar och diagnostiseringar. Detta behövs för att kunna erbjuda både psykologiska såväl som medicinska vårdinsatser (SBU 2019). Individer som lider av samsjuklighet, som ett missbruk och psykiatrisk problematik, kan falla offer för en bristfällig samverkan mellan vårdenheterna. Konsekvenser av ovanstående kan i värsta fall bli försenade insatser, att ingen tagit det övergripande ansvaret för den enskilda individen, insatser sker i fel ordning och brister i helhetssynen för att kunna möta individens behov. Ett bristande samspel organisationerna emellan kan utmynna i att individer i behov av hjälp hamnar mellan stolarna, där nödvändig vård uteblir.
Dessa individer utgör en särskilt sårbar grupp som kräver ett bra samarbete mellan socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser. Insatserna kräver en god samverkan för att kunna uppfylla individens samtidiga och samordnade behov. Personer med samsjuklighet som hamnar i ett mellanförskap, där insatserna blir bristfälliga i vårdplanen, riskerar att tappa motivation för att söka hjälp för sin psykiska ohälsa och sitt missbruk (Socialstyrelsen 2019).
Lidandet
Arman (2015, s. 40) säger att den lidande människan behöver försonas med sitt lidande och att det är först när en försoning skett som lidandet inte längre har makt över människan. Däremot i ett skede där psykisk ohälsa uppdagats genom ett alkohol- och drogmissbruk bör frågan riktas mot varför ungdomar väljer att börja konsumera dessa preparat. Antalet orsaker som ger upphov till ett lidande hos en individ är oändliga. För att underlätta handläggandet, så finns det tre olika begrepp inom hälso- och sjukvården som hjälper till att kategorisera lidandets orsakssamband; sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande (Arman 2015 s. 42).
Sjukdomslidande beskrivs av Arman (2016, s. 42) som det lidandet en person känner på grund av sin ohälsa eller sin sjukdom, såsom smärta eller obehag men även till följd av det som sjukdomen eller ohälsan kan skapa i form av exempelvis fysiska hinder (Arman 2016, s. 42). Sjukdomslidandet kan också handla om den rädsla och oro för vad ohälsan och sjukdomen kommer att innebära för personen (Arman 2016, s.42). Livslidande
karakteriseras som den form av lidande som en människa upplever då livet plötsligt tar en drastisk vändning då hen drabbas av ohälsa eller sjukdom (Arman 2016, s. 42). Människans existens förändras och människan känner osäkerhet och rädsla inför hur livet kommer att utspela sig och se ut framöver (Arman 2016, s. 42). Livslidandet speglas alltså av människans ängslan i den livsförändring som sker i närvaro av sjukdom och ohälsa och i hur människan i den nya situationen känner rädsla inför att finna mening och värdighet i den nya tillvaron (Arman 2016, s. 42). Vårdlidande skildrar den lidandeform som människan erfar då mötet med hälso- och sjukvården utmynnar i ett ökat lidande istället för en lindrande effekt (Arman 2016, s. 43). Vårdlidandet tar exempelvis form då nödvändig vård och behandling uteblir på grund av långa väntetider, bristfällig kunskap och dåligt omhändertagande (Arman 2016, s. 43).
PROBLEMFORMULERING
Efter grundlig analys av tidigare forskningsartiklar har det visat sig att substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom har en relation till varandra som riktar sig åt båda hållen. Den psykiska ohälsan kan yttra sig i form av tidiga symtom på bland annat schizofreni eller affektiva störningar och kan också grunda sig i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta leder i många fall till försök med självmedicinering bestående av alkohol- och drogkonsumtion för att lindra lidande. Arman (2015, s. 38) talar om hur människan inte alltid behöver få bort sitt lidande, utan att lidandet istället kan transformeras om till att lindras om man får hjälp och stöd från andra. Då ungdomar som lider av någon form av psykisk ohälsa väljer att försöka själva lindra sina smärtor och tar till droger som medel, istället för att söka upp hjälp, så leder detta i de flesta fall till ett ännu större lidande framöver. Detta ger oss en kunskap i hur alkohol- och drogmissbruk kan ta form när det grundar sig i psykisk ohälsa bland ungdomar. Å andra sidan visar forskningen även hur en hög alkohol- och drogkonsumtion kan leda till ett minskat psykiskt välmående. Forskning visar att ungdomar med hög alkoholkonsumtion i större utsträckning upplever tillstånd av depression, oro, ångest och koncentrationssvårigheter jämfört med ungdomar med låg alkoholkonsumtion.
· Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? · Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa?
Genom att sammanställa kunskap från tidigare studiers resultat hoppas vi med denna studie kunna identifiera samband, riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos.
SYFTE
Syftet är att belysa problematiken kring samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa med fokus på ADHD och bipolärsjukdom och dess konsekvenser för vården hos ungdomar
METOD
Metodval
Metoden som valts för den här studien är en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2017, s. 141) innebär en litteraturöversikt att forska efter tidigare kunskap kring ett särskilt område som exempelvis kan vara relaterat till omvårdnad eller ett problem i sjuksköterskans kompetensområde. En sammanställning av kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar har gjorts. Data för denna studie är framtagen ur resultaten från sammanlagt åtta olika vetenskapliga artiklar.
Datainsamling
För att få fram artiklar till studien med vårdvetenskaplig evidens har sökning gjorts i databaserna Cinahl, Pubmed, Medline, Health and medical collection. Artiklarna är tänkta att avgränsas till att handla om ungdomar i åldrarna mellan 13 och 18 år. För att avgränsa utbudet ytterligare har peer review, publikationsår och engelskt språk markerats vid sökning. De sökord som använts har tagits fram via MeSh-termer för att sökresultaten ska ha haft en korrekt inriktning utifrån syftet. Artiklarnas titlar och sammanfattningar har avgjort vilka artiklar som sorteras ut efter intresse för att besvara studiens frågeställning och syfte. Totalt hittades tjugoåtta artiklar som var av intresse för att besvara studiens syfte. Tjugo av dessa valdes bort. Detta skedde på grund av att åtkomst till fullständig artikel endast gick att få genom att betala 40 kr eller att åldern på de medverkande i studierna inte matchade våra urvalskriterier eller att resultatet inte visade sig svara till syftet efter noggrannare analys. De åtta artiklarna som inkluderades i studien kvalitetsgranskades med hjälp av granskningsmallar från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU 2020).
Tabell 1. Översikt på artiklar och sökord. Informationskälla och sökdatum Söksträng Resultat Avgränsningar Svemed+ 2020- 09- 25. (MH” adolescent”) AND (MH ”alcohol problem”) AND (MH “substance abuse”) Total: 16 Intressanta: 2 Valda: 2 • Peer review • Årtal 2010- 2019 Cinahl 2020- 09- 25 (MH “adolescents”) AND (MH “substance use”) AND (MH mental illness) Total: 84 Intressanta: 2 Valda: 1 • Peer review • Årtal 2010- 2019 • Språk Engels ka Cinahl 2020- 10- 29 (MH “adolescents” or “teenagers”) AND MH “alcohol- and drugabuse”) AND (MH “mental health”) Total: 101 Intressanta: 4 Valda: 1 • Peer review • Årtal 2010- 2020. • Ungdomar 13 - 18 år.
Health and medical collection 2020- 10- 25 (MH “adolescents” or MH “teenagers”) AND (MH substance abuse”) AND (MH mental health or mental illness) AND (“Sweden”) Total: 494 Intressanta: 2 Valda: 1 • Peer review • Årtal 2010- 2020 • Ungdomar 13 - 18 år Pub Med 2020- 10- 25 (MH “adolescents”) AND (MH “mental disorder”) AND (MH “substance abuse”) Total: 491 Intressanta: 4 Valda: 1
• Free full text
• Språk Engels ka • Ungdomar 13 - 18 år Pub Med 2010- 10- 27 (MH “comorbidity”) AND (MH “substance abuse”) AND (MH “psychiatric problems” AND (MH “adolescents”) Total: 19 Intressanta: 1 Valda: 0 • Årtal 2015- 2020 • Språk Engels ka • Ungdomar 13 - 18 år Cinahl 2020- 10- 28 (MH “adolescents”) AND (MH “Alcohol and drug abuse”) AND (“ADHD”) Total: 17 Intressanta: 2 Valda: 0 • Peer review • Årtal 2000- 2020. • Ungdomar 13 - 18 år Pub Med 20- 10- 28 (MH “comorbidity) AND (MH “mental disorders”) AND (MH “substance use”) Total: 23 Intressanta: 4 Valda: 1 • Språk Engels ka • Ungdomar 13 - 18 år • Årtal 2010- 2020 Cinahl 20- 10- 28 (MH “adolecents”) AND (MH
“drug abuse”) AND (MH “mental illness”) Total: 30 Intressanta: 2 Valda: 0 • Peer review • 1992- 2020 • Ungdomar 13 - 18 år Cinahl 20- 11- 12 (MH “psychiatric disorders ”) AND (MH “substance abuse”) AND (MH “adolescents”) Total: 80 Intressanta: 1 Valda: 1 • Peer review • Årtal 2015- 2019. • Språk Engels ka • Ungdomar 13 - 18 år. Totalt: 1528 Intressanta: 28 Valda: 8 Bortvalda: 20
Artiklar som kvalite tsgranskats: 8 Artiklar som analys erats: 8
Dataanalys
Forskningsresultaten från de utvalda studierna har lästs flera gånger för att få en tydlig helhetsbild. Studierna som omfattas av inklusionskriterierna och som inte har några exklusionskriterier har sammanfattats som ett stöd för analysen (Friberg 2017, s. 148). För att få en tydlig struktur och översikt av studierna har en tabell gjorts, se bilaga 1. I tabellen har studiernas syfte, metod, resultat, titel, författare, årtal samt tidskrift förts in (Friberg 2017, s.148). Därefter har resultaten sammanfattats som ett underlag för analys (Friberg 2017, s.149). Resultaten har sammanställts och likheter och skillnader har tagits fram. För att få fram ytterligare tydlighet i likheterna och skillnaderna mellan studierna har dessa färgmarkerats i det sammanställda dokumentet, vilket har gjort att resultatet i studien har kunnat arbetas fram. Analysen ger sedan ett sammanställt resultat ur den kunskap som tidigare framkommit (Friberg 2017, s. 149). Efter att samtliga resultat sammanställs har huvudteman och subteman skapats så att det nya resultatet har en tydlig struktur (Friberg 2017, s. 150). Resultatet har delats upp i fyra huvudteman och fem subteman, vilket enligt Friberg (2017, s. 150) ger läsaren möjlighet att förstå budskapet.
RESULTAT
Huvudteman Subteman
Bakomliggande riskfaktorer - Den sociodemografiska och psykosociala påverkan.
- Den neuropsykiatriska diagnosen
och uppväxtmiljön. Samsjuklighet av neuropsykiatriska
diagnoser och substansmissbruk
- Relationen mellan bipolär sjukdom,
ADHD och substansmissbruk. Psykisk ohälsa och diagnostik i samband
med substansmissbruk
- Missbrukets inflytanden på den psykiska ohälsan.
- Den statistiska sannolikheten.
Lidandet som orsakats av
substansmissbruk och psykisk ohälsa
- Arbetet som lindrar lidandet. - Självmedicineringens lindrande
Bakomliggande riskfaktorer
Den sociodemografiska och psykosociala påverkan
Enligt Anderberg och Dahlberg (2015) finns det signifikanta faktorer i barndomen som kan påverka unga att utveckla ett riskfyllt missbruk av cannabis och alkohol. Om individen är omgiven av droger och alkohol i uppväxtmiljön och vänskapskretsen så kan det ha betydelse för att barnet senare utvecklar ett missbruk (Anderberg och Dahlberg 2015). Andra undersökta riskfaktorer i den här studien är unga utan sysselsättning, unga med problem i skolan, brottslighet, unga som tidigare vårdats på familje- eller behandlingshem, unga som upplevt ekonomisk utsatthet i hemmet eller upplevt våld både sexuellt och fysiskt under barndomen, problem med självbehärskning gällande våldsamt beteende och traumatiska livshändelser (Anderberg & Dahlberg 2015). De här riskfaktorerna visar ingen större signifikant skillnad mellan gruppen som inte har en riskfylld konsumtion av alkohol och de som har de (Anderberg & Dahlberg 2015). En annan studie visar att unga som får öppenvård för missbruksproblem i Sverige har växt upp under komplicerade förhållanden (Richert, Anderberg & Dahlberg 2020). Studien påvisar skillnader mellan flickor och pojkar. Flickorna i studien har i högre grad erfarit sin uppväxtmiljö med ekonomisk utsatthet, missbruk har förekommit i familjen samt även våld (Richert, Anderberg & Dahlberg 2020). Pojkarna i studien har i större utsträckning dömts för brott eller blivit arresterade. Det visar även att umgänget med personer som begår brott och brukar droger såväl bland flickor som pojkar är av betydelse för att de själva skall börja konsumera narkotika (Richert, Anderberg & Dahlberg 2020). Taukoor, Paruk, Karim och Burns (2017) lyfter fram att det finns ett signifikant samband mellan substansanvändning och tidigare missbruk, där 48 procent av studiens deltagare tidigare haft ett missbruk, 26 procent av deltagarna hade ingen historik av tidigare missbruk. Resterande av deltagare, 26 procent, hade bakomliggande psykiska besvär som föranledde missbruket. Det visade sig inte finnas några kopplingar mellan substansmissbruk och familjehistorisk av psykiska sjukdomar eller psykosociala stressfaktorer (Taukoor et al. 2017).
Den neuropsykiatriska diagnosen och uppväxtmiljön
Zulauf, Sprich, Safren och Wilens (2014) lyfter fram teoretiska förklaringar till anknytningen mellan ADHDoch substansmissbruk. Ärftlighet av gener från familjen avseende missbruk av alkohol och droger kan vara en möjlig förklaring (Zulauf et. al. 2014). Hellberg, Dahlberg och Anderberg (2018) framför att unga med diagnosen ADHD som har ett missbruk eller beroende av alkohol och/ellernarkotika, har i större omfattning växt upp med missbruk, psykiska problem och våld i familjen. Studien fann inga signifikanta olikheter mellan individerna utan ADHD och med diagnosen gällande uppväxt med ekonomisk utsatthet (Hellberg, Dahlberg och Anderberg 2018).
Samsjuklighet av neuropsykiatriska diagnoser och substansmissbruk
Relationen mellan bipolär sjukdom, ADHD och substansmissbruk
Vid undersökningar gjorda för att se en eventuell koppling mellan substansmissbruk och ADHD har Zulauf, Sprich, Safren & Wilens (2014) sett att bipolära störningar utgör en ökad risk för uppkomsten av ett substansmissbruk bland personer med ADHD. Zulauf, Sprich, Safren & Wilens (2014) utförde en undersökning där 968
ungdomar medverkade för att få fram relationen mellan ADHD och substansmissbruk. Resultatet visar att en ADHD diagnos utgör en signifikant högre risk för utveckling av substansmissbruk jämfört med ungdomar som inte har ADHD (Zulauf et al. 2014). Med en ADHD diagnos är risken för ett substansmissbruk dubbelt så hög som utan diagnosen (Zulauf et al. 2014). ADHD med samtidig beteendestörning utgör en fyra gånger högre risk för utveckling av substansmissbruk än personer utan någon diagnos (Zulauf et. al. 2014). Hellberg, Anderberg och Dahlberg (2018) presenterar i resultatet av studien att ungdomar diagnostiserade med ADHD och ungdomar utan diagnosen har en riskfylld konsumtion av alkohol och narkotikaanvändning. Närmre hälften av ungdomarna i studien bedöms ha en riskfylld användning av alkohol enligt Hellberg, Anderberg och Dahlberg (2018).
Det vanligaste preparatet att konsumera är cannabis där procentantalet var 78 procent för personer med ADHD och 77 procent för personerna utan ADHD (Hellberg, Anderberg & Dahlberg 2018). Likaså är procentantalet för alkohol (14 %) och övriga preparat av narkotika (9 %) lika mellan grupperna (Hellberg, Anderberg & Dahlberg 2018). Ungdomar som konsumerar flera droger samtidigt visar inte heller någon signifikant skillnad mellan individer med ADHD eller individer utan diagnosen (Hellberg, Anderberg & Dahlberg 2018). Däremot finns det en betydelsefull skillnad för debutåldern, personer som har ADHD har ett debuterande missbruk av cannabis från 14 års ålder medan personer utan ADHD har en debutålder från 15 år (Hellberg, Anderberg & Dahlberg 2018).
Resultatet från Taukoor, Parkuk, Karim och Burns (2017) studie visar att substanskonsumtion förekom bland samtliga deltagare, där 22 procent var diagnostiserade med ADHD medan 43 procent inte har det. Resterande 35 procent har annan psykiatrisk problematik i samsjuklighet med substansmissbruk. Däremot finns ett starkare samband mellan substansmissbruk och neuropsykiatriska diagnoser som bipolaritet, intellektuella funktionshinder, ADHD och schizofreni där de deltagande ungdomarna lider av samsjuklighet (Taukoor et al. 2017).
Psykisk ohälsa och diagnostik i samband med substansmissbruk
Missbrukets inflytande på den psykiska ohälsan
Anderberg och Dahlberg (2015) belyser att ungdomar med en riskfylld användning av alkohol har upplevt ångest, depression, oroskänslor och svårigheter med koncentration under de senaste 30 dagarna. En annan studie framhäver att ungdomar som konsumerar droger två till tre dagar i veckan upplever i större grad ångest, svårigheter med koncentration och besvär att hantera aggressivt uppförande jämfört med unga som brukar droger i låg mängd (Richert, Anderberg & Dahlberg 2015). Ungdomar som kombinerar flera droger samtidigt har större benägenhet att känna ångest, ha svårigheter med koncentration, uppleva hallucinationer och trauma (Richert, Anderberg & Dahlberg 2015).
Den statistiska sannolikheten för uppkomst av samsjuklighet
Stone, Vander, Stoep & MCcauley (2015) redogör för att depressiva symtom och samtidiga uppförandeproblem kan leda till ökad förekomst av substansanvändning. En
studie inkluderande 190 ungdomar med substansmissbruk rapporterar att 99 av dessa (52%) har minst ett symtom på ångest eller depression, en psykisk störning och i samsjuklighet med neuropsykiatrisk sjukdom bestående av ADHD, beteendestörning eller trotssyndrom (Gattamorta, Mena, Ainsley & Santisteban 2017). Studien visar att 73 procent av flickorna och 47 procent av pojkarna i urvalsgruppen har kombinationen av en psykiatrisk störning och substansmissbruk (Gattamorta et al. 2017). 26 av ungdomarna lever med ångest och depression i samsjuklighet med substansmissbruk, det vill säga 14 procent av deltagarna i studien (Gattamorta et al. 2017). Enbart 32 stycken (17 %) av deltagarna har inte den samsjukligheten av psykisk ohälsa med symtomen depression och ångest eller en psykiatrisk diagnos, utan endast substansmissbruk. Trettiotre (17%) av ungdomarna har symtom som stämmer överens med beteendestörning, ADHD eller trotssyndrom i samsjuklighet med substansmissbruk (Gattamorta et al. 2017). En väsentlig upptäckt i studien var att individerna med en samsjuklighet av en psykiatrisk störning och substansmissbruk har nio gånger större sannolikhet att använda lugnande preparat än individerna med enbart substansmissbruk (Gattamorta et al. 2017). Användning av hallucinogena substanser hos unga med samsjukligheten av substansmissbruk och psykiatrisk störning har tre gånger högre risk att konsumera hallucinogener än ungdomar med endast substansmissbruk (Gattamorta et al. 2017). I en studie utförd av Welsh, Knight, Hou, Malowney, Schram, Sheritt & Boyd (2017) var deltagarna i åldrarna 11 till 24 år med 483 personer inkluderade, varav 32 procent var äldre än 18 år. 68 procent av deltagarna var av manligt kön, 32 procent hade diagnostiserats med en ångestrelaterad störning, 17 procent var deprimerade och 33 procent hade en beteendestörning (Welsh et al. 2017). Personerna med ett missbruk eller ett beroende av opioider har en dubbelt så hög sannolikhet för att ha en diagnos med ångest i jämförelse med de som inte har ett missbruk eller beroende av opioider enligt Welsh et al. (2017). För individerna med generaliserat ångestsyndrom var sannolikheten att uppfylla kriterierna för användning av opioider tre gånger större i förhållande till de som inte använder opioider (Welsh et al. 2017). Missbruk eller beroende av kokain är associerat med en fyra gånger större sannolikhet att ha ett posttraumatiskt stressyndrom jämfört med de som inte missbrukar kokain (Welsh et al. 2017). Uppfyllda diagnoskriterier för ADHD eller att ha en beteendestörning var två gånger mer sannolikt bland ungdomar som missbrukade eller var beroende av marijuana jämfört med de som inte hade ett sådant missbruk (Welsh et al. 2017). Studien visar å andra sidan att alkohol eller användning av stimulerande preparat inte har ett samband med någon psykisk diagnos (Welsh et al. 2017).
Lidandet som orsakats av substansmissbruk och psykisk ohälsa
Richert, Anderberg & Dahlberg (2020) beskriver att de vanligast förekommande psykiska hälsoproblemen bland ungdomar är ångest, depression, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, traumatiska händelser samt svårigheter med att kontrollera ett aggressivt beteende. Flertalet ungdomar lever med en psykisk ohälsa som uppkommit ur en traumatisk händelse eller efter upplevelsen av en olycka som de ännu inte lyckats återhämta sig ifrån (Richert, Anderberg & Dahlberg, 2020). Anderberg & Dahlberg (2015) fokuserar på den psykiska ohälsan i kombination med en riskfylld alkoholkonsumtion. Ett signifikant större antal ungdomar upplever tillstånd av oro,
koncentrationssvårigheter, ångest och depression än de ungdomar som inte konsumerar alkohol på ett riskfyllt sätt (Anderberg & Dahlberg 2015).
Arbetet som lindrar lidandet
En studie utförd av Zulauf, Sprich, Safren och Wilens (2014) visar att farmakologisk behandling av ADHD inte ökar risken för substansmissbruk. I samma studie framkommer även att psykoterapeutisk behandling, så som kognitiv beteendeterapi (KBT), har en god effekt på symtombilden vid ADHD (Zulauf et al. 2014). I enlighet med dessa resultat menar Zulauf et al. (2014) att psykoterapeutisk behandling även kan bidra med goda resultat hos ungdomar med samsjuklighet mellan substansmissbruk och ADHD. Behandlingen bör inledningsvis alltid fokusera på att kontrollera missbruket (Zulauf et al.).
Självmedicineringens lindrande effekter
I en studie utförd av Zulauf, Sprich, Safren & Wilens (2014) beskrivs hur ungdomar med ADHD använder alkohol eller droger för att dämpa humörsvängningar eller som ett hjälpmedel för att kunna somna, vilket banar väg för uppkomst av ett substansmissbruk eftersom ADHD är en kronisk diagnos där inga tillfälliga lösningar finns att tillgå.
DISKUSSION
Resultatet i den här studien visar hur den rådande forskningen kring psykisk ohälsa och missbruk är motsägelsefull. Huruvida arvs- och miljöfaktorer i uppväxt kan ses som en bakomliggande riskfaktor för uppkomst av ett substansmissbruk, så antyder en del forskning att så är fallet medan annan forskning visar annorlunda. Däremot finns det tung dokumentation som pekar på att en komplicerad uppväxt, såsom ekonomisk utsatthet, våld, missbruk och sexuella övergrepp, utgör en riskfaktor för substansmissbruk. Angående frågan om ADHD utgör en riskfaktor för substansmissbruk står forskningen och väger 50/50 för och emot. Dock är de tidigare forskningsresultaten i överensstämmelse när det gäller samsjukligheten mellan beteendestörning och bipolär sjukdom som en riskfaktor för substansmissbruk. Forskningsunderlaget visar även att symtom på psykisk ohälsa i hög grad förekommer i samband med substansmissbruk. Vid substansmissbruk i kombination med neuropsykiatrisk sjukdom påvisar forskningen att ungdomar upplever lidande och att ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser självmedicinerar för att lindra sina upplevda besvär. Huvudfynden i resultatet framföras i resultatdiskussionen under rubrikerna; Sjukdomslidande, livslidande, vårdlidande, sjuksköterskans roll.
Resultatdiskussion
Sjukdomslidande
Att försonas med sitt lidande kan vara svårt i en ung ålder där anledningen till lidandet kan vara svårt att identifiera. I vissa fall är det kanske inte heller ett lidande som är anledningen till att börja konsumera alkohol eller droger, utan att lidandet uppdagas först efter att psykisk ohälsa tagit form på grund av konsumtionen.
Det lidande som individer med en neuropsykiatrisk diagnos upplever, exempelvis ADHD, kan kopplas till sjukdomslidande. Med detta menas det lidandet som personer upplever på grund av sin diagnos, exempelvis svårigheter att ha kontroll över humöret, koncentrationssvårigheter och den impulsivitet som kan förekomma. Det kan då uppstå en förtvivlan hos dessa individer, till följd av den bristfälliga kontrollen över deras egna beteenden och handlingar, vilket kan medföra att de väljer att på egen hand försöka lindra sitt sjukdomslidande genom självmedicinering. Även den behandling som har påbörjats kan visa sig vara felaktig och den kan då inte hjälpa individerna vilket resulterar i att sjukdomslidandet kvarstår. Konsekvensen kan bli att individen i desperation försöker att lindra symtomen genom självmedicinering med alkohol och droger.
Orsaken kan tänkbart vara att individer själva väljer att självmedicinera på grund av att de inte har fått rätt stöd och behandling för sin funktionsnedsättning. Är personen dessutom minderårig kan det även ibland vara svårt att identifiera sitt mående och då på egen hand ta ställning till om behovet finns för att söka vård eller inte. Vissa människor är inte heller medvetna om att det kan vara en sjukdom som ligger till grund för besvären. Då föräldrar, skolpersonal eller vänner inte uppmärksammar att den unga mår dåligt och lider av psykiska besvär kan självmedicinering ses som en möjlig utväg. Sjukdomslidandet kan även öka om en känsla av utanförskap i exempelvis skolmiljön infinner sig på grund av symtom vid ohälsa och sjukdom. Om ungdomar som lider av ADHD kommer i kontakt med alkohol och droger och upplever att det lindrar symtom som humörsvängningar, så kan det leda till fortsatt konsumtion av alkohol och/eller droger och ett begynnande missbruk kan uppdagas.
Livslidande
Vid uppkomst av psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom hos ungdomar kan det kännas som att en stor förändring har skett. Man upplever helt enkelt att livet har förändrats på grund av psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. Psykisk ohälsa och sjukdom kan i sig skapa ett livslidande hos människor. Eftersom det för unga individer kan kännas som stora förändringar i livet så kan det kännas svårt att anpassa sig till och hantera förändringen. Psykisk ohälsa och sjukdom innebär förändring för den unga människans välmående, vilket medför att ungdomarna upplever negativa känslor och symtom, som är jobbiga att hantera i det vardagliga livet. Depression och ångest som är den vanligaste psykiska ohälsan som idag råder bland ungdomar, kan vara svårt att hantera och att anpassa sitt liv utefter. Det kan kännas som en extra tung belastning att orka göra allt det som individen tidigare gjort, vilket medför svårigheter att finna mening i livet.
Med hjälp och stöd kan hantering av lidandet ändå hjälpa individen att slutligen försonas med sitt lidande (Arman 2016, s. 55). Detta kan ske efter bearbetning av sitt lidande och efter att ha kommit förbi den svåraste tiden. Trots ett lidande så går det att leva vidare menar Eriksson (2016, s. 55). Genom att försonas med sitt lidande kan människor få en ny helhetssyn på livet, en helhetssyn mellan lidande och hälsa (Arman 2016, s. 55). När människor har genomgått svåra tider i livet och levt med ett lidande, så ger det människan en ny erfarenhet och vid nästa skede när ett livslidande uppstår, så kan personen möjligen hantera det på ett bättre sätt (Arman 2016, s. 56). Livslidandet hos människor kan lindras genom att acceptera förändringen för att därigenom kunna försonas med det. På sikt leder detta till att människor kan anpassa sig och ta ställning till sina val i livet (Arman 2016,
s. 56). Relaterat till ungdomar med substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom, så kan försoning med lidandet och acceptans av förändringen leda till att ungdomar väljer att söka hjälp och stöd i att kunna hantera och acceptera sitt livslidande.
Vårdlidande
Att leva och uppleva samsjuklighet mellan två sjukdomstillstånd som substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom skapar både livslidande och sjukdomslidande. Om, i detta skedet, hälso- och sjukvården inte kan leva upp till patienters behov, så kan lidandet öka ytterligare och patienten utsätts därmed för ett vårdlidande.
Det kan handla om att patienter faller mellan stolarna då samverkan mellan olika vårdinrättningar inte fungerar. Vårdgivaren missar att uppmärksamma att patienten som söker vård för ett substansmissbruk också lider av en neuropsykiatrisk sjukdom, vilket i sin tur gör att vårdinsatserna endast kommer att rikta in sig på att bota missbruket. Om den neuropsykiatriska sjukdomen då inte uppmärksammats och kvarstår så finns risken att patienten åter igen faller in i missbruk. Missbruket kanske uppkommer via självmedicinering av alkohol- och drogkonsumtion för att dämpa symtombilden från den neuropsykiatriska problematiken. Botas missbruket så kvarstår ändå grundproblematiken och lidandet kvarstår, vilket kan leda till att tilliten till hälso- och sjukvården brister och motivation för att uppsöka hjälp faller.
Kasén, Nordman, Lindholm och Eriksson (2008) påpekar att det ligger i vårdarens ansvar att göra vårdtagarens situation och livsvärld synlig och att det är organisationerna som ska anpassas efter patienternas behov och inte patienterna som ska anpassas efter organisationerna. Detta ger stöd för resonemanget kring vårdgivarens ansvar att vara uppmärksam över patienternas samtliga problematiker och därefter se till att patienten får det stöd och den hjälp som vårdbehovet kräver, vilket i många fall innebär ett gott samarbete mellan vårdinrättningarna för att säkerställa att patienterna inte faller offer för ett vårdlidande.
Sjuksköterskans roll
Sjuksköterskan ska kunna identifiera patientens situation i sin helhet. Detta inkluderar kompetens avseende samtliga komplexa problem och vårdbehov som en patient kan tänkas ha (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Sjuksköterskan har en roll som speglar ett stort ansvar att kunna se patienterna och deras lidande i alla dess former och helhet. Sjuksköterskan ska tillsammans med patienterna identifiera orsaken till deras livslidande och deras sjukdomslidande. Det är viktigt att som sjuksköterska våga möta patienterna, våga samtala och reflektera över deras livsvärld och hitta en väg för att kunna förstå den situation som patienterna upplever. I en situation där patienten lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar så är det viktigt att sjuksköterskan ser hela bilden och uppmärksammar samsjukligheten och det vårdbehov som finns och att det behovet möts upp från hälso- och sjukvårdens sida. Kasén, Nordman, Lindholm och Eriksson (2008) uppmärksammar det vårdlidande som skapas genom att skuldbelägga patienter som i så fall faller offer för förutfattade meningar
i vårdmötet. Det kan handla om patienter med ett substansmissbruk som söker vård om och om igen och trots de vårdande insatserna inte blir fri från sitt missbruk (Kasén, et al. 2008). Patienten faller ju ändå åter in i missbruk efter varje avslutad behandling och är det då ens någon idé att starta upp en ny behandling då patienten inte tar ansvar för sin nya förbättrade situation och ändå hamnar där igen? Situationer som dessa får inte hända och det kräver att sjuksköterskan kan lägga alla förutfattade meningar bakom sig och se var och en av patienterna som helt unik. Kanske finns möjligheten att en samsjuklighet med psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk diagnos är den bakomliggande orsaken till återfall i missbruk av substanser i ett försök att lindra lidandet. Om sjuksköterskan skuldbelägger patienter i dessa situationer kommer lidandet att öka ytterligare och bli tredubbelt, dels sjukdomslidandet och dels livslidandet, men också vårdlidandet som uppstår då skulden ger patienten en känsla av misslyckande i sitt försök att uppnå och skapa hälsa och välmående (Kasén, et al. 2008).
Metoddiskussion
Valet av metod har diskuterats utifrån vad som mest passar för studiens syfte. En kvalitativ studie hade varit en lämplig metod utifrån syftet, för att få fram ungdomars erfarenheter och tankar genom exempelvis en intervjuundersökning. Vid intervju av människor tar det även tid att bearbeta och analysera insamlad data. Studien hade i så fall troligtvis behövt en etikprövning hos etikprövningsnämnden eftersom en sådan studie inkluderar människor och en sådan ansökan tar lång tid. En kvantitativ studie var inte lämplig att genomföra utifrån syftet. Det hade krävt en hypotes som sedan hade behövt testas genom exempelvis en enkätundersökning.
Valet föll till slut på att göra en litteraturstudie på grund av den begränsade tiden. Ovissheten om att inte finna tillräckligt med artiklar, som krävs för att kunna genomföra en litteraturbaserad studie, har funnits. Därför inleds studien genom att söka efter relevant tidigare forskning för att säkerhetsställa att det finns tillräckligt med artiklar för att besvara syftet. Det har varit svårt att hitta artiklar som berör den dubbelriktade relationen mellan psykisk ohälsa och substansmissbruk hos unga. I efterhand har därför syftet ändrats utifrån den forskning som finns tillgänglig.
Artiklarna som samlats in och analyserats har varit utformade enligt kvantitativ och kvalitativ metod. Mestadels har den tidigare forskningen i den här studien baserats på kvantitativ ansats. Eftersom syftet varit att belysa sambandet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska diagnoser, har det varit relevant att få med både statistisk data och det som orsakar uppkomst av den dubbelriktade relationen. Vi har noterat att det inte finns mycket tidigare forskning som belyser ungdomars erfarenheter och tankar kring sambandet mellan substansmissbruk och den psykiska ohälsan baserat på en kvalitativ ansats.
Det mesta av den tidigare forskning som belysts i vår studie baseras på kvantitativ ansats, vilket passar studiens syfte eftersom vi har fokuserat på mätbara ting som exempelvis riskfaktorer för utveckling av samsjuklighet mellan substansmissbruk samt psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk diagnos. Men vi har även inkluderat kvalitativa studier där lidandet bland ungdomar har kunnat identifierats. I resultatet finns artiklar som motsäger varandra. Exempelvis överensstämmer den tidigare forskningen kring att
samsjuklighet mellan beteendestörning och bipolär sjukdom är en riskfaktor för att utveckla ett substansmissbruk. Detta stärker validiteten och trovärdigheten kring det resultatet. Å andra sidan talar tidigare forskning delvis emot att ADHD är en riskfaktor för att utveckla ett substansmissbruk, därav blir validiteten och trovärdigheten sviktande (Borg & Westerlund 2012, s. 20).
Etik
Då studien är en litteraturbaserad studie som grundar sig på tidigare utgivet forskningsmaterial och inte direkt studerar människor, lutar de etiska aspekterna sig mot hur etiska frågor har hanterats i artiklarna. De etiska aspekterna i studien behandlas genom noggranna referensbeskrivningar, samtliga fakta som tagits i anspråk för i studien har fått specifika referenser (Sohlberg & Sohlberg 2019, s. 281). I tidigare forskning som den här studien bygger på har etikprövningsnämnden granskat samtliga artiklar som har använts som stöd och underlag till den här studien och ett godkännande har givits. Det framgår även tydligt i artiklarna att studierna har genomförts på ett etiskt godtagbart sätt. Medverkande personer som är inkluderade har fått tillräckligt med information kring studiens tillvägagångsätt och syfte och de har samtliga gett sitt samtycke till deltagande och fått information om att de när som helst kan välja att inte delta i studien längre. Detta har gjorts för att bibehålla en god forskningsetik. God forskningsetik bygger på att studien har ett tydligt mål som ska leda till att lösa problem och eliminera kunskapskällor i ämnet (Sörensen & Olsson 2011, s. 78).
Hållbar utveckling
I ett globalt perspektiv krävs det att ökningen av psykiska ohälsan samt konsumtion av droger och alkohol uppmärksammas och forskas vidare på. Detta måste ske för att fler ungdomar kan få uppleva god hälsa och välbefinnande som är ett av de globala målen (Regeringskansliet 2017).
Ett av målen för hållbar utveckling är mål nummer tre, att säkerhetsställa en god hälsa och ett välbefinnande för hela populationen (Regeringskansliet 2017). Agenda 2030 förespråkar och har två delmål som berör detta globala mål, delmål 3.5 som implicerar en förstärkning av insatserna för hälsofrämjande arbete kring alkohol- och drogmissbruk. Delmål 3.4 i hälsofrämjande insatser syftar till att minska risken för människor dör i förtid samt att främja välbefinnande och den psykiska hälsan hos människor (Regeringskansliet 2017).
Studiens syfte är att belysa alkohol- och drogmissbruk vid psykisk ohälsa samt neuropsykiatriska diagnoser bland ungdomar, vilket ger möjlighet till ökad kunskap kring ämnet. Kunskap som kan ge vägledning till hur samhället bör rikta in sina vårdinsatser för att kunna nå fram till en större andel av den grupp unga människor som befinner sig i dessa stadier. Om kunskap finns att tillgå kring hur sambanden mellan psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk diagnos och substansmissbruk hänger samman, samt var de har sitt ursprung, blir det lättare att veta vilken typ av vårdinsats som behöver sättas in. Genom att veta vilka övervägande anledningar som ligger till grund för psykisk ohälsa i kombination med ett substansmissbruk, så är det även lättare att sätta in hjälpinsatser i
tid. Detta banar i sin tur väg för att fler ungdomar kan få chansen att finna vägen tillbaka till ett psykiskt välmående.
För att nå hit krävs ett engagerat och väl organiserat hälsofrämjande arbete kring dessa patientgrupper och fler välmående ungdomar vilket gynnar den hållbara utvecklingen i samhället. Ett mer engagerat hälsofrämjande arbete i samhället, där information och hjälp finns lättgänglig, skapar möjligheter för ungdomar att våga öppna upp sig kring den psykiska ohälsan som de upplever och erfar, samt lyfter fram viljan att skapa en öppen dialog kring alkohol- och drogvanor. Detta kan i sin tur leda till ett minskat antal långa vårdtider, då man kunnat lindra lidande bland ungdomar med psykisk ohälsa samt minska riskerna för att utveckla ett alkohol- och drogberoende och därmed förhindrat att det medföljer in i vuxen ålder.
Kliniska implikationer
Studien ger en inblick i hur samsjukligheten mellan psykisk ohälsa och substansmissbruk och/eller neuropsykiatriska sjukdomar, specifikt ADHD och bipolär sjukdom, ser ut. I mötet med patienten som söker vård för något av ovanstående problematik som beskrivs måste sjuksköterskan ha förståelse för, samt ha ett öppet sinne för att kunna identifiera en eventuell samsjuklighet. En sådan lyhördhet kan visa på förhållanden som i sin tur leder till identifieringen av en eventuell samsjuklighet. En sådan upptäckt kan visa på orsaker till den problematik som patienten söker vård för och kan visa sig vara av stor betydelse för hur behandling och vårdinsatser ska inriktas. Resultatet visar på den mångbottnade verkligheten till hur en samsjuklighet som beskrivits kan ta form utifrån många olika perspektiv. Sjuksköterskans uppgift blir i det läget att, genom att vara öppensinnad och lyhörd, kunna se och ta till sig hela patientens livsvärld. Vårdande insatser och behandlingsplaner ska tillsammans med patienten utföras på ett sätt som främjar patientens möjligheter att ta sig ur en situation av lidande och återskapa en känsla av välbefinnande.
SLUTSATSER
• Det finns ett behov av förebyggande vård för ungdomar med samsjuklighet av substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom.
• Vårdpersonal behöver ha kompetens i att kunna upptäcka samsjukligheten hos dessa ungdomar för att kunna ge den vård, som de har behov av, i tid.
• Kunskapsluckor inom forskningen finns, det krävs mer forskning på behandlingsstrategier för ungdomar med ovanstående typ av samsjuklighet. Det bristfälliga utbudet av kvalitativ forskning kring ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom behöver fyllas ut.
• Det behövs mer forskning kring bakomliggande riskfaktorer för uppkomst av substansmissbruk då sambandet mellan ADHD och substansmissbruk är motsägelsefull.
• Ungdomar som lever med en samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatrisk sjukdom lider. Lidandet kan delas upp i tre olika kategorier för att lättare kunna urskilja dess uppkomst; sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande.
• Sjuksköterskan har ett stort ansvar när det kommer till att lindra lidande. Här gäller det för sjuksköterskan att kunna se och möta patientens vårdbehov i sin helhet. Att kunna uppmärksamma eventuell samsjuklighet är viktigt för att kunna erbjuda rätt vård för patienten. En god samverkan mellan de olika vårdorganisationerna krävs för att inte patienten ska riskera att hamna i ett mellanförskap.
REFERENSER
Anderberg, M. & Dahlberg, M. (2015). Riskfylld alkoholanvändning hos ungdomar med cannabisproblem. Socialmedicinsk tidskrift, 92 (4), ss. 484-495.
Arman, M. (2016). Lidande och lindrat lidande. . I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 38- 60.
Borg, E. & Westerlund, J. (2012). Statistik för beteendevetare: Faktabok. Stockholm: Liber AB.
Folkhälsomyndigheten 2018. Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i
Sverige?.Stockholm:Folkhälsomyndigheten. https://www.folkhalsomyndigheten.se/cont entassets/ab5e6aed7dd642418a8144c6e08badd2/varfor-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-1-webb-kortversion.pdf
Folkhälsomyndigheten 2019. Statistik om psykisk ohälsa bland barn och unga. Stockholm:
Folkhälsomyndigheten.https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor- levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/barns-psykiska-halsa/
Folkhälsomyndigheten 2020.Vad är psykisk hälsa?. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 141- 152.
Gattamorta, K., Mena, M., Ainsley, J. & Santisteban,D. (2017). The Comorbidity of Psychiatric and Substance Use Disorders among Hispanic Adolesce
nts. Journal of Dual Diagnosis, 13(4), ss. 254-
263. doi: 10.1080/15504263.2017.1343965
Hellberg, K., Dahlberg, M. & Anderberg, M. (2018). Ökad förekomst av ADHD- diagnos bland ungdomar med alkohol och narkotikaproblem. Socialmedicinsk tidskrift, 95(1), ss. 70-84.
Internetmedicin. (2016). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn och ungdomar. https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/psykiatri/neuropsykia triska-funktionshinder-hos-barn-och-ungdomar/. [2020-12-02]
Internetmedicin.(2020). Bipolär sjukdom hos
barn. https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/pediatrik/bipolar-sjukdom-hos-barn/. [2020-12-02]
Kasén, A., Nordman, T., Lindholm, T. & Eriksson, K. (2008). “Då patienten lider av vården”- vårdarens gestaltning av patientens vårdlidande. Nordic Journal of Nursing Research & Clinical Studies/Vård i Norden, 28 (2), ss. 4-5. doi: 10.1177/010740830802800202
Psykologiguiden. (2009). Neuropsykiatriska
diagnoser. https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/hinder-i-utvecklingen/neuropsykiatriska-diagnoser. [2020-11-30]
Regeringskansliet. (2017). Agenda 2030: 17 globala målen för hållbar utveckling- Hälsa och välbefinnande.https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/halsa-och-valbefinnande/ [2020-11-30]
Rikshandboken Barnhälsovård. (2019). Identifiera skydds- och riskfaktorer. Stockholm: Rikshandboken Barnhälsovård.
https://www.rikshandboken-bhv.se/metoder--riktlinjer/identifiera-skydds--och-riskfaktorer/#section-23213 [2020-10-30]
Richert,T., Anderberg,M.& Dahlberg,M. (2020).
Mental health problems among young people in substance abuse treatment in Sweden. Substance Abuse Treatment, Prevention, and Policy, 23 (15), doi:
https://doi.org/10.1186/s13011-020-00282-6
SBU - Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2015). Att förebygga missbruk av alkohol, droger och spel hos barn och unga. Stockholm: 2015. SBU-rapport nr 243.
https://www.sbu.se/contentassets/39d7bef539ef40559c0e9d6d7997d881/forebygga_mi ssbruk_alkohol_droger_spel_barn_unga_2015.pdf
SBU- Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020). Bedömning av randomiserade studier.
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_randomiserade_studier_fullfolja.pdf
[2020-10-29]
SBU- Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020). Bedömning av studier med kvalitativ metodik.
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_studier_kvalitativ_metodik.pdf
[2020-11-03]
Socialstyrelsen. (2019). Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2019). Kartläggning av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Stockholm:Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/global assets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-11-6481.pdf [2020- 10- 25]
Stone,A.L., Vander Stoep,A.& McCauley,E.
(2015). Early Onset Substance Use in Adolescents With Depressive, Conduct,
and Comorbid Symptoms. The Journal of Early Adolescence, 36(6), ss. 729-753. doi: 10.1177/0272431615586463
Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
https://beta.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/komp etensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf [2020- 11- 15]
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Taukoor,B., Paruk, S., Karim, E. & K.Burns, J. (2017) Substance use in adolescents with mental illness in Durban, South Africa. Journal of Child & Adolescent Mental Health, 29(1), ss. 51-61. doi:10.2989/17280583.2017.1318395
Westin, J. (2017) Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga. Vårdfokus, 13 december. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2017/december/kraftig-okning-av-psykisk-ohalsa-bland-unga/
Welsh, J., Knight, J., Hou, S., Malowney, M., Schram, P., Sheritt, L., & Boyd,W. (2017). Association Between Substance Use Diagnoses and Psychiatric Disorders in
an Adolescent and Young Adult
Clinic-based Population. Journal of Adolescent Health, 60(6), ss. 648- 652. doi: 10.1016/j.jadohealth.2016.12.018.
Zulauf, C. A., Sprich, S. E., Safren, S. A. & Wilens, T. E. (2014). The complicated relationship between attention deficit/hyperactivity disorder and substance use disorders. Current Psychiatry Reports, 16(3). doi: 10.1007/s11920-013-0436-6.
