Examensarbete i pediatrisk omvårdnad 15hp Malmö universitet Specialistsjuksköterskeprogrammet Hälsa och samhälle med inriktning mot hälso- och sjukvård 205 06 Malmö för barn och ungdomar
BARNHÄLSOVÅRDS-SJUKSKÖTERSKANS
STRATEGIER NÄR FÖRÄLDRAR
ÄR TVEKSAMMA TILL ATT
VACCINERA SITT BARN
EN INTERVJUSTUDIE
LINN GAGNER
MIA HENRIKSSON
BARNHÄLSOVÅRDS-SJUKSKÖTERSKANS
STRATEGIER NÄR FÖRÄLDRAR
ÄR TVEKSAMMA TILL ATT
VACCINERA SITT BARN
EN INTERVJUSTUDIE
LINN GAGNER
MIA HENRIKSSON
Gagner, L & Henriksson, M. Barnhälsovårdssjuksköterskans strategier när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn. En intervjustudie.
Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2020.
Bakgrund: Vaccination är en av de mest hälsofrämjande insatserna globalt. En
hög vaccinationstäckning är en förutsättning för att kunna kontrollera och eliminera vaccinationsbara sjukdomar. Täckningen av vaccination är i Sverige hög men en minskning har rapporterats. Barnhälsovårdssjuksköterskan har en stor roll i arbetet kring vaccination och vaccinationsfrågor men även kring vilka strategier som är lämpliga i mötet med föräldrar som är tveksamma till vaccination.
Syfte: Att belysa vilka strategier barnhälsovårds-sjuksköterskananvänder sig av när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn.
Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats genomfördes. Studien baserades
på semistrukturerade intervjuer. Totalt 12 BHV-sjuksköterskor intervjuades. Intervjuernas data analyserades enligt en innehållsanalys.
Resultat: Resultatet bildade tre huvudkategorier: Förutsättningar till vägledning,
vägledning genom information och förhållningssätt vid mötet, samt 7 underkategorier. Huvudresultatet visade att den vanligaste strategin BHV-sjuksköterskan använde sig av var att informera om vaccin, dess fördelar och varför vaccin ges. Att informera om vart föräldrarna kan hitta trovärdig information samt att ta reda på vad som orsakade tveksamheten för att kunna vägleda var också strategier som användes. Bemötande gentemot föräldrarna och att individanpassa informationen var andra strategier som var nyckeln i
vägledningen. Ibland erbjöds även extra besök för att diskutera vaccinationer.
Slutsats: BHV-sjuksköterskan kan genom strategier så som att informera om
vaccination, individanpassa informationen samt bemöta föräldrarna med respekt ge föräldrarna den kunskap de behöver för att fatta ett beslut gällande vaccination. Nyckelord: BHV-sjuksköterska, informera, strategier, tveksamhet, vaccination
THE CHILD HEALTH CARE
NURSE´S STRATEGIES WHEN
PARENTS ARE DOUBTFUL TO
VACCINATE THEIR CHILD
AN INTERVIEW STUDY
LINN GAGNER
MIA HENRIKSSON
Gagner, L & Henriksson, M. The child health care nurse´s strategies when parents are doubtful to vaccinate their child. An interview study. Degree project in
nursing 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2020.
Background: Vaccination is one of the most health promoting efforts globally. A
high vaccination coverage is a prerequisite to control and eliminate vaccinable diseases. In Sweden there is a high coverage of vaccinable diseases, but a decreasing number has been reported. The child health care nurse has an important role in the work involving vaccination and questions about
vaccinations, but also which strategies is suitable in the meeting with parents who are doubtful about vaccination.
Aim: To highlight which strategies the child health care nurse uses to parents that
is doubtful about vaccinating their child.
Method: A qualitative interview study was performed. The study was based on
semi-structured interviews. A total of 12 child health care nurses were
interviewed. The collected data was analyzed according to a content analysis.
Results: The result formed three head categories: Prerequisites for guidance,
guidance through information and approach at the meeting, also seven subcategories were formed. The head result showed that the most common strategy the child health care nurse used was to give information about the vaccine, the advantage and the disadvantage. To give information to the parents about where to find reliable information about the vaccine and to find out what caused the parents doubt about the vaccine was also strategies the child health care nurse used as guidance. How to approach parents and using individualized information was other strategies that was key to guidance. Sometimes even extra visits were scheduled to discuss vaccinations.
Conclusion: The child health care nurse can through strategies like information
about vaccination, individualized information and approach to parents give the parents the knowledge they need to make a decision about vaccination.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION 5 BAKGRUND 5 Föräldrars roll och inställning kring vaccination 6 Barnhälsovårds- sjuksköterskans roll 7 Problemformulering 9 SYFTE 9 METOD 9 Urval och kontext 9 Datainsamling 9 Dataanalys 10 Förförståelse 11 Etiska övervägande 11 RESULTAT 12 Förutsättningar till vägledningen 12 Bakomliggande orsak till tveksamheterna 13 Ge extra tid 13 Vägledning genom information 14 Information om vaccination 14 Riktlinjer som stöd i vägledningen 17 Erbjud extra besök 18 Förhållningssätt vid mötet 18 Bemötandet gentemot föräldrarna 18 Individanpassa informationen 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 23 SLUTSATS 25 KLINISKA IMPLIKATIONER 25 FÖRFATTARNAS INDIVIDUELLA INSATSER 26 REFERENSER 27 BILAGA 1. Tillstånd från verksamhetschef BILAGA 2. Samtycke från deltagare BILAGA 3. Informationsbrev BILAGA 4. IntervjuguideINTRODUKTION
Vaccination räknas idag som en av de mest kostnadseffektiva och hälsofrämjande insatserna världen över (World Health Organization 2014). Dödsfall till följd av smittsamma sjukdomar kan med hjälp av vaccination förhindras, på så sätt räddas två till tre miljoner liv årligen (a.a.). Vaccinationstäckningen i Sverige beräknas vara 97% (Folkhälsomyndigheten 2019a). Den höga täckningen visar att flertalet föräldrar låter sina barn vaccineras. Detta tros beror på olika faktorer så som kunskap, attityder, beteende och god tillgång till information om vaccinationer (a.a). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter 2006:22 §2 framgår det att alla barn i Sverige ska erbjudas vaccination enligt ett vaccinationsprogram. För att förebygga att smittsamma sjukdomar sprids ska landstingen enligt smittskyddslagen
2004:168 kap 2 §3, tillgodose allmänheten med information och råd för att varje enskild individ ska kunna skydda sig mot smittor som kan hota hälsan. Hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med smittskydd, däribland specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården, ska förmedla information och kunskap om nyttan av att förebygga sjukdomar av smittsam karaktär (a.a.).
BAKGRUND
Vaccination innebär att en levande försvagad eller avdödad form av ett
smittoämne som önskas immunitet emot tillförs kroppen (Folkhälsomyndigheten 2018a). Den mängd smittoämne som tillförs är inte tillräckligt stor för att utlösa sjukdomen, dock är den tillräckligt stor för att immunförsvaret ska aktiveras och utveckla immunisering. Vid eventuell senare exponering för verklig smitta oskadliggör immunförsvaret smittämnet innan sjukdomen utvecklas. En del vacciner kräver flera doser för full immunisering (a.a.). Vaccin som erbjuds inom det allmänna barnvaccinationsprogrammet i Sverige ger skydd mot 10
smittsamma sjukdomar (Folkhälsomyndigheten 2019b). Vaccinen ges i olika omgångar från det att barnet är cirka 6 veckor till dess att barnet är cirka 14 år (a.a.). De sjukdomar som det allmänna vaccinationsprogrammet erbjuder skydd mot är: “rotavirusinfektion, polio, difteri, stelkramp, kikhosta, infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b, mässling, påssjuka, röda hund, allvarlig sjukdom orsakad av pneumokocker samt erbjuds flickor vaccin mot humant papillomvirus” (Folkhälsomyndigheten 2019b). En rekommendation är även att alla barn bör erbjudas vaccin mot hepatit B, detta är dock något varje region själva fattar beslut om, i vissa regioner ges det endast till riskgrupper (a.a.). Vacciner botar inte sjukdom utan förebygger vilket betyder att de ges till individer som är friska (Folkhälsomyndigheten 2018). Det ställs idag höga krav på att vacciner som ges är säkra och tillförlitliga. Vaccinerna får inte ge biverkningar av svår karaktär dock är snabbt övergående biverkningar som rodnad och svullnad vid insticksstället, lätt smärta och lindrig feber vanliga dagarna efter en
vaccination (a.a.).
En förutsättning för att kunna kontrollera och eliminera sjukdomar som går att vaccinera mot krävs en hög vaccinationstäckning (Folkhälsomyndigheten 2018). På så sätt minskas även risken för de barn som av olika anledningar ej kan vaccineras att smittas av allvarliga sjukdomar. Genom detta indirekta skydd kan så kallat ”flockskydd” uppnås vilket innebär att smittan får svårare att spridas vidare. En bred vaccinationstäckning är således inte endast viktig för den enskilda
individen utan för hela samhället. Täckningen av vaccinerade barn i Sverige är idag hög även om en minskning kan ses. Den påvisade minskningen kan orsakas av det vaccinationsstatus som registrerats hos nyanlända barn samt avseende de barn som av olika anledningar ej vaccineras (Folkhälsomyndigheten 2018). Trots forskning om vacciners säkerhet och dess fördelar finns det idag en oro om tillförlitligheten bland vacciner hos en del föräldrar (Smith m.fl. 2011; Dubé m.fl. 2016).
Föräldrars roll och inställning kring vaccination
Förälder till ett barn är den person eller de personerna som är vårdnadshavare för barnet (Föräldrabalk kap 6 §2). Den som är vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets personliga behov och förhållanden blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren ansvarar även för barnets tillsyn och utveckling (a.a). De flesta föräldrar i Sverige väljer att låta sitt barn vaccineras för att förhindra allvarliga sjukdomar och biverkningar av dessa (Folkhälsomyndigheten 2018). En oro till varför föräldrar tvekar till att låta sitt barn vaccineras ökade då forskning visade att det fanns ett samband mellan mässlingsvaccinet och autism (Wakefield m.fl.1998). Denna artikel drogs senare in på grund av forskningsfusk (CMAJ 2010) men forskning har trots detta visat att föräldrar är tveksamma till att låta sitt barn vaccineras (Dubé m.fl. 2014; Attwell m.fl. 2017; Schollin m.fl. 2017). En del föräldrar som inte vill låta vaccinera sitt barn har en stark tilltro till det egna immunförsvaret och menar att människans immunförsvar är starkt nog att klara av att bota dessa
sjukdomar utan hjälp från vaccin (Gross m.fl. 2015). År 2013 (Harmsen m.fl.) publicerades forskning som visade att föräldrar ansåg att en sund livsstil med bland annat näringsrik mat skulle minska risken för barnen att drabbas av allvarliga sjukdomar. Det var inte förrän 2019 som sambandet mellan mässlingsvaccinet och autism motbevisades i forskning (Hviid m.fl. 2019). Föräldrar som låter vaccinera sina barn anser att de skyddar inte enbart sina egna barn utan även andras medan föräldrar med ett vaccinmotstånd till stor del endast ser till sig själv när de fattar beslut om att inte låta vaccinera sitt barn (Byström m.fl. 2014). Dessa föräldrar uttrycker också att de är tveksamma till vacciners trovärdighet och uttrycker en rädsla för vacciner (Dubé m.fl. 2016). En del föräldrar har en okunskap vad gäller vaccinationsbara sjukdomar och har en tro om att dessa sjukdomar inte är så farliga och lätta att behandla (Harmsen m.fl. 2013). En annan anledning till att dessa föräldrar avstår vaccinering är
uppfattningen av att sjukdomar som genomgåtts ger livslång immunitet vilket inte kan bevisas med vaccination (a.a.). Det finns även en oro hos tveksamma
föräldrar om vad vaccin kan göra med hjärnans utveckling men även med immunförsvaret (Dubé m.fl. 2016). Generellt är föräldrar mer positiva till vacciner som funnits en längre tid jämfört med nyare vaccin (a.a.). Misstron om att läkemedelsföretag endast vill tjäna pengar och därför inte informerar om vacciners allvarliga biverkning ökar också risken till tveksamheter och misstro till vacciner (Attwell m.fl. 2017).
Forskning har visat att en del föräldrar trots motbevis fortfarande tror att mässlingsvaccinet kan orsaka autism (Smith m.fl. 2011). Detta kan bero på att föräldrar har svårt att veta vilken information de ska ta till sig då informationen skiljer sig åt vilket gör det svårt att veta vilken information som är trovärdig (Harmsen m.fl. 2013). Påverkan från familj och vänner kan ha betydelse vad
gäller föräldrars vaccinationsbeslut (a.a.). Även negativa berättelser från andra människor kan påverka föräldrars beslut likaså påverkan från sociala medier (Dubé m.fl. 2016). Enligt Eller m.fl. (2019) söker mödrar som har förtroende för barnhälsovården i mindre utsträckning information från andra källor. Detta kan jämföras med att mödrar med mindre förtroende i större utsträckning söker
information från internet, alternativmedicinska källor, information från vänner och familj men även från föräldrar vars barn har fått en skada till följd av vaccination (Eller m.fl. 2019). När det kommer till föräldrars ansvar oavsett om de beslutat för att låta sitt barn vaccineras eller ej har forskning visat att få föräldrar uppfattat hos vem ansvaret ligger vad gäller konsekvenser efter fattat beslutet
(Austvoll-Dahlgren & Helseth 2010). Föräldrarna önskade att detta tydliggjordes i fall att något skulle hända (a.a.). Barnhälsovårds-sjuksköterskan (BHV-sjuksköterskan) har en viktig roll gällande att ge information och att föra en diskussion vad gäller föräldrars oro, biverkningar av vaccin samt information om hur immunförsvaret fungerar och fördelarna med vaccination (Berry m.fl. 2017). Detta kan vara en utmaning för sjuksköterskor som bland annat kan uppleva svårigheter och uppgivenhet i mötet med dessa föräldrar (a.a.).
Barnhälsovårds- sjuksköterskans roll
Specialistsjuksköterskan inom barnhälsovården ansvarar för huvuddelen av det preventiva arbetet inom barnhälsovårsarbetet och är en nyckelperson i
barnhälsovårdsteamet (Socialstyrelsen 2014). Arbetet med att säkerhetsställa barns hälsa, trygghet och utveckling har sin utgångspunkt från FN:s konvention om barns rättigheter (a.a.). FN:s konvention om barns rättigheter (1989) bygger på fyra grundläggande principer. Enligt dessa principer har alla barn samma
rättigheter och lika värde och barnets bästa ska beaktas vid beslut som rör barnet (a.a.). BHV-sjuksköterskan ska enligt Socialstyrelsen (2014) ha en helhetssyn och en förståelse för barnets levnadsförhållande, livsmiljö och även besitta kunskap om hur skydd och riskfaktorer påverkar barns hälsa och utveckling. Arbetet ska baseras på vetenskap, aktuella lagar, myndigheters riktlinjer och
rekommendationer (a.a.).
BHV-sjuksköterskan har i uppdrag att bedöma barns tillväxt och utveckling, vägleda föräldrarna, förebygga olyckor och förhindra ohälsa hos barn (Garcia Bezerra Góes m.fl. 2018). Arbetet inom barnhälsovården ska involvera hela familjen, familjecentrerad vård är något som BHV-sjuksköterskan bör ha goda kunskaper kring (Rikshandboken 2019b). För att uppnå en god familjecentrerad vård bör vårdpersonal och familj samverka i omtanken för barnet och barnets bästa (Mikkelsen & Frederiksen 2011). Värdighet och respekt, information, delaktighet och samverkan är fyra begrepp som institutionen för patient och familjecentrerad vård belyser som viktiga för en god familjecentrerad vård (Institute for patient- and family-centered care, 2008). Genom att lyssna och visa respekt för familjen skapar sjuksköterskan förutsättningar för ett gott bemötande. Familjerna har rätt att få anpassad och aktuell information för att kunna vara delaktiga i beslut som ska fattas gällande familjens barn. Genom samverkan med familjen skapar också sjuksköterskan förutsättningar för en fortsatt god relation till familjen (a.a.). Ett uppdrag som BHV-sjuksköterskan har inom det
hälsofrämjande arbetet är att uppmärksamma barnet i sin familj och ge stöd till föräldrarna i deras föräldraskap (Socialstyrelsen 2014). En annan uppgift är att öka föräldrarnas delaktighet och tron på sin egen förmåga att vara förälder (a.a.). Alla barn erbjuds regelbundna kontroller, vaccinationer samt information, råd och
stöd genom barnhälsovården fram till skolålder (Wettergren m.fl. 2016). Det är BHV-sjuksköterskans ansvar att arbeta utifrån detta och se till att det efterföljs (Socialstyrelsen 2014).
Enligt Socialstyrelsen (2014) handlar barnhälsovård bland annat om att vägleda familjer och barn. BHV-sjuksköterskan har i sitt uppdrag att vägleda föräldrar och barn inom olika områden för att uppnå en god hälsa och livskvalité. Det som framkommit idag är att stödet för att ge bra vägledning är bristande, därför är professionell kunskap och erfarenhet viktigt för att uppnå en god vägledning (a.a.). Strategier BHV-sjuksköterskan använder sig av vid mötet med föräldrar som är i behov av mer information och stöd i olika situationer är bland annat att förmedla pålitlig information (Austroll-Dahlgren & Helseth 2011). Informationen som ges ut baseras på forskning vilket anses spela roll för föräldrarna och utger en lugnande effekt (a.a.). År 2014 (Dahlqvist m.fl.) publicerades forskning om vikten av att använda olika strategier när för föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn. Strategier som framkom förutom tydlig information gällande vacciner samt de sjukdomar som vaccinerades mot var även värdet av att BHV-sjuksköterskan aktivt lyssnade på föräldrarna. Då det som BHV-sjuksköterska är svårt att veta vart föräldrarna får sin information ifrån var även en strategi att vägleda
föräldrarna till att hitta trovärdig information om vacciner (a.a.). En annan strategi som används av BHV-sjuksköterskan när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn är motiverande samtal (Leask m.fl. 2012). Motiverande samtal är en strategi som fått ett ökat användningsområde inom hälso- och sjukvården
(Socialstyrelsen 2019). Det är en samtalsmetod vars syfte är att stärka föräldrar i att fatta rätt beslut. Genom att visa empati, lyssna reflekterande och visa respekt för föräldrars åsikter kan sjuksköterskan vägleda föräldrarna i att fatta rätt beslut (a.a.).
Byström m.fl. (2014) framhåller betydelsen av att acceptera föräldrars beslut gällande vaccinering av sitt barn oavsett egen ståndpunkt för att föräldrar ska känna ett fortsatt förtroende för barnhälsovården oavsett beslut (a.a.). Forskning har visat att föräldrar som upplever att barnhälsovården inte är pålästa inom ämnet och kan ge den information föräldrarna önskar kan leda till minskat förtroende och därav bidra till att föräldrar avstår vaccinering (Glanz m.fl. 2013). I tidigare studier har även sjuksköterskor inom barnhälsovården påtalat vikten av att inte skuldbelägga föräldrar som är tveksamma till, eller inte vill vaccinera sitt barn (Dahlqvist m.fl. 2014). I en norsk studie från 2010 framgick att
BHV-sjuksköterskor gav mer information till tveksamma föräldrar än till föräldrar som inte ställt sig tvekande (Austvoll-Dahlgren & Helseth 2010) och uppgav att de ville vara säkra på att föräldrarna fått den kunskap de behövde för att fatta ett beslut. Det framkom även att BHV-sjuksköterskorna upplevde att de ibland gav mer information än de kände att föräldrarna var intresserade av. Informationen som ges bör därför vara tydlig och enkel (a.a.). Forskning har även visat att BHV-sjuksköterskor upplever att ett rutinbesök med begränsad tid inte räcker till för att ge information, svara på föräldrars frågor och sedan föra en diskussion inom ämnet (Berry m.fl. 2017). Det framhålls även att BHV-sjuksköterskor med kortare erfarenhet saknar strategier och skulle i möten med vaccintveksamma föräldrar dra nytta av en kommunikationsguide för att närma sig dessa föräldrar (a.a.). En strategi som framkommit är att BHV-sjuksköterskor ibland behöver stöttning av barnläkare, detta för att säkerställa att föräldrarna verkligen får den information som krävs för att fatta ett beslut (Dahlqvist m.fl. 2014).
Problemformulering
Trots att forskningen har visat att vacciner idag är säkra med få eller inga biverkningar så finns det fortfarande en grupp föräldrar som är tveksamma att vaccinera (Smith m.fl. 2011; Dubé m.fl. 2016). Föräldrarnas tveksamheter handlar ofta om oro för biverkningar och att de inte själva har tillräckligt med kunskap om vaccinationerna. BHV-sjuksköterskan har i samband med detta en viktig roll, att vägleda föräldrarna fram till ett beslut (Rikshandboken 2019). Av denna
anledning genomfördes studien.
SYFTE
Syftet med studien var att belysa vilka strategier barnhälsovårds-sjuksköterskan använder sig av när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn.
METOD
För att belysa vilka strategier barnhälsovårds-sjuksköterskan använder sig av när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn användes en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer. Efter genomförd datainsamling gjordes en innehållsanalys enligt metoden av Graneheim och Lundman (2004).
Urval och kontext
För att syftet ska besvaras har ett ändamålsenligt urval tillämpats i rekryteringen av BHV-sjuksköterskor. Detta innebär att informanterna som valts ut ska kunna delge information som svarar till studiens syfte (Polit & Beck 2016). BHV-sjuksköterskor anses kunna svara till studiens syfte då det är denna grupp som ansvarar för det generella vaccinationsprogrammet av barn i förskoleålder.
Inklusionskriterier var verksamma specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården med erfarenhet av vaccinationsverksamhet. Målet var att intervjua 10
specialistsjuksköterskor för att erhålla tillräckligt med datamaterial. Totalt tillfrågades 30 stycken BHV-sjuksköterskor om deltagande där 10 stycken tackade nej och 8 stycken gav ingen återkoppling. Av de 30
BHV-sjuksköterskorna som tillfrågades deltog 12 stycken i studien. BHV-
sjuksköterskorna som intervjuades har varit yrkesverksamma inom BHV från 2.5 månad till 14 år. En informant exkluderades då hen fick förhinder när intervjun skulle äga rum. Antalet utökades för att få tillräckligt stor data för att kunna genomföra en analys. BVH-sjuksköterskor i Blekinge och Skåne inkluderades. Totalt 13 kommuner tillfrågades om deltagande, varav 9 kommuner tackade ja till att delta. Kommunerna som deltog i studien var Karlskrona, Ronneby,
Kristianstad, Hässleholm, Örkelljunga, Höör, Hörby, Lund och Malmö. Flera kommuner har inkluderats, då det finns en risk att de arbetar gemensamt eller använder sig av liknande strategier om endast BHV-sjuksköterskor från en kommun hade tillfrågats. Både privata och regionstyrda BHV-verksamheter inkluderades.
Datainsamling
För att få tillstånd att rekrytera BHV-sjuksköterskor skickades mail ut till verksamhetscheferna för att inhämta tillstånd (Bilaga 1). Ett informationsbrev
(Bilaga 3) skickades därefter ut till informanterna via mail om information angående studiens syfte, metod och till vilket ändamål studien kommer att användas. Efter samtycke via mail bokads intervjuerna in. Skriftligt samtycke (Bilaga 2) inhämtades i samband med intervjuerna då även muntlig information om studien gavs.
Intervjuerna genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Enligt Polit och Beck (2016) innebär denna datainsamlingsmetod att personen som genomför intervjun har förberett vilka områden och frågor som ska beröras, dessa
förutbestämda frågor ställs till samtliga informanter, dock kan inte svaren i förväg förutsägas (a.a.). Intervjuerna delades upp mellan studieansvariga för att undvika eventuell maktobalans i intervjun. Enligt Trost (2010) kan det vara en risk för maktobalans när två stycken intervjuar, då informanten kan känna sig i underläge (a.a.).Samtliga informanter intervjuades enligt en intervjuguide (Bilaga 4) dock formades följdfrågor efter de svar som informanterna gav. Genom
semistrukturerade intervjuer lyfts informanternas erfarenheter fram inom det berörda ämnet (Polit & Beck 2016). Det är viktigt att ge informanterna tid till att berätta och att aldrig avbryta eller ifrågasätta svaren (Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuerna genomfördes under v 9-11, 2020. Platsen för intervjun valdes av BHV-sjuksköterskorna, vilket innebar att intervjuerna utfördespå deras
arbetsplats. Elva intervjuer varade mellan 8-11 minuter och den tolfte intervjun var 19 minuter lång. Innan intervjuerna startade inhämtades godkännande från informanterna att intervjun kunde spelas in. Samtliga intervjuer spelades in med en mobiltelefon utan uppkoppling till internet, för att sedan kunna transkriberas ordagrant. En intervju genomfördes via telefon med hjälp av en högtalarfunktion då den tidsmässigt sammanföll med en annan intervju.Intervjun spelades in som de övriga med en mobiltelefon utan uppkoppling till internet och samtalet hölls via en annan telefon med högtalarfunktion.
Dataanalys
En kvalitativ innehållsanalys har gjorts enligt Graneheim och Lundman (2004; 2017). Det manifesta innehållet har genom denna innehållsanalys tagits i
beaktning, vill säga det konkreta innehållet i BHV-sjuksköterskornas uttalanden (a.a.). Den insamlade datan transkriberades och lästes sedan igenom ett flertal gånger för att få en helhetsbild. Därefter markerades den data som svarade på studiens syfte så kallade meningsbärande enheter. Detta gjordes individuellt för att sedan jämföras och enas om de slutgiltiga meningsbärande enheterna. Därefter kondenserades dessa till mindre enheter där data som inte belyste vilka strategier BHV-sjuksköterskan använder sig av när föräldrar är tveksamma till vaccination plockades bort. De kondenserade enheterna genererade sedan i koder. Koderna jämfördes sedan för att sorteras till underkategorier och slutligen huvudkategorier, exempel på analysförfarandet återges nedan (Tabell 1). Analysen genererade 54 koder, 7 underkategorier och 3 huvudkategorier.
Tabell 1. Exempel på analysprocessen.
Meningsbärande
enheter Kondenserade enheter Koder Underkategorier Kategorier
“Vi tar även in den information föräldrarna i sin tur har hittat som kanske ligger till grund för deras tveksamhet” Ta in information om grunden till föräldrars tveksamhet Grund till
tveksamhet Bakomliggande orsak till tveksamheten
Förutsättningar till vägledning
“Vi tar också reda på information som föräldrarna önskar och återkopplar snabbt och då har de inte varit någon som valt bort Rotarix från vaccinationsprogra mmet” Efter önskad information från föräldrarna valde ingen bort Rotarix Informera Informera om
vaccination Vägledning genom information
“Det handlar mycket om att försöka uppmuntra och informera men sedan är det i slutänden deras beslut då det är frivilligt att vaccinera sitt barn”
Försöka uppmuntra och informera...i slutänden deras beslut Uppmuntra Bemötande gentemot föräldrarna Förhållningssät t vid mötet Förförståelse
Förförståelse är den uppfattningen som en forskare har om det som avses studeras, det kan handla om tidigare erfarenheter inom ämnet, teoretisk kunskap men också om förutfattade meningar (Lindseth & Norberg 2004). Inför en studie är det viktigt att studieansvariga diskuterar sin förförståelse, vilket ökar studiens pålitlighet (Polit & Beck 2016). Enmedvetenhet om att tidigare erfarenheter och kunskap kan påverka intervjuerna om detta inte uppmärksammas. Med detta menas att egna värderingar grundat på den förförståelsen som finns sedan tidigare kan komma att påverka resultatet (Patton 2015). En diskussion har kontinuerligt under studiens gång förts mellan studieansvariga för att den enskilda
förförståelsen inte skulle ha någon påverkan vad gäller intervjuerna och resultatet. Förförståelsen grundar sig i att studieansvariga har barn och följer det nationella vaccinationsprogrammet för att undvika sjukdom hos barnen samt finns erfarenhet efter arbete på barnmottagning/ barnakut och möten med föräldrar som är
tveksamma till att vaccinera sina barn. Studieansvariga har dock ingen erfarenhet av arbete inom barnhälsovården eller erfarenhet av strategier som används då föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn.
Etiska övervägande
Etiska överväganden har beaktats inför studien och kommer att diskuteras med hjälp av Beauchamp och Childress (2013) fyra grundprinciper vilka är:
autonomiprincipen, principen att inte skada, rättviseprincipen samt göra gott principen (a.a.). Hänsyn till autonomiprincipen togs genom utskick av
intervjuerna då informanterna delgavs information om frivilligt deltagande samt att de när som helst under processens gång kunde avbryta sitt deltagande utan att ange varför. Gällande principen att inte skada samt göra gott principen fanns under processens gång en åtanke om att informanterna inte skulle utsättas för onödiga risker eller obehag. Om detta hänt hade en avgörande faktor varit om nyttan med studien var större än skadan och beslut om fortsatt deltagande hade då skett. BHV-sjuksköterskorna avsatte tid till att delta i studien, denna tid hade istället kunnat förläggas ute i verksamheten, studiens nytta bedömdes med tanke på detta väga upp den förlorade tiden. Samtliga intervjuer spelades in efter
informanternas samtycke. All information har förvarats på ett sådant sätt så att det inte är tillgängligt för obehöriga. Informanternas konfidentialitet beaktades och information delgavs om att ljudfiler samt annat material makulerades efter
studiens genomförande. För att säkerställa konfidentialitet ytterligare erhöll också varje intervju en kod i samband med transkriberingen. Efter varje intervju gjordes en reflektion tillsammans med informanterna då det finns en risk att
känslomässiga minnen samt känslor som frustration framkommer under intervjuns gång. Alla deltagare i studien kommer att få tillgång till färdig uppsats om så önskas. Forskaren ska beakta ödmjukhet, integritet, engagemang och känslighet under studiens gång (Kvale & Brinkmann 2014). Detta för att bibehålla
kunskapens kvalitet och hållbarhet i beslut som fattas under intervjun (a.a.).
RESULTAT
Under analysprocessen framkom tre kategorier och sju underkategorier (tabell 2). Resultatet kommer således att presenteras genom rubriker och underrubriker utifrån dessa kategorier och underkategorier. Förekommande citat avidentifierades i samband med analysen och ersattes med en siffra (1-12). Dessa siffror kommer att användas i samband med förekommande citat.
Tabell 2. Kategorier och underkategorier
Kategorier Underkategorier
Förutsättningar till vägledning -Bakomliggande orsak till tveksamheterna
-Ge extra tid
Vägledning genom information -Informera om vaccination -Riktlinjer som stöd i vägledningen
-Erbjud extra besök Förhållningssätt vid mötet -Bemötandet gentemot
föräldrarna
-Individanpassa informationen
Förutsättningar till vägledningen
I kategorin förutsättningar till vägledning framkom två underkategorier. Dessa belyser vikten av att BHV-sjuksköterskan inhämtar vilka bakomliggande orsaker som ligger till grund för tveksamheterna för att veta vilken strategi som sedan är lämplig att använda. En annan förutsättning till vägledning handlade om att avsätta extra tid i mötet då rutinbesöken inte alltid gav utrymme till dessa frågor. Genom att ge föräldrarna tid till att fundera skapades förutsättningar för
Bakomliggande orsak till tveksamheterna
En strategi BHV-sjuksköterskor arbetade efter var att undersöka vilken orsak som låg till grund för familjens tveksamhet till att vaccinera sitt barn. Detta gjordes enligt BHV-sjuksköterskorna för att kunna ge föräldrarna rätt underlag för att kunna fatta ett beslut som passar familjen. Denna information ansågs viktig, dels för att kunna bemöta föräldrarnas tveksamheter på rätt sätt men även för att öppna upp till en diskussion gällande vaccinets effekt.
“Under besöket hos mig tar jag reda på noggrannare av föräldrarna vart tveksamheten ligger och vad de har för funderingar, ifall det är någon specifik vaccination man är tveksam till och går igenom vaccinationerna i allmänhet för
att försöka förstå deras tveksamheter” (nr 11)
BHV-sjuksköterskorna tog upp att de såg ett samband mellan föräldrar som avstått k-vitamin och tveksamheter till vaccination. I möte med dessa föräldrar fanns därför möjlighet att ligga steget före vad gäller information, men även att de i dessa situationer vara mer förberedd på en diskussion. En informant berättade att det då var viktigt att redan vid första hembesöket förhöra sig om föräldrarnas ställning till barnvaccinationsprogrammet.
“Om jag kan se i förlossningsjournalen att de har tackat nej till K-vitamin... kan jag lyfta på hembesöket... hur du ser på vaccinationsprogrammet och då kan man
ju få lite synpunkter på det...då kan man ligga steget före” (nr 2)
Föräldrars tveksamheter kunde handla om rädsla för vaccinets biverkningar, BHV-sjuksköterskornas främsta strategi var då att ta reda på vart informationen om biverkningar inhämtats och därefter försöka möta föräldrarna med ny kunskap. En BHV-sjuksköterska berättade att hon varit med om att ett barn fått diagnosen autism vid några års ålder. Detta satte föräldrarna i relation till mässlingsvaccinet efter att de inhämtat information på egen hand vad gäller biverkningar. BHV-sjuksköterskan uppgav att det då var svårt att bemöta
föräldrarnas oro kring biverkningarna då föräldrarna redan beslutat sig för att inte vaccinera barnets syskon. Då de flesta BHV hade en hög vaccinationstäckning uttryckte några BHV-sjuksköterskor att erfarenheten av att möta tveksamma föräldrar var liten. BHV-sjuksköterskorna såg då svårigheter att möta orsakerna till tveksamheterna föräldrarna hade.
“Föreställningen är att de som väljer att inte vaccinera är väldigt pålästa om alla biverkningar och vad som kan hända, det gäller nog därför att vara väldigt påläst själv i mötet med dessa föräldrar...att kunna argumentera för att vaccinera, och en tydlig och mer klar bild om vad som kan gå fel och vilka biverkningar och även
i vilken utsträckning det har skett i tidigare fall” (nr1)
Ge extra tid
Överlag upplevde BHV-sjuksköterskorna att rutinbesöken inte gav utrymme till djupare diskussioner vad gällde tveksamheter till vaccination. I mötet med
föräldrar som var tveksamma till vaccination upplevde BHV-sjuksköterskorna att dessa föräldrar var i behov avvägledning som krävde extra tid. Detta kunde handla om att ge utrymme för samtal genom att sätta av extra tid i samband med rutinbesöken. Genom att ge föräldrarna extra tid fanns det också möjlighet att
informera mer ingående och då även försäkra sig om att föräldrarna förstod informationen som gavs.
“Sen brukar vi sätta av tid så att vi verkligen kan informera, handlar det om språkförbristningar måste man ju ha en tolk så att dom får informationen på sitt
eget språk” (Nr. 4)
En strategi för BHV-sjuksköterskorna var att ge föräldrarna upprepad information för att sedan ge tid till att gå hem och fundera utifrån den informationen de fått. Ibland krävdes extra lång betänketid och då var BHV-sjuksköterskorna noga med att ge information om att de flesta vaccinationerna kunde ges vid senare tillfälle under barnets uppväxt.
“Att man upprepar det så att dom får tid att smälta informationen, och att man visar att ifall dom ändrar sig så är dom alltid välkomna även om det inte är nu så
kanske om ett halvår eller så” (Nr. 2)
Vägledning genom information
BHV-sjuksköterskans främsta strategi handlade om vägledning genom
information. I kategorin skapades tre underkategorier: information om vaccin, riktlinjer som stöd i vägledningen och erbjud extra besök. BHV-sjuksköterskan upplevde ibland att föräldrarna var i behov av ytterligare information då
tveksamheter fanns, då kunde extra besök till både sjuksköterska och läkare vara aktuellt. Till dessa besök inhämtade även BHV-sjuksköterskan ytterligare information och använde sig även av riktlinjer som stöd vid dessa möten. Information om vaccination
Den främsta strategin som samtliga BHV-sjuksköterskor använde sig av handlade om att ge vägledning till föräldrarna i form av information. Många gånger gavs generell information redan under första hembesöket för att sedan upprepas vid de olika vaccinationstillfällena. Den generella informationen som gavs till alla föräldrar vid det första hembesöket var muntligt men även skriftlig.
BHV-sjuksköterskorna upplevde dock att den muntliga informationen vid hembesöken oftast är svår för föräldrarna att ta in då de befinner sig i en ny situation men även för att det är mycket annan information som ges vid det tillfället.
På hembesöket när barnet är nyfött brukar vi gå igenom vaccinationsprogrammet och lämna ut den skriftliga informationen och sen när det är dags att ge vaccinet så repeterar vi det igen och vid varje tillfälle kan man säga att vi gör det” (Nr. 4)
“Jag brukar ge information på hembesöket men då går det ofta ut på andra sidan för dom är så uppe i det nya, så då brukar jag bara nämna det” (Nr. 5)
BHV-sjuksköterskorna tog upp att det är av stor vikt att informera om varför det är det är så viktigt att barn idag i största möjliga mån får vaccinationerna som erbjuds i det allmänna vaccinationsprogrammet. BHV- sjuksköterskorna syftade i dessa fall på vikten av att berätta om sjukdomarna som fortfarande finns i stora delar av världen men som det i Sverige har finns få fall av. Genom att även ge information om vilka konsekvenser dessa sjukdomar kan få för ett ovaccinerat barn och att det är de minsta barnen som är störst behov av skydd. En BHV-sjuksköterska belyste att det var viktigt att ge konkret fakta om allvaret med sjukdomarna utan att skrämma föräldrarna.
“Då brukar jag bland annat berätta om...om dom vet om att det finns dom här sjukdomarna i världen och att vi har till exempel polioutbrott... och att vaccinerar
vi inte så kan vi få utbrott som i vissa länder där man inte har en chans att vaccinera, då får vi ju barn som får polio igen” (Nr. 12)
I samband med att information om sjukdomarna som ges skydd mot vid vaccination gavs det även information om vaccinationernas effekt och biverkningar som dessa kan ge. Det lyftes även att det var av betydelse att informera föräldrarna om vaccinets biverkningar i jämförelse med biverkningar sjukdomarna kunde ge. Här belystes även att utvecklingen gått framåt sedan barnhälsovården började vaccinera mot vissa sjukdomar och att vaccination är anledningen till att föräldrar idag inte känner till konsekvenserna sjukdomarna kan ge för ett ovaccinerat barn.
“Sen får man även berätta om biverkningarna som vaccinet kan ge kontra ifall man skulle få sjukdomarna, vad är egentligen värst?” (Nr. 8)
I de fall där föräldrarna upplevde en rädsla för biverkningarna beskrev BHV-sjuksköterskorna att de ibland utökade informationen ytterligare genom att ta fram statistik om olika vaccins biverkningar. Detta för att påvisa prevalensen av dessa biverkningar. De ansåg att det varbättre att inhämta information än att ge sig in i en diskussion till de föräldrar som var på gränsen mellan att vara tveksam till att avstå.
“Vi bemöter även föräldrarnas frågor och tveksamheter, ofta handlar det om rädsla för biverkningar och då tar vi även ibland fram studier och statistik” (Nr.
9)
Vid introduktion av nya vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet upplevde BHV-sjuksköterskorna att föräldrarna var mer tveksamma. Ofta handlade det om att föräldrarna trodde att vaccinet var helt nytt. Strategin var då att informera om att vaccinet i sig inte är nytt men det är nytt i barnvaccinationsprogrammet och att anledningen att det har börjat ingå handlar om att vinsten med vaccinet är större än risken för eventuella biverkningar. När nya vaccin introduceras är det inte alltid BHV-sjuksköterskorna upplever att de har kunskaper som krävs för att ge svar på alla frågor föräldrarna har och att de då först får söka kunskapen på egen hand för att sedan kunna ge rätt information.
“Vi tar då såklart reda på den information som föräldrarna önskar och återkopplar snabbt och då har det inte varit några som valt bort den från
vaccinationsprogrammet” (Nr. 11)
Rotavirus vaccinet är det senaste vaccinet som ingår i det allmänna
vaccinationsprogrammet för barn. Där belyste BHV-sjuksköterskorna att de får vara tydliga med att det inte är ett nytt vaccin utan att det funnits i flera år. BHV-sjuksköterskornaberättade att många föräldrar som nyligen fått barn och som har fler barn sedan tidigare är mer skeptiska då detta inte ingick i deras
vaccinationsprogram. BHV-sjuksköterskorna uttryckte att det i dessa situationer är otroligt viktigt att prata om nyttan med vaccinet och konsekvenserna
“Just nu är det mycket diskussion kring det här med rotavirusvaccinet, där man får förklara att bli sjuk i rotavirus är otroligt påfrestande för både barnet och familjen och slutar ofta med sjukhusvistelse när man är liten...och att besvären
som man kan få när man tar själva vaccinationen med ont i magen, diarré och kräkningar, dom är små i förhållande till själva sjukdomen” (Nr. 2)
BHV-sjuksköterskorna upplevde att några föräldrar var pålästa vad gäller biverkningar av just rotavirusvaccinet, då har BHV-sjuksköterskorna fått söka ytterligare information för att på så sätt komma med ny kunskap till föräldrarna så att det kan fatta rätt beslut.
“Det har varit svårt eftersom vi själva inte besitter så mycket kunskap så vid tveksamheter och frågor har jag fått leta fram information för att kunna ge den på
korrekt sätt...och vad gäller tveksamheten till Rotarix har det legat mycket i att en biverkan är invagination, då har jag fått ta fram statistik på detta och gå in mer
noggrant på det” (Nr. 11)
Just rotavirus vaccinet är något som endast kan ges till barnet när det är litet och BHV-sjuksköterskorna var därför extra noga med att påpeka detta till föräldrarna så att de är medvetna om att det i detta fall inte går att ändra sig när barnet blivit lite äldre.
“Föräldrarna kan då säga, nu har dom hittat på något nytt då väntar jag, jag vill inte ha det och då tror ju vissa att man kan ta det senare men då måste dom ju ha
information om att det är nu eller inte alls” (Nr. 12)
BHV-sjuksköterskorna belyste att det var viktigt att informera föräldrar som var tveksamma att även om de valde att avstå vaccinering just nu så kunde de alltid ändra sig vad gäller de flesta vacciner och att det gick att skjuta fram många vaccin. Informanterna berättade även att många av föräldrarna som är tveksamma tycker att barnen är för små för vaccination och att det i dessa situationer var viktigt att ge denna information.
“Jag brukar säga att man kan vaccinera sen om man känner att barnet är för litet eller vad det nu är som göra att dom inte vill” (Nr. 7)
När föräldrar väljer att avstå vaccinering så var det enligt BHV-sjuksköterska viktigt att påtala för föräldrarna att de hade en skyldighet att meddela att de avstått vaccinering när de söker vård i framtiden. På en BHV verksamhet hade det med hjälp av en barnhälsovårdsläkare och smittskyddsläkare tagits fram ett
informationspapper som lämnades ut till föräldrar med tveksamheter till vaccination, där det även framkom att det skulle synas i barnens journal att de avstått vaccinering.
“Sen ger vi på detta BVC ett informationspapper från barnhälsovårdsöverläkaren och smittskyddsläkaren, där det står vad som händer med barnet när de väljer att
avstå vaccinering... till exempel att det står i deras journal, det blir en röd markering så att det tydligt kan synas när de söker vård att de är ovaccinerade”
(Nr. 9)
Överlag så belyste BHV-sjuksköterskorna att de såg det som deras uppgift att ge föräldrarna rätt underlag i form av evidensbaserad ny kunskap för att föräldrarna
skulle kunna fatta ett beslut som ansågs vara bäst för sitt barn. Det var även viktigt att ha i åtanke att vaccination var ett erbjudande från barnhälsovårdens sida som var frivilligt och efter att föräldrarna fått information så var det inte så mycket mer de inom barnhälsovården kunde göra. En BHV-sjuksköterska var mån om att även lämna information till föräldrarna för sin egen skull för att förvissa sig om att de hade den kunskap som behövdes.
“...där får man bara säga: okej jag accepterar det du säger men jag skulle vilja lämna information för min skull för att jag behöver få veta, sen vad du gör med
den informationen när du går härifrån det väljer du själv” (Nr. 2)
Riktlinjer som stöd i vägledningen
En strategi som samtliga BHV-sjuksköterskor belyste var att ge ut information som är tillförlitlig och att använda sig av riktlinjer som finns att tillgå. Viktigt för familjerna som är tveksamma är att de får rätt information. En av
BHV-sjuksköterskorna påtalade att många familjer idag söker mycket egen information då det finns ett stort utbud på internet med olika former av information, och även information som är tagna på opålitliga webbsidor. Flertalet BHV-sjuksköterskor hänvisar familjerna att läsa på folkhälsomyndigheten, 1177.se och socialstyrelsen där det finns korrekt och bra information om vaccinationer.
“Om det är någon som varit inne på något opålitligt forum så säger vi att läs gärna på folkhälsomyndigheten för det är ju beprövad information” (Nr. 7)
En strategi som en del av BHV-sjuksköterskorna använder sig av är att ge ut skriftligt material till föräldrarna att kunna läsa på i lugn och ro. Det skriftliga materialet som ges ut talar främst om vad som sker när barnet inte erhåller en vaccination och vad föräldern bör tänka på.
“Sen finns det också ett informationspapper från folkhälsomyndigheten där det står vad dom som inte väljer att vaccinera ska tänka på” (Nr. 10)
BHV-sjuksköterskorna använder sig av motsatt strategi för att vara säker på att föräldrarna får den information som behövs. BHV-sjuksköterskorna upplevde att de som får hem skriftlig information inte tar fram den och verkligen läser det som står.
“Jag lämnar muntlig information, det finns en jättebra sida i rikshandboken som vi kan luta oss mot. Jag tar upp det som finns där, brukar ta upp informationen på
min dataskärm och gå igenom det som står tillsammans med föräldrarna” (Nr. 2)
Genom att förbereda information som ska ges angående olika riktlinjer som finns är en annan strategi som framkom. För att kunna vägleda föräldrar som är
tveksamma till vaccination krävs det att rätt information ges ut.Tveksamheten framkommer oftast vid ett första hembesök hos en familj där
vaccinationsprogrammet gås igenom och frågan ställs om familjen har tänkt följa detta program. Vid tveksamhet redan vid start ges BHV-sjuksköterskan tid att förbereda läkaren inför ett eventuellt läkarbesök där ytterligare information kan ges till familjen.
“Det är också viktigt att inför ett eventuellt läkarbesök gällande detta få fram så mycket information som möjligt så läkaren vet vad hen ska förbereda” (Nr. 11)
Erbjud extra besök
En strategi som BHV-sjuksköterskorna använde sig av var att boka in extra besök till de familjer som visar tveksamhet till att vaccinera sitt barn. Detta görs
framförallt för att BHV-sjuksköterskan ska få tid att förbereda material och information som familjen kan behöva, samt att läkaren ska få information och även kunna förbereda extra besök för samtal. De berättade att barnhälsovården ska följa rikshandbokens riktlinjer och där står det att samtal ska erbjudas till familjer som är tveksamma. Det ger även familjen tid att gå hem och fundera ytterligare över om de ska följa vaccinationsprogrammet eller inte, efter att de fått
information vid första hembesöket om vaccinationer.
“Ofta har jag uppmanat och sagt att nu har vi pratat igenom detta idag och jag känner att det finns mycket funderingar från er sida... Jag vill inte att ni ska känna
er pressade så fundera och tänk över vad ni vill så bestämmer vi en ny tid där vi träffas” (Nr. 2)
Extra besök till läkare erbjuds på en del barnhälsovårdcentraler. Läkaren går under de samtalen oftast igenom vaccinationsprogrammet igen och pratar om vikten av att vaccinera sitt barn. Läkarna har också hunnit förbereda sig inför besöket och är medveten om bakomliggande orsaker till tveksamheten och kan då bemöta detta. BHV-sjuksköterskorna har en teori om att informationen ger mer tyngd om det kommer från läkarna av den anledningen använder de sig av strategin att boka extra besök till läkare.
“Jag har även bokat in läkarbesök extra för att de ska få ytterligare information och ibland blir det en annan tyngd om en läkare pratar kring det” (Nr. 3)
BHV- sjuksköterskorna har som strategi att erbjuda två stycken extra besök till familjerna. De upplever att det är mycket information som ska ges ut, men också att kunskapen mellan en sjuksköterska och läkare skiljer sig åt. Det kan då finnas en poäng in att boka in extra besök till båda parter för att få ut så mycket
information som möjligt samt en variation i informationen.
“Om de är tveksamma så bjuder man in till extra samtal gällande detta, först till mig som sköterska och sen till läkare” (Nr. 11)
Förhållningssätt vid mötet
BHV-sjuksköterskorna uttryckte betydelsen av förhållningssättet vid mötet med föräldrar som var tveksamma. Vikten av bemötandet kan vara avgörande vad gäller vilket beslut som till slut fattas. BHV-sjuksköterskorna belyste även strategin att individanpassa informationen. En familj är inte den andra lik och detta är viktigt att ta hänsyn till.
Bemötandet gentemot föräldrarna
BHV-sjuksköterskorna framhöll vikten av att bemöta föräldrarna med respekt, att respektera deras beslut. Vaccinationsprogrammet som presenteras när barnet föds är frivilligt att följa, detta måste BHV-sjuksköterskorna ta hänsyn till, men
samtidigt finns det en skyldighet att informera och uppmuntra till att följa
vaccinationsprogrammet belysteBHV-sjuksköterskorna. En viktig strategi var då att möta föräldrarna i deras beslut.
“Det handlar mycket om att försöka uppmuntra och informera men sedan är det i slutändan deras beslut, då det är frivilligt att vaccinera sitt barn” (Nr. 3)
Enlig BHV-sjuksköterskorna har de i uppgift att motivera familjerna att följa barnhälsovårdsprogrammet vilket förutsätter en god relation med varje familj. BHV-sjuksköterskorna ansåg att det är viktigt att familjerna har förtroende för den BHV-sjuksköterska som ansvarar för familjen. Det kan vara svårt att koppla bort den egna åsikten gällande medgivande av att delta i vaccinationsprogrammet. Balansgången att motivera familjerna som är tveksamma till att inte gå på för hårt vid samtalen är en utmaning påtalarBHV- sjuksköterskorna.
“Jag tänker att om man går på för hårt så är risken att dom inte kommer till barnhälsovården alls, så det är en balansgång” (Nr.10)
“Sen får det inte heller bli att man går på för hårt för då har du inte familjen med dig sen”
(Nr. 8)
BHV-sjuksköterskan upplevde att en del föräldrar överväger att avstå vaccinering av sitt barn på grund av rädsla för att utsätta sitt barn för den smärtan en
vaccination ger. Dehade mött familjer som upplevde det som en jobbig situation när deras barn skulle få en vaccination. Det handlade om att barnen blev ledsna och att de upplevde att barnet fick väldigt ont i samband med vaccineringen. Som BHV-sjuksköterska får man vid dessa tillfälle visa förståelse och ta in det
föräldrarna känner.
“Jag pratade då om snabb övergående smärta hos barnet och att de vid denna åldern glömmer bort smärtan snabbt, men visade även förståelse för deras
tveksamhet, oro och rädsla” (Nr. 11)
BHV-sjuksköterskorna upplevde att det vid tveksamheter hos en familj lätt kan uppstå diskussioner och frågor. BHV-sjuksköterskorna påtalade vikten av att diskutera på lika villkor med familjen och att inte anklaga familjen för att ha fattat fel beslut.
“Viktigt att man är mån om att man har en diskussion på lika villkor, man får inte skuldbelägga” (Nr.7)
Individanpassa informationen
BHV-sjuksköterskorna upplevde svårigheter i mötet familjer som är tveksamma till vaccinationer hur mycket information som ska ges och vilken information som det finns behov av för att kunna ta ett beslut som passar familjen. En strategi som kom fram var att ge information i den utsträckning som familjen klarar av och fokusera på att ge information som har en bra tyngd i innehållet. För mycket information på en och samma gång till en familj som uttalar tveksamheter kan leda till att de stänger av och inte tar till sig den informationen som ges ut.
“Mmm, att försöka ha information i lagom dos, annars stänger de av” (Nr. 12)
BHV-sjuksköterskorna betonade att alla familjer är olika. Vissa av de som är tveksamma vill ha mycket information och föra en dialog medan andra inte vill ha så mycket utan tycker att de redan har den information som behövs.
BHV-sjuksköterskorna anser att det är en svår del att anpassa informationen till varje familj så att det blir bra, men det är viktigt att informationen anpassas när de uppvisar tveksamheter.
“Man försöker alltid hitta en bra nivå för just den enskilda familjen och att anpassa sig efter situationen, när det dyker upp någon som är tveksam” (Nr. 7)
BHV-sjuksköterskorna berättade att tillgång till hjälp finns med hur familjer som är tveksamma bör bemötas och de får även lära sig att hantera deras tveksamheter. Strategin när BHV-sjuksköterskorna möter dessa familjer är att lyssna, så att familjen får känna sig hörd. BHV-sjuksköterskorna tar sedan utefter den
information som familjen givit reda på mer information som kan ges vid ett senare besök. Informationen som tas fram är anpassad efter varje familj, deras
efterfrågan och funderingar.
“Under samtalet hos mig som BHV-sjuksköterska så har vi fått lära oss att lyssna in och bemöter egentligen inte deras tveksamheter, utan bara tar in informationen och tar i uppdrag att leta reda på information som möter deras tveksamheter”
(Nr. 11)
BHV-sjuksköterskorna upplevde att flertalet föräldrar ser vaccination som en självklarhet och vaccinationstäckningen på samtliga barnhälsovårdscentralen var hög, vilket upplevdes som positivt. Dock ansågs ämnet vara viktigt då de ibland stöter på föräldrar som är tveksamma till vaccination.
DISKUSSION
Syftet med föreliggande studie var att belysa vilka strategier barnhälsovård-sjuksköterskans använder sig av när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn. Den huvudsakliga delen av resultatet handlade om strategin vägledning genom information. Information om olika vacciner var en strategi som samtliga BHV-sjuksköterskor arbetade efter, detta för att kunna vägleda föräldrarna på bästa sätt i deras beslutfattande. En annan strategi som framkom var att flertalet BHV-sjuksköterskor individanpassade informationen och fokuserade på hur deras bemötande till familjen var. Förutsättningen för att kunna vägleda var att bemöta föräldrarna med respekt för deras känslor och funderingar som fanns kring vaccinationer. Ytterligare en strategi som framkom av samtliga
BHV-sjuksköterskor var vikten av att undersöka vad som låg till grund för familjens tveksamhet.
Metoddiskussion
Då syftet med studien var att belysa vilka strategier
barnhälsovårds-sjuksköterskan använder sig av när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn ansågs en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer vara lämplig. En kvalitativ ansats är att föredra framför en kvantitativ då en studie syftar till att belysa ett fenomen (Polit & Beck 2016). Tidigare forskning inom ämnet har till stor del fokuserat på föräldrars perspektiv (Attwell m.fl. 2016; Byström m.fl.
2014; Dubé m.fl. 2016; Harmsen m.fl. 2013; Smith m.fl. 2011). Få studier som syftat till att belysa BHV-sjuksköterskans strategier inom ämnet har kunnat identifierats varpå detta ansågs aktuellt.
För att studiens syfte skulle kunna besvaras tillämpades ett ändamålsenligt urval. Ett ändamålsenligt urval är att föredra när ett specifikt fenomen ska belysas (Polit & Beck 2016). BHV-sjuksköterskor valdes ut då de ansågs kunna svara på
studiens syfte och därmed belysa det aktuella fenomenet. Inklusionskriterier för studien var specialistsjuksköterskor som var verksamma inom BHV med erfarenhet av vaccinationsverksamhet. Även informanter som inte stött på
föräldrar som varit tveksamma till vaccination inkluderades. Detta för att fånga in om det fanns några färdiga strategier som olika BHV utgick ifrån när de möter föräldrar som är tveksamma. Informanterna hade olika lång erfarenhet inom barnhälsovården, detta speglade även deras erfarenheter av att möta föräldrar som är tveksamma till vaccination. Geografiskt omfattades studien av kommuner i såväl Blekinge som Skåne, variationen i populationen varierade även i dessa kommuner. Socioekonomiska skillnader förekom bland de olika verksamheterna. I resultatet framkom det att liknande strategier användes oavsett kommun.
Studieansvariga upplevde rekrytering av informanter svår och tidskrävande. Mejl skickades ut till verksamhetschefer men få svar erhölls. Någon verksamhetschef tackade nej på grund av tidsbrist och personalbrist och flertalet svarade inte. Regelbunden kontakt med ansvarig handledare för studien togs för att få handledning om tillvägagångsättet för rekrytering. Beslutet att utöka antal
tillfrågade kommuner togs därefter. Detta resulterade i att 12 BHV-sjuksköterskor tackade ja till att delta, vilket ansågs vara tillräckligt för att studiens syfte skulle kunna besvaras.
Semistrukturerade intervjuer valdes för att samla in data. Detta enligt Polit och Beck (2016) för att dels rama in vissa frågeområden men också ge utrymme för informanterna att tala fritt utifrån öppna frågor (a.a.). Intervjuerna delades upp mellan studieansvariga, för att inte riskera att informanten skulle känna sig i underläge, vilken kan ske enligt Trost (2010). Materialet kan dock ha påverkats då studieansvariga inte ställde samma följdfrågor. En intervjuguide togs fram och lästes igenom tillsammans för att eftersträva att liknande följdfrågor ställdes. Pilotintervju användes inte då svårigheter att rekrytera gjorde att samtliga
informanter som tackat ja ingick i studiens resultat. Intervjuguiden upplevdes vara framtagen på ett sätt som svarade till syftet och frågorna skapade ett bra flöde under intervjun, samt att intervjuerna gav liknande svar.Med tanke på att
intervjuerna inte genomfördes gemensamt av studieansvariga fanns det en risk en att följdfrågorna kunde leda till variation i den insamlade data. Efter
transkribering konstaterades att liknande frågor ställts och kärnan i den insamlade datan ansågs likartad. Studieansvariga är medvetna om att intervjuernas längd generellt sett var korta. Detta anses dock inte påverka studiens resultat eftersom insamlad data upplevdes tillräcklig för att besvara studiens syfte. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) behöver en kort intervju inte resultera i mindre rik data i jämförelse med en lång intervju som kan innehålla utfyllnad och oväsentligheter (a.a.).Intervjuerna spelades in via en inspelningsfunktion genom en telefon, inga störningar har förekommit under intervjuerna. All internettrafik var avstängd
under intervjuerna för att kunna bibehålla informanternas konfidentialitet och inte riskera att obehöriga fick tillgång till materialet.Transkribering gjordes av
studieansvarigai anslutning till intervjun. Enligt Polit och Beck (2016) kan detta med fördel göras för att öka förståelsen för den insamlade data (a.a.)
Intervjupersonerna har tidigare ingen erfarenhet av att intervjua, vilket kan vara en svaghet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) utvecklas intervjutekniken ju fler intervjuer som genomförs, det betonas också att färdigheterna att leda en intervju till stor del lärs ut genom att genomföra intervjuer (a.a.).
Efter datainsamlingen analyserades materialet med hjälp av en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Denna innehållsanalys ansågs tydlig att följa. Inför studien studerades olika källor om dataanalys (Graneheim & Lundman 2004; Kvale & Brinkmann 2014; Polit & Beck 2016). Då studieansvariga aldrig genomfört en kvalitativ studie tidigare ansågs detta som ett viktigt moment. En innehållsanalys är lämplig att använda till textmassa för att belysa likheter och skillnader(Graneheim & Lundman 2004). Analysprocessens strävan var att hålla sig så nära ursprungstexten som möjligt det vill säga beakta det manifesta
innehållet i en texten, vilket beskrivs av Graneheim och Lundman (2004). All data som svarade mot syftet inkluderades medans övrig data exkluderades. Under analysprocessen diskuterades meningsbärande enheter, kondensering, kodning, underkategorier och kategorier kontinuerligt för att komma så nära innehållets representativitet som möjligt. Analysmetoden har ansetts relevant av
studieansvariga, resultatet belyser både likheter och skillnader i strategier som BHV-sjuksköterskor använder sig utan när föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn.
Resultatets trovärdighet diskuterades med hjälp av Lincoln och Gubas (1985) begrepp som innefattar giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet. Hur vida resultatet anses giltigt beror på hur väl det överensstämmer med studiens syfte (a.a.). Studieansvariga gick därför igenom intervjuguiden ett flertal gånger inför studiens början men även allt efter som intervjuerna fortlöpte, detta för att vara säkra på att intervjuguiden gav svar på det som ämnats studera. Vidare
diskuterades textmassan på liknande sätt under hela analysprocessen. Koder, underkategorier och kategorier anses av studieansvariga som rimliga och speglar därmed också resultatet. Val av deltagare har också betydelse för resultatets giltighet. Samtliga informanter var kvinnor dock med olika lång erfarenhet av barnhälsovård vilket kan bidra med variationer i resultatet. En del variationer sågs i resultatet men till största delen svarade informanterna liknande vilket kan leda till ett mindre rikt resultat. Giltigheten ökade också med tanke på att citat från samtliga informanter stärkte resultatet. Tillförlitligheten i en studies resultatet ökar med envälbeskriven metod av analysprocessen. Tillförlitligheten ökar också om metoden är så väl beskriven att den kan upprepas (Lincoln & Guba 1985).
Tillförlitligheten anses vara hög då analysprocessen genomförts gemensamt av studieansvariga. Överförbarhet handlar om i vilken grad forskningsresultat är överfarbart till en viss population (Polit & Beck 2016). Överförbarheten i föreliggande studies fynd hade kunnat stärkas av fler deltagare men även av en större spridning geografiskt. Det anses trots detta överförbart till andra BHV-sjuksköterskor då resultatet visar på likheter i val av strategier som används då föräldrar är tveksamma till att vaccinera sitt barn.
Resultatdiskussion
I resultatet har det framkommit att BHV-sjuksköterskorna på grund av den höga vaccinationstäckningen ibland har svårt att veta hur de ska möta familjer som är tveksamma, vilket är i linje med tidigare studier (Berry m.fl. 2017). Av denna anledning var BHV-sjuksköterskornas erfarenheter av att möta familjer som är tveksamma till vaccination begränsad. Få barnavårdscentraler (BVC) hade tydliga riktlinjer om vilka strategier som skulle användas i mötet med tveksamma
föräldrar trots konkret information från rikshandboken om vilka strategier som kan användas (Rikshandboken 2019a). BHV-sjuksköterskornas tidigare erfarenhet inom ämnet spelade roll vad gäller strategier som användes, en
BHV-sjuksköterska hade endast några månaders erfarenhet och inga tydliga strategier att använda i mötet med föräldrar som var tveksamma till vaccination. Detta stämmer överens med nyligen publicerad forskning som också belyser problem i att BHV-sjuksköterskor med kortare erfarenhet saknar strategier (Berry m.fl. 2017). I föreliggande studiesresultat framkom att BHV-sjuksköterskornas
erfarenhet i att möta tveksamma föräldrar hade en inverkan på i vilken omfattning olika strategier användes.På några BVC fanns tydliga strategier som var väl framarbetade tillsammans med övriga i teamet på BHV, medan det på de flesta BHV var upp till varje enskild BHV-sjuksköterska att avgöra vilka strategier som skulle användas. Enligt Socialstyrelsen (2014) har det framkommit att stödet för vägledning är bristande och att en viktig aspekt i vägledningen just handlar om erfarenhet.
Resultatet i föreliggande studie visade även att BHV-sjuksköterskan behövde inhämta den bakomliggande orsaken till varför föräldrarna var tveksamma, för att kunna vägleda föräldrarna. Utefter vilken information föräldrarna gav BHV-sjuksköterskan kunde information inhämtas vilket utgjorde ett underlag för vilken information som gavstill familjen. BHV-sjuksköterskorna uttryckte att det var viktigt att föräldrarna baserade sitt beslut på korrekt och evidensbaserad information, utifrån Socialstyrelsens (2014) rekommendationer. Utifrån BHV-sjuksköterskorna beskrivningar var en förekommande rädsla hos tveksamma föräldrar eventuella biverkningar som vaccinationerna kunde ge. Detta resultatet styrks även av tidigare studier (Attwell m.fl. 2017; Dubé m.fl. 2016; Smith m.fl. 2011). I vissa fall var beskrev BHV-sjuksköterskorna att det var svårt att bemöta dessa föräldrars tveksamheter då föräldrarna redan fattat ett beslut om att inte vaccinera. BHV-sjuksköterskorna upplevde även i dessa fall att föräldrarna var väl pålästa och att de inte vunnit något på att gå in i ytterligare diskussion. Viktigt i dessa situationer var istället att använda sig av strategin att visa acceptans för föräldrarnas beslut för att inte gå miste om deras förtroende. Detta är i linje med tidigare forskning inom ämnet (Byström m.fl. 2014). Några BHV-sjuksköterskor hade erfarenhet av att det ibland fanns ett samband mellan föräldrar som inte velat ge sitt barn K-vitamin i samband med förlossningen och tveksamheter till
vaccination. Liknande fynd har även gjorts i studier av Gross m.fl. (2015) som har visat att föräldrar som inte vill låta vaccinera sina barn har en stark tilltro till det egna immunförsvaret och att kroppen klarar av aktuella sjukdomar utan
vaccination. Strategin BHV-sjuksköterskan använde i dessa situationer var att ligga steget före och lägga större fokus på samtal om vaccination redan under hembesöket. I vissa fall upplevde BHV-sjuksköterskorna att föräldrarna var i behov av att tänka igenom sitt beslut innan de bestämde sig, då använde de sig av strategin att ge föräldrarna extra tid. Det kunde bland annat handla om att upprepa informationen vid varje besök, i dessa fall förlängde BHV-sjuksköterskorna tiden vid nästkommande besök.I tidigare studier Berry m.fl. (2017) har det
