Samverkan mellan kommun och polis. En process- och effektutvärdering

Examensarbete i kriminologi Malmö högskola

165-180 hp Hälsa och samhälle

Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2015

SAMVERKAN MELLAN KOMMUN

OCH POLIS

EN PROCESS- OCH EFFEKTUTVÄRDERING

ELIN GUSTAFSSON

PATRICIA SERAJI

1

SAMVERKAN MELLAN KOMMUN

OCH POLIS

EN PROCESS- OCH EFFEKTUTVÄRDERING

ELIN GUSTAFSSON

PATRICIA SERAJI

Gustafsson, E & Seraji, P. Samverkan mellan kommun och polis. En process- och effektutvärdering. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2015. På uppdrag av Nässjö kommun har en process – och effektutvärdering av

samverkansöverenskommelsen mellan Nässjö kommun och Polismyndigheten i Jönköpings län genomförts. Utvärderingarna berör perioden 2012 till 2013. Överenskommelsen innefattar fyra problemområden men två har exkluderats på grund av begränsad tid samt bristfällig dokumentation. Inom ramen av

effektutvärderingen har tillgreppsbrott samt våldsbrott i offentlig miljö studerats, detta genom analys av offentlig statistik. För att studera processen genomfördes fem intervjuer med nyckelinformanter. Av intervjuerna framgick det att

kommunikationen och återkopplingen mellan aktörerna varit bristfällig, men samtliga respondenter ansåg att de involverade aktörerna var relevanta för aktiviteterna. I effektutvärderingen redovisades brottslighetens utveckling i kommunen med fokus på jämförelse av 2013 med 2011. Tillgreppsbrotten hade inte minskat vid jämförelse med 2011, det hade däremot våldsbrotten i offentlig miljö.

Nyckelord: effektutvärdering, Nässjö, processutvärdering, samverkan,

2

COLLABORATION BETWEEN

MUNICIPALITY AND THE POLICE

A PROCESS- AND EFFECT EVALUATION

ELIN GUSTAFSSON

PATRICIA SERAJI

Gustafsson, E & Seraji, P. Cooperation between municipality and the police. A process- and effect evaluation. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2015.

A process- and effect evaluation regarding the collaboration agreement between Nässjö municipality and the police authority in Jönköping County has been requested by Nässjö municipality. The evaluations studies the time period

between 2012 and 2013. The collaboration agreement includes four different areas of concern, but two of them were excluded due to lack of time and lack of

documentation. Acquisitive crimes and violent crimes in public spaces were chosen for the effect evaluation, and the analyzes were based on publicly

available statistics. To study the process five interviews were conducted with key informants. The interviews revealed that all respondents felt like the involved participants were relevant for the activities, but the communication and feedback between them have been flawed. The effect evaluation presented the crime trends in Nässjö municipality. When comparing 2013 with 2011 the analyzes showed that the violent crimes in public spaces had decreased but acquisitive crimes had not.

Keywords: acquisitive crimes, effect evaluation, Nässjö, process evaluation,

3

Innehåll

Inledning ... 5

Beskrivning av samverkansöverenskommelsen ... 5

Uppdragsbeskrivning ... 6

Tidigare utvärderingar av samverkansöverenskommelser. ... 6

Den nya polismyndigheten ... 7

Syfte ... 7 Frågeställningar ... 7 Begreppsdefinitioner ... 7 Bakgrund ... 8 Problembild ... 8 Tillgreppsbrott ... 8

Våldsbrott i offentlig miljö ... 9

Samverkan ... 10 Avgränsningar ... 11 Tidigare forskning ... 12 Vaneförbrytare ... 12 Grannsamverkan ... 12 Medling ... 13 Tillsyn av serveringstillstånd ... 14 Trygghetsvandringar ... 15 Metod ... 15 Tillvägagångssätt ... 16 Del 1. Processutvärdering ... 16 Intervjuer ... 16 Telefonintervjuer ... 17 Urval ... 17 Utformning av intervjufrågor ... 17 Transkribering ... 17 Analys av material ... 18 Värderingskriterium ... 18 Del 2. Effektutvärdering ... 19 Tolkning av statistik ... 20 Värderingskriterium ... 20

Validitet och reliabilitet ... 21

Etiska överväganden ... 21

Förförståelse ... 21

4 Resultat ... 22 Del 2. Effektutvärdering ... 26 Resultat ... 26 Grannsamverkan ... 26 Medling ... 27 Tillgreppsbrott ... 28 Trygghetsvandringar ... 28

Våldsbrott i offentlig miljö ... 29

Diskussion ... 30 Processutvärdering ... 30 Effektutvärdering ... 32 Grannsamverkan ... 32 Medling ... 32 Tillgreppsbrott ... 32 Trygghetsvandringar ... 34

Våldsbrott i offentlig miljö ... 34

Metoddiskussion... 35 Processutvärdering ... 35 Effektutvärdering ... 36 Slutsatser ... 37 Rekommendationer ... 37 Referenser ... 38 Bilagor ... 41 Bilaga 1 ... 41 Bilaga 2 ... 42 Bilaga 3. ... 43 Bilaga 4. ... 43 Bilaga 5. ... 44 Bilaga 6. ... 44

5

INLEDNING

För att utveckla och effektivisera det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i landets kommuner formulerade Rikspolisstyrelsen 2008 en ambition att upprätta samverkansavtal mellan de lokala polismyndigheterna och kommunerna. I Nässjö resulterade detta i en samverkansöverenskommelse mellan kommunen och Polismyndigheten i Jönköpings län. Överenskommelsen trädde i kraft 2012 och sträcker sig till 2015 och är utformad utefter den lokala problembilden. Den har utgjort grunden för fyra prioriterade problemområden och operativa insatser. Samverkansperioden börjar närma sig sitt slut och en ny reviderad version beräknas träda i kraft 2016. Därför har en utvärdering efterfrågats av involverade aktörer och uppdraget tilldelades författarna av denna studie.

Utvärderingen har två inriktningar, effekt och process och detta kommer presenteras i två delar. I den första delen kommer samverkansprocessen att utvärderas. I den andra delen kommer de för denna utvärdering valda prioriterade områdena, tillgreppsbrott och våldsbrott i offentlig miljö, studeras. Utvärderingen kommer studera perioden 2012 till 2013.

Beskrivning av samverkansöverenskommelsen

Samverkansöverenskommelsen mellan Nässjö kommun och Polismyndigheten i Jönköpings län har sin grund i en gemensam målbild som polisen och kommunen tillsammans tagit fram (Nässjö kommun, 2012). Syftet med överenskommelsen är att öka tryggheten och minska den faktiska brottsligheten i Nässjö kommun. Arbetet samordnas av Höglandets räddningstjänstförbund. De olika aktörerna som ingår i överenskommelsen ansvarar för en rad olika aktiviteter som ska

genomföras årligen. För att följa upp arbetet ska fyra till fem sammanträden per år genomföras med de olika aktörerna. Arbetet som bedrivits ska även presenteras i ett trygghetsbokslut varje år (a.a). Efter att en gemensam analys från polisens och kommunens sida genomförts identifierades fyra problemområden; tillgreppsbrott, våldsbrott i offentlig miljö, droger samt hedersrelaterat våld. Varje

problemområde har en åtgärdsplan med en rad olika aktiviteter. I åtgärdsplanen står även vilken aktör som ansvarar för de olika aktiviteterna. Då denna

utvärdering studera problemområdena tillgreppsbrott och våldsbrott i offentlig miljö kommer endast aktiviteterna för dem att presenteras (a.a).

Aktiviteterna och de ansvariga aktörerna för tillgreppsbrott är följande; - Ökat fokus mot vaneförbrytare, där ansvarig aktör är polisen

- Ökad etablering av grannsamverkan, där polisen står som ansvarig aktör - Intensifierad medling, ansvarig aktör är polisen (Nässjö kommun, 2012). Målet för detta problemområde är att antalet tillgreppsbrott ska minska vid jämförelse av 2013 med 2011. Den källa för mätning som angetts är Brottsförebyggande rådet.

Aktiviteterna och de ansvariga aktörerna för våldsbrott i offentlig miljö är följande;

- Tillsyn av serveringstillstånd, ansvariga aktörer är individ- och familjeomsorgsförvaltningen och polisen (Nässjö kommun, 2012). - Trygghetsvandringar, ansvariga aktörer är kommunledningskontoret och

6

- ”Unga i fokus”, ansvariga aktörer är individ- och

familjeomsorgsförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen. - Utveckla och implementera ”Ung säkerhet”, ansvariga aktörer är

Höglandets räddningstjänstförbund och polisen (a.a).

Målet för detta problemområde är att antalet våldsbrott i offentlig miljö fredag-lördag mellan kl. 20.00 till 03.00 ska minska vid jämförelse av 2013 med 2011. Den källa för mätning som angetts är Brottsförebyggande rådet, Brå (Nässjö kommun, 2012).

För en utförligare presentation av de olika aktiviteterna för tillgreppsbrott och våldsbrott i offentlig miljö, se Bilaga 3 och Bilaga 4.

Uppdragsbeskrivning

Det som efterfrågats av Nässjö kommun var främst en resultatutvärdering av samverkansöverenskommelsen gällande perioden 2012 till 2013.

Utvärderingen kommer ha sin utgångspunkt i de mål som presenterats i

samverkansöverenskommelsen, och som beskrivits under rubriken ”Beskrivning av samverkansöverenskommelsen”. För utvärderingen ska få ett djup har även en processutvärdering genomförts.

Tidigare utvärderingar av samverkansöverenskommelser.

År 2013 publicerad Brå en utvärdering av redan upprättade

samverkansöverenskommelser mellan polis och kommun (Patel, 2013).

Utvärderingen bygger på enkäter till samtliga kommuner och polismyndigheter, samt intervjuer med tre kommuner där Nässjö var en av dessa. Av resultaten framgick att de flesta kommuner och polismyndigheter genomfört en granskning av brottsligheten, där statistik och trygghetsätningar ofta var källor för

kartläggningen (a.a). Med utgångspunkt i granskningen har lokala problembilder tagits fram i majoriteten av kommunerna. Däremot har orsaksanalyserna endast tagits fram i ungefär hälften av kommunerna. Orsaksanalyserna är en viktig komponent i samverkansöverenskommelserna då de bör ligga till grund för vilka åtgärder som sedan implementeras. Insatser som ofta återkommer i de olika överenskommelserna är grannsamverkan, alkoholrelaterade insatser samt insatser som syftar till att ge information om alkohol och droger till ungdomar och

föräldrar. Av intervjuerna framgick att de insatser som valts ofta var planerade att genomföras oberoende av samverkansöverenskommelserna, en anledning till detta var resursbrist (a.a). De uppföljningar som genomförts har ofta fokuserat på om insatserna genomförts eller ej, samt vilka effekter som överenskommelserna lett till. Det som dock ofta saknats är ett perspektiv på hur samverkansprocessen fungerat, och utan detta blir det svårt att uttala sig om effekterna. Att ha en samverkansöverenskommelse mellan polis och kommun är något som uppfattas som positivt. Det har underlättat det brottsförebyggande arbetet och givit de olika aktörerna en insyn i varandras arbete. Ytterligare en faktor som underlättat arbetet är att ha en samordnare för det brottsförebyggande arbetet, trots detta har det upplevts som svårt att driva arbetet framåt. Intresset för det brottsförebyggande arbetet har varierat och inte alltid varit prioriterat. Vad gäller effekterna på brottsligheten har olika svar lyfts fram (a.a). Somliga av deltagarna i

utvärderingen anser att den största effekten som överenskommelsen bidragit till är att samverkansprocessen har förbättrats. Effekterna på brottsligheten lyfts inte fram som lika tydliga, en del anser att överenskommelsen haft en liten effekt vad gäller minskningen av brottsligheten medan andra menar att det är svårt att uttala

7

sig om någon minskning (Patel, 2013). Anledningen uppges vara att många av de insatser som inkluderats i överenskommelserna redan bedrevs av kommunen och polisen innan överenskommelserna skrevs (a.a).

Den nya polismyndigheten

Fram till den 31 december 2014 utgjordes polisen av 21 polismyndigheter men sedan den 1 januari 2015 finns endast en polismyndighet i Sverige (Polisen, 2015a). Polismyndigheten bryts sedan ned i sju polisregioner, där Nässjö tillhör region öst med Linköping som huvudort. I och med den nya polismyndigheten utvidgas de tidigare direktiven om samverkan mellan polis och kommun till att även inkludera så kallade medborgarlöften (Polisen, 2015b). Framtagandet av den lokala problembilden ska ske tillsammans med medborgarna i den aktuella

kommunen, sedan ska aktiviteter tas fram för att arbeta mot problematiken som medborgarna lyft fram. Det är detta som blir medborgarlöftena.

Syfte

Syftet med denna utvärdering att studera om den anmälda brottsligheten i Nässjö kommun har minskat vad gäller tillgreppsbrott och våldsbrott i offentlig miljö, vid jämförelse av 2013 med 2011. Utvärderingen syftar även till att belysa hur

samverkansprocessen fungerat vad gäller egna och gemensamma förberedelser samt hur arbetet genomförts. Fokus kommer även ligga på kommunikation och återkoppling.

Frågeställningar

– Hur har samverkansprocessen fungerat? Det som kommer undersökas är; initiering samverkan, egna förberedelser, gemensamma förberedelser samt genomförande.

– Har målen för tillgreppsbrott och våldsbrott i offentlig miljö uppfyllts? Har den anmälda brottsligheten minskat i Nässjö kommun vid jämförelse av år 2013 med 2011?

Begreppsdefinitioner

Aktivitet: De olika brottsförebyggande åtgärderna benämns som ”aktiviteter” i

samverkansöverenskommelsen (Nässjö kommun, 2012). Därför kommer

begreppet aktivitet att användas för att beskriva dessa i utvärderingen. Se Bilaga 3 och Bilaga 4 för en sammanställning av de olika aktiviteterna.

Hot spots: Platser med hög brottsfrekvens (Sarnecki, 2009).

Höglandet innefattar följande kommuner: Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås

och Vetlanda (Granath, 2013b).

OCKI: ”är en förkortning av orden olycka, civilt försvar, krissituation och

internt skydd.” (Höglandets räddningstjänstförbund, 2012. s.11). OCKI ansvarar

för att samordna Nässjös säkerhetsarbete (a.a.).

Situationell prevention: Åtgärder som fokuserar på miljön och situationen där

8

Social prevention: Åtgärder som syftar till att minska individers motivation och

benägenhet till att begå brottsliga handlingar (Wikström & Torstensson, 1997).

BAKGRUND

Rikspolisstyrelsen presenterade år 2008 en handlingsplan för hur samverkan mellan polismyndigheter och kommuner i landet bör utformas, vilket inkluderar konkreta åtgärder kring dess genomförande (Rikspolisstyrelsen, 2008). Syftet med handlingsplanen har varit att presentera förslag till samtliga kommuner kring åtgärder för en långsiktig utveckling av de lokala polisverksamheterna. Utifrån den utarbetade lokala problembilden ska tryggheten öka och brottsligheten

minska. Polisen ska i samråd med kommunen kartlägga den lokala problemnivån, och utforma lämpliga handlingsåtgärder (a.a.). Utifrån detta ska en

överenskommelse kring samverkan mellan polis och kommun framtas och användas i det brottsförebyggande arbetet. I överenskommelsen ska det framgå vilka aktörer som ingår i samverkansavtalet samt deras ansvarsområde och arbetsuppgifter (Rikspolisstyrelsen, 2008).

I samverkansöverenskommelsen mellan Polismyndigheten i Jönköpings län och Nässjö kommun redovisas återkopplingar till direktiven från Rikspolisstyrelsen (Nässjö kommun, 2012). I överenskommelsen lyfts det fram att polisen och kommunen gemensamt ska arbeta utifrån de identifierade problemområdena. Målsättningen har varit att öka kommuninvånarnas upplevda trygghet samt minska brottsligheten. Arbetet ska samordnas av Höglandets

räddningstjänstförbund på uppdrag av kommunen. Samarbetet däremellan har sedan en längre tid innefatta flera av samhällets aktörer. Brottstyperna har brutits ned till fyra prioriterade områden, tillgreppsbrott, våldsbrott i offentlig miljö, droger och hedersrelaterat våld. Dessa fyra brottstyper har utgjort grunden för prioriteringar för det operativa arbetet för minska brottslighet i Nässjö kommun. Arbetsprocessens huvudmoment består av fyra delar: planera, genomföra, följa upp och förbättra. För att arbetet ska synkroniseras ska representanter från inkluderande aktörer samlas fyra till fem gånger per år, där Höglandets

räddningsförbund har tilldelats uppdraget att vara sammankallande. Varje år ska det genomförda arbetet sammanställas och presenteras i ett trygghetsbokslut. Överenskommelsen mellan Polismyndigheten i Jönköpings län och Nässjö kommun sträcker sig från den 1 januari 2012 till den 31 december 2015. (Nässjö kommun, 2012). I denna utvärdering studeras enbart perioden 2012 till 2013.

Problembild

Tillgreppsbrott

Nässjö kommun har vid jämförelse med andra kommuner i länet en högre nivå av tillgreppsbrott (Nässjö kommun, 2012). Sett till det totala antalet anmälda brott står tillgreppsbrotten för en stor del och uppfattas ofta som integritetskränkande av de som blir utsatta. Tillgreppsbrott utgör en betydande andel av det totala antalet anmälda brott (a.a). Statistiken avseende brottstypen påvisar toppar under vissa perioder och en av dessa beror på att ett ungdomsgäng stal bilar.

Tillgreppsbrotten inträffar vanligtvis under nattetid under hela året och är koncentrerade till Nässjö Stad (a.a.).

9

Figur 1. Antal tillgreppsbrott.

Källa: Officiell statistik inhämtat från brottsförebyggande rådet.1

Figuren ovan visar utvecklingen av tillgreppsbrotten i Nässjö mellan perioden 2000 till 2011. I begreppet tillgreppsbrott i ovanstående figur ingår brottstyperna stöld- och rånbrott. Vid jämförelse av 2000 med 2011 går det att avläsa en mindre minskning av antalet anmälda brott, i andel blir denna minskning ungefär 10 procentenheter. Vid en övergripande tolkning finner vi både toppar och dalar i brottstypens utveckling. År 2004 skedde en minskning för att sedan återgå till en ökande trend med undantag för 2006 och 2008. Det går inte att dra några

djupgående slutsatser kring orsakerna till dessa förändringar utifrån denna figur.

Våldsbrott i offentlig miljö

Regeringen har presenterat nationella mål mot våldet i offentlig miljö där kravet är att brottsligheten ska minska (Nässjö kommun, 2012). Våld i offentlig miljö har en stark negativ inverkan på människors upplevda trygghet. Majoriteten av

brotten begås under alkoholpåverkan av yngre män och detta gäller även för brottsoffren. Vid jämförelse med andra kommuner i länet har Nässjö ett högre antal anmälda brott, detta även när hänsyn tas till folkmängd. De anmälda brotten sker i stor utsträckning mellan kl. 22.00 och 03.00 under fredagar och lördagar. Brottsplatserna ligger i nära anslutning till nöjesställen och restauranger (Nässjö kommun, 2012).

1 _{Inkluderade brottstyper: Stöld, tillgrepp av fordon, Stöld ur och från fordon etc., Inbrott stöld,}

Stöld och snatteri, Stöld av skjutvapen, ammunition och sprängämnen, övriga stöldbrott (Kap 8) och Rån inkl. grovt (ingår även i våldsbrott).

Exkluderade brottstyper: Häleribrott

1537 1720 1781 1431 1100 1291 1149 1451 1333 1768 1726 1389 0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 1100 1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 1900 2000 Tillgreppsbrott Nässjö kommun -Antal 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

10 Figur 2.Antal våldsbrott i offentlig miljö 2000 till 2011.

Källa: Officiell statistik inhämtat från brottsförebyggande rådet.

Figuren ovan visar det totala antalet anmälda våldsbrott. Antalet anmälda våldsbrott har ökat med 93 procentenheter vid jämförelse av 2000 med 2011, antalet har näst intill dubblats. Under tidsperioden däremellan har antalet anmälda brott varierat med minskningar under vissa år.

Samverkan

Att kommun och polis tillsammans samordnar insatser är av stor betydelse för det lokala brottsförebyggande arbetet, för polisen bär inte själva ansvaret för att förebygga brott. (Berg et al., 2010). Det huvudskapliga syftet med samverkan är att åstadkomma mer än vad en enskild aktör kan. Specifika kunskaper och kompetenser förses till det samordnade arbetet för att tillsammans arbeta mot brottsligheten och minska de skador som brott medför, som exempelvis rädsla och otrygghet. Det är viktigt att förebygga brott och implementera insatser i ett tidigt skede, med fokus på både brottsoffer och gärningsperson för att arbetet skall vara effektivt (a.a.).

Det finns flertalet utvärderingar kring samverkan som process, däremot finns det färre kring de effekter en samverkan genererar. (Söderberg, 2010). Det

förebyggande arbetet kan ske på en rad olika sätt, flertalet kommunverksamheter har en indirekt brottsförebyggande påverkan (Berg et al., 2010). Identifierade faktorer som kan påverka en samverkan beaktar psykologiska, kulturella och strukturella aspekter (Söderberg, 2010). Psykologiska svårigheter kan vara bristfällig kommunikation eller viss osäkerhet vad gäller sin roll, och strukturella hinder kan finnas i kunskapsmässiga, ekonomiska eller organisatoriska brister som förankrats i olika riktningar. En rapport utgiven av Patel (2013) beaktar svårigheter kring samverkan utifrån en genomförd studie, där flera deltagande respondenter framförallt från polisen angav resursbrist. Kulturella hinder kan uppkomma i samband med olika mål och prioriteringar beroende på vilken kunskapsgrund som finns tillgänglig (Söderberg, 2010). Vid utformning av en strukturerad samverkansöverenskommelse får arbetet mer konkreta mål, där pengar avsätts till framtagna insatser, tid sparas, kommunikationen blir bättre och kunskapsutbytet större (Berg et al., 2010). Två styrkor med samverkan som lyfts

156 190 102 143 160 205 ₁₉₁ 216 280 256 253 301 0 50 100 150 200 250 300 350

Våldsbrott i offentlig miljö samt misshandel i Nässjö kommun

- antal

11

fram i Patel (2013) var ett gott arbetsklimat bland de samordnade aktörerna samt bra struktur på överenskommelsen.

Avgränsningar

I samverkansöverenskommelsen återfinns fyra prioriterade områden men på grund av begränsad tid har den här utvärderingen fått begränsas till två problemområden, tillgreppsbrott samt våldsbrott i offentlig miljö. Hedersrelaterat våld föll bort på grund av bristfälligt material, vilket försvårar möjligheterna till att genomföra en effektutvärdering. Tillgreppsbrott valdes för att kommunen uppvisar flest antal anmälda brott jämfört med länets andra kommuner när hänsyn tas till folkmängd, därför ansågs att brottstypen bör belysas. Våldsbrott i offentlig miljö valdes delvis av samma anledning som tillgreppsbrott, Nässjö har ett högt antal anmälda brott i jämförelse med andra kommuner i länet. Våld i offentlig miljö har även en stark negativ påverkan på individers upplevda trygghet som man bör ha med i åtanke. Anmälningsstatistiken har mellan 2007 och 2011 stått stilla, därav är det intressant att studera dr upprättade insatsernas effekter. Samtliga prioriterade områden är av stor vikt men på grund av nödvändiga avgränsningar ser strukturen i arbetet ut som följande. Ett av målen med samverkansavtalet var att öka kommuninvånarnas upplevda trygghet. I den här utvärderingen har valet gjorts att bortse från denna aspekt och därför rekommenderas en separat undersökning av detta. På grund av begränsad tid valdes även problemområdet droger bort.

12

TIDIGARE FORSKNING

Vaneförbrytare

Sedan 2011 har Polisen i uppdrag av regeringen att arbeta med gruppen livsstilskriminella (Brå, 2012). En åtgärd som vidtagits för att minska antalet tillgreppsbrott i Nässjö är ett ökat fokus mot vanekriminella eller

livsstilskriminella. Gruppen utgör en liten del av antalet brottslingar men står för en stor del av mängdbrottsligheten (Andersson & Nordh, 2014). De har ofta en missbruksproblematik som finansieras genom frekventa kriminella handlingar. Även psykisk och fysisk ohälsa, problem att etablera sig på arbetsmarknaden samt en svår bostadssituation hör till problemen som livsstilskriminella har (a.a). För att arbeta mot denna problematik krävs en väl fungerande samverkan med en rad olika aktörer utöver polisen, exempelvis socialtjänsten, landstinget och

arbetsförmedlingen. De åtgärder som implementeras behöver vara anpassade efter den enskilda individens behov (Brå, 2015b). Två tredjedelar av de som avtjänat straff på anstalt återfaller i brott inom en treårsperiod, för att motverka detta krävs att rätt aktörer är involverade i samverkan samt att insatserna sätts in i god tid. Livsstilskriminella har en tidig debut i kriminalitet, men innan detta kan andra former av avvikande beteende uppvisas (Torstensson Levander, 2013). De kan även ha problem inom familjen med svaga band till sina föräldrar eller till skolan. Det förebyggande arbetet måste således påbörjas tidigt, och de aktörer som berörs är bland annat sjukvården, socialtjänsten och skolväsendet (Torstensson Levander, 2013). Utöver den sociala preventionen och de sociala insatserna mot

livsstilskriminella bör även situationell prevention användas, detta för att försvåra att brott ska kunna begås. Detta räcker dock inte som brottspreventiv insats mot livsstilskriminella då risken att de kommer hitta nya brottstillfällen är stor (Wikström & Torstensson, 1997). Detta kan leda till överflyttningseffekter och inte en minskning av den faktiska brottsligheten. Wikström och Torstensson (1997) lyfter fram arbetet mot livsstilskriminellas kriminalitet som ett av brottspreventionens centrala problemområden. För ett lyckat arbete krävs samverkan för att ingripa mot de olika problem livsstilskriminella ofta har.

Grannsamverkan

Numera har grannsamverkan blivit ett samlingsnamn för åtgärder som går ut på att de boende i ett område bildar ett nätverk i brottsförebyggande syfte (Brå, 2000). Uppgifter har visat att den första organiserade grannsamverkan startade år 1966 i Portland, Oregon, USA. Det bakomliggande initiativ som fanns var en samverkan mellan det brottsförebyggande nätverket de boende bildat och polisen. Däremot den första grannsamverkan som tydligt dokumenterats påbörjades år 1972 i Seattle, USA. I Storbritannien har antalet områden med grannsamverkan expanderat avsevärt sedan 1980-talet (Bennett et al., 2006). I rapporten British

Crime Survey från år 2000, beräknades att mer än en fjärdedel (27 %) av alla

hushåll i England och Wales var aktiva i ett grannsamverkansområde, vilket motsvarar runt 6 miljoner hushåll. I USA har en liknande expandering påvisats, i rapporten The 2000 National Crime Prevention Survey beräknades det att 41 % av den amerikanska populationen var bosatta i områden där grannsamverkan bedrivs (a.a.). I samma rapport skrevs ”This makes Neighborhood Watch the largest

single organized crime prevention activity in the nation” (Bennett et al., 2006, s.

13

Grannsamverkan som metod kom till Sverige runt mitten av 1980-talet, och det första området att bedriva grannsamverkan anses vara Ryd i Linköping (Brå, 2000). Vid uppstart av ett grannsamverkansområde förses de boende med

informationsmaterial, som innefattar beskrivningar om hur arbetet startas upp och hur verksamheten ska bedrivas. Studier har bekräftat att det finns skillnader mellan de som deltar och de som inte deltar i grannsamverkan (Kang, 2015). Deltagande personer har vanligtvis bott i området en längre tid och har en bättre socioekonomisk status. Boendestabilitet kan anses vara en betydelsefull faktor för deltagande i grannsamverkan. Ju längre en person är boende i ett område desto mer sannolikt är det att individen är involverad i brottförebyggande organisationer som grannsamverkan. (Kang, 2015). Områden som präglas av flerfamiljshus har högre in- och utflyttningar (Brå, 2012). De områden där problemen är som störst är grannsamverkan mindre förekommande (Grevholm, 2002).

En stor andel av vardagsbrottsligheten begås i nära anknytning till bostaden och i bostadsområdet (Brå, 2000). Grannsamverkan kan påverka många av dessa brott. Generellt sett begås det fler brott per invånare ju högre befolkningstätheten och större folkmängden är. Särskilt utsatta områden i tätort är vanligtvis centrumdelar, med den nära anknytningen till både nöjes- och affärslivet. Även områden med mestadels flerfamiljshus samt områden med övervägande småhus har en

omfattande utsatthet för brottslighet (a.a). En av de första utvärderingarna kring verksamheter med grannsamverkan mot brott genomfördes av Titus, år 1984 i USA (Bennett et al., 2008). Titus sammanfattade resultaten kring nästan fyrtio lokala brottsförebyggande verksamheter, och de flesta innehöll grannsamverkan som en del. De flesta av utvärderingarna var genomförda av polisen eller med uppgifter från polisen. Majoriteten konstaterade att områden där grannsamverkan bedrivits hade ganska låg brottsnivå. Däremot så riktades kritik, då de flesta av utvärderingarna beskrivit som ”svaga” när det gäller deras förmåga att knyta samman grannsamverkan med den låga brottsnivån (a.a.). I en

forskningsgenomgång som Bennett et al. (2008) genomförde framkom att grannsamverkan kan ha en effekt på brottsligheten. Grannsamverkan leder till andra positiva förändringar i ett område, exempelvis en ökad informell social kontroll och minskade brottstillfällen. Det kan likväl vara dessa faktorer som leder till en minskad brottslighet (a.a.).

Medling

En av aktiviteterna som implementerats för att minska antalet tillgreppsbrott är medling (Nässjö, 2012). Medling har använts i Sverige sedan slutet av 1980 – talet men det var först under slutet av nittiotalet som arbetet utvecklades och implementerades i fler kommuner (Wahlin, 2008). Metoden används även

internationellt i bland annat USA och Australien. I Sverige tillämpas ett retributivt rättssystem (Odén et al, 2007). Ett retributivt rättssystem kan förklaras som

bestraffande. Medling har däremot sitt ursprung i tanken om reparativ rättvisa där fokus i första hand inte ligger på att bestraffa gärningspersonen, utan det ansvar gärningspersonen har att åtgärda skadan och hur detta i sådana fall skulle gå till (Odén et al, 2007). Medling används som ett verktyg att kunna påverka

gärningspersonen och få denne att inse konsekvenserna av sitt agerande och som en följd minska återfall i brott, men det är även ett tillfälle för brottsoffret att komma till tals och hantera sin upplevelse av brottet (Thunved et al, 2010). Vårdnadshavare för både gärningsperson och offer tillåts delta vid ett medlingsmöte. Samtliga kommuner är förpliktade att erbjuda medling till individer under 21 år sedan den första januari 2008 (Wahlin, 2008). Medling

14

regleras i Lag 2002:445, här redogörs bland annat att medling är frivilligt och att båda parter måste vara överens om att ett medlingsmöte ska genomföras. Om både gärningsperson och brottsoffer samtycker till medling hålls inledande samtal med var och en för sig följt av ett gemensamt möte (Wahlin, 2008). I somliga fall tecknas även ett avtal mellan de olika parterna.

Eftersom medling vid brott är en relativt ny metod är den forskning som finns om dess långtidseffekter relativt begränsade, i synnerhet kopplat till svensk kontext (Wahlin, 2008). Studier som genomförts visar dock att de positiva effekterna är större för brottsoffret än för gärningspersonen. Medlingstillfället bidrar till att brottsoffret får bearbeta händelsen och negativa följder av brottet kan minska. En av förhoppningarna vid medling är att metoden ska minska antalet återfall. Vad gäller detta har studier visat att medling kan leda till ett minskat återfall, medan andra studier inte kunnat uppvisa någon minskning (Wahlin, 2008; Brå, 1999). Medling kan ha en effekt på återfall, men mer forskning krävs för att tydliggöra under vilka omständigheter som medling har störst effekt för gärningspersonen (Wahlin, 2008). Att studera hur medling påverkar återfall i brott kan dock innebära vissa svårigheter (Brå, 1999). Vid en påvisad minskning av återfall måste forskarna kontrollera för andra faktorer som kan påverka återfall i brott, det är svårt att hävda att det endast är medlingen som bidragit till förändringen. Trots detta kan medling fortfarande ses som positivt, då det medför positiva effekter för brottsoffret och är ett bra tillfälle för gärningspersonerna att fundera över sina handlingar (Brå, 1999).

Tillsyn av serveringstillstånd

Alkohol har den starkaste korrelationen med våldsamt brottsligt beteende (Felson & Staff, 2010). Evidens visar på att många våldsamma gärningsmän är påverkade av berusningsmedel vid tidpunkten för gärningen. Majoriteten av både brottsoffer och gärningspersoner är män, i generellt ung ålder (Axbom & Johansson Meinke, 2009). I material bearbetat av Brå var hälften av personerna under 24 år, och en tredjedel var under 21 år. Våldsbrotten har i stor utsträckning varit

”nöjesrelaterade” misshandelsfall, vilket innebär att brottet har begåtts i nära anslutning till privata fester eller krogar under helgkvällar och nätter (a.a.). En vanlig bakomliggande orsak till handlingen är att individerna hamnat i en dispyt med varandra. Alkohol är ofta en involverad faktor vid våld i offentlig miljö, ur material från Brå återfanns indikatorer på att gärningsmannen varit berusad i minst 70 % av fallen. Andelen berusade personer bland offret var ännu lite högre. Forskning kring kroniskt drickande har visat att det är mer sannolikt att individer som intar berusningsmedel mer frekvent begår våldsamma handlingar (Felson & Staff, 2010).

Sedan mars 2011 finns det en samlad strategi för alkohol-, narkotika, dopnings- och tobakpolitiken, vars syfte bland annat är att underlätta statens styrning av stödet inom området (Regeringen, 2011). ANDT-politikens övergripande mål är ett samhälle fritt från dopning och narkotika, minskade medicinska och sociala skador som orsakats av alkohol samt att tobaksbruket skall minska. Det finns sju långsiktiga mål i ANDT-politiken, varpå ett mål beaktar tidig alkoholdebut. Verksamma metoder för att förhindra ungdomars tidiga alkoholdebut skall prioriteras (a.a.).

Sedan 1996 pågår Ansvarsfull alkoholservering, som är ett alkoholförebyggande arbete bland restauranger med serveringstillstånd (Månsdotter et al., 2007).

15

Ansvarsfull alkoholservering går inom ramen för STAD (Stockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem) (Månsdotter et al., 2007). Arbetsformen innefattar en långsiktig samverkan med representanter från kommun, polis, länsstyrelsen och restaurangbranschen. Utbildning inom ansvarsfull alkoholservering lyfter fram vikten av att inte servera minderåriga eller påtagligt påverkade personer samt förstärkt tillsyn enligt alkohollagstiftningen. Tidigare utvärdering har påvisat en minskning med anmälda våldsbrott med 29 %, vilket kan tänkas bero på minskad alkoholkonsumtion (Månsdotter et al., 2007).

Trygghetsvandringar

Kommunledningskontoret och kultur- och fritidsförvaltningen har som

ansvarområde att genomföra en trygghetsvandring per år kring kända hot spots som en del i arbete mot våldsbrott i offentlig miljö (Nässjö kommun, 2012). Utifrån dessa trygghetsvandringar skulle åtgärder implementeras i syfte att öka den upplevda säkerheten, och då specifikt för ungdomar. Trygghetsvandringar innebär att ett område granskas för att identifiera faktorer som kan bidra till otrygghet bland de boende, men en viktig del i arbetet är även att belysa det som bidrar till en ökad känsla av trygghet. De som deltar vid trygghetsvandringar är de boende men även personer som bedriver någon form av verksamhet i området, hyresvärdar, politiker och polisen. Målsättningen är att alla grupper i området ska bli representerade, och det är viktigt att notera vilka som eventuellt uteblir från en trygghetsvandring då deras syn på tryggheten faller bort (Brå, 2015c). Metoden är relativt ny, den utvecklades i Göteborg under början av 2000-talet och sprids internationellt under namnet ”safety and security walks”. Trygghetsvandringar kan ses som viktig ur en demokratisk synvinkel då utgångspunkten är de boendes upplevelser. Dock behöver det hållas i åtanke att en insats som verkar

trygghetsskapande för en person, kan minska tryggheten för någon annan (Brå, 2009).

METOD

I Vedung (2009) återfinns flertalet definitioner av begreppet utvärdering, en som presenteras lyder ”noggrann bedömning i efterhand av utfall, slutprestationer, förvaltning och beslutsinnehåll samt organisering av offentlig verksamhet, vilken tänkes spela en roll i praktiska beslutssituationer” (Vedung, 2009, s.22). En central aspekt kring begreppet utvärdering är att något värderas och det görs i efterhand, utefter uppsatta värderingskriterium. I denna utvärdering har kvalitativ och kvantitativ metod använts för att besvara frågeställningarna.

Effektutvärderingen avser att studera de effekter som

samverkansöverenskommelsen genererat, medan processutvärdering avser att belysa hur samverkansprocessen fungerat (Vedung, 2009). Samverkansprocessen som presenterats i del 1 har genomförts efter en kvalitativ ansats, där intervjuer med nyckelinformanter använts som metod för informationshämtning. Vilka effekter samverkansöverenskommelsen genererat studeras i del 2 i utvärderingen. Effekterna har studerats genom analys av statistik inhämtat från HOBIT som är polisens egna register. Utöver inhämtad statistik har muntlig kommunikation använts för att få information om aktiviteter och dess genomförande. Höglandets räddningstjänstförbund har som uppdragsgivare främst efterfrågat en

effektutvärdering, dock tillades en processutvärdering för att få en mer övergripande bild av hur arbetet bedrivits. Enligt Vedung (2009) behövs en processutvärdering för att kunna uttala sig om genererade effekter. Både process- och effektutvärderingen har använt samverkansöverenskommelsens mål som

16

värderingskriterium. Däremot skiljer de sig vad gäller de objekt som studeras och bedöms. Vilka värderingskriterium som använts för respektive utvärdering presenteras tydligt längre fram i metoden.

Tillvägagångssätt

I den inledande fasen hölls mail- och telefonkontakt med Höglandets räddningstjänstförbund, där samverkansöverenskommelsen och annan

bakgrundsinformation mottogs. Ett besök i Nässjö kommun planerades, och ett möte hölls med en representant från polisen och en från Höglandets

räddningstjänstförbund. Under det inledande mötet diskuterades

samverkansöverenskommelsen och dess aktiviteter. Dialogen resulterade i en förbättrad kunskapsbild över Nässjö kommun samt arbetet som genomförts. Eftersom målsättningen med effektutvärderingen var att studera förändringar i den anmälda brottsstatistiken, diskuterades möjligheterna för inhämtning av statistik med hjälp av polisen. Det gavs förslag på relevanta aktörer som varit involverade i samverkansöverenskommelsen och som hade god kännedom inom olika områden. För att komma i kontakt med ytterligare aktörer skickades mail ut. Parallellt med planering av intervjuer, utformades intervjuguide och tidigare forskning skrevs kring både samverkan och angivna aktiviteter. Efter att nyckelinformanterna valts ut genomfördes fyra intervjuer på plats i Nässjö. Med hjälp av representant från Höglandets räddningstjänstförbund hyrdes en lokal på Stadshuset i Nässjö. En styrka med genomföra intervjuerna i den angivna lokalen var att störande moment undveks då miljön var tyst och lugn. Den sista intervjun genomfördes över telefon då ett möte inte var möjligt. Intervjuerna inleddes med en kort

informationspresentation där respondenten även gavs möjligheten att vara anonym. Samtliga respondenter lämnade godkännande för inspelning av intervjuer. Efter att intervjuerna genomförts transkriberades dem och en analys påbörjades. När processutvärderingen var sammanställd påbörjades analysen av effektutvärderingen. Den inhämtade statistiken bestod av rådata som analyserades manuellt, för att sedan presenteras på ett mer överskådligt sätt. Tolkning och diskussion kring statistiken genomfördes, och ställdes i relation till tidigare forskning samt de uppsatta målen.

Del 1. Processutvärdering

Intervjuer

Intervjuerna är utformade efter en semistrukturerad design, vilket betyder att man förhåller sig till en lista över upprättade teman men erhåller större frihet än vid strukturerade intervjuer (Bryman, 2011). Semistrukturerade intervjuer valdes då denna metod ger mer utrymme till respondenterna att utveckla sina svar (a.a). En styrka med semistrukturerade intervjuer är att respondenten får friheten att prata fritt kring ett tema, och kan således föra in samtalet på aspekter som de finner relevanta och betydelsefullt för dem. En svaghet som bör beaktas är att

respondenternas samtalsriktning kan variera och således försvåra tolkningarna. Det har utvecklats till sex stycken huvudfrågor till intervjun, se Bilaga 2. Frågorna som utformats efter relevans för samverkan med fokus på kommunikation och återkoppling. Frågorna har formulerats på ett öppet sätt vilket ger respondenterna möjligheten att med egna ord beskriva sina upplevelser. Nyckelinformanterna består av fem respondenter som alla varit involverade i

samverkansöverenskommelsen och representerar olika aktörer. Vid

semistrukturerad design behöver inte intervjufrågorna ställas i ordning, vilket gör det möjligt att inflika med lämpliga följdfrågor (Bryman, 2011). En styrka med

17

designen är att respondenterna får möjlighet att utveckla sina svar samt belysa aspekter som inte tagits upp i huvudfrågorna.

Telefonintervjuer

Utöver de intervjuer som genomförts på plats i Nässjö har en telefonintervju genomförts. Det uppstod svårigheter att finna möjligheter att genomföra intervjun på plats, därav ansågs telefonintervju vara en bra lösning. En styrka med

telefonintervjuer är att de är tids- och kostnadseffektiva (Bryman, 2011). Intervjun kunde således genomföras utefter respondentens tidsmöjligheter. Information kring denna utvärdering gavs samt rättigheten att vara anonym. Respondenten gav godkännande till inspelning och det gjordes med hjälp av en mobiltelefon. En nackdel med telefonintervjuer är att det inte har gått att vara uppmärksam på kroppsspråk och reaktioner (Bryman, 2011). Däremot kan man uppmärksamma förändringar i tonläge och ordval. Språkmässiga reaktioner kan fortfarande uppfattas, vilket kan vara betydande.

Urval

Det kriterium som funnits på respondenterna är att de skall ha varit delaktiga i samverkansöverenskommelsen på något vis. För att komma i kontakt med lämpliga respondenter har ett snöbollsurval tillämpats, vilket innebär att man använder sig utav relevanta respondenter för att på sätt finna fler (Bryman, 2011). Till denna utvärdering har snöbollsurvalet initierats med hjälp av Höglandets räddningstjänstförbund och polisen. Under samtal med dessa aktörer gavs förslag på involverade personer som skulle kunna vara av intresse för intervjuer.

Målsättningen har varit att få en representant från varje myndighet och

förvaltning, men på grund av begränsad tid har vissa avgränsning fått göras. Det har inte varit möjligt att genomföra intervjuer med representanter från alla involverade förvaltningar inom Nässjö kommun. Urvalet har bestått av representanter från polisen, Höglandets räddningstjänstförbund samt Nässjö kommun.

Utformning av intervjufrågor

Vid utformning av intervjufrågor har utgångspunkten varit frågeställningen kring samverkansprocessen, där syftet är att studera om insatserna genomförts enligt samverkansöverenskommelsen. De huvudfrågor som framtagits är starkt relaterade till kommunikation och återkoppling. Intervjufrågorna har

genomarbetats för att inte inkludera ledande frågor, undertryckta värderingar och dylikt.

Transkribering

Intervjuerna spelades in med hjälp av två mobiltelefoner, med undantag för telefonintervjun som spelades in med en telefon. Vid samtliga intervjuer var internetuppkopplingen avslagen. Två telefoner användes vid inspelningen för att säkerställa att all information insamlades, samt som en säkerhetsåtgärd. All internetuppkoppling var avslagen under intervjutillfället för att obehöriga inte ska få tillgång till materialet. Efter intervjun har filerna överförts till ett USB-minne och vid transkriberingen har de förts över till dator utan internetuppkoppling. Efter inlämning och godkänt betyg av utvärderingen kommer det insamlade materialet att raderas. Intervjuarna förväntas vara uppmärksamma och ha en aktiv roll under samtalet, därför har inspelning varit av stor betydelse då intervjuarnas fokus helt kan riktats till det pågående samtalet (Bryman, 2011). Detta har bidragit till möjligheter att ställa sonderingsfrågor som innebär att respondenterna har

18

blivit ombedda att fördjupa sina svar (Bryman, 2011). Genom att använda sig utav inspelning vid intervjuer underlättas både transkriberingen och senare tolkning av materialet. Under transkriberingen finns möjligheten att gå tillbaka för att

säkerställa det man påvisat. Det minimerar risken för feltolkningar och

missförstånd mellan intervjuare och respondent. Detta är betydande för senare tolkning. Intervjuerna varade mellan 25 till 45 minuter. Transkriberingen av intervjuerna delades upp och genomfördes separat. Därefter granskade innehållet av båda författarna.

Analys av material

Varje respondents intervju har analyserats enskilt av författarna, där centrala uppfattningar identifierats. För att underlätta tolkningarna användes olika färger berörande intervjufrågorna, detta för att underlätta sammanställningen. När intervjuerna analyserats enskilt har de centrala uppfattningarna jämförts mellan författarna. Liknande tolkning hade gjorts, varpå de identifierade huvudpunkterna var desamma. Därefter jämfördes de genomförda intervjuerna med varandra, för att lyfta fram olika perspektiv och upplevelser av hur överenskommelsen fungerat. Eftersom uppfattningarna mellan respondenterna kan se olika ut, var det viktigt att även lyfta fram detta. Sammanställningen togs hänsyn till varje huvudfråga, och bearbetades stegvis. Samtliga respondenters upplevelser inkluderades och ställdes mot varandra i de fall de skiljde sig åt. Det lyftes även fram vid de fall då

uppfattningarna överensstämde. För att behålla respondenternas anonymitet kommer svaren i den mån det går presenteras på ett sätt som går att föras tillbaka till enskild aktör.

Värderingskriterium

Det värderingskriterium som använts till processutvärderingen om

samverkansprocessen återfinns i Patel (2013). En samverkansprocess kring det lokala brottsförebyggande arbetet består av fem steg; initiera samverkan, egna

förberedelser, gemensamma förberedelser, genomförande och uppföljning (a.a.)

Dessa fem steg kan presenteras som ett kretslopp, efter att uppföljning genomförts går kretsloppet tillbaka till första steget (a.a.). Eftersom det femte och avslutande steget i beskrivningen av en samverkansprocess berör utvärdering och

uppföljning, kommer enbart steg 1 till 4 att belysas. Detta då denna utvärdering kan fungera som steg 5. Den information som intervjuerna genererat har ställts i relation till värderingskriteriet, och utifrån det kommer en diskussion senare att föras i resultatet.

Steg 1, Initiativ till att samverka kring brottsförebyggande arbete tas av antingen

polis eller kommun (Patel, 2013). Finner båda parter att det finns lokala

problembilder som de kan samverka kring, går ärendet vidare och parterna väljer att teckna en överenskommelse. En samverkansorganisation uppstår och

samordnare för samverkansarbetet utses. Dessa personer skall samordna det förebyggande arbetet och föra dokumentation, för att en uppföljning ska bli möjlig. Därefter skall ansvarsområdena delas upp mellan kommun och polis, även vilka roller och uppdrag som vardera part skall ansvara för (Patel, 2013). Steg 2, Vid de egna förberedelserna skall polis och kommun separat kartlägga och analysera vilka problem kring otrygghet och brottslighet som det finns i

kommunen. Under kartläggningen inhämtas och sammanställs information kring problemområdena, vilket kan inkludera genomgång av exempelvis brottsstatistik, och händelserapporter. Vid detta steg belyses vilka områden som bör prioriteras, vilket grundats på fakta utifrån den enskilda kommunen. Syftet med de egna

19

förberedelserna är att varje aktör redovisar sitt perspektiv kring och arbetssätt gentemot de lokala problembilderna (a.a.). Steg 3, De gemensamma

förberedelserna innebär att kommun och polis sammanslår sina kartläggningar för att framta en gemensam problembild. Orsakerna bakom problembilden bör sedan analyseras genom att studera omständigheterna och inhämta kunskap kring brottsligheten. När de bakomliggande orsakerna studeras är det viktigt att beakta tre olika perspektiv: ett brottsoffers, situationellt- och gärningsmannaperspektiv. Det situationella perspektivet innebär att den fysiska miljön beaktas, det studeras huruvida det finns faktorer som underlättar eller tillåter att brott begås, som exempelvis okontrollerad alkoholservering vid krogar (a.a.). Genom ett

brottsofferperspektiv studeras ifall vissa grupper i samhället är överrepresenterade

som brottsoffer kring problembilden, och gärningsmannaperspektivet innebär att fokus riktas mot de individer som ofta begår de angivna brotten. När samtliga perspektiv har studerats skall insatser mot problembilden framtas utifrån den genomförda orsaksanalysen. Kommunen och polisen bör klargöra vem som ansvarar för vilka insatser och vilken tidsram som gäller för implementering. I dokumentet kring samverkansöverenskommelsen återfinns ovannämnda delar, och det är av stor vikt att det finns tydliga mål (a.a.). Steg 4, Under

genomförandefasen skall polis och kommun implementera de insatser som de ansvarar för. Aktörerna arbetar kring samma problembild, men ofta genomförs insatserna enskilt (a.a.). Steg 5, I det avslutande steget skall arbetet inom samverkansöverenskommelsen utvärderas, utifrån uppföljning kan sedan samverkansprocessen förbättras (Patel, 2013).

Del 2. Effektutvärdering

Den andra delen i utvärderingen fokuserar på effekterna som aktiviteterna genererat. Mätkälla för effektutvärderingen har främst varit registerdata om anmälda brott i Nässjö kommun angående våldsbrott i offentlig miljö och

tillgreppsbrott. Den registerdata som använts har varit rådata som inhämtats från polisens egna register, HOBIT. Med hjälp av representant från polisen har materialet insamlats. Användning av data inhämtat från HOBIT medför möjligheten att belysa särskilda detaljer kring anmälningar som inte annars framkommer av brottsförebyggande rådets data, som exempelvis tidpunkt och platser. Denna kunskap förbättrar möjligheterna vid analys av materialet, och det går att dra mer specifika slutsatser. Registerdatan har även varit indelat efter år, och berört våldsbrott i offentlig miljö och tillgreppsbrott. Utvärderingen har enbart belyst anmälda brott, detta för att studera huruvida målsättningarna som presenterats i samverkansöverenskommelsen uppfyllts. Som komplement till registerdata har rapporter och muntlig kommunikation från relevanta aktörer använts för att kontrollera huruvida presenterade aktiviteter genomförts enligt överenskommelsen. Den muntliga kommunikationen har genomförts under utvärderingens gång, för att få den kunskap som behövts.

Aktiviteterna som återfinns i samverkansöverenskommelsen ska ha

implementerats under 2012 och 2013. Effekterna som dessa aktiviteter kan ha haft på den anmälda brottsligheten i Nässjö kommun kommer att jämföras med

statistik från 2011. För att studera utvecklingen av brottsligheten i Nässjö har statistik från en tioårsperiod analyserats, från 2005 till 2014. Genom att redovisa statistik från 2005 till 2014 kan en övergripande bild över utvecklingen påvisas, både perioden innan samverkansöverenskommelsen trädde i kraft och efter.

20

Registerdatan bearbetades först manuellt efter de indelningar som valts ut, och därefter presenterats med hjälp av datorprogrammet Excel. Vid användning av sekundärdata finns ingen risk för intervjuareffekter, då forskaren inte varit aktiv vid inhämtning och kan således inte påverka materialet (Bryman, 2011).

Information kring aktiviteten medling framtogs med hjälp av rapporter. Tillgreppsbrotten är baserad på rådata av anmälda brott, och redovisas i antal under enskilt år. Detsamma gäller för våldsbrott i offentlig miljö som baserats på material från HOBIT. Vid presentation av statistiken valdes starttid och inte sluttid, detta för att målsättningen är att förhindra dessa brott. Därav är det betydande att ha kännedom om vid vilka tidpunkter dessa brott uppkommer. Registerdatan redovisas både periodvis, mellan 17.00 till 22.00 och 23.00 till 03.00. För att sedan presentera de anmälda brotten för varje enskild timme under den senare tidsperioden. Analyserna som gjorts har till huvudsak grundats på registerdata, men med den muntliga kommunikationen och rapporter som komplement.

Tolkning av statistik

Att tolka statistik kan vara problematiskt då det finns en rad olika aspekter som man bör ha i åtanke. I samverkansöverenskommelsen är den källa för mätning som angetts statistik från Brottsförebyggande rådet. Den kriminalstatistik som finns tillgänglig ska inte ses som en direkt bild av verkligheten, då många av de brott som begås aldrig kommer till polisens kännedom och finns således inte representerade i statistiken (Brå, 2015a). Dessa brott är en del av den dolda brottsligheten och utgör mörkertalet inom statistiken (Sarnecki, 2009). Hur stort mörkertalet är varierar beroende på vilken brottstyp som statistiken berör men generellt beräknas den vara stor. En del registrerade brott visar sig senare vara felaktiga, då andra orsaker än brott kan vara bakomliggande men återfinns ändå i statistiken (Sarnecki, 2009). Andra anmälningar får ändrade rubriceringar under utredningens gång. Anmälningsbenägenhet är en annan aspekt som statistiken kan påverkas av är bland annat relationen mellan förövare och offer. Ytterligare faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten är brottets grovhet samt den skada eller förlust som offret drabbats av. En annan faktor som påverkar statistiken är de prioriterade områden myndigheterna har vid den angivna tidpunkten (Ekbom et al, 2011). Att använda sig av offentlig statistik för

uttalanden om faktiska förhållanden är problematiskt då anmälningsbenägenheten varierar och definitioner av brottstyper kan förändras (Sarnecki, 2009). Viktigt att ta hänsyn till vid tolkning av statistik är hur den registreras vid anmälan (Sporre & Standar, 2006). I Sverige tillämpar vi en extensiv antalsräkning vilket innebär att varje enskild händelse registreras som ett enskilt brott. Brottet kommer registreras vid den tidpunkt anmälning görs, således inte när brottet begicks (a.a). Detta är bra att ha kännedom kring vid tolkning av statistik.

Värderingskriterium

Det värderingskriterium som använts till effektutvärderingen är de mål som redovisats i samverkansöverenskommelsen. I överenskommelsen presenteras det tydligt att målet är att antalet anmälda tillgreppsbrott och antalet våldsbrott i offentlig miljö ska ha minskat 2013 vid jämförelse med 2011. Den anmälda brottsligheten kommer att värderas utefter detta kriterium. Däremot kommer en diskussion senare att presenteras där värderingskriteriet ställs i relation till

genomförda aktiviteter. Huruvida det kan vara möjligt att aktiviteterna bidragit till den anmälda brottsligheten.

21

Validitet och reliabilitet

I denna utvärdering används både kvalitativ och kvantitativ ansats, därför måste begreppen validitet och reliabilitet diskuteras med utgångspunkt i vardera metod, detta görs i metoddiskussionen. Validitet är ett begrepp som kan föras tillbaka till frågeställningen, huruvida resultaten är giltiga eller inte (Roxell, 2006). En god validitet innebär att man mätt det som avsetts att mätas (Bryman, 2011). Det finns olika typer av validitet som exempelvis intern och extern validitet. Den interna validiteten handlar om orsakssamband och den externa validiteten om

generaliserbarhet. Reliabilitet beaktar möjligheterna till replikation, om en studie kan upprepas och generera samma resultat har studien en god reliabilitet (Bryman, 2011).

Etiska överväganden

Eftersom utvärderingen består av två avsnitt med olika metoder behöver man beakta de etiska övervägandena separat. Utvärderingen av

samverkansöverenskommelsens effekter är främst baserat på statistik från HOBIT i form av rådata. Eftersom materialet främst hämtats från officiell statistik från polisens egna register har deltagandet varit passivt, och då gäller inte

informationskravet och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Informationen är officiell och är således inte av känslig karaktär, då ingen information på individnivå finns tillgänglig eller kan tas fram. Analys utifrån inhämtad data kommer inte leda till konsekvenser för specifika individer. Inför intervjuerna med nyckelinformanterna har vi förhållit oss till Vetenskapsrådets (2002)

forskningsetiska principer. Eftersom intervjuerna inte berör ett känsligt ämne, eller avser människor så har inte en etisk prövning behövts, men utvärderingen förhåller sig ändå till de etiska principerna.

Inför intervjuerna har intervjupersonerna tilldelats ett informationsbrev där syftet med utvärderingen samt deras roll tydligt framgått, se Bilaga 1. Intervjuerna har varit frivilliga och de personer som deltagit har haft möjligheten att avbryta sin medverkan närhelst de vill, allt detta i enlighet med informationskravet och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002). I informationsbrevet tydliggjordes nyckelinformanternas rätt till anonymitet. Det finns kännedom om vilka myndigheter och aktörer som figurerar i samarbetet och trots anonymitet hos respondenten kan det finnas möjligheter till att identifiera den enskilda individen. Detta är en aspekt som har diskuterats med informanterna innan intervjuerna genomförts, så de har kunnat ta ställning till huruvida de vill delta eller ej.

Samtycke vad gäller inspelning av intervju har inhämtats innan intervjun inleddes, och för att uppfylla konfidentialitetskravet har all internetanslutning varit

avkopplad. Direkt efter genomförd intervju har ljudfilen överförts till ett USB-minne som har förvarats så säkert som möjligt tills transkriberingen genomförts. Vid transkriberingen har internetanslutningen varit frånkopplad på den använda datorn, detta för att obehöriga inte skall kunna få tillgång till informationen. Det fjärde huvudkravet är nyttjandekravet, som handlar om användandet av det inhämtade materialet (Vetenskapsrådet, 2002). Detta blev respondenten informerad om innan intervjuerna inleddes. Materialet som inhämtats kommer endast att användas till denna utvärdering, och därefter kommer informationen att raderas. Eftersom arbetet noggrant beaktat dessa punkter, anses utvärderingen erhålla god forskningsetik.

Förförståelse

Författare som skriver utvärderingar bör själva fundera kring sin förförståelse och hur det kan påverka arbetet med utvärderingen. Exempelvis vid denna utvärdering

22

kan det påverka val av litteratur vid granskning av de insatser som ingår i samverkansöverenskommelsen samt vilka frågor som ställs under intervjuerna. Förförståelsen bör hållas i åtanke under hela arbetsprocessen för att minimera risken för påverkan.

DEL 1. PROCESSUTVÄRDERING

Intervjuer har genomförts med fem nyckelinformanter varav fyra har genomförts i Nässjö och en över telefon. Samtliga nyckelinformanterna har varit involverade i arbetet med samverkansöverenskommelsen. Informanterna har varit

representanter för olika aktörer och har antingen haft ett administrativt eller operativt ansvar. De aktörer som representerats är kommunen, polisen samt Höglandets räddningstjänstförbund. Den framtagna intervjuguiden har använts vid samtliga intervjuer, se Bilaga 2. Redovisning av material kommer att presenterat fråga för fråga.

Resultat

Hur upplever du att överenskommelsen har fungerat?

Några av respondenterna anser att överenskommelsen fungerat någorlunda bra, medan andra menar på att det enbart fungerat bra inom sin ansvarsdel.

Problematiken med att upprätthålla samverkan mellan en statlig och en kommunal myndighet har lyfts fram. Polisens och kommunens förutsättningar ser enligt respondenterna olika ut vilket kan skapa denna problematik. Däremot har ett önskemål riktats från kommunens sida att polisen skall försöka hålla ett lite mer öppet klimat. Det önskas större återkoppling kring hur polisen har arbetat med aktiviteter. Gemensamt anser respondenterna att det finns plats för förbättringar. Önskemål har riktats på ökad prioritet av det förebyggande arbetet i framtiden.

Hur anser du att samarbetet mellan de olika aktörerna har fungerat?

En uppfattning har varit att samverkansöverenskommelsen har varit uppdelad, att kommunen genomför vissa saker och polisen genomför vissa saker. Flera

respondenter menar att samarbetet fungerat bra på individnivå, svaren varierar beroende på vem som tillfrågas.

Anser du att de involverade aktörerna är relevanta för målen med samverkansöverenskommelsen?

De aktörerna anses vara relevanta av samtliga respondenter.

Anser du att det saknas någon aktör?

Det har riktats önskemål på större involvering av ideella föreningar och näringsliv, samt stöd från andra myndigheter som exempelvis Brå. En annan respondent vill gärna se mer delaktighet från politikernas sida, då dessa personer är beslutsfattare och ha tillgång till resurser. En tänkbar aktör som lyfts fram kring aktiviteten tillgreppsbrott är socialtjänsten, då många av de vanekriminella som begår dess brott gör det för att finansiera ett missbruk.

23

Hur har kommunikationen med de andra aktörerna sett ut? / Har du fått den återkoppling du önskat från de andra aktörerna?

Flera respondenter påpekar att återkoppling får man när man ber om den, det är således inget som är satt i rutin. Polisen skickar statistik månadsvis, dock är det rådata. Det har framkommit önskemål om bakomliggande information, alltså analyser och inte bara rådata. Detta då det inte säger så mycket samt att den informationen kan hämtas hem på annat håll. Ett annat önskemål som riktats har varit att förvaltningarna ska haft mer intresse för återkoppling och uppföljning. Enligt överenskommelsen ska ett trygghetsbokslut skrivas och presenteras för kommunfullmäktige årligen. Det har framkommit att trygghetsboksluten inte skötts som tänkt, förutom i början. En större dialog med polisen efterfrågas från kommunens sida.

”De behöver inte tala om när, hur eller var, men bara ge oss en indikation på vad de gör i enlighet med samverkansöverenskommelsen. Alternativt berätta det här har vi gjort i enlighet med samverkansöverenskommelsen.” – Respondent.

Samverkan förutsätter förståelse och insyn i varandras arbete, vilket det inte blir när man arbetar parallellt. Syftet med samverkan är att dra nytta av varandras resurser för att effektivisera arbetet. Detta är något som enligt en respondent kan förbättras. Bristfällig återkoppling från förvaltningarna till polisen har

uppmärksammats, huruvida polisen får återkoppling har varit beroende av räddningstjänsten och framförts på individnivå. Återkopplingen ska ske per automatik, och ska inte behöva efterfrågas,

”Har vi kommit överens om en sak så ska det bli så. Så är det.” – Respondent.

Har det genomförts sammanträden med representanter från myndigheterna?

Det råder delade meningar kring genomförda sammanträden, vissa respondenter menar att det genomförts två gånger per år, medan andra menar att det genomförts sporadiskt och inte på ett systematiskt sätt. Vid sammanträdena finns

representanter från myndigheterna, men vilka individer som närvarar kan variera.

Hur har kommunikationen sett ut inom din myndighet? Har samtlig personal blivit informerade om överenskommelsen och de angivna aktiviteterna som ni ansvarar för?

Generellt sett finns det plats för förbättring här, marknadsföringen av

överenskommelsen kan öka. En samverkansgrupp vid namn OCKI har använts för sprida informationen om aktiviteterna, men sedan ska representanterna föra vidare informationen till sina respektive förvaltningar. Interkommunikation pekas ut som problematiskt, men flera respondenter mena att de måste bli bättre på att sprida informationen om överenskommelsen.

Har ni haft något samarbete med närliggande kommuner, till exempel Vetlanda?

Det främsta samarbetet har varit med Vetlanda kommun, då Nässjö och Vetlanda delar räddningstjänstförbund. Sen har det framkommit att det funnits ett

24

Inför den kommande samverkansöverenskommelsen, finns det några förändringar du skulle vilja se?

En förändring som anses vara nödvändig är att hitta en gemensam plattform där kommunen och polisen kan mötas, detta är en nuvarande brist. Ett exempel på detta är att framta en specifik styrgrupp för detta arbete.

Det har framförts önskemål om att polisen ska vara mer drivande i det brottsförebyggande arbetet, att ledningen ifrån polisen ska vara mer aktiv gentemot kommunen. Även att polisen i större utsträckning ska involvera kommunen i sitt arbete och bli bättre på att lämna verksamhetsberättelser.

Det har lyfts fram att samverkansdokumentet kan bli tydligare och mer prioriterat i kommunens arbete.

”Vi är två olika organisationer och vi jobbar med samma frågor. Däremot är du byggd av duplo och vi är byggda av lego. Vi ser likadana ut men vi har helt olika kontaktytor. Det måste vi jobba på, så att de här legobitarna och duplobitarna kan gå in i varandra och vi har haft problem med att hitta den kontaktytan där vi kan mötas.” – Respondent.

Finns det några styrkor du skulle vilja lyfta fram?

En styrka med samverkansöverenskommelsen som framförts är att dokumentet är av stor betydelse då det lyfter fram det brottsförebyggande arbetet på ett tydligt och strukturerat sätt. Framtagandet av överenskommelsen underlättades av att det redan fanns ett etablerat samarbete mellan kommunen och polisen på lokal nivå. Överenskommelsen har bidragit till att polisen och kommunen har fått ökad förståelse och insikt i varandras arbete. Den gemensamma målbild som

dokumentet har är något som lyfts fram som en styrka, trots att aktörerna har olika förutsättningar.

”Kan ju låta som en klyscha men om det är två stycken som ska samverka med varandra och vi ser två olika verkligheter, det behöver inte betyda att den ena är fel och den andra rätt, de kan vara rätt bägge två. Det är det som är det

komplicerade, de kan vara rätt bägge två men ändå ser man olika bilder och då blir det svårt att utifrån den bild man ser vidta åtgärder. Det handlar om att hitta varandra genom dessa verkligheter.” – Respondent.

Att ha en samordnare för överenskommelsen är bra för att underlätta samarbetet och kommunikationen mellan samtliga aktörer.

Finns det några svagheter du skulle vilja lyfta fram?

Risken med ett dokument som detta är att det lätt kan glömmas bort om man inte aktivt arbetar med det. Intresset för det brottsförebyggande arbetet skulle behöva öka, och som en del i detta kan det vara lämpligt att satsa på att höja

kunskapsnivåerna om det brottsförebyggande arbetet. Det är något som efterfrågas på både politiker – och tjänstemannanivå. Det förebyggande arbetet skulle kunna bli en del av kommunens vardagsverksamhet i lite större utsträckning. Däremot går det inte att samarbeta om allting, då finns risken att den egna rollen

samarbetas bort. En samverkansöverenskommelse i sig är inte lösningen till alla problem, det behövs ett aktivt deltagande och vissa aktiviteter ska bedrivas av enskilda aktörer. En rädsla som finns är att samverkansöverenskommelsen ska leda till att redan etablerat samarbete med socialtjänst och räddningstjänst ska

25

påverkas negativt. Det finns en svaghet med dokumentet och det är att det inte spridits i den mån som behövts inom polisen och kommunen.

Övriga synpunkter

Utöver angivna frågor har även evidensbaserat arbete efterfrågats, respondenterna vill se en tydligare utgångspunkt i forskning vad gäller aktiviteterna. De ser hellre att det satsas på färre men mer genomtänkta åtgärder. En större vilja att testa nya aktiviteter och åtgärder har framförts, som ska anpassas efter kommunens förutsättningar.

Av de fem stegen som presenteras i Patel (2013) har steg ett genomförts bra. I en intervju framkom att det initiativet till samverkansöverenskommelsen kom från polismyndigheten, därefter togs kontakt med kommunen och den initiala fasen påbörjades. En samordnare från räddningstjänsten utsågs för att följa upp arbetet, dock försvåras detta på grund av felaktiga mätkällor. För samtliga

problemområden som studerats i denna utvärdering har Brå angivits som källa, detta trots att Brå inte för statistik över alla aktiviteter, exempelvis

grannsamverkan och trygghetsvandringar. Steg två som berör separat kartläggning av de lokala problemområdena är en viktig del av arbetet då de olika aktörerna får möjlighet att lyfta fram sina perspektiv. Detta kan påverka valet av aktiviteter. När den gemensamma problembilden tas fram i steg tre ska ett brottsoffer, situationellt – och gärningsmannaperspektiv tas hänsyn till, dessa återfinns i de presenterade aktiviteterna i överenskommelsen. Medling är ett exempel på detta då det kan återkopplas till brottsofferperspektivet. I en medlingssituation får brottsoffret chansen att få sin röst hörd och bearbeta händelsen och de eventuella skador som brottet förorsakat. Trygghetsvandringar är en aktivitet som kan föras tillbaka till det situationella perspektivet. Vandringarna syftar till att förbättra den fysiska miljön för att öka tryggheten och minska brottstillfällena. Ett annat exempel är krogstillsyn som syftar till att alkoholserveringen ska ske under kontrollerade former. Ett gärningsmannaperspektiv går att återfinna i aktiviteten mot

vanekriminella under problembilden tillgreppsbrott. Målet med aktiviteten är att öka fokus mot gruppen, för att på så sätt förhindra möjliga brottstillfällen. Nästa steg är att ta fram relevanta åtgärder med utgångspunkt i den genomförda orsaksanalysen. Vid närmre granskning av orsaksanalysen till tillgreppsbrotten går följande att avläsa;

”När tillgreppsbrott klaras upp, framträder bilden av att gärningsmännen är missbrukare av narkotiska preparat i hög utsträckning, vilket i sin tur pekar mot att många missbrukare är bosatta i Nässjö kommun” (Nässjö kommun, 2012, s.

9).

Denna problembild går inte att återfinna i aktiviteterna riktade mot tillgreppsbrott, ett missbruksperspektiv saknas i överenskommelsen trots att orsaksanalysen ger en stark indikation på behovet. Orsaksanalysen som återfinns i överenskommelsen kring våldsbrott i offentlig miljö menar på att;

”En stor orsak till våld i offentlig miljö är givetvis den intensiva

alkoholkonsumtionen fredags- och lördagskvällar, då våldssituationer uppstår vid nöjesställen och restauranger i samband med trängsel i köer, gamla oförrätter, svartsjuka och gängkonstellationer” (Nässjö kommun, 2012, s. 9).